Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av lokaliseringsprincipen i kommunallagen (KL 2:1) i syfte att förenkla relationerna mellan kommuner.
Kommuner får enligt kommunallagen 2 kap. 1 § själva ta hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens område eller medlemmar. Avsteg kan göras i vissa fall då kommunen bedriver verksamhet i annan kommun. Det kan vara ett kommunalt bolag, räddningstjänst eller verksamhet som regleras i socialtjänstlagen. Därutöver ges kommuner rätten att inrätta gemensamma nämnder för att bedriva gemensamma verksamheter. Enklare former av utbyte förhindras dock på ett sätt som knappast kan anses vara förenligt med en smidigare samordning mellan kommuner. Som exempel kan nämnas att många mindre kommuner har inte möjlighet/råd att ha kommunjurister för att bevaka den dagliga hanteringen av ärenden. Detta är ett specialistområde inom juridiken som knappast kan köpas på en öppen marknad. Möjligheten för två eller flera kommuner alternativt att den större kommunen erbjuder de mindre kommunerna sina tjänster på området står i strid med denna ”lokaliseringsprincip”. Detta utgör ett exempel, men de kan mångfaldigas. Arbetet i kommuner och landsting ska bedrivas på ett smidigt och effektivt sätt. Ett regelverk som är föråldrat bör ändras så att det uppfyller dagens krav. Detta bör ges regeringen till känna.