Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheten att under två års tid pröva med allmän motionstid under hela året.
Riksdagsledamöters allmänna motionsrätt begränsas till 15 dagar efter det att budgetpropositionen lämnats till riksdagen om inte annat bestämts. Som skäl till detta har ofta angetts att det begränsar antalet motioner som väcks under ett riksdagsår och därmed också minskar arbetsbelastningen för såväl förtroendevalda som personal. Det är tveksamt om detta uppnås. Tvärtom ökar arbetsbelastningen under några korta veckor i september och oktober drastiskt för såväl ledamöter, kanslipersonal som riksdagsförvaltningens personal. Under några korta veckor skall ledamöterna inte bara fokusera på att sammanställa viktiga parti- och kommittémotioner som skall väckas som svar på regeringens budgetförslag. Egna motioner som ledamoten och dennas väljare upplever som angelägna skall också lämnas. Den korta motionstiden leder också till ett slags motionsstress som inte med självklarhet främjar motionernas kvalitet. Det har ofta anförts att den begränsade allmänna motionstiden motverkar sitt syfte och leder till att det lämnas in fler motioner än vad som skulle vara fallet om allmän motionsrätt under hela året tillämpades.
Det finns också principiella skäl som talar för en allmän motionsrätt under hela året. En riksdagsledamot kan i riksdagsarbetet fullgöra sitt förtroendeuppdrag på en rad olika sätt: genom att vara aktiv i den egna riksdagsgruppen eller i utskottsarbetet, genom interpellationer eller frågor för skriftligt svar, genom deltagande i debatter och genom att skriva motioner. Med undantag för den allmänna motionsrätten står dessa möjligheter öppna hela året. Det är ur principiell synvinkel tveksamt om ett redskap som uppfattas som så viktigt inte bara av ledamöter utan framför allt av väljare skall vara så starkt begränsat som det är i dagens riksdagsordning.
De argument som anförts för en fri motionsrätt under hela året har heller aldrig prövats i modern tid. Innan detta har gjorts finns det inte heller möjlighet att uttala sig om allmän motionsrätt under hela riksdagsåret skulle innebära positiva ändringar i riksdagsarbetet. Riksdagen och inte minst dess talman arbetar kontinuerligt med att modernisera och förändra riksdagens arbetsformer så att de anpassas till de förväntningar som dagens samhälle kräver och som dagens väljare har rätt att förvänta sig. I detta ständigt pågående moderniserings- och förändringsarbete kan införandet av allmän motionsrätt under hela riksdagsåret vara en del. Riksdagsstyrelsen bör därför ges i uppdrag att föreslå de förändringar i riksdagsordningen som är nödvändiga för att under två års tid pröva om allmän motionsrätt under hela riksdagsåret har de positiva effekter som inte bara denna utan flera andra motioner på samma område förutser. Försöket med fri motionsrätt under hela riksdagsåret bör kontinuerligt utvärderas under hela prövotiden för att vid prövotidens slut om det slår väl ut permanentas.