Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i budgetpropositionen flytta avsnittet Minoritetspolitik till utgiftsområde 1 Rikets styrelse.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna att inrätta en särskild minister för hela den samlade minoritetspolitiken.
Sveriges riksdag beslutade enhälligt 1999 om en samlad minoritetspolitik till skydd för de nationella minoriteterna i landet och för att stärka deras möjligheter till inflytande samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande. Härmed erkände Sverige samer, romer, judar, sverigefinnar och tornedalingar som nationella minoriteter.
Detta förpliktigar. Grunden för den svenska minoritetspolitiken definieras i regeringens proposition ”Nationella minoriteter i Sverige” (prop. 1998/99:143). Sverige har ratificerat Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Sverige har härmed rättsligt och bindande åtagit sig att respektera förpliktelserna i dessa två folkrättsliga avtal. Genom särskild lagstiftning ges enskilda laglig rätt att använda samiska, finska och meänkieli i kontakter med förvaltningsmyndigheter och domstolar i de geografiska områden (förvaltningsområden) där språken har använts av hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning. Europarådets granskning av efterlevnaden av dessa konventioner visar på brister i flera avseenden vad gäller Sveriges åtagande vad gäller de nationella minoriteternas rättigheter.
För att Sverige skall leva upp till de internationella konventioner som ratificerats kommer det fortsatt att krävas ett ökat stöd till de nationella minoriteternas organisationer och verksamhet. I budgetpropositionen ligger minoritetspolitiken inom utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar. Utgifterna som området berör handlar om stöd vad gäller språk och kultur, om rätten att använda sitt språk (samiska, finska, meänkieli) vid kontakt med myndigheter och domstolar inom s.k. förvaltningsområden och om anslag till inflytande och samråd med regeringen m.m. Eftersom de fem nationella minoriteterna innehar särskilda rättigheter och eftersom de nationella minoriteterna har funnits i landet under mycket lång tid, leder inplaceringen av dessa grupper inom utgiftsområdet för Invandrare och flyktingar till en felsyn som Vänsterpartiet befarar kan få negativa ekonomiska konsekvenser. En lämplig lösning bör vara att minoritetspolitiken behandlas under samma avsnitt som samefrågor och sametinget. Därför bör avsnittet om Minoritetspolitik flyttas till utgiftsområde 1 Rikets styrelse. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I dag delas ansvaret för den samlade minoritetspolitiken av flera olika departement och ministrar. Jordbruksministern ansvarar för frågor som rör den samiska urbefolkningen, på näringsdepartementet har ett statsråd ansvar för en del frågor som berör de fyra övriga nationella minoriteterna. Kulturministern och utbildningsministern ansvarar för vissa frågor som berör samtliga nationella minoriteter. Regeringens splittrade organisation hindrar politiken från att bli samlad och kraftfull. Regeringen bör därför utreda möjligheterna att inrätta en särskild minister för hela den samlade minoritetspolitiken. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.