Riksdagen beslutar att organisatoriskt föra de areella näringarna till näringsutskottet och renodla dagens miljö- och jordbruksutskott till ett miljöutskott.
Riksdagens miljö- och jordbruksutskott täcker ett brett spektrum av sakområden som miljö, jordbruk och trädgårdsnäring, skog, fiske, jakt, livsmedel, kemikalier och kärnsäkerhet, m.m. Det finns, enligt min uppfattning, inga tunga skäl varför två så olika huvudområden, miljö respektive areella näringar, ska ligga under samma utskott.
För drygt hundra år sedan var jordbruket den dominerande näringen i Sverige. Det var den näring som sysselsatte de allra flesta i landet. Då var det naturligt med en egen utskottsorganisation för denna tunga näringsgren. Sedan kom industrialiseringen, och nu är vi på väg in i nästa fas – kunskapssamhället eller tjänstesamhället.
Trots att flera sektorer utvecklats vid sidan av jordbruket lever det politiska organisationstänkandet kvar i ett starkt intresse att särbehandla just jordbruksfrågor. Tyvärr är intresset oftast inriktat mot att reglera och negativt särbehandla jordbruket. Jag tror att dessa näringar mår bäst av att få likställd behandling med andra näringar. Att inordna de areella näringarna under Näringsutskottet skulle göra det lättare att undvika den negativa särbehandling som drabbat jordbruket bl.a. i form av höga el- och drivmedelsskatter.
Den andra aspekten handlar om att det uppstår konflikter mellan olika näringars intressen och miljöintressen. Det är konflikter som är olämpliga att hantera i ett och samma utskott. Jag anser det lämpligt att de näringar som är organiserade under miljö- och jordbruksutskottet förs över till näringsutskottet och att de miljörelaterade frågorna är organiserade i ett nytt miljöutskott.