Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om riksdagsledamöters inkomstgaranti.
Genom en rad beslut de senaste åren har villkoren för avgångna riksdagsledamöter skärpts och blivit mindre generösa. Detta har varit bra för riksdagens anseende i samhället. Förutsatt att en avgående ledamot uppnått femtio års ålder och tjänstgjort under en sammanhängande tid av minst sex år finns emellertid fortfarande en möjlighet att välja om man vill förvärvsarbeta eller inte fram till dess allmän pensionsålder uppnås. Det är en viktig princip att människor som kan förvärvsarbeta skall göra så. I egenskap av lagstiftare har riksdagen uppställt detta principiella krav mot medborgarna. Inte minst av det skälet måste riksdagen nu tillämpa samma krav mot sina egna ledamöter. Vidare understryker en anpassning av reglerna att politik inte är ett yrke. Individen måste beakta att offentliga förtroendeuppdrag förr eller senare upphör och därför förutsätter alternativa försörjningsmöjligheter. Ett sådant synsätt kan möjligen också stärka representativiteten i våra valda församlingar. Reglerna om den s.k. inkomstgarantin bör ses över med denna utgångspunkt. Rimligt vore att en översyn utgick från de villkor som på arbetsmarknaden tillämpas beträffande tillsvidareanställda.