Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om riksdagens kvinnorum.
På väg till utskottssammanträden och andra aktiviteter passerar riksdagsledamöterna ofta det södra övergångsrummet. Även svenska och utländska besökare passerar detta rum. Där finns stora pampiga porträtt av de fyra ständernas talmän som i 1819 år riksdag valde Jean Baptiste Bernadotte till tronföljare.
När man sedan använder den södra förbindelsegången till gamla riksdagshuset passerar man kvinnorummet. I en fempartimotion från 1989 påpekades att nästan alla porträtt i riksdagshuset föreställde män. Motionärerna ville synliggöra de kvinnor som under många år gjort betydelsefulla insatser i rikspolitiken och i riksdagen. Motionen antogs.
Kvinnorummet har smyckats med Siri Derkerts bildväv som kan ses som en förbindelse mellan forna och nutida kvinnors politik, liv och konst. Här finns även Lena Cronquists skildringar av kvinnor, unga som gamla, och deras ibland problemfyllda familjeliv och samtidsliv. Det är fin och värdefull konst som pryder sin plats.
Upplevelsen av konst är förvisso personlig men många med mig upplever nog att mansrummet representerar makt och styrka medan kvinnorummet – trots starka kvinnor bakom konstverken – utstrålar svaghet och lidande. Flickebarnen ser vid första anblick ut att vara både kuvade, undernärda och utsatta för övergrepp.
Nu är det dags att gå vidare med kvinnorummet. Det vore upplyftande för många besökare – inte minst kvinnor – att få se starka, modiga, framgångsrika svenska kvinnor avbildade i rummet. Vilka kvinnor som lämpligen skulle kunna ta plats i riksdagens kvinnorum kan naturligtvis diskuteras. Det finns många att välja mellan. Många kvinnor har kanske inte alltid varit aktiva politiker men har haft ett viktigt politiskt budskap eller varit värdefulla opinionsbildare – t.ex. Selma Lagerlöf eller Astrid Lindgren (och hennes starka flickor Pippi Långstrump eller Ronja Rövardotter) som är välkända för många både svenska och utländska gäster.