Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sekretessregler för IVPA-verksamheten.
Jag måste tyvärr börja med att förklara vad förkortningen IVPA står för. Jag gör den förklaringen då – tyvärr – inte representanter för majoriteten förstod vad denna verksamhet innebar då frågan i fjol diskuterades i riksdagen.
IVPA står för i väntan på ambulans. Verksamheten finns i många län, den är bl.a. mycket omfattande i mitt hemlän Dalarna. Verksamheten går ut på att den kommunala räddningstjänsten (brandkåren) rycker ut och hjälper den sjuke till dess att ambulansen och de sjukvårdsutbildade ambulanssjukvårdarna kommer. Det senaste på detta område är att defibrillatorer nu skall finnas i varje utryckningsfordon.
Ett problem är dock att eftersom det är s.k. brandmän – anställda av kommunen – som svarar för verksamheten omfattas de inte av sekretesslagen. På lagliga grunder kan alltså inte den delen av räddningspersonalen åläggas tystnadsplikt, bara en frivillig sådan. Frågan har tidigare prövats i riksdagens utskott, men ingen tycks vilja ta ansvar för att frågan löses.
Alla riksdagsledamöter fick en skrivelse från bl.a. Landstingsförbundet och dess styrelse, med socialdemokratisk majoritet. De vädjade om att vi skulle införa sekretesslagen också för nämnd personalkategori. Men i debatten, då frågan debatterades, verkade tyvärr inte s-majoritetens företrädare förstå vilken verksamhet det här är och vad det gällde och det blev ingen ändring av sekretesslagens omfattning.
Den socialdemokratiska ordföranden i Landstingsförbundet skriver i ett brev till oss ledamöter i försvarsutskottet, jag citerar exakt:
En av dessa tveksamheter var att räddningspersonalen inte omfattas av sekretessregler. Formellt kan därför inte räddningspersonalen, på lagliga grunder åläggas tystnadsplikt. Sådan tystnadsplikt kan inte heller avtalas fram.
Avslutande ord i brevet till oss i försvarsutskottet:
Jag skriver detta brev för att uppmärksamma utskottets ledamöter och suppleanter på sekretessfrågan och för att visa på frågans vikt för att upprätthålla allmänhetens förtroende för räddningstjänsten när de utför andra uppgifter än räddningsverksamhet. Det är också viktigt för landstingen vid det fortsatta samarbetet i dessa frågor mellan landsting och kommun att räddningspersonalen omfattas av samma sekretessregler, oavsett orsaken till att de larmas ut.