Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bevisföring och förhörsprocess i mötet mellan polis och våldtäktsoffer.

Motivering

År 2004 anmäldes 22 700 fall av misshandel/grov misshandel av kvinnor till polisen. Totalt ökade våldsbrott och hot samt ofredande mot kvinnor med fyra procent mellan 2003 och 2004. De grova kvinnofridsbrotten ökade med elva procent. Totalt anmäldes över 60 000 våldsbrott mot kvinnor under 2004. En annan stor del av våldshot mot kvinnor varje år består av våldtäkter, och här liksom vid andra våldsbrott mot kvinnor finns stora mörkertal, d.v.s. brott som inte anmäls. Många av de kvinnor som faktiskt anmäler en våldtäkt, möter ofta ett annat problem. Vid förhör framkommer att kvinnorna inte kommer ihåg eller har svårt att minnas var och hur våldtäkten skedde, vilket skapar problem i bevisföringen. Detta resulterar ofta i att målet måste läggas ned. Samtidigt finns det starka indicier på att kvinnor som glömt vad som hände under våldtäkten blivit drogade, och detta i sin tur skapar minnesförlusten. Vid anmälan av våldtäkt och om offret inte minns vad som hänt och man därför kan misstänka att offret blivit drogat bör som en första åtgärd ett drogtest tas så att det kan vara del av bevisföringen. Det är viktigt i dessa fall att drogtestet görs direkt då vissa droger går snabbt ur kroppen.

Ett annat problem uppstår ofta vid det första förhöret mellan den våldtagna kvinnan och polisen. Där kan finnas vissa detaljer i historien kring händelseförloppet som polisen ser förbi på grund av bristande psykologisk insikt. Med psykologisk handledare som medverkar under förhör som även skulle kunna fungera som krissamtalspartner, skulle den utsatta kvinnan få bättre förutsättningar att bearbeta det som hänt. Det är viktigt att den kunskap och forskning som finns om trauma och hur minnet fungerar tas till vara vid bevisföring vid våldtäkt. Det är vanligt att människor minns osammanhängande vid trauman, men minnet kan efter en tid bli bättre vad gäller händelseförloppet. En kvinna kan också känna sig ytterligare kränkt av polisens förhörsfrågor. Därför skulle även förhören filmas så att man efteråt kan titta på filmen och göra en psykologisk utvärdering. Efter ett våldtäktstrauma är det viktigt med snabba insatser, så att den våldtagna kvinnan kan komma tillbaka till ett vanligt liv igen. Ett samarbete mellan psykolog och polis skulle här påverka rehabiliteringen positivt.

Det finns alltså stora behov och flera möjligheter att öka chansen för att våldtagna kvinnor ska få en mer rättvis och rättssäker behandling vid polisförhör. Därför bör nya riktlinjer och lagstiftning för polisens handlingsschema vid förhör av våldtagna övervägas för att möta kvinnors behov.

Stockholm den 4 oktober 2005

Carina Adolfsson Elgestam (s)

Christina Nenes (s)

Britta Rådström (s)

Carina Hägg (s)

Eva Arvidsson (s)

Inger Nordlander (s)

Anne Ludvigsson (s)

Carina Ohlsson (s)

Marie Nordén (s)