Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa lagliga förutsättningar att omhänderta unga brottslingar.
Ett problem som ökar bland unga idag är gängbildningar med mer eller mindre grov brottslig inriktning. De stjäl pengar och prylar företrädesvis från jämnåriga och förutom att de begår brott sprider de stor oro och ängslan omkring sig. Många offer skräms till att ge ifrån sig ägodelar.
Brott är brott och ska naturligtvis polisanmälas. På många håll fungerar det också så att den som anmäler får stöd och skydd. Avsikten med anmälan är att få slut på brottsligheten.
Vi är övertygade om att det krävs mer än bara ”hårdare tag” för att komma till rätta med den här problematiken. Vi är medvetna om att ansvaret för att ingripa ligger hos polisen och i kommunerna. Men även i de fall där samarbetet mellan polis, skola och socialtjänst fungerar bra kan det bli nödvändigt att rent bokstavligen skilja gärningsman och offer åt för att få ett önskat resultat. En erfarenhet som många gjort är att gängledaren spelar en avgörande roll och att mycket ändras med dennes närvaro eller frånvaro.
Vi menar att det måste vara möjligt för samhället att handla och ingripa så att det inte regelmässigt är offret som måste flytta, gömma sig eller vara rädd för nya brott. Om det är polisen eller socialtjänsten som behöver utökade befogenheter kan säkert variera från fall till fall. Redan gjorda erfarenheter kan, om de samlas in, säkert utgöra underlag för en samlad handlingsplan som tar fasta på både delarna och helheten, som kan ta hand om både offer och gärningsmän. Vi anser att det är bråttom.