Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om brottsskadeersättning till personer med riskfyllda arbeten, t.ex. poliser.

Motivering

I en departementspromemoria från 1997 (Ds 1997:45) behandlades vissa frågor om brottsskadeersättning. I detta sammanhang behandlades även frågan om brottsskador som uppkommit i arbetet. Den fråga som aktualiserades i promemorian var huruvida arbetsskador skall undantas från BrL:s tillämpningsområde. I promemorian skrivs bland annat att arbetsgivarna bör åläggas en skyldighet att i samma utsträckning som föreskrivs i BrL utge ersättning för sådana brottsskador som är att bedöma som arbetsskador enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. För att uppnå detta skulle arbetsgivarna bli tvungna att försäkra arbetstagarna mot de aktuella skadorna och se till att ersättning för kränkning ingår i försäkringsskyddet.

Departementets slutsats i promemorian blev:

Mot denna bakgrund bör frågan om arbetsskador skall undantas från BrL:s tillämpningsområde inte slutligt avgöras förrän utvecklingen beträffande kollektiva och privata försäkringar avvaktats en tid. Arbetsmarknadens parter bör ges tid att komplettera trygghetsförsäkringarna och PSA, liksom de privata försäkringsbolagen bör ges tid att ta fram en försäkring som ingår eller kan knytas till företagsförsäkringarna. I fall förhoppningen om en frivillig lösning inte infrias, bör frågan om arbetsskador skall undantas från BrL:s tillämpningsområde tas upp på nytt.

Det är nu åtta år sedan departementspromemorian skrevs, och arbetsmarknadens parter har ännu ej hörsammat regeringens önskan om att teckna försäkringar som fullt ut kan täcka brottsskador som är att betrakta som arbetsskador. I stället växer antalet ansökningar om brottsskadeersättning – och då främst kränkningsersättning – för arbetsrelaterade skador som når Brottsoffermyndigheten. Ansökningarna kommer huvudsakligen från poliser, men också från personer verksamma inom kriminalvården.

Enligt vår mening kan det inte vara rimligt att BrL skall omfatta de personer som har som yrke att utsätta sig för faror. Precis som det sägs i departementspromemorian från 1997 bör ersättningen för dessa personers skador i tjänsten ersättas genom en av arbetsgivaren tecknad försäkring. Detta skulle leda till att anställda som skadas i tjänsten slapp att, som i dag, vända sig till två instanser (AFA och Brottsoffermyndigheten) för att få sina rättigheter prövade.

Stockholm den 4 oktober 2005

Ulla Löfgren (m)

Jan-Evert Rådhström (m)