Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra en nationell kampanj mot den ökande människohandeln.
Människohandel – i internationella sammanhang ofta kallad trafficking – är ett växande problem över hela världen. Varje dag förs hundratals barn och kvinnor bort mot sin vilja eller luras av löften om bättre utsikter i ett annat land. De utnyttjas under slavliknande former, inom prostitution och annan exploatering.
FN uppskattar att omkring 1,2 miljoner barn blir offer för människohandel varje år. Bara till Västeuropa kommer mellan 120 000 och 500 000 kvinnor och barn om året. Eftersom verksamheten är dold och olaglig, finns ingen tillförlitlig statistik över hur många som drabbas. Man räknar med ett högt mörkertal och misstänker dramatiska ökningar under de senaste åren.
Problemet ”trafficking”, handel med kvinnor för prostitution, bordellverksamhet och framställning av pornografi, ökar i Europa. Enligt IOM (International Organisation of Migration) uppskattas handeln med enbart kvinnor omfatta ca 500 000 kvinnor årligen i Västeuropa. Två tredjedelar av dessa kvinnor beräknas vara från Östeuropa.
Historien om trafficking börjar ofta på landsbygden i Rumänien, Moldavien, Bulgarien eller Vitryssland. Flickor frestas med löften om välbetalda jobb, kidnappas eller ”lånas” från familjen för ett par hundra dollar.
De återvänder sällan hem. De säljs flera gånger i olika länder, åker illegalt över gränser i bilar och båtar och hamnar på marknader där de säljs som boskap.
Med handel med barn (s.k. child trafficking) menas rekrytering, transport och inhysning av barn med hjälp av tvång, hot, bedrägeri eller andra otillbörliga påtryckningar, i syfte att utnyttja dem på olika sätt. Handel med barn förekommer både inom och mellan länder. Ofta är tre länder inblandade: ursprungslandet (barnets boendeland), destinationslandet (det land där barnet slutligen hamnar) och transitländer (genomfartsländer). Barnen som utsätts för trafficking exploateras sexuellt eller utnyttjas i kriminalitet, tvångsarbete, för adoption eller organhandel.
Kvinnor och flickor säljs främst för prostitution och sexuell exploatering men också för hushållsarbete och giftermål, som så kallade ”postorderbrudar”. Både flickor och pojkar säljs som billig arbetskraft för att arbeta på byggen, i restaurang, jordbruk, fabriker och privata hushåll. Många fråntas sina pass och har begränsad tillgång till hälsovård – på grund av att de hålls inlåsta eller kanske för att de inte kan språket eller helt enkelt är så rädda att de inte vågar söka sig ut i samhället.
Trafficking är dessvärre ingen liten företeelse som sker långt borta. Det är en omfattande och lönsam, internationellt organiserad handel som pågår och som i allt högre grad når Sverige. Att människohandeln är så lukrativ beror på att den sker i flera led med många aktörer. Människor kan, till skillnad mot andra varor, säljas om och om igen. FN beräknar att de kriminella grupperna tjänar cirka sju miljarder dollar varje år på handeln med kvinnor och barn. Det innebär att människohandel idag är världens tredje största organiserade brottslighet, efter narkotika och vapen.
Vägarna för handeln förändras hela tiden i takt med ekonomiska och politiska omständigheter, öppnandet av nya marknader, skärpning av lagstiftning och att polis och tull blir mer uppmärksamma på problemet. Men fortfarande sker handeln främst från landsbygd till stad och från fattigare till rikare regioner. Handeln med barn sker i alla riktningar i världen, men de främsta vägarna fortsätter att vara från syd till nord och från öst till väst.
Fram till Berlinmurens fall såldes människor till länder inom EU och övriga Europa från andra kontinenter, såsom Afrika och Asien. Men när det kalla kriget tog slut och det forna östblocket öppnades upp, uppstod en regional marknad som snabbt blev den främsta rekryteringsbasen för människohandlarna med destinationsländer i Europa. Det är helt enkelt billigare och enklare att transportera människor inom Europa. Det innebar också att trafficking blev mer påtagligt för oss i Norden. Numera är Sverige i likhet med många andra europeiska länder ett av destinationsländerna för sexhandeln. Ingen vet exakt hur många barn handeln omfattar i Sverige.
Sverige är i första hand ett destinationsland för kvinnor och barn från främst Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Slovakien, Tjeckien, Rumänien, Moldavien och Ungern. Mer än hälften av kvinnorna och flickorna kommer antingen från Ryssland eller från något av de tre baltiska länderna. Sverige används också som transitland, för utländska kvinnor och barn som ska till andra länder i Europa och bland annat utnyttjas i prostitution. Inresa till Sverige sker främst via färja eller med bil.
Det är nu hög tid att agera kraftfullt mot trafficking. Enligt min mening måste en nationell kampanj mot den ökande människohandeln upprättas skyndsamt.