Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inkomstrelaterade böter för trafikbrott mot hastighetsbestämmelser.

Motivering

I debatten om hastighetens betydelse för trafikolyckor brukar ibland framhållas att de som kör fort statistiskt sett inte är orsak till fler trafikolyckor än andra. Oavsett om detta är korrekt eller inte kan ingen förneka att fart dödar. Risken för dödsfall och svåra skador ökar med hastigheten. Ur preventiv synpunkt borde därför grova överträdelser mot hastighetsbegränsningar ge ett kännbart straff. I dag utgår max 2 000 kr i böter för fortkörning, om inte vårdslöshet i trafik kan bevisas. Dessutom kan länsstyrelsen fatta beslut om indraget körkort vid särskilt grova överträdelser.

Indraget körkort är utan tvivel ett kännbart ingripande för de flesta individer. Boten på 2 000 kr är däremot olika kännbar beroende på individens ekonomiska situation. För en student eller arbetslös är böter på 2 000 kr mycket kännbara och kan medföra stora påfrestningar i ekonomin. För en höginkomsttagare är däremot en sådan bot närmast försumbar. Enligt min uppfattning borde böterna för fortkörning utformas så att de flesta bilister uppfattar dem som en kännbar påföljd om de ertappas med fortkörning. Huvudargumentet för att införa kännbara bötesbelopp är hastighetens betydelse för hur allvarlig en trafikolycka blir, men också rena rättviseaspekter kan vägas in i frågan om böternas storlek. Alla trafikanter som överträder lagen skall uppfatta att de får en kännbar påföljd.

Fortkörningsbrott borde därför beläggas med dagsböter så att påföljden står i relation till förmågan att betala. Den som kraftigt överskrider hastighetsbegränsningen borde dömas till dagsböter enligt en stigande skala baserad på inkomst. I Finland gäller dagsböter för fortkörning, vilket har lett till stora bötesbelopp för fortkörande höginkomsttagare. Exempel finns på fortkörare med miljonförmögenheter som dömts till över 500 000 kr i böter. Det finländska systemet kanske inte är det ideala, men själva principen borde ligga till grund för en utformning av bötesbelopp baserat på inkomsten.

Stockholm den 1 oktober 2005

Ulf Nilsson (fp)