Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att pedofiler och våldtäktsmän som återfaller i brott skall vara tvungna att genomgå behandling under tiden på anstalt om de vill ha villkorlig frigivning.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att personer som återfaller i pedofilibrott och våldtäktsbrott skall kunna dömas till farmakologisk behandling om de vill ha villkorlig frigivning.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbjuda personer dömda för sexualbrott att ta del av porr på anstalten.

Motivering

I dag sker alltfler sexualbrott. Dessvärre blir sexualbrotten också alltmer våldsamma. Årligen döms hundratals till fängelsestraff för sexualbrott. Drygt hälften av dessa placeras på anstalter där programverksamhet finns för sexualbrottslingar. Programverksamheten har hittills varit frivillig och tyvärr är det alltför få av sexualbrottslingarna som tar del av programverksamheten. Man kan dock tycka att det borde vara obligatoriskt för dem som dömts för sexuella brott att delta i programverksamheten om de vill tillgodoräkna sig möjlighet till villkorlig frigivning. Detta gäller inte minst dem som har en sexuell dragning till barn – pedofiler. I programverksamheten ges dessa en möjlighet att komma till insikt och arbeta på att bli fria från sin tvångsmässiga sexuella dragning. Kriminalvården måste arbeta mer aktivt och målmedvetet med rehabilitering av pedofiler.

Avvikande sexualitet är ett område inom beteendevetenskapen och psykiatrin som man ännu har mycket begränsad kunskap om. Det har bland annat att göra med att sexualitet i allmänhet och olika former av avvikande sexualitet i synnerhet är områden som människor tycker det är besvärande att tala om. Avvikande sexualitet är starkt tabubelagt i vårt samhälle och personer med avvikande sexuell läggning är inte benägna att öppet deklarera sin avvikelse. Det vi i dag känner till om de sexuellt avvikande baserar sig på uppgifter från personer som är under psykiatrisk behandling och i vissa fall från personer som blivit dömda för sexualbrott.

Kriminalvårdsstyrelsens forskningskommitté har gett sektionen för rättspsykiatri vid Karolinska Institutet i uppdrag att genomföra en studie av kriminalvårdens insatser för sexualbrottslingar. Syftet är att undersöka förutsättningarna för en effektstudie av behandlingsinsatser och utfall för de som dömds för sexualbrott. Jag anser att det prövade trepunktsprogram som i dag finns bör utnyttjas i högre grad, där den första nivån har tyngdpunkten på utbildning och kognitiva strategier i syfte att förhindra pedofila beteenden. Steg två handlar om samtal och gruppstöd, med andra som har samma problem, och steg tre handlar slutligen om psykoterapeutisk inriktning. Pedofiler och våldtäktsmän som återfaller i brott ska genomgå behandling under tiden på anstalt för att villkorlig frigivning ska kunna komma i fråga. Vid återfall ska pedofiler och våldtäktsmän kunna dömas till farmakologisk behandling för att få komma i fråga för villkorlig frigivning.

Sexualbrottslingar ska inte ha tillgång till pornografisk litteratur på anstalten. Ett aktuellt rättsfall visar på att lagstiftningen inte är tillräckligt tydlig då en sexualbrottsling kan få rätt i länsrätten med hänvisning till informationsfriheten. Fallet utspelade sig i Härnösand där den dömde klienten krävde att få läsa porrtidningar i sin cell. Kriminalvårdsstyrelsen hävdade att det inte var lämpligt mot bakgrund av att för intagna som är mottagliga för behandlingen kan pornografiska tidningar vara störande. Likaså kan risken inte uteslutas att medintagna och personal blir utsatta för övergrepp. Till sist innehåller pornografiska tidskrifter ofta kontaktannonser. Annonsörerna riskerar därmed att bli framtida brottsoffer.

Länsrätten godtog inte den argumentationen utan ansåg att informationsfriheten väger tyngre och gav den dömde mannen rätt att läsa porrtidningar på anstalten. Det är därmed uppenbart att länsrättens dom inte främjar behandling av sexualbrottsförbrytare. För dessa är det av största vikt att verkställigheten innehåller rehabiliterande insatser för att försöka få de dömda att komma till rätta med sitt beteende. I denna behandling är inte pornografisk litteratur det som gynnar ett förändrat förhållningssätt till sexualitet.

Stockholm den 27 september 2005

Ragnwi Marcelind (kd)