Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att 28 kap. 14 § rättegångsbalken bör ändras till att förutom fingeravtryck och foto även omfatta DNA-prov.
I dag tas DNA-prov på personer som dömts till mer än två års fängelse. Detta är ett viktigt verktyg för polisen, vilket kan ge avgörande resultat i utredningar. Redan när polisen gör brottsplatsundersökningar registreras DNA-spår. Dessa skickas till Statens kriminaltekniska laboratorium som därefter registrerar spåren, och samtliga DNA-spår läggs in i ett spårregister. DNA-profilen finns tillgänglig hos polisen.
I dag klaras mindre än 10 % av vardagsbrotten upp i Sverige. Dessa brott förorsakar stort lidande för brottsoffren, utifrån att brotten aldrig klaras upp på grund av polisens knapphändiga resurser.
Det kan konstateras att i ett fall greps och dömdes en man i Västra Götaland för ett 40-tal inbrott tack vare att polisen hade en DNA-profil på gärningsmannen. I England har man ett av världens mest omfattande register med DNA-profiler. Brotten som klaras upp tack vare detta har ökat markant, utan ett omfattande utredningsarbete. Vi har under det gångna året även kunnat följa ett antal gamla rättsfall där man tar DNA-tekniken i anspråk.
Genom att ändra rättegångsbalkens 28 kap. 14 § om att anhållen eller häktad skall lämna fingeravtryck och foto till att omfatta även DNA-prov skulle polis och åklagare få en betydligt större möjlighet till bevisföring. Provet kan genomföras på enklaste sätt genom t.ex. ett hårstrå eller lite saliv, utan medverkan av sjukvårdande personal.