Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en nationell katastroffond.
Den stora naturkatastrofen som drabbade södra Sverige i början av året krävde stora insatser från i första hand enskilda men också för staten. Efter katastrofen krävdes det särskilda insatser, också ekonomiska, från regeringens sida när det gäller både insatser och ersättningar till enskilda och kommuner. Samhället måste tyvärr bli mer förberett för att snabbt kunna göra praktiska och ekonomiska insatser för drabbade.
Det blir tyvärr allt vanligare att naturkatastrofer av olika slag drabbar stora områden i landet. De senaste åren har det handlat om enorma översvämningar, om bortspolade vägar och broar, om förstörda fastigheter och om förstörda skördar. Detta har inneburit omfattande skador för såväl enskilda, näringsidkare, kommuner som staten. Stora ekonomiska värden har gått förlorade. Experterna är också eniga om att liknande katastrofer kommer att ske igen.
Erfarenheterna från de översvämningar och andra naturkatastrofer som under de senaste åren drabbat vissa regioner i landet talar också för att någon form av nationell fond/försäkringsordning bör inrättas. Erfarenheterna visar också att ansvaret såväl för skadorna som för de direkta insatserna hamnar mellan stolarna.
Sommaren 2004 drabbades exempelvis delar av Värmland av mycket kraftiga slagregn, vilket gjorde att stora vägavsnitt på både allmänna och enskilda vägar spolades bort, denna gång i Hagforsområdet. Det handlade i flera fall om vägavsnitt på 30–40 meter. Ravinerna blev flera meter djupa. Enskilda drabbades också av förstörda markavsnitt och infarter. Hagfors kommun har beräknat att kostnaderna för att återställa det som skadats kommer att uppgå till cirka 50–60 miljoner kronor. Med andra ord stora kostnader för både enskilda och kommun.
Det ekonomiska ansvaret för återställandet efter denna katastrof är ännu inte utklarad.
Sommaren 2002 drabbades delar av västra Värmland av mycket kraftiga slagregn, vilket gjorde att både allmänna och enskilda vägar spolades bort på mycket kort tid. Det finns exempel på enskilda vägföreningar i området som drabbats av ett moment 22 i spåren av naturkatastrofen. Myndigheter hade svårt att ge bidrag och föreningen kunde inte påbörja en återuppbyggnad av vägen förrän ekonomin var ordnad. En nationell katastroffond skulle kunna vara en sådan vägförening behjälplig. Erfarenheterna och rapporterna från den omfattande översvämningen i Arvika år 2000 pekar i samma riktning.
Tyvärr har vi anledning att tro att den typen av katastrofer, som de senaste åren drabbat vårt land, kommer att inträffa igen. Det är därför av yttersta vikt att det för framtiden finns en ekonomisk beredskap för den här typen av katastrofer. En nationell katastroffond skulle vara till stor hjälp, en fond ur vilken man, med en hyfsat enkel administration, helt eller delvis kan ersätta skador som genom vädrets makter uppstått på mark och fastigheter.