Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samhällstjänst inom gymnasieskolans ram.

Ett samhälle där alla behövs!

Vi lever i ett föränderligt samhälle. Det gäller för beslutsfattare att följa med i utvecklingen och helst ligga steget före. Det är viktigt att också se att förändringar kan innebära fördelar. Det finns alltid nya möjligheter.

Samhällets gemensamma resurser måste användas på ett effektivt sätt så att de kommer alla medborgare till del. Vi har en stor uppgift att se till att alla människor som behöver vård och omsorg i livets olika skeenden verkligen får detta. Det finns mycket som en åldrande människa kan behöva hjälp med idag. Vi blir allt äldre och när krafterna avtar skulle det vara bra med en hjälpande hand. Få av våra gamla i särskilda boenden för äldre får komma ut varje dag kanske inte ens varje vecka eller om det vill sig riktigt illa inte ens varje månad. Här skulle denna samhällstjänst göra underverk. I dag får många ungdomar sommarjobb just med att se till att våra äldre får komma ut på dagliga promenader. Om samhällstjänst inom vårdsektorn infördes skulle de äldre kunna få komma ut alla dagar under hela året. Samhällstjänst inom äldreomsorgen skulle också bygga broar mellan olika generationer.

Dessutom ska vi ge barn och ungdomar en chans att växa upp till trygga människor. De måste få en undervisning i skolan som ger bred kunskap och kompetens, alltså en god förberedelse inför vuxenlivet. Detta svarar givetvis lärarna för men mycket annat som också behöver göras under en skoldag skulle kunna utföras av ungdomar som gör sin samhällstjänst. Att vara rastvakter och där arbeta med att alla ska få vara med i olika aktiviteter, alltså förhindra mobbning. Vara ett stöd för elever som kan vara oroliga eller med läxhjälp efter skolan. Många invandrarungdomar skulle också kunna slussas in på ett bättre sätt i samhället med hjälp av goda föredömen i skolan.

Alla måste vara med och ta ett helhetsansvar för vårt samhälle. Alla måste ta ett ansvar om vi ska lyckas att behålla en god välfärd i vårt land. Ett samhälle som bör präglas av trygghet och gemenskap, där olika generationer och olika kulturer möts.

Vi är många fyrtiotalister som nu börjar gå i pension. Det är inget okänt faktum att det kommer att märkas i vårt samhälle. Speciellt kommer det att synas inom vården och skolans värld där många av fyrtiotalisterna arbetar. Samtidigt får vi signaler som säger att alltfler av de unga som ska ta över inte utbildar sig i tillräcklig omfattning inom vård, omsorg eller skolan. Vi kan inte blunda för denna verklighet, utan vi måste göra något så att alltfler ungdomar stimuleras till att arbeta med människor, såväl i skolan som inom vårdsektorn. Det är positiva yrkesområden som behöver marknadsföras på ett tydligare sätt. Detta för att medverka till att fler ungdomar väljer att arbeta direkt med barn, ungdomar eller med äldre.

I samhällstjänstgöringen bör också viss sjukvårdsutbildning som ”Första hjälpen” ingå. Det är viktigt att denna grundkunskap finns hos alla ungdomar. Det finns många tillfällen som denna kunskap är till stor nytta.

I takt med att den allmänna värnplikten inom det militära försvaret minskar alltmer borde vi se en ny möjlighet att införa en ny typ av samhällstjänst i vårt land, en samhällstjänst inom gymnasieskolans ram, där såväl unga kvinnor som unga män ges möjligheter att välja att antingen tjänstgöra i militär eller civil tjänst inom till exempel vård, omsorg eller skolan. För de elever som är skoltrötta skulle det kunna vara ett bra avbrott i studierna. Samhällstjänsten skulle kunna avtjänas under valfri period mellan 16 och 21 år.

Detta förslag ska ses som ett led i att öppna för ett nytt synsätt, ge ungdomar en möjlighet att pröva något nytt. Det kan ge dem inspiration inför ett yrkesval och det kan skapa förståelse och delaktighet i de uppgifter som måste göras för att samhället ska fungera på ett tillfredsställande sätt. Dessutom skulle det ha ännu en god effekt nämligen att ungdomsarbetslösheten skulle minska.

Stockholm den 30 september 2005

Birgitta Carlsson (c)

Margareta Andersson (c)