Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om giltigheten av defibrillator- och syrgasutbildningar vid räddningstjänsten.
Idag vittnar alla om att det vid olyckor är oerhört viktigt att medicinska insatser sätts in så snart som möjligt. Detta gäller inte minst insatser där man använder sig av syrgas och av defibrillatorer. En snabb insats kan vara helt avgörande för om den skadade skall överleva eller inte. Eller om den skadade skall få livslånga skador eller inte.
Vid ett skadetillfälle är det inte självklart att det är utbildad ambulanspersonal som kommer först till olycksplatsen utan lika vanligt är det att räddningstjänstens personal är först på plats.
I dag gäller regelverket att de som arbetar inom räddningstjänsten inom en kommun kan få utbildningen av en läkare eller ambulansöverläkare i användandet av syrgas och defibrillatorer. Den utbildande läkarens ansvar för insatserna finns dock kvar, trots att det är någon annan som utför insatsen. Om brandmannen, som erhållit utbildningen i en kommun, emellertid flyttar till tjänstgöring i en annan kommun gäller emellertid inte utbildningen i denna nya kommun. Här måste han eller hon genomgå en ny, identisk utbildning för att kunna göra insatserna i den nya kommunen.
Detta är naturligtvis helt orimligt. Det borde vara självklart att om man genomgått en utbildning i en kommun så borde denna utbildning vara giltig var man än arbetar.
Med dagens system uppstår också onödiga kostnader som är svåra att motivera och där kommunerna har svårt att klara ut dem för hela personalstyrkan. Detta gäller inte minst i mindre kommuner och där omsättningen på deltidsbrandmän är relativt stor. En ändring av nu gällande ordning kan innebära att det blir lättare för räddningstjänsterna att fylla det tomrum som kan uppstå när ambulansen är på andra uppdrag. Detta är inte minst viktigt i mindre kommuner där det oftast endast finns en ambulans.