Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avslå framställan om inskränkning av möjligheterna att beakta fel och brister i underlaget för Skatteverkets beslut avseende utjämningsbidrag enligt lagen 1993:387.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av utjämningssystemet i syfte att ge landsting med kraftig befolkningsminskning kompensation.
Regeringen anför som ett problem att det i dag saknas inskränkningar när det gäller rätten för en kommun respektive landsting att, först i samband med ett överklagande till regeringen, göra gällande fel och brister i underlaget för Skatteverkets slutliga beslut om bidrag och avgifters storlek enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Enligt regeringens grundsyn ska sådant påtalande endast få beaktas om det finns synnerliga skäl.
Förslaget innebär att kommuner och landsting, under en kort tid, tvingas lägga ned än mer omsorg för att kontrollera de uppgifter som utgör underlag för Skatteverkets preliminära beslut. Detta är i och för sig rimligt men då underlaget är mycket komplicerat och svårt att överblicka uppstår genast frågan vad som inryms i begreppet ”synnerliga skäl”. Svårigheten att tolka Skatteverkets förfrågningar kring LSS-utjämningen visar sig vara svår att göra och årets förfrågan har visat att kommunerna tolkat dem olika. Mot dels bakgrunden att göra tolkningar av materialet under en pressad tidsperiod, dels svårigheten att finansiera följderna av ett felaktigt beslut kan inskränkningar i rätten att överklaga anses vara rimlig. Utifrån ett rättssäkerhetsbegrepp kan också inskränkningar i rätten att överklaga ett felaktigt beslut ifrågasättas. Vid en eventuell överklagan har regeringen, redan i dag, möjligheten att via efterföljande års budget korrigera eventuella felaktigheter. Då förslaget såväl undergräver tilltron till utjämningssystemet inom LSS samtidigt som det framtonar ett godtycke i Skatteverkets bedömning bör förslaget avvisas. Detta bör ges regeringen till känna.
I den kommunalekonomiska utjämningen ges kompensation till kommuner som under en följd av år haft befolkningsförändringar av större omfattning. Samma regelsystem saknas för landsting. Regeringens syn är att förändringar bör ske så att även landsting som har en kraftig befolkningsökning ska kompenseras för den eftersläpning av intäkter som förekommer i utjämningssystemet. De landsting som har en negativ befolkningsutveckling ska dock inte erhålla någon kompensation. Förslaget innebär en skillnad gentemot hur utjämningssystemet tillämpas för kommuner. Troligt är att landsting inte påverkas, fullt ut, på samma sätt som kommuner, men att viss påverkan sker vid en förändring torde dock vara klart. En översyn av regelverket bör göras i syfte att ge även landsting kompensation för förändringar som påkallats till följd av en negativ befolkningsutveckling. Detta bör ges regeringen till känna.