Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över frågan huruvida lagen om offentlig upphandling fortsättningsvis skall gälla hälsovård, sjukvård, omsorg och skoltjänster.
Lagen om offentlig upphandling tillkom genom ett EU-direktiv. Av detta framgår att all offentlig upphandling ska ske i konkurrens. Undantag kan göras för tjänster som skola, hälso- och sjukvård.
Hela idén med LOU är att främja konkurrens och öka mångfalden.
I utredningen ”Effektiv offentlig upphandling för fortsatt välfärd, trygghet och tillväxt” belystes detta problem bl.a. genom att den pekade på problemet där det offentligas krav för själva myndighetsutövningen ligger kvar, medan själva verksamheten drivs av någon annan aktör. Utredningen menade dock att sunt förnuft måste råda i sådana situationer.
I proposition 2001/02:142 om förändringar i LOU skriver regeringen att undantag inte ska göras för hälso- och sjukvård. Däremot konstateras att det vid köp av hälso- och sjukvårdstjänster kan komma i strid med patienternas fria val. I dessa fall ska patienternas fria val gå före kravet om upphandling.
En rad domar har gett vid handen att priset ska vara det avgörande vid upphandling, dvs. om man uppfyller villkoren i övrigt är det det lägsta anbudet som ska gälla. Detta har inneburit att landsting som t.ex. velat fördela en viss hälso- och sjukvårdstjänst till flera aktörer inte har kunnat det, på grund av att en anbudsgivare inkommit med ett lägsta bud och därmed vunnit upphandlingen. Det kan innebära att andra aktörer inte får några platser och därmed slås ut helt och hållet.
Enligt vår uppfattning gynnar inte detta vare sig konkurrens eller mångfald, snarare tvärtom. Risken blir då att det uppstår privata monopol i stället för offentliga. Det är därför rimligt att undanta hälso- och sjukvård, omsorg och skola från LOU. Det är rimligt att kommuner och landsting själva formulerar villkoren.