Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till en långsiktigt hållbar lösning när det gäller kulturinstitutionernas hyror, enligt vad i motionen anförs.
Hyreskostnaderna utgör i dag för många av de statliga kulturinstitutionerna en mycket stor andel av de fasta kostnaderna, något som också tydligt framgår i budgetpropositionen för 2006 (s. 54). På sina håll har de nått klart oacceptabla nivåer, ända upp till hälften av institutionens totala anslag.
Diskussionerna mellan institutionerna och Statens fastighetsverk om hur man ska beräkna marknadshyror respektive kostnadshyror har dragit ut på tiden och inte heller Ändamålsfastighetskommittén (SOU 2004:28) har förmått reda ut vem som ska ansvara för hyressättningen när hyresvärden åläggs att utföra större ingrepp på grund av nya arbetsmiljöregler eller riksdagsbeslut, exempelvis förbättrad ventilation eller handikappanpassning. För en institution med kostnadshyra innebär sådana åtgärder, om de belastar hyran, att medel måste tas från den direkta verksamheten. I de fall där man fortfarande tillämpar marknadshyra handlar det om att komma fram till vilken utgångsnivå hyran ska anpassas till. Och så länge det inte är klart vad en kostnadshyra innebär i praktiken är det naturligt att institutionerna tvekar att välja den formen.
Vilken typ av hyra som än ska tillämpas är det orimligt att upp till hälften av verksamhetens anslag ska gå till hyra, alldeles särskilt för de s.k. ändamålsfastigheterna som knappast kan flytta till billigare lokaler. Vänsterpartiet menar att det nu är dags att sätta ned foten i hyresfrågan så att kulturinstitutionerna kan se en lösning och vet vad de har att rätta sig efter – för att sedan kunna koncentrera sig på det som är deras egentliga uppgift, nämligen att skapa och visa kultur.
Riksdagen bör begära att regeringen återkommer med förslag till en långsiktigt hållbar lösning när det gäller kulturinstitutionernas hyror. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.