Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utjämningssystemet inom LSS.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att värna valfriheten för personer som omfattas av LSS.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över övergången mellan de olika finansieringssystemen för LSS.
Den 1 mars 2004 infördes ett utjämningssystem mellan olika kommuner för kostnader för insatser inom LSS, lagen om stöd och service för funktionshindrade. Innan det nya systemet infördes var det den kommun personen kom ifrån som var ansvarig för kostnaderna, oavsett var personerna valde att få sina insatser. I flera fall har kommuner som tidigare betalat för LSS-platsen nu sagt upp sina avtal, vilket leder till att de kommuner i vilka verksamheten bedrivs nu står med hela kostnaden. Det nya systemet ersätter dock inte den mottagande kommunen med hela kostnaden.
Detta leder till den orimliga konsekvensen att kommuner som tidigt satsat på högkvalitativ behandling för dessa personer nu är de som straffas ekonomiskt. Det riskerar på sikt också att leda till att kommuner i framtiden inte satsar på vård för personer som har rätt till stöd enligt LSS. Ett sådant system är inte acceptabelt. Det är också cyniskt och omänskligt att de personer som har störst behov av stöd i samhället reduceras till spelkort i ett kommunalekonomiskt Svarte Petter-spel.
På Mo gård i Finspång kostar en vårdplats i snitt mellan 4 000 och 5 000 kr per dygn. Trots detta får Finspångs kommun bara ersättning med 2 000 kr per dygn enligt utjämningssystemet för LSS. Detta gör att Finspångs kommun får ekonomiska problem samtidigt som någon annan kommun sparar motsvarande pengar. Det är orimligt – orimligt för Finspångs kommun, men framför allt orimligt för de personer som har rätt till vård och assistans och som nu riskerar att hamna i kläm då kommuner ställs mot varandra. För en liten kommun som Finspång rör det sig dessutom om mycket stora pengar.
Det är också viktigt att värna valfriheten för de personer som har rätt till stöd enligt LSS. Med det nya utjämningssystemet, där mottagande kommuner riskerar att förlora stora pengar, riskerar utbudet av service och därmed valfriheten att minska.
Socialminister Berit Andnor skrev i Norrköpings Tidningar den 17 december 2004 att ”Personer med omfattande funktionshinder har samma rätt som alla andra att bestämma vilken kommun de vill vara bosatta i. De skall inte godtyckligt behöva skyfflas mellan kommuner.” Jag kan inte annat än hålla med. Samtidigt har regeringen skapat ett system där personer just ”skyfflas mellan kommuner”.
Det går inte att förneka de konsekvenser som förändringarna av reglerna för LSS fått för kommuner som t.ex. Finspång. Utjämningssystemet måste ses över eftersom kostnaden för LSS-platser slår väldigt olika mellan olika kommuner. Övergången mellan de olika systemen bör också granskas i efterhand så att de skevheter som uppstod vid uppsägningen av de gamla avtalen mellan olika kommuner kan rättas till. Dessutom måste de funktionshindrades valfrihet även i framtiden värnas. Den får inte begränsas av ett system där kommuner inte har råd att ta hjälpa de medborgare som kanske mest behöver vårt gemensamma stöd.