Regeringens proposition 2005:06/7 avhandlar lagförändringar för kommunernas rätt att överklaga Skatteverkets slutliga beslut om kostnadsutjämning för stöd till handikappade enligt LSS, vissa förändringar i det kommunala utjämningssystemet för landsting samt avskaffandet av kommunernas konton för mervärdesskatt på Riksgäldskontoret.
Kristdemokraterna avvisar inte förslaget till avskaffandet av momskonton. Däremot anser vi att kommunernas rätt att överklaga Skatteverkets slutliga beslut om kostnadsutjämning enligt LSS bör bestå. De underlag på vilka dessa beslut fattas är i många fall bristfälliga, och de förändringar i kostnadsutjämning som detta medför leder ibland till orimliga effekter för enskilda kommuner.
Därtill invänder vi mot förslaget om att förändra det kommunala utjämningssystemet så att landsting med snabb befolkningstillväxt kan få kompensation för ökade kostnader. Vi är inte av princip emot en sådan regel, men förslaget är illa genomtänkt och bör därför avslås i väntan på bättre underlag och en grundligare utredning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att behålla dagens regler för överklagande av Skatteverkets beslut om kostnadsutjämning enligt LSS.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att vidare utreda frågan om att i det kommunala utjämningssystemet även låta landsting få kompensation för befolkningsförändringar.
Regeringen föreslår i proposition 2005/06:7 inskränkningar av kommunernas rätt att överklaga Skatteverkets slutliga beslut om kostnadsutjämning enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Dessa beslut har i många fall visat sig vara baserade på bristfälliga underlag, vilket i enskilda fall riskerat leda till allvarliga konsekvenser för de drabbade kommunerna. Av denna anledning anser Kristdemokraterna att kommunernas rätt till att överklaga Skatteverkets beslut måste värnas.
Då kostnadsutjämningssystemet för LSS framöver är tänkt att vara ett inomkommunalt anslag kan långa överklagandeprocesser till följd av beslut på felaktiga underlag leda till större svårigheter för kommunerna att beräkna sin andel av utjämningsbidragen. I enlighet med den s.k. finansieringsprincipen anser vi därför att staten bör kompensera kommunerna för de merkostnader som uppstått till följd av felaktiga underlag. Sannolikt leder detta till att staten kan få något ökade kostnader för detta anslag om inte underlagens kvalitet förbättras.
Regeringen föreslår i propositionen också att förändringar görs i det kommunala utjämningssystemet så att landsting kan få kompensation för att under en följd av år ha haft en positiv befolkningsförändring av större omfattning. Kristdemokraterna motsätter sig inte av princip en sådan förändring, då landsting även kan drabbas negativt av en snabb befolkningstillväxt t.ex. genom den ökade efterfrågan på sjukvård som uppstår när befolkningen växer snabbt. Däremot skulle vi gärna se att landsting som under en följd av år haft vikande befolkningsunderlag också får möjlighet att få kompensation för detta, eftersom det kan vara svårt att på kort sikt minska kostnaderna för t.ex. lokaler eller länstrafik. Även om detta problem sannolikt är mindre för landstingen än för kommunerna, finns det skäl att kompensationsreglerna utformas så att de även kan komma landsting med krympande befolkningsunderlag till del.
Kristdemokraterna anser därför att en sådan förändring som regeringen föreslår måste göras med större eftertanke och bättre underlag.
Rent principiellt anser Kristdemokraterna att kommuner och landsting i första hand ska bäras av egna skatteintäkter. Det är en bärande del av det kommunala självstyret att kommuner och landsting har rimliga förutsättningar att generera sina egna intäkter och styra sina egna kostnader. Det kommunala utjämningssystemet har tillkommit för att rätta till de skevheter som uppstår mellan olika delar av Sverige, delvis som en följd av att kommuner och landsting tvingas genomföra nationella beslut utan att få full kompensation via de allmänna statsbidragen.
Utjämningssystemet leder dock i många fall till att resurser omfördelas på ett orimligt sätt mellan kommuner och landsting med hög skattekraft till kommuner och landsting med låg skattekraft. Därtill är vi särskilt angelägna om att utjämningssystemet medger att kommuner som med framgång lyckas öka sin tillväxt och sysselsättning också får behålla vinsten av detta. Detsamma bör förstås gälla även landstingen.
Flera remissinstanser har infört invändningar mot regeringens föreslagna förändringar. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har i remissbehandlingen framfört att en kompensation till snabbt växande landsting inte bör omfattas av samma begränsningar som enskilda kommuner. Därtill vill organisationen helst låta förslaget vila tills ett bättre underlag finns för att bedöma effekterna.
Bland de landsting som opponerat sig mot förslaget anser Stockholms läns landsting att den föreslagna kompensationsnivån är för hög, medan Västernorrlands läns landsting också vill införa en kompensation för krympande befolkningsunderlag.
Sammantaget talar både förslagets utformning som sådant liksom de invändningar som remissinstanserna framfört för att förslaget tills vidare bör avslås.