Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att högprioritera försvarsnischen Marina system för grunda vatten.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att följa upp marinbasbeslutet.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det kvalificerade marina underhållet utförs i nära samarbete med den industri som har kompetens att bygga fartygen.

Motivering

Samtidigt som regeringen lägger fram sitt förslag till statsbudget, som också innehåller ett avsnitt om försvar och beredskap mot sårbarhet, finns uppgifter som pekar mot att regeringen diskuterar försvarsfrågan ingående med sina stödpartier och där ges delvis annorlunda direktiv än tidigare. De rödgröna partierna skulle plötsligt ha fått ett avgörande inflytande i viktiga och avgörande frågor vilket strider mot regeringens tidigare uttalanden och överenskommelser med övriga partier. En sådan handläggning av en så viktig nationell fråga är naturligtvis förkastlig. Riksdagen måste veta vilket som är regeringens förslag och regeringens linje. Försvars- och säkerhetspolitik är alltför viktig för att hanteras av tillfälligheter och regeringen borde så som man gjorde för ett antal år sedan eftersträva största möjliga uppslutning bakom försvarspolitiken. Handläggningssättet av frågan är minst sagt anmärkningsvärt och borde bli föremål för en diskussion och kritisk granskning i riksdagen.

I regeringens proposition, avsnitt 6, prioriteras insatsorganisationens utveckling och detta speglar de beslut riksdagen tidigare tagit. Att insatsförbanden skall prioriteras vad gäller utveckling och vidmakthållande, som regeringen uttrycker det, är riktigt och bra. Det är också sant att man därmed prioriterar territoriell integritet och internationella insatser, men detta får inte utesluta ett intensivt arbete med att också skapa en nationell krishanteringsförmåga. Den är också viktig och betydelsefull och den kan nås genom samverkan mellan militära och civila myndigheter och en sådan utveckling bör påskyndas inte minst inom det marina området där det finns mycket att vinna på detta i effektivitet.

Regeringen skriver i propositionen att ”de marina förbanden är välövade och håller i vissa avseenden internationellt sett hög klass och är därmed också efterfrågade som deltagare i internationella samövningar”. Det borde då vara en viktig anledning till att den marina nischen, i förslaget benämnd Marina system för grunda vatten, måste få tillhöra de högprioriterade områdena som pekas ut. Sverige har en unik marin kunskap och erfarenhet inom området kustnära zonen och detta bör utnyttjas för det gör att vi också bättre kan vara med och påverka det säkerhetspolitiska arbetet i världen.

Hotbilden har numera förändrats drastiskt och även om den är komplex så finns ett tydligt och återkommande inslag i form av internationell terrorism. Terrorismen kan bara bekämpas av stater tillsammans och i samverkan. Underrättelse och spaning är viktiga inslag och här har Sverige inte minst ett bidrag att lämna i form av våra konventionella ubåtar för grunda vatten och de nya Visbykorvetterna, som är på väg att bli operativa. Nischen Marina system för grunda vatten är ett av de områden där Sverige ligger i den absoluta täten med sin högteknologi, det handlar om vår minjaktförmåga och vår smygteknik på och under vatten.

Det bör också understrykas att det är viktigt och av avgörande betydelse att vi har en fortsatt teknikutveckling inom detta område, liksom inom andra områden där svensk försvarsindustri ligger långt framme. Men under senare år har industrin (Kockums AB) inte fått några nya utvecklingsprojekt och det är alarmerande. Detta kan ju komma att drabba både vår operativa insatsorganisation och vår industriella förmåga att fortsätta ligga på framkant. Materielfrågorna är därför mycket viktiga och avgörande beslut kan inte skjutas upp längre. Som jag pekat på tidigare är det också vår spetskunskap inom till exempel det marina området som gör att Sverige kan fortsätta vara attraktivt inom den internationella säkerhetspolitiken och även fortsatt vara med och påverka.

Försvarssamarbetet inom EU fortsätter och kommer naturligtvis att på sikt öka. Tanken är att Sverige inte ska behöva ta fram all materiel som tidigare, vilket blir för dyrt, utan satsa på de områden där vi är verkligt bra. Detta är förstås nödvändigt för det är bara om vi har något att ge våra samarbetspartner som vi också kan säkra att vi får köpa nödvändig materiel i ett krisläge. Har vi inte något attraktivt att erbjuda kommer vi förstås långt ner på prioriteringslistan. Idag har Kockums en ledande ställning i världen när det gäller minröjningssystem och smygtekniken på och under vatten. Marinen utmärker sig positivt vid internationella samövningar och just nu finns ubåten Gotland med svensk besättning i USA för att under ett år samöva med amerikanska, men också kanadensiska och australiska marina enheter. Hittills har övningarna bedrivits mycket framgångsrikt för vår del, enligt de rapporter jag fått.

I den nya världsordningen är hotbilden fortsatt diffus, men med terrorism som ett tungt inslag. Vi ser tyvärr hur dessa aktiviteter ökar och sprids och här måste förstås Sverige ta sin del av ansvaret och vara med och bekämpa terrorism och liknande verksamheter. Förutom terrordåd handlar det till exempel om narkotikasmuggling, cynisk människohandel, illegal invandring med mera. Till bilden hör att sjöfarten fortsätter öka och det sker just i den kustnära zonen världen över, ett område som svenska marinen behärskar väl och där vår kunskap kan komma till sin rätt. Även av det skälet bör nischen Marina system i kustnära zonen högprioriteras.

Inom den här nischen finns det, liksom inom andra områden, dock anledning att få till mera och bättre samverkan mellan till exempel marinen, kustbevakningen, tullen och polisen. Därmed skulle våra samlade resurser bli effektivare både operationellt och ekonomiskt. Marinens nya fartyg är byggda för att kunna möta den nya tidens krav, de är snabbgående och de har smygtekniken och den kan sannerligen behövas också för bekämpning av grov kriminalitet som smuggling etc.

Brottsligheten drivs idag av internationella ligor med stora resurser för att också ta fram den senaste tekniken och för att klara detta måste samhället ha det allra bästa och senaste. Frågan om samarbete mellan militära förband och civila enheter har varit känslig speciellt för Socialdemokraterna. Men nu tycks dessbättre en omsvängning vara på gång i varje fall om man lyssnar till Försvarsberedningens ordförande. Jag välkomnar detta för mer samarbete behövs, dock kan var och en ha kvar sin operativa roll. Men samverkan och gemensamma resurser är nödvändigt om rättsstaten ska kunna ligga steget före de kriminella; det här gäller i Sverige och vid internationella gemensamma insatser.

Svenska marinen omlokaliseras nu till en bas i landet nämligen i Karlskrona. Så här långt tycks det ha gått bra, men det finns anledning för regeringen att följa upp processen. I Karlskrona finns nu marinbasen och den högteknologiska industrin (Kockums) sida vid sida och det underlättar förstås marinens fortsatta tekniska utveckling. Samarbetet mellan marinen och industrin är nära och det gör att också underhållet kan bli mycket effektivt. Jag tycker det finns anledning att understryka det riksdagen tidigare uttalat, nämligen att för att bevara kompetens för nyproduktion av marina system bör det kvalificerade underhållet också ske hos den industri som har just den kompetensen. De marina enheterna är nu så få och komplicerade att detta är helt nödvändigt.

Stockholm den 28 september 2005

Johnny Gylling (kd)