Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bostadsmarknaden.
Tillgången på bostäder ser mycket olika ut från kommun till kommun. En del har bostadsbrist, medan andra har ett överskott av bostäder. Det finns kommuner som har bostadsbrist i centrala delar och ett överskott i de mer glesbebyggda delarna. Detta gör att man inte kan ha samma lösning till alla kommuner. De kommunala bostadsbolagen har ett socialt ansvar. Där finns i dag ett samarbete med sociala myndigheter. De kommunala bostadsbolagen har någon form av bostadsförmedlingar men uppbyggnaden av dessa ser mycket olika ut. Ny teknik ger andra möjligheter till att förmedla bostäder och det ger också bostadssökande flera möjligheter att söka bostad.
Det måste bli tydligare att kommunerna ska ha en offentlig förmedlig där alla ska kunna söka bostad på rättvisa och jämlika villkor. Sedan 1990 har kommunernas bostadsförmedlingar minskat från drygt 100 till 9. Lagen kräver bara förmedling om det behövs. Lagstiftningen bör skärpas på följande områden:
Kommuner ska själva eller tillsammans ha bostadsförmedlingar där alla ska kunna söka bostad.
Medborgarna ska känna till var, hur och på vilka grunder de kan söka privata och kommunala bostäder i kommunen.
Diskriminering får inte ske och det ska finnas insyn i reglerna för fördelning av bostäder. Ekonomiskt svaga hushåll ska också ha möjlighet att söka bostad.
Det stöd som i dag finns för byggande ska riktas till dem med dålig ekonomi, till exempel kan ungdomar erbjudas förmånliga lånevillkor.
Kommunerna ska leva upp till sitt bostadsförsörjningsansvar. Ansvaret ska baseras på verklig kunskap om behoven.
För att förhindra bostadsbrist, trångboddhet, dålig kvalitet och ohälsosamma bostäder och miljöer är det nödvändigt att värna och utveckla den bostadspolitik som sätter människan och de sociala behoven främst.
Den sociala bostadspolitiken är en hörnsten i den generella välfärdsmodellen.