Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör förtydliga plan- och bygglagen så att stora reklamflaggor också skall omfattas av tillståndsplikt.
Det offentliga rummet blir alltmer kommersialiserat. I flera kommuner pågår det ett arbete för att balansera och motverka utvecklingen mot en alltför påtaglig kommersialisering av det gemensamma rummet. I Malmö, som exempel, är man återhållsam med skyltar, vepor och annan form av reklam. Kommunens arbete möjliggörs av att dessa former av reklam kräver bygglov.
Av bestämmelsen – 8 kap. 3 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10) – framgår att det, inom områden med detaljplan, krävs bygglov för att sätta upp eller väsentligt ändra skyltar eller ljusanordningar. Flaggor däremot är inte bygglovspliktiga – detta gäller även flaggor med uppenbart reklamsyfte. Detta framgår av två rättsfall från Regeringsrätten.
I Malmö har det satts upp reklamflaggor av stora mått – i vissa fall rör det sig om en total yta av 72 kvadratmeter – som på grund av sin storlek gör ett påtagligt intrång i det offentliga rummet. Flaggor av denna storlek kan likställas med de stora reklamskyltar som företag ofta vill sätta upp utmed stora leder, men som kommunerna i många fall motsätter sig.
Dock gäller för skyltar och liknande anordningar som inte är bygglovspliktiga enligt plan- och bygglagen, enligt lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning och väglagen (1971:948) att det kan krävas tillstånd av länsstyrelsen för att sätta upp dessa.
Lagstiftningen på området är med andra ord otydlig och bör därför förtydligas.