Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att länsstyrelsens tidredovisningssystem i nuvarande form bör avskaffas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av genomlysning och utvärdering av tidredovisningssystem som används av andra statliga myndigheter.1
1Yrkande 2 hänvisat till FiU.
Både offentlig och privat verksamhet använder olika former av tidredovisningssystem.
Det system som jag har kommit i kontakt med är det system som länsstyrelsen använder sig av. Personal vid landets länsstyrelser – regeringens förlängda arm i regionerna – har under en följd av år haft skyldighet att redovisa hur arbetstiden används genom s.k. tidredovisning. Tidredovisningssystemet har på senare år blivit alltmer detaljerat.
Det är förvisso viktigt att veta hur arbetstid och resurser inom t.ex. länsstyrelsen används, men tidredovisningen måste utformas så att den blir trovärdig och sann. Idag är den en chimär och ger i mångt och mycket en falsk bild av verkligheten och det arbete som faktiskt utförs. Nuvarande tidredovisning bygger också på orimligheten att arbetet på länsstyrelsen kan planeras och styras i detalj. Verkligheten går dock sina egna vägar.
Genom regeringens årliga regleringsbrev får våra myndigheter direktiv om vad som skall göras det kommande året. Med regleringsbrevet som vägledning skrivs en verksamhetsplan. Resultatet av arbetet redovisas sedan i en årsredovisning.
I verksamhetsplanen beräknas utifrån regleringsbrevet hur årsarbetstiden (för heltid 220 arbetsdagar) för varje arbetstagare skall fördelas mellan olika arbetsuppgifter. Tabellen nedan (exempel från länsstyrelsens sociala enhet) visar de många ”projekt” under vilka den enskilde socialkonsulenten skall redovisa sin dagliga arbetstid. Under en arbetsdag kan en konsulent både ha genomfört t.ex. extern information, arbete med verksamhetstillsyn, individuell tillsyn och s.k. främjande arbete. Gränserna mellan vad som är vad är ibland vaga. Hur lång tid konsulenten faktiskt har arbetat inom respektive område kan också vara svårt att bedöma. Arbetsuppgifter kan variera under dagen och kan ta både lång och kort tid. Ingen hinner eller låter arbetet störas för att under en arbetsdag kryssa i kvartar, halvtimmar och timmar i rätt ruta. Ofta fungerar det istället så att arbetstagaren i slutet av dagen eller kanske i slutet av veckan eller månaden måste tänka efter: undersöka sin almanacka eller anteckningar, hur mycket tid denne lagt ner på olika arbeten. Detta tillvägagångssätt medför svårigheter. Det kan vara svårt att komma ihåg hur mycket man arbetat i olika ”projekt”, vilket också leder till felaktiga redovisningar.
Den tidredovisning som görs är också kopplad till den verksamhetsplanering som gjorts. Socialkonsulent X skulle t.ex. enligt planeringen göra 110 dagar verksamhetstillsyn och 80 dagar individuell tillsyn. Vid uppföljning av tidredovisningen visar det sig att verksamhetstillsynen tagit 70 dagar och den individuella 120. Vad gör man åt den verkligheten? En lösning är att man oavsett arbetsuppgift framdeles för arbetstiden på verksamhetstillsyn – trots att man arbetar med annat – för att få planeringen att stämma. Systemet är ett irritationsmoment för många.
Det allvarliga med att tro sig kunna planera i detalj är att det i princip är omöjligt och orealistiskt att göra det på en arbetsplats med varierande arbetsuppgifter och många ad hoc-händelser. Ännu allvarligare är att tidredovisningen är falsk men tas för sann när den redovisas. Därför behövs ett enkelt och ett trovärdigt system som kan mäta hur resurserna faktiskt används. Om myndigheter i Sverige i allmänhet ägnar tid åt verksamhetsplanering och tidredovisning som inte stämmer med verkligheten är det ett mycket stort slöseri med resurser och en osann bild av verkligheten som levereras. Därför bör länsstyrelsens tidredovisningssystem avskaffas. En översyn och genomlysning av andra myndigheters tidredovisningssystem bör också göras.