Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om anställningstrygghet i arbetslivet.
Den arbetsrättsliga lagstiftning som tillämpas i Sverige är i grunden en skyddslagstiftning för de anställda. Lagen om anställningsskydd (LAS) innehåller regler som gäller vid bland annat uppsägningar. En brist som omedelbart bör undanröjas är undantaget i turordningsreglerna för småföretag, det vill säga att förhandlingsskyldighet ska gälla samtliga anställda och två-personsundantaget slopas.
En annan brist i LAS som blir uppmärksammad vid allt fler uppsägningsförhandlingar är tolkningen och därmed tillämpningen av de så kallade kvalifikationskriterierna i § 22 LAS.
Det har blivit uppenbart att definitionen på kvalifikation och kompetens har vidgats på ett, för arbetstagarna, godtyckligt sätt. Vi kan läsa i medierna hur anställda som, efter att ha blivit arbetsskadade, jobbar deltid blir uppsagda på grund av kompetensbrist! Kort sagt, skadar man sig på jobbet så riskerar man jobbet! Det finns många fall där anställda som fått lämna jobbet, trots längre anställningstid än andra på arbetsplatsen, inte fått någon motivering till det vare sig från företag eller fack. Att LAS har blivit uppluckrad har fått till följd att otryggheten smyger sig in bland de anställda, vilket i sin tur leder till tystnad och sämre utveckling av arbetsplatserna.
I LAS § 22 och dess förarbeten krävs inte att arbetstagaren fullt ut ska behärska nya arbetsuppgifter efter omplacering, utan arbetsgivaren måste acceptera en viss inlärningstid.
I Arbetsdomstolens mål nr A 112/04 Dom nr 75/05 tilläts arbetsgivaren säga upp två anställda med 45 respektive 30 års anställningstid på grund av bristande kunskaper i engelska! Istället för att skicka dessa medarbetare på en veckas kurs i engelska så valde man att säga upp dem genom att åberopa kvalifikationsbrist. Domen innebär att arbetsgivaren inte har skyldighet att tillse att de anställda får tillräckliga kunskaper trots att det kan ske under kort tid och till små kostnader. Detta är inte tillfredsställande.
Ett sätt att stävja godtyckliga tolkningar och bedömningar av kvalifikationskriterierna kan vara att dessa alltid måste ske på förbundsnivå.
Regeringen bör göra en utvärdering av LAS och därmed också av § 22 och redovisa för riksdagen hur lagen kan förändras till förmån för objektivare tolkning och för att förhindra omotiverade uppsägningar.