Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör arbeta aktivt för att hitta effektiva lösningar för att få slut på lönesättning som beror på kön.
Lönediskrimineringen fortsätter vara ett av de allvarligaste jämställdhetsproblemen på svensk arbetsmarknad. Från 1960-talet till början av 1980-talet minskade löneskillnaderna mellan kvinnor och män, men därefter har det avstannat. År 2003 utgjorde kvinnors månadslön i genomsnitt 84 % av mäns. En del av denna skillnad kan förklaras av utbildning, ålder, sektorer och arbetstider, men om man bortser ifrån det finns det fortfarande kvar en löneskillnad på ca 8 %. Denna siffra varierar något beroende på sektor. Skillnaden är minst i kommuner där kvinnor finns i majoritet, ca 75 % av de kommunanställda är kvinnor, och störst i privat sektor där männen är i majoritet. Det görs visserligen en hel del av arbetsmarknadens parter, men det går fruktansvärt långsamt om det över huvud taget sker någon förbättring. Lönen bestäms både av faktorer som kan kopplas direkt till individens förmåga och egenskaper men också av faktorer som har med arbetsmarknaden att göra, konjunkturer, facklig lönepolitik, utbud och efterfrågan på arbetskraft och viss kunskap samt också av kön. Regeringen bör arbeta aktivt för att hitta effektiva lösningar för att få ett slut på lönesättningen som beror på kön.