Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om mål och medel för en antidiskrimineringsfond.
Alltför få diskrimineringsärenden går till domstol i Sverige i dag. Detta leder till för få prejudicerande domar avseende diskriminering i bred bemärkelse.
När det gäller arbetslivet har facket och Diskrimineringsombudsmannen i praktiken monopol eftersom det skulle vara alldeles för kostsamt för en individ att med hjälp av advokat driva ett ärende på egen hand.
Det finns en uppenbar risk att Rättshjälpsmyndigheten kommer att anse ett fall alltför osäkert om fack eller en ombudsman avstår från att driva fallet. Även om rättshjälp beviljas täcks inte kostnaden för motpartens rättegångskostnader, vilket i praktiken innebär att ingen vågar driva fallet som enskild. Det går inte heller att bortse från att det finns människor som inte känner tillit för vare sig myndigheter eller fack. För dessa personer hade det varit en klar fördel om ett annat institut för finansiering av mål hade funnits att tillgå.
I Kanada finns erfarenhet av en sådan fond (Court Challenges Program kap. 12) där enskilda och organisationer har kunnat få stöd för att driva jämlikhets- och jämställdhetsfrågor. Fördelen har varit att man inte varit beroende av statliga myndigheter. I stället har det uppstått en konkurrens mellan offentlig antidiskrimineringsverksamhet och organisationer i det civila samhället, vilket faktiskt har ökat kvaliteten i de fall som drivits.
Bristen på prejudicerande domar i Sverige, och ett system som i praktiken utesluter privata jurister på detta område, bör leda fram till ett nytänkande. Naturligtvis kan man hänvisa till DO och hävda att staten därmed tar sitt ansvar. Tyvärr finns det tecken som tyder på att DO inte har tillräckligt med medel för att driva alla de fall som borde drivas, och som jag tidigare anfört finns det enskilda som inte har tillit till myndigheten.
Därför borde regeringen i samarbete med representanter för det civila samhället som arbetar med diskriminering få i uppdrag att utveckla och formulera mål och medel för en fond att använda för att driva fall med prejudicerande verkan avseende alla de diskrimineringsgrunder som i dag finns i lagstiftningen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.