Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ekonomiskt underlätta för svenska medborgare att återvända till Sverige efter arbete i annat EU- eller EES-land.
Inom EU- eller EES-området är det möjligt att med hjälp av blankett E303 få med sig ”hemlandets” a-kassa medan man under maximalt tre månader söker arbete i annat EU- eller EES-land. Om man som arbetssökande inom dessa tre månader inte lyckas finna något arbete, måste man återvända till ursprungslandet för att kunna motta eventuell ytterligare a-kassa därifrån. Motivet till dessa regler är en önskan att främja arbetskraftens rörlighet inom EU- eller EES-området och att vidta gemensamma åtgärder för att bekämpa den europeiska arbetslösheten.
Exempel:
Ingegerd har arbetat 23 år i Sverige, men blev därefter arbetslös. Hon fick ett tips om ett intressant arbete i Norge och bestämde sig för att söka arbetet. Efter två år i Norge blev hon åter arbetslös och bestämde sig då för att försöka flytta tillbaks till Sverige igen. Hon ansökte om att få ta med sig sin norska a-kassa i tre månader medan hon sökte arbete i Sverige (E303), men lyckades inte hitta något arbete i Sverige under denna tid. För att inte gå miste om sin a-kassa var hon tvungen att återvända till Norge igen efter tre månader i Sverige. Hon upplever situationen som något bisarr eftersom Sverige är hennes hemland, men Norge har blivit hennes försäkringsmässiga ”hemland” och därmed ett slags ”fängelse” som hon inte kan lämna utan att bli ekonomiskt utblottad.
Tanken med E303 är som sagt att främja arbetskraftens rörlighet inom EU- eller EES. När regelverket gör det omöjligt för människor att återvända till sina hemländer upplevs detta dock, naturligt nog, som orimligt av många. Reglerna behöver modifieras beroende på om man söker E303 för att resa till ett annat land eller om det handlar om att man vill återvända till sitt hemland.