Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om reglerna i a-kassan.
Det svenska trygghetssystemet bygger i mycket stor utsträckning på socialförsäkringarna och arbetslöshetsförsäkringen. Dessa försäkringar har delvis skilda uppgifter och inriktning men gemensamt för dem är att de ska ge den enskilde en inkomsttrygghet vid sjukdom, arbetslöshet eller andra förändringar i livet. Det är viktigt att systemen fungerar väl tillsammans, så att människor kan känna trygghet och inte faller mellan stolarna.
Men det finns situationer som kan leda till betydande inkomstförluster, trots trygghetssystemet. En sådan är deltidssjukskrivning. Om man exempelvis har sjukpenning eller ersättning på halvtid och arbetar halvtid men blir arbetslös får man stämpla för sin halvtid och har fortfarande sjukersättning för den andra halvtiden. Om Försäkringskassan anser att personen blivit frisk och kan eller ska söka arbete på heltid får den enskilde en ersättning från a-kassan som motsvarar 80 % av det halvtidsarbete hon uppburit. Detta innebär att a-kassan riskerar att bli mycket låg. Detta beror på att varken sjukpenning eller sjukersättning är ersättningsgrundande, utan arbetslöshetsersättning baseras på det arbete man är anställd för att utföra och som vid eventuell prövning av rätten till arbetslöshetsersättning legat till grund för att arbetsvillkoret i försäkringen uppfyllts. Om personen hade arbetat så lite att det inte räckte för att klara ett arbetsvillkor hade arbetslöshetsersättningen baserats på heltidsanställningen.
Konsekvenserna för den enskilde är mycket långtgående, svåra att förutse, arbetslinjen motverkas och de olika systemen fungerar osymmetriskt utifrån det individuella fallet. Det finns anledning att överväga om regelverket kan förändras för att bättre skydda den enskilde och öka hennes trygghet.