Utrikesutskottets betänkande

2005/06:UU2

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens budgetproposition för år 2006 med förslag till anslag m.m. på utgiftsområde 7 Internationellt bistånd, vilket också inkluderar förslag från Riksrevisionens styrelse till riksdagen om bl.a. Riksrevisionens anslag Internationellt bistånd. Ramen för utgiftsområde 7 uppgår till drygt 26 miljarder kronor.

I betänkandet behandlas ett stort antal motionsyrkanden - 186 stycken - med anknytning till regeringens budgetförslag och Sveriges internationella bistånd. Med ett undantag har motionsförslagen väckts under allmänna motionstiden 2005/06.

Utskottet välkomnar förslaget i budgetpropositionen om att Sveriges biståndsram för 2006 skall uppgå till 1 % av beräknad BNI. Därmed återställs ramen till den nivå den hade före sänkningen i samband med 1990-talets ekonomiska kris. Utskottet anser det angeläget att Sverige även i fortsättningen söker påverka såväl övriga EU-länder som andra biståndsgivare till en mer generös biståndspolitik - FN och Världsbanken bedömer att det krävs närmare en fördubbling av de globala biståndsflödena för att millenniemålen skall nås.

Utskottet ser positivt på att följande områden enligt budgetpropositionen särskilt kommer att uppmärksammas under 2006: smittsamma sjukdomar inklusive hiv/aids, jämställdhet inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), konflikthantering, sysselsättning och arbetsmarknad samt en miljömässigt hållbar utveckling.

I betänkandet tillstyrker utskottet förslagen i budgetpropositionen om anslagstilldelning och om bemyndigande för regeringen att under 2006 göra ekonomiska åtaganden inom biståndsverksamheten som medför utgifter och förpliktelser efter 2006. Propositionens yrkande om bemyndigande för regeringen att under 2006 ikläda staten betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Östeuropa och för exportkreditgarantier för länder i Östeuropa tillstyrks också av utskottet. Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet samtliga i betänkandet behandlade förslag från regeringen respektive Riksrevisionens styrelse.

En uppföljning av det multilaterala utvecklingssamarbetet som utrikesutskottet låtit utföra redovisas i betänkandet. Denna har genomförts av Riksdagens utredningstjänst. I studien konstateras brister i redovisningen m.m. av det multilaterala biståndet. Utskottet noterar att regeringen enligt budgetpropositionen har för avsikt att göra en översyn av det multilaterala biståndet och fastlägga en övergripande strategi för detta. Utskottet pekar i betänkandet på ett antal frågor som bör tas upp i sammanhanget.

Utskottet anser att de förändringar som ägt rum i Afrika sedan slutet av 1990-talet, tillsammans med EU:s och andra internationella åtaganden om ökade biståndsinsatser i Afrika, motiverar att regeringen presenterar en ny Afrikastrategi för riksdagen. Utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen om detta och tillstyrker delvis en motion om behovet av en ny Afrikastrategi. Samtliga övriga motionsyrkanden avstyrks.

I ärendet finns 10 reservationer, varav 3 gemensamma från Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet, och 4 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Biståndsvolym och anslag för 2006 under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd m.m.

Riksdagen anvisar, med de anslagsvillkor som utskottet angivit, för budgetåret 2006 anslag inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd i enlighet med regeringens förslag i tabell i bilaga 2 till betänkandet. Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 7 punkterna 1, 7 och 10 samt avslår motionerna 2005/06:U237, 2005/06:U288 yrkande 1, 2005/06:U313 yrkandena 7 och 30, 2005/06:U315 yrkandena 1 och 2, 2005/06:U336 yrkande 32, 2005/06:U349 yrkandena 1 och 3-5, 2005/06:U351 yrkande 6, 2005/06:U377 yrkandena 1 och 2, 2005/06:U380 yrkandena 10 och 11 samt 2005/06:MJ448 yrkande 30.

2.	Åtaganden och garantier budgetåret 2006
	Riksdagen bifaller proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 7 punkterna 2 och 3.

3.	Avsättning för förlustrisker och exportkreditgarantier
	Riksdagen bifaller proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 7 punkt 4.

4.	Avveckling av särskild exportkreditgarantiram
	Riksdagen bifaller proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 7 punkt 5.

5.	Anslagskredit för Riksrevisionen
	Riksdagen bifaller proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 7 punkt 8.

6.	Indragning av anslagsbelopp för Riksrevisionen
	Riksdagen bifaller proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 7 punkt 9.

7.	Vissa frågor om biståndets inriktning och innehåll m.m.
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U289 yrkandena 25, 29 och 31, 2005/06:U313 yrkandena 1-3, 12, 15-17, 19, 23-26 och 29, 2005/06:U336 yrkandena 2-6, 2005/06:U349 yrkandena 2, 7, 8, 18 och 20-24, 2005/06:U350 yrkandena 1 och 5, 2005/06:U351 yrkandena 4 och 5, 2005/06:U380 yrkande 9, 2005/06:U382 yrkandena 6 och 7, 2005/06:Kr418 yrkande 3, 2005/06:MJ522 yrkande 1 och 2005/06:A370 yrkande 7.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

Reservation 3 (kd)

8.	Vissa övriga frågor om inriktning m.m.
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U313 yrkandena 5 och 6, 2005/06:U336 yrkandena 17 och 23 samt 2005/06:U349 yrkande 10.

Reservation 4 (m, fp, kd, c)

9.

Demokrati och de mänskliga rättigheterna

Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U203 yrkandena 1 och 2, 2005/06:U209 yrkandena 13 och 16, 2005/06:U214 yrkandena 2 och 3, 2005/06:U268 yrkandena 4-6, 2005/06:U313 yrkandena 27 och 28, 2005/06:U324 yrkande 9, 2005/06:U336 yrkandena 20, 21 och 28, 2005/06:U343, 2005/06:U349 yrkandena 16 och 17, 2005/06:U350 yrkande 9, 2005/06:U365, 2005/06:U367, 2005/06:U383 yrkande 8 och 2005/06:Kr253 yrkande 3.

Reservation 5 (m, fp, kd, c)

10.	God samhällsstyrning
	Riksdagen avslår motion 2005/06:U240.

11.	Hiv/aids och andra hälsofrågor
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U224, 2005/06:U313 yrkande 18, 2005/06:U336 yrkande 25, 2005/06:U340 yrkande 9, 2005/06:U350 yrkandena 7 och 8 samt 2005/06:U380 yrkandena 3-6, 8, 12 och 14-17.

12.	Funktionshindrades situation
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U245 yrkandena 1 och 2, 2005/06:U336 yrkande 26, 2005/06:U349 yrkande 25 och 2005/06:So364 yrkande 26.

13.	Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, m.m.
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:L291 yrkande 43, 2005/06:L375 yrkande 2, 2005/06:U260, 2005/06:U282 yrkandena 1-3, 2005/06:U303, 2005/06:U320 yrkandena 1 och 2, 2005/06:U335 yrkandena 2 och 3, 2005/06:U336 yrkande 14 och 2005/06:So649 yrkande 4.

14.	Biståndsinsatser riktade mot kvinnor och barn
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U313 yrkandena 13 och 14 samt 2005/06:U336 yrkande 9.

15.	Internationella finansieringsinstitutioner samt skuldavskrivningar
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K453 yrkandena 2 och 5, 2005/06:Sk496 yrkande 17, 2005/06:U249 yrkandena 1-13, 2005/06:U307, 2005/06:U310 yrkande 3, 2005/06:U311 yrkande 22, 2005/06:U332 yrkandena 1-5, 2005/06:U336 yrkande 22 och 2005/06:U341 yrkandena 1-3.

Reservation 6 (v)

Reservation 7 (mp)

16.	Nya finansieringslösningar
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U221, 2005/06:U276 yrkande 8 och 2005/06:U332 yrkandena 6 och 7.

17.	Handel
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U232 yrkande 2, 2005/06:U276 yrkande 7 och 2005/06:U349 yrkande 19.

18.	Miljöfrågor
	Riksdagen avslår motion 2005/06:U313 yrkandena 20 och 21.

19.	Utbildning och kulturfrågor
	Riksdagen avslår motion 2005/06:U336 yrkande 30.

20.

Vissa inslag i biståndspolitiken

Riksdagen ger regeringen som sin mening till känna vad utskottet anfört. Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2005/06:U309 och avslår motionerna 2004/05:U3 yrkande 6, 2005/06:U259, 2005/06:U276 yrkandena 4-6, 2005/06:U285 yrkande 12, 2005/06:U288 yrkande 2, 2005/06:U299 yrkande 2, 2005/06:U301, 2005/06:U311 yrkande 23, 2005/06:U336 yrkandena 18 i denna del, 27 och 31, 2005/06:U340 yrkande 12, 2005/06:So467 yrkande 2 och 2005/06:So639 yrkande 2.

Reservation 8 (c)

21.	Biståndets genomförande och organisation, uppföljning och utvärdering
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U304, 2005/06:U330 och 2005/06:U336 yrkande 10.

22.	Multilateralt bistånd
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U284 yrkande 2, 2005/06:U336 yrkande 18 i denna del, 2005/06:U345, 2005/06:U351 yrkandena 16 och 17 samt 2005/06:Sf251 yrkandena 28 och 29.

Reservation 9 (m, fp, kd, c)

Reservation 10 (v)

Stockholm den 24 november 2005

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Gunilla Carlsson i Tyresö (m)¹, Berndt Ekholm (s), Carina Hägg (s), Birgitta Ahlqvist (s), Alice Åström (v), Kent Härstedt (s), Göran Lindblad (m)², Kaj Nordquist (s), Birgitta Ohlsson (fp), Agne Hansson (c), Ewa Björling (m)³, Veronica Palm (s), Lotta Hedström (mp), Rosita Runegrund (kd), Ronny Olander (s) och Nina Lundström (fp).

1	Avstår från ställningstagande under punkt 1

2	Avstår från ställningstagande under punkt 1

3	Avstår från ställningstagande under punkt 1

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas regeringens budgetförslag avseende utgiftsområde 7 Internationellt bistånd som inkluderar förslag från Riksrevisionen till riksdagen om Riksrevisionens anslag Internationellt bistånd och motioner väckta under den allmänna motionstiden 2005/06 samt ett motionsyrkande väckt under riksmötet 2004/05. Med undantag för det sistnämnda yrkandet redovisas motionsyrkandena i betänkandet utan angivande av årtal. I betänkandet avstyrker utskottet ett antal motionsyrkanden som överensstämmer med eller uppvisar stora likheter med motionsförslag som behandlats i tidigare sammanhang. De yrkanden som på detta sätt avstyrks genom s.k. förenklad motionshantering finns förtecknade i betänkandets bilaga 3 men anges också i respektive avsnitt.

Vid flera föredragningar och besök i riksdagen har frågor belysts som tas upp i detta betänkande.

Inför årsmötena i Världsbanken och IMF den 24 och 25 september 2005 erhöll finans- och utrikesutskotten en föredragning av finansminister Pär Nuder och biståndsminister Carin Jämtin den 14 september 2005. De båda statsråden har även den 5 aprilinför vårmötena i de båda finansieringsinstitutionerna redovisat aktuella frågor och svenska ståndpunkter.

Utskottet besöktes den 12 oktober 2005 av chefen för OECD:s kommitté för utvecklingsfrågor (Development Assistance Committee, DAC), Richard Manning som redogjorde för den granskning av Sveriges utvecklingsbistånd som slutförts och publicerats 2005.

Den 20 oktober 2005 erhöll utskottet en föredragning av statssekreterare Annika Söder inför informellt ministermöte om EU:s utvecklingspolitik.

Vid utskottets sammanträde den 8 november 2005 redovisades en uppföljning av det multilaterala utvecklingssamarbetet som på uppdrag av utrikesutskottet genomförs av riksdagens utredningstjänst. Därefter redogjorde Sidas generaldirektör Maria Norrfalk med medarbetare samt utrikesrådet Ruth Jacoby, Utrikesdepartementet, med medarbetare vid utskottets sammanträde den 15 november 2005 för frågor rörande det multilaterala utvecklingssamarbetet.

Bakgrund

I riksdagens beslut angående propositionen Gemensamt ansvar - Sveriges politik för global utveckling (prop. 2002/03:122, bet. 2003/04:UU3, rskr. 2003/04:112) fastställdes dels ett mål för politiken för global utveckling, som gäller för alla politikområden, dels ett kompletterande mål för politikområdet internationellt utvecklingssamarbete. Målet för alla politikområden är att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling.

Målet för politikområde 8 Internationellt utvecklingssamarbete är att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.

Två perspektiv skall vara vägledande vid prioriteringar och utformning av politiken för global utveckling: ett rättighetsperspektiv och de fattigas perspektiv på utveckling. Det innebär att människors rättigheter skall utgöra grund för de åtgärder som vidtas för en rättvis och hållbar utveckling. Det innebär också att fattiga kvinnors, mäns och barns behov, intressen och förutsättningar skall vara utgångspunkt i strävandena mot en rättvis och hållbar utveckling.

Ett antal huvuddrag skall genomsyra politiken, både vad gäller åtgärder och stöd i enskilda länder och den politik som förs på global nivå. De grundläggande värdena är demokrati och god samhällsstyrning, respekt för de mänskliga rättigheterna och jämställdhet mellan kvinnor och män. Hållbar utveckling omfattar hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön, ekonomisk tillväxt samt social utvecklingoch trygghet. Politiken skall därutöver inriktas på två huvuddrag där nya krav ställs på helhetssyn och samverkan, nämligen konflikthantering och säkerhet samt globala gemensamma nyttigheter.

Den svenska politiken skall bidra till uppfyllandet av FN:s millenniedeklaration och millenniemålen samt åtaganden från de viktigaste världskonferenserna.

Sverige skall fortsätta att bedriva ett effektivt utvecklingssamarbete med tyngdpunkt på de fattigaste länderna. I medelinkomstländer skall utvecklingssamarbetet särskilt uppmärksamma fördelningsfrågor.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd omfattar politikområde 8 Internationellt utvecklingssamarbete.

Förvaltningsmyndigheter inom utgiftsområdet är Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida), Nordiska Afrikainstitutet (NAI), Folke Bernadotteakademin (FBA) och fr.o.m. 2006 Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete. Dessutom har Riksrevisionen ett ramanslag för internationella uppdrag som är klassificerade som bistånd enligt den definition som fastlagts av biståndskommittén (DAC) inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).

Biståndsramen för 2006 uppgår till 28 090 miljoner kronor, vilket motsvarar en procent av beräknad bruttonationalinkomst (BNI). I förhållande till regeringens ekonomiska vårproposition 2004/05:100 justeras biståndsramen ned med 210 miljoner kronor på grund av att BNI-prognosen förändrats.

Det föreslagna beloppet för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd uppgår till 26 059 miljoner kronor och är i förhållande till biståndsramen minskat med avräkningar och ökat med 638 694 000 kr för samarbete med Östeuropa som inte klassificeras som utvecklingsbistånd enligt OECD/DAC.

Regeringen respektive Riksrevisionens styrelse föreslår i budgetpropositionen att riksdagen för budgetåret 2005 anvisar anslagen inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd i enlighet med den uppställning som redovisas i propositionen.

Utskottet

Biståndsvolym och fördelning inom utgiftsområdet

Propositionen

Regeringen bedömer i budgetpropositionen resultaten i genomförda biståndsinsatser som sammantaget mycket goda. Effektiviteten i biståndet har ökat och styrningen steg för steg förstärkts. I budgetpropositionen framhålls att denna bild bekräftas i den granskning som OECD/DAC publicerat 2005 (resultat av granskningen redovisas i senare delar av betänkandet).

Som framgått föreslår regeringen i budgetpropositionen att riksdagen fastställer biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete till en procent av vid budgettillfället beräknad bruttonationalinkomst (BNI) för 2006 (prop.yrk. 1).

De sammanlagda avräkningarna från biståndsramen ökar något jämfört med föregående år och uppgår 2006 till 2 670 miljoner kronor.

Avräkningen för kostnader för asylsökande från utvecklingsländer har ökat i jämförelse med beräkningar i budgetpropositionen för 2005. Antalet asylsökande från utvecklingsländer har minskat under 2004 (det år vars utfall ligger till grund för avräkningen), men handläggningstiden och dygnskostnaden har däremot ökat. För 2006 uppgår denna avräkning till 1 212 miljoner kronor.

Från biståndsramen avräknas vidare kostnader för det svenska bidraget till den del av Europeiska unionens gemensamma bistånd som finansieras över EU:s reguljära budget. För 2006 uppgår avräkningen till 1 135 miljoner kronor, vilket är en ökning i jämförelse med beräkningar i budgetpropositionen för 2005.

Avräkningen för administrativa kostnader m.m. består främst av utrikesförvaltningens administration av utvecklingssamarbetet samt den del av Sveriges bidrag till Förenta nationerna (FN) som utbetalas från andra utgiftsområden och som klassificeras som bistånd. Avräkningen för utrikesförvaltningen uppgår till 258 miljoner kronor.

För budgetåret 2006 föreslår regeringen i budgetpropositionen (prop. yrk. 7)att riksdagen anvisar anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd, såvitt avser anslag som står till regeringens disposition (anm. anslagen 8:1-8:5 och 8:7), enligt följande uppställning:

Tusental kronor

Anslag		Anslagstyp	Anslagsbelopp
8:1	Biståndsverksamhet	ramanslag	25 340 737
8:2	Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)	ramanslag	622 088
8:3	Nordiska Afrikainstitutet	ramanslag	14 232
8:4	Folke Bernadotteakademin	ramanslag	25 612
8:5	Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier	ramanslag	994
8:6	Riksrevisionen: Internationella uppdrag	ramanslag	40 000
8:7	Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete	ramanslag	15 000
Summa			26 058 663

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2006 för ramanslag 8:1 Biståndsverksamhet göra ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst 41 734 000 000 kr efter 2006 (prop.yrk. 2). Regeringen föreslår också att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2006 för ramanslag 8:1 Biståndsverksamhet ställa ut garantier som inklusive tidigare ställda garantier uppgår till högst 12 607 200 000 kr (prop.yrk. 3). Vidare föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2006 för ramanslag 8:5 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier ställa ut garantier för finansiellt stöd till länder i Östeuropa som inklusive ställda garantier uppgår till högst 990 000 000 kr (prop.yrk. 4). Regeringen föreslår även att riksdagen godkänner att den särskilda exportkreditgarantiramen för de baltiska länderna, Ryssland m.fl. länder avvecklas i enlighet med regeringens förslag (prop.yrk. 5).

I budgetpropositionen finns också tre formella förslag från Riksrevisionens styrelse. Dessa numreras i betänkandet i löpande följd efter regeringens propositionsyrkanden, vilket innebär en avvikelse från numreringen av yrkandena i budgetpropositionen.

Riksrevisionens styrelse föreslår att riksdagen beslutar att för ramanslag 8:6 Riksrevisionen: Internationella uppdrag skall finnas en anslagskredit på högst 3 % av anvisat anslag (prop.yrk. 8). Styrelsen föreslår också att anslagssparandet på ramanslag 8:6 Riksrevisionen: Internationella uppdrag som i slutet av budgetåret 2004 översteg 3 % av anslagsbeloppet av myndigheten skall föras bort som indragning av anslagsbelopp(prop.yrk. 9). Vidare föreslår Riksrevisionens styrelse att riksdagen för 2006 anvisar anslag under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd, såvitt avser anslag för Riksrevisionen, enligt ovan angiven uppställning (prop.yrk. 10) (anm. anslag 8:6).

Motionerna

I kommittémotioner har Moderaterna och Centerpartiet motionerat om, i förhållande till regeringens förslag i propositionen, alternativa fördelningar på anslag under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Motionsförslagens fördelningar av anslaget under utgiftsområdet framgår av tabell i bilaga 2.

Moderaterna anser enligt kommittémotion U377 (m) yrkandena 1 och 2 att nuvarande biståndsnivå, sett till vad som hittills betalats ut, är tillräcklig och anslår därför 19 miljarder kronor till anslag 8:1 Biståndsverksamhet, vilket enligt partiet motsvarar den nivå på 0,7 % av BNI som FN rekommenderar. Samma förslag framförs i kommittémotion U313 (m) yrkande 30. I yrkande 7 begärs ökade satsningar på katastrofförebyggande bistånd.

Folkpartiet välkomnar i partimotion U336 (fp) yrkande 32 att regeringen i budgetpropositionen för 2006 slår fast att det s.k. enprocentsmålet, dvs. att målet om att en procent av BNI skall gå till bistånd, uppnås 2006.

Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion U380 (kd) yrkande 10 att regeringen bör avsätta 10 % av biståndsanslaget till reproduktiv hälsa och hiv/aids-prevention och i yrkande 11att regeringen bör avsätta ytterligare medel för hiv/aids-bekämpning, utöver vad som föreslagits i budgeten för 2006. Motsvarande förslag finns även i partimotion U349 (kd) yrkande 1 där det föreslås en ökning av anslaget till hiv/aids-bekämpning och skydd mot smittsamma sjukdomar med totalt 300 miljoner kronor. Förslag om ökade biståndsinsatser förs fram i yrkande 3 i fråga om Afrika, i yrkande 4 när det gäller kvinnor och i yrkande 5 när det gäller humanitära insatser och konflikthantering.

I kommittémotion U351 (kd) yrkande 6 krävs ökade insatser för fysisk och psykisk hjälp till världens gatubarn.

Centerpartiet förespråkar enligt kommittémotion U315 (c) yrkandena 1 och2en hög nivå på biståndet som skall vara av god kvalitet. Sida har de senaste åren expanderat sin fältverksamhet. Detta är helt i linje med tidigare krav från Centerpartiet. Men i avvaktan på att Sida uppnår en fullgod kvalitet i användandet av biståndsmedel - vilket enligt partiet bör ske 2007 - förordas en minskad medelstilldelning i förhållande till regeringens förslag. Centerpartiets budgetalternativ innebär att enprocentsmålet nås 2007.

Partiet föreslår ett nytt anslag för miljöbistånd. Anslaget skall bidra till att renodla biståndsverksamheten. Någon medelstilldelning till Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete (anslaget 8:7) bör inte ske. Centerpartiet anser myndigheten som överflödig, och utvärderingsarbetet bör i stället ske internt inom Sida, av UD och av Riksrevisionen.

Vänsterpartiet föreslår i kommittémotion U288 (v) yrkande 1att andelen av det svenska biståndet som går till utbildning ökas till 15 % av det totala biståndet.

I motion U237 (m, fp, v, c, mp) begärs att andelen av den svenska biståndsbudgeten som avser sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter skall höjas till minst 10 %.

I motion MJ448 (mp, -) yrkande 30föreslås att 10 % av miljömiljarden avsätts till ett program för utveckling av ekologiskt lantbruk i samarbetsländerna.

Utskottets överväganden

Höjd biståndsram 2006 till 1 % av BNI

För fem år sedan fastslogs FN:s millennieutvecklingsmål som syftar till att skapa en mer rättvis och hållbar värld till 2015. Genom de tidsbundna, mätbara och internationellt överenskomna målen skall världens länder agera inom ramen för en mängd olika politikområden, bl.a. för att halvera världens fattigdom till 2015.

För att nå millenniemålen krävs insatser från både utvecklingsländerna och de rika länderna. Utvecklingsländerna måste föra en sund ekonomisk politik som främjar tillväxt, makroekonomisk stabilitet och social utveckling samt en fattigdomsbekämpande fördelningspolitik. De måste också respektera demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Industriländerna måste i sin tur stödja utvecklingsländernas ansträngningar och bidra med ökat bistånd och rättvisare handel. FN och Världsbanken bedömer att det krävs närmare en fördubbling av de globala biståndsflödena för att målen skall nås. Biståndsinsatserna behöver samtidigt bli mer effektiva.

Inledningsvis i detta betänkande har utskottet kortfattat redogjort för den svenska politiken för global utveckling som skall bidra till uppfyllandet av millenniemålen. Utskottet har nyligen i betänkande 2005/06:UU5 Sveriges politik för global utveckling behandlat genomförandet av denna. För två år sedan tog riksdagen ställning till grunden för den nya sammanhållna och samstämda svenska politiken för global utveckling. I utskottets betänkande, som låg till grund för riksdagsbeslutet - betänkande 2003/04:UU3 - betonades målsättningen att under mandatperioden höja biståndet till 1 % av bruttonationalinkomsten (BNI).

Utskottet välkomnar mot denna bakgrund förslaget i budgetpropositionen om att Sveriges biståndsram för 2006 skall uppgå till 1 % av beräknad BNI. Därmed återställs ramen till den nivå den hade före sänkningen i samband med 1990-talets ekonomiska kris.

Redan i dagsläget är Sverige ett av de fem länder som lever upp till FN:s rekommendation om att avsätta minst 0,7 % av BNI till internationellt utvecklingssamarbete. Utskottet anser att Sverige internationellt sett skall vara en föregångare i fråga om den offentliga biståndsvolymen. Därigenom manar vi andra länder till efterföljd när det gäller att visa konkret solidaritet med fattiga länder och folk samt i insatser för att nå millenniemålen 2015. Utskottet ställer sig därmed bakom regeringens förslag om biståndsramen för 2006 och avvisar förslagen från Moderaterna och Centerpartiet om minskad ram jämfört med vad som föreslås i budgetpropositionen (prop.yrk. 1).

Utskottet anser det mycket angeläget att fler länder lever upp till FN:s rekommendation och ser självfallet positivt på att EU-länderna kommit överens om ett nytt gemensamt mål för EU:s och medlemsländernas biståndsnivåer. Det nya målet, som är ett delmål på väg mot 0,7-procentsmålet, är att EU som helhet skall nå en biståndsnivå på 0,56 % av BNI senast 2010. Detta motsvarar en årlig ökning av det offentliga utvecklingsbiståndet på 20 miljarder euro.

De höjda biståndsnivåer som EU-länderna enats om välkomnas av utskottet som emellertid vill framhålla att det är angeläget att Sverige även i fortsättningen söker påverka såväl övriga EU-länder som andra biståndsgivare till en mer generös biståndspolitik. FN och Världsbanken bedömer, som nyss nämnts, att det krävs närmare en fördubbling av de globala biståndsflödena för att millenniemålen skall nås. Biståndsinsatserna behöver samtidigt bli mer effektiva.

Utskottet vill i detta sammanhang något beröra redovisningen av den s.k. biståndsramen. Sedan några år tillbaka redovisar regeringen i årsredovisning för staten utfallet beträffande denna ram i både absoluta tal och i procent av BNI, vilket utskottet värdesätter. Det finns dock en rad problem med redovisningen, vilket utskottet våren 2005 påtalade i yttrande 2004/05:UU4y till finansutskottet. Utskottet menade att problemen delvis är tekniska, delvis av mer konceptuell natur.

Det tekniska problem utskottet pekade på sammanhänger bl.a. med svårigheterna att prognosticera och mäta BNI. Det konceptuella problemet sammanhänger med att biståndsmålet inte är ett mål i normal mening, konstaterade utskottet, och anförde följande.

Det mål, uttryckt i procent, som riksdagen beslutar om används för att bestämma biståndsramens storlek mätt i kronor. Detta belopp ligger sedan till grund för planeringen och genomförandet av biståndet. Något försök att under genomförandeprocessen anpassa biståndsvolymen för att, utifrån varierande bedömningar av BNI, söka hålla fast vid den beslutade procentsatsen är inte avsett och görs av uppenbara skäl inte. Innebörden av detta är att utfallet, oavsett hur man tekniskt sett väljer att mäta det, endast i begränsad utsträckning är påverkbart av biståndsgenomföraren.

Utskottet menade att de antydda problemen samt vunna erfarenheter i övrigt talade för att en teknisk översyn bör göras. Detta kan lämpligen ske i dialog med riksdagen.

Till följd av det statsfinansiella läget fanns utgiftsbegränsningar för biståndet under åren 1998-2002. Konsekvenserna blev som störst 1999 då stora delar av Sidas verksamhet drabbades. Det var också olyckligt att Sverige till följd av utgiftsbegränsningarna vid flera tillfällen fick skjuta upp utbetalningar av multilateralt bistånd. Utskottet anser att det är angeläget att undvika ryckighet i medelstilldelningen, bl.a. eftersom Sida och andra myndigheter måste ha förutsättningar för en god planering både på kort och lång sikt.

I anslutning till vad som anförts här om biståndsramen vill utskottet också framhålla vikten av att biståndsramen - trots de problem som berörts - verkligen uppgår till 1 % av BNI fr.o.m. 2006.

Särskilda satsningar 2006

I budgetpropositionen anges att regeringen under 2006 särskilt kommer att uppmärksamma fem områden i det internationella utvecklingssamarbetet. Flertalet av dessa områden tas också upp i motionsyrkanden med förslag om stärkta insatser.

De fem områden som enligt budgetpropositionen skall uppmärksammas är smittsamma sjukdomar inklusive hiv/aids, jämställdhet inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), konflikthantering, sysselsättning och arbetsmarknad samt en miljömässigt hållbar utveckling. Områden och frågeställningar inom dessa skall vara föremål för en dialog med samarbetsländerna och i kontakter med andra givare och multilaterala aktörer. Enligt regeringen kan särskilda ekonomiska insatser eller policyprioriteringar bli aktuella.

En närmare redovisning av de planerade insatserna framgår av budgetpropositionen. Där anges bl.a. att insatserna mot smittsamma sjukdomar inklusive aids/hiv kommer att öka med drygt en halv miljard kronor. En ny särskild satsning på jämställdhet görs 2006. Den inkluderar jämställdhetsintegrering (mainstreaming), kvinnors och flickors hälsa och SRHR, inklusive forskning samt könsrelaterat våld.

I fråga om konflikthantering kommer regeringen att fortsätta arbeta med ett integrerat synsätt där konflikthantering, inklusive konfliktförebyggande, krishantering och fredsbyggande ses som en absolut förutsättning för utveckling. Utskottet konstaterar att detta ligger i linje med utskottets tidigare uttalanden, bl.a. om vikten av konfliktlösning och återuppbyggnadsinsatser efter humanitära kriser.

Utrikesutskottet har i betänkande 2004/05:UU9 ställt sig bakom en breddad syn på kollektiv säkerhet liksom uppfattningen att det behövs ett stärkt kollektivt säkerhetssystem där FN har en fundamental roll. Utskottet vidhåller denna uppfattning liksom sitt stöd för inrättandet av en fredsbyggande kommission, som skulle ha till uppgift att främja återuppbyggnad i tidigare konfliktområden.

Vad beträffar sysselsättning och arbetsmarknad - det fjärde område som enligt budgetpropositionen skall bli föremål för särskilda satsningar 2006 - slås fast att sysselsättning utgör en avgörande men ofta försummad länk mellan ekonomisk tillväxt och fattigdomsminskning. Sysselsättningsskapande åtgärder kan integreras i olika strategier och inslaget av arbetsmarknadsfrågor i utvecklingssamarbetet öka. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att i november 2005 anordna en internationell konferens om sysselsättnings- och arbetsmarknadsfrågornas betydelse för fattigdomsminskning. Konferensen har direkt koppling till uttalanden i slutsatserna från FN:s Världstoppmöte i september 2005. Utskottet värdesätter att regeringen stimulerar fortsatt diskussion och agerande kring dessa viktiga frågor.

Bland de satsningar under 2006 som anges i budgetpropositionen ingår också en betydande finansiell satsning som kommer att ske inom området miljö och hållbar utveckling. Som ett första steg avser regeringen att öka medelstilldelningen inom området med drygt 330 miljoner kronor 2006.

Anslagsberäkning, bemyndiganden, kreditgarantier m.m.

Utskottet har ovan ställt sig bakom regeringens förslag om biståndsram för 2006. Utskottet avvisar förslagen från Moderaterna respektive Centerpartiet om lägre anslagstilldelning inom utgiftsområde 7 än vad som förordas i budgetpropositionen. Utskottet återkommer senare i betänkandet till frågor om effektivitet och kvalitet i biståndet.

Utskottet ser positivt på de särskilda satsningar som anges i budgetpropositionen för 2006 och konstaterar att dessa också ligger i linje med vad som förordas i flera motioner.

Till skillnad från vad som framförs i flera motioner är utskottet inte berett att förorda att vissa insatser, exempelvis avseende utbildning, SRHR eller miljöfrågor skulle utgöra någon i förväg fixerad andel av det totala svenska biståndet. Utgångspunkten för samarbetet med enskilda länder eller regioner måste i stället vara de samarbetsstrategier som upprättas och där utgångspunkten är samarbetslandets (motsvarande) prioriteringar. Utvecklingssamarbetet kan, beroende på förutsättningarna i det enskilda fallet, genomföras genom bilateralt, multilateralt respektive s.k. multibi-bistånd, dvs. bilateralt bistånd via multilaterala organisationer till specifika insatser i enskilda länder. Utskottet avvisar Centerpartiets förslag om ett särskilt anslag för miljöbistånd.

Med anledning av motionsförslag om ökat stöd till Afrika vill utskottet peka på att enligt budgetpropositionen skall Afrika prioriteras i budgetstödet till utvecklingssamarbete. Sådant stöd riktat till Afrika beräknas öka med över en miljard kronor under 2006. Utskottet återkommer senare i betänkandet till motionsförslag rörande Afrika.

När det gäller ovan redovisade motionsförslag om ökad medelstilldelning till humanitära insatser respektive katastrofförebyggande arbete vill utskottet, utöver vad som anförts, hänvisa till sitt ställningstagande våren 2005 i betänkande 2004/05:UU11 Sveriges politik för humanitärt bistånd där utskottet betonar vikten av sådana insatser.

När det gäller fördelningen på anslagen inom utgiftsområde 7 kommenterar utskottet på en rad olika håll i detta betänkande verksamhet som bedrivs och planeras med medel från anslaget 8:1 Biståndsverksamhet liksom Sidas förvaltningsanslag, anslaget 8:2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete.

I fråga om anslaget 8:3 Nordiska Afrikainstitutet delar utskottet regeringens uppfattning om att institutets policyrelaterade verksamhet fortsatt bör prioriteras och ges bättre förutsättningar för att kunna användas i utformandet av svensk Afrikapolitik.

Med medel från anslaget 8:4 Folke Bernadotteakademin bedrivs särskild utbildning och samträning som tillsammans med andra myndigheters insatser krävs för att förbereda personal för deltagande i internationella katastrof-, krishanterings- och fredsinsatser eller andra liknande uppdrag. Akademin är också nationell kontaktpunkt i det internationella samarbetet inom dess verksamhetsområde.

Anslaget 8:5 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier har ett samband med behovet från länder i Central- och Östeuropa av finansiellt stöd för att påskynda reformer. Med medel från anslaget täcks garantiavgifter och skadeförluster avseende lån från multilaterala finansieringsinstitutioner till investeringar och exportkreditgarantier till vissa länder i Central- och Östeuropa.

Riksrevisionen bedriver med medel från anslaget 8:6 Riksrevisionen: Internationella uppdrag verksamhet inom det svenska utvecklingsbiståndet genom samarbetsprojekt som är inriktade på långsiktig institutionell uppbyggnad inom offentlig revision i biståndsländer. Insatserna kan enligt utskottets uppfattning utgöra ett verksamt bidrag till angelägna områden som institutionsuppbyggnad och korruptionsbekämpning. Som framgår också i ett senare avsnitt i betänkandet ser utskottet positivt på att verksamheten vid Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete (anslaget 8:7) skall komma i gång 2006.

Utskottet anser att regeringens respektive Riksrevisionens styrelses beräkningar av ramanslagen inom utgiftsområde 7 för budgetåret 2006 (prop.yrk. 7 respektive 10) är väl avvägda och tillstyrker de aktuella förslagen.

Enligt 12 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten får regeringen, för det ändamål och med högst det belopp som riksdagen bestämmer, beställa varor eller tjänster samt besluta om bidrag, ersättning eller lån eller liknande som medför utgifter under senare budgetår än det statsbudgeten avser. Som framgått begär regeringen bemyndiganden för de anslag som berörs.

I budgetpropositionen föreslår regeringen att bemyndiganderamen för 2006 avseende anslaget 8:1 Biståndsverksamhet skall uppgå till 41 734 miljoner kronor. I budgetpropositionen redovisar regeringen bedömningar av utestående bemyndiganden vid 2006 års slut för anslaget 8:1 för Regeringskansliet, Sida respektive Svenska institutet. Utskottet finner att dessa sammantaget uppgår till ett belopp som är 596 miljoner kronor lägre än det föreslagna bemyndigandet på högst 41 734 miljoner kronor. Någon förklaring till differensen lämnas inte i budgetpropositionen.

Enligt utskottets uppfattning bör det råda ungefärlig överensstämmelse mellan bemyndigandets storlek och förväntade utestående åtaganden. Utskottet anser också att det är önskvärt att regeringen anger en sluttidpunkt för ett begärt bemyndigande och, i de fall bemyndigandet är tänkt att omfatta flera år, årliga beloppsgränser för ianspråktagande av bemyndigandet. Det vore enligt utskottet också önskvärt med en redovisning av bemyndigandets ändamål.

Utskottet, som förutsätter att regeringen i framtida förslag till riksdagen om bemyndiganden inom utgiftsområdet beaktar de synpunkter som framförts här, tillstyrker regeringens förslag om bemyndiganderam för 2006 för anslaget 8:1 Biståndsverksamhet (prop.yrk. 2).

Utskottet ställer sig även bakom regeringens förslag om en ram på högst 12 607 200 000 kr för garantigivning för 2006 avseende ramanslaget 8:1 Biståndsverksamhet (prop.yrk. 3). Garantiverksamheten under anslaget 8:1 avser huvudsakligen biståndsgarantier för u-krediter, dvs. exportkrediter som beviljas av Sida för projekt som bedöms få betydande utvecklingseffekter i det berörda landet och som inte kan bära kostnaderna för en normal finansiering på kommersiella villkor.

Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om statsgarantier på högst990 000 000 kr för finansiellt stöd till länder i Östeuropa avseende ramanslaget 8:5 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier (prop.yrk. 4) och om att, under det sistnämnda anslaget, den särskilda exportkreditgarantiramen för de baltiska länderna, Ryssland m.fl. avvecklas (prop.yrk. 5). Även Riksrevisionens förslag om anslagskredit (prop.yrk. 8)och om indragning av anslagsbelopp (prop.yrk. 9)tillstyrks av utskottet.

Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringens respektive Riksrevisionens styrelses förslag rörande utgiftsområde 7 Internationellt bistånd (prop.yrk. 1-5 och 7-10) är väl avvägda varför de tillstyrks av utskottet. (Regeringens prop.yrk. 6 har tidigare tillstyrkts av utskottet i betänkande 2005/06:UU7 Riga Graduate School of Law.) Mot bakgrund av vad som anförts avstyrker utskottet motionerna U237 (m, fp, v, c, mp), U288 (v) yrkande 1, U313 (m) yrkandena 7 och 30, U315 (c) yrkandena 1 och 2, U336 (fp) yrkande 32, U349 (kd) yrkandena 1och3-5, U351 (kd) yrkande 6, U377 (m) yrkandena 1 och 2, U380 (kd) yrkandena 10 och 11 samt MJ448 (mp, -) yrkande 30.

Mål och inriktning av politiken

Propositionen

Målet för politiken för global utveckling, som gäller för alla politikområden, är att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Till målet för den svenska politiken för global utveckling är knutna två perspektiv och ett antal huvuddrag, vilka redovisats ovan.

Det kompletterande målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete är att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.

Sverige skall även fortsättningsvis medverka till bättre internationell samordning och harmonisering av biståndsprocedurer. Tyngdpunkten i det långsiktiga bilaterala samarbetet skall ligga på världens fattigaste länder, och insatserna inom det långsiktiga utvecklingssamarbetet koncentreras till färre områden.

Fem områden kommer enligt budgetpropositionen att särskilt uppmärksammas under 2006: smittsamma sjukdomar inklusive hiv/aids, jämställdhet inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), konflikthantering, sysselsättning och arbetsmarknad samt en miljömässigt hållbar utveckling.

Motionerna

I partimotion MJ522 (m) yrkande 1 framhålls att biståndet i större utsträckning bör inriktas på att bekämpa fattigdom. Därmed krävs en tydligare koppling än i dag mellan demokrati, säkerhet och ekonomisk tillväxt.

I kommittémotion U313 (m) yrkande 1 konstateras att en snabb utrotning av fattigdomen skall vara ett övergripande mål. Biståndet skall enligt yrkande 2 bidra till att FN:s millenniemål uppnås senast 2015. Rättsstaten, respekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati och marknadsekonomi är centrala målsättningar i samarbetet med biståndsländerna (yrkande 3).Det är enligt yrkande 5 angeläget att klargöra gränssnittet mellan å ena sidan snabba, kortsiktiga och omedelbara humanitära behov och insatser och å den andra långsiktigt bistånd som infrastruktursatsningar och långsiktig fattigdomsutrotning. I yrkande 6 framhålls att biståndet i större grad skall inriktas på att stärka kvinnors och föräldralösa barns situation.

I partimotion U336 (fp) yrkande 2betonas att demokrati bör vara det överordnade målet för svenskt utvecklingssamarbete. Iyrkande 17 förespråkas en koncentration av det svenska biståndet till ett mindre antal programländer. Enligt yrkande 23 bör inte bundet bistånd genom krav på upphandling i givarländer förekomma. Regeringen bör i internationella sammanhang verka för ett sådant synsätt.

I partimotion U349 (kd) yrkande 2 framhålls vikten av att intensifiera kampen mot extrem fattigdom. I yrkande 10 betonas att antalet länder som erhåller bistånd inom en femårsperiod bör begränsas till ca 20. I partimotion A370 (kd) yrkande 7 understryks att biståndsinsatser måste ha genderperspektiv.

I motion U350 (kd) yrkande 1 betonas att de fattigaste och mest utsatta länderna skall prioriteras i biståndsinsatserna.

Utskottets överväganden

Den svenska politiken för global utveckling skall, som redovisats, bidra till uppfyllandet av millenniemålen.Målet för det internationella utvecklingssamarbetet är, som angivits, dels att bidra till en rättvis och hållbar utveckling, dels att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.

I den tidigare nämnda OECD/DAC-granskningen av Sveriges utvecklingssamarbete, DAC Peer Review Sweden, slås fast att politiken för global utveckling otvetydigt inriktas på fattigdomsminskning. DAC konstaterar att de decentraliserade biståndsinsatserna på fältet bidrar till att vidmakthålla en stark närvaro bland lokala partner och möjliggör för Sverige att aktivt driva frågor om utvecklingssamarbete på den nivån. DAC slår också fast att, i överensstämmelse med detta synsätt, ungefär tre fjärdedelar av Sveriges samlade bilaterala stöd riktas till de minst utvecklade länderna eller andra låginkomstländer. Mer än hälften av stödet är avsett för Afrika.

Som framgått anser Folkpartiet i en motion att demokrati skall vara det överordnade målet för svenskt utvecklingssamarbete. Frågan har varit föremål för riksdagsbehandling vid ett flertal tillfällen, bl.a. i betänkandena 2003/04:UU3, 2004/05:UU2 och 2004/05:UU11. I det sistnämnda betänkandet våren 2005 erinrade utskottet om att det uttryckligen är fastslaget att demokrati och god samhällsstyrning utgör grundläggande huvuddrag i politiken för en rättvis och hållbar global utveckling. Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet är grundläggande förutsättningar för en rättvis och hållbar global utveckling och kan sägas vara både mål och medel. I arbetet med att avskaffa fattigdomen måste alla kunna delta, höras och respekteras. Detta kan bara åstadkommas med ett demokratiskt styrelseskick.

Chefen för OECD/DAC Richard Manning framhöll i sitt anförande inför utskottet i oktober 2005 demokratifrågorna. Han konstaterade att insikten om demokrati- och MR-frågornas betydelse ökar i kommitténs arbete. Kanske, menade Manning, har DAC:s medlemsländer inte investerat tillräckligt i demokratifrämjande insatser - stödet av sådan art har framför allt varit inriktat på att främja val. Nu är det enligt Manning dags att lägga mer tonvikt vid parlamentarisk uppföljning (parliamentary oversight), något som nära sammanhänger med demokrati.

I Sidas regleringsbrev för 2006 anges mål för de tio verksamhetsgrenarna under verksamhetsområdet Internationellt utvecklingssamarbete: Afrika; Asien, Mellanöstern och Nordafrika; Latinamerika; Östeuropa och Centralasien; Globala utvecklingsprogram; Forskning; Humanitära insatser och konfliktrelaterad verksamhet; U-krediter; Enskilda organisationer; Information. I regleringsbrevet finns återrapporteringskrav angivna till flertalet verksamhetsgrenar.

I fråga om de geografiskt inriktade verksamhetsgrenarna hänvisas i målen till gällande land- och regionstrategier eller motsvarande strategier för samarbete och, i förekommande fall, till regeringens skrivelser och departementspromemorior (t.ex. om svensk Afrikapolitik).

Vad gäller verksamhetsområdet globala utvecklingsprogram anges i regleringsbrevet att Sida inom angelägna ämnesområden skall bidra till lärande om och utveckling av det internationella utvecklingssamarbetet. Sida skall bidra till internationell policy-, metod-, kapacitets-, institutions- och kommunikationsutveckling. Myndigheten skall också verka för ökad andel kvalificerad svensk personal i prioriterade internationella och regionala organisationer samt utvidga, utbilda och utveckla den svenska resursbasen för internationellt utvecklingssamarbete.

Målet för verksamhetsgrenen forskning är att bidra till att stärka utvecklingsländers forskningskapacitet och främja forskning som bidrar till fattigdomsbekämpning och en rättvis och hållbar global utveckling. Sida skall vidare bidra till att stärka utvecklingsrelevant forskning i Sverige.

Vad gäller humanitära insatser är målet att bidra till att rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet till förmån för nödlidande människor som har utsatts för eller står under hot att utsättas för väpnade konflikter, naturkatastrofer och andra katastrofliknande förhållanden.

Målet för verksamhetsgrenen u-krediter är att Sida skall bidra till att stödja tillhandahållandet av finansieringslösningar för investeringar i infrastruktur i utvecklingsländer. För verksamhetsgrenen enskilda organisationer är målet att Sida i samverkan med svenska enskilda organisationer, deras partnerorganisationer, internationella nätverk och organisationer som främjar demokrati och utveckling skall bidra till att främja utveckling av ett livskraftigt och demokratiskt civilt samhälle där de mänskliga rättigheterna respekteras. Lokala samarbetsorganisationer skall stärkas.

Den tionde verksamhetsgrenen inom verksamhetsområdet Internationellt utvecklingssamarbete, information, har som mål att bidra till att öka intresset för och kunskapen, debatten och opinionsbildningen om Sveriges internationella utvecklingssamarbete samt utvecklingssamarbetets roll i förhållande till politiken för global utveckling.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionsyrkanden om vikten av en snabb utrotning av fattigdomen liksom om att det svenska biståndet skall bidra till att FN:s millenniemål uppnås senast 2015 och framhåller att detta ligger helt i linje med den svenska politiken för global utveckling. Utskottet ger också sitt fulla stöd till uppfattningen att rättsstaten, respekt för de mänskliga rättigheterna och demokrati är centrala komponenter i biståndssamarbetet.

När det gäller bilateralt samarbete vill utskottet framhålla att Sida skall stödja, följa och delta i dialogen om samarbetsländernas nationellt ägda processer för att bekämpa fattigdom. Myndigheten skall också främja deltagande av fattiga människor och deras företrädare i prioriteringar, beslut, genomförande och uppföljning av fattigdomsminskande åtgärder.

Utskottet håller fast vid de överordnade mål för den svenska politiken för global utveckling som riksdagen beslutade om i december 2003 (bet. 2003/04:UU3, rskr. 2003/04:112).

Ett av huvuddragen för politiken för global utveckling är jämställdhet mellan kvinnor och män. Kvinnor och flickor bör tillförsäkras samma rättigheter som män och pojkar. I det internationella utvecklingssamarbetet är jämställdhetsarbetet både ett viktigt mål i sig och ett medel för fattigdomsbekämpning. Utskottet behandlar senare i betänkandet ett antal motionsförslag om biståndsinsatser riktade mot kvinnor och barn.

När det gäller motionsförslagen om att minska antalet länder som erhåller bistånd har regeringen i budgetpropositionen redovisat åtgärder för att minska antalet insatser och länder för bilateralt samarbete. Också OECD/DAC har i sin översyn 2005 av det svenska biståndet föreslagit en koncentration av antalet samarbetsländer.

Frågan om samarbetsländer och planeringsinstrument för samarbetet behandlades i utskottets betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling. Utskottet välkomnade där att ländersamarbetet breddas och görs mer flexibelt och konstaterade att Sverige skall kunna samarbeta med alla länder där det är meningsfullt och att formerna för samarbetet kan variera. I vissa länder, framhöll utskottet, kan utvecklingssamarbete vara långsiktigt och i andra länder kan samarbetet ha ett kortare perspektiv och främst kanaliseras genom enskilda organisationer. Utskottet betonade att alltfler insatser skall göras tillsammans med andra givare. Därmed kan de svenska insatserna koncentreras till färre områden och sektorer. Gränserna mellan olika former av samarbete kommer alltmer att suddas ut. Utskottet slog fast att det bilaterala samarbetet som har stor bredd, omfattande flera olika insatsområden i ett och samma land, av praktiska skäl, t.ex. resurstillgång och organisation, bör vara begränsat till färre länder än vad som dittills varit fallet.

Utskottet vidhåller även i dag den uppfattning som kom till uttryck i betänkande 2003/04:UU3. Utskottet värdesätter att regeringen, som redovisas i budgetpropositionen, inlett ett arbete för att minska antalet länder för statligt bilateralt utvecklingssamarbete. Utskottet välkomnar också arbetet med att ta fram planeringsinstrument som ligger i linje med politiken för global utveckling, däribland de under 2005 antagna riktlinjerna för samarbetsstrategier, vilka berörs även på andra håll i betänkandet.

I ett motionsförslag behandlas s.k. avbindning av bistånd. Den internationella synen på villkor i anslutning till lån och gåvomedel har enligt budgetpropositionen successivt ändrats. Både bilaterala och multilaterala givare knyter i minskad omfattning stöd och utbetalningar till policy och reformvillkor. Sverige har tillsammans med ett antal likasinnade givare anslutit sig till en rad principer kring gåvo- och lånevillkor och även bidragit till Världsbankens översyn av villkor knutna till policybaserade lån. I den förändrade synen betonas vikten av ägarskap, ömsesidigt ansvar, anpassning av villkor till landspecifika omständigheter, fokus på resultat och mindre användning av policy- och reformvillkor. Där framhålls också samordning och harmonisering mellan givare, transparens samt förutsägbarhet vad gäller utbetalningar och minskade eller inställda betalningar.

Utskottet ser positivt på det ändrade synsättet som, enligt vad regeringen framhåller i budgetpropositionen, innebär att båda parter hålls ansvariga för sina åtaganden. Det sker genom att villkor och kriterier bestäms i dialog med samarbetslandet där den nationella strategin för fattigdomsbekämpning eller liknande utgör utgångspunkten. Utskottet redovisade i betänkande 2003/04:UU3 sin positiva syn på avbindning och framhöll vikten av att avbindningen sker genom gemensamma steg inom EU och OECD, detta för att undvika snedvriden konkurrens.

I de under 2005 fastställda riktlinjerna för samarbetsstrategier (se ovan) anges att generellt budgetstöd är ett viktigt instrument för fattigdomsbekämpning. En bedömning av om generellt budgetstöd till fattigdomsbekämpning kan vara en lämplig stödform ingår som en integrerad del i utarbetandet av samarbetsstrategierna. Detta innebär att regeringen i samarbetsstrategin beslutar om sådant stöd kan vara en samarbetsform i ett land.

Med ett generellt budgetstöd bidrar Sverige till finansieringen av ett samarbetslands samlade politik. Därför är budgetstöd en stödform som främjar landets ägande av den egna utvecklingsstrategin. I riktlinjerna för samarbetsstrategier anges att förutsägbarhet, ett långsiktigt perspektiv och klara och explicita "spelregler" är avgörande för att budgetstöd skall vara effektivt. Samtidigt innebär samarbetet med några av världens fattigaste länder att kapacitetsbrist, svaga institutioner och regeringar, korruption och andra brister vad gäller god samhällsstyrning samt svag demokrati och bristande respekt för mänskliga rättigheter ofta är grundläggande problem.

Allt detta ställer särskilda krav på analys och väl avvägda bedömningar av risker och potentiella fördelar med budgetstöd i jämförelse med andra samarbetsformer. Av särskild vikt är analys av den ekonomiska politiken, strategin för fattigdomsminskning och de offentliga finansiella styrsystemen. En bedömning skall också göras av hur samarbetspartnerns kapacitet skall kunna stärkas.

Ytterligare en fråga som bör uppmärksammas i analyserna är enligt utskottet jämställdhetsfrågornas och jämställdhetsinsatsernas betydelse. Utskottets särskilda projektgrupp Jämställdhet inom utvecklingssamarbetet ansåg i sin slutrapport (ingår som bilaga 3 i betänkande 2004/05:UU2) att de nämnda frågorna bör stå mer i fokus i budgetsammanhang. Utskottet konstaterar att en god dialog möjliggörs av, och är en förutsättning för, ett effektivt budgetstöd.

Med anledning av motionsförslaget om att klargöra gränssnittet mellan å ena sidan humanitära biståndsinsatser och å den andra långsiktigt bistånd vill utskottet hänvisa till ställningstagandena våren 2005 i betänkande 2004/05:UU11 Sveriges politik för humanitärt bistånd (s. 9-10) där motsvarande motionsförslag behandlades.

Med vad som anförts avstyrker utskottet motionerna U313 (m) yrkandena 1-3, 5 och 6, U336 (fp) yrkandena 2, 17 och 23,U349 (kd) yrkandena 2och 10, U350 (kd) yrkande 1, MJ522 (m) yrkande 1 samt A370 (kd) yrkande 7. Det nämnda yrkandet U313 (m) yrkande 5 avstyrks med hänvisning till förenklad motionshantering.

Demokrati och de mänskliga rättigheterna

Propositionen

I propositionen återges de mål, perspektiv och huvuddrag som inryms i riksdagens beslut om Sveriges politik för global utveckling. Det framgår vidare av propositionens redovisning av inriktningen på Sveriges utvecklingssamarbete att dialogen med Sveriges samarbetsländer om fattigdomsbekämpning, demokrati och mänskliga rättigheter skall stärkas ytterligare. Deltagande av olika svenska aktörer är av central betydelse i dialogen, både på plats i utvecklingsländerna och i internationella diskussioner. Erfarenheter och kunskap som svenskt näringsliv och svenska organisationer besitter kan få stor betydelse för utformningen av det svenska utvecklingssamarbetet med enskilda länder. Genom en ökad betoning av generellt stöd till genomförande av ländernas strategier för fattigdomsbekämpning blir policydialogen allt viktigare.

Motionerna

I motion U343 (s) anförs att biståndets huvuduppgift är att bekämpa fattigdom, men även att ge många ungdomar redskap för att kunna utbildas och utvecklas. Ett viktigt vapen mot världssvälten är att rusta ungdomar med ett demokratiskt tänkande. Sverige bör därför enligt motionärerna verka för ett demokratiskt tänkande i de länder som får svenskt bistånd.

I motion U365 (s), anförs att demokrati är starkt förknippat med utveckling och att demokrati behövs för att minska världens fattigdom. Demokrati och bistånd hör ihop och demokratiska inslag behövs därför i biståndspolitiken.

I motion U367 (s) anförs att biståndspolitiken bör ha viktiga inslag av demokratifrämjande insatser och inte endast fattigdomsbekämpning. För att exempelvis Sveriges grannländer i östra Europa som fortfarande lever i de unga och nya demokratierna skall kunna utvecklas till välmående länder med tillväxt och välstånd, behövs Sveriges stöd i deras demokratiutveckling.

I partimotion U289 (m) yrkande 25argumenteras för en tydligare koppling mellan demokrati, säkerhet och ekonomisk tillväxt för att med kraft bekämpa fattigdomen i världen.

I kommittémotion U313 (m) yrkande 26 anförs att frivilligorganisationer som verkar i utvecklingsländer bör få en utökad roll i biståndet, särskilt i länder med korrupta regimer. I yrkande 27 framförs att det partinära stödet bör stärkas och utvecklas, bl.a. behövs enligt motionärerna en betydligt större satsning än hittills för att bygga upp och stärka det svaga partiväsendet i många utvecklingsländer. Ett första steg när det gäller hur det partinära stödet kan utformas är att göra detta betydligt mer självständigt genom ökad flexibilitet när det gäller rapportering och redovisning än vad som nu är fallet, utan att göra avkall på strikta ekonomiska redovisningskrav (yrkande 28).

I partimotion U336 (fp) yrkande 3 framhålls att om bistånd skall bedrivas i diktaturstater bör det kanaliseras via enskilda organisationer. Det bör kontrolleras att stödet genom dessa organisationer inte tillfaller totalitära regimer (yrkande 4). I yrkande 5 anförs att Sverige enligt visa principer bör fasa ut bistånd till odemokratiska länder som inte uppvisar trovärdig vilja att genomföra politiska reformer. Motionärerna menar i yrkande 6 att Sverige måste ge öppet och konkret stöd till kampen för demokrati och utarbeta en strategi för att stärka demokratirörelser så att människor på plats kan arbeta för en demokratisk utveckling. Enskilda människor och enskilda organisationer utgör basen för biståndsviljan. Utredningar som gjorts visar också att internationellt solidaritetsarbete genom enskilda organisationer ofta är effektivt och vilar på stor erfarenhet. Den solida biståndsvilja som finns bland de människor som arbetar inom olika enskilda organisationer måste tas till vara och på olika sätt stödjas och uppmuntras (yrkande 20).Egeninsatser till enskilda organisationers demokratiprojekt i odemokratiska länder bör helt tas bort. Motionärerna menar att det inte är rimligt att svenska organisationer skall behöva ta det ekonomiska risktagande som det innebär att verka i diktaturer (yrkande 21). Slutligen anser motionärerna att exilgruppers arbete för demokratisering i hemlandet skall stödjas i större utsträckning (yrkande 28).

I kommittémotion U209 (fp) yrkande 13, framhålls att biståndspolitiken bör användas för att främja mänskliga rättigheter och därför bör det bilaterala biståndssamarbetet villkoras med krav på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. I yrkande 16 framförs att Sverige i alla internationella sammanhang skall vara tydligt i sitt stöd för och krav på demokrati. Bistånd till stöd för oberoende och fria medier skall vara en viktig del av svenskt demokratibistånd.

I kommittémotion U214 (fp) yrkande 2 uttrycks kritik mot inriktningen på det bilaterala biståndet till Vitryssland. Mot bakgrund av den alltmer allvarliga situationen för mänskliga rättigheter i landet menar motionärerna att det svenska biståndet är feltänkt. Sverige borde i stället rikta biståndet till det område som kommer att ha störst effekt på den vitryska samhällsutvecklingen - nämligen demokratiutvecklingen. Det övergripande syftet med det svenska biståndet till Vitryssland bör vara att skapa demokrati. Det bör därför ske en omläggning av den svenska biståndspolitiken rörande Vitryssland. I samma motion (yrkande 3) argumenteras för en omprövning av ett beslut om egeninsatser för svenska organisationer som vill genomdriva demokratiprojekt i Vitryssland. Svenska föreningar kan inte arbeta med sämre förutsättningar och tvingas till ökat finansiellt risktagande i en diktatur när det civila samhället i Vitryssland lever under ett ökat tryck från myndigheterna.

I kommittémotion U268(fp) yrkande 4 kritiseras det nuvarande biståndet till Kuba för att det inte är progressivt och inte bidrar till att demokratiseringen på Kuba skall komma i gång. Målet med Sveriges politik gentemot Kuba måste vara att bistå demokraterna i arbetet med att avsätta den kommunistiska regeringen, precis som Solidaritet gjorde i Polen, och andra demokratiska organisationer i Tjeckoslovakien och Ungern osv. I yrkande 5argumenteras för ett antal principer för svenskt bistånd till Kuba. Den första principen är att den huvudsakliga målgruppen för biståndet skall vara demokratiska kubanska organisationer på och utanför Kuba. Den andra principen för stödet är att kubaner på och utanför Kuba som arbetar för demokratisering skall kunna vara tillräckligt förberedda, så att förändringarna verkligen leder till demokratisering och inte till ett nytt auktoritärt system. I yrkande 6diskuteras ett strategiskt demokratibiståndsprogram för Kuba. Sida bör ta fram en genomarbetad strategi för hur Sveriges och EU:s bistånd faktiskt skall bidra till målet om att skapa demokratiska reformer. Denna strategi bör innehålla ett program för hur de kubaner som bor i Europa skall delta i arbetet för demokrati. Den bör även innehålla ett program för svenska folkrörelser som vill använda sina erfarenheter från demokratibiståndet i östra Europa på Kuba. Sveriges uppgift skall också vara att bidra till att bryta kubanska medborgares isolering.

I kommittémotion U324 (kd) yrkande 9argumenteras för en översyn av det svenska biståndet till Kuba och kristdemokraterna menar att en tydligare strategi bör utarbetas. Det "systemöppnande" biståndet riktar sig inte till de som uttrycker en vilja till förändring, vilket det bör göra. Demokrati och demokratirörelsens behov bör sättas i främsta rummet. Sverige måste också bli mer aktivt för att skapa ett starkare tryck från omvärlden på Kuba. I detta måste exilkubanerna i Europa involveras.

I motion U203 (fp)diskuteras det civila samhällets roll i nutidens demokrati. I yrkande 1anförs att Sverige i EU, i FN och i alla internationella sammanslutningar bör arbeta för att uppmuntra och försvara det civila samhällets utveckling. Sund finansiering, enkla och flexibla regler och lagar som försvarar de fristående gruppernas verkliga självständighet, transparens och tydlig ekonomisk redovisning, gemensamma initiativ som förstärker det globala civila samhällets skapande utveckling är punkter som bör stå på den internationella dagordningen. I yrkande 2anförs att alla demokratier bör göra stora och kontinuerliga ansträngningar för att uppmuntra, stödja och vidareutveckla det civila samhällets mobilisering för försvar av demokratin. Sverige bör för utvecklingen av ett sunt civilt samhälle i världen agera i denna anda i alla internationella sammanslutningar och på den nationella politikens arena.

I motion Kr253 (fp)yrkande 3 anförs att ett regelsystem bör skapas som omöjliggör att svenska biståndsmedel går till odemokratiska organisationer och till grupper eller partier.

I partimotion U349 (kd) yrkande 16 anförs att ett MR-perspektiv skall genomsyra hela utvecklingssamarbetet. Iyrkande 17 anförs att det i uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle behövs demokratiska beslutsfattare och demokratiska politiska partier. Det partinära biståndet, där de svenska riksdagspartierna har möjlighet att samarbeta med politiska partier i utvecklingsländer i avsikt att främja demokratisk utveckling, bör av dessa skäl också utökas. Motionärerna anser att möjligheten att kanalisera biståndsmedel till systerpartier i utvecklingsländer i avsikt att främja och stärka demokratin bör öka. Att bygga en demokrati med ett flerpartisystem underlättas av politiska erfarenheter och kompetens från stabila demokratier. Även i motion U350 (kd) yrkande 9 anförs att det partinära biståndet bör öka.

I kommittémotion U383 (kd) yrkande 8 anförs att agendan för internationella utvecklingsorganisationer skall lyfta fram mänskliga rättigheter samt att deras fältverksamhet skall bedrivas med en uppförandekod som förhindrar persontrakasserier.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar inledningsvis att det nyligen behandlat motioner om målen och inriktningen för det svenska utvecklingssamarbetet. Frågor om demokrati och mänskliga rättigheter har särkskilt uppmärksammats. En del av de ovan beskrivna motionerna är till sitt innehåll också mycket lika eller identiska med motioner som nyligen behandlats av utskotten, främst i betänkandena 2005/06:UU5, 2004/05:UU2 och 2003/04:UU3. Flera av motionerna behandlas i det följande därför endast kortfattat.

Utskottet erinrar om att politiken för global utveckling genomsyras av två perspektiv: dels ett rättighetsperspektiv, dels de fattigas perspektiv. Rättighetsperspektivet innebär att de mänskliga rättigheterna skall utgöra grunden för åtgärder som syftar till att främja en rättvis och hållbar utveckling. Respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati, jämställdhet mellan kvinnor och män, liksom barnets rättigheter är delar av rättighetsperspektivet. Politiken för global utveckling består av åtta huvuddrag som av riksdagen (bet. 2003/04:UU3) har grupperats på följande sätt:

-     Grundläggande värden: demokrati och god samhällsstyrning, respekt för de mänskliga rättigheterna och jämställdhet mellan kvinnor och män.

-     Hållbar utveckling: hållbart utnyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön, ekonomisk tillväxt samt social utveckling och trygghet.

-     Övriga huvuddrag: konflikthantering och säkerhet samt globala gemensamma nyttigheter.

Utskottet vill understryka att huvuddragen skall styra och genomsyra alla politikområden tillsammans med perspektiven och målen. Utskottet vill också understryka att utveckling inte beror på någon enstaka faktor, som bistånd eller handel. Den sker när en rad faktorer samverkar på ett positivt sätt. Den nya politiken utgår från en helhetssyn på vad som krävs för att uppnå en rättvis och hållbar global utveckling.

Utskottet konstaterar också att det svenska utvecklingssamarbetet har en tonvikt på demokrati och mänskliga rättigheter - som mål och som medel för utveckling. Sveriges insatser skall främja människors möjligheter, säkerhet, makt och rätt till ett värdigt liv genom att bidra till en demokratisk samhällsutveckling i samarbetsländerna. Demokratiska beslutsprocesser förstärker skyddet av mänskliga rättigheter. Respekt för mänskliga rättigheter bidrar till och är en förutsättning för demokratisering. En fungerande rättsstat och god samhällsstyrning utgör förutsättningar för deltagande, inflytande och åtnjutande av mänskliga rättigheter för alla.

Utskottet vill, mot bakgrund av de motionsvis framförda förslagen och med hänvisning till det ovan sagda, understryka att den övergripande och av riksdagen beslutade strukturen för den svenska politiken för global utveckling vad avser mål, perspektiv och huvuddrag ligger fast. Detta gäller även för det kompletterande målet för utvecklingssamarbete. Utskottet konstaterar också att flera av de förslag som efterfrågas av motionärerna redan får anses vara tillgodosedda. Rättighetsperspektivet - det ena av de två fundamentala perspektiv som avses prägla politiken för global utveckling - tar sin utgångspunkt i respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati, jämställdhet mellan kvinnor och män samt barnets rättigheter. Demokrati och god samhällsstyrning, respekt för de mänskliga rättigheterna och jämställdhet mellan kvinnor och män utgör även centrala huvuddrag i politiken för global utveckling. Därmed beaktas t.ex. oberoende medier som en viktig del av ett demokratiskt samhälle.

Utskottet konstaterar att utvecklingssamarbetet är ett uttryck för solidaritet med fattiga och utsatta människor i andra länder. När svenska åtgärder planeras skall frågan ställas hur dessa kan förväntas främja eller hur de präglats av rättighetsperspektivet och de fattigas perspektiv på utveckling. Utskottet menar att åtgärder skall genomföras på ett sätt som innebär att de mänskliga rättigheterna stärks, att fattiga och utsatta människor ges större möjligheter att påverka för dem viktiga prioriteringar och beslut samt att fattiga mäns, kvinnors och barns situation förbättras.  

För svenskt utvecklingssamarbete innebär denna tonvikt på demokrati och mänskliga rättigheter att en dialog med utvecklingsländerna om mänskliga rättigheter och demokrati är central. Utskottet menar att samarbetet med länder där utvecklingen i dessa avseenden går åt fel håll skall omprövas. Utskottet anser också att även om det i vissa länder saknas förutsättningar för ett långsiktigt och brett samarbete, kan olika typer av riktade insatser vara möjliga. Utskottet vill i sammanhanget understyrka det civila samhällets betydelse i länder med brister vad gäller demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. 

Utskottet konstaterar att Sverige lämnar ett omfattande stöd till och via enskilda organisationer. Regeringen har genom stödet till enskilda organisationer bidragit till ett livskraftigt och demokratiskt civilt samhälle i samarbetsländerna. Metoden att initiera utvecklingsinsatser tillsammans med svenska enskilda organisationer och lokala samarbetspartner har inneburit att samarbetsländernas strategier för fattigdomsminskning har blivit bättre förankrade i det civila samhället. Stödet innebär också att Sverige underlättar för fattiga och marginaliserade människor att organisera sig, vilket stärker utvecklingen av en demokratisk stat. Parallellt bidrar utbytet mellan svenska och lokala enskilda organisationer till att stärka kunskapen om och därmed förståelsen för hur bistånd fungerar även i Sverige.

Utskottet konstaterar att det civila samhället av tradition har en stark ställning i Sverige och förutsätter att den redan etablerade dialogen med organisationer, folkrörelser och näringslivet på områden som utveckling och mänskliga rättigheter kommer att fortsätta. Resultaten från denna dialog kommer att utgöra en integrerad del av Sveriges bidrag till det reformarbete i FN som bl.a. berör det civila samhällets relation till FN. Utskottet erinrar om att generalsekreteraren 2003 tillsatte en högnivåpanel för relationerna mellan FN och det civila samhället. Gruppen lämnade sin rapport i juni 2004. I den diskuteras bl.a. gällande riktlinjer och det civila samhällets möjligheter till tillträde och deltagande i FN. Det diskuteras också nya och bättre sätt för det internationella samfundet att interagera med det civila samhället. Generalsekreteraren har kommenterat högnivåpanelens arbete i en egen rapport. Utskottet menar att det är angeläget att FN och det internationella samfundet i sin helhet har goda och nära relationer med det civila samhället och välkomnar det svenska stödet till detta arbete.

Utskottet vill i sammanhanget lyfta fram den resolution, The importance of civil society and its interplay with parliaments and other democratically elected assemblies for the maturing and development of democracy, som antogs av Interparlamentariska unionen (IPU) i Genève den 19 oktober 2005. I resolutionen diskuteras bl.a. vikten av det civila samhällets bidrag till demokratiutveckling och utrotande av fattigdom. I denna uppmanas också parlamenten att stödja det civila samhällets insatser mot fattigdomen. Sverige var en av de drivande parterna i utarbetandet av resolutionen.

Utskottet konstaterar att rambidragen är en av grundvalarna i samarbetet med de svenska enskilda organisationerna. Det innebär att organisationerna själva driver och genomför en verksamhet som Sida ger bidrag till. Målsättningen är att genom stöd till enskilda organisationers utvecklingssamarbete främja utveckling av ett livskraftigt och demokratiskt civilt samhälle och stärka de lokala samarbetsorganisationerna. Organisationerna har stor frihet att utforma arbetet inom sina områden. Denna frihet under ansvar får aldrig innebära att man kompromissar med grundläggande demokratiska värderingar. Sidas krav på organisationer som får stöd är bl.a. att de skall vara demokratiskt uppbyggda och i sin föreningsverksamhet anknyta till det svenska utvecklingssamarbetet. Sidas anvisningar för samarbete med enskilda organisationer innebär att deras verksamhet måste vara i överensstämmelse med målen för utvecklingssamarbetet. Bland dessa mål återfinns främjandet av en demokratisk samhällsutveckling.

Utskottet menar att det inte är rimligt att Sida förhandsprövar alla de tusentals aktiviteter som görs av hundratals organisationer. Sida följer emellertid upp verksamheten, påtalar det som varit fel och kräver pengarna tillbaka vid eventuella avtalsbrott.

Utskottet har erfarit att det inom Sida pågår en översyn av anvisningarna för bidrag till enskilda organisationer. I denna översyn ingår överväganden om hur man ännu mer effektivt skall säkerställa att bidragen går till organisationer som arbetar i överensstämmelse med målen för utvecklingssamarbetet.

Utskottet erinrar om att egeninsatsen nyligen halverats från en femtedel till en tiondel av insatsen. De statliga medel som utgår till de enskilda organisationerna utgör bidrag till verksamheten. Egeninsatsen finns eftersom det är de enskilda organisationerna som driver och genomför sina egna projekt. De enskilda organisationerna skall alltså inte fungera enbart som en kanal för statliga medel. Kravet på en egeninsats torde också kunna borga för ett större mått av långsiktighet i engagemanget.

Sverige och Kuba har inte några bilaterala biståndsavtal. Det svenska biståndet kanaliseras genom multilaterala och internationella organisationer samt via universitet och enskilda organisationer trots att Kuba ensidigt avbrutit det bilaterala biståndet från EU:s medlemsstater. Det svenska biståndet följer regeringsbeslutet från 1995 - "initiativ som bidrar till att skapa förutsättningar för ekonomisk och politisk systemöppning och som främjar demokratiska reformer och respekten för mänskliga rättigheter" - samt den regionala samarbetsstrategin för Centralamerika och Karibien.

Utskottet konstaterar att regeringen har ett starkt engagemang för att främja de mänskliga rättigheterna på Kuba och för att bidra till en fredlig övergång till ett demokratiskt samhälle. Utskottet menar att det är viktigt att en dialog kan föras med hela det kubanska samhället. Utskottet välkomnar därför stödet till de aktörer som verkar för demokrati.

Utskottet konstaterar att demokratin i Vitryssland sedan flera år stegvis har inskränkts av den sittande regimen. Landets politiska lednings prioriteringar kan inte tjäna som underlag för ett utvecklingssamarbete med Sverige. Däremot finns förutsättningar att på andra sätt bidra till en politisk, ekonomisk och social omvandling i landet. Att bidra till att Vitryssland blir ett mer demokratiskt och pluralistiskt samhälle framstår som den mest effektiva vägen att långsiktigt både bekämpa fattigdomen och på andra sätt förbättra levnadsförhållandena för landets befolkning.

Utskottet ser därför positivt på de insatser som görs inom utvecklingssamarbetet med Vitryssland för att stödja en demokratisering och modernisering av landet. Ett omfattande samarbete sker genom olika enskilda organisationer. Genom Svenska institutet finansieras utbyte med Vitryssland inom kultur och samhälle samt på utbildnings- och forskningsområdena. Det svenska samarbetet har bidragit till att skapa förutsättningar för en demokratisering genom bl.a. stöd till fortbildning av vitryska journalister, politikerutbildning i lokalt självstyre samt studiebesök i Sverige för tjänstemän inom ministerier och myndigheter för att studera lösningar på förvaltningsproblem.

Utskottet har i betänkande 2004/05:UU2 och i betänkande 2004/05:UU12 behandlat frågor om partinära bistånd. Utskottet ansåg då, liksom nu, att ett väl fungerande partiväsende är en förutsättning för att den representativa demokratin skall kunna uppfylla ett av sina viktigaste ändamål, nämligen att skapa kanaler mellan medborgare och politiska beslutsfattare. Utskottet anser vidare att de svenska partierna, genom lång erfarenhet och många års internationella kontakter, kan lämna ett värdefullt bidrag till uppbyggandet av partiorganisationer i utvecklingsländer.

Utskottet noterar att det partinära stödet har byggts ut och förutsätter att det stärks och utvecklas ytterligare. Det behövs en betydligt större satsning än hittills för att bygga upp och stärka det svaga partiväsendet i många utvecklingsländer. Utskottet menar också att det partinära stödet kan utformas betydligt mer flexibelt vad gäller rapportering och redovisning än vad som nu är fallet, utan att göra avkall på strikta ekonomiska redovisningskrav. Liksom för de enskilda organisationerna är det viktigt att de partinära organisationerna kan delta i både planerings- och landstrategiarbetet.

Utskottet noterar avslutningsvis att Sida, i en nyligen genomförd utvärdering, presenterar en rad rekommendationer för framtida utformning av denna stödform. Utskottet har erfarit att frågan för närvarande bereds inom Regeringskansliet och förutsätter att regeringen återkommer i ärendet med ett konkret förslag.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U203 (fp) yrkandena 1 och 2, U209 (fp) yrkandena 13och16, U214 (fp) yrkandena 2och3, Kr253 (fp)yrkande 3, U268(fp) yrkandena 4-6, U324 (kd) yrkande 9, U289 (m) yrkande 25, U313 (m) yrkandena 26-28, U336 (fp) yrkandena 3-6, 20,21och28, U343 (s), U349 (kd) yrkandena 16 och17, U365 (s), U367 (s), U383 (kd) yrkande 8 samt U350 (kd) yrkande 9 kan avstyrkas.

God samhällsstyrning

Propositionen

I enlighet med politiken för global utveckling skall ett antal huvuddrag genomsyra politiken, både vad gäller åtgärder och stöd i enskilda länder och den politik som förs på global nivå. De grundläggande värdena är demokrati och god samhällsstyrning, respekt för de mänskliga rättigheterna och jämställdhet mellan kvinnor och män. Hållbar utveckling omfattar hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön, ekonomisk tillväxt samt social utveckling och trygghet. Politiken skall därutöver inriktas på två huvuddrag där nya krav ställs på helhetssyn och samverkan, nämligen konflikthantering och säkerhet samt globala gemensamma nyttigheter.

Motionerna

I kommittémotion U313 (m) yrkande 29 anförs att Sverige bör införa nolltolerans när det gäller korruption med svenska biståndsmedel.

I motion U240(fp)framförs att Sveriges bistånd till Vietnam är splittrat och att Sverige bör koncentrera sitt kvarvarande bistånd till Vietnam till några viktiga profilområden, bl.a. kampen mot korruption.

I partimotion U349 (kd) yrkande 8 betonas vikten av fungerande förvaltningar och institutioner i fattiga länder.

I motion U350 (kd) yrkande 5 anförs att den utbredda statskorruptionen måste bekämpas och ökat stöd bör därför gå till utvecklandet av självständiga bondeorganisationer i Afrika.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar inledningsvis att den utbredda korruptionen är ett allvarligt hinder för utveckling i flera länder och måste bekämpas inom ramen för ansträngningarna att åstadkomma bättre samhällsstyrning. Åtgärder för att bekämpa korruption är en nödvändig del för att fattigdomsbekämpningen skall bli så effektiv som möjligt. God samhällsstyrning skall i enlighet med politiken för global utveckling genomsyra det internationella utvecklingssamarbetet. Det framgår också av regeringens proposition att god samhällsstyrning och korruptionsbekämpning är prioriterade områden.

Utskottet konstaterar att Sida har en nolltolerans mot korruption och har utarbetat en anti-korruptionsregel vars huvudbudskap är "Aldrig acceptera. Alltid agera. Alltid informera". Regeln är utgångspunkt för Sidas arbete med att motverka riskerna för korruption samt att åtgärda uppkomna fall av missbruk av svensk finansiering av utvecklingssamarbete.

Utskottet noterar att Sida skall analysera och ta hänsyn till korruptionsriskerna inom ramen för landstrategiprocessen. Hur detta bör ske bedöms från fall till fall. Viktigt är att bedöma samarbetslandets administrativa system och därmed sammanhängande risker för korruption i utvecklingssamarbetet samt nationell revisionskapacitet och praxis. En nära samverkan med samarbetslandet och andra biståndsgivare i dialog och studier eftersträvas. Landets vilja att bekämpa korruption vägs in vid valet av former, kanaler och områden i samarbetet. Utskottet finner denna ordning tillfredsställande.

Utskottet noterar att regeringen anser att insatserna är stora inom området demokratisk samhällsstyrning, som också omfattar stöd till reformering och effektivisering av den offentliga förvaltningen. Övergången till programstöd ställer krav på samarbetsländernas administration och innebär att brister i kapacitet och kompetens i samarbetsländerna uppmärksammas på ett tydligare sätt. Utskottet delar bedömningen att de svenska insatserna på området är positiva och att de har bidragit till förbättringar, men att mycket arbete återstår.

Utskottet erinrar att regeringen i propositionen Gemensamt ansvar - Sveriges politik för global utveckling (prop. 2002/03:122) anger att insatserna inom det långsiktiga utvecklingssamarbetet kan koncentreras till färre områden. De nya riktlinjerna för samarbetsstrategier som antogs i april 2005 anger att strategierna skall behandla frågan om koncentration och att antalet områden skall begränsas i samarbetet. Sida har också successivt minskat antalet insatser inom det bilaterala biståndet från 6 224 insatser under 2002 till 5 740 insatser 2004. En övergång till budgetstöd och sektorprogramstöd där detta är möjligt kommer att innebära att antalet insatser kan minskas ytterligare.

Utskottet har i betänkandena 2004/05:UU2 och 2003/04:UU3 tagit ställning till likalydande motioner om stöd till utvecklandet av bondeorganisationer i Afrika. Utskottet anförde i betänkande 2003/04:UU3:

Satsningar på landsbygdsutveckling innehåller självfallet betydande insatser för utvecklingen av jordbruket som också bör inkludera åtaganden vad avser markreformer och stöd till bondeorganisationer liksom till enskilda jordbrukare. Brister i den inhemska politiken i utvecklingsländerna utgör ett allvarligt hinder för utveckling. Därför är det angeläget att samarbetsländernas fattigdomsstrategier inkluderar analyser av hindren för jordbrukets och landsbygdens utveckling.

Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U240(fp), U313 (m) yrkande 29, U349 (kd) yrkande 8 och U350 (kd) yrkande 5 kan avstyrkas.

Hiv/aids och andra hälsofrågor

Propositionen

Kampen mot hiv/aids är en viktig del av det svenska biståndet. I propositionen redovisas de särskilda satsningar som gjorts mot hiv/aids under 2004. Dessa innebar bl.a. väsentligt ökade ekonomiska bidrag till stöd för de multilaterala organisationer som direkt arbetar mot pandemin. Enligt regeringen har Sveriges ökade engagemang på hiv/aids-området bidragit till ett effektivare samarbete kring hiv/aids internationellt. Hiv/aids-ambassadörens verksamhet omfattar såväl ett aktivt deltagande i det internationella mer systemövergripande arbetet som i svenskt bilateralt arbete på landnivå.

Det framgår av propositionen att regeringen under 2006 särskilt kommer att uppmärksamma fem områden, bl.a. smittsamma sjukdomar inklusive hiv/aids. Regeringen anser att smittsamma sjukdomar är ett hot mot individen, samhället och samhällsutvecklingen. Regeringen har beslutat att en strategisk handlingsplan skall utformas för perioden 2006-2008. Inom ramen för denna initieras biståndsinsatser mot hiv/aids, malaria, tuberkulos, mässling och antimikrobiell resistens samt för andra strategiskt viktiga insatser inom ramen för politiken för global utveckling. I vissa fall kan biståndsmedel delvis finansiera insatser som innehåller element av att ställa en global gemensam nyttighet till samarbetsländernas förfogande, t.ex. för att öka den globala tillgången till influensavaccin. Vikten av långsiktighet och kontinuitet, geografisk koncentration, multidisciplinära insatser och kapacitetsbygge samt utvärdering kommer att betonas i handlingsplanen som en förutsättning för att Sveriges bidrag till den globala kampen mot smittsamma sjukdomar skall få avsedd effekt.

I Sidas bidrag till den strategiska handlingsplanen definieras också hälsosystem och hälsoforskning som grund för riktade insatser mot hiv/aids, malaria, tuberkulos och mässling liksom resistensutveckling och vaccinationer. Den samlade erfarenheten visar på vikten av att öka stödet till utveckling av hälsosystem, utbildning av personal för primärvården, utrustning för såväl förebyggande som behandlande insatser och därtill relaterad forskningskapacitet, tillgång till övervaknings- och rapporteringssystem m.m. Miljöfrågor som vatten, sanitet, livsmedelshygien och nutrition är också centrala.

Regeringen konstaterar att fler människor än någonsin i dag lever med hiv eller aids (omkring 40 miljoner). De totala satsningarna mot sjukdomen i världen är också större än någonsin. Unaids uppskattar behoven av ekonomiska resurser för enbart aidsarbetet till drygt 20 miljarder US-dollar årligen fr.o.m. 2008. Mot detta belopp kan ställas de ca 8 miljarder US-dollar som världens samlade insatser mot hiv/aids uppgår till under 2005. Ökade finansiella satsningar krävs, men ett effektivt hiv/aids-arbete kräver också ett väl fungerande internationellt system för att effektivt kunna stödja de nationella planer och satsningar som görs.

Regeringen menar att ett effektivt arbete mot hiv/aids kräver stöd från det förebyggande arbetet till vård och behandling - liksom stöd till forskning och långsiktiga återuppbyggnadsinsatser. Eftersom hiv/aids-situationen ser så olika ut i olika länder krävs en beredskap att ge olika slags stöd. Fokus ligger på det förebyggande arbetet, vilket är i linje med FN-deklarationen om hiv/aids från 2001. Ett av flera grundläggande och väldokumenterat fungerande inslag i preventionen är tillgång till kondomer, något som i dag trots detta ifrågasätts av många. Det förebyggande arbetet måste också ta tag i andra frågor som är svåra och känsliga, så som frågor kring sexualitet, jämställdhet och maktförhållanden i samhället.

Regeringen anser att satsning på bromsmediciner och annan behandling ökar människors vilja att låta testa sig och är en viktig del av det förebyggande arbetet. Behandling av aids innebär livslånga åtaganden, vilket gör att finansieringen av sådana program inte får vara kortsiktig. De omfattande behandlingsprogram som krävs visar dock snabbt på komplexiteten i arbetet med hiv/aids. En central faktor som måste hanteras är de svaga hälsosystemen i många länder samt avsaknaden av utbildad hälsopersonal. Ytterligare insatser krävs därför för att öka möjligheterna för fattiga människor i utvecklingsländer att få sådan behandling.

Sveriges stöd i kampen mot hiv/aids kommer fortsatt i hög grad att kanaliseras via multilaterala aktörer såsom FN och Globala fonden mot hiv/aids, tbc och malaria (GFATM). I det multilaterala arbetet är det FN:s gemensamma program för hiv/aids (Unaids) som är grundbulten för allt hiv/aids-arbete. Sverige är medlem av Unaids styrelse (vice ordförande 2005 och fr.o.m. 2006 ordförande) vilket ger oss stora möjligheter att påverka och förändra. Stödet till FN:s insatser mot hiv/aids kommer att öka, framför allt till Unaids inklusive dess initiativ The Global Coalition on Women and Aids, men också till WHO, UNFPA, Unicef och UNDP. I Globala fonden (GFATM) pågår på svenskt initiativ ett omfattande förändringsarbete med införandet av ett nytt finansieringssystem liknande utvecklingsbankernas påfyllnadsmekanismer. Avsikten är att säkerställa en mer långsiktig och stabil finansiering, på en högre nivå och med en bättre bördefördelning.

Enligt regeringens proposition kommer frågor kring hiv/aids att få en alltmer framskjuten plats i det bilaterala samarbetet med de länder som sjukdomen redan drabbat hårt, framför allt i södra Afrika, men också i förebyggande syfte i länder där antalet smittade är lägre. Sida kommer därför också för 2006 att få i uppdrag att ytterligare förstärka sina åtgärder mot hiv/aids på landnivå.

Motionerna

I motionU224 (s) anförs att Sverige skall utöva nödvändiga påtryckningar för att påverka kampanjer mot preventivmedel, på Filippinerna och andra platser.

I kommittémotion U313 (m) yrkande 15 anförs att samarbetet mellan stater, regeringar, frivilliga och/eller enskilda organisationer för att sprida kunskap om hiv bör öka. I yrkande 16framförs att en effektiv struktur för olika hälso- och sjukvårdsinsatser i Afrika bör skapas. I yrkande 17 argumenteras för skapandet av fler utvecklingsenheter som arbetar med hiv-prevention på plats i Afrika. I yrkande 18 framförs att alla gravida hivsmittade kvinnor i Afrika skall få tillgång till antivirala medel. I yrkande 19 framförs att ytterligare resurser bör satsas på grundforskning rörande effektiv behandling och vaccin mot hiv, tbc och malaria.

I partimotion U336 (fp) yrkande 25 argumenteras för åtgärder för att motverka spridning av hiv/aids, bl.a. att svenska representanter i utvecklingssamarbetet lyfter fram tabubelagda frågor om hiv/aids och att gratis eller mycket billiga bromsmediciner till alla de miljoner som smittats erbjuds. I partimotion U349 (kd) yrkande 24 anför motionärerna att utvecklingssamarbetet inom hälsosektorn i ökad omfattning bör innefatta hjälp till hälsoreformer, utbildning i sexuell och reproduktiv hälsa samt utbildning i folkhälsofrågor. Sjukvårdsreformer behövs i många utvecklingsländer med målsättningen att åstadkomma hälsovård för alla och att förbättra folkhälsan för speciellt utsatta grupper.

I kommittémotion U380 (kd) yrkande 3 anförs att Sverige i ökad utsträckning bör fokusera biståndsarbetet på att bygga upp fungerande hälso- och sjukvårdssystem och infrastruktur för svårt hivdrabbade länder. I motionen yrkas också på att kopplingen mellan fattigdom och hivspridning i utvecklingsarbetet skall tydliggöras (yrkande 4). Dessutom menar motionärerna att en förutsättning för att bekämpa hiv/aids är att kvinnans status höjs (yrkande5). I yrkande 6 anförs att Sverige bör agera som pådrivare och opinionsbildare i bilaterala dialoger med länder svårt utsatta av hiv/aids-spridningen för att föra upp hiv/aids-frågan på högsta politiska nivå. I yrkande 8 framför motionärerna att befintliga nätverk och infrastrukturer som byggts av kyrkor och andra organisationer skall användas samt att samarbetet mellan olika aktörer skall förbättras för att effektivisera kampen mot hiv/aids. Det är också viktigt att verka för att diskriminering och stigmatisering av hivsmittade upphör (yrkande 12).

I samma motion, yrkande 14, anförs att en vägran att verka för en bred strategi inkluderande både kondomer och förändrat sexualbeteende för att hejda smittspridningen, måste få konsekvenser i omvärldens förhållande till det aktuella landet, exempelvis när det gäller biståndet. I yrkande 15anförs att ett sprututbytesprogram, under reglerade former, bör kunna ingå som en av flera åtgärder för att stoppa smittospridningen. Motionärerna menar att det är uppenbart att det behövs ökad forskning för att undersöka aidsepidemins effekt på utvecklingen (yrkande 16). Sexualundervisning i skolan är en viktig del av preventionen och ungas organisationer bör involveras i arbetet mot hiv/aids (yrkande 17).

I motion U350 (kd) yrkande 7 anförs att mer resurser måste tillföras forskningen om sjukdomar i de fattiga länderna. I yrkande 8 anförs att Sida bör förbättra sina konsekvensanalyser vad gäller hivspridning i de projekt man stöder i Afrika.

I kommittémotion U340 (mp) yrkande 9 framförs att det är av stor vikt att de kvinnor och män som är prostituerade får kännedom om de hälsorisker som de utsätts för. Det finns ett behov av att öka riktade informationsinsatser angående bl.a. hiv/aids-prevention som riskerar att uppstå i och med trafficking.

Utskottets överväganden

Hivepidemin får alltmer karaktären av ett globalt och gränsöverskridande problem som inte visar några tendenser att mattas av. Det sammansatta utrikes- och socialutskottet har därför ägnat hiv/aids särskild uppmärksamhet i betänkande 2004/05:USoU1 Globala smittsamma sjukdomar. Utskottet vill här åter understryka att hiv/aids är ett av världens allvarligaste utvecklingsproblem med svåra följder för så gott som samtliga samhällssektorer i de hårdast drabbade länderna. Epidemin fortsätter att öka dramatiskt, och de verkliga konsekvenserna visar sig först om fem till tio år när dagens hivinfekterade utvecklat aids. Det innebär stora utmaningar för länder och sektorer att skapa förmågan att bemöta konsekvenserna av hiv/aids i framtiden.

Utskottet konstaterar att fattigdom är både en orsak till och en effekt av spridningen av hiv/aids. Världens regeringar enades i samband med FN:s millennietoppmöte i september år 2000 om målet att före år 2015 stoppa spridningen av bl.a. hiv och malaria. Även i slutdokumentet från barntoppmötet år 2002 är kampen mot hiv/aids ett av huvudmålen.

Många länder saknar resurser för förebyggande åtgärder och för att hantera konsekvenserna av hiv/aids på ett bra sätt. Sverige verkar såväl bi- som multilateralt för att samtliga samarbetsländer skall intensifiera sina ansträngningar i kampen mot hiv/aids. Utskottet välkomnar därför att arbetet mot smittsamma sjukdomar, inklusive hiv/aids, prioriteras inom det svenska biståndet. Utskottet välkomnar de särskilda satsningar som gjorts de senare åren och kan konstatera att Sverige ökat sina ekonomiska åtaganden i arbetet mot hiv/aids, såväl multilateralt som bilateralt. Detta ökade svenska ansvarstagande i arbetet mot hiv/aids kommer enligt propositionen att fortsätta också 2006. Utskottet menar att dessa satsningar har fått ett positivt genomslag i Sveriges internationella arbete och har resulterat i en högre medvetenhet inom den svenska biståndsadministrationen om sjukdomens negativa effekter för såväl individen som de värst drabbade ländernas ekonomiska och sociala utveckling.

Utskottet välkomnar den strategiska handlingsplanen för 2006-2008 och att regeringen även i fortsättningen kommer att prioritera insatser mot smittsamma sjukdomar inklusive hiv/aids. Utskottet menar, liksom regeringen, att långsiktighet och kontinuitet, geografisk koncentration, multidisciplinära insatser och kapacitetsbygge är viktiga förutsättningar för att Sveriges bidrag till den globala kampen mot smittsamma sjukdomar skall få avsedd effekt. Stödet till utvecklingen av hälsosystem är också angeläget.

Utskottet delar bedömningen att ett effektivt arbete mot hiv/aids kräver förebyggande arbete, t.ex. i form av undervisning. Utskottet understryker, liksom i betänkande 2004/05:UU2, att en central del av arbetet i kampen mot hiv/aids är att sprida information och att på alla sätt höja medvetandet både om sjukdomen och hur man hanterar den. Attitydpåverkan är en väsentlig del i detta sammanhang, inte minst när det gäller kondomanvändning. För att uppnå målet att minska spridningen av hiv/aids utgör arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter en annan viktig komponent.

Frågor om gratis, eller mycket billiga bromsmediciner behandlades i betänkande 2004/05:UU2. Utskottet anförde då bl.a. följande:

Utskottet menar att det är av yttersta vikt att hiv/aids-epidemin hejdas och att fattiga länder får tillgång till bromsmediciner. Ansvaret för tillgängligheten av läkemedel är dock en komplicerad fråga. Rätten till hälsa slås fast i FN:s grundläggande MR-konventioner som också fastslår att huvudansvaret för att mänskliga rättigheter respekteras åligger staterna. Vilket ansvar företag kan anses ha i relation till detta är föremål för diskussion liksom prissättningen av medicinerna. Från svensk sida har företag uppmanats att ta hänsyn till och redovisa sitt arbete med socialt och miljömässigt ansvarstagande, vilket många företag gör genom att ge ut s.k. hållbarhetsrapporter. Det är knappast möjligt att flera afrikanska länder själva skall kunna tillverka bromsmediciner. Ett mer resurseffektivt alternativ vore att länder kan importera läkemedlen från andra länder som t.ex. Indien och Brasilien. Utskottet menar också att det alternativ som EU förespråkar med ett system av differentierade priser på läkemedel i i- och u-länder kan vara en möjlig utvecklingsväg.

Utskottet noterar att det kan finnas hälsovinster med att injektionsmissbrukare får byta begagnade sprutor och kanyler mot rena sådana. Dock är det viktigt att det inom sprututbytesprogram också ställs krav på att det arbetas med att motivera missbrukarna till vård och behandling. Utskottet menar att val av samarbetskanaler och samarbetsformer skall göras efter en bred analys av situationen i samarbetslandet och vill därför inte ta ställning i detta specifika fall.

Utskottet erinrar om att det i Regeringskansliet sedan år 2003 finns en särskild hiv/aids-ambassadör som kontinuerligt arbetar för en förbättrad samordning av det svenska och internationella hiv/aids-arbetet. Det svenska initiativet har uppmärksammats internationellt och även följts av liknande befattningar i Belgien, Frankrike, Nederländerna och USA. Hiv/aids-ambassadören har haft ett nära samarbete med både statliga och icke-statliga aktörer, i såväl Sverige som internationellt. Utskottet ser positivt på att en hiv/aids-ambassadör har tillsatts.

I sammanhanget kan noteras att resolutionen från IPU i Manilla i april 2005 behandlar frågor om preventionen, hanterandet och behandlingen av den globala hiv/aids-epidemin.

Utskottet menar sammantaget att hiv/aids och hälsofrågor har stor tyngd i det svenska utvecklingssamarbetet.Detta, tillsammans med det faktum att motioner med samma eller liknande innehåll som flera av de här behandlade motionerna nyligen behandlades i betänkande 2004/05:UU5, gör att utskottet anser att motionärernas krav är tillgodosedda eller att bifall också av annat skäl är obehövligt.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U224 (s), U313 (m) yrkandena 15-19, U336 (fp) yrkande 25, U340 (mp) yrkande 9, U349 (kd) yrkande 24, U350 (kd) yrkandena 7och8 samt U380 (kd) yrkandena 3-6, 8, 12 och14-17 kan avstyrkas.

Funktionshindrades situation

Propositionen

Regeringen konstaterar att rättighetsunderskottet i vissa länder är särskilt stort, bl.a. för funktionshindrade grupper. Detta gör att Sverige i utvecklingssamarbetet fokuserar på rättighetsperspektivet.

Motionerna

I partimotion U336 (fp) yrkande 26understryks att det är önskvärt att man i svenskt bistånd uppmärksammar funktionshindrade gruppers utsatthet och utvecklar strategier för att nå de funktionshindrade med bistånd.

I partimotion U349 (kd)yrkande 25 framförs att människor med funktionshinder inte är speciellt uppmärksammade i det svenska utvecklingssamarbetet. För att inkludera funktionshindersfrågor i svenskt utvecklingssamarbete krävs bl.a. god kunskap om handikappfrågor inom de organisationer som bedriver någon form av utvecklingssamarbete. Mer och förbättrat samarbete mellan funktionshindersorganisationer och Sidas land- och strategiarbete behövs. Det multilaterala samarbetet behöver även förbättras. Det är extra viktigt att uppmärksamma människor med funktionshinder inom det humanitära katastrofbiståndet. Sverige bör också arbeta för att funktionshindersfrågor i högre grad än i dag inkluderas i det multilaterala samarbetet inom FN, Världsbanken och EU.

I partimotion So364 (mp) yrkande 26anförs att Sverige i biståndspolitiken aktivt skall verka för att människor med utvecklingsstörning och funktionshinder skall få ett värdigt liv

I motion U245 (mp) yrkande 1 anförs att människor med funktionsnedsättning tillhör de fattigaste av fattiga och de är ofta osynliga i det bi- och multilaterala utvecklingssamarbetet. Motionärerna menar att s.k. icke-prioriterade grupper skall föras fram och involveras i fattigdomsbekämpande insatser. I yrkande 2understryker motionärerna vikten av att konkreta strategier för Sveriges arbete med att bekämpa fattigdomen i framtiden når människor med funktionsnedsättning. Sveriges biståndsmyndighet Sida är en huvudaktör för att möjliggöra detta. Motionärerna menar därför att regeringen skall tydliggöra att dessa förväntningar finns på Sida.

Utskottets överväganden

Motionsyrkanden om funktionshindrades situation som liknar dem som presenteras i motionerna ovan behandlades i betänkande 2004/05:UU2. Utskottet anförde då bl.a. följande:

Utskottet konstaterar att det både nationellt och internationellt pågår arbete för att funktionshindrade människor skall kunna fullt ut delta i samhällslivet på jämlika villkor. Det svenska utvecklingssamarbetet omfattar insatser med särskild inriktning på handikappade.

.

Utskottet har tidigare konstaterat att rätten till delaktighet, inflytande och jämlika villkor för personer med funktionshinder sedan länge är en viktig del av det svenska utvecklingssamarbetet och att Sverige aktivt verkar för att dessa frågor skall ges en central plats.

Utskottet menar att rätten till delaktighet, inflytande och jämlika villkor för personer med funktionshinder sedan länge är en viktig fråga i det svenska utvecklingssamarbetet. Möjligheten till inflytande och delaktighet är ofta begränsad för människor med funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning återfinns också ofta bland de allra fattigaste i samarbetsländerna. Det är därför angeläget att människor med funktionsnedsättning uppmärksammas och blir delaktiga i samhällsutvecklingen.

Utskottet menar att funktionshindrade gruppers utsatthet bör inkluderas i överväganden kring svenskt bistånd och att strategier för att nå de funktionshindrade med bistånd behöver utvecklas utöver de insatser som redan i dag förekommer. Detta skall finnas med i det bilaterala biståndet likaväl som inom det humanitära katastrofbiståndet. Sverige bör också arbeta för att funktionshindrade i högre grad än i dag inkluderas i det multilaterala samarbetet inom FN, Världsbanken och EU.

Utskottet har erfarit att det inom Sida pågår ett arbete med att ta fram ett nytt styrdokument för utvecklingssamarbetet för barn och vuxna med funktionsnedsättning. Utskottet välkomnar detta arbete som delvis har föranletts av den av riksdagen beslutade politiken för global utveckling.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U336 (fp) yrkande26, U349 (kd)yrkande 25, So364 (mp) yrkande 26 ochU245 (mp) yrkandena 1och2kan avstyrkas.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, m.m.

Propositionen

Ett av de områden där regeringen gör särskilda satsningar är sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har framför allt inriktats mot en ökad svensk profilering av sakfrågan i internationella sammanhang och ett ökat finansiellt stöd till organisationer som arbetar med SRHR. Den särskilda satsningen under 2004 på att öka fattiga människors möjlighet till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har enligt regeringen bl.a. resulterat i

-     en starkare och tydligare svensk SRHR-politik

-     ökad uppmärksamhet för dessa frågor i Sverige bland allmänhet och medier

-     framställning och spridande av informationsmaterial genom RFSU

-     ökat samarbete såväl med likasinnade givarländer som med mottagarländer

-     ökad medvetenhet om länkarna mellan SRHR, jämställdhet, ekonomisk och social utveckling och uppnående av millenniemålen

-     starkare EU-stöd i rådsslutsatser för genomförande av Kairoagendan med koppling till millenniemålen

-     utökade kontakter med regionala och globala aktörer inklusive enskilda organisationer, Världsbanken och regionalbanker

-     ökat svenskt finansiellt stöd till WHO, IPPF och UNFPA, för deras SRHR-arbete.

Den särskilda satsningen på SRHR beräknas under 2005 avslutas med att regeringen antar en policy för frågorna. Policyn är avsedd att utgöra ett styrdokument i det internationella arbetet för SRHR.

Det framgår av propositionen att regeringen under 2006 skall förstärka och fördjupa sina insatser på huvudsakligen tre områden när det gäller jämställdhetsarbetet: arbetet med jämställdhetsintegrering, kvinnors och flickors hälsa och SRHR, inklusive forskning samt könsrelaterat våld.

På området kvinnors och flickors hälsa och SRHR, inklusive forskning skall satsningarna intensifieras för att bidra till att minska mödradödligheten och spridningen av hiv/aids samt att stödja kvinnors, flickors och ungdomars rätt att bestämma över sin egen kropp, sexualitet och reproduktion. Regeringen konstaterar att många länder gjort framsteg sedan FN:s konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994 och uppföljningskonferensen under 1999. Trots detta driver några tongivande länder en mer restriktiv syn i dessa frågor. Regeringen anser att det medför att dialogen kring sexualitet, säkra aborter, maskuliniteter, mäns roller och ansvar samt unga människors behov och rättigheter är svår att föra.

Av denna anledning är det viktigt att Sverige tillsammans med likasinnade fortsätter att driva just dessa frågor. Regeringen avser att fortsatt driva dessa frågor inom EU och i det regionala och internationella samarbetet med betoning på alla människors lika värde och rättigheter oavsett bl.a. ålder, kön, etnicitet och sexuell läggning. Under 2006 avser regeringen att fortsätta stärka detta arbete genom ökat stöd till området och i dialog med berörda aktörer, inklusive samarbetsländer, EU-kommissionen, UNFPA, Unaids, International Planned Parenthood Federation (IPPF) och svenska och internationella enskilda organisationer.

Den nya policyn för SRHR kommer enligt regeringen att spela en viktig roll. Detta innebär att resurser måste avsättas för verkställandet av policyn. Utlandsmyndigheternas roll i den politiska dialogen kommer särskilt att betonas i syfte att stärka frågorna inte bara globalt utan även i fält. Den särskilda satsningen på SRHR 2004 och 2005 och tioårsuppföljningen 2004 av handlingsprogrammet från Kairo samt det internationella högnivåmötet i Stockholm den 11-12 april 2005 har föranlett ett ökat svenskt engagemang i dessa frågor. Ett internationellt seminarium om sexuella rättigheter med koppling till SRHR och hiv/aids kommer att anordnas. Seminariet syftar till att stärka länken mellan sexuella rättigheter och utvecklingssamarbetet. En uppföljning av slutsatserna från studien om HBT-frågor, SRHR, mänskliga rättigheter och fattigdom som regeringen gett Sida i uppdrag att genomföra 2005 kommer att ske.

Motionerna

I flerpartimotion U282 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 1anförs bl.a. att fler människor börjat efterfråga preventivmedel och annan sexuell och reproduktiv service. Samtidigt ökar år för år antalet människor i sexuellt aktiv ålder, vilket leder till ytterligare efterfrågan. Sverige har de senaste åren ökat bidragen till organisationer som UNFPA och IPPF som arbetar med dessa frågor. Detta är bra och motionärerna menar att stödet måste fortsätta. I yrkande 2 anförs att de analyser och strategier som ligger till grund för Sveriges internationella utvecklingssamarbete skall lyfta fram kvinnors och mäns tillgång till sexuell och reproduktiv hälsoservice. Sverige bör enligt motionärerna självt bygga upp ett fungerande system av import eller produktion, kvalitetskontroll och distribution av SRHR-materiel (yrkande 3).

I motion U320 (s) yrkande 1 argumenteras för ett ökat fokus på SRHR i det svenska biståndet. Detta skulle sända tydliga signaler om den vikt Sverige lägger vid rätten till sexuell och reproduktiv hälsa samt presentera ett positivt exempel för andra länders regeringar. Det är extra viktigt menar motionärerna eftersom det fortfarande finns djupa åsiktsskillnader i frågor som rör kvinnors och ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa. I yrkande 2 anförs att även internationella biståndsprojekt, organiserade av FN och EU, bör fokusera på sexuell och reproduktiv hälsa.

I partimotion U336 (fp) yrkande 14 anförs att det i Sidas regleringsbrev bör tas hänsyn till situationen för HBT-personer.

I partimotion L291 (fp) yrkande 43 anförs att Sverige ger bistånd till utvecklingsländer där grundläggande mänskliga rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner kränks systematiskt. Motionärerna anser att Sverige i samband med givande av bistånd skall ta upp en diskussion med berört land kring mänskliga rättigheter, och då även HBT-personers grundläggande rättigheter, i den anda som FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna står för. Demokratimålet för det svenska biståndet måste också ta sikte på homosexuellas, bisexuellas och transpersoners mänskliga rättigheter.

I motion U335 (fp) yrkande 2 anförs att kampen för kvinnors självklara rätt till fri abort inte är avslutad på långa vägar. Motionären anser att Sverige bör verka för att kvinnors rätt till fri abort och att god sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat politiskt mål i svensk utrikespolitik. Motionären menar också attkvinnors rätt till fri abort och god sexuell och reproduktiv hälsa skall vara ett prioriterat finansiellt mål i den svenska biståndsbudgeten (yrkande 3).

I motionU260 (kd) framförs att UNFPA mycket tydligt prisat och tagit del i Kinas ettbarnspolitik, och att Sverige trots detta helhjärtat stöder UNFPA. Motionären menar att så länge UNFPA understöder den kinesiska ettbarnspolitiken bör Sverige inte ge bidrag till organisationen.

I motionU303 (kd) anför motionären att Sveriges regering under senare år ökat anslaget till UNFPA, även sedan den utbredda förekomsten av tvångssteriliseringar och tvångsaborter i Kina blivit känd. Motionären menar att detta rimmar illa med de internationella konventioner Sverige förbundit sig till, bl.a. i samband med Kairokonferensen om befolkning och utveckling, men också i FN:s grunddokument om de mänskliga rättigheterna. Motionären menar därför att det är av största vikt att Sverige försäkrar sig om att inga biståndspengar betalas ut till verksamhet som ligger i strid med dessa konventioner.

I partimotion L375 (v) yrkande 2 anförs att det i Sidas regleringsbrev skall anges att Sverige vid biståndsgivning skall ta särskild hänsyn till HBT-personers mänskliga rättigheter.

I kommittémotion So649 (v) yrkande 4 anförs att den konservativa hållningen i SRHR vunnit mark inte bara i USA utan också inom EU. Motionären anser att det svenska biståndet bör kunna fokuseras ytterligare på att främja sexuell och reproduktiv hälsa. Insatser för sexuell och reproduktiv hälsa bör prioriteras vid givande av bistånd.

Utskottets överväganden

Utskottet anser att insatser inom området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är ett viktigt medel för att minska fattigdomen i världen och en förutsättning för att millennieutvecklingsmålen skall kunna nås. Det är även ett värde i sig att människor kan bestämma över sin reproduktion och sexualitet. Sverige har i olika internationella sammanhang tydligt fört fram vikten av att genomföra Kairoprogrammet. Utskottet menar att det är särskilt viktigt att Sverige ger fortsatt stöd till både länder och organisationer så att handlingsprogrammet från Kairo kan genomföras.

Utskottet konstaterar att SRHR prioriteras inom det svenska biståndet och välkomnar att så även i fortsättningen kommer att vara fallet. Den vikt som ges SRHR ligger väl i linje med Sveriges internationella åtaganden och de profilfrågor som kännetecknar svenskt engagemang såväl internationellt som nationellt. Sverige har en tydlig roll att spela för att lyfta fram frågor kring SRHR.

Sverige har sedan många år bedrivit ett aktivt arbete på området. Att främja en trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa hos befolkningen bör utgöra en hörnsten i folkhälsoarbetet. Kunskap är en viktig källa till att nå målet, och en bra sex- och samlevnadsundervisning kan spela en nyckelroll för ungas utveckling och är särskilt viktig för dem vars hälsa riskerar att utvecklas ogynnsamt. Rätten att själv få välja partner, samlevnadsform samt om eller när man skall få barn bör gälla för alla människor.

Dessa rättigheter är dock långt ifrån säkerställda även om det skett vissa förbättringar inom området. Utskottet anser att det är viktigt att dessa rättigheter tillkommer alla och förutsätter att Sverige även fortsatt aktivt arbetar internationellt för människors sexuella och reproduktiva hälsa. Utskottet vill särskilt understryka att alla kvinnor skall ha rätt till legala och säkra aborter.

Sverige har goda förutsättningar att dela med sig av sin tradition när det gäller upplysningsarbete. Utskottet välkomnar i detta sammanhang att Sverige och UNFPA gemensamt arrangerat två internationella möten i Stockholm på temat fattigdom och SRHR under 2005.

Utskottet konstaterar att Sverige under de senaste fyra åren mer än dubblerat sitt stöd till UNFPA, som är det FN-organ som främst är ansvarigt för att följa upp handlingsprogrammet från FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling (ICPD). Resultatet av det ökade svenska bidraget är enligt regeringens bedömning att ytterligare 25 miljoner kvinnor kan ges preventivmedel, vilket i sin tur bedöms resultera i att antalet oönskade graviditeter minskas med drygt 9 miljoner på årsbasis. Sveriges försök att förmå andra givare att axla sin del av finansieringen har också givit ett positivt resultat.

Utskottet har nyligen behandlat motioner om SRHR i betänkandena 2004/05:UU2 och 2003/04:UU3. I det sistnämnda fann utskottet den markanta ökningen av bidragen till UNFPA från Sverige motiverad, bl.a. mot bakgrund av att organisationen gör ett mycket bra arbete i syfte att genomföra Kairoprogrammet. Utskottet har tidigare välkomnat ökade anslag till arbetet för SRHR, vilket utskottet upprepar även i detta betänkande.

Utskottet konstaterar att det tydligt framgår av handlings- och policydokument att FN:s befolkningsfond, UNFPA, tar avstånd från den kinesiska politik som uppmuntrar till en begränsning av ett barn per par. UNFPA:s verksamhet utgår från ICPD:s (International Conference on Population and Development) handlingsprogram. I detta slås fast att principen om det fria valet är avgörande för den långsiktiga framgången inom familjeplanering och att olika former av tvång inte har någon roll att spela. Enligt vad utskottet erfarit tar UNFPA och ICPD också starkt avstånd från könsselektiva aborter. UNFPA för fortlöpande en dialog med kinesiska myndigheter om dessa frågor. Utskottet anser sammantaget att anklagelserna mot UNFPA saknar faktisk grund.

Utskottet menar att om frågorna kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter behandlas på ett otillfredsställande sätt i samarbetsländernas egna strategier för att bekämpa fattigdomen skall detta tas upp i dialogen med myndigheter och det civila samhället i det berörda landet. Denna dialog kan bidra till att landet förstärker sina egna åtgärder inom detta område eller att särskilda biståndsinsatser utformas.

Utskottet har tidigare behandlat likalydande motioner om HBT-frågor som de som återfinns i detta betänkande (se betänkandena 2004/05:UU2 och 2003/04:UU3). Utskottet upprepar här att det är av den bestämda uppfattningen att förtryck, diskriminering eller bestraffning av människor på grund av deras sexuella läggning strider mot mänskliga rättigheter. Skydd för privatliv och personlig säkerhet samt förbud mot diskriminering på grund av bl.a. kön, social härkomst eller ställning i övrigt finns stadgat i bl.a. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. De principer och värderingar som ligger till grund för dessa internationella instrument genomsyrar också det svenska utvecklingssamarbetet. Inom svenskt biståndssamarbete accepteras inte argument som hänvisar till kulturella, religiösa eller liknande specifika förhållanden för att rättfärdiga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Utskottet förutsätter att regeringen på lämpligt sätt för vidare detta synsätt, och därför är någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida inte erforderlig.

Av Sidas regleringsbrev för 2005 framgår följande.

Sida skall rapportera om stödet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Fokus skall läggas på genomförandet av handlingsprogrammet från Kairokonferensen med särskild tonvikt på målet om universell tillgång till reproduktiv hälsa; hur stödet bidrar till uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen; genomslag för SRHR i det multilaterala samarbetet; och stöd till länder, multilaterala organisationer, samt svenska och internationella enskilda organisationer.

Återrapporteringen skall särskilt behandla hur Sida har arbetat för att dels förbättra kvinnors och flickors möjlighet till fri, säker och tillgänglig abort, dels stärka HBT-perspektivet (homosexuella, bisexuella och transpersoner), bl.a. genom kapacitetshöjande stöd för att stärka kvinnors, ungdomars och HBT-personers rättigheter i samarbetsländerna.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna So649 (v) yrkande 4, U260 (kd), U282 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkandena 1-3, U303 (kd), U320 (s) yrkandena 1och2, U335 (fp) yrkandena 2och3,U336 (fp) yrkande 14, L375 (v) yrkande 2 och L291 (fp) yrkande 43 kan avstyrkas.

Biståndsinsatser riktade mot kvinnor och barn

Propositionen

Ett av huvuddragen i politiken för global utveckling som skall genomsyra politiken är jämställdhet mellan kvinnor och män. Det framgår av propositionen att jämställdhet är ett av de områden regeringen särskilt kommer att uppmärksamma under 2006. Jämställdhet är en ny särskild satsning 2006 och inkluderar fjolårets satsning: sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Dessutom kommer fokus inom området att vara på jämställdhetsintegrering och könsrelaterat våld.

Regeringen redogör i propositionen utförligt för sin syn på jämställdhet och den inriktning som den särskilda satsningen kommer att ha. Regeringen konstaterar bl.a. att av de människor som lever i fattigdom är majoriteten kvinnor - trots att kvinnor ofta arbetar mer än män. Andelen kvinnor bland jordens fattiga ökar. Könsdiskriminering är både en av orsakerna till fattigdom och ett hinder för utveckling.

Regeringen menar att kvinnors och flickors integritet och åtnjutande av de mänskliga rättigheterna samt deras möjlighet till deltagande och inflytande på samma villkor som män och pojkar måste säkerställas. Detta är viktigt - dels med hänsyn till målet för utvecklingssamarbetet, dels med hänsyn till att rättighetsperspektivet och de fattigas perspektiv på utveckling skall prägla politiken. Jämställdhet och en förbättring av kvinnors och flickors situation är också en förutsättning för att uppnå millenniemålen.

Uppfattningen att viljan och förmågan och ansvaret att skapa ett jämställt samhälle speglar andan i politiken för global utveckling och i Sveriges arbete i internationella sammanhang inklusive i utvecklingssamarbetet för att genomföra denna politik. I syfte att förbättra verksamhetens effektivitet i förhållande till målet har arbetet med att systematiskt införliva ett jämställdhetsperspektiv i verksamheten intensifierats. Vidare kommer en av Sidas strategiska prioriteringar för utvecklingssamarbetet under det kommande året att utgöras av fattigdomsbekämpning med stärkt fokus på jämställdhet.

Motionerna

I kommittémotion U313 (m) yrkande 13 anförs bl.a. att Sverige har ett stort ansvar att bidra till ökad jämställdhet i utvecklingsländer och arbeta för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna, kvinnors självbestämmande över sin egen kropp, nolltolerans inför våld mot kvinnor och unga flickor och barn. Bristen på jämställdhet är ett av de största hindren för utveckling och tillväxt i många fattiga länder. Motionärerna menar att kvinnors rättigheter och möjligheter skall stärkas. I yrkande 14 menar motionärerna att de länder som är värst drabbade bör utarbeta specifika program för barn som har blivit föräldralösa på grund av hiv samt att dessa program implementeras i de afrikanska ländernas ordinarie fattigdomsstrategier.

I partimotion U336 (fp) yrkande 9 anförs att det behövs ett feministiskt perspektiv på den svenska solidaritetspolitiken och att kvinnors rättigheter skall stärkas.

I kommittémotion U351 (kd) yrkande 4 anförs att den svenska regeringen skall avsätta biståndsmedel till inrättandet av s.k. stödfamiljer för barn som blivit föräldralösa på grund av den omfattande hiv/aids-spridningen eller av annan orsak. I yrkande 5 anförs att Sverige bör initiera, nationellt och inom ramen för det internationella samfundet, särskilda satsningar och upprättande av nationella handlingsprogram för att förbättra situationen för barn drabbade av aids. I kommittémotion U380 (kd) yrkande 9 anförs att stödjande åtgärdsprogram för föräldralösa barn till följd av hiv/aids-spridningen skall vidareutvecklas.

I kommittémotion U382 (kd) yrkande 6 anförs att ojämlikheten mellan könen minskar möjligheterna till en effektiv fattigdomsbekämpning - vilket i sin tur påverkar både kvinnor och män. Kristdemokraterna vill rikta delar av det svenska biståndet till kvinnor för att på så vis öka den samhälleliga effekten av biståndet. Motionärerna vill att klyftan mellan kvinnors och mäns tillgång till mark, krediter och produktionsmedel skall minskas. I yrkande 7 anförs att regeringen bör öka trycket på utvecklingsländerna att höja andelen kvinnors deltagande i beslutande församlingar.

Utskottets överväganden

Jämställdhet mellan kvinnor och män utgör ett av huvuddragen för politiken för global utveckling. Kvinnor och flickor bör tillförsäkras samma rättigheter som män och pojkar. I det internationella utvecklingssamarbetet är jämställdhetsarbetet både ett viktigt mål i sig och ett medel för att bekämpa fattigdom bland både kvinnor och män.

Utskottet vill peka på vikten av att Sverige i utvecklingssamarbetet arbetar med ett tydligt jämställdhetsperspektiv inom alla sektorer och program. Det är av stor vikt att kvinnors förutsättningar, kompetens och rätt till beslutsfattande tas till vara i så stor utsträckning som möjligt då det inte sällan är kvinnorna som är de främsta bärarna av ett lokalsamhälles traditionella kunskaper. Trots att många fattiga kvinnor är analfabeter har det visat sig att undervisning av flickor och kvinnor ger störst utdelning i kunskapsspridning, förbättrad hälsa och höjd levnadsstandard. Kvinnor utgör ca 80 % av arbetskraften inom livsmedelsproduktionen i Afrika och tar ett mycket stort ansvar för försörjningen. Trots detta utesluts de ofta från beslutande församlingar på alla nivåer i frågor som rör fördelning av gemensamma ekonomiska resurser. På många håll i arabvärlden kränks de mänskliga rättigheterna för kvinnor systematiskt.

Utskottet välkomnar att regeringen avser att särskilt uppmärksamma jämställdhet i biståndsarbetet under 2006. Utskottet menar att en avsikt med utvecklingssamarbetet är att på ett tydligt sätt lyfta fram fattiga kvinnor, män och barn som individer och aktiva subjekt. De fattigas perspektiv på utveckling skall vara vägledande för Sveriges globala politik som helhet.

Utvecklingssamarbetet skall vara ett stöd och ett komplement till de utvecklingsansträngningar som görs av fattiga människor i fattiga länder. Utskottet menar att samarbetsländernas egna fattigdomsstrategier skall vara utgångspunkten för utvecklingssamarbetet, och en fortlöpande dialog skall föras för att få fattiga människors aktiva medverkan i analys, prioriteringar och beslutsprocesser av utvecklingsansträngningarna.

I betänkande 2004/05:UU2 återfinns i bilaga en slutrapport (bil. 3) från den särskilda projektgrupp, Jämställdhet inom utvecklingssamarbetet, som tillsatts av utrikesutskottet. Gruppen betonade att demokratiarbetet bör medföra att fler kvinnor kommer med i beslutande församlingar och i det politiska livet. Utskottet ställer sig bakom detta synsätt.

Utskottet konstaterar att aids leder till att familjer splittras och miljontals barn i Afrika har blivit föräldralösa. Det sammansatta social- och utrikesutskottet har nyligen diskuterat situationen för denna utsatta grupp (se betänkande 2004/05:USoU:1). Utskottet menar att det är viktigt att föräldralösa barns situation uppmärksammas och välkomnar det arbete som bedrivs för att förbättra situationen för dessa barn.

Utskottet har erfarit att Sida genom det regionala hiv/aids-teamet i Lusaka (svenskt-norskt team) bedriver flera insatser med olika former av stöd till föräldralösa barn och andra barn som drabbats av epidemin.

Utskottet vill i sammanhanget också lyfta fram Unicefs viktiga arbete med att ge ett extra skydd till barn som har blivit föräldralösa på grund avaids. Unicef ser bl.a. till att barnen får tillgång till hälsovård och utbildning och ger psykologiskt stöd till barn som kommer att bli föräldralösa.

Utskottet stöder detta arbete och välkomnar det ökade svenska stödet till Unicef. Utskottet konstaterar också att det av propositionen framgår att Sverige har spelat en mycket aktiv roll inom Globala fonden mot aids, tbc och malaria (GFATM). Sverige ökade sitt ekonomiska bidrag till fonden under 2004. Fonden har kommit att bli den mest betydelsefulla enskilda finansieringskällan i kampen mot hiv/aids. Bland annat syftar fondens program till att mer än en miljon föräldralösa barn skall få utbildning, hälsovård och omvårdnad.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U313 (m) yrkandena 13 och 14, U336 (fp) yrkande 9, U351 (kd) yrkandena 4 och 5, U380 (kd) yrkande 9 och U382 (kd) yrkandena 6och 7 kan avstyrkas.

Internationella finansieringsinstitutioner samt skuldavskrivningar

Propositionen

Regeringen konstaterar i finansplanen att det internationella initiativet för skuldavskrivning, HIPC, har bidragit till att väsentligt minska skuldbördan för fattiga och högt skuldsatta länder. När skulderna har minskat har länderna kunnat satsa mer på hälsa, sjukvård och utbildning. Skuldbördorna i vissa fattiga länder är dock fortfarande ett hinder för ekonomisk och social utveckling. Ytterligare insatser för att minska de fattiga ländernas skuldbörda är nödvändiga.

De stora industriländerna inom G 8 har kommit överens om ett förslag som skall ge länder som genomgått HIPC-initiativet fullständiga avskrivningar av sina lån från Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och Afrikanska utvecklingsbanken. Sverige välkomnar initiativet och deltar aktivt i dess utformning och med att säkerställa dess finansiering.

Motionerna

I partimotion U289 (m) yrkande 31 välkomnas IMF:s och Världsbankens beslut om skuldavskrivning till fattiga och högt skuldsatta länder. Besluten ökar förutsättningarna för en snabb fattigdomsutrotning och för att FN:s millenniemål kan uppfyllas.

I partimotion Sk496 (m) yrkande 17 föreslås ett svenskt initiativ till total skuldavskrivning för högt skuldsatta utvecklingsländer, varav huvuddelen finns i Afrika. Skuldavskrivningen skall kombineras med fyra villkor: ingen ny upplåning; skuldavskrivningen får inte leda till korruption, vanstyre eller krigföring; de ökade inkomsterna måste komma de fattiga till godo; alla flickor och pojkar måste få grundläggande utbildning - senast inom fem år från skuldavskrivningen bör alla barn i en årskull få börja i en fungerande skola.

I kommittémotion U313 (m) yrkande 23 konstateras att G 8-ländernas, Världsbankens och Internationella valutafondens (IMF) initiativ om skuldavskrivning är ett steg i rätt riktning. Det måste enligt motionärerna vara uteslutet med skuldavskrivning för diktaturer. I sådana fall bör i stället ett ökat demokratibistånd lämnas. Skuldavskrivning skall vara förknippad med vissa angivna villkor.

I partimotion U336 (fp) yrkande 22 framhålls betydelsen av skuldavskrivningar och att sådana villkoras med krav på politiska och ekonomiska reformer.

I partimotion U349 (kd) yrkande 7 begärs att Sverige skall verka för kraftiga skuldlättnader för de fattigaste, skuldtyngda länderna. Åtgärderna bör omfatta alla former av skulder. Enligt yrkande 20 bör Sverige på det internationella planet vara ett föredöme och leda opinionen för skuldavskrivning. Små steg mot en sundare och mer demokratisk styrning av skuldsatta stater skall leda till större steg i skuldavskrivningen.

I partimotion U249 (v)yrkande 1 begärs en undersökning av hur man kan öka insynen och redovisningen av hur den nordisk-baltiska representanten i IMF och Världsbanken agerar och vilka resultat man uppnår utifrån detta. Enligt yrkande 2 bör regeringen initiera tydligare redovisning och dialog om sin politiska linje inför årsmötena i IMF och Världsbanken. När det gäller röstningsregler i IMF och Världsbanken vill motionärerna enligt yrkande 3 att dessa skall ändras så att man inte tar hänsyn bara till landets ekonomiska styrka utan också till andra principer, såsom befolkningsstorlek. Röstningsreglerna bör enligt yrkande 4 ändras så att utvecklingsländerna får såväl ökad röststyrka som fler representanter i IMF:s och Världsbankens exekutivstyrelser. Protokollen från IMF och Världsbanken bör ändras så att allmänhet, parlament, medier och organisationer kan ta del av diskussioner, förslag och omröstningar (yrkande 5). Motionärerna begär att Sverige i IMF och Världsbanken verkar för att ordförandevalet föregås av en öppen nomineringsprocess där kompetensen är avgörande (yrkande 6) och att institutionerna inte påtvingar enskilda länder en viss form av ekonomisk politik utan att dessa själva får välja vägen till minskad fattigdom (yrkande 7).

I samma motion - U249 (v) -föreslås i yrkande 8 att Sverige skall driva krav på att resultatet av de biståndsmottagande ländernas strategier för fattigdomsbekämpning, PRS (Poverty Reduction Strategy) i första hand skall mätas mot PSIA (Poverty Social Impact Analysis) och inte, som Världsbanken ofta gör, mot dokumentet CPIA (Country Policy and Institutional Assessment). IMF:s och Världsbankens program bör enligt yrkande 9 samordnas bättre i tiden så att de inte motverkar varandra. I motionens yrkande 10anförs att Sverige bör driva krav på att avskriva skulderna till samtliga HIPC-länder utan att kräva motprestation i form av detaljerade makroekonomiska krav som inte bygger på nationella fattigdomsstrategier. En skriftlig svensk position bör enligt yrkande 11 utformas i fråga om konditionaliteten i IMF och Världsbanken med ett ställningstagande mot krav som inte bygger på nationella fattigdomsstrategier och full parlamentarisk insyn. I sin årliga skrivelse till riksdagen om IMF och Världsbanken bör regeringen redovisa hur den förhållit sig till olika förslag om finansiering av avskrivning av multilaterala skulder till fattiga och skuldtyngda länder (yrkande 12). Sverige bör, enligt yrkande 13, ta initiativ till att Världsbanken och IMF undersöker hur man kan finna former för mer rättvis återbetalning av s.k. illegitima skulder.

I partimotion U311 (v) yrkande 22 begärs att Sverige skall verka för att FN får ett starkare inflytande över Världsbanken och IMF.

Enligt kommittémotion U310 (v) yrkande 3 bör Sverige inom EU och i andra internationella sammanhang verka för att skuldavskrivningarna för Latinamerikas fattigaste land, Bolivia, inte förbinds med villkor om privatisering av landets naturtillgångar.

I partimotion U332 (mp, -) yrkande 1 föreslås att Sverige i alla relevanta internationella sammanhang skall verka för att rika länder och internationella finansieringsinstitutioner kommer överens om att helt skriva av samtliga bilaterala, multilaterala och kommersiella skulder för de länder som inte förefaller klara FN:s millenniemål. Enligt yrkande 2 skall Sveriges hållning i fråga om skuldavskrivningar vara att Världsbankens och IMF:s andelsägare skall genomföra G8-ländernas förslag om en hundraprocentig skuldavskrivning för alla länder inom HIPC-initiativet, utan vidare dröjsmål eller nya krav. Så kallade illegitima skulder bör enligt yrkande 3 omedelbart avskrivas. Enligt yrkande 4 skall Sverige verka för att fattiga länder befrias från de ekonomiska och politiska krav som är förbundna med HIPC:s skuldsanering. I yrkande 5 föreslås utarbetande av ett nytt, internationellt, oberoende, rättvist och öppet skuldsaneringsförfarande som kan ge en långsiktig lösning av skuldkrisen så att millenniemålen nås 2015.

I motion U307 (s) begärs att Sverige skall verka dels för att Världsbankens och IMF:s protokoll offentliggörs, dels för att röstetal och styrelseposter i de båda organen omfördelas så att syds ställnings stärks.

I motion U341 (mp) yrkande 1 krävs att Sverige verkar för att minst 20 % av Världsbankens energiutlåning skall gå till hushållning och projekt baserade på förnybara energikällor och därefter successivt öka till 100 % under en femårsperiod. I yrkande 2 efterfrågas en årlig rapportering till riksdagen om vilka andelar av Världsbankens energiutlåning som gått till hushållning och projekt baserade på förnybar energi. Regeringen bör årligen informera riksdagen om i vilka fall man haft en annan uppfattning än majoriteten i Världsbanken när det gäller beviljande av medel till fossilenergiprojekt (yrkande 3).

I motion K453 (mp) yrkande 2 begärs en årlig rapport om röstningen i principiellt viktiga frågor i den valkrets inom Världsbanken där Sverige ingår. Enligt yrkande 5bör regeringen utreda om principen om rösträtt i relation till ekonomisk styrka är förenlig med Världsbankens och IMF:s stadgar.

Utskottets överväganden

Riksdagen har beslutat (betänkande 2003/04:UU3, rskr. 2003/04:112) att regeringen, med regelbundna intervall, i en särskild skrivelse till riksdagen skall redovisa hur arbetet inom Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna har bedrivits samt regeringens prioriteringar i arbetet med dessa institutioner.

Utskottet har våren 2005 i betänkande 2004/05:UU8 behandlat den första regeringsskrivelsen med denna inriktning (skr. 2004/05:54). Därvid tog utskottet ställning till flera motionsförslag om verksamheten i Världsbanken och andra internationella finansieringsinstitutioner med samma eller likartad inriktning som motionsförslag som behandlas i detta betänkande. Det gäller bl.a. motionsförslag om villkor för lån eller avskrivning av skulder, insyn, inflytande och röstningsregler samt tillsättning av chefspositioner.

Inför vårmötena i IMF och Världsbanken i april 2005 har regeringen i en promemoria som delgivits riksdagens finans- och utrikesutskott redovisat särskilda prioriteringar inför dessa möten och de båda utskotten har även erhållit en föredragning av finansminister Pär Nuder och biståndsminister Carin Jämtin. Även inför årsmötena i Världsbanken och IMF den 24 och 25 september 2005 erhöll finans- och utrikesutskotten en föredragning av de båda statsråden.

Utrikesutskottet värdesätter den öppenhet och vilja till meningsutbyte som kommer till uttryck genom regeringens redovisning av verksamhet och prioriteringar i IMF, Världsbanken och de regionala utvecklingsfonderna i form av skrivelser till riksdagen, liksom de föredragningar i berörda utskott som äger rum inför viktiga möten i IMF och Världsbanken.

Med hänvisning till riksdagens beslut våren 2005 (bet. 2004/05:UU8, rskr. 2004/05:220) samt vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna K453 (mp) yrkandena 2 och 5, U249 (v) yrkandena 1-7 och 11-13 och U307 (s).MotionU341 (mp) yrkandena 1-3avstyrks med hänvisning till utskottets förra budgetbetänkande 2004/05:UU2 där likalydande motionsförslag behandlades.Utskottets förslag tillstyrktes av riksdagen (rskr. 2004/05:92).

Regeringen framhåller, i linje med den svenska politiken för global utveckling, i Världsbanken och IMF vikten av att institutionernas insatser och utlåning utgår från ländernas nationellt ägda fattigdomsstrategier (PRS, Poverty Reduction Strategies). Strategierna på landnivå bör tas fram med ett brett deltagande av det civila samhället och parlamenten. Det är av vikt att samarbetsländerna känner ett starkt ägarskap i fråga om PRS-processen och att resultatuppföljning av strategierna i högre utsträckning genomförs av landet självt.

Metoden PSIA(Poverty Social Impact Analysis) - vilken behandlas i en motion - används för att mäta effekterna, särskilt för fattiga länder, av olika åtgärder. Det är ett relativt nytt och potentiellt viktigt instrument som fortfarande är under utveckling. Sverige deltar i metodutvecklingsarbetet och framhåller i sammanhanget att det är viktigt att samarbetslandet känner ett starkt ägarskap i utformadet av PSIA och att det sker en god förankring i det civila samhället.

PSIA tillämpas i dag endast i ett urval länder och används vid studier av fattigdomsaspekter och sociala aspekter inom specifika sektorer där reformer eller större investeringar planeras. Analyser med PSIA är kostsamma och tidskrävande att genomföra även i de fall de endast avser enskilda sektorer. Att göra det för ländernas hela fattigdomsstrategier är kanske inte realistiskt. Nationella fattigdomsstrategier omfattar dessutom insatser inom en mängd olika områden som inte alltid täcks in av PSIA-analyser. För att kunna följa upp insatser inom alla de områden som en nationell fattigdomsstrategi innefattar är det därför lämpligt att utgå från strategin.

Sverige driver både på landnivå och i institutionernas styrelser, bl.a. inom ramen för den s.k. Parisagendan, arbetet med att förstärka fattigdomsstrategierna för att bedöma effekterna på de fattiga och framför allt se till att de fattigaste grupperna kommer till tals i processerna.

Utskottet anser, i likhet med vad som framförs i en motion, att det är av vikt att IMF:s och Världsbankens policyarbete står i överensstämmelse med varandra och att institutionerna samverkar på ett nära och effektivt sätt. Detta är också regeringens uppfattning. Utgångspunkten för institutionernas verksamhet skall vara samarbetsländernas nationella fattigdomsstrategier samt att antalet krav bör begränsas och att dessa bör koordineras mellan institutionerna. Villkoren inom institutionernas verksamhet har vid olika tillfällen setts över i dessa syften.

Vad gäller motionsförslaget om att Sverige skall verka för ett starkare inflytande från FN på Världsbanken och IMF konstaterar utskottet följande.

De båda sistnämnda institutionernas arbete utgår från egna stadgar och mandat som framförhandlades vid Bretton Woodskonferensen 1946 och som reviderats en del sedan dess. Att institutionerna formellt skulle rapportera till FN kräver stadgeändringar. Vidare är såväl FN som IMF och Världsbanken ansvariga gentemot medlemsländerna, och det övergripande inflytandet över och ansvaret för verksamheten i dessa såväl som andra multilaterala organisationer bör framför allt utgå från och utkrävas av medlemskretsen.

Det finns emellertid en väl fungerande dialog mellan Bretton Woodsinstitutionerna och Ecosoc, FN:s ekonomiska och sociala råd, vilken äger rum vid årligen återkommande möten. Även den informella operationella dialogen i fält och på högkvartersnivå har förbättrats på senare år. Världsbanken och IMF respekterar sanktionsbeslut från FN:s säkerhetsråd.

Regeringen förespråkar en förbättrad harmonisering av de multilaterala institutionernas arbete, även på landnivå, liksom att arbetsfördelningen mellan dem tydliggörs. När varje institution agerar utifrån sin komparativa fördel ökas effektiviteten samtidigt som transaktionskostnaderna i utvecklingssamarbetet minskar. Millennieutvecklingsmålen är exempel på övergripande gemensamma mål för institutionernas verksamhet. En tydlig arbetsfördelning har utarbetats om hur institutionerna skall verka för att uppnå dessa mål.

Flera motioner avser skuldavskrivning. Ett viktigt beslut om skuldavskrivning togs vid Världsbankens och IMF:s årsmöten i september 2005. Dessförinnan hade G 8-gruppen föreslagit en 100-procentig avskrivning av de fattigaste och mest skuldtyngda låginkomstländernas skulder till de multilaterala institutionerna (Världsbanken, IMF och Afrikanska utvecklingsbanken). G 8-länderna hade också gjort bindande åtaganden om att stå för den kostnad som avskrivningarna innebär, vilket medför att Världsbankens förmåga att ge framtida stöd till länder inte urholkas.

Utskottet välkomnar IMF:s och Världsbankens beslut om fullständig skuldavskrivning för vissa fattiga och högt skuldsatta länder fr.o.m. den 1 juli 2006. Det krav som ställs på länderna är att de har gått igenom det program för skuldavskrivning som Världsbanken driver, HIPC, och som syftar till att möjliggöra för de fattigaste länderna att återfå en hållbar skuldsituation.

Genom skuldavskrivningen frigörs medel för fattigdomsbekämpning. Förutsättningarna att nå millenniemålen förbättras i och med att avbetalningarna på utlandslånen blir mindre. Följden blir att ökade möjligheter till investeringar i sjukvård, utbildning, infrastruktur, uppbyggnad av rättssystem, förstärkning av kvinnors rättigheter m.m. Samtidigt måste man konstatera att skuldavskrivningen självfallet inte löser alla problem - på många håll kvarstår grundläggande strukturproblem, svårigheter på grund av ett outvecklat näringsliv, handelsregler som missgynnar u-länderna, korruption, risk för ny upplåning m.m. För att få till stånd en långsiktigt gynnsam utveckling är det angeläget att inhemska och utländska investeringar kommer till stånd och att de fattiga människorna får arbete och en ekonomisk grundtrygghet. Biståndsinsatserna kan bidra till att skapa en grund för detta genom att medverka till exempelvis el- och vattenförsörjning, förbättrade sanitära förhållanden och effektivare jordbruk.

Skuldavskrivningen kan emellertid endast bli ett effektivt medel i kampen mot fattigdom om den ingår som en del i en utvecklingsstrategi. Detta framhöll utskottet i betänkande 2004/05:UU8. Utskottet betonade där att för att skuldtyngda länder skall undvika att åter hamna i ohållbara skuldsituationer krävs en tydlig, rättvis, hållbar och utvecklingsfrämjande inhemsk politik. Skuldavskrivningar bör kombineras med demokratiska och ekonomiska reformer och andra insatser i kampen mot korruption. Utskottet underströk också att en effektiv utvecklingspolitik endast kan komma till stånd om ansvaret för dess genomförande delas mellan mottagarlandet och givarländerna. Det måste finnas en vilja och beredskap till förändringar och översyn av politiken i såväl mottagarlandet som givarlandet.

Den skuldavskrivning som nu beslutats av Världsbanken och IMF omfattar endast ett begränsat antal fattiga och skuldtyngda stater samt endast de skulder som dessa stater har till de ovan nämnda multilaterala finansiella institutionerna, vilket utskottet nyligen erinrade om i betänkande 2005/06:UU5. Den skuldbörda som utgörs av privata långivares krediter till de aktuella staterna består. Utskottet betonade i betänkande UU5 att arbetet med skuldavskrivning måste fortgå, liksom ansträngningarna att fastställa betydelsen av "hållbar skuld". Vidare bör frågan om vilka krav som kan ställas på låntagarländerna analyseras ytterligare.

Vad gäller HIPC-länderna som ingår i G 8:s skuldavskrivningsinitiativ ställs inga ytterligare villkor i samband med långivningen utöver krav på en stabil makroekonomi och god finansiell styrning som utgår från en befintlig fattigdomsstrategi, vilken även den är ett krav för skuldavskrivningen. Det bör framhållas att detta redan är en del av HIPC-initiativet och inte frågan om nya villkor.

Sverige driver, som nämnts, generellt att Världsbankens och IMF:s villkor skall utgå från nationella fattigdomsstrategier. Detta gäller även de makroekonomiska målen. Enligt vad utskottet erfarit från Regeringskansliet sker detta också i allt större utsträckning.

Skuldavskrivningar för Bolivia och andra länder som nått den s.k. slutpunkten under HIPC-initiativet medför inte några ytterligare villkor utöver vad som redan ingått under HIPC-initiativet, dvs. en stabil makroekonomi och god finansiell styrning som utgår från en befintlig fattigdomsstrategi. Detta ligger i linje med svenska prioriteringar.

I anslutning till att Bolivia nådde slutpunkten i HIPC-initiativet följde Världsbanken och IMF upp frågor såsom makroekonomisk stabilitet, fiskala reformer (skatte-/budgetreformer) och strategier för fattigdomsbekämpning. Privatiseringar av naturtillgångar har inte ingått som villkor i detta sammanhang.

Vad gäller naturtillgångar har IMF fört diskussioner med Bolivia inom ramen för landets nuvarande samarbetsavtal med IMF. I sammanhanget har den nya lagstiftningen kring kolväten (naturgas) diskuterats. Bolivias skatteintäkter från naturgasvinster har tidigare ansetts otillfredsställande låga men nu uttrycker IMF oro för skattenivåerna, även om de på kort sikt innebär positiva effekter avseende budgetintäkter. Även osäkerheten kring det juridiska ramverket för hanteringen av nya kontrakt för energibolag i landet ses som ett problem. Diskussionen behandlar inte privatisering av naturtillgångar utan hur Bolivia kan dra nytta av privata bolags verksamhet inom sektorn, och därmed skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling. I sammanhanget har bl.a. Sverige understrukit vikten av att denna typ av policy överensstämmer med Bolivias egna prioriteringar och önskemål.

Med vad som anförts avstyrker utskottet motionerna Sk496 (m) yrkande 17, U249 (v)yrkandena 8-10, U289 (m) yrkande 31,U310 (v) yrkande 3, U311 (v) yrkande 22,U313 (m) yrkande 23, U332 (mp, -) yrkandena 1-5, U336 (fp) yrkande 22 och U349 (kd) yrkandena 7 och 20.

Nya finansieringslösningar

Propositionen

Sverige har varit starkt pådrivande för att fler länder skall leva upp till FN:s rekommendation om att avsätta 0,7 % av BNI till internationellt utvecklingssamarbete. Därutöver har Sverige lämnat stöd till inrättandet av en internationell finansieringsmekanism som genom upplåning på kapitalmarknaderna, med garantier om framtida biståndsökningar som säkerhet, skall bidra till snabbt ökande biståndsflöden. Mekanismen är avsedd för länder som ännu inte uppnått 0,7-procentmålet.

Motionerna

I partimotion U276 (mp) yrkande 8 anförs att Sverige bör verka för att alternativa möjligheter att finansiera ett genomförande av millenniemålen utreds. I partimotion U332 (mp, -) yrkande 6 föreslås en utredning om vilka alternativa finansieringslösningar som är mest realistiska och effektiva för att millenniemålen skall kunna nås. Det är enligt yrkande 7 angeläget att verka för att alternativa finansieringslösningar blir reella tillskott och går utöver de finansiella åtaganden som redan gjorts.

I motion U221 (mp) framhålls att det är angeläget att hitta nya finansieringslösningar för utveckling av läkemedel mot försummade sjukdomar.

Utskottets överväganden

Även om stora insatser har gjorts för att nå FN:s millennieutvecklingsmål om att halvera världsfattigdomen till 2015 kan det konstateras att dessa, med nuvarande biståndsvolymer respektive tillväxttakt i de fattigaste länderna, inte kommer att nås. Med anledning av detta har flera förslag om innovativa finansieringsmekanismer lanserats de senaste åren.

I slutsatserna från FN:s världstoppmöte i september 2005 slås fast att sådana källor har ett värde, förutsatt att de inte för med sig onödiga bördor för utvecklingsländerna. Toppmötesdeltagarna noterade med intresse de internationella ansträngningar, bidrag och diskussioner, som exempelvis initiativet Action Against Hunger and Poverty, som syftar till att identifiera innovativa och tilläggskällor för finansiering för utveckling. Sådana källor kan bygga på offentlig, privat, inhemsk eller extern finansiering för att öka eller utgöra tillskott till traditionella finansieringskällor.

Storbritannien har tillsammans med Frankrike lanserat förslaget om en ny internationell finansieringsmekanism för bistånd (The International Finance Facility, IFF), liksom ett delförslag inom området vaccination, IFFIm, (se nedan).

IFF syftar till att tidigarelägga framtida biståndsinsatser och fördubbla biståndsvolymerna från dagens ca 50 miljarder USD per år till 2015. Ökningen skall ske genom att man skapar en internationell "facilitet" till vilken givare utlovar framtida bidrag. Faciliteten skall, med garantier om framtida bidrag i ryggen, låna upp pengar på internationella finansmarknader genom obligationsförsäljningar. Dessa resurser kommer sedan att göras tillgängliga för att hjälpa de fattigaste länderna av nå millennieutvecklingsmålen. IFF skall kanalisera resurserna genom befintliga bi- och multilaterala givarorganisationer och avsikten är att faciliteten skall betala ut pengar i ungefär 15 år. Initiativet om att skapa en IFF vänder sig främst till de länder som ännu inte når upp till FN:s biståndsmål. Tanken är att de med hjälp av faciliteten skall kunna tidigarelägga sina utlovade ökningar.

Av budgetpropositionens finansplan framgår attSverige stöder inrättandet av en internationell finansieringsmekanism som genom upplåning på kapitalmarknaderna, med garantier om framtida biståndsökningar som säkerhet, skall bidra till snabbt ökande biståndsflöden.

Utskottet anser för sin del att det är viktigt att snabbt få till kraftigt ökade långsiktiga och stabila biståndsflöden till de fattigaste länderna och har nyligen i betänkande 2005/06:UU5 förklarat att innovativa finansieringskällor kan förtjäna en närmare granskning. Detta är önskvärt, inte minst mot bakgrund av att FN och Världsbanken bedömer att det krävs närmare en fördubbling av de globala biståndsflödena för att millenniemålen skall nås. Insatser måste också göras för att effektivisera biståndet.

Utskottets syn på utveckling av nya finansieringslösningar innefattar också läkemedelsutveckling, vilket tas upp i en motion. Sverige har tillsammans med Frankrike och UNDP upprättat en s.k. task force som arbetar med frågan om globala nyttigheter. Där övervägs bl.a. olika finansieringsmöjligheter inklusive frågor om hur man skall skapa bättre förutsättningar för fattiga länder att få tillgång till frukten av de gemensamma nyttigheter som kan komma från FoU.

En särskild utredare har den 14 oktober 2005 till regeringen överlämnat sitt förslag till en strategisk handlingsplan (2006-2008) för Sveriges bidrag till den globala bekämpningen av smittsamma sjukdomar (dir. 2005:30). Förslaget bereds nu i Regeringskansliet.

IFFIm (International Facility for Immunisation), som nämnts ovan och som avser finansiering av vaccinationer, är ett pilotprojekt för en ny finansieringsmekanism för bistånd. Avsikten är att genom IFFIm stödja storskaliga vaccinationsprogram i utvecklingsländerna. Initiativet kommer att kunna bidra till en betydande resursökning på kort tid. Ökningen skall komma till stånd genom att en internationell s.k. facilitet skapas, till vilken givarländerna utlovat årliga bidrag fram till 2025.

Faciliteten kommer, med garantier om dessa framtida bidrag från givarländerna, att låna upp pengar på internationella finansmarknader genom försäljning av obligationer. De medel som försäljningen inbringar kommer att användas för att stödja de fattiga ländernas vaccinationsprogram med stöd av den globala vaccinationsalliansen GAVI (Global Alliance for Vaccines and Immunisation) och VF (Vaccine Fund) som under året förts samman under gemensam ledning och sekretariat. Sverige har ställt ett s.k. katalytiskt finansiellt bidrag i utsikt för att stimulera och möjliggöra skapandet av IFFIm. GAVI:s styrelse har fattat beslut om att de första program som skall finansieras genom IFFIm är lagerhållning av poliovaccin efter att polion utrotats, vaccinering mot mässling och stelkrampsvaccinering av mödrar och barn.

Som framgått tidigare i betänkandet anges i budgetpropositionen att Sveriges internationella utvecklingsinsatser mot smittsamma sjukdomar inklusive hiv/aids kommer att öka med drygt en halv miljard kronor 2006.

Frågan om nya finansieringskällor är också aktuell inom EU. Vid Europeiska rådets möte i juni 2005 uppmanades rådet att fortsätta sin granskning av de mest lovande alternativen för innovativa källor för finansiering av utveckling. Interparlamentariska unionen (IPU) antog vid sitt möte i Manila, Filippinerna, den 8 april 2005 en resolution om parlamentens roll i skapandet av innovativa finansierings- och handelsmekanismer för att möta skuldproblemet och för att nå millennieutvecklingsmålen. I resolutionen uttrycker IPU sitt stöd för fortsatt utveckling av kreativa internationella finansieringsmekanismer för att få fram ytterligare medel för utvecklingsinsatser.

Med vad som anförts avstyrker utskottet motionerna U221 (mp), U276 (mp) yrkande 8 och U332 (mp, -) yrkandena 6och 7.

Handel

Propositionen

I finansplanen slår regeringen fast att ökad internationell handel på rättvisa villkor är avgörande för att lyfta människor ur fattigdom. Regeringen driver på för att EU:s handels- och jordbrukspolitik skall bli mer utvecklingsfrämjande och för att Världshandelsorganisationens ministermöte i Hong Kong i december 2005 skall resultera i konkreta steg mot ett mer öppet och rättvist handelspolitiskt regelverk.

Att stödja utvecklingsländernas deltagande i det multilaterala handelssystemet är en prioriterad fråga för Sverige, anför regeringen i budgetpropositionen. Insikten om den nära kopplingen mellan handel och utveckling har ökat under senare år. Många utvecklingsländer har inte, trots ökat formellt tillträde till de industrialiserade ländernas marknader, förmått dra fördel av den ökande världshandeln genom produktion och försäljning av varor och tjänster. Därför är det viktigt med insatser för att stärka utvecklingsländernas förutsättningar att attrahera investeringar, åstadkomma god samhällsstyrning och bekämpa korruption samt producera och dra fördel av internationell handel.

Multilaterala och regionala handelsavtal skapar förbättrade möjligheter men ställer också högre krav på utvecklingsländerna att genomföra avtalen och följa reglerna. Detta ökar behovet av tekniskt bistånd och kapacitetsuppbyggnad för att stärka utvecklingsländernas förhandlingskapacitet och möjligheterna till ökat marknadstillträde. Sverige prioriterar program som ger stöd till de fattigaste länderna utifrån industriländernas åtagande om handelsrelaterat stöd inom ramen för de pågående förhandlingarna i Världshandelsorganisationen (WTO).

Sverige lämnar multilateralt stöd till åtgärder för att utvecklingsländerna skall kunna dra fördel av regional och global ekonomisk integration och för att de skall ha kapacitet att bevaka sina intressen och delta i multilaterala handelsförhandlingar.

Motionerna

I partimotion U349 (kd) yrkande 18 framhålls behovet av starkare insatser för att öka utvecklingsländernas tillträde till globala och regionala marknader för att stödja inhemska och lokala företags möjligheter att konkurrera. I yrkande 19 understryks vikten av att nedmontera handelshinder.

I partimotion U276 (mp, -) yrkande 7 påtalas behovet av stabila och rättvisa frihandelsregler för att uppnå effektiv fattigdomsbekämpning och utrotande av hunger.

I motion U232 (s) yrkande 2 begärs att Sverige skall verka för att fattiga länder inte skall tvingas öppna sina marknader för skev konkurrens med utslagning av lokala jordbruk, ökad fattigdom och hunger som följd.

Utskottets överväganden

Utrikesutskottet framhöll i betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling att frihandel gynnar ett lands och hela världens utveckling. Utskottet anförde:

Ensidiga handelsliberaliseringar från olika länders sida kan befrämja tillväxt och välfärd på lång sikt. Övergångsvis kan dock problem uppkomma, och det finns, särskilt på jordbruksområdet, anledning att uppmärksamma de effekter som kan påverka u-länderna. Det råder även bred enighet om att friare handel över nationsgränserna generellt leder till högre sysselsättning och ökat välstånd. Betydelsen av utrikeshandel och internationella investeringar för ekonomisk utveckling är också väl dokumenterad. Utskottet instämmer i tidigare ställningstaganden som framhållit att internationell handel, liksom andra former av samarbete över gränserna, har positiva effekter för demokrati och mänskliga rättigheter samt bidrar till att befrämja person- och kunskapsutbyte mellan länder.

I betänkande UU3 framhöll utskottet att nedmontering av handelshinder ger möjligheter till ökad handel mellan i-länderna och u-länderna, men även mellan u-länderna själva. Sverige driver därför en långtgående frihandelsvänlig linje inom EU med syfte att eliminera handelshinder för u-ländernas export till i-länder. Utskottet underströk att det är angeläget att den industrialiserade världen inte låter tid gå förlorad när det handlar om att avveckla sina handelshinder och att regeringen driver denna linje inom EU. Utvecklingsländerna bör, betonade utskottet, ges möjlighet att gradvis öppna sina marknader samtidigt som handelshinder elimineras i snabbare takt vad gäller u-ländernas export till i-landsmarknaderna.

Mot denna bakgrund ser utskottet positivt på planerna, inom ramen för EU:s Barcelonaprocess, att skapa ett frihandelsavtal mellan EU och tio länder runt Medelhavet (Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Palestinska myndigheten, Syrien, Tunisien och Turkiet). Målsättningen är att frihandelsavtalet skall vara klart till 2010.

Utskottet underströk i betänkande 2003/04:UU3 också att ett centralt inslag i svensk politik måste vara att ge utvecklingsländerna möjlighet att reformera sin handelspolitik i en takt och i en sådan ordning att processen ingår som en del i landets övergripande utvecklingsstrategi. Det finns anledning att ge u-länder längre övergångsperioder än i-länder för att införa specifika åtaganden.

Betydelsen av handelssystemens utformning framhålls i slutsatserna från FN:s världstoppmöte i New York i september 2005 där deltagarna ställde sig bakom åtaganden om handelsliberaliseringar. I slutsatserna slogs fast att ett universellt, regelbaserat, icke-diskriminerande och rättvist multilateralt handelssystem, liksom betydelsefulla handelsliberaliseringar, kan bidra avsevärt till att stimulera utveckling över hela världen. Detta kan också gynna länder på alla utvecklingsnivåer.

Deltagarna vid toppmötet förband sig att göra ansträngningar för att tillförsäkra utvecklingsländer, särskilt de minst utvecklade länderna, möjlighet att tillfullo delta i det globala handelssystemet för att tillgodose sina behov av ekonomisk utveckling. Deltagarna bekräftade också sina tidigare åtaganden om förbättrad och förutsägbar marknadstillgång för export från utvecklingsländer och gjorde därutöver ett antal handelsåtagnden.

I den senaste årsboken från FN:s utvecklingsorgan UNDP, The 2005 Human Development Report, diskuteras behovet av förnyelse av vad rapportförfattarna kallar "tre samarbetspelare": utvecklingsbistånd, internationell handel och säkerhet. Dessa tre områden måste reformeras samtidigt. Om man misslyckas på ett område underminerar detta grunden för framgång på de övriga. UNDP menar att effektivare regler för internationell handel får ringa betydelse i länder där våldsamma konflikter hindrar möjligheterna att delta i handel. Ökat bistånd utan rättvisare handelsregler leder till sämre slutresultat. Och fred kan hänga på en skör tråd om det inte finns utsikt för ökad välfärd och fattigdomsminskning i framtiden.

Enligt UNDP har handel, på samma sätt som bistånd, potential att vara en kraftfull katalysator för utveckling. Under rätta förhållanden kan internationell handel utgöra en stark drivkraft mot ett förverkligande av millenniemålen. Ur ett utvecklingsperspektiv utgör handel ett medel för utveckling, inte ett mål i sig. Deltagande i handel erbjuder verkliga möjligheter till höjd levnadsstandard, konstaterar UNDP, som också framhåller att exportframgångar för ett land inte alltid lett till ökad välfärd på bred front. Villkoren för ett lands integrering på världsmarknaden måste ägnas ökad uppmärksamhet.

Utskottet konstaterar att utvecklingen inom handelsområdet är av stor betydelse för möjligheterna att uppnå millenniemålen. Samtidigt kan utvecklingshänsynen i handelsförhandlingar endast tillgodoses om de fattiga länderna får komma till tals. Utskottet välkomnar att Sverige konsekvent driver denna fråga inom EU och i internationella sammanhang, men noterar att många utvecklingsländer upplever svårigheter att verka för sina intressen i förhandlingar. Detta har utskottet helt nyligen framhållit i sitt yttrande 2005/06:UU3y Ökad välfärd och global utveckling - svensk handelspolitik i WTO:s Doharunda. Yttrandet har lämnats till näringsutskottet med anledning av regeringens skrivelse 2005/06:9.

I det aktuella yttrandet konstaterade utskottet att de mindre och fattigare WTO-medlemmarna ibland har svårt att koordinera sig sinsemellan och att deras förhandlingsintressen därför inte alltid får genomslag. Utskottet noterade att regeringen verkar för att de fattiga länderna skall erhålla det stöd de behöver för att kunna bedriva internationella handelsförhandlingar på ett effektivt sätt.

Utskottet betonade i yttrandet att fattiga människors produktion drabbas av orimligt höga tullar, vilket exempelvis gäller jordbruksvaror, textilier och kläder. Samtidigt erinrade utskottet om att ökad åtkomst till världsmarknaden i sig inte är tillräckligt för att en effektiv fattigdomsbekämpning skall kunna komma till stånd. Utskottet anser att åtgärder för ökad frihandel och ökat marknadstillträde måste kombineras med en ansvarsfull och långsiktig fördelningspolitik inom landet så att såväl mänskliga som sociala och ekonomiska rättigheter garanteras också för marginaliserade och resurssvaga grupper i samhället.

I yttrande UU3y välkomnade utskottet också att regeringen arbetar för att utvecklingshänsyn skall genomsyra EU:s positioner och agerande på handelsområdet och anser att EU bör öppna sina marknader på områden av särskilt intresse för utvecklingsländerna.

Utskottet konstaterade också i yttrandet att en tullsänkning eller öppning av en skyddad marknad, som på lång sikt är gynnsam för flertalet länder på världsmarknaden, på kort sikt kan ha negativa konsekvenser för specifika grupper i ett land. För dessa grupper behövs riktade insatser. Detta är ett viktigt skäl till att handelspolitiken skall vara en integrerad del av ett lands utvecklingsstrategi.

Med vad som anförts avstyrker utskottet U232 (s) yrkande 2, U276 (mp) yrkande 7 och U349 (kd) yrkandena 18och 19.

Miljöfrågor

Propositionen

Regeringen kommer som tidigare nämnts att under 2006 särskilt uppmärksamma fem områden: smittsamma sjukdomar inklusive hiv/aids, jämställdhet, konflikthantering, sysselsättning och arbetsmarknad samt en miljömässigt hållbar utveckling.

Regeringen menar att miljömässig hållbarhet allt tydligare har hamnat i fokus som en viktig förutsättning för framgångsrikt internationellt utvecklingssamarbete. Ett av de globalt överenskomna millenniemålen handlar om en miljömässigt hållbar utveckling men Sverige vill också betona miljötillståndet och miljöbelastningens nära koppling till de övriga utvecklingsmålen. Insikten om nödvändigheten att bättre integrera miljöhänsyn i alla strävanden för en global utveckling har ökat bland givare, både enskilda länder och i de multilaterala organisationerna.

Regeringen pekar i propositionen på att miljöfrågorna har blivit mer komplexa och att sambanden mellan miljöfrågor och andra utvecklingsfrågor - demokrati och mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning, ekonomisk utveckling, produktion, matförsörjning, hälsa, demokrati, migration, naturkatastrofer, konflikter - är nödvändiga att förstå.

En ökad satsning på miljö utgör en unik möjlighet för Sverige att ytterligare bidra till en långsiktigt hållbar fattigdomsbekämpning genom nya strategiska insatser. Som ett första steg har regeringen för avsikt att öka de särskilda satsningarna inom miljöområdet med drygt 330 miljoner kronor 2006. Satsningarna skall göras inom fält där Sverige står starkt och kan ge värdefulla bidrag. Bland annat kommer en särskild miljötekniksatsning att genomföras. På detta sätt väver politiken samman solidaritet, ekologiska hänsyn och ekonomisk tillväxt, både i Sverige och i våra samarbetsländer.

Särskild betoning kommer att göras på sex koncentrationsområden: vatten och sanitet, kemikaliesäkerhet, förnybar energi och klimatfrågan, hållbar stadsutveckling, hållbart nyttjande av naturresurser och omsorg om miljön samt utbildning, kapacitetsstöd och miljöförvaltning.

En ökad satsning på miljö och hållbar utveckling kommer att innebära olika utvecklingsinsatser beroende på olika förutsättningar och behov, dels på den globala nivån, dels genom olikheter i regioner och länder. Såväl utvecklingssamarbetet genom Sida som den del av utvecklingssamarbetet som drivs genom regeringens och Regeringskansliets insatser, exempelvis via internationella organisationer och på FN- och EU-nivå, kommer att påverkas av den förstärkta inriktningen på miljödimensionen på utvecklingsfrågorna.

De internationella miljöavtalen är en viktig grund att stå på för att gemensamma regler skall gälla. Genom att stödja utvecklingsländernas arbete med att efterleva dessa regler bidrar Sverige till en mer hälsosam och produktiv livsmiljö för de fattiga samtidigt med globalt miljöskydd för alla. Glädjande nog växer antalet miljöengagerade aktörer i fattiga länder, såväl inom det civila samhället som inom den offentliga sektorn. Nya organisationer och institutioner växer fram, både på nationell och internationell nivå. Den inriktning av den globala utvecklingspolitiken som riksdagen beslutade om 2004 betonar att fattigdomsbekämpning och utvecklingskrafter för fattiga länder kan identifieras inom många politikområden vid sidan om det traditionella utvecklingsbiståndet.

Motionerna

I kommittémotion U313 (m) yrkande 20 framförs att världsekonomin förväntas öka tre till fyra gånger fram till 2050. För att tillväxten skall kunna ske på ett hållbart sätt måste hållbara teknologier tas i bruk. Gemensamt måste industri- och utvecklingsländerna arbeta för att de fattiga ländernas utveckling långt bättre sker i samklang med miljön. Motionärerna anser därför att tekniköverföring och finansiellt stöd för hållbar utveckling måste bli en långt viktigare del av utvecklingssamarbetet. I yrkande 21 anförs att miljöprogram skall utarbetas och implementeras i u-ländernas nationella planer för fattigdomsstrategier.

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar inledningsvis om att Sveriges politik för global utveckling har som övergripande mål en rättvis och hållbar utveckling. Utskottet konstaterar också att det framgår av propositionen att särskild uppmärksamhet under 2006 och kommande år kommer att ägnas dels åt frågan om vilka bidrag svenskt miljöteknikkunnande kan ge för utvecklingen för fattiga människor, dels hur man kan bidra till en konsolidering och utveckling av formerna för internationellt miljösamarbete. Regeringen anser att ett förbättrat och samstämmigt sådant samarbete inom alla politikområden kommer att bli avgörande för de globala utmaningarna t.ex. i fråga om klimat, biologisk mångfald eller kemikaliesamarbete.

Utskottet behandlade liknande yrkanden som i den aktuella motionen i betänkande 2004/05:UU2. Utskottet anförde då bl.a. följande:

Utskottet menar att hållbar utveckling endast kan uppnås inom ramen för globalt och regionalt samarbete. I Johannesburgsdeklarationen understryks vikten av en integrerad syn på den hållbara utvecklingens tre dimensioner: den sociala, den ekonomiska och den miljömässiga. Utvecklingsländernas nationella strategier för fattigdomsbekämpning, vilka i varierande grad bygger på ett folkligt deltagande, är en central utgångspunkt för förverkligandet av det övergripande målet för Sveriges politik för global utveckling. I samband med Johannesburgsmötet beslutades att ett 10-årigt ramverk för åtgärder för hållbara produktions- och konsumtionsmönster skall utarbetas. Sverige har varit drivande i frågan och kommer att stödja FN-systemet i detta arbete. Länder som Sverige samarbetar med bör själva ta ett långsiktigt nationellt ansvar och säkerställa att hållbarhetsperspektivet tydliggörs i lagstiftning och strategier.

Utskottet menar att Sveriges politik för global utveckling innebär att miljömässig hållbarhet bör beaktas i tillväxt- och utvecklingsstrategier, såväl nationellt som internationellt. Genom att vara drivande i arbetet för hållbara produktions- och konsumtionsmönster kan Sverige bidra till en utveckling av ny teknik och nya ekonomiska och politiska styrmedel. Länder som Sverige samarbetar med bör själva ta ett långsiktigt nationellt ansvar och säkerställa att hållbarhetsperspektivet tydliggörs i lagstiftning och strategier. Sveriges uppgift är att stödja och komplettera dessa ansträngningar.

Utskottet håller fast vid detta ställningstagande.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionen U313 (m) yrkandena 20och 21 kan avstyrkas.

Utbildning och kulturfrågor

Propositionen

Regeringen konstaterar i propositionen att vissa framsteg har uppnåtts i de millenniemål som gäller läskunnighet och flickors skolgång. 115 miljoner barn i utvecklingsländerna går dock inte i skola och mycket återstår för att jämställdhet skall nås i grundskola och högre utbildning. Det framgår också att Sverige arbetar aktivt som ordförande i det särskilda FN-initiativet för att främja flickors utbildning.

Motionerna

I partimotion U336 (fp) yrkande 30 anförs att flickors och kvinnors möjlighet till utbildning är ofta små till följd av könsdiskriminering. Motionärerna menar därför att det behövs ökade satsningar på utbildningsinsatser för flickor och unga kvinnor.

I partimotion U349 (kd) yrkande 23 anförs att en god utveckling i de fattigaste länderna kräver ett omfattande undervisningsstöd och utbildningsbistånd.

I kommittémotion Kr418(kd)yrkande 3anförs att kultur kan utgöra ett immateriellt bistånd, något som bör uppmärksammas i den svenska biståndspolitiken.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att det andra millenniemålet är att garantera grundskoleutbildning för alla barn och att den svenska politiken bidrar till uppfyllandet av FN:s millenniedeklaration och millenniemålen samt åtaganden från de viktigaste världskonferenserna.

Utbildning är av avgörande betydelse för att främja jämställdhet mellan flickor och pojkar och för att förhindra diskriminering, exploatering och våld mot flickor. Sverige stöder därför aktivt den ökande uppmärksamhet som det internationella samfundet (FN, inklusive Unicef, DAC och Världsbanken) ger flickors utbildning och de faktorer som hindrar denna utbildning. Utskottet anser att det är angeläget att rikta uppmärksamheten på flickors situation i ett bredare perspektiv och angripa de attityder och de grundläggande orsaker som leder till övergrepp mot flickor.

Utskottet anförde i betänkande 2004/05:UU2 följande om kultur- och utvecklingssamarbetet:

Utskottet menar att såväl kultur- som utbildningspolitiken har en central roll i utvecklingsarbetet och fattigdomsbekämpningen. Kulturen är ett viktigt verktyg för att uppnå målet för politiken för global utveckling. Sverige har en lång och omfattande tradition av att sätta in kulturfrågorna i ett internationellt utvecklingssammanhang. Sverige var också ett av de första länderna att ge kulturen plats i det statliga utvecklingssamarbetet.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och noterar i sammanhanget att Sida låtit en extern part utvärdera Sidas internationella utvecklingssamarbete på kulturområdet (Sida evaluation Report 04/38). Enligt utvärderingen är Sidas användning av kultur i utvecklingssamarbetet progressivt och internationellt banbrytande. Politiken bedöms vara relevant, även om förbättringar av effektiviteten kan göras.

Utvärderingen ingår i Sidas arbete med att ta fram en ny och övergripande kultur- och mediepolicy. Ett av Sidas syften med att ta fram en ny policy är ambitionen att försäkra sig om samstämmighet med politiken för global utveckling. Utskottet har erfarit att Sida i detta arbete bl.a. diskuterar möjligheterna att förbättra tillgången till information och stärka möjligheten att kommunicera för fattiga människor. Utskottet stöder Sidas arbete med kultur i utvecklingssamarbetet och välkomnar en reviderad policy.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna U336 (fp) yrkande 30, U349 (kd) yrkande 23 och Kr418 (kd) yrkande 3kan avstyrkas.

Vissa inslag i biståndspolitiken

Motionerna

I partimotion U289 (m) yrkande 29 föreslås att Sverige skall kunna använda biståndsmedel till att förstöra vapenlager innehållande lätta vapen samt biologiska och kemiska vapen. I kommittémotion U313 (m) yrkande 12 framhålls vikten av utbildning för alla flickor och pojkar i u-länder - sett utifrån ett demokratiperspektiv skall rätten till grundutbildning vara en grundläggande rättighet.

I partimotion U336 (fp) yrkande 18 i denna del anförs att det humanitära biståndet bör ha en tydlig demokratiprofil. I yrkande 27 framhålls sambandet mellan bistånds- och flyktingpolitik. Motionärerna anser att demokratibistånd torde kunna medverka till att förhindra flyktsituationer för människor i utvecklingsländerna. Enligt yrkande 31 är det viktigt med ett snabbt svenskt agerande med militära inslag för att hantera konflikter och medverka till säkerhet i områden i akut kris. Insatser får inte fördröjas på grund av oklarheter rörande finansiering. Finansiering av insatser av militär karaktär får inte ske genom biståndsanslaget.

I kommittémotion U285 (fp) yrkande 12 framhålls det palestinska ledarskapets ansvar för att bekämpa terrorism och att svenskt bistånd tills vidare inte skall lämnas till den palestinska myndigheten och till organisationer som kan kopplas till palestinsk terror.

I partimotion U311 (v) yrkande 23 betonas att FN:s resurser för avlägsnande av minor i krigshärjade områden måste ökas i både tekniskt och ekonomiskt avseende. Enligt partimotion U349 (kd) yrkande 22 måste konflikt- och säkerhetsfrågornas koppling till biståndet bli tydligare.

I partimotion U349 (kd) yrkande 22 begärs en vidareutveckling av synen på konflikt- och säkerhetsfrågornas koppling till biståndet.

I kommittémotion U288 (v) yrkande 2förordas skärpta krav på kvalitet och könsperspektiv i biståndsinsatser avseende utbildning. I kommittémotion So467 (v) yrkande 2begärs att det svenska biståndet fokuseras på strategier för att förhindra prostitution och människohandel.

I partimotion U276 (mp, -) yrkande 4 pläderas för utvecklingssamarbete som innefattar decentraliserat beslutsfattande och småskaliga lösningar där lokalbefolkningens deltagande sätts i centrum. Människornas kreativitet, kunskaper och innovationsförmåga måste tas till vara.

I kommittémotion U340 (mp) yrkande 12 understryks betydelsen av biståndsinsatser i form av utbildning och tillgång till mikrokrediter för att motverka trafficking. I partimotion U276 (mp, -) yrkande 5 framhålls nyttan av mikrolånskrediter för investeringar i lokala jordbruksprogram och landsbygdsutveckling. I yrkande 6 betonas vikten av ökad hållbar odling av energigrödor eftersom detta skulle innebära säkrad livsmedelsförsörjning i fattiga länder och minskad global klimatbelastning.

I motion 2004/05:U3 (mp) yrkande 6 begärs en konkretion av vilka åtgärder som regeringen ämnar vidta för att minska överföringskostnaderna för remitteringar från arbetskraftsinvandrare.

I motion U259 (c) föreslås att Sverige med de afrikanska länder som uppbär mycket svenskt bistånd tar upp frågan om behovet av ny jordbrukspolitik för att främja utveckling.

I motion U299 (s) yrkande 2 föreslås att Sverige ökar sitt bilaterala bistånd till Ukraina med inriktning på demokratiutveckling.

I motion U301 (s) begärs att Sverige ökar sitt engagemang i Uruguay.

I motion U309 (s)framhålls behovet av en förnyad och fördjupad Afrikapolitik.

I motion So639 (s) yrkande 2 föreslås att Sverige tillsammans med andra biståndsgivande länder i kontakterna med katproducerande länder verkar för ett förbud mot drogen.

Utskottets överväganden

Utrikesutskottet har i olika sammanhang betonat vikten av en helhetssyn på utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter. Ett sådant synsätt kommer till uttryck i den svenska politiken för global utveckling som skall bidra till att FN:s millennieutvecklingsmål nås.

Utskottet har också ställt sig bakom ett helhetsperspektiv när det gäller inriktningen på FN:s framtida verksamhet och reformeringen av Världsorganisationen (bet. 2004/05:UU9 Sverige i Förenta nationerna samt vissa frågor rörande mänskliga rättigheter, folkrätt m.m.). Sveriges bilaterala och multilaterala biståndsinsatser skall utgå från en helhetssyn på utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter. Utskottet delar den uppfattning som förs fram i en motion om att biståndsinsatser för att främja demokrati kan medverka till positiva samhällsförändringar som på sikt leder till minskade flyktingströmmar.

Tidigare i betänkandet har utskottet redogjort för bl.a. de perspektiv som skall vara vägledande för den svenska politiken för global utveckling: rättighetsperspektivet och de fattigas perspektiv på utveckling. Det sistnämnda perspektivet innebär att fattiga kvinnors, mäns och barns behov, intressen och förutsättningar skall vara utgångspunkt i strävandena mot en rättvis och hållbar utveckling. Ett decentraliserat beslutsfattande ligger således i linje med den svenska politiken.

Här kan nämnas att chefen för OECD/DAC vid sitt besök i utskottet i oktober 2005 framhöll att förståelsen för MR- och demokratiaspekter ökar i DAC. Det medför en perspektivförskjutning från ett synsätt där fattiga betraktas som mottagare till att de ses som aktörer.

När det gäller ovan redovisade motionsförslag om humanitära insatser med demokratiinriktning vill utskottet hänvisa till sitt ställningstagande våren 2005 i betänkande 2004/05:UU11 Sveriges politik för humanitärt bistånd där utskottet betonar vikten av sådana insatser.

Utbildning är en av de viktigaste faktorerna när det gäller att minska fattigdomen och öka människors möjligheter att aktivt kunna delta i samhällets ekonomi, politik och kultur. Förutsättningar för utveckling är större såväl för enskilda individer som för länder som satsar på utbildning, både i form av basutbildning och i form av kvalificerad utbildning. I betänkande 2003/04:UU3 uttryckte utskottet sin bestämda uppfattning att basutbildning, särskilt till flickor och kvinnor, är en nyckel till ekonomisk, politisk och social utveckling och därmed en nyckel till en rättvis och hållbar global utveckling. Erfarenhet och forskning visar också, framhöll utskottet, att utbildning är central för ökad jämställdhet, förbättrad hälsa och miljö.

Utskottet noterar att utbildningsfrågorna lyfts fram också i slutsatserna från FN:s världstoppmöte i september i år. Där framhålls att utbildning - både formell och informell - har en viktig roll om målet om fattigdomsutrotning och andra millenniemål skall kunna nås. Särskilt viktigt är det, enligt slutdokumentet, med utbildning för att avskaffa analfabetism. Likaså måste eftersträvas att utvidga påbyggnadsundervisning och högre utbildning liksom yrkesutbildning och vidareutbildning i arbetet. Särskilt viktigt är detta för flickor och kvinnor.

Utskottet välkomnar att toppmötesdeltagarna i New York åter bekräftade att de avser att stödja utvecklingsländers ansträngningar att tillförsäkra alla barn tillgång till och möjligheter att fullfölja fri och obligatorisk grundläggande utbildning av god kvalitet, att avskaffa ojämlikhet och obalans mellan könen och att vidta förnyade ansträngningar för att förbättra utbildningen för flickor. Utskottet vill, i likhet med vad som görs i en motion, framhålla vikten av kvalitet i utbildningsinsatserna. Likaså är det, som framgått, angeläget med ett könsperspektiv i insatserna.

Förutom utbildning kan, som framhålls i en motion, även tillgång till mikrokrediter vara en väg att motverka trafficking. Utskottet, som anser att mikrokrediter kan ha stor betydelse i fattigdomsbekämpning och åtgärder för att stärka kvinnors ställning, återkommer nedan till frågor om mikrokrediter/mikrolån.

I sammanhanget vill utskottet framhålla att sysselsättningsfrämjande åtgärder och åtgärder för att förbättra människors förutsättningar på arbetsmarknaden är av stor vikt för att millenniemålet om fattigdomsminskning skall kunna nås. Människor måste få möjlighet att försörja sig själva och få drägliga arbetsvillkor.

Förutsättningarna för detta kan förbättras genom insatser för att t.ex. främja entreprenörsverksamhet och småföretagande och för att omvandla verksamhet inom den informella ekonomin till reguljärt företagande. Det kan också ske genom biståndsinsatser exempelvis i form av verksamhet för att utveckla arbetsmarknaden i samarbetsländer. Ett exempel på detta redovisas senare i betänkandet. Utskottet ser positivt på att sysselsättning och arbetsmarknad ingår bland de särskilda prioriteringar som regeringen planerar att genomföra 2006.

Förbättrade möjligheter till utbildning och arbete är, som utskottet ser det, ett par av de viktigaste åtgärderna för att motverka människohandel och prostitution, en fråga som behandlas i en motion. Insatser på andra områden, exempelvis mot narkotika, kan också motverka människohandel för sexuella ändamål. Sida skall enligt sitt regleringsbrev rapportera till regeringen om sådana insatser.

När det gäller motionsförslaget om åtgärder för att minska överföringskostnaderna för remitteringar från arbetskraftsinvandrare konstaterar utskottet att denna frågeställning nyligen uppmärksammats i rapporten Migration in an interconnected world: New directions for action. Rapporten, som presenterades i oktober 2005, har utarbetats av Global Commission on International Migration (GCIM).

GCIM understryker vikten av att regeringar och finansiella institutioner underlättar och förbilligar överföringar av pengar och på så vis uppmuntrar personer som migrerat att remittera genom formella överföringssystem. Kommissionen konstaterar att det har skett en stark volymökning av remitteringar som skickas hem av internationella migranter. Några exakta uppgifter om omfattningen finns inte, men Världsbanken uppskattar värdet av de formella överföringarna under 2004 till ca 150 miljarder dollar, vilket motsvarar en ökning med 50 % under en femårsperiod. Migrerande kvinnor och lägre avlönade migranter överför ibland en högre andel av sina inkomster än andra.

Remitteringarna är nu enligt GCIM nästa tre gånger så stora som värdet av det officiella utvecklingsbiståndet (ODA) och utgör den näst största källan för extern finansiering för utvecklingsländer efter utländska direktinvesteringar. I många mottagande länder spelar remitteringar en väsentlig roll både för den nationella och för den lokala ekonomin. De utgör dessutom de mest direkta och omedelbara förmånerna för mottagarna, vilka enligt Världsbanken återfinns bland de fattigaste människorna.

GCIM understryker starkt behovet av att minska kostnaderna för överföring av remitteringar som kan vara mycket höga. Flera olika förslag för att minska kostnaderna nämns i kommissionens rapport, däribland bättre teknik, ökad konkurrens mellan formella överföringssystem, större transparens i sektorn för finansiella tjänster för att underlätta kostnadsjämförelser och utbildning.

Också Världsbanken uppmärksammar remitteringar och migration. The Economic Implications of Remittances and Migration (inverkan på ekonomin av remitteringar och migration) är titeln på bankens årliga rapport Global Economic Prospects (framtidsutsikter i världsekonomin) som publicerades den 16 november 2005. Världsbanken slår fast att internationell migration kan ge upphov till avsevärda välfärdsvinster för migranterna och deras familjer, liksom för deras ursprungs- och destinationsländer, under förutsättning att det genomförs en politik som innebär bättre hantering av migrationsströmmar och som underlättar överföring av remitteringar.

Utskottet välkomnar att GCIM och Världsbanken belyst denna viktiga fråga och dess betydelse både för enskilda individer och för ekonomin i många fattiga länder. Enligt vad utskottet erfarit stöder regeringen GCIM:s förslag om minskade kostnader och bättre överföringssystem för remitteringar. Sverige verkar i EU-samarbetet och i andra internationella sammanhang för detta. Här kan också nämnas att EU-kommissionen i september 2005 lagt fram ett meddelande om migration och utveckling (KOM (2005) 390) som återspeglar samma synsätt rörande remitteringar som kommit till uttryck i de ovannämnda rapporterna. Sverige verkar, enligt uppgift från Regeringskansliet, för att remitteringar skall bli en av de frågor som hösten 2006 tas upp i en högnivådialog för stats- och regeringschefer om migration och utveckling.

Utskottet instämmer i uppfattningen att det är viktigt att FN har tillräckliga resurser för att avlägsna minor i konfliktdrabbade områden. I riktlinjerna för Sidas stöd till konfliktförebyggande och konfliktrelaterade insatser sägs att dessa skall vara inriktade på hot mot människors säkerhet och påverka bakomliggande strukturella orsaker till väpnade konflikter. Insatserna skall ske som komplement till det långsiktiga utvecklingssamarbetet och kan även genomföras i områden där väpnade konflikter pågår eller nyligen har avslutats. Särskild vikt skall läggas vid humanitär minröjning, vid avväpning, demobilisering och återanpassning av f.d. stridande, och vid att främja dialogprocesser på gräsrotsnivå.

Utskottet framhöll i förra årets budgetbetänkande (bet. 2004/05:UU2) att det förutsätter att det samlade svenska engagemanget för humanitär minröjning även i framtiden ligger på en hög ambitionsnivå där kvalitet och långsiktighet bör vara vägledande principer för svenska insatser.

Utskottet instämmer i uppfattningen i en motion att militära insatser i konflikter eller andra säkerhetsfrämjande insatser i områden i kris inte får försenas till följd av oklarheter om finansieringen. Likaså delar utskottet uppfattningen att sådana insatser inte får bekostas med biståndsmedel. Det sistnämnda fastslogs även i förra årets budgetbetänkande där utskottet fann det självklart att svenska biståndsmedel endast används i enlighet med OECD/DAC:s definition för utvecklingssamarbete, vilket innebär att insatser av militär karaktär inte finansieras ur biståndsanslagen.

Att hindra spridning av små och lätta vapen och att förstöra sådana vapen liksom biologiska och kemiska vapen är enligt svensk uppfattning en högprioriterad uppgift av stor betydelse för möjligheterna till fred, återuppbyggnad och utveckling. OECD:s biståndskommitté DAC antog i april 2005 kompletterande riktlinjer när det gäller vissa insatser kring destruktion m.m. av små och lätta vapen som därmed får räknas in som offentligt utvecklingsbistånd (ODA). I starkt sammandrag innebär de nya riktlinjerna att som bistånd får räknas tekniskt samarbete i syfte att kontrollera, förhindra och/eller minska spridningen av små och lätta vapen genom

·.    utveckling av regelverk och administrativa procedurer för spridningskontroll,

·.    utveckling av institutionella strukturer för policyrådgivning, forskning och uppföljning,

·.    informationskampanjer,

·.    regionalt samarbete om program rörande små och lätta vapen samt

·.    insamling och destruktion av vapen (finansiering av åtgärder för att med våld insamla vapen får inte räknas som ODA, det får inte heller deltagande av militär personal i program för insamling och destruktion av vapen.)

Utskottet konstaterar att de ändrade DAC-riktlinjerna möjliggör en utveckling i den riktning som förespråkas i en motion. Som nyss framgått anser utskottet att det är självklart att svenska biståndsmedel endast används i enlighet med OECD/DAC:s riktlinjer.

I en motion läggs förslag fram om en förnyad och fördjupad svensk Afrikapolitik. Utskottet konstaterar att det på global nivå förefaller som om millenniemålet om halverad extrem fattigdom år 2015 kommer att nås. Alla världsdelar förutom Afrika söder om Sahara beräknas nå upp till detta mål. Andelen fattiga är hög i Afrika och kontinentens andel av världens fattiga växer stadigt. I Afrika söder om Sahara finns dessutom ungefär 70 % av världens ca 40 miljoner hiv/aidssmittade.

För att millenniemålen skall kunna nås måste en fattigdomsinriktad nationell politik genomföras i de fattiga länderna med stöd från rika länder, organisationer, internationella finansieringsinstitutioner m.fl. Utskottet anser att de beslut som fattats av G 8-länderna, Världsbanken och IMF och som rör skuldavskrivning till en rad afrikanska länder (se ovan) är av stor betydelse i sammanhanget.

Regeringen framhåller i budgetpropositionen att den kommer att prioritera Afrika i utvecklingssamarbetet. Afrikas andel av det ökade utvecklingssamarbetet beräknas totalt öka med över en miljard kronor under 2006. Volymerna per samarbetsland förväntas också öka, i vissa fall markant. Budgetstödet kommer att bli mer omfattande, och i flera länder förutses mer än en tredjedel av utvecklingssamarbetet 2006 kunna kanaliseras i den formen.

Det fortsatta utvecklingssamarbetet skall enligt regeringen inriktas dels på länder med djup strukturell fattigdom, dels på konfliktdrabbade länder där återuppbyggnad står i fokus. Sverige avser också att öka samarbetet med Afrikanska unionen och en rad subregionala organisationer.

Utskottet har tidigare i betänkandet redovisat att EU-länderna kommit överens om ett nytt gemensamt mål för unionens och medlemsländernas biståndsnivåer. Beslutet fattades vid Europeiska rådets möte i juni 2005.

Det nya målet, som är ett delmål på väg mot det internationellt överenskomna biståndsmålet på 0,7 % av BNI, är att EU som helhet skall nå en biståndsnivå på 0,56 % av BNI senast 2010. Detta kollektiva delmål motsvarar en årlig ökning av det offentliga utvecklingsbiståndet på 20 miljarder euro. Hälften av den framtida höjningen av EU-ländernas samlade bistånd skall gå till Afrika. Kommissionen har nyligen lagt fram förslag till en övergripande EU-strategi för Afrika (KOM (2005) 489). Av kommissionens arbetsprogram för 2006 framgår att Afrika står i fokus för unionens biståndsinsatser.

Utgångspunkten för den nuvarande svenska Afrikapolitiken är regeringens skrivelse 1997/98:122 Afrikapolitik i förändring - En förnyad svensk Afrikapolitik inför 2000-talet, vilken behandlades av utskottet i betänkande 1997/98:UU14. Därefter har regeringen 2002 gjort en uppföljning i departementspromemorian (Ds 2002:36) Afrika i förändring - en uppföljning av regeringens Afrikaskrivelse.

Mycket har hänt i Afrika sedan den nu gällande Afrikastrategin lades fast. Politiska förändringar har skett genom tillkomsten av NEPAD (New Partnership for Africas Development) 2001 och Afrikanska unionen (AU) 2002. Det regionala samarbetet har byggts ut och ett stort antal länder söder om Sahara har hållit flerpartival. Trots framgångar på vissa områden kvarstår stora problem med hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar, hunger och fattigdom. På många håll finns allvarliga konflikter och ett instabilt säkerhetspolitiskt läge råder.

Enligt uppgift diskuteras för närvarande i Regeringskansliet möjligheten att utarbeta en ny svensk Afrikapolitik, men något beslut i frågan har inte fattats. Utskottet anser att de förändringar som ägt rum i Afrika, tillsammans med EU:s och andra internationella åtaganden om ökade biståndsinsatser i Afrika, motiverar att regeringen presenterar en ny Afrikastrategi för riksdagen. Detta bör enligt utskottet ges regeringen till känna därmed tillstyrker utskottet delvis motion U309 (s).

I en motion föreslås ökat bistånd till Ukraina med inriktning på demokratiutveckling.

Genom svenskt utvecklingssamarbete har stöd lämnats till politikerutbildningar och vallokalsundersökningar vid presidentvalet förra året. Med regimskiftet bedöms förutsättningarna för ett breddat reformsamarbete med Ukraina som gynnsamma.

Utskottet delar regeringens uppfattning i budgetpropositionen att förutsättningarna för ett svensk-ukrainskt reformsamarbete har förbättrats. Ett sådant samarbete bör inriktas på demokratins fördjupning, ekonomisk omvandling, social trygghet, miljö, gemensam säkerhet samt utbildning och forskning. Regeringens planer på att tydligt öka den finansiella ramen för samarbetet stöds av utskottet.

Beträffande den ovan redovisade motionen om att ökat svenskt engagemang i Uruguay vill utskottet hänvisa till att den gällande regionstrategin för biståndsinsatser i Sydamerika avser perioden 2003-2007. Utskottet anser att frågan om ökade insatser i Uruguay bör avgöras i en samlad bedömning i samband med en revidering av strategin.

I fråga om motionsförslaget om att svenskt bistånd inte skall lämnas i de fall det kan föreligga risk för kopplingar till palestinsk terror vill utskottet anföra följande.

Det svenska biståndet i Västbanken och Gaza har enligt budgetpropositionen anpassats för att minska effekterna av den humanitära krisen samtidigt som strävan har varit att behålla ett långsiktigt perspektiv på insatserna. Sverige har också lämnat bistånd till fredsfrämjande insatser och förbättrad biståndssamordning.

Regeringens långsiktiga mål med utvecklingssamarbetet, vilket stöds av utskottet, är att skapa en palestinsk stat byggd på demokratiska värderingar och respekt för de mänskliga rättigheterna. Genom stöd till bl.a. den palestinska journalistkåren samt till genomförandet av en handlingsplan för barns rättigheter bidrar Sverige till grundvalen för god samhällsbyggnad.

Det kan i sammanhanget noteras att en samarbetsstrategi för utvecklingssamarbetet med länderna i Mellanöstern och Nordafrika (MENA-strategi) är under utarbetande och planeras träda i kraft under 2006.

Utskottet vill i anslutning till vad som anförts här om politikens inriktning något beröra utvecklingssamarbetet inom EU. Nuvarande policy för den europeiska gemenskapens (EG:s) utvecklingssamarbete antogs i november 2000. En översyn av policyn har gjorts och ett förslag till reviderad policy har presenterats (KOM (2005) 311). Regeringskansliet har i Faktapromemoria 2005/06:FPM12 EU:s deklaration om utvecklingspolitik redovisat uppgifter om det nämnda förslaget.

Enligt kommissionens förslag skall policyn delas in i två delar där den ena delen gäller för hela EU - dvs. både EU-ländernas bilaterala insatser och kommissionens insatser - medan den andra delen avser EG-biståndet, dvs. bistånd som finansieras genom EU:s gemensamma budget eller Europeiska utvecklingsfonden. Den nya policyn avses vara tillämplig på samtliga utvecklingsländer, oavsett region, och ha långsiktig giltighet. Avsikten är att policyn för EU:s utvecklingspolitik skall antas vid biståndsministrarnas rådsmöte den 21-22 november 2005, och att rådet, kommissionen och Europaparlamentet skall kunna enas om en trepartsdeklaration.

Enligt den nyss nämnda faktapromemorian välkomnar regeringen förslaget som man hoppas kommer att bidra till en bättre styrning av EG-biståndet. Regeringen konstaterar att kommissionens förslag inlemmar millennieutvecklingsmålen, att där framgår att policyn skall vara giltig för samtliga utvecklingsländer och att fokus skall öka på sviktande stater. Vissa för Sverige viktiga nyckelfrågor behöver dock betonas ytterligare. I faktapromemorian nämns bl.a. tydligare fokus på fattigdomsbekämpning respektive låginkomstländer och minst utvecklade länder, uppföljning och utvärdering samt integration av horisontella frågor (mänskliga rättigheter, köns- och jämställdhetsperspektiv, miljö).

Av faktapromemorian framgår att regeringen kan godta ett upplägg med en EU-del, som skall gälla för både EU-ländernas bilaterala bistånd och kommissionen, och en EG-del specifikt för EG-biståndet, men framhåller att det bör finnas balans mellan de båda delarna. Målet bör vara en mer koncis politisk deklaration vad gäller EU-delen och en EG-del som kan fungera som operativt styrinstrument för EG-biståndet. Fokus bör enligt regeringen ligga på EG-delen som bör kunna läsas separat från EU-delen.

Utskottet avser att våren 2006 återkomma till bistånds- och utvecklingsfrågor med anknytning till EU och EU-samarbetet. Ett antal avlämnade motionsförslag med en sådan inriktning kommer att behandlas i betänkande 2005/06:UU10 Verksamheten i Europeiska unionen 2005.

Behovet av jordbruks- och landsbygdsutveckling tas upp i ett par motioner. Utskottet anser att livsmedelssäkerhet liksom landsbygds- och jordbruksutveckling har stor betydelse för ett lands utvecklingsförutsättningar. Dessa frågor måste utgöra integrerade delar av nationella och internationella utvecklingsstrategier. Detta är en uppfattning som också framförts av världssamfundet och som slås fast i slutsatserna från FN:s världstoppmöte i september 2005. Där sägs att det - om millenniemålen skall kunna nås - är nödvändigt att öka de produktiva investeringarna i landsbygds- och jordbruksutveckling för att åstadkomma livsmedelssäkerhet. FN:s medlemsstater åtar sig att öka sitt stöd till jordbruksutveckling och till uppbyggnad av handelskapacitet inom jordbrukssektorn i utvecklingsländer.

Vad gäller mikrolån, som tas upp i ett motionsförslag, har utskottet i betänkande 2003/04:UU3 konstaterat att många fattiga står helt utanför den formella finansiella sektorn och saknar möjligheter att få låna i vanliga banker. Mikrokrediter öppnar nya möjligheter för dem och har visat sig kunna göra stor skillnad för män och kvinnor som lever i fattigdom. Erfarenheterna visar, enligt t.ex. Sida, att kvinnor i många fall är de bästa låntagarna, eftersom de dels är bättre på att betala tillbaka sina lån, dels investerar i familjens och barnens behov i högre grad än männen.

Utskottet ser därför mycket positivt på mikrokrediter och anser det angeläget att det internationella arbetet med att utveckla nya metoder på detta område går vidare. I det nämnda betänkandet har utskottet redovisat att Sverige stöder lokala projekt i Afrika, Asien samt Latinamerika och Central- och Östeuropa som syftar till att ge stöd till kvinnors egna idéer och förmåga att försörja sig bl.a. vad gäller tillgång till krediter inklusive mikrolån, kompetensuppbyggnad och rådgivning i samband med utveckling av jordbruks- eller annan affärsverksamhet.

I ett motionsförslag behandlas hållbar odling av energigrödor. Utskottet har i ett tidigare avsnitt i betänkandet redovisat de områden som särskilt kommer att uppmärksammas i biståndsinsatserna 2006. Ett av områdena avser en miljömässigt hållbar utveckling där åtgärder för förnybar energi och minskad klimatpåverkan ingår. Utskottet anser att det är av ökande vikt att bistå utvecklingsländerna i omställningen från fossila bränslen såsom olja och kol till förnybar energi, något som också betonas av regeringen i budgetpropositionen.

I fråga om motionsförslaget om att Sverige skall söka påverka biståndsmottagande länder att förbjuda drogen kat vill utskottet hänvisa till att Sida kan ge stöd till bl.a. drogförebyggande verksamhet. I Sidas regleringsbrev för 2006 bemyndigas myndigheten använda 15 miljoner kronor för stöd till multilateral och bilateral verksamhet inom narkotikaområdet, inklusive missbruk av tobak, för att hjälpa länder att efterleva normativa riktlinjer som utfärdats av FN. I regleringsbrevet anges att särskild tonvikt skall läggas vid förebyggande verksamhet, institutionsuppbyggnad och insatser i Afrika.

Som framgått föreslår utskottet ovan ett tillkännagivande och tillstyrker delvis motion U309 (s). Med vad som anförts avstyrker utskottet i övrigt motionerna 2004/05:U3 (mp) yrkande 6,U259 (c),U276 (mp, -) yrkandena 4-6, U285 (fp) yrkande 12, U288 (v) yrkande 2, U289 (m) yrkande 29, U299 (s) yrkande 2, U301 (s), U311 (v) yrkande 23,U313 (m) yrkande 12, U336 (fp) yrkandena 18 i denna del, 27och 31, U340 (mp) yrkande 12, U349 (kd) yrkande 22, So467 (v) yrkande 2 samt So639 (s) yrkande 2. Den nämnda motionenU336 (fp) yrkande 18 i denna del avstyrks med hänvisning till förenklad motionshantering.

Biståndets genomförande och organisation, uppföljning och utvärdering

Propositionen

I budgetpropositionen framhålls bl.a. behovet av arbetsfördelning och koncentration i biståndet liksom vikten av fördjupad dialog med samarbetsländerna. Regeringen betonar att insatserna måste effektiviseras och att styrningen och förvaltningen skall utvärderas.

Regeringen konstaterar i budgetpropositionen att i den granskning som OECD/DAC gjorde av det svenska utvecklingssamarbetet under våren 2005, fick Sverige mycket gott betyg för policyinsatserna för att utveckla samstämmigheten i den svenska utvecklingspolitiken och för arbetet med harmoniseringen av biståndsprocedurer. Regeringen anger att ett arbete har inletts för att förenkla och samordna biståndsprocedurerna och anpassa dem till samarbetsländernas prioriteringar, system och regler.

Motionerna

I kommittémotion U313 (m) yrkande 24 betonas resultat- och kvalitetsmål i Sveriges utvecklingspolitik. Den utvärderingsmyndighet som inrättats kan fylla en viktig funktion i sammanhanget. Dess verksamhet bör enligt yrkande 25 kompletteras med oberoende konkreta utvärderingar av projekt som underlag för effektivisering av svenskt bistånd.

I partimotion U336 (fp) yrkande 10 efterfrågas ytterligare könskonsekvensanalyser av svenskt bistånd.

I partimotion U349 (kd) yrkande 21 betonas att det behövs ett bättre samarbete mellan svenska biståndsmyndigheter och Svenskt Näringsliv för att kartlägga behov av och förutsättningar för insatser i syfte att öka tillväxten och stärka näringslivet i samarbetsländerna.

I motion U304 (s) konstateras att Sidapersonal sällan arbetar direkt med nödhjälpsinsatser utan dessa utförs främst av samarbetspartner. Motionärerna föreslår en utbildning av värnpliktiga hjälparbetare i Boden för medverkan i sådana insatser.

I motion U330 (c)begärs en undersökning av förutsättningarna för ett närmare samarbete mellan de nordiska biståndsorganisationerna, i första hand Sida, Norad och Danida.

Utskottets överväganden

Som tidigare nämnts har OECD:s biståndskommitté (DAC) under 2005 slutfört en granskning av svenskt utvecklingssamarbete, DAC Peer Review Sweden.

DAC-sekretariatet slår fast att Sverige ofta ses som en respekterad givare, både vad avser generositet i fråga om biståndsnivåerna och när det gäller innovationer beträffande samarbetspolicy och samarbetsprocedurer. Tack vare sitt goda rykte kan Sverige enligt DAC spela en roll som går långt utöver vad som motsvaras av biståndsvolymerna. Från DAC:s sida slår man också fast att Sverige har beaktat flertalet huvudrekommendationer i kommitténs föregående granskning som ägde rum 2000.

Den svenska politiken för global utveckling innebär enligt DAC en innovativ, ambitiös och handlingsinriktad dagordning. Sverige är den första DAC-givare som fattat beslut om och aktivt genomför en så allsidig politik. Därmed är politiken för global utveckling av särskilt intresse för DAC och dess medlemmar.

Som nämnts har utskottet nyligen behandlat betänkande 2005/06:UU5 Sveriges politik för global utveckling. Våren 2006 planeras ett nytt utskottsbetänkande på temat efter det att regeringen avlämnat 2005/06 års skrivelse med avrapportering om det fortsatta genomförandet av politiken för global utveckling.

DAC pekar i utvärderingen på att genomförandet av politiken för global utveckling innebär utmaningar som exempelvis gäller hur man skall få till stånd ägarskap för denna i hela Regeringskansliet och hur man skall utforma operationella mål som kan utvärderas och årligen rapporteras till riksdagen. Utskottet delar DAC:s uppfattning att en hel del återstår att göra när det gäller genomförandet av politiken för global utveckling. Utskottet noterar vidare att DAC har samma uppfattning som utskottet om att antalet programländer bör minska, vilket också nämnts tidigare i betänkandet.

I DAC:s utvärdering sägs att volymökningen i svenskt offentligt utvecklingsbistånd har lett till minskad tonvikt på prioritering. DAC förordar tydligare prioriteringar.

I granskningen framhålls behovet av att se över och förenkla styrsystemen. Utskottets nyligen genomförda utvärdering av det multilaterala biståndet, vilken redovisas senare i detta betänkande, pekar i samma riktning. Utskottet vill för sin del betona att det, inte minst i samband med genomförandet av politiken för global utveckling, är viktigt att söka få ett så enkelt och transparent styrsystem som möjligt.

Med anledning av ett motionsförslag om samarbete mellan biståndsmyndigheter och svenskt näringsliv vill utskottet framhålla att Sida enligt sin instruktion (1995:869 3 § punkt 1) skall ta till vara erfarenheter och kunskaper i det svenska samhället inom förvaltning, näringsliv, fackföreningsrörelse och övriga organisationer i utvecklingssamarbetet.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att kunskaperna från det svenska näringslivet, fackföreningar, kommuner, myndigheter och andra offentliga aktörer skall utnyttjas mer i utvecklingssamarbetet. Nya former av samverkan mellan privat och offentlig sektor behövs, bl.a. för att bidra till angelägen tillväxt och sysselsättning i utvecklingsländer och för att ta till vara olika erfarenheter, kompetenser och resurser.

I dagsläget samarbetar Sida med Svensk Handel och Näringslivets Internationella Råd (NIR), vilket är knutet till Svenskt Näringsliv. Det samarbete där NIR är involverat innefattar, enligt vad utskottet erfarit, insatser mot hiv/aids bland anställda vid svenska företag i Sydafrika, Zambia och Kenya, ett marknadsutvecklingsprogram i Nordkorea och bl.a. handelssamverkan mellan Afrika respektive Palestina och Sverige.

Vad gäller näringslivssamarbete kan här också nämnas Sidas program Start Syd och Start Öst, där små och medelstora svenska företag kan få lån till affärsprojekt i drygt 60 länder. Programmen startade i mitten av 1990-talet och hittills har omkring 600 projekt förverkligats. Start Syd och Start Öst skall bidra till utveckling av näringslivet i utvecklingsländerna genom kunskapsöverföring och arbetstillfällen. Ett annat exempel som kan nämnas gäller ett program för näringslivssamverkan mellan Sverige och Östafrika, Gateway East Afrika, där NIR är en av avtalsparterna.

Ytterligare ett exempel på samarbete där näringslivet medverkar, och som stöds av Sida, gäller ett program för utveckling av arbetsmarknaden i samarbetsländer, Labour Market Dialogue. Detta genomförs av Svenskt Näringsliv, LO och TCO under perioden 1 juli 2004-30 juni 2006.

Inom Regeringskansliet pågår för närvarande - som framgår av budgetpropositionen - ett arbete med att ta fram en handlingsplan och konkreta förslag till hur gränssnittet svensk utvecklingspolitik och svenskt näringsliv ömsesidigt kan stödja varandra. Bland annat kommer vissa projektförberedande insatser att kunna stödjas exempelvis inom miljö- och energiområdet.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är Forum för global utveckling. Forumet, som beräknas starta sin verksamhet i början av 2006, skall ha till uppgift att institutionalisera dialogen om global utveckling och involvera näringsliv, medier, enskilda organisationer, myndigheter, universitet och andra aktörer i samhället i genomförandet av politiken. Utskottet har nyligen i betänkande 2005/06:UU5 framhållit att detta forum kan spela en viktig roll i diskussionen om målkonflikter och den årliga resultatredovisningen.

Vid sitt besök i utskottet i oktober 2005 betonade chefen för OECD/DAC Richard Manning vikten av att förankra biståndsinsatserna bland de svenska medborgarna. Det gäller såväl omfattning och innehåll som effektivitet och resultatredovisning, framhöll han. Utskottet delar denna uppfattning och vill - utöver vad som nyss anförts om Forum för global utveckling - framhålla att informationsspridning är viktig. Här görs också viktiga insatser, bl.a. genom den svenska millenniemålskampanjen Världens Chans och genom Sidas informationsverksamhet, vilken berörts tidigare i betänkandet.

Det pågår redan ett väl utvecklat samarbete mellan de nordiska biståndsmyndigheterna, något som förespråkas i en motion. Utrikesutskottet är också positivt till ett ökat samarbete med andra givare.

I utskottets betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling välkomnade utskottet ett mer flexibelt ländersamarbete och framhöll att formerna för samarbetet kan variera. Genom samverkan med andra givare kan de svenska insatserna koncentreras till färre områden och sektorer. Gränserna mellan olika former av samarbete kommer alltmer att suddas ut. Det bilaterala samarbetet, som har stor bredd, omfattande flera insatsområden i ett och samma land bör, bl.a. med hänsyn till resurstillgång och organisation, vara begränsat till färre länder än vad som varit fallet hittills. Utskottet slog i betänkande UU3 också fast att utvecklingssamarbete i vissa utvecklingsländer kan vara långsiktigt och i andra länder kan det ha ett kortare perspektiv och främst kanaliseras genom enskilda organisationer.

Som exempel på samverkan med andra givare kan nämnas det samarbete som pågår mellan Sverige och Norge genom biståndsmyndigheten Norad i Malawi där det svenska stödet kanaliseras genom Norad. Ett motsvarande samarbete, där det norska stödet kanaliseras via Sida, byggs upp i Mali. Också med Nederländerna bedrivs samarbete av liknande karaktär.

I den ovannämnda DAC-granskningen konstateras att Sida framgångsrikt har genomfört s.k. delegerade partnerskap (delegated partnerships) med några likasinnade givare, däribland Nederländerna och Norge. Enligt DAC borde Sverige nu kunna utvidga dessa partnerskap till fler länder och fler partner.

Behovet av effektivisering, uppföljning och utvärdering av biståndspolitiken tas som framgått upp i flera motioner. När det gäller effektivisering redovisar regeringen i budgetpropositionen en rad insatser. Utskottet vill här särskilt peka på att regeringen utfärdat riktlinjer för de nya samarbetsstrategierna. Det nya planeringsinstrumentet syftar till att ge en helhetsbild av det svenska samarbetet med enskilda länder. Det skall utgöra ett strategiskt instrument för styrning av utvecklingssamarbetet men skall också spegla åtgärder som Sverige avser att genomföra inom andra politikområden.

I riktlinjerna för samarbetsstrategierna anges att mål- och resultatstyrningen av det svenska samarbetet skall förstärkas. En uppföljning av strategin med avseende på måluppfyllelse skall ske inför utarbetandet av en ny strategi. Årliga landplaner, som följs upp i rapporter, skall tydligt länkas till målen i strategin. Utskottet förutsätter att den förstärkta mål- och resultatstyrningen också kommer att avspeglas i redovisningar till riksdagen. Utskottet kommer med intresse att ta del av resultaten av den utvärdering av riktlinjerna för samarbetsstrategier som skall göras efter tre år.

I betänkande 2003/04:UU3 om den globala utvecklingspolitiken och i andra sammanhang har utskottet tidigare framhållit vikten av utvärdering av politiken för global utveckling inklusive utvecklingssamarbetet. Utskottet beklagar att inrättandet av Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete försenats men ser positivt på att verksamheten nu beräknas komma i gång vid årsskiftet. Utskottet har nyligen i betänkande 2005/06:UU5 redovisat vissa synpunkter på utvärderingsverksamheten inklusive det planerade institutet.

Utskottet noterar att budgetpropositionen innefattar en redovisning av revisionens iakttagelser och åtgärder som vidtagits med anledning av dessa. Utskottet värdesätter denna, inte minst gäller detta redogörelsen för de åtgärder som vidtagits eller planeras med anledning av Riksrevisionens rapport Bistånd via ambassader - en granskning av UD och Sida i utvecklingssamarbetet (RiR 2004:10). Rapporten från Riksrevisionen har behandlats av utskottet i betänkande 2004/05:UU4.

Utskottet ser positivt på, vad gäller Sidas regleringsbrev, att mål formuleras för samtliga verksamhetsgrenar och övergripande återrapporteringskrav förtydligas. Detta står också i överensstämmelse med Riksrevisionens förslag. Även andra åtgärder vidtas som ligger i linje med revisorernas rekommendationer, exempelvis ett regeringsuppdrag till Statskontoret om en översyn av styrningen och förvaltningen av utvecklingssamarbetet. I budgetpropositionen fastslås, när det gäller de rekommendationer i Riksrevisionens rapport som var riktade mot Sida, att samtliga dessa hörsammats i någon form.

I anslutning till vad som utskottet anför här om effektivisering, uppföljning och utvärdering, men också med anknytning till betänkandets nästa del om multilateralt bistånd, vill utskottet något beröra den kommande verksamheten vid Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete.

För närvarande arbetar en särskild utredare med att förbereda och genomföra bildandet av myndigheten. I de kommittédirektiv (dir. 2005:84) som ligger till grund för förberedelserna anges att myndighetens inriktning skall vara utvärdering av hur svenska biståndsmedel används i förhållande till utvecklingssamarbetets mål och syfte liksom effekter av de använda medlen. Vidare skall myndigheten självständigt kunna initiera och genomföra analyser av det internationella utvecklingssamarbetet som har relevans för de beslut som påverkar utvecklingssamarbetet. Den blivande myndigheten skall kunna analysera och utvärdera både multi- och bilateralt utvecklingssamarbete. I direktiven anges att även Regeringskansliet skall kunna utvärderas vad avser utvecklingssamarbete. Myndigheten skall komplettera den utvärderingsverksamhet som i dag bedrivs vid Sida och skall i huvudsak vara producerande och endast undantagsvis fungera som beställare av rapporter.

I direktiven till den särskilde utredaren anges att verksamheten vid den nya myndigheten skall bestå av två huvudkomponenter. I den ena skall verksamheten inriktas mot samarbetsländerna och utvecklingssamarbetet analyseras liksom dess förutsättningar i sitt vidare sammanhang, resultat och effekter. Den andra huvudkomponenten fokuserar huvudsakligen på effektiviteten i den bredare hanteringen av biståndsmedel, genom t.ex. analyser av planerings-, genomförande- och uppföljningsprocessen samt biståndsinstrument och -kanaler. I direktiven anges att kvalitetskrav på verksamheten skall kunna tillgodoses genom ett nära samarbete med forskarsamhället. Myndigheten skall kunna vara regeringen behjälplig med strategiska analyser och skall lägga vikt vid spridning av resultat från utvärderingar och analyser till berörda parter.

Utskottet konstaterar för sin del att det av direktiven till den särskilde utredaren framgår att den nya myndigheten skall komplettera Sidas utvärderingsverksamhet. Däremot anges inte närmare hur detta är tänkt att ske. I Sidas instruktion (1995:869) finns inga närmare uppgifter om utvärderingsverksamhetens inriktning eller innehåll. I instruktionen anges i fråga om utvärdering endast att Sida skall göra en årlig utvärderingsplan.

Utskottet anser det önskvärt med ett klarläggande av hur verksamheten vid den nya myndigheten är tänkt att komplettera Sidas utvärderingsverksamhet. Utskottet anser också att det är angeläget att myndigheten följer och redovisar resultat från relevanta utvärderingar och analyser som genomförs också av andra - såväl nationella som internationella - aktörer och organ.

I fråga om förslaget om utbildning av värnpliktiga hjälparbetare för medverkan i exempelvis biståndsinsatser konstaterar utskottet att sådan verksamhet inte faller inom ramen för värnpliktsutbildningen.

Med vad som anförts anser utskottet att motionerna U304 (s), U313 (m) yrkandena 24 och 25,U330 (c), U336 (fp) yrkande 10 samt U349 (kd) yrkande 21 kan avstyrkas.

Multilateralt bistånd

Propositionen

Genom de nya förutsättningarna för utvecklingssamarbetet, där det enskilda utvecklingslandets situation och perspektiv betonas tydligare, skall olika former av samarbete, bilateralt och multilateralt, ses i ett samlat perspektiv. Insatser kommer i högre grad än i dag att göras tillsammans med andra aktörer, vilket medför att ambitionen höjs när det gäller att få genomslag för svensk syn på utvecklingssamarbete i EU, FN, internationella finansieringsinstitutioner, regionala utvecklingsbanker och globala fonder. Detta underlättas av att Sverige med framgång drivit harmoniseringsfrågorna internationellt.

Harmoniseringen har lett till ökad samsyn, vilket medfört att internationella organisationer och andra länders biståndsmyndigheter kan anförtros uppdraget att kanalisera svenska biståndsmedel. Omvänt kan svenska myndigheter komma att förmedla andra länders bistånd. Det stärkta samarbetet leder till minskade transaktionskostnader och effektivare användning av begränsade förvaltningsresurser för såväl samarbetsländer som givare.

Utrikesutskottets uppföljning av det multilaterala utvecklingssamarbetet

I utskottens beredning av ärenden ingår uppgiften att följa upp och utvärdera riksdagsbeslut. Utrikesutskottet har beslutat att under detta riksmöte följa upp och analysera det svenska multilaterala utvecklingssamarbetet. Uppföljningen har inriktats mot att undersöka hur frågor om det multilaterala biståndet hanteras av UD och Sida. I studien ingår att kartlägga storleken på det svenska multilaterala biståndet. Även Sveriges andel av de totala bidragen till de större FN-organen samt de internationella finansiella institutionerna belyses. Riksdagens utredningstjänst har bistått vid genomförandet av studien Utrikesutskottets uppföljning av det multilaterala utvecklingssamarbetet, vilken bifogas detta betänkande.

I uppföljningen slås fast att det multilaterala biståndet är en förhållandevis okänd del av det svenska biståndsflödet som tills helt nyligen endast har behandlats av ett fåtal utredningar. Sverige är samtidigt en stor givare i flera multilaterala organisationer. Av 15 undersökta organisationer tillhör Sverige de sex största givarna i 12 organisationer.

Av uppföljningen framgår att det samlade multilaterala biståndet utgjorde ungefär hälften av det svenska biståndet 2004. Det svenska multilaterala biståndet 2004 uppgick till 10,1 miljarder kronor. Det bilaterala biståndet var 9,6 miljarder kronor 2004. Sverige ger bidrag till ett 70-tal multilaterala organisationer.

Uppföljningen visar att redovisningen av de svenska bidragen till multilaterala organisationer är bristfällig. Fram till september 2005 har inte riksdagen fått någon samlad redovisning av storleken på det multilaterala stödet. Det saknas även en heltäckande bild av vilka organisationer som får bidrag och hur utbetalningarna har fördelats mellan de olika myndigheter och departement som svarar för utbetalningarna.

När det gäller ansvaret för att fördela bidrag till de multilaterala organisationerna svarar Utrikesdepartementet främst för utbetalning av de reguljära bidragen, men i vissa fall lämnar departementet "öronmärkta" bidrag till de multilaterala organisationerna. Sammanlagt utbetalade Utrikesdepartementet 7,2 miljarder kronor i bidrag till multilaterala organisationer 2004 (inklusive s.k. multibi-bistånd, dvs. "öronmärkta" bidrag som utbetalas i biståndssyfte till de multilaterala organisationerna vid sidan om den reguljära finansieringen till respektive organisation). Ansvarsförhållandena mellan Utrikesdepartementet och Sida uppfattas som otydliga.

Uppföljningen har visat att det inte finns några uttalade principer för att avgöra om biståndet skall lämnas som bilateralt eller multilateralt bistånd. Det finns strategier för det svenska samarbetet med nio FN-organ men det saknas en samlad strategi som utgångspunkt för hela det svenska samarbetet. Detta förhållande har också uppmärksammats i OECD/DAC:s granskning av det svenska utvecklingssamarbetet 2005.

Enligt uppföljningen är det svårt att överblicka genomförda uppföljningar och utvärderingar av de multilaterala organisationernas verksamhet. Information om genomförda insatser är utspridd på många aktörer. En bättre överblick över genomförda uppföljningar och utvärderingar skulle kunna underlätta ställningstaganden om den svenska bidragsfördelningen.

Regeringens rapportering till riksdagen är ofullständig när det gäller redovisningen av de svenska bidragen till de multilaterala organisationerna. Detta gäller bidragens storlek, vilka överväganden som ligger till grund för bidragstilldelningen och vilka resultat som har uppnåtts. I uppföljningsrapporten sägs att om regeringens rapportering till riksdagen kan utvecklas så att fler konkreta resultat redovisades skulle riksdagen sannolikt få ett bättre underlag som grund för sina ställningstaganden.

Motionerna

Allmänt

I partimotion U336 (fp) yrkande 18 i denna del anförs att det i dag saknas en svensk strategi för det bistånd som kanaliseras via FN och andra internationella organ. Regeringen bör utarbeta riktlinjer och tydliga prioriteringar för det multilaterala biståndet.

I partimotion U351 (kd) yrkande 17 begärs att Sverige initierar en diskussion på nationell respektive internationell nivå om orättvisorna i mängden bistånd i olika utvecklingsfonder. Det är orimligt stora skillnader i tillgången till medel för utsatta barn i olika krigsdrabbade länder.

Unicef

I kommittémotion U351 (kd) yrkande 16framhålls behovet av att utöka Unicefs möjligheter att ta fram faktaunderlag och analysera barns utsatthet vid konflikter och krig i syfte att tydliggöra detta.

I motion U345 (s) framhålls att säkerställande av kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa även fortsättningen skall vara en högt prioriterad fråga inom Unicef.

UNHCR och UNWRA

I partimotion Sf251 (v) yrkande 28 anförs att regeringen i FN bör verka för att UNHCR (United Nations High Commissioner for Refugees) finansieras via FN:s budget med treåriga anslag. Enligt yrkande 29 bör UNHCR:s mandat utvidgas så att organet vid behov kan hjälpa internflyktingar att lämna sitt hemland.

I motion U284 (kd) yrkande 2 förespråkas att UNRWA (United Nations Relief and Works Agency) avvecklas och administrationen av de palestinska flyktingarna överförs till UNHCR.

Utskottets överväganden

Utskottet värdesätter att regeringen i budgetpropositionen för 2006 redovisar storleken på det samlade multilaterala biståndet, vilket är en förbättring jämfört med tidigare år då ingen sådan redovisning gjorts. Regeringen anger i årets budgetproposition också vissa resultat som har uppnåtts till följd av de svenska bidragen. Utskottet anser att sådan information är av stort värde.

Den ovannämnda uppföljningen av det multilaterala utvecklingssamarbetet redovisades vid utskottets sammanträde den 8 november 2005. I uppföljningsstudien, vilken bifogas detta betänkande, konstateras att få utredningar närmare penetrerat den svenska biståndspolitiken på det multilaterala området. De studier som genomförts visar sammantaget, enligt den nu aktuella uppföljningen, att det behöver vidtas ett flertal åtgärder av både regeringen och Sida för att man skall komma till rätta med uppmärksammade brister som rör det multilaterala utvecklingssamarbetet.

I den nu aktuella studiens kapitel 9 Sammanfattning och iakttagelser pekas på bl.a. följande brister rörande hanteringen av det multilaterala biståndet och redovisningen av detta:

·.    Redovisningen av det multilaterala biståndet är bristfällig.

·.    Uttalade principer för fördelningen mellan bilateralt och multilateralt bistånd saknas.

·.    Det finns strategier för det svenska samarbetet med nio FN-organisationer men det saknas en samlad strategi för det svenska multilaterala utvecklingssamarbetet.

·.    Sverige ger bidrag till ett 70-tal multilaterala organisationer men det saknas en överblick över det svenska multilaterala utvecklingssamarbetet.

·.    Ansvarsfördelningen mellan Utrikesdepartementet och Sida är otydlig.

·.    Det är svårt att överblicka genomförda uppföljningar och utvärderingar inom området.

·.    Regeringens rapportering till riksdagen om den multilaterala samverkan är ofullständig och oklar.

Utskottets uppföljningsstudie kommenterades vid utskottets sammanträde den 15 november 2005 av Sidas generaldirektör Maria Norrfalk med medarbetare respektive utrikesrådet vid Utrikesdepartementet Ruth Jacoby med medarbetare. Utöver kommentarerna till rapporten redovisades information och synpunkter med anknytning till det aktuella ämnet.

Både från Sida och från UD anser man att utskottets uppföljning tar upp viktiga frågor och att det finns ett behov av att penetrera dessa närmare.

I budgetpropositionen anger regeringen att den har för avsikt att göra en översyn av det multilaterala biståndet för att mer effektivt kunna använda denna kanal i det framtida biståndet. Där nämns att en tydlig övergripande strategi skall läggas fast för på vilket sätt och i vilka fall internationella organisationers verksamhet kan komplettera eller ersätta svenskt bilateralt samarbete. Vidare nämns bl.a. att rollfördelningen mellan UD och Sida skall klarläggas.

Sidas generaldirektör välkomnade detta. Utrikesrådet Jacoby framhöll att den aviserade översynen skall göras skyndsamt. Utgångspunkter för arbetet skall vara den svenska politiken för global utveckling med dess överordnade mål om rättvis och hållbar utveckling och det kompletterande målet för politikområdet Internationellt utvecklingssamarbete, att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.

Utskottet anser att den nu aktuella uppföljningen som genomförts av riksdagens utredningstjänst visar på en rad frågor som bör föranleda åtgärder och fortsatt uppmärksamhet. Utskottet välkomnar därför att en strategi för det svenska samarbetet med de multilaterala organisationerna skall tas fram och har följande kommentarer med anledning av det arbete som skall bedrivas i Regeringskansliet.

Utskottet anser att det behövs en bättre redovisning av det multilaterala biståndet för att belysa vad biståndsmedlen används till och som underlag för beslutsfattande men också som ett led i kunskapsuppbyggnad om multilateralt arbete. Det är önskvärt med en förbättrad rapportering från regeringen till riksdagen om multilateral samverkan, något som också underlättas av förbättrad redovisning av biståndet. Utskottet konstaterar att såväl det multilaterala som det bilaterala biståndet styrs av mål och riktlinjer enligt politiken för global utveckling och riksdagens beslut om anslagstilldelning m.m. samt att samverkan i fält mellan multilateralt och bilateralt bistånd måste beaktas. Utskottet vill understryka vad som framgår av den uppföljningsrapport som tagits fram av riksdagens utredningstjänst, att det saknas tydliga principer för att fördela biståndet på bilateralt respektive multilateralt bistånd. Sådana principer bör enligt utskottet tas fram samtidigt som också principerna för fördelningen av det multilaterala biståndet bör göras tydliga.

Utskottet anser att den aktuella utvärderingen visar på behovet av att förtydliga ansvarsfördelningen mellan främst Sida och UD när det gäller de multilaterala frågorna. Utskottet finner också att uppföljningen och utvärderingen av de svenska bidragen till de multilaterala organisationerna behöver stärkas. Tidigare i detta betänkande har utskottet berört den nya myndighet för analys och utvärdering av det internationella utvecklingssamarbetet som är under uppbyggnad (Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete) och som är av intresse i detta sammanhang.

I anslutning till vad som anförts kan nämnas att det i den tidigare nämnda DAC/ODA-granskningen 2005 av Sveriges utvecklingssamarbete anges att den del av det officiella utvecklingsbiståndet som 2003 lämnades till multilaterala insatser låg något över genomsnittet för DAC:s medlemsländer. Det sägs i DAC-rapporten att Sverige fäster ökad vikt vid multilateralt samarbete och att den gradvisa utvecklingen mot multilaterism bör åtföljas av strategiskt tänkande och resultatuppföljning. Det behövs enligt granskningsrapporten en tydligare multilateral strategi och ett särskilt system som mer systematiskt följer de multilaterala institutionernas prestationer. Vid sitt besök i utskottet den 12 oktober 2005 framhöll chefen för DAC, Richard Manning, att det är viktigt att diskutera hur man kan förbättra ansvarsutkrävandet beträffande multilateralt utvecklingssamarbete.

I sammanhanget vill utskottet, när det gäller multilaterala organ, framhålla att det är angeläget att Sverige även fortsättningsvis verkar för att det synsätt som slagits fast i den svenska politiken för global utveckling får ökat genomslag i sådana organ. Likaså är det enligt utskottet viktigt att ta till vara och föra in erfarenheter från fältverksamheten i multilaterala organ. Ytterligare en fråga som utskottet vill peka på gäller vikten av att Sverige - i egenskap av en stor givare - blir väl företrädd såväl i styrelser i multilaterala organ som på högre tjänstemannanivå i sådana organ. Regeringen bör enligt utskottet intensifiera sina insatser för en sådan utveckling.

Utskottet förutsätter att regeringen i den utredning som kommer att genomföras noga granskar och tar till vara de synpunkter och analyser som utskottet redovisat i sin uppföljning utförd av riksdagens utredningstjänst. Utskottet anser också att resultatet av det aviserade arbetet med att ta fram en strategi för det multilaterala biståndet bör redovisas för riksdagen.

Några motioner tar upp frågor rörande verksamheten i vissa FN-organ.

Sverige stöder både Unicefs nya fokusområde från 2006 om barns rättigheter och inriktningen på skydd av utsatta barn, exempelvis barn i konflikter och barnsoldater. Ett nära samarbete sker med FN:s generalsekreterares särskilda kontor för barn i konflikter.Utskottet instämmer i att det är angeläget med ett gediget faktaunderlag för analyser och agerande och konstaterar att Sida lämnar stöd till Unicefs tankesmedja Innocenti där sådant underlag tas fram.

Vikten av att Unicef prioriterar SRHR-frågor betonas fortlöpande av Sverige. Sverige har hårt drivit att SRHR-frågor avseende ungdomar ingår i Unicefs hälsostrategi. Frågorna prioriteras av Sverige i Unicefarbetet de kommande fyra åren. Utskottet har i ett tidigare avsnitt i betänkandet behandlat SRHR-frågor.

Vad gäller motionsförslagen om finansiering av UNHCR respektive verksamhet rörande internflyktingar vill utskottet hänvisa till sitt ställningstagande till likalydande motionsyrkanden i betänkande 2004/05:UU2.

Utöver vad som då anfördes om finansiering av UNHCR kan framhållas att regeringen arbetar för att bredda UNHCR:s givarbas. Vissa framsteg i denna riktning har skett. Det sammanlagda bidraget till UNHCR för 2005 är större än någonsin och stödet från den privata sektorn är det största i organisationens historia, till stor del tack vare generösa bidrag i samband med flodvågskatastrofen i Sydasien. Fortsatta ansträngningar krävs dock, och vid UNHCR:s årliga exekutivkommittémöte riktade Sverige på nytt en uppmaning till UNHCR att aktivt söka få en bredare och mer balanserad givarbas. Den nye högkommissarien för flyktingfrågor försäkrade i sitt anförande vid mötet att UNHCR kommer att arbeta i denna riktning.

UNHCR har på senare år fått en större roll när det gäller skydd av internflyktingar. Även en rad andra FN-organ och organisationer bistår och hjälper internflyktingar, inte minst Internationella rödakorskommittén. Arbetet med att stärka de humanitära organisationernas samarbete i fält har under året utmynnat i ett förslag från FN-sekretariatet som bl.a. innebär att man skall dela upp ansvaret mellan aktörerna i olika sektorer. Enligt detta förslag skall UNHCR ta s.k. ledningsansvar för internflyktingar inom tre sektorer (skydd, nödlogi och lägerdrift) i kriser som orsakats av konflikt.

Sverige, såväl som UNHCR och den breda medlemskretsen, stödjer förslaget som innebär att UNHCR i framtiden kommer att få ett utökat ansvar för att hjälpa internflyktingar. Det bör dock understrykas att ansvaret att skydda och på olika sätt bistå internflyktingar i första hand ligger på de enskilda staterna.

Att UNHCR får ett utökat ansvar för internflyktingar innebär inte att organisationen får mandat att hjälpa dessa att lämna landet. Ett sådant mandat skulle innebära att det internationella samfundet inlöser, eller övertar, det berörda landets skyldighet att respektera och garantera sina medborgares mänskliga rättigheter.

FN:s organ för de palestinska flyktingarna, UNWRA, vilket behandlas i en motion, bildades 1949 i syfte att försöka lösa det palestinska flyktingproblemet. Under senare år har de tilltagande oroligheterna på Västbanken och i Gaza bidragit till att UNRWA sökt särskilt humanitärt stöd. Det svenska stödet till UNRWA för budgetåret 2005 uppgår till 210 miljoner kronor. Därutöver tillkommer svenskt stöd till UNRWA:s appeller. För 2005 uppgick detta till ca 100 miljoner kronor.

UNRWA är ett tillfälligt FN-organ och dess mandat förlängs vart tredje år. Sverige och det internationella samfundet arbetar för att UNRWA inte skall behövas i framtiden. I dagsläget ser det dock ut som om det finns behov av UNRWA under flera år framöver. Sverige verkar därför aktivt för en ökad samordning i området bland berörda FN-organ och andra aktörer.

Med vad som anförts anser utskottet att motionerna U284 (kd) yrkande 2,U336 (fp) yrkande 18 i denna del, U345 (s),U351 (kd) yrkandena 16 och 17 samt Sf251 (v) yrkandena 28 och 29 kan avstyrkas.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.	Vissa frågor om biståndets inriktning och innehåll m.m., punkt 7 (m)
	av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:U289 yrkandena 25, 29 och 31, 2005/06:U313 yrkandena 1-3, 12, 15-17, 19, 23-26 och 29 samt 2005/06:MJ522 yrkande 1 och avslår motionerna 2005/06:U336 yrkandena 2-6, 2005/06:U349 yrkandena 2, 7, 8, 18 och 20-24, 2005/06:U350 yrkandena 1 och 5, 2005/06:U351 yrkandena 4 och 5, 2005/06:U380 yrkande 9, 2005/06:U382 yrkandena 6 och 7, 2005/06:Kr418 yrkande 3 och 2005/06:A370 yrkande 7.

Ställningstagande

För att kunna bidra till att uppfylla FN:s millenniedeklaration om att halvera fattigdomen till år 2015 bör den svenska politiken för global utveckling bygga på ett samlat synsätt rörande de funktioner som olika politikområden har. Denna deklaration innehåller åtaganden om fred, säkerhet och avrustning, utveckling och fattigdomsbekämpning, miljöhänsyn, mänskliga rättigheter, demokrati och god samhällsstyrning samt skydd för särskilt utsatta och behandlar Afrikas speciella behov. Millenniemålen består av åtta olika delmål och skall ses som ett steg på vägen till att helt utrota fattigdomen i världen. Sveriges politik för global utveckling skall därutöver bidra till att främja respekten för mänskliga rättigheter och demokrati.

Det svenska biståndet skall vara resultatinriktat. Vad som krävs är en kortvarig, intensiv och bred igångsättning av egna utvecklingsansträngningar genom ett kraftfullt initialt bistånd som skall ge en god start, men som trappas ned inom en bestämd tid. Vi vill poängtera att det inte är tillräckligt att se till kvantiteten i biståndet. Det är också viktigt att se till att kvaliteten är god. Som komplement till den utvärdering som sker via svenska myndigheter behövs också oberoende utvärderare som gör konkreta utvärderingar utifrån de strategier och riktlinjer som slagits fast. Därigenom underlättas möjligheterna att belysa effekten av svenskt bistånd och att vidta åtgärder om biståndsinsatserna inte visar sig vara effektiva.

Att framhäva de mänskliga rättigheternas universalitet måste vara en hörnsten i svensk utrikespolitik. Svenskt bistånd skall inte utgå till statsmakter som grovt och systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna och förtrycker sina medborgare. Sverige skall inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik betona kravet på de mänskliga rättigheterna och demokrati. Vi anser att de centrala villkoren för svenskt bistånd skall vara stöd till rättsstaten, respekt för de mänskliga rättigheterna och utvecklingen av demokrati och marknadsekonomi.

Vi välkomnar IMF:s och Världsbankens beslut om skuldavskrivning till fattiga och högt skuldsatta länder. Besluten ökar förutsättningarna för en snabb fattigdomsutrotning och för att millenniemålen kan uppfyllas. Skuldavskrivning till diktaturer måste vara uteslutet. I sådana fall bör i stället ett ökat demokratibistånd lämnas. Skuldavskrivningen får inte leda till korruption, vanstyre eller krigföring, de ökade inkomsterna måste komma de fattiga till godo och alla flickor och pojkar måste få grundläggande utbildning.

Frivillighetsorganisationer som verkar i utvecklingsländer bör få en utökad roll i biståndet, särskilt i länder med korrupta regimer. Sverige bör införa nolltolerans när det gäller korruption med svenska biståndsmedel.

Hälsovårdsinsatser måste komma i fokus. Den katastrofala utvecklingen, särskilt hiv/aids, men även vad gäller tuberkolos, malaria och andra allvarliga epidemier måste brytas. Sjuka och döende människor kan inte utveckla ett land. En basal hälsovård måste komma alla till del. I millenniedeklarationen är ett av delmålen fokuserat på hiv/aids och det är fundamentalt att man lyckas nå framsteg i detta, för att det övergripande målet om att halvera fattigdomen skall vara möjligt att genomföra på rätt sätt.

Förutom de insatser som redan görs anser vi moderater att vi från svenskt håll måste delta ännu mer aktivt än vad vi nu gör i det internationella arbetet. Två viktiga delar är utbildning och hälsovård. Utbildning och information är nödvändigt för att kunna förebygga smitta och är det viktigaste instrumentet för att öka kunskap och ta bort vanföreställningar. Frågan om större engagemang av fler människor som sprider kunskap om hiv är essentiell för att vi skall lyckas vända trenden i den katastrofala hiv-epidemin.

Vi anser att man kraftigt bör framhålla vikten av att i ökad utsträckning fokusera på tillväxt som ett instrument för att utrota fattigdom. Utan en snabb ekonomisk tillväxt kommer vi aldrig att kunna förändra dagens situation med att över en miljard människor lever på mindre än 1,3 dollar per dag. Många länder saknar helt handel och investeringar från omvärlden, och för att bryta detta mönster och skapa uthållig tillväxt krävs frihandel tillsammans med marknadsekonomiska institutioner, äganderätt och rättsstat, respekt för de mänskliga rättigheterna och utveckling av demokrati.

Världsbanken har i en nyligen publicerad rapport visat att länders tillväxt grundas till 90 % av tullfrihet, 5 % av bistånd och 5 % av övriga orsaker. Avveckling av tullar och andra handelshinder är dubbelt viktigt för u-länderna därför att det dels ger tillträde till EU:s och andra i-länders marknader, dels möjliggör handel och ekonomiskt samarbete mellan u-länder.

Det är således viktigt att EU och övriga i-länder undanröjer sina handelshinder mot omvärlden. Sverige skall genom EU driva frågan om en avveckling av tullar och handelshinder såväl inom ramen för den pågående Doharundan i World Trade Organization (WTO) som i det arbete som kommer att följa efter WTO-ministermötet i Hongkong. Fri handel med jordbruksprodukter bör prioriteras liksom en liberalisering av tjänstemarknaderna och de finansiella marknaderna. Fortsatta handelsliberaliseringar på jordbruksområdet och en genomgripande reformering av EU:s jordbrukspolitik är viktiga delar i en friare världshandel och ett ökat välstånd. Dumpning av subventionerade produkter skall inte tillåtas motverka fattiga länders utveckling av egna marknader. Därmed skulle en långsiktig grund för sunda handelsförhållanden och en snabb och långsiktig välståndsökning kunna läggas.

Säkerhet är grundläggande för en demokratisk utveckling och ekonomisk tillväxt som ger välstånd. Bland OECD-länderna finns i dag en insikt om behovet av en bredare ansats för långsiktig och hållbar utveckling tillsammans med fattigdomsbekämpning, där även säkerhetsrelaterade och vissa militära insatser är föremål för diskussion.

OECD-länderna har beslutat att flera säkerhetssektorsreformer kan definieras som utvecklingsbistånd. Dessa gäller stärkande av civil och demokratisk styrning av säkerhetssektorn, reformer inom säkerhetssystemen för att utveckla demokratiska styrsystem och civil kontroll, civilt fredsbyggande och konfliktförebyggande, civil konfliktlösning, budgettekniskt stöd för demokratisk styrning och kontroll av försvarsbudgeten, stöd till verksamhet som förebygger att barnsoldater rekryteras samt kontroll och förhindrande av små lätta vapen.

Vi välkomnar denna utveckling och menar att det är nödvändigt med en tydligare koppling mellan demokrati, säkerhet och ekonomisk tillväxt för att med kraft bekämpa fattigdomen i världen.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan anförts. Förslaget lämnas med anledning av motionerna MJ522 yrkande 1, U289 yrkandena 25, 29 och 31 samt U313 yrkandena 1- 3, 12, 15-17, 19, 23-26 och 29.

2.	Vissa frågor om biståndets inriktning och innehåll m.m., punkt 7 (fp)
	av Birgitta Ohlsson (fp) och Nina Lundström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:U336 yrkandena 2-6 och avslår motionerna 2005/06:U289 yrkandena 25, 29 och 31, 2005/06:U313 yrkandena 1-3, 12, 15-17, 19, 23-26 och 29, 2005/06:U349 yrkandena 2, 7, 8, 18 och 20-24, 2005/06:U350 yrkandena 1 och 5, 2005/06:U351 yrkandena 4 och 5, 2005/06:U380 yrkande 9, 2005/06:U382 yrkandena 6 och 7, 2005/06:Kr418 yrkande 3, 2005/06:MJ522 yrkande 1 och 2005/06:A370 yrkande 7.

Ställningstagande

Varje människa har rätt att leva ett liv i fred och frihet. Mänskliga rättigheter är universella. Det politiska system som bäst tillvaratar och tillförsäkrar människor dessa grundläggande rättigheter är det demokratiska styrelseskicket. Folkpartiets slutsats är därför att demokrati bör vara det överordnade målet för svenskt utvecklingssamarbete.

Det svenska biståndet har under årens lopp i många fall bidragit till att hålla korrumperade och maktfullkomliga regeringar vid makten. Sverige kan inte fortsätta finansiera odemokratiska regeringars verksamhet. Folkpartiet menar därför att Sverige bör fasa ut det bilaterala bistånd som ges till stater som Laos, Vietnam, Eritrea m.fl., såvida regeringarna inte visar trovärdig vilja att genomföra demokratiska reformer. Detta är regimer som gång efter annan, genom sitt agerande, deklarerat ointresse för demokrati och respekt för grundläggande mänskliga rättigheter.

Om bistånd skall bedrivas i diktaturstater bör det kanaliseras via enskilda organisationer. Det bör vidare kontrolleras att stödet genom dessa organisationer inte tillfaller regimen. Vi vill även understryka att Sida inte skall finansiera organisationer som inte står bakom principen om demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

Vi menar att det bilaterala biståndet bör vägledas av följande principer om utfasning. Om en biståndsmottagare anses bryta mot principerna om demokrati och mänskliga rättigheter menar vi att ett samrådsförfarande bör inledas mellan parterna. Om ingen förändring har skett efter 60 dagar av samråd kan lämpliga åtgärder vidtas, d.v.s. biståndet frysas. Om situationen inte förändras ens på grund av denna åtgärd skall samråd fortsätta. I sista hand kan hela avtalet upphävas, d.v.s. biståndet slopas.

Folkpartiet menar vidare att Sverige måste ge öppet och konkret stöd till kampen för demokrati och utarbeta en strategi för att stärka demokratirörelserna i Eritrea, Kuba, Zimbabwe, Vitryssland, Iran, Polisario i Västsahara, m.fl., så att människor på plats kan arbeta för en demokratisk utveckling. Stöd till den demokratiska oppositionen i kombination med ett starkt externt tryck gentemot förtryckande regimer, har i många fall visat sig vara positivt för den demokratiska utvecklingen i det enskilda landet och, i vissa fall, hela regioner. Folkpartiet menar att det svenska biståndet starkare bör kopplas till ett framväxande transnationellt civilt samhälle för att stödja kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. Det svenska biståndet kan på detta sätt bidra till att främja regimskifte i de länder där situationen för mänskliga rättigheter är som mest allvarlig.

Erfarenheterna från stödet till demokratiseringen i Sydafrika, kunskaperna om det internationella stödet till demokratiseringen i Central- och Östeuropa i samband med Berlinmurens fall och demokratibiståndet till revolutionerna i Serbien, Georgien, Ukraina med flera, borde samlas ihop för att utgöra grunden för en ny politik för demokratisering i totalitära stater.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförts ovan. Förslaget lämnas med anledning av motion U336 yrkandena 2-6.

3.	Vissa frågor om biståndets inriktning och innehåll m.m., punkt 7 (kd)
	av Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:U349 yrkandena 2, 7, 8, 18 och 20-24, 2005/06:U350 yrkandena 1 och 5, 2005/06:U351 yrkandena 4 och 5, 2005/06:U380 yrkande 9, 2005/06:U382 yrkandena 6 och 7, 2005/06:Kr418 yrkande 3 och 2005/06:A370 yrkande 7 och avslår motionerna 2005/06:U289 yrkandena 25, 29 och 31, 2005/06:U313 yrkandena 1-3, 12, 15-17, 19, 23-26 och 29, 2005/06:U336 yrkandena 2-6 och 2005/06:MJ522 yrkande 1.

Ställningstagande

Alla människor har samma unika värde. Denna övertygelse är en viktig utgångspunkt för den kristdemokratiska synen på vårt ansvar för omvärlden och för våra relationer till de miljontals människor som i dag tvingas leva i absolut fattigdom. Denna syn på människans värde är en grund för solidaritet och respekt för mänskliga rättigheter. Den ställer den enskilda människan i centrum och värderar varje individ lika högt oavsett etnisk härkomst, kön, ålder, social ställning eller andra annars åtskiljande faktorer. Den innebär också en stark tro på den enskilda människans förmåga och möjligheter att bygga upp goda levnadsförhållanden om diskriminerande hinder undanröjs.

Kristdemokraterna vill framhålla de demokratiska rättigheterna som ett mål i sig, men också som en förutsättning för utveckling från fattigdom till välfärd. Politiker i en demokrati måste stå till svars för sina handlingar, vilket är en drivkraft för bättre fördelningspolitik, ekonomi och värnande av mänskliga rättigheter. Alla mänskliga rättigheter är mål i sig, samtidigt som de främjar en positiv samhällsutveckling. Skyddet av de mänskliga rättigheterna är därför en ofrånkomlig del av biståndet.

Kristdemokraterna konstaterar att mer än 3 miljarder människor lever på mindre än 2 dollar per dag och varje timme dör mer än 1 200 barn till följd av extrem fattigdom, vilket motsvarar tre Sydostasien-tsunamier varje månad. En tredjedel av världens befolkning saknar tillgång till de mest grundläggande medicinerna. För dem som är fattiga är priset ofta avgörande för om deras sjukdomar kommer att kunna behandlas om de skall kunna bli friska. Förebyggande arbete mot smittspridning, god kosthållning, utbildning av hälsovårdspersonal och förebyggande hälsovård är grundläggande. Som biståndsgivare har Sverige ett stort ansvar att prioritera grundläggande social service.

Kristdemokraterna menar att det finns ett behov av mer geografiskt koncentrerade biståndsinsatser och tydligare strategier för Sveriges multilaterala bistånd. Regeringen har framställt den svenska utvecklingspolitiken som om Sverige skall finnas för att inte förlora effektiviteten i utvecklingssamarbetet och biståndet. Kristdemokraterna förstår denna invändning, men eftersom resurserna är begränsade måste Sverige kraftsamla på vissa områden och länder. Kristdemokraterna anser att en del av det bistånd som i dag går till Asien, Mellanöstern, Nordafrika, Latinamerika och Östeuropa i stället skall kanaliseras till länderna i Afrika söder om Sahara.

Inom biståndspolitiken råder det i dag brister på ledarskap och samordning, såväl på EU-nivå som på nationell och internationell nivå. Internationellt bistånd är ett av de effektivaste vapnen i kampen mot fattigdom, men detta vapen är i dag underanvänt och ineffektivt och i behov av en grundläggande reform. Det finns ett skriande behov av att göra världens bistånd mer samordnade och förutsägbara. Transaktionskostnaderna för de länder som betalar bistånd och administrationskostnaderna för de mottagarländer som skall hantera alla bistånd är idag orimligt höga.

Kristdemokraterna anser att svenskt bistånd i ökad grad skall riktas till kvinnor i mottagarländerna. Deras direkta deltagande och inflytande skapar ett djupare, bredare och stabilare folkstyre. I de länder där demokratin är bristfällig kan dessa kvinnor bli en viktig aktör i arbetet att införa och stärka demokratin. Bistånd riktat till kvinnor gagnar i allmänhet även barn och effekten är därför tvåfaldig

Genom bistånd riktat till kvinnor ökar chanserna för att biståndsmedlen investeras på sätt som gagnar familjens barn och hushåll. Erfarenheterna visar exempelvis att projekt för att förbättra tillgången till hushållsvatten är mer framgångsrika om kvinnor är involverade i planering och genomförande. Ekonomiska lån riktade till kvinnor betalas tillbaka i större utsträckning än lån riktade till män. Kristdemokraterna anser att jämställdhetsfrågor är avgörande för att uppnå effektiv och hållbar utveckling i utvecklingsländerna.

Kristdemokraterna pekar på vikten av att utveckla de fattiga ländernas förvaltningar och samhällsinstitutioner för att dessa länder skall kunna utvecklas och föra en god ekonomisk politik.

På många håll i Afrika i dag försvinner oacceptabelt stora delar av de fattiga jordbrukarnas inkomster in i de korrupta regimernas skattkista, och det krävs därför ökade insatser till skydd för de afrikanska jordbrukarnas möjlighet att behålla sina förvärvade inkomster. Kristdemokraterna menar att den utbredda statskorruptionen måste bekämpas och att ökat stöd bör gå till utvecklandet av självständiga bondeorganisationer och utvecklingen av lokala och regionala marknader.

Sedan mitten av 1990-talet har hiv/aids blivit den faktor som utgör störst hot mot barn i konfliktdrabbade områden. Smittans spridning har lett till att miljoner barn lämnas föräldralösa. Många barns föräldrar, syskon, släktingar, vänner och grannar som lever med smittan blir sjuka och dör. Föräldralösa barn har alltid funnits i samhället men aldrig tidigare har antalet varit så stort som i spåren av hiv/aids-epidemin. Antalet barn som förlorat sina föräldrar på grund av hiv/aids beräknas öka till 40 miljoner år 2010.

Kristdemokraterna anser att Sverige måste utöka andelen av den totala biståndsbudgeten till kampen mot hiv/aids. Målet bör vara att avsätta 10 % av det totala biståndsanslaget till kampen mot allvarliga smittsamma sjukdomar i fattiga länder. Liknande initiativ måste tas från hela det internationella samfundet, frivilligorganisationer och regionala organisationer för att förbättra situationen för de barn som på olika sätt drabbats av hiv/aids.

Det finns ingen exakt aktuell statistik över antalet gatubarn. Siffran antas kunna vara ca 80-100 miljoner. Majoriteten av dessa barn har kontinuerlig kontakt med sitt hem och sin familj, men har gatan som arbetsplats. Andra lever uteslutande på gatan. I städerna är barnen oerhört utlämnade och sårbara. Risken att arresteras av polis och utsättas för fysisk misshandel är stor. Naturligtvis är faran överhängande att smittas av hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Gatubarnen, som är helt rättslösa, har inga möjligheter att protestera eller fly. Drogmissbruk bland barnen är mycket vanligt.

För att försöka förebygga och hindra denna dystra utveckling krävs det insatser för att förbättra hälsovården, införa sociala trygghetssystem och bekämpa fattigdomen. Men det krävs också specifika projekt med krishantering och samtal för de barn som redan lever på gatan, då de ofta har hamnat där på grund av upplevelser och svåra fysiska och psykiska minnen. Denna typ av insats finns i dag i ytterst begränsad omfattning. Målet är att ge dem alternativa möjligheter till livet på gatan.

Ett sätt att stödja barnen är att ta bort skolavgifterna. Detta är ett exempel på vad som kan kallas en "stödjande miljö", dvs. ett sätt att stärka faktorer i samhället som motverkar smittspridning. Denna form av projekt bör utökas.

Av världens vuxna analfabeter är 64 % kvinnor, samtidigt som utbildning av kvinnor är en nyckel till utveckling. Klyftan mellan kvinnors och mäns utbildningsnivå har minskat, men fortfarande är bara 74 % av kvinnorna i u-länderna läs- och skrivkunniga i förhållande till männen. I Afrika är drygt 50 % av alla kvinnor analfabeter och i södra och västra Asien är siffran 55-60 %. Flickor och kvinnor diskrimineras ofta i utbildning och yrkesliv. I många delar av världen lever kvinnor och män i skilda sfärer.

Att satsa på att förbättra kvinnors hälsa och att underlätta kvinnors arbete genom mekanisering och utbildning är ofta avgörande för att öka produktionen inom exempelvis jordbruket och förbättra människors levnadsvillkor. Enligt Världsbanken är finansiering av utbildning för flickor och unga kvinnor den mest kostnadseffektiva investering som finns i biståndssammanhang.

Den internationella handeln med främst flickor och kvinnor är en av de värsta formerna av våld mot kvinnor. Denna nutida form av slavhandel har ökat drastiskt under senare år. Uppskattningsvis 500 000 kvinnor är offer för människohandel och förs in i EU varje år - antingen rövas de bort, säljs eller ges bort.

Den internationella brottsligheten känner inga gränser. Verksamheten med människohandel i Europa blir allt bättre organiserad främst på grund av att även den organiserade brottsligheten, maffian, insett hur lukrativ och näst intill riskfri den är. Kristdemokraterna menar att alla länder är berörda av problemet med människohandel som ursprungs-, transit- eller destinationsländer. Därför måste även polisen arbeta över nationella gränser och utbyta information med sina kolleger från andra medlemsländer. Det finns många exempel på hur Europols (Europeiska polissamarbetet) arbete har satt stopp för internationella ligor. Men det räcker inte. De kvinnor som blir offer för människohandel kommer ofta från utsatta miljöer där fattigdomen är utbredd. Av denna anledning bör internationellt bistånd i större grad riktas direkt till kvinnor och barn.

En förutsättning för att minska fattigdomen är att uppnå ekonomisk tillväxt i utvecklingsländerna som sedan fördelas på ett bra sätt. Insatser måste göras för att skapa näringslivsutveckling och tillväxt. Resurser måste skapas i och av mottagarländerna själva genom en framsynt ekonomisk politik som leder till en utveckling av framför allt det lokala näringslivet. Företagandets utveckling och samhällsutvecklingen är intimt sammankopplade.

Det behövs ett bättre samarbete (partnerskap) mellan biståndsmyndigheter och svenskt näringsliv i arbetet med att kartlägga behoven av och förutsättningarna för insatser som syftar till att öka tillväxten och stärka näringslivet i samarbetsländerna. I många situationer kan ett samarbete mellan biståndet och näringslivet skapa en högre utväxling och större effektivitet och mottagarnytta.

Att handel spelar en central roll för en positiv ekonomisk utveckling är självklart. Problemet i dag är att det finns för höga handelshinder. Kristdemokraterna menar att det krävs starkare insatser för att öka utvecklingsländernas tillträde till både de globala och regionala marknaderna och för att stödja de lokala och inhemska företagens möjligheter att konkurrera.

Kristdemokraterna anser att Sverige bör vara ett föredöme i det internationella samfundet och leda den globala opinionen för skuldavskrivningar. Kristdemokraterna menar att villkor och krav måste ställas på att mottagarlandet skall föra en sund ekonomisk politik, en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter, liksom på tydliga och konkreta handlingsplaner för att bekämpa fattigdomen. Kristdemokraterna föreslår en modell för skuldavskrivning som innebär att den skuldsatta statens små steg mot en "sundare" och mer demokratisk politisk styrning skall ge betydligt större steg i skuldavskrivning. Detta för att dessa länder snabbare skall komma upp ur en hopplös situation som råder bland många fattiga länder och för att verka som morot för länder att bygga upp sunda samhällsstrukturer.

Även om ekonomisk tillväxt är en nödvändig förutsättning för att minska fattigdomen, så är det inte tillräckligt. För att främja en god utveckling i de fattigaste länderna krävs det ett omfattande undervisningsstöd och utbildningsbistånd som innefattar basutbildning för lärarfortbildning, läromedelsinsatser och skolbyggnadsprogram.

Kristdemokraterna vill slå fast alla barns rätt att gå i en skola och få utbildning av god kvalitet. Det måste också finnas lika möjligheter för flickor, pojkar och för barn med funktionshinder att gå i skolan.

För Kristdemokraterna är det speciellt viktigt att kunskap om mänskliga och kulturella värden främjas. Därför bör utbildning och forskning inom humaniora och samhällsvetenskap inkluderas. Alla barn och ungdomar bör på ett tidigt stadium diskutera etiska frågor, få undervisning i de demokratiska principerna och om de mänskliga rättigheterna och skyldigheterna.

Sverige bidrar till utveckling i andra länder genom bistånd. En stad i spillror behöver materiellt bistånd men en trasig människa behöver mer än mat för att bli hel. Kultur kan därför utgöra ett immateriellt bistånd, något som bör uppmärksammas i den svenska biståndspolitiken. På kort sikt kan det röra sig om en stunds skratt eller njutning, medan det på längre sikt kan handla om uppbyggande av kulturella institutioner och infrastrukturer. Det fria ordet har stor betydelse för att ett samhälle skall kunna växa i och bevara demokratin. Möjligheten till kommunikation genom böcker och tidningar bör vara viktiga kulturella inslag i en biståndssatsning med yttrandefrihet och demokrati som mål.

Kristdemokraterna menar att det krävs en vidareutveckling i synen på konflikt- och säkerhetsfrågornas koppling till biståndet. Biståndet till stöd för mänskliga rättigheter, demokratiutveckling, kampen mot miljöproblem och hiv/aids-bekämpningen m.m. är alla problemområden som är starkt länkade till säkerhetspolitiska aspekter. Biståndet som ges innan en konflikt har brutit ut, till riskzoner, samt till fredsuppbyggande insatser i efterkrigsområden måste förbättras. Bättre varningssystem i det internationella samfundet måste utvecklas för att bättre upptäcka potentiella konflikter och för att sätta in konfliktförebyggande insatser i tid.

I det fredsuppbyggande arbetet behövs det långsiktighet och ett brett spektrum av olika biståndsinsatser humanitär hjälp, minröjning, infrastrukturprojekt, demokratistöd, civila poliser och kommunalt stöd m.m.. För att öka säkerheten för människor i efterkrigsområden eller i sönderfallna stater med utspritt krigsmateriel, bör ett förstärkt bistånd riktas mot att öka kapaciteten för minröjning och effektivisera insamlingen av handeldvapen.

Kristdemokraterna anser det speciellt viktigt med bistånd riktat mot insatser för förståelse och försoning mellan tidigare stridande folkgrupper. En viktig del av det konfliktförebyggande arbetet är även att skipa rättvisa och ställa krigsförbrytare inför rätta. Med andra ord bör bistånd också riktas till uppbyggnad av rättsväsende, fängelsevård, domstolar och utbildning av det juridiska systemets personal.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad jag framför.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförts ovan. Förslaget lämnas med anledning av motionerna U349 yrkandena 2 ,7, 8, 18 och 20-24, U350 yrkandena 1 och 5, U351 yrkandena 4 och 5, U380 yrkande 9, U382 yrkande 6 och 7, Kr418 yrkande 3 samt A370 yrkande 7.

4.	Vissa övriga frågor om inriktning m.m., punkt 8 (m, fp, kd, c)
	av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Birgitta Ohlsson (fp), Agne Hansson (c), Ewa Björling (m), Rosita Runegrund (kd) och Nina Lundström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:U336 yrkande 17 och 2005/06:U349 yrkande 10 och avslår motionerna 2005/06:U313 yrkandena 5 och 6 samt 2005/06:U336 yrkande 23.

Ställningstagande

Biståndsinsatser måste vara långsiktiga om de skall kunna bidra till framgång i form av minskad fattigdom och demokratisk utveckling. Sverige bör koncentrera sina insatser till ett mindre antal länder och fokusera på bättre måluppfyllelse.

När OECD:s biståndsorgan DAC 2005 granskande den svenska utvecklingspolitiken i sin Peer ReviewSweden slog man fast att det behövs en koncentration av biståndet till färre länder och sektorer. Först när det svenska bilaterala biståndet koncentreras och fokuseras kan insatserna bli betydelsefulla, menar OECD. Detta är en ståndpunkt som också delas av Sida. Redan vid den förra DAC-granskningen av det svenska biståndet år 2000 fick Sverige kritik för att biståndet var utspritt på för många mottagarländer.

Även om vi anser att svenska långsiktiga biståndsinsatser skall koncentreras till vissa länder vill vi framhålla att humanitärt bistånd skall kunna lämnas till länder där det finns behov av detta i samband med akuta konflikter eller naturkatastrofer.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna U336 yrkande 17 och U349 yrkande 10.

5.	Demokrati och de mänskliga rättigheterna, punkt 9 (m, fp, kd, c)
	av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Birgitta Ohlsson (fp), Agne Hansson (c), Ewa Björling (m), Rosita Runegrund (kd) och Nina Lundström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:U268 yrkandena 4-6 och 2005/06:U324 yrkande 9 och avslår motionerna 2005/06:U203 yrkandena 1 och 2, 2005/06:U209 yrkandena 13 och 16, 2005/06:U214 yrkandena 2 och 3, 2005/06:U313 yrkandena 27 och 28, 2005/06:U336 yrkandena 20, 21 och 28, 2005/06:U343, 2005/06:U349 yrkandena 16 och 17, 2005/06:U350 yrkande 9, 2005/06:U365, 2005/06:U367, 2005/06:U383 yrkande 8 och 2005/06:Kr253 yrkande 3.

Ställningstagande

Under hela 1990-talet och fram till 2002 skördade demokratirörelsen på Kuba stora framgångar. Den arresteringsvåg av demokratiaktivister som regimen inledde i mars 2003 var ett svar på detta. Under 2003 och 2004 dömdes mer än 80 demokratiaktivister till långa fängelsestraff. Till en början var demokratirörelsen slagen och svag, men i slutet av 2003 kom aktiviteterna i gång igen och rörelsen stärktes under hela 2004. Aktivisterna är dock hårt utsatta och trakasserierna från myndigheterna är kontinuerliga. Situationen för de mänskliga rättigheterna på Kuba är allvarlig.

Efter arresteringsvågen 2003 gjorde dåvarande biståndsministern flera mycket skarpa uttalanden som följts av liknande uttalanden från nuvarande biståndsministern. Det krävs dock också praktiska förändringar av biståndet till Kuba. I Sidas årsrapport för 2004 finns inget progressivt tänkande om hur Sverige skall bidra till demokratiseringen på Kuba. Enligt Sida består verksamheten av "ett begränsat program för utvecklingssamarbete" med syfte att "skapa förutsättningar för reformer". I rapporten uppges att utvärdering av ett flerårigt program för att utbilda kubanska funktionärer i modern nationalekonomi visar att programmet "indirekt antas bidra till öppningar, inte bara på det ekonomiska området".

Det är anmärkningsvärt att projektet av Sida sorteras in under demokrati och mänskliga rättigheter, men bara indirekt förväntas leda till någon typ av "öppning" i det kubanska samhället. Ingenstans i verksamhetsrapporten för 2004 står heller hur projektet på Kuba skall bidra till förutsättningar för demokratiska reformer. Inte heller finns det någon beskrivning av biståndsinsatsernas resultat.

Den första viktiga principen är att den huvudsakliga målgruppen för biståndet ska vara demokratiska kubanska organisationer på och utanför Kuba. Målet med Sveriges politik gentemot Kuba måste vara att främja en demokratisk utveckling i landet. Avsaknaden av förtroende för dem på Kuba som öppet och med fredliga medel arbetar för demokrati är dock slående i Sveriges politik. Detsamma gäller de kubaner som bor i Europa och hur dessa ska delta i demokratiseringsprocessen.

Den andra principen för stödet är att de kubaner på och utanför Kuba som arbetar för demokratisering ska kunna vara tillräckligt förberedda, så att förändringarna verkligen leder till demokratisering och inte till ett nytt auktoritärt system som i exempelvis dagens Vitryssland och Ryssland.

Mot bakgrund av detta bör regeringen ta fram en genomarbetad strategi för hur Sveriges bistånd faktiskt ska bidra till målet om att skapa demokratiska reformer på Kuba. Denna strategi bör innehålla ett program för hur de kubaner som bor i Europa skall delta i arbetet för demokrati. Den bör också innehålla ett program för svenska folkrörelser som vill använda sina erfarenheter från demokratibiståndet i östra Europa på Kuba.

Den kubanska regeringen isolerar sina medborgare från omvärlden, och aktiviteter som bidrar till att isoleringen bryts är berömvärda. För att bryta den isoleringen skulle regeringen kunna bjuda en delegation representanter från olika delar av demokratirörelsen till Sverige. Ett högnivåbesök på Kuba som inkluderar möten med såväl demokrater som den kubanska regeringen skulle också vara positivt.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2005/06:U268 yrkandena 4-6 och 2005/06:U324 yrkande 9.

6.	Internationella finansieringsinstitutioner samt skuldavskrivningar, punkt 15 (v)
	av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:U249 yrkandena 7-12 och 2005/06:U310 yrkande 3 och avslår motionerna 2005/06:K453 yrkandena 2 och 5, 2005/06:Sk496 yrkande 17, 2005/06:U249 yrkandena 1-6 och 13, 2005/06:U307, 2005/06:U311 yrkande 22, 2005/06:U332 yrkandena 1-5, 2005/06:U336 yrkande 22 och 2005/06:U341 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Vänsterpartiet anser att förbättringar bör göras av regeringens redovisning till riksdagen om sitt agerande i Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF). I den årliga skrivelsen från regeringen bör det tydligt framgå hur regeringen har förhållit sig till olika förslag om finansiering av multilaterala skulder till de fattiga och skuldtyngda länderna.

Sverige bör i internationella sammanhang verka för att IMF och Världsbanken inte påtvingar enskilda länder en viss form av ekonomisk politik. I stället bör varje land ges frihet att självt lägga fast en ekonomisk-politisk inriktning som leder till minskad fattigdom.

I Världsbanken bör Sverige driva kravet att resultatet av nationella strategier för fattigdomsbekämpning i första hand skall mätas genom metoden PSIA (Poverty Social Impact Analysis) som visar vilken effekt politiken får på fattigdom och sociala förhållanden.

Det är viktigt att IMF:s och Världsbankens krav synkroniseras bättre så att den ena institutionens mål och krav inte hindrar den andra institutionens strävan att minska fattigdomen. Sverige bör driva på en utveckling i denna riktning.

Vänsterpartiet anser att Sverige bör driva krav på att avskriva skulderna till samtliga HIPC-länder (Heavily Indebted Poor Countries). Skuldavskrivningen skall göras utan att några framtida biståndsmedel tas i anspråk. Den skall inte vara förknippad med några motprestationer i form av detaljerade makroekonomiska krav som inte bygger på nationella fattigdomsstrategier.

Storbritannien har tagit fram riktlinjer för konditionalitet i IMF och Världsbanken. Regeringen bör på motsvarande sätt utforma en svensk offentlig position som ger riktlinjer för Sveriges agerande i IMF och Världsbanken och som tydligt tar ställning mot detaljerade makroekonomiska krav som inte bygger på nationella fattigdomsstrategier och full parlamentarisk insyn.

Bolivia är, sina naturtillgångar till trots, Latinamerikas fattigaste land och tillika ett av de fattigaste länderna i världen. Det beror på att utländska företag plundrat landet och att korrumperade politiker banat väg för detta genom omfattande privatiseringar. I Bolivia är också korruptionen utbredd. Detta har lett till att de lån som Bolivia beviljats inte har använts till det de var avsedda för, och landet lider av en stor skuldbörda.

Vänsterpartiet anser att Sverige i EU och i andra internationella sammanhang bör verka för att skuldavskrivningarna avseende Bolivia inte förbinds med villkor om privatiseringar av landets naturtillgångar.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna U249 yrkandena 7-12 och U310 yrkande 3.

7.	Internationella finansieringsinstitutioner samt skuldavskrivningar, punkt 15 (mp)
	av Lotta Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:U341 yrkandena 1-3 och avslår motionerna 2005/06:K453 yrkandena 2 och 5, 2005/06:Sk496 yrkande 17, 2005/06:U249 yrkandena 1-13, 2005/06:U307, 2005/06:U310 yrkande 3, 2005/06:U311 yrkande 22, 2005/06:U332 yrkandena 1-5 och 2005/06:U336 yrkande 22.

Ställningstagande

Hotet om klimatförändringar är vår kanske största globala solidaritetsfråga. Det fordrar ett samarbete mellan olika länder och ett samordnat agerande mellan olika myndigheter och departement inom länderna. Detta har Sverige drivit med viss framgång inom EU - men det är viktigt med ett konsekvent agerande också i andra forum. Ett exempel är Världsbanken och andra multilaterala internationella finansieringsinstitutioner. Banken säger sig vilja satsa på förnybar energi men gör tvärtom. Informationen om bankens energiutlåning ur ett klimatperspektiv är bristfällig, och banken har t.ex. inte uppskattat utsläpp av växthusgaser från många av sina projekt. Sedan klimatkonventionen undertecknades i Rio 1992 uppskattas banken av folkrörelser ha satsat närmare 16 miljarder dollar på fossilenergiprojekt och endast 1 miljard dollar på förnybar energi och hushållning. Bara en bråkdel av bankens pengar satsas på projekt som riktar sig till de fattiga på landsbygden. För just dessa människor är det viktigt med decentraliserade projekt, som ofta är småskaliga och passar dåligt in i bankens program. Internt har tjänstemän inom banken i en PM som miljörörelsen kommit över påtalat att utlåningen till fossil- och gruvprojekt utgör en "tydlig och omedelbar fara". Enligt ett annat internt dokument har dock projekten tillhört de mest lönsamma.

Beslut i Världsbanken och andra multilaterala internationella finansieringsinstitutioner, som Europeiska investeringsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken, Europeiska utvecklingsbanken m.fl., fattas i slutändan av medlemsländerna. Ländernas röststyrka relateras normalt till mängden insatt kapital. Makten ligger således hos de rika länderna. Det är därför viktigt med en öppen diskussion i medlemsländerna om bankernas agerande, och detta förutsätter i sin tur öppenhet och god tillgång till information om både bankens agerande och medlemsländernas ställningstaganden och överväganden.

De multilaterala utvecklingsbankerna omsätter mycket stora summor som direkt eller indirekt kan anses som offentliga medel. Dessa pengar får stor betydelse för utvecklingsinriktningen i de låntagande, normalt fattiga, länderna, och det är viktigt att dessa pengar används för en ekologiskt hållbar utveckling. Sverige bör aktivt verka för en ändring av inriktningen i Världsbankens energiutlåning. Minst 20 % av energiutlåningen bör gå till hushållning och projekt baserade på förnybara energikällor. (Kärnkraft och ny storskalig vattenkraft räknas här inte till förnybara energikällor.) Denna andel bör ökas successivt så att hela energiutlåningen om fem år går till hushållning och projekt baserade på förnybara energikällor.

Miljöpartiet anser att informationen till riksdagen bör förbättras. Regeringen bör varje år rapportera till riksdagen hur stor andel av bankens energiutlåning som har gått till hushållning och förnybar energi och hur stor andel som gått till fossilenergiprojekt. Regeringen bör också årligen informera riksdagen om i vilka beviljade fossilenergiprojekt man haft en avvikande uppfattning från majoriteten i bankens styrelse.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion U341 yrkandena 1-3.

8.	Vissa inslag i biståndspolitiken, punkt 20 (c)
	av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:U259 och avslår motionerna 2004/05:U3 yrkande 6, 2005/06:U276 yrkandena 4-6, 2005/06:U285 yrkande 12, 2005/06:U288 yrkande 2, 2005/06:U299 yrkande 2, 2005/06:U301, 2005/06:U309, 2005/06:U311 yrkande 23, 2005/06:U336 yrkandena 18 i denna del, 27 och 31, 2005/06:U340 yrkande 12, 2005/06:So467 yrkande 2 och 2005/06:So639 yrkande 2.

Ställningstagande

Avgörande för en hållbar lösning på många länders hungerproblem är att jordbruket ges förutsättningar att utvecklas. Detta har konstaterats såväl i forskning som av regeringen i proposition 1994/95:100. Möjligheterna för småbönder att förbättra produktivitet och inkomster måste bli bättre. I många fall krävs ekonomiska reformer. Likaså krävs exempelvis insatser för att förbättra infrastruktur, rådgivning, tillgång till krediter m.m.

Det är osäkert i vilken utsträckning som ovannämnda konstaterande har haft inflytande på det praktiska utvecklingssamarbetet med afrikanska länder. Det finns ett uppenbart behov av att fokusera tydligare på detta område. Sverige bör, helst i samverkan med övriga nordiska länder, förbereda och genomföra förtroendefulla samtal med afrikanska regeringar om behovet av en ny jordbrukspolitik. Samtalen bör handla om hur en jordbrukspolitik skall vara utformad för att bidra till decentraliserad ekonomisk tillväxt och tryggad livsmedelsförsörjning för landsbygdens och städernas befolkning. Bättre jordbrukspolitik i Afrika är en förutsättning för att biståndet skall kunna göra egentlig nytta.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion U259.

9.	Multilateralt bistånd, punkt 22 (m, fp, kd, c)
	av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Birgitta Ohlsson (fp), Agne Hansson (c), Ewa Björling (m), Rosita Runegrund (kd) och Nina Lundström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:U336 yrkande 18 i denna del och avslår motionerna 2005/06:U284 yrkande 2, 2005/06:U345, 2005/06:U351 yrkandena 16 och 17 samt 2005/06:Sf251 yrkandena 28 och 29.

Ställningstagande

Utrikesutskottets uppföljning av det multilaterala utvecklingssamarbetet visar tydligt att det saknas en strategi för det bistånd som kanaliseras via FN och andra internationella organ. Vi anser att regeringen bör utarbeta strategier och riktlinjer som tydligt anger prioriteringarna vad gäller det multilaterala biståndet. Det är angeläget att fastställa en policy för när och hur mycket multilateralt bistånd bör kanaliseras via FN eller andra internationella organ. Det är också viktigt att slå fast en tydlig rågång mellan UD och Sida i dessa frågor där UD bör stå för strategier, riktlinjer och analys medan Sida svarar för specialistkunskaper och genomförande.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion U336 yrkande 18 i denna del.

10.	Multilateralt bistånd, punkt 22 (v)
	av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:Sf251 yrkandena 28 och 29 samt avslår motionerna 2005/06:U284 yrkande 2, 2005/06:U336 yrkande 18 i denna del, 2005/06:U345 och 2005/06:U351 yrkandena 16 och 17.

Ställningstagande

UNHCR:s verksamhet finansieras genom årliga bidrag från medlemsstaterna, vilket leder till osäkerhet och ryckighet i planering och verksamhet. Dessutom finns det risk för att organisationen avstår från att uttrycka befogad kritik mot någon av de viktigaste bidragsgivarna, t.ex. Sverige. Därför bör Sverige verka för att UNHCR finansieras via FN:s budget och med treåriga anslag.

UNHCR:s mandat omfattar bara flyktingar som passerat en nationsgräns. Numera utgör de s.k. internflyktingarna en mycket stor andel av det totala antalet flyktingar. Vänsterpartiet anser att UNHCR:s mandat bör utvidgas så att organisationen exempelvis får möjlighet att vid behov hjälpa internflyktingar att lämna hemlandet.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion Sf251 yrkandena 28 och 29.

Särskilda yttranden

1.	Biståndsvolym och anslag för 2006 under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd m.m., punkt 1 (m)
	Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling (m) anför:

En riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister beslutade den 23 november att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende 2006. Samtidigt fastställdes utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för åren 2006 och 2007.

Moderaterna har i partimotion 2005/06:Fi240 Politik för arbete och välfärd och i kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar till att återupprätta den svenska arbetslinjen, bryta bidragsberoende och utanförskap, ge fler medborgare makt över den egna vardagen samt trygga goda statsfinanser och en värdig välfärd. Vi vill satsa på offentliga kärnverksamheter som sjukvård, rättstrygghet och skola i stället för på bidragssystemen.

Vi föreslår en växling från subventioner och bidrag till omfattande skattesänkningar för alla, främst för låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett bättre sätt än i dag kunna genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma.

När riksdagens majoritet genom rambeslutet valt en annan inriktning av politiken, deltar vi inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 7.

I det följande redovisar vi vilken fördelning på anslagen inom utgiftsområde 7 som vi förordade i vår anslagsmotion 2005/06:U377.

Det sker en kraftig ökning av biståndsanslagen de närmaste åren. Mellan 2002 och 2008 ökar anslagen från 14 till 28 miljarder kronor. En fördubbling av biståndsanslagen är inte motiverad. Även med våra justeringar kommer biståndsanslagen att öka med drygt 40 % motsvarande period. Vi menar att nuvarande biståndsnivå, sett till vad som hittills har betalats ut, är tillräcklig och anslår därför 19 miljarder kronor till anslag 8:1 Biståndsverksamhet.

Vi anser att biståndet i dag präglas av bristande fokus och bristande effektivitet. Biståndet bör i större utsträckning inriktas på att bekämpa fattigdomen i världen. För det krävs en tydligare koppling mellan demokrati, säkerhet och ekonomisk tillväxt. Kampen mot fattigdom och epidemier som hiv/aids måste fortsätta med full kraft. Sverige måste också verka för en bättre samordning av det multilaterala biståndet. G 8-ländernas Internationella valutafondens och Världsbankens beslut om skuldavskrivning till fattiga och högt skuldsatta länder är ett steg i rätt riktning och kommer att öka förutsättningarna för en snabb fattigdomsutrotning samt att FN:s millenniemål kan uppfyllas.

Med vårt anslagsförslag kommer Sveriges internationella bistånd att överstiga de 0,7 % av BNI som Förenta nationerna (FN) rekommenderar.

2.	Biståndsvolym och anslag för 2006 under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd m.m., punkt 1 (kd)
	Rosita Runegrund (kd) anför:

Kristdemokraterna förespråkar i sin partimotion 2005/06:Fi242 en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken än den regeringen och dess stödpartier föreslår.

Utgiftsområde 7 omfattar politikområdet Internationellt utvecklingssamarbete. Resursbehoven i det internationella utvecklingssamarbetet är enorma. Den utbredda fattigdomen är oacceptabel. Att uppnå målen i FN:s millenniedeklaration, bl.a. att halvera andelen extremt fattiga till år 2015, är oerhört angeläget.

Vi kristdemokrater står fast vid vårt mål om att Sverige via statsbudgeten skall ge minst 1 % av BNI i internationellt bistånd under mandatperioden, och att detta sedan skall vara ett golv för framtida satsningar. Det är glädjande att en riksdagsmajoritet delar vår uppfattning om enprocentsmålet.

Kampen mot hiv/aids måste intensifieras. Epidemin är en tragedi för de smittade och deras anhöriga, samtidigt som den innebär en katastrof för de drabbade ländernas ekonomier. Vi anser att minst 10 % av biståndsanslaget bör kanaliseras till insatser för reproduktiv hälsa och hiv/aids-prevention. Vårt budgetalternativ innebär en ökning av anslagen till hiv/aids-bekämpning och skydd mot smittsamma sjukdomar med totalt 300 miljoner kronor, jämfört med vad som förordas av regeringen.

Kristdemokraterna menar att svenskt bistånd i ökad grad skall riktas till kvinnor. En sådan inriktning är viktig dels för att hjälpa utsatta kvinnor från människohandel, dels för att studier visar att bistånd riktat direkt till kvinnor ger ett bra samhällsekonomiskt utfall. Vi öronmärker mot denna bakgrund 200 miljoner kronor för bistånd riktat till kvinnor, vilket innebär näst intill en fördubbling jämfört med insatserna 2005.

Enligt uppskattningar finns det i dag någonstans mellan 80 och 100 miljoner gatubarn. Majoriteten av dessa har kontinuerlig kontakt med sitt hem och sina familjer, men någonstans mellan 10 och 30 % lever uteslutande på gatan. Det är angeläget med kraftfullare insatser för gatubarnen både i form av ökat bistånd och i form av mer internationellt samarbete. Förutom biståndsinsatser i form av exempelvis fattigdomsbekämpning och hälsovård behövs också särskilda insatser för psykisk hjälp i form av specifika projekt med krishantering och samtal.

Kristdemokraterna vill intensifiera kampen mot den extrema fattigdomen, och därför ökar vi anslaget till Afrika med 305 miljoner kronor, jämfört med regeringens förslag. För att kunna finansiera den kraftiga satsningen på Afrika, hiv/aids och kvinnor har det varit nödvändigt att minska biståndet till några andra regioner. Jämfört med 2004 års biståndsnivå innebär denna omprioritering dock ingen sänkning av biståndet.

Upprepade naturkatastrofer och konflikter visar på behovet av en stärkt beredskap för humanitära kriser. Därför anslår Kristdemokraterna 30 miljoner kronor till humanitära insatser och konflikthantering, utöver regeringens förslag. Vi vill även öka anslagen till FN:s livsmedelsprogram WFP med 30 miljoner kronor och till Unicef med 10 miljoner kronor, utöver vad regeringen beräknat.

Det är av största vikt att de medel som anslås till biståndsverksamhet används på ett effektivt sätt. I en gemensam reservation med Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet utvecklar vi vår syn på behovet av en begränsning av antalet samarbetsländer.

3.	Biståndsvolym och anslag för 2006 under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd m.m., punkt 1 (c)
	Agne Hansson (c) anför:

Centerpartiet har sedan länge en hög ambition vad gäller svenskt bistånd. Den svenska biståndsnivån skall vara hög och biståndet av god kvalitet. Mitt parti har lång erfarenhet av internationellt arbete och biståndsfrågor. Många partimedlemmar arbetar konkret med biståndsfrågor genom projekt i olika delar av världen. Flertalet projekt är inriktade på demokratibygge och främjande av kvinnors möjligheter att skapa ett bättre liv för sig och sina familjer.

Vi välkomnar den ökade inriktning på fältverksamhet som Sida genomfört de senaste åren. Detta ligger helt i linje med vad Centerpartiet har förespråkat. Men expansionen av fältverksamheten medför också risker för kompetensbrist när det gäller vissa arbetsuppgifter. Vi har därför från Centerpartiets sida valt att minska biståndsnivån i avvaktan på att Sida uppnår fullgod kvalitet i användandet av biståndsmedel. Vi förutsätter att arbetet med kvalitetssäkring fortsätter och ökar nu successivt medelstilldelningen i vårt budgetalternativ. Centerpartiets bedömning är att godtagbar kvalitet på biståndet skall uppnås 2007. Då nås också, enligt vårt budgetalternativ, det principiellt viktiga enprocentsmålet, dvs. biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete uppgår till 1 % av BNI.

Centerpartiet avsätter även i årets budgetförslag medel för miljöbistånd på ett särskilt anslag för detta ändamål. Miljöproblemen i världen medför säkerhetsrisker och är i många fall en orsak till konflikter. På grund av dagens överutnyttjande och bristfälliga hantering av naturresurser och utsläpp samt på många håll snabb befolkningsökning och andra demografiska faktorer liksom stora välståndsklyftor är det lätt att se hela det ekologiska systemet som hotat. Säkerhetshoten till följd av miljöproblem kommer att leda till ökade krav på internationellt samarbete med miljön i fokus. Detta är en följd av att många miljöproblem kräver lokala, regionala eller globala lösningar, som inkräktar på nationella regeringars rättigheter.

Sveriges befolkning har ett stort ansvar för att minska våra "ekologiska fotavtryck" så att vi inte fortsätter att stjäla miljöutrymme av andra människor och kommande generationer. Som nation har vi också ett stort ansvar i att bistå fattigare länder i deras miljöarbete. Detta är en enorm utmaning. Det är mot denna bakgrund som Centerpartiet vidmakthåller kravet på att Sverige skall satsa pengar på miljöbistånd. För budgetåret 2006 beräknar vi 285 miljoner kronor för miljöbistånd. Därefter bör miljöbiståndet trappas upp ytterligare.

Det är av största vikt att de medel som anslås till biståndsverksamhet används på ett effektivt sätt. Här har Riksrevisionen kritiserat regeringens styrning och uppföljning av utvecklingsbiståndet. Från Centerpartiets sida anser vi det onödigt att inrätta Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete. Vi beräknar därför inget anslag för myndigheten. Utvärderingen av svenskt utvecklingssamarbete kan och bör skötas internt inom Sida, av UD och av det naturliga granskningsorgan som Riksrevisionen utgör.

I en gemensam reservation från Centerpartiet, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna utvecklar vi vår syn på behovet av en begränsning av antalet samarbetsländer.

Centerpartiet har i tidigare sammanhang, bl.a. i samband förra årets budgetbetänkande och i samband med behandling av den svenska politiken för global utveckling, lagt fram förslag i en rad frågor som rör internationellt utvecklingssamarbete. Det gäller exempelvis vikten av stöd till hälsofrågor och hiv/aids-insatser liksom särskilda insatser riktade till kvinnor och funktionshindrade liksom bistånd till åtgärder för att kunna förse fattiga människor med rent vatten och fungerande avloppssystem. Vi har också framhållit att antalet samarbetsländer och planeringsinstrument måste begränsas. Jag vill poängtera att Centerpartiets uppfattning i dessa frågor kvarstår.

4.	Internationella finansieringsinstitutioner samt skuldavskrivningar och Nya finansieringslösningar, punkterna 15 och 16 (mp)
	Lotta Hedström (mp) anför:

I likhet med regeringen anser Miljöpartiet att skuldbördorna i vissa fattiga länder utgör ett hinder för ekonomisk och social utveckling och att ytterligare insatser behövs för att minska de fattiga ländernas skuldbörda.

För att detta skall åstadkommas menar vi dock att Sverige i alla relevanta internationella sammanhang skall verka för att rika länder och internationella finansiella institutioner bör komma överens om att skriva av alla bilaterala, multilaterala och kommersiella skulder helt för de länder som inte förefaller klara FN:s millenniemål.

Vad gäller G 8-ländernas förslag om en hundraprocentig skuldavskrivning för alla länder inom HIPC-initiativet skall Sveriges hållning vara att Världsbankens och Internationella valutafondens andelsägare skall implementera G 8-ländernas förslag utan vidare dröjsmål eller nya krav.

Illegitima skulder bör omedelbart avskrivas och Sverige skall dessutom verka för att fattiga länder befrias från de påförda ekonomiska och politiska krav som följer av HIPC:s skuldsanering.

Det behöver vidare utarbetas ett nytt, internationellt oberoende, rättvist och öppet skuldsaneringsförfarande, för att skapa en långsiktig lösning av skuldkrisen i syfte att uppnå millenniemålen år 2015.

Utöver detta borde regeringen skyndsamt utreda vilka alternativa finansieringslösningar av millenniemålen som är mest realistiska och effektiva i nuläget. Dessa nya lösningar måste bli till nya och reella tillskott och gå utöver de finansiella åtaganden som redan gjorts.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2005/06:1 Budgetpropositionen för 2006 Utgiftsområde 7:

1.	Riksdagen fastställer biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete till en procent av vid budgettillfället beräknad bruttonationalinkomst (BNI) för 2006 (avsnitt 3.1).
2.	Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2006 för ramanslaget 8:1 Biståndsverksamhet göra ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst 41 734 000 000 kronor efter 2006 (avsnitt 3.8.1).
3.	Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2006 för ramanslaget (:1 Biståndsverksamhet ställa ut garantier som inklusive tidigare ställda garantier uppgår till högst 12 607 200 000 kronor (avsnitt 3.8.1).
4.	Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2006 för ramanslaget 8:5 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier ställa ut garantier för finansiellt stöd till länder i Östeuropa som inklusive tidigare ställda garantier uppgår till högst 990 000 000 kronor (avsnitt 3.8.5).
5.	Riksdagen godkänner att den särskilda exportkreditgarantiramen för de baltiska länderna, Ryssland m.fl. länder avvecklas i enlighet med regeringens förslag (avsnitt 3.8.5).
7.	Riksdagen för 2006 anvisar anslaget under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd, såvitt avser anslag som står till regeringens disposition, enligt följande uppställning:

Tusental kronor

Anslag		Anslagstyp	Anslagsbelopp
8:1	Biståndsverksamhet	ramanslag	25 340 737
8:2	Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)	ramanslag	622 088
8:3	Nordiska Afrikainstitutet	ramanslag	14 232
8:4	Folke Bernadotteakademin	ramanslag	25 612
8:5	Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier	ramanslag	994
8:6	Riksrevisionen: Internationella uppdrag	ramanslag	40 000
8:7	Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete	ramanslag	15 000
Summa			26 058 663

8.	Riksdagen beslutar vad Riksrevisionens styrelse föreslår att för anslaget 8:6 Riksrevisionen: Internationella uppdrag skall 2006 finnas en anslagskredit på högst tre procent av anvisat anslag (avsnitt 3.8.6).
9.	Riksdagen beslutar vad Riksrevisionens styrelse föreslår att det anslagssparande på ramanslaget 8:6 Riksrevisionen: Internationella uppdrag som vid slutet av budgetåret 2004 översteg tre procent av anslagsbeloppet av myndigheten skall föras bort som indragning av anslagsbelopp (avsnitt 3.8.6).
10.	Riksdagen bemyndigar för Riksrevisionens styrelse budgetåret 2006 anvisat anslag under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd, såvitt avser anslag Riksrevisionen, enligt uppställning under avsnitt 1.

Motion väckt med anledning av skr. 2004/05:4

2004/05:U3 av Lotta Hedström (mp):

6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en konkretion av vilka åtgärder som regeringen ämnar vidta för att minska överföringskostnaderna för remitteringar från arbetskraftsinvandrare.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2005

2005/06:K453 av Ulf Holm m.fl. (mp):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riksdagen bör få en årlig rapport om valkretsens agerande inklusive valkretsens röstning i principiella frågor.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda huruvida principen om rösträtt i relation till ekonomisk styrka är förenlig med Världsbankens och IMF:s stadgar.

2005/06:Sk496 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

17.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skuldavskrivning för högt skuldsatta utvecklingsländer.

2005/06:L291 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

43.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om HBT-frågor i Sveriges bilaterala bistånd.

2005/06:L375 av Lars Ohly m.fl. (v):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sidas regleringsbrev.

2005/06:U203 av Ana Maria Narti (fp):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges internationella insatser angående det globala civila samhället.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkoren för utvecklingen av ett sunt civilt samhälle i världen.

2005/06:U209 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

13.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bilateralt biståndssamarbete bör villkoras med krav på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.
16.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av oberoende och fria massmedier och att stöd till dessa skall vara en viktig del av svenskt demokratibistånd.

2005/06:U214 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en omläggning av den svenska biståndspolitiken rörande Vitryssland.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om demokratistöd till svenska enskilda organisationer som verkar i Vitryssland.

2005/06:U221 av Lotta Hedström och Helena Hillar Rosenqvist (båda mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att hitta nya finansieringslösningar för försummade sjukdomar.

2005/06:U224 av Göran Persson i Simrishamn och Christer Adelsbo (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige vidtar nödvändiga påtryckningar för att påverka kampanjer som är emot preventivmedel.

2005/06:U232 av Joe Frans (s):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föreslå att Sverige arbetar för att fattiga länder inte skall tvingas öppna sina marknader för skev konkurrens, med utslagning av lokala jordbruk, ökad fattigdom och hunger som följd.

2005/06:U237 av Inger René m.fl. (m, fp, v, c, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör höja nivån för området sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter till minst 10 % av den totala biståndsbudgeten.

2005/06:U240 av Johan Pehrson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör koncentrera sitt kvarvarande bistånd till Vietnam till några viktiga profilområden, bl.a. kampen mot korruption.

2005/06:U245 av Gustav Fridolin och Lotta Hedström (båda mp):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att föra fram och involvera s.k. icke prioriterade grupper i fattigdomsbekämpande insatser.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Sidas roll för att Sveriges arbete med att bekämpa fattigdomen i framtiden når människor med funktionsnedsättning.

2005/06:U249 av Lars Ohly m.fl. (v):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör undersöka hur man kan öka insynen i och redovisningen av hur den nordisk-baltiska representanten i Internationella valutafonden och Världsbanken agerar och vilka resultat man uppnår utifrån den förda politiska linjen.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör förbättra dialog och förståelse mellan olika parter genom anordnande av offentliga möten, där regeringen har chans att redovisa och tydliggöra regeringens tänkta politiska linje inför årsmötena i Internationella valutafonden och Världsbanken.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för en revidering av röstberäkningen i Internationella valutafonden och Världsbanken, så att man inte bara tar hänsyn till ekonomisk storlek, utan även andra principer såsom befolkningsstorlek.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör agera för att utvecklingsländernas inflytande inte bara ökar i röststyrka utan även vad gäller antalet representanter i Internationella valutafondens och Världsbankens exekutivstyrelser.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ställa krav på att Internationella valutafondens och Världsbankens protokoll offentliggörs på ett sätt som gör det möjligt för allmänhet, parlament, medier och organisationer att ta del av diskussioner, förslag och omröstningar.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i Internationella valutafonden och Världsbanken bör verka för att valet av ordförande bör föregås av en öppen nomineringsprocess och att val av lämplig person utgår från kompetens och ej landtillhörighet.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för att IMF och Världsbanken inte påtvingar enskilda länder en viss form av ekonomisk politik, utan ger varje land frihet att självt få bestämma en ekonomisk-politisk inriktning som leder till minskad fattigdom.
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör driva krav på att resultatet av PRS (Poverty Reduction Strategy) i första hand skall mätas mot PSIA (Poverty Social Impact Analysis).
9.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör driva krav på att Internationella valutafondens och Världsbankens olika program synkroniseras bättre, så att den ena institutionens mål och krav inte hindrar den andra institutionens strävan att minska fattigdomen.
10.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör driva krav på att avskriva skulderna till samtliga HIPC-länder (Heavily Indebted Poor Countries) utan att kräva motprestation i form av detaljerade makroekonomiska krav som inte bygger på nationella fattigdomsstrategier.
11.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör utforma en svensk skriftlig position i frågan om konditionaliteten i Internationella valutafonden och Världsbanken som tydligt tar ställning mot detaljerade makroekonomiska krav som inte bygger på nationella fattigdomsstrategier och full parlamentarisk insyn.
12.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen tydligt, i den årliga skrivelsen, skall redogöra för hur regeringen förhållit sig till olika förslag gällande att finansiera multilaterala skulder till de fattiga och skuldtyngda länderna.
13.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till att det genomförs en studie inom ramen för Internationella valutafonden och Världsbanken som syftar till att undersöka hur man kan hitta en rättvisare lösning på återbetalningar som kan härledas till s.k. illegitima skulder.

2005/06:U259 av Staffan Danielsson och Margareta Andersson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige, helst tillsammans med de nordiska länderna, genomför förtroendefulla samtal med de afrikanska länder som uppbär mycket svenskt bistånd om den nya jordbrukspolitik som är oundgängligen nödvändig för att utveckla Afrika och dess jordbruk.

2005/06:U260 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ompröva svenskt bistånd till UNFPA:s stöd av Kinas ettbarnspolitik.

2005/06:U268 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det nuvarande svenska biståndet till Kuba.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om principer för svenskt bistånd till Kuba.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett strategiskt demokratibiståndsprogram för Kuba.

2005/06:U276 av Peter Eriksson m.fl. (mp, -):

4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om det stora behovet av decentraliserat beslutsfattande och småskaliga lösningar där lokalbefolkningens deltagande sätts i centrum och dess kreativitet, kunskaper och innovationsförmåga tas till vara i kampen mot hunger och undernäring.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om nyttan av mikrolånskrediter för investeringar i lokala jordbruksprogram och landsbygdsutveckling.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om intensifierad kamp och ökad hållbar odling av energigrödor, då det samtidigt skulle innebära säkrad livsmedelsförsörjning i fattiga länder och minskad global klimatbelastning.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av stabila och rättvisa frihandelsregler för att uppnå effektiv fattigdomsbekämpning och utrotande av hunger.
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att förutsättningslöst utreda olika alternativa finansieringsmöjligheter för att finansiera millennieutvecklingsmålen.

2005/06:U282 av Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp, kd, v, mp):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett fortsatt multilateralt stöd till organisationer som UNFPA och IPPF.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de analyser och strategier som ligger till grund för Sveriges internationella utvecklingssamarbete skall lyfta fram kvinnors och mäns tillgång till sexuell och reproduktiv hälsoservice.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall utarbeta program för att stödja mottagarländer att själva bygga upp ett fungerande system av import eller produktion, kvalitetskontroll och distribution av SRHR-materiel.

2005/06:U284 av Annelie Enochson och Tuve Skånberg (båda kd):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avveckla UNWRA och överföra administrationen av de palestinska flyktingarna till UNHCR.

2005/06:U285 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

12.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det palestinska ledarskapets skyldighet att bekämpa terrorism samt att svenskt bistånd till palestinska myndigheten och organisationer som kan kopplas till palestinsk terror tills vidare skall upphöra.

2005/06:U288 av Britt-Marie Danestig m.fl. (v):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ökning av andelen bistånd som går till utbildning till 15 %.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skärpta krav på kvalitet och könsperspektiv i biståndet till utbildning.

2005/06:U289 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

25.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en tydligare koppling mellan demokrati, säkerhet och ekonomisk tillväxt är nödvändig för att med kraft bekämpa fattigdomen i världen.
29.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör kunna använda biståndsmedel till att förstöra vapenlager av lätta vapen, men också biologiska och kemiska vapenlager.
31.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att välkomna Internationella valutafondens och Världsbankens beslut om skuldavskrivning till fattiga och högt skuldsatta länder.

2005/06:U299 av Anders Bengtsson och Maria Hassan (båda s):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall öka sitt bilaterala bistånd till Ukraina med inriktning på demokratiutveckling.

2005/06:U301 av Luciano Astudillo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige ökar sitt engagemang i Uruguay.

2005/06:U303 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inga svenska biståndspengar skall gå till verksamhet som stöder tvångssteriliseringar och tvångsaborter.

2005/06:U304 av Lennart Klockare och Birgitta Ahlqvist (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning av värnpliktiga hjälparbetare i Boden.

2005/06:U307 av Kristina Zakrisson och Lars U Granberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Världsbanken och IMF.

2005/06:U309 av Joe Frans (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förnyad och fördjupad Afrikapolitik.

2005/06:U310 av Alice Åström m.fl. (v):

3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU och i andra internationella sammanhang bör verka för att skuldavskrivningarna för Latinamerikas fattigaste land, Bolivia, inte förbinds med villkor om privatiseringar av landets naturtillgångar.

2005/06:U311 av Lars Ohly m.fl. (v):

22.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall verka för att FN får ett starkare inflytande över Världsbanken och IMF.
23.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avlägsnande av minor i krigshärjade områden måste få ett utökat tekniskt och ekonomiskt stöd.

2005/06:U313 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att främja en snabb utrotning av fattigdomen som övergripande mål.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att biståndet skall bidra till att uppnå FN:s millenniemål senast år 2015.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rättsstaten, respekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati och marknadsekonomi är centrala målsättningar i samarbetet med biståndsländerna.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tydliggöra gränssnittet mellan snabba och kortsiktiga humanitära insatser och mer långsiktigt bistånd.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det humanitära biståndet i högre grad skall fokusera på att stärka kvinnor och föräldralösa barn.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ökade satsningar på katastrofförebyggande bistånd.
12.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning för alla flickor och pojkar i u-länder.
13.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka kvinnors rättigheter och möjligheter.
14.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för utarbetande av specifika program för barn som har blivit föräldralösa på grund av hiv samt att dessa program implementeras i de afrikanska ländernas ordinarie fattigdomsstrategier.
15.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka samarbetet mellan stater, regeringar, frivilliga och/eller enskilda organisationer för att sprida kunskap om hiv.
16.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa en effektiv struktur för olika hälso- och sjukvårdsinsatser i Afrika.
17.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa fler utvecklingsenheter som arbetar med hivprevention på plats i Afrika.
18.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge tillgång till antivirala medel för alla gravida hivsmittade kvinnor i Afrika.
19.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att satsa ytterligare resurser på grundforskning rörande effektiv behandling och vaccin mot hiv, tbc och malaria.
20.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tekniköverföring och finansiellt stöd för hållbar utveckling måste bli en viktigare del i Sveriges och EU:s utvecklingssamarbete.
21.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att miljöprogram utarbetas och implementeras i u-ländernas nationella planer för fattigdomsstrategier.
23.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydliga villkor för skuldavskrivning.
24.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resultat- och kvalitetsmål för Sveriges utvecklingspolitik.
25.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om noggrann utvärdering och uppföljning för ökad kunskap om hur svenskt bistånd kan effektiviseras.
26.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att frivilligorganisationer som verkar i utvecklingsländer bör få en utökad roll i biståndet, särskilt i länder med korrupta regimer.
27.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka och utveckla det partinära stödet.
28.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka självständigheten och flexibiliteten när det gäller verksamhetsplaner, rapportering och redovisning utan att göra avkall på strikta ekonomiska redovisningskrav för det partinära stödet för demokratisamarbete.
29.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa nolltolerans när det gäller korruption med svenska biståndsmedel inblandade.
30.	Riksdagen anvisar till utgiftsområde 7 anslag 8:1 Biståndsverksamhet för budgetåret 2006 19 000 000 000 kr i enlighet med vad som anförs i motion 2005/06:U377 om utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.

2005/06:U315 av Agne Hansson m.fl. (c):

1.	Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt uppställning:
2.	Riksdagen beslutar att uppta ett nytt anslag för miljöbistånd i enlighet med vad i motionen anförs.

2005/06:U320 av Hillevi Larsson och Anne Ludvigsson (båda s):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av fokus på sexuell och reproduktiv hälsa i det svenska biståndet.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att även internationella biståndsprojekt, organiserade av FN och EU, bör fokusera på sexuell och reproduktiv hälsa.

2005/06:U324 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

9.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige ökar det direkta och indirekta stödet till demokratirörelsen på Kuba.

2005/06:U330 av Håkan Larsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att undersöka förutsättningarna för ett närmare samarbete mellan de nordiska biståndsorganisationerna, i första hand Sida, Norad och Danida.

2005/06:U332 av Peter Eriksson m.fl. (mp, -):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i alla relevanta internationella sammanhang skall verka för att rika länder och internationella finansiella institutioner bör komma överens om att skriva av alla bilaterala, multilaterala och kommersiella skulder helt för de länder som inte förefaller klara FN:s millenniemål.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sveriges hållning vad avser skuldavskrivningar skall vara att Världsbankens och Internationella valutafondens andelsägare skall implementera G 8-ländernas förslag om en hundraprocentig skuldavskrivning för alla länder inom HIPC-initiativet, utan vidare dröjsmål eller nya krav.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att s.k. illegitima skulder omedelbart bör avskrivas.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall verka för att fattiga länder måste befrias från de påförda ekonomiska och politiska krav som följer av HIPC:s skuldsanering.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utarbetandet av ett nytt, internationellt oberoende, rättvist och öppet skuldsaneringsförfarande som kan ge en långsiktig lösning av skuldkrisen så att millenniemålen kan nås 2015.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skyndsamt utreder vilka alternativa finansieringslösningar av millenniemålen som är mest realistiska och effektiva i nuläget.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att alternativa finansieringslösningar blir till nya och reella tillskott och går utöver de finansiella åtaganden som redan gjorts.

2005/06:U335 av Birgitta Ohlsson (fp):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att kvinnors rätt till fri abort och god sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat politiskt mål i svensk utrikespolitik.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att kvinnors rätt till fri abort och god sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat finansiellt mål i den svenska biståndsbudgeten.

2005/06:U336 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att demokrati bör vara det överordnade målet för svenskt utvecklingssamarbete.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bistånd i diktaturstater genom enskilda organisationer.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kontroller som söker säkerställa att bistånd i odemokratiska länder inte i sista hand tillfaller totalitära regimer.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör fasa ut bistånd till odemokratiska länder som inte uppvisar trovärdig vilja att genomföra politiska reformer samt principer för utfasning av det bilaterala biståndet.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör utarbeta en strategi för att stärka demokratirörelser.
9.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnors rättigheter.
10.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om s.k. könskonsekvensanalyser i biståndet.
14.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det i Sidas regleringsbrev bör tas hänsyn till situationen för HBT-personer.
17.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att biståndet bör vara koncentrerat till ett mindre antal programländer.
18.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det humanitära biståndet bör ha en tydlig demokratiprofil samt nödvändigheten av att regeringen utarbetar en strategi för det multilaterala biståndet.
20.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av bistånd förmedlat genom enskilda organisationer.
21.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om egeninsatser för enskilda organisationer.
22.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av satsningar på skuldavskrivningar samt att dessa villkoras med krav på politiska och ekonomiska reformer.
23.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av avbindning av bistånd.
25.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att motverka spridning av hiv/aids.
26.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om funktionshindrades situation.
27.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samspelet mellan bistånds- och flyktingpolitik.
28.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka exilgruppers arbete för demokratisering i hemlandet.
30.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade satsningar på utbildningsinsatser för flickor och unga kvinnor.
31.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konflikthantering och säkerhet i områden i akut kris.
32.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av enprocentsmålet.

2005/06:U340 av Lotta Hedström m.fl. (mp):

9.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om riktade informationsinsatser angående bl.a. hiv/aids-prevention.
12.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att verka för gratis grundutbildning för alla flickor, tillgång till mikrolån och förenklade möjligheter till småföretagsamhet för kvinnor i bistånds- och partnerskapsavtal med EU:s grannländer.

2005/06:U341 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktningen på Sveriges agerande beträffande energiutlåningen i Världsbanken och andra internationella finansieringsinstitutioner.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regeringens årliga rapportering till riksdagen om inriktningen på bankens energiutlåning.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regeringens årliga rapportering till riksdagen om dess ställningstagande angående beviljade fossilenergiprojekt i banken.

2005/06:U343 av Anders Bengtsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om bistånd och demokratiutveckling.

2005/06:U345 av Göran Persson i Simrishamn och Gunilla Carlsson i Hisings Backa (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att frågan om kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa skall säkerställas och även i fortsättningen vara en högt prioriterad fråga inom Unicef.

2005/06:U349 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kampen mot hiv/aids måste få ökad prioritet och ökade anslag.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kampen mot den extrema fattigdomen måste få ökad prioritet.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Afrika måste få ökade anslag.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bistånd i högre grad måste riktas till kvinnor.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att mer resurser behövs till humanitära insatser och konflikthantering.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skuldlättnader och avskrivningar.
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av fungerande förvaltningar och institutioner i fattiga länder.
10.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att koncentrera biståndet till färre länder.
16.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett MR-perspektiv skall genomsyra hela utvecklingssamarbetet.
17.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om demokratibistånd och partinära bistånd.
18.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utvecklingsländerna måste få tillträde till de globala och regionala marknaderna.
19.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av nedmontering av handelshinder.
20.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skuldavskrivningar.
21.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett partnerskap mellan biståndsmyndigheter och Svenskt Näringsliv.
22.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det krävs en vidareutveckling i synen på konflikt- och säkerhetsfrågornas koppling till biståndet.
23.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning och utveckling.
24.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hälsa och utveckling.
25.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om människor med funktionsnedsättningar.

2005/06:U350 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör stödja UNDP:s presenterade "millenniemål" med syfte att huvudsakligen inrikta fattigdomsbekämpningen på de högprioriterade länderna för att nå millennimålen för de länder som är i störst behov av hjälp.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ökat stöd bör gå till utvecklingen av självständiga bondeorganisationer i Afrika.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att mer resurser måste tillföras forskningen om sjukdomar i de fattiga länderna.
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sida bör förbättra sina konsekvensanalyser vad gäller hivspridning i de projekt man stöder i Afrika.
9.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anslaget till det partinära biståndet bör öka.

2005/06:U351 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska regeringen skall avsätta biståndsmedel till inrättandet av s.k. stödfamiljer för barn som blivit föräldralösa på grund av den omfattande hiv/aids-spridningen eller av annan orsak.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör initiera, nationellt och inom ramen för det internationella samfundet, vikten av särskilda satsningar och upprättandet av nationella handlingsprogram för att förbättra situationen för barn drabbade av aids.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör verka för att öka insatserna för fysisk och psykisk hjälp och krishantering till världens många gatubarn.
16.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utöka Unicefs resurser och möjligheter att förbättra analys, statistik och undersökningar för att tydliggöra barns utsatthet vid konflikter och krig.
17.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör initiera en diskussion, på nationell och internationell nivå, om orättvisorna i mängden bistånd i olika utvecklingsfonder.

2005/06:U365 av Christina Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av demokratiska inslag i biståndspolitiken.

2005/06:U367 av Tommy Waidelich m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att biståndspolitiken bör ha viktiga inslag av demokratifrämjande insatser och inte endast fattigdomsbekämpning, exempelvis i östra delen av Europa.

2005/06:U377 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):

1.	Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslaget under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt uppställningen:

Anslag		Anslagstyp	Anslagsbelopp
8:1	Biståndsverksamhet (inkl. fredsfrämjande verksamhet)	ramanslag	-6 340 737 000

2.	Riksdagen anvisar till utgiftsområde 7 anslag 8:1 Biståndsverksamhet för år 2006 19 000 000 000 kr.

2005/06:U380 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i ökad utsträckning bör fokusera biståndsarbetet på att bygga upp fungerande hälso- och sjukvårdssystem och infrastruktur för svårt hivdrabbade länder.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tydliggöra kopplingen mellan fattigdom och hivspridning i utvecklingsarbetet.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en förutsättning för att bekämpa hiv/aids är att kvinnans status höjs.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör agera som pådrivare och opinionsbildare i bilaterala dialoger med länder, svårt utsatta av hiv/aids-spridningen, för att föra upp hiv/aids-frågan på högsta politiska nivå.
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om användande av befintliga nätverk och infrastrukturer som byggts av kyrkor och andra organisationer samt bättre samarbete mellan olika aktörer för att effektivisera kampen mot hiv/aids.
9.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidareutveckla stödjande åtgärdsprogram för föräldralösa barn till följd av hiv/aids-spridningen.
10.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör avsätta 10 % av biståndsanslaget till reproduktiv hälsa och hiv/aids-prevention.
11.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör avsätta ytterligare medel för hiv/aids-bekämpning, utöver det som är föreslaget i budgeten för 2006.
12.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att diskriminering och stigmatisering av hivsmittade upphör.
14.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för en bred strategi inkluderande både kondomer och förändrat sexualbeteende för att hejda smittspridningen.
15.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sprututbytesprogram för att hejda smittspridningen.
16.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad forskning för att undersöka aidsepidemins effekt på utvecklingen.
17.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sexualundervisning i skolan och att involvera ungas organisationer i arbetet mot hiv/aids.

2005/06:U382 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för en minskad klyfta mellan kvinnors och mäns tillgång till mark, krediter och produktionsmedel.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör öka trycket på utvecklingsländerna att höja andelen kvinnors deltagande i beslutande församlingar.

2005/06:U383 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att agendan för internationella utvecklingsorganisationer skall lyfta fram mänskliga rättigheter samt att deras fältverksamhet skall bedrivas med en uppförandekod som förhindrar persontrakasserier.

2005/06:Sf251 av Lars Ohly m.fl. (v):

28.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om UNHCR:s finansiering.
29.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvidgning av UNHCR:s mandat till att inkludera internflyktingar.

2005/06:So364 av Peter Eriksson m.fl. (mp, -):

26.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att Sverige i biståndspolitiken aktivt verkar för att människor med utvecklingsstörning och funktionshinder skall få ett värdigt liv.

2005/06:So467 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det svenska biståndet fokuserar på strategier för att förhindra prostitution och människohandel.

2005/06:So639 av Maria Hassan m.fl. (s):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige tillsammans med andra biståndsgivande länder till katproducerande länder verkar för ett förbud av katodlingar.

2005/06:So649 av Elina Linna m.fl. (v):

4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att prioritera insatser för sexuell och reproduktiv hälsa vid givande av bistånd.

2005/06:Kr253 av Cecilia Wikström (fp):

3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa ett regelsystem som omöjliggör att svenska biståndsmedel går till odemokratiska organisationer och till grupper eller partier.

2005/06:Kr418 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kulturens betydelse i biståndsarbete.

2005/06:MJ448 av Åsa Domeij m.fl. (mp, -):

30.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att avsätta 10 % av miljömiljarden till ett program för utveckling av ekologiskt lantbruk i samarbetsländerna.

2005/06:MJ522 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utvecklingsbistånd bör användas till fattigdomsbekämpning.

2005/06:A370 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bistånd med genderperspektiv.

Bilaga 2

Regeringens, Moderaternas och Centerpartiets förslag till anslag för år 2006 inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Belopp i tusental kronor

Anslag	Anslagstyp	Regeringens förslag	(m)	(c)
8:1 Biståndsverksamhet	(ram)	25 340 737	-6 340 737	-2 285 000
8:2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)	(ram)	622 088
8:3 Nordiska Afrikainstitutet	(ram)	14 232
8:4 Folke Bernadotteakademin	(ram)	25 612		-5 000
8:5 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier	(ram)	994
8:6 Riksrevisionen: Internationella uppdrag	(ram)	40 000
8:7 Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete	(ram)	15 000		-15 000
8:8 Miljöbistånd (nytt anslag)	(ram)			+300 000
Summa		26 058 663	-6 340 737	-2 005 000

Bilaga 3

Motioner som behandlas i betänkandet och som är föremål för s.k. förenklad motionshantering

Motion i detta betänkande	Yrkandetext	Likadant eller likartat yrkande behandlades senast i betänkande (motsvarar motion)	Reservation i tidigare betänkande
U313 (m) yrkande 5	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tydliggöra gränssnittet mellan snabba och kortsiktiga humanitära insatser och mer långsiktigt bistånd.	bet. 2004/05:UU11 (motion 2004/05:U8 [fp] yrkande 4)	-
U313 (m) yrkande 7	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ökade satsningar på katastrofförebyggande bistånd.	bet. 2004/05:UU11 (motion 2004/05:U8 [fp] yrkande 10)	-
U336 (fp) yrkande 18 i denna del	(aktuell del av yrkandet) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det humanitära biståndet bör ha en tydlig demokratiprofil.	bet. 2004/05:UU11 (motion 2004/05:U8 [fp] yrkande 1)	-
K453 (mp) yrkande 2	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riksdagen bör få en årlig rapport om valkretsens agerande inklusive valkretsens röstning i principiella frågor.	bet. 2004/05:UU8 (motion 2004/05:Fi4 [v] yrkande 1)	Res. 1
K453 (mp) yrkande 5	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda huruvida principen om rösträtt i relation till ekonomisk styrka är förenlig med Världsbankens och IMF:s stadgar.	bet. 2004/05:UU8 (motion 2004/05:Fi4 [v] yrkande 2)	Res. 2
U249 (v) yrkande 1	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör undersöka hur man kan öka insynen i och redovisningen av hur den nordisk-baltiska representanten i Internationella valutafonden och Världsbanken agerar och vilka resultat man uppnår utifrån den förda politiska linjen.	bet. 2004/05:UU8 (motion 2004/05:U279 [v] yrkande 4)	Res. 2
U249 (v) yrkande 2	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör förbättra dialog och förståelse mellan olika parter genom anordnande av offentliga möten, där regeringen har chans att redovisa och tydliggöra regeringens tänkta politiska linje inför årsmötena i Internationella valutafonden och Världsbanken.	bet. 2004/05:UU8 (motion 2004/05:Fi4 [v] yrkande 5)	Res. 4
U249 (v) yrkande 3	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för en revidering av röstberäkningen i Internationella valutafonden och Världsbanken, så att man inte bara tar hänsyn till ekonomisk storlek, utan även andra principer såsom befolkningsstorlek.	bet. 2004/05:UU8 (motion 2004/05:Fi4 [v] yrkande 2)	Res. 2
U249 (v) yrkande 4	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör agera för att utvecklingsländernas inflytande inte bara ökar i röststyrka utan även vad gäller antalet representanter i Internationella valutafondens och Världsbankens exekutivstyrelser.	bet. 2004/05:UU8 (motion 2004/05:U279 [v] yrkande 3)	Res. 2
U249 (v) yrkande 5	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ställa krav på att Internationella valutafondens och Världsbankens protokoll offentliggörs på ett sätt som gör det möjligt för allmänhet, parlament, medier och organisationer att ta del av diskussioner, förslag och omröstningar.	bet. 2003/04:UU3 (motion 2003/04:U308 [c] yrkande 13)	Res. 38
U249 (v) yrkande 6	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i Internationella valutafonden och Världsbanken bör verka för att valet av ordförande bör föregås av en öppen nomineringsprocess och att val av lämplig person utgår från kompetens och ej landtillhörighet.	bet. 2004/05:UU8 (motion 2004/05:Fi4 [v] yrkande 3)	Res. 2
U249 (v) yrkande 7	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för att IMF och Världsbanken inte påtvingar enskilda länder en viss form av ekonomisk politik, utan ger varje land frihet att självt få bestämma en ekonomisk-politisk inriktning som leder till minskad fattigdom.	bet. 2004/05:UU8 (motion 2004/05:U279 [v] yrkande 1)	Res. 3
U249 (v) yrkande 11	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör utforma en svensk skriftlig position i frågan om konditionaliteten i Internationella valutafonden och Världsbanken som tydligt tar ställning mot detaljerade makroekonomiska krav som inte bygger på nationella fattigdomsstrategier och full parlamentarisk insyn.	bet. 2004/05:UU8 (motionerna 2004/05:Fi4 [v] yrkande 4, 2004/05:U279 [v] yrkande 2)	Res. 3
U249 (v) yrkande 12	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen tydligt, i den årliga skrivelsen, skall redogöra för hur regeringen förhållit sig till olika förslag gällande att finansiera multilaterala skulder till de fattiga och skuldtyngda länderna.	bet. 2004/05:UU8 (motion 2004/05:Fi4 [v] yrkande 1)	Res. 1
U249 (v) yrkande 13	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till att det genomförs en studie inom ramen för Internationella valutafonden och Världsbanken som syftar till att undersöka hur man kan hitta en rättvisare lösning på återbetalningar som kan härledas till s.k. illegitima skulder.	bet. 2004/05:UU8 (motion 2004/05:Fi4 [v] yrkande 8)	Res. 5
U307 (s)	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Världsbanken och IMF.	bet. 2003/04:UU3 (motion 2003/04:U308 [c] yrkande 13)	Res. 38
U341 (mp) yrkande 1	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktningen på Sveriges agerande beträffande energiutlåningen i Världsbanken och andra internationella finansieringsinstitutioner.	bet. 2004/05:UU2 (motion 2004/05:Fi228 [mp] yrkande 1)	Res. 30
U341 (mp) yrkande 2	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regeringens årliga rapportering till riksdagen om inriktningen på bankens energiutlåning.	bet. 2004/05:UU2 (motion 2004/05:Fi228 [mp] yrkande 2)	Res. 30
U341 (mp) yrkande 3	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regeringens årliga rapportering till riksdagen om dess ställningstagande angående beviljade fossilenergiprojekt i banken.	bet. 2004/05:UU2 (motion 2004/05:Fi228 [mp] yrkande 3)	Res. 30
Sf251 (v) yrkande 28	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om UNHCR:s finansiering.	bet. 2004/05:UU2 (motion 2004/05:Sf266 yrkande 25)	-
Sf251 (v) yrkande 29	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvidgning av UNHCR:s mandat till att inkludera internflyktingar.	bet. 2004/05:UU2 (motion 2004/05:Sf266 yrkande 26)	-

Bilaga 4

Utrikesutskottets uppföljning av det multilaterala utvecklingssamarbetet

Sammanfattning

1 Uppföljningens bakgrund och syfte

2 Sverige - en generös biståndsgivare

3 Svenskt utvecklingssamarbete - en översikt

4 Multilateralt bistånd

5 Principer för multilateralt stöd och inflytande

6 Principer för fördelning av multibi-bistånd

7 Uppföljning och utvärdering

8 Rapportering till riksdagen om det multilaterala samarbetet

9 Iakttagelser och slutsatser

Referenser

Bilagor