Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2005/06:MJU26 | |
Skärpta djurskyddskrav för minkuppfödning | |
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2005/06:197 Skärpta djurskyddskrav för minkuppfödning jämte fyra följdmotioner.
I propositionen föreslås att djurskyddslagen kompletteras med en bestämmelse om att minkar som föds upp för pälsproduktion skall hållas på ett sätt som tillgodoser deras behov i olika avseenden och att de också skall ha tillgång till vatten att simma i. Utskottet tillstyrker propositionen. Samtliga motioner avstyrks med hänvisning till att minken för att utföra sina naturliga beteenden måste ha tillräckligt stor yta att röra sig på och en miljö som är utformad så att den kan tillgodose sitt aktivitetsbehov.
I betänkandet finns en reservation.
1 Riksdagen 2005/06. 16 saml. MJU26
Rättelse: S. 12 rad 14-17.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Skärpta djurskyddskrav för minkuppfödning |
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534). Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:197 och avslår motionerna 2005/06:MJ41 yrkandena 1-3, 2005/06:MJ42 yrkandena 1 och 2, 2005/06:MJ43 och 2005/06:MJ44 yrkandena 1 och 2. |
Reservation (m, fp, kd, c)
Stockholm den 1 juni 2006
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Åsa Domeij
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Åsa Domeij (mp), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Rune Berglund (s), Sven Gunnar Persson (kd), Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Sverker Thorén (fp), Jan-Olof Larsson (s), Christin Hagberg (s), Ann-Kristine Johansson (s), Cecilia Widegren (m), Sven-Erik Sjöstrand (v), Marie Wahlgren (fp), Claes Västerteg (c) och Jeppe Johnsson (m).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas
dels proposition 2005/06:197,
dels fyra motioner väckta med anledning av propositionen.
Inför utskottet har uppgifter och synpunkter lämnats av företrädare för Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund (SPR). Vidare har en skrivelse från Sölvesborgs centerpartikrets samt ett stort antal massbrev inkommit till utskottet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller ett förslag till ändring i djurskyddslagen (1988:534). Ändringen innebär att kraven på djurhållningen vid uppfödning av minkar för pälsproduktion skärps genom att det i lagen preciseras att minkar skall hållas så att deras behov av att röra sig, klättra, utöva sitt jaktbeteende och ägna sig åt annan sysselsättning samt av att periodvis vara ensamma kan tillgodoses. Det anges dessutom att minkar skall ha tillgång till vatten att simma i. Ytterligare föreskrifter om villkoren för hållande av mink för pälsproduktion får meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Djurskyddsmyndigheten. Eftersom skärpningen av djurskyddsbestämmelserna väntas få ekonomiska konsekvenser för företag inom minknäringen gör regeringen bedömningen att företag som tvingas upphöra med sin verksamhet bör kunna få ersättning. Den närmare utformningen av ersättningen bör utredas i särskild ordning. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2007. Beträffande verksamheter som påbörjats före ikraftträdandet skall lagen dock tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2009.
Propositionen bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet samt Miljöpartiet de gröna.
Förslaget är anmält till Europeiska kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster, ändrat genom direktiv 98/48/EG.
Lagförslaget har föranlett vissa synpunkter av Lagrådet, som beretts tillfälle att avlämna yttrande i ärendet.
Utskottets överväganden
Bakgrund
Djurskyddsbestämmelser m.m.
Den grundläggande principen för djurskyddet finns i 2 § djurskyddslagen (1988:534). Här framgår bl.a. att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Principen preciseras i 4 § första stycket, enligt vilken bestämmelse djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Enligt förarbetena (prop. 1987/88:93, s. 53) är avsikten med bestämmelsen att varje djurarts särskilda biologiska beteende skall beaktas. Vad som skall anses utgöra ett djurs naturliga biologiska beteende får avgöras utifrån gjorda erfarenheter och vetenskapliga rön. Genom ökade forskningsinsatser kan det enligt förarbetena förutsättas att kunskapen om djurens beteende kommer att vidgas.
Av 1 § djurskyddsförordningen (1988:539) följer att stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall utformas så att djuren kan bete sig naturligt. Enligt 7 § djurskyddsförordningen skall nya tekniska system och ny teknisk utrustning för djurhållning ha godkänts från djurhälso- och djurskyddssynpunkt innan de får användas. Frågor om godkännande av ny teknik prövas av Djurskyddsmyndigheten.
I Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:17) om djurhållning inom lantbruket m.m. finns både allmänna bestämmelser för pälsdjur och särskilda bestämmelser för bl.a. mink. När det gäller mink anges speciellt vissa krav på burarnas utformning, t.ex. att dessa skall vara försedda med en lya som medger god hygien och att djuren kan inta naturliga viloställningar i den samt att avelshonans lya skall ge honan utrymme att föda och vårda sina valpar. Vidare anges att bl.a. minkar skall ges föremål som de kan sysselsätta sig med. Burarean för ett vuxet djur eller för en hona med valpar skall vara minst 0,255 m2med en lägsta höjd om 0,45 m och ett minsta djup om 0,8 m.
Europarådets konvention om skydd av animalieproduktionens djur, som trädde i kraft år 1978, har ratificerats av Sverige (SÖ 1976:143). Förutom allmänna bestämmelser i själva konventionstexten har särskilda rekommendationer för pälsdjur antagits den 22 juni 1999 av den ständiga kommitté som har tillsatts för att genomföra konventionens principer genom att utarbeta och anta detaljerade bestämmelser. Inledningsvis anges i rekommendationerna att pälsdjur - i motsats till andra djur - har hållits på farmer under en kort period och därför inte har haft samma möjlighet att anpassa sig. Vildfångade djur får inte hållas. Djur skall inte hållas för skinnproduktion om inte rekommendationerna kan följas eller om arten trots att rekommendationerna följts ändå inte kan anpassa sig till ett liv i fångenskap utan uppvisar välfärdsproblem.
För minkar anges vidare särskilt att det skall finnas tillgång till en lya, att valpar som huvudregel skall avvänjas tidigast vid åtta veckors ålder och att unga djur inte skall hållas isolerade. Om djur uppvisar hög frekvens av stereotypa beteenden, s.k. stereotypier, eller skadar sig själva skall miljön anpassas för att förbättra välfärden. Om dessa åtgärder inte är tillräckliga skall produktionen upphöra.
På EG-nivå regleras djurskyddet genom rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur. Några särskilda bestämmelser på EG-nivå om mink eller pälsdjur generellt finns inte. I januari 2006 presenterade kommissionen ett meddelande om gemenskapens handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006-2010 (KOM (2006) 13 slutlig). Syftet är bl.a. att tydligare definiera gemenskapens politiska inriktning på området, bl.a. genom att ställa fortsatt höga krav på djurhållning inom EU och internationellt. Ett av insatsområdena är en uppgradering av befintliga miniminormer för djurskydd och djurs välbefinnande så att de överensstämmer med nya vetenskapliga rön och sociala och ekonomiska bedömningar. Eventuellt kommer miniminormer att utarbetas även för arter eller för frågor som inte i dag uppmärksammas i EG:s lagstiftning.
Utredningar
Sveriges Veterinärmedicinska sällskap
År 1990 presenterade Sveriges Veterinärmedicinska sällskap (SVS) utredningen SVS' pälsdjursutredning för bättre välfärd åt farmad mink och räv. År 1996 kom ytterligare en rapport: Uppföljning av SVS' pälsdjursutredning från 1990. Enligt vad som framgår av rapporterna ansåg SVS att minkhållningen visserligen väl uppfyllde djurskyddslagens krav i fråga om djurhälsa, men att den inte fullt ut uppfyllde lagens krav på naturligt beteende eftersom minkarna inom dagens minkuppfödning inte har möjlighet att tillfredsställa alla sina beteendebehov. Vidare ansågs att minkarna i alltför hög grad uppvisar stereotypier och att minkens behov av vatten för sin sysselsättning måste utredas.
Europeiska kommissionens kommitté för djurens hälsa och välfärd
Kommittén presenterade år 2001 en rapport om pälsdjurens välfärd. När det gäller bl.a. minken drogs slutsatsen att domesticeringsprocessen förlängts genom att avelsurvalet koncentrerats på pälskvalitet snarare än på tamhet och möjlighet att anpassa sig till fångenskap. Visserligen har minkars beteende ändrats sedan 1940-talet så att de nu uppvisar mindre rädsla och mer nyfikenhet, men alltjämt behövs tjocka handskar vid hanteringen av djuren eftersom risken att bli biten är stor. Detta skulle innebära att minkar endast i begränsad utsträckning är domesticerade.
Förekomsten av stereotypa beteenden anges vara stor hos farmuppfödd mink. Det refereras till en stor studie enligt vilken frekvensen av honor som uppvisade stereotypier uppgick till 31-85 %. Stereotypier hos mink yttrar sig genom att djuren går i ett bestämt mönster (pendling), trampar av och an på stället eller gör cirkulerande rörelser med huvudet. Utöver sådana stereotypier förekommer andra onormala beteenden såsom självstympning av svansen eller pälsbitning. Utvecklingen av stereotypier beror på flera omständigheter. En viktig orsak är burmiljön. Även genetiska aspekter finns, eftersom vissa minktyper är mer drabbade än andra. Likaså ger tidig avvänjning en ökad frekvens av stereotypa beteenden hos den vuxna minken. Stereotypier förekommer inte i det fria och inte heller bland minkar som finns i inhägnader i djurparker som försetts med s.k. miljöberikande anordningar. Enligt rapporten minskar frekvensen av stereotypier kraftigt om minken får tillgång till sysselsättning. Hos vissa minkar har stereotypa beteenden även minskat om de placerats i större burar. I rapporten anges vidare att utförandet av det stereotypa beteendet påverkas av hunger. Det ökar före utfodringen och om minken stressas.
I rapporten behandlas också frågan om minkar bör ha tillgång till simvatten. Det hänvisas till försök i vilka mink som har haft tillgång till simvatten har uppvisat en ökad frekvens av stereotypier om tillgången till vatten senare har begränsats.
Sammantaget skulle således stereotypa beteenden orsakas av interaktioner mellan genetiska förutsättningar, tidiga erfarenheter, boendemiljö och andra miljöfaktorer. De närmare sambanden är dock oklara. I rapporten rekommenderas att inhysningen av mink förbättras väsentligt mot bakgrund av den höga dödligheten hos minken och de stereotypier som djuren uppvisar. Särskilt nämns att naturliga beteenden som att springa, klättra och simma inte är möjliga för mink att utföra i dagens inhysningssystem. Vidare rekommenderas att alla djur skall ha tillgång till föremål som stimulerar normalt beteende och att de skall ha tillgång till exempelvis plattformar eller cylindrar, halm och/eller vattenbehållare.
Jordbruksverket
På uppdrag av regeringen har Jordbruksverket genomfört en studie om hållande av mink för pälsproduktion. I rapporten, som presenterades år 2002, konstaterade verket att 4 § djurskyddslagen inte kan anses vara uppfylld fullt ut, att traditionella bursystem bör avvecklas samt att system som tillgodoser minkars behov av bad- och simvatten bör utvecklas. Verket ansåg dock att ytterligare forskning krävs för att undersöka hur väl nya system uppfyller minkens beteendebehov.
Pälsdjursnäringsutredningen
I sitt betänkande Djurens välfärd och pälsdjursnäringen (SOU 2003:86) redovisade Pälsdjursnäringsutredningen bl.a. sin slutsats att det finns indikationer på att minkuppfödningen som den ser ut i dag inte uppfyller kraven i djurskyddslagen. Utredningen föreslog att djurhållningen för minkar skall utvecklas på samma sätt som för andra djur, exempelvis värphöns. Djurhållningen måste bättre anpassas till djurens behov, och de bör ges utökad möjlighet att på sätt som anges i 4 § djurskyddslagen bete sig naturligt. Vidare betonades att ansvaret för att förbättra förhållandena för minkarna vilar på minknäringen och att om 4 § djurskyddslagen inte är uppfylld till slutet av år 2010 bör minknäringen helt eller delvis läggas ned.
Skärpta djurskyddskrav för minkuppfödning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om skärpta djurskyddskrav för minkuppfödning. Därmed avstyrks motioner (c, m, fp, kd), (m) och (kd) med krav på bl.a. avslag på propositionen samt (s) om bl.a. forskning om minkuppfödning och om gemensamma regler inom EU för sådan verksamhet.
Jämför reservation (m, fp, kd, c).
Propositionen
Enligt regeringens förslag skall det klargöras i djurskyddslagen att minkar som föds upp för pälsproduktion skall hållas på ett sådant sätt att deras behov av att röra sig, klättra, utöva sitt jaktbeteende och ägna sig åt annan sysselsättning samt av att periodvis vara ensamma kan tillgodoses. Minkar skall dessutom ha tillgång till vatten att simma i. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Djurskyddsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om villkor för hållande av mink för pälsproduktion.
Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2007. I fråga om befintliga anläggningar skall de dock tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2009.
Enligt regeringens bedömning är den föreslagna ändringen av djurskyddsbestämmelserna förenlig med regeringsformens och Europakonventionens bestämmelser om skydd för egendom och för näringsfriheten.
Vidare bedömer regeringen att företag inom minknäringen som på grund av regelskärpningarna tvingas att upphöra med sin verksamhet bör kunna få ersättning. Den närmare utformningen av ersättningen bör utredas i särskild ordning. Regeringen avser att meddela bestämmelser om ersättningen i förordning. Utgångspunkten för ersättningen bör vara att företagen ersätts för förlorade intäkter, oavskrivet restvärde på byggnader och inventarier samt rivning av anläggningar och iordningställande av mark. Den period för vilken ersättning skall kunna lämnas bör vara tre år.
Motionerna
Enligt vad som anförs i motion MJ44 (c, m, fp, kd) bör regeringens förslag avslås. Motionärerna hävdar att den föreslagna ändringen i djurskyddslagen i praktiken medför ett näringsförbud för uppfödning av minkar för pälsproduktion. De är samtidigt kritiska till regeringens sätt att hantera frågan, både ur djurskydds- och företagarperspektiv. Pälsdjursnäringsutredningens inriktning mot ökad forskning och utveckling tillsammans med näringen har inte beaktats, framhålls det. Vidare hävdar motionärerna att branschen i Sverige till följd av god djurhållning och därmed god pälskvalitet har stor konkurrenskraft (yrkande 1). Regeringen bör uppmanas att lägga fram förslag till fortsatta forskningsinsatser för att förbättra djurskyddet inom pälsdjursnäringen (yrkande 2). Likaså i motion MJ41 (m) föreslås avslag på propositionen (yrkande 1). Vidare anser motionären att reglerna för minkuppfödning skall vara likadana i hela EU (yrkande 2). Forskningen och forskningssamarbetet med andra länder bör också utökas (yrkande 3). Även i motion MJ43 (kd) förordas ett avslag på propositionen. Effekterna av lagen kan bli kontraproduktiva, anför motionären. Särskilt kritiseras förslaget om tillgång till vatten att simma i. Kravet är så högt ställt att det omöjligen kan uppfyllas, vilket i sin tur kan leda till nedläggning av verksamheter och därmed till färre arbetstillfällen och sämre djurskydd. I motion MJ42 (s) understryks behovet av beslutsunderlag för att stärka djurskyddet i minkuppfödningen. Även om djurskyddet redan i dag är gott krävs ett fortlöpande utvecklingsarbete, anförs det (yrkande 1). Vidare begär motionärerna att Sverige i EU skall verka för att stärka djurskyddet inom minkuppfödningen (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis vill utskottet framhålla att det - i likhet med regeringen - anser att behovet hos farmuppfödd mink skall tillgodoses och att minken även i övrigt skall kunna utöva ett naturligt beteende. I olika forskningsrapporter, bl.a. från EG-kommissionens kommitté för djurens hälsa och välfärd redovisas att det i stor utsträckning förekommer stereotypier hos farmuppfödd mink. Utöver sådana stereotypier förekommer andra onormala beteenden såsom självstympning av svansen eller pälsbitning. Utvecklingen av stereotypier anses bero på flera omständigheter. En viktig orsak anges vara burmiljön. Frekvensen av stereotypier minskar kraftigt om minken får tillgång till sysselsättning. Hos vissa minkar har stereotypa beteenden även minskat om de placerats i större burar.
Som har redovisats i propositionen finns stora brister i djurskyddet när det gäller minkuppfödningen. Bristerna hänför sig till djurens möjligheter att i fångenskap utöva sitt naturliga beteende. I propositionen föreslår regeringen att det skall lagfästas vilka behov hos minken som skall tillgodoses och vilken miljöberikning som krävs för att djurskyddslagens intentioner skall kunna uppfyllas fullt ut när det gäller detta djurslag.
Det påpekas att minken visserligen primärt är ett marklevande djur, men att farmuppfödda minkar utnyttjar s.k. klätterburar väl. De vistas således ofta i den övre delen av buren samt hoppar upp och ned mellan den nedre och övre delen av buren. Hos rovdjur är jaktbeteendet ett naturligt inslag i sökandet efter föda. Samtidigt kan det inte bli fråga om att minkar i bur skall tillåtas fånga levande bytesdjur eller liknande. Minkar bör dock ges utrymmen, utrustning och plats att utöva det beteende som naturligt finns hos ett rovdjur. Som har framgått av redovisningen i propositionen har minken även andra behov. De gäller såväl möjligheter till social samvaro som att finna en avskild plats i sin miljö. Regeringen föreslår härutöver att minkar skall ha tillgång till vatten att simma i. Som redovisas i propositionen går åsikterna isär om minkarna har ett faktiskt behov av vatten i detta avseende. Däremot visar forskningen att vatten att simma i är en mycket verkningsfull miljöberikning när det gäller att minska stereotypiförekomsten. Det är också denna berikning som många gånger föredras av minkarna, och i försökssituationer har det visat sig att djuren är beredda att arbeta hårt för att komma åt den berikning som vatten att simma i utgör. Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att de angivna kraven avseende möjligheterna att röra sig m.m. tillgodoser minkarnas behov och att kravet på tillgång till vatten är en värdefull miljöberikning som underlättar för minkarna att utöva sitt naturliga beteende.
I några av motionerna har man ifrågasatt den föreslagna lagändringens förenlighet med regeringsformen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
När det först gäller frågan om skydd för näringsfriheten kan konstateras att förslaget till ändring i djurskyddslagen visserligen innebär en inskränkning i näringsfriheten. Vid en avvägning mellan den enskildes intresse och ett allmänt intresse av djurskydd finner utskottet, i likhet med regeringen, att bristerna i minknäringen är så omfattande att det från allmän synpunkt är angeläget att de undanröjs. Någon bestämmelse om skydd för näringsfriheten finns inte i Europakonventionen.
Vad härefter gäller frågan om skydd för egendom konstaterar utskottet att bestämmelserna i 2 kap. 18 § regeringsformen tar sikte på "expropriation eller annat sådant förfogande" eller "det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad". Som regeringen anför är skärpningarna i djurskyddskraven långtgående i flera avseenden, och de kan medföra att befintlig verksamhet inte kan drivas vidare med lönsamhet. Man skulle således kunna hävda att det rör sig om en indirekt inskränkning i användningen av mark och byggnader. Utskottet delar emellertid regeringens uppfattning om att det knappast är rimligt att den berörda bestämmelsen i regeringsformen bör ges en så vid tolkning. Såväl regeringen som Lagrådet finner att övervägande skäl talar för att bestämmelsen över huvud taget inte är tillämplig på den föreslagna regleringen. Utskottet har för sin del ingen annan uppfattning.
I propositionen förs vidare ett resonemang om den enskildes rätt till respekt för sin egendom enligt Europakonventionen (artikel 1 i tilläggsprotokoll 1 till konventionen). Enligt regeringens mening kan även ganska betydande inskränkningar av ägarens rättigheter accepteras i det allmänna intresset. Regeringen anser också att det föreslagna kravet om tillgång till vatten att simma inte strider mot den s.k. proportionalitetsprincipen, en princip som har utvecklats genom Europadomstolens praxis. I detta sistnämnda avseende hänvisar regeringen bl.a. till att det enligt domstolens praxis tillmäts stor betydelse vid bedömningen av proportionaliteten om det lämnas ekonomisk kompensation. Utskottet, som konstaterar att regeringen har för avsikt att låta utreda frågan om en ekonomisk ersättning för upphörande av verksamhet inom minknäringen, delar regeringens bedömning av förslagets förenlighet med Europakonventionen.
I tre av motionerna anförs att det behövs fortsatta forskningsinsatser och även i övrigt ett bra beslutsunderlag för att man skall kunna förbättra djurskyddet inom pälsdjursnäringen. Utskottet vill i detta avseende påminna om det omfattande utredningsarbete som har genomförts under en följd av år och som har redovisats i propositionen. Vidare kan hänvisas till vad som anförs i promemorian Minknäringen i Sverige (Ds 2005:32), nämligen att frågan bör ställas om det är försvarbart att resurser satsas på att utveckla en så kontroversiell näring som minknäringen, särskilt mot bakgrund av att det kan antas vara svårt, kanske omöjligt, att hålla mink på ett sådant sätt att det fullt ut uppfyller djurskyddslagens intentioner om naturligt beteende.
I två av motionerna begärs att det skall införas regler för minkuppfödning som är gemensamma i EU:s medlemsländer. I likhet med motionärerna anser utskottet att det är av vikt att djurskyddet ligger på en hög nivå i Sverige. I EU driver Sverige djurskyddsfrågorna aktivt, och det är enligt utskottets mening angeläget att Sverige går före för att på så sätt öka trovärdigheten i sitt engagemang för dessa frågor. När det gäller minkuppfödning är reglerna strängare i några andra europeiska länder.
Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringens förslag har stöd i den forskning som har gjorts om minkarnas välfärd och de utredningar och rapporter som det hänvisats till i propositionen. Som föreslås i propositionen bör också regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Djurskyddsmyndigheten få meddela ytterligare föreskrifter om villkor för hållande av mink för pälsdjursproduktion. Utskottet finner således att lagförslaget är väl motiverat och därför bör genomföras. Därmed tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna MJ41 (m), MJ42 (s), MJ43 (kd) och MJ44 (c, m, fp, kd).
Reservation
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservation. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
Skärpta djurskyddskrav för minkuppfödning (m, fp, kd, c) |
av Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad (m), Sverker Thorén (fp), Cecilia Widegren (m), Marie Wahlgren (fp), Claes Västerteg (c) och Jeppe Johnsson (m). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) samt tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om fortsatta forskningsinsatser för att förbättra djurskyddet inom pälsnäringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:MJ41 yrkande 1, 2005/06:MJ43 och 2005/06:MJ44 yrkandena 1 och 2, bifaller delvis motion 2005/06:MJ41 yrkandena 2 och 3 samt avslår proposition 2005/06:197 och motion 2005/06:MJ42 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Vi är starkt kritiska till regeringens förslag, både från företagarsynpunkt och djurskyddssynpunkt.
Pälsnäringen har en lång tradition i Sverige. Minkuppfödningen omfattar ca 180 företag, och produktionen under år 2006 beräknas uppgå till 1,4 miljoner skinn. Efterfrågan på pälsskinn från mink är i hög grad internationell, och den absoluta merparten av skinnen exporteras och bidrar därmed till Sveriges exportintäkter. Samtidigt är minkuppfödning en växande näring, och priserna på skinn har ökat väsentligt under det senaste året. Den svenska uppfödningen står sig väl i den internationella konkurrensen, inte minst genom hög pälskvalitet som i sin tur är en följd av en god djurhållning.
Vår utgångspunkt är att djur skall behandlas väl och skyddas från onödigt lidande. Givetvis skall minknäringen uppfylla djurskyddslagstiftningens krav. I Sverige har vi en ambitiös lagstiftning om djurskydd, och detta är något vi skall värna om och därtill ständigt utvärdera genom bl.a. tillsyn och forskning och utveckla genom lagstiftning.
Regeringen har nu föreslagit ett tillägg till djurskyddslagen som specifikt gäller mink och som gäller minkens möjlighet att bl.a. röra sig och ha tillgång till vatten att simma i. Under ärendets beredning har det framkommit synpunkter från bl.a. remissinstanserna om att dessa krav är att gå för långt, att det inte finns stöd i vare sig forskning eller beprövad erfarenhet för att sådana åtgärder skulle motsvara ett behov hos den farmade minken.
Såvitt vi har förstått vill regeringen egentligen införa ett regelrätt förbud mot pälsnäringen i Sverige men har förstått att detta skulle stå i strid med 2 kap. 20 § regeringsformen om skydd för näringsfriheten. Ett förbud mot pälsdjursnäringen grundat på etiska skäl avseende syftet med näringen skulle - enligt Pälsdjursnäringsutredningens bedömning - nämligen innebära en nyhet i svensk rätt. I stället har regeringen valt att i lagen ställa så höga krav på utformningen av burar m.m. att kraven blir omöjliga att uppfylla. Lagändringen kommer därmed i praktiken att innebära ett näringsförbud för uppfödning av minkar för pälsproduktion. Därigenom har regeringen kringgått regeringsformen. Vi anser dock att förslaget strider mot regeringsformens syfte och anda i denna del. Skulle lagförslaget genomföras urholkas rättssäkerheten samtidigt som man sänder oroväckande signaler till näringslivet i dess helhet.
Enligt vår uppfattning innebär förslaget även en inskränkning i rätten att använda egendom och strider därmed även mot 2 kap. 18 § regeringsformen. I detta sammanhang vill vi också hänvisa till Lagrådets kritik mot att den s.k. proportionalitetsprincipen i Europadomstolens praxis inte har beaktats, särskilt när det gäller kravet på tillgång till vatten att simma i.
Därtill kommer att förslaget enligt vår mening är kontraproduktivt i den meningen att djurskyddet kommer att försämras. Så länge som konsumenter efterfrågar pälsskinn kommer det att bedrivas uppfödning av pälsdjur. Om den svenska minkuppfödningen nu kommer att drabbas av ett indirekt förbud kommer - med samma efterfrågenivå - motsvarande antal djur att födas upp i andra länder, och då med kanske sämre djurskydd och djuromsorg än vad vi har i Sverige. Därmed frånhänder vi oss kontrollen av uppfödningen.
Vi anser alltså att djurskyddet bör utvecklas vidare, men det är nödvändigt att ändringarna i regelverket är baserade på forskning och beprövad erfarenhet. Vi vill i sammanhanget åberopa Pälsdjursnäringsutredningens konstaterande - med hänvisning till Danmarks Djuretiska råd - att forskare tycks vara eniga om att minken inte har ett essentiellt behov av badvatten i sig, i stället är tillgången till vatten en miljöberikning bland andra. Vi vill också hänvisa till att forskarkåren i sitt remissvar över Pälsdjursnäringsutredningen bedömer att tillgång till vatten att simma i skulle kunna bli direkt hälsovådligt för djuren.
Avvecklingen av minknäringen beräknas kosta staten minst en miljard kronor bara i uppfödarledet. Enligt vår mening är detta ett dåligt sätt att använda pengar på. I stället bör medel investeras i nödvändig forskning för att förbättra djurens välfärd och stödja de djuruppfödare som har höga ambitioner när det gäller djuromsorgen. När det särskilt gäller tillgång till vatten att simma i har vi erfarit att ett sådant arrangemang inte har testats någonstans i världen. Det rimliga vore därför att man i Sverige bygger upp en försöksanläggning med vatten och utför vetenskapliga tester av hur minken beter sig, hur den mår och hur den trivs med tillgång till vatten att simma i. Det kan också vara lämpligt att forskningen på mink genomförs i samarbete med danska forskare, som har en världsledande position när det gäller sådan forskning.
Sammanfattningsvisär vi alltså övertygade om att minknäringen har en framtid också i Sverige. Det är företagen som skapar arbetstillfällen och tillväxt och därmed bidrar till vår gemensamma välfärd. Mot denna bakgrund anser vi att Sverige - i stället för att som nu föreslås indirekt förbjuda minkuppfödningen i landet - bör satsa på forskning och avvakta resultaten av denna innan någon ytterligare åtgärd vidtas. Detta bör ges regeringen till känna.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2005/06:197 Skärpta djurskyddskrav för minkuppfödning:
Följdmotioner
2005/06:MJ41 av Jeppe Johnsson (m):
1. | Riksdagen avslår proposition 2005/06:197. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vi skall ha lika regler för minkuppfödning i hela EU. |
3. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utöka forskningen och forskningssamarbetet med andra länder. |
2005/06:MJ42 av Christer Skoog m.fl. (s):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av beslutsunderlag för att stärka djurskyddet i minkuppfödningen. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges agerande i EU för att stärka djurskyddet i minkuppfödningen. |
2005/06:MJ43 av Johnny Gylling (kd):
2005/06:MJ44 av Jan Andersson m.fl. (c, m, fp, kd):
1. | Riksdagen avslår proposition 2005/06:197. |
2. | Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på fortsatta forskningsinsatser för att förbättra djurskyddet inom pälsdjursnäringen. |
Bilaga 2
Regeringens lagförslag