Konstitutionsutskottets betänkande

2005/06:KU17

En andra nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna, m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse 2005/06:95 En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006-2009 jämte fem motioner som väckts med anledning av skrivelsen.

Vidare behandlas ett 40-tal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2005. Frågorna gäller i huvudsak förstärkning av mänskliga rättigheter, ekonomiska, kulturella och sociala rättigheter, mänskliga rättigheter vid terrorbrott, information om mänskliga rättigheter, religionsfrihet, habeas corpus-principen, registrering av föreningar m.m.

Av motionsyrkandena behandlas ett antal motionsyrkanden i förenklad ordning eftersom de rör förslag som avstyrkts tidigare under mandatperioden efter ingående behandling.

Utskottet avstyrker samtliga motioner och föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

I betänkandet finns 59 reservationer och 4 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Skrivelsen
	Riksdagen lägger skrivelse 2005/06:95 till handlingarna.

2.	Europakonventionen
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K17 i denna del.

Reservation 1 (m)

3.	Fördjupad analys av Europakonventionen
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K21 yrkande 5.

Reservation 2 (fp, kd, c)

4.	Ratificering av tilläggsprotokoll 12 till Europakonventionen
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K18 yrkande 2, 2005/06:K22 yrkande 3 och 2005/06:Ju419 yrkande 9.

Reservation 3 (v, mp)

5.	Migrerande arbetares rättigheter
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 4.

Reservation 4 (mp)

6.	FN:s barnkonvention
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 16.

Reservation 5 (v, mp)

7.	Uppföljning av konventioner som inte har ratificerats
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K22 yrkande 1 och 2005/06:K473 yrkande 9 i denna del.

Reservation 6 (mp)

8.	Sveriges efterlevnad av internationella konventioner
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K18 yrkande 4 och 2005/06:K473 yrkande 9 i denna del.

Reservation 7 (v, mp)

9.	Sveriges agerande internationellt
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K17 i denna del.

Reservation 8 (m, fp)

10.	Rasism och antisemitism
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K419 yrkandena 1 och 2 samt 2005/06:K452 yrkande 1.

11.	Åtgärder mot rasistiska organisationer
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K389.

Reservation 9 (kd)

12.	Rasistiska uttryck
	Riksdagen avslår motion 2005/06:Sf281 yrkande 6.

Reservation 10 (mp)

13.	Vissa diskrimineringsfrågor
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkandena 5-7.

14.	Utbildningsmaterial för vissa yrkesgrupper
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 8.

Reservation 11 (mp)

15.	Samarbete mellan Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och Integrationsverket m.fl.
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 9.

16.	Lika rättigheter oavsett sexuell läggning
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkandena 10 och 11.

17.	FN-konventionen om homo-, bi- och transpersoner
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K20 yrkande 6.

Reservation 12 (fp, v, c, mp)

18.	HBT-arbete i kommuner och landsting
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K20 yrkande 7.

Reservation 13 (fp, v, c, mp)

19.	Handisam och andra aktörer
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 12.

Reservation 14 (mp)

20.	Elöverkänslighet som funktionshinder
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 13.

Reservation 15 (mp)

21.	Barn som brottsoffer
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K17 i denna del.

Reservation 16 (m, fp, kd)

22.	Familjens status
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K21 yrkande 2.

Reservation 17 (kd)

23.	Kommunala partnerskap och landstingens nätverk kring barnkonventionen
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 15.

24.	Analys av Sveriges efterlevnad av konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K473 yrkande 8.

25.	Tilläggsprotokoll till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 2.

Reservation 18 (mp)

26.	Åtgärder för att stävja diskriminering på grund av ålder skall omfatta hela samhällslivet
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 19.

Reservation 19 (mp)

27.	Förbättrad representation för det underrepresenterade könet
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 20.

28.	Unga hemlösa
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 21.

29.	Tillämpning av Socialstyrelsens definition av hemlösa
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 22.

Reservation 20 (mp)

30.	Rätt till bostad för elöverkänsliga
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 23.

31.	Kommunala bostadsfrågor
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K17 i denna del.

Reservation 21 (m, fp, kd, c)

32.	Ungdomsbostadssamordnare
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K17 i denna del.

Reservation 22 (m, kd)

33.	Stärkning av friskolornas ställning
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K21 yrkande 3.

Reservation 23 (fp, kd)

34.	Plan för att höja kvaliteten på utbildningen
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K20 yrkande 3.

Reservation 24 (fp, c)

35.	Genomgång av läroböcker från diskrimineringssynpunkt
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 25.

Reservation 25 (mp)

36.	Kvinnor i kliniska läkemedelsprövningar
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K20 yrkande 1.

Reservation 26 (fp, kd, c)

37.	Märkning av läkemedel som inte testats på kvinnor
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K20 yrkande 2.

Reservation 27 (fp, c)

38.	Elöverkänsligas rätt till vård
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 24.

Reservation 28 (mp)

39.	Insatser för att stävja mäns våld mot kvinnor
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K20 yrkande 4.

Reservation 29 (fp, c, mp)

40.	Mannens behov av professionellt stöd
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 27.

Reservation 30 (fp, c, mp)

41.	Samkönade relationer
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 28.

Reservation 31 (fp, c, mp)

42.	Människohandel och trafficking
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K17 i denna del och 2005/06:K22 yrkande 29.

43.	Tullens befogenheter m.m.
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K20 yrkande 5.

Reservation 32 (c)

44.	Habeas corpus-principen
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K430 yrkande 5.

Reservation 33 (fp)

45.	Oberoende utredningsorgan hos polisen
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K18 yrkande 5.

Reservation 34 (v, mp)

46.	Rättssäkerhetsgarantier för den personliga integriteten
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 30.

Reservation 35 (v, mp)

47.	Hantering av klagomål på polisen
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K17 i denna del.

Reservation 36 (m, fp)

48.	Alternativa vapen
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K17 i denna del.

Reservation 37 (m, fp)

49.	Parlamentarisk kontroll
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K17 i denna del.

Reservation 38 (m, fp)

50.	Kampen mot terrorbrott inom ramen för de mänskliga rättigheterna
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K473 yrkande 7.

51.	Utvärdering av hur de mänskliga rättigheterna har påverkats av kampen mot terrorismen
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K18 yrkande 9.

Reservation 39 (v, mp)

52.	Kampen mot terrorism är en kamp för de mänskliga rättigheterna
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K17 i denna del.

Reservation 40 (m, fp)

53.	Finansiering av terrorbrott
	Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju419 yrkande 10.

Reservation 41 (v, mp)

54.	Religionsfrihet
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K398 yrkande 3.

55.	Interreligiöst råd
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K21 yrkande 4.

Reservation 42 (kd)

56.	Ideella sektorn
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K21 yrkande 1.

57.	Organisationsklausuler
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 31.

58.	Användande av diplomatiska garantier i Sverige
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K18 yrkande 6.

Reservation 43 (fp, v, c, mp)

59.	Verka internationellt för förbud av diplomatiska garantier
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K18 yrkande 8 och 2005/06:K22 yrkande 33.

Reservation 44 (fp, v, c, mp)

60.	Möjlighet till upprättelse vid kränkning
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K18 yrkande 7 och 2005/06:K22 yrkande 32.

61.	Konventionsenlig ersättning till tortyroffer
	Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju419 yrkande 7.

Reservation 45 (fp, v, c, mp)

62.	Rättssäker asylprocess
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K20 yrkande 8.

Reservation 46 (fp, c)

63.	Frihetsberövande av asylsökande
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K17 i denna del.

Reservation 47 (m, fp, mp)

64.	Antirasismarbete bland barn
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 34.

Reservation 48 (mp)

65.	Arbete med de mänskliga rättigheterna hos lokala aktörer, kommuner och landsting
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K22 yrkandena 35 och 36 samt 2005/06:K473 yrkande 3.

66.	Internationell konferens om mansrollen m.m.
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 37.

Reservation 49 (fp, mp)

67.	FN-arbete om transnationella bolag
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 38.

Reservation 50 (mp)

68.	Uppdrag till statliga bolag
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K22 yrkande 39.

Reservation 51 (mp)

69.	Attitydpåverkan genom olika kanaler
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K22 yrkande 40 och 2005/06:K473 yrkandena 4 och 5.

70.	Information även för funktionshindrade
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K473 yrkande 6.

Reservation 52 (fp, mp)

71.	Lagskydd för svenska språket
	Riksdagen avslår motion 2005/06:K17 i denna del.

Reservation 53 (m, fp, kd, c)

72.	Motionsförslag som behandlas i förenklad ordning
	Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Reservation 54 (m)

Reservation 55 (fp)

Reservation 56 (kd)

Reservation 57 (v)

Reservation 58 (c)

Reservation 59 (mp)

Stockholm den 2 maj 2006

På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Lennmarker

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Lennmarker (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Inger Jarl Beck (s), Mats Einarsson (v), Anders Bengtsson (s), Henrik S Järrel (m), Helene Petersson (s), Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Billy Gustafsson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Karin Åström (s), Gustav Fridolin (mp), Helena Höij (kd) och Martin Andreasson (fp).

Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet i förslagspunkt 72

Motion		Motionärer	Yrkanden
72.	Motionsförslag som behandlas i förenklad ordning
2005/06:K17		Göran Lennmarker m.fl. (m)	i denna del
2005/06:K18		Mats Einarsson m.fl. (v)	1
2005/06:K236		Peter Danielsson (m)	1
2005/06:K257		Bengt-Anders Johansson (m)
2005/06:K269		Göran Lennmarker m.fl. (m)	1-4
2005/06:K305		Hans Backman (fp)
2005/06:K353		Hillevi Larsson och Veronica Palm (båda s)	1 och 2
2005/06:K369		Tuve Skånberg och Mikael Oscarsson (båda kd)	1 och 2
2005/06:K383		Göran Hägglund m.fl. (kd)
2005/06:K386		Ingvar Svensson m.fl. (kd)
2005/06:K393		Ingvar Svensson m.fl. (kd)
2005/06:K398		Tuve Skånberg m.fl. (kd)	1 och 5
2005/06:K430		Tobias Krantz m.fl. (fp)	2 och 3
2005/06:K446		Per Landgren (kd)	1 och 2
2005/06:Ju419		Lars Ohly m.fl. (v)	8
2005/06:L291		Lars Leijonborg m.fl. (fp)	25-27
2005/06:L341		Kenneth Johansson m.fl. (c)	1
2005/06:So552		Kenneth Johansson m.fl. (c)	8
2005/06:So712		Chatrine Pålsson m.fl. (kd)	1
2005/06:Ub260		Sten Tolgfors m.fl. (m)	9
2005/06:Ub261		Sten Tolgfors m.fl. (m)	3
2005/06:A420		Stefan Attefall m.fl. (kd)	20

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I januari 2002 presenterade regeringen den första handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna (skr. 2001/02:83). Handlingsplanen har genomförts och utvärderats. Utvärderingen har gjorts av en interdepartemental arbetsgrupp för mänskliga rättigheter. Resultatet av en uppföljning per den 31 december 2004 presenteras i skrivelsen. Enligt regeringen har så gott som alla åtgärder som aviserades i den första handlingsplanen genomförts inom den planerade perioden.

Genom ett regeringskanslibeslut den 29 juli 2004 gavs den dåvarande generalsekreteraren för Olof Palmes Internationella Centrum, Thomas Hammarberg, sedermera utsedd till Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna, i uppdrag att biträda Justitiedepartementet med en utvärdering av handlingsplanen. Enligt uppdragsbeskrivningen skulle utvärderingen omfatta handlingsplanens genomförande och resultat samt slutsatser och rekommendationer inför nästa handlingsplan. Referensgrupper bestående av representanter från riksdagspartierna, de olika ombudsmännen (dock inte Riksdagens ombudsmän), Justitiekanslern, myndigheter inom rättsväsendet, Sveriges advokatsamfund, andra myndigheter, kommuner och landsting, universitet och högskolor, arbetsmarknadens parter samt enskilda organisationer har knutits till arbetet. Utvärderingen har tillställts referensgrupperna.

En kartläggning har genomförts av vilka brister som kan finnas i skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige. I arbetet med kartläggningen har synpunkter och förslag inhämtats från referensgrupperna. Kartläggningen presenteras i regeringens skrivelse.

Med anledning av skrivelsen har sex följdmotioner väckts. En av dessa, liksom några motionsyrkanden i de övriga motionerna, handlar om nationella minoriteter samt urfolk och behandlas i konstitutionsutskottets betänkande 2005/06:K19 Minoritetsfrågor. Under allmänna motionstiden hösten 2005 har det väckts ett antal motioner i fri- och rättighetsfrågor. 46 sådana motionsyrkanden tas upp i detta betänkande.

Vissa motionsyrkanden har samma innebörd som motionsyrkanden som tidigare under innevarande mandatperiod har behandlats i utskottets betänkanden 2002/03:KU24, 2002/03:KU26, 2003/04:KU12, 2004/05:KU14, 2004/05:KU17, 2004/05:KU27 och 2004/05:KU32. Dessa motionsyrkanden ges i detta betänkande en förenklad behandling.

Utskottets överväganden

Skrivelsen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna.

Jämför särskilt yttrande 1 (mp).

Regeringens skrivelse

Skrivelsen innehåller en nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna avseende perioden 2006-2009 (del I) och en kartläggning av situationen för de mänskliga rättigheterna i Sverige 2005 (del II).

I del I av skrivelsen, som innehåller handlingsplanen, redogör regeringen inledningsvis för sitt långsiktiga mål i arbetet för de mänskliga rättigheterna på nationell nivå, för syftet med handlingsplanen samt för bakgrunden till skrivelsen. Vidare behandlar regeringen vissa frågor avseende Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.

I skrivelsen aviseras en rad insatser som syftar till att skydda och främja vissa rättigheter. Vidare beskriver regeringen frågor om organisation och samordning av arbetet med att främja rättigheterna samt attitydpåverkande arbete, bl.a. genom utbildning och information om de mänskliga rättigheterna. Slutligen behandlar regeringen hur handlingsplanen kommer att följas upp och utvärderas.

Del II av skrivelsen innehåller en kartläggning av situationen för de mänskliga rättigheterna i Sverige 2005. Kartläggningen har, som tidigare nämnts, tagits fram som ett underlag för handlingsplanen.

Regeringens andra handlingsplan om mänskliga rättigheter

Den första handlingsplanen för mänskliga rättigheter presenterades i regeringens skrivelse 2001/02:83 En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna. Handlingsplanen avsåg perioden 2002-2004.

I sin skrivelse 2000/01:59 En nationell handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering presenterade regeringen en särskild handlingsplan på diskrimineringsområdet. Regeringen avser inte att presentera någon ny sådan särskild handlingsplan utan har integrerat diskrimineringsfrågorna i handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna. På så sätt menar också regeringen att det betonas att skydd mot diskriminering och intolerans är frågor om mänskliga rättigheter.

Den nu presenterade nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter innehåller som titeln antyder en nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter. På det internationella området har det svenska arbetet med mänskliga rättigheter behandlats i en rad propositioner och skrivelser som det redogörs för i skrivelsen (s. 14 f.). Främst kan den i november 2003 överlämnade regeringens skrivelse Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (skr. 2003/04:20) till riksdagen nämnas. Skrivelsen är en uppföljning av regeringens skrivelse från 1998 med samma namn, som var den första samlade presentationen av de mänskliga rättigheterna i Sveriges utrikespolitik. Skrivelsen redovisar den utveckling som ägt rum på respektive område och hur Sverige på olika sätt kunnat medverka till att stärka agerandet och skyddet för de mänskliga rättigheterna i världen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Internationella konventioner

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om att förstärka grundlagsskyddet för Europakonventionen, ratificering och införlivande av konventioner, uppföljning av handlingsprogrammet, omhändertagande av synpunkter på Sveriges efterlevnad av konventioner från internationella organ, ekonomiskt skadestånd för tortyroffer samt Sveriges insatser för mänskliga rättigheter på det internationella planet.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (fp, kd, c), 3 (v, mp), 4 (mp), 5 (v, mp), 6 (mp), 7 (v, mp) och 8 (m, fp).

Skrivelsen

Översikt över konventioner på området för mänskliga rättigheter

I regeringens skrivelse 2005/06:95 redogörs för de viktigare konventioner på området för mänskliga rättigheter som Sverige har ratificerat. I skrivelsen anger regeringen att den avser att under perioden 2006-2009 åter se över i vilken mån ytterligare konventioner och tilläggsprotokoll som rör mänskliga rättigheter kan undertecknas och ratificeras. När det gäller protokoll 12 till Europakonventionen om generellt diskrimineringsförbud anför regeringen att den för närvarande inte har för avsikt att tillträda protokollet men att det också är en fråga som skall ses över. Samma sak gäller för FN-konventionen om migrerade arbetares rättigheter.

Uppföljning av synpunkter från internationella organ

Enligt skrivelsen rapporterar Sverige i likhet med övriga konventionsstater till ett flertal internationella organ om hur konventioner om mänskliga rättigheter efterlevs på nationell nivå. Flera av de internationella organ som granskar staternas efterlevnad av konventioner om mänskliga rättigheter rekommenderar staterna att involvera olika aktörer i samhället i rapporteringsarbetet. Vidare har såväl utvärderaren av den första handlingsplanen för mänskliga rättigheter som ett flertal referensgrupper framfört att de synpunkter som Sverige tar emot bör spridas bättre, bl.a. till myndigheter, kommuner och landsting. Regeringen avser därför enligt skrivelsen att bjuda in representanter för aktörer från olika delar av samhället till möten i samband med att Sverige rapporterar till FN om efterlevnaden av konventioner om mänskliga rättigheter och tar emot synpunkter från övervakningskommittéerna. När regeringen bedömer detta lämpligt kommer möten även att anordnas vid rapporteringen till Europarådet. I samband med rapporteringen rörande den europeiska sociala stadgan finns ett fast etablerat samrådsförfarande med arbetsmarknadens parter.

Riksdagen har i mars 2006 beslutat att godkänna det av FN:s generalförsamling den 25 maj 2000 antagna fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen) rörande försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. Riksdagen har även antagit de ändringar i brottsbalken som bedöms nödvändiga för att Sverige skall kunna tillträda det fakultativa protokollet. Ändringarna innebär att ett nytt brott införs - otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn. Även försök till sådant brott har kriminaliserats (prop. 2005/06:68, bet. 2005/06:JuU20, rskr. 194).

Grundlagsutredningen

Regeringen beslutade vid regeringssammanträde den 1 juli 2004 att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att göra en samlad översyn av regeringsformen (dir. 2004:96). Kommittén har antagit namnet Grundlagsutredningen.

Kommittén har, som framgår nedan, i uppdrag att pröva frågorna om förstärkt lagprövning och om det finns behov av en författningsdomstol. För det fall utredningen finner skäl att föreslå förändringar i dessa avseenden är utredningen oförhindrad att också pröva om det finns behov av att i övrigt föreslå förändringar vad gäller skyddet för grundläggande fri- och rättigheter.

Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2008.

Motionerna

I motion 2005/06:K21 av Helena Höij m.fl. (kd) anför motionärerna att Sverige bör överväga att ge Europakonventionen ett starkare stöd i grundlagen (yrkande 5). I en motion 2005/06:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) anförs i denna del motsvarande yrkande.

När det gäller tillträde till konventioner anför motionärerna i motion 2005/06:Ju419 av Lars Ohly m.fl. (v) att Sverige bör inleda en process för undertecknande och ratificering av tilläggsprotokoll nr 12 till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (yrkande 9). I motion 2005/06:K18 Mats Einarsson m.fl. (v), yrkande 2, och motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp), yrkande 3, framförs yrkande av samma innebörd. I motion 2005/06:22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) yrkas att Sverige skall ratificera FN-konventionen om migrerande arbetares rättigheter (yrkande 4) och att FN:s konvention om barnets rättigheter bör införlivas i svensk lag (yrkande 16).

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anförs att det finns ett behov av kontinuerlig översyn och uppföljning av arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige. När det gäller nya konventioner och konventioner som Sverige inte tillträtt bör det göras en uppdatering av handlingsprogrammet varje år (yrkande 1).

I motion 2005/06:K473 av Mona Jönsson m.fl. (mp) anför motionärerna att regeringen på ett konsekvent sätt måste redovisa arbetet med att förbereda ratificeringar av internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna och att regeringen då också skall ange skäl till förseningar eller utebliven ratificering. Vidare skall man följa och rapportera om FN:s övervakningskommittéer. Även myndigheter och andra berörda som arbetar med dessa frågor skall informeras (yrkande 9).

I motion 2005/06:K18 av Mats Einarsson m.fl. (v) anför motionärerna att regeringen bör lämna skrivelser till riksdagen om hur man avser att följa upp kritik och rekommendationer från FN-kommittéerna och Europarådet samt hur man avser att genomföra de lagändringar och andra konkreta åtgärder som kommittéerna och rådet rekommenderar (yrkande 4).

Internationellt arbete

I motion 2005/06:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) anförs i denna del att Sverige och EU i sina förbindelser med andra länder och i FN i större utsträckning skall värna och framhäva demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna som grund för samhällelig utveckling. Sverige och EU skall med kraft verka för att respekt för de mänskliga rättigheterna och demokrati uttryckligen inbegrips i FN:s millenniemål. Sverige och EU bör redovisa en ländervis översikt över brott mot de mänskliga rättigheterna och demokratin samt debattera det i FN:s generalförsamling varje år.

Tidigare behandling m. m

Sveriges aktiviteter för mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik

Utrikesutskottet behandlar årligen frågor om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik, senast i betänkande 2005/06:UU15. I betänkandet har utrikesutskottet bl.a. behandlat en motion med yrkande om att Sverige och EU i större utsträckning måste värna och framhäva demokrati och respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna i sina förbindelser med arabländerna.

Utskottet ansåg att Sverige målmedvetet måste arbeta för att förbättra effektiviteten i de organ som behandlar frågor om mänskliga rättigheter. Utskottet betonade vikten av att uppföljningssystemen ses över och att de rapporter, ställningstaganden och rekommendationer som görs är relevanta så att de uppmärksammas av en vidare krets. Det är angeläget med åtgärder för att säkerställa att de ställningstaganden och rekommendationer som görs av ILO och andra organ för mänskliga rättigheter verkligen får ett praktiskt och konkret genomslag. Det tekniska stödet till länder som behöver hjälp med genomförande av konventioner behöver förbättras. Politiska påtryckningar från Sverige och andra stater måste till. Regionala organisationer, exempelvis EU, regeringar, arbetsgivarorganisationer, fackliga organisationer och andra frivilligorganisationer, har alla viktiga roller när det gäller att sätta press på länder som bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter. Motionen avstyrktes.

Europakonventionens ställning

Europakonventionen gäller som lag här i landet sedan den 1 januari 1995. När det gäller konventionens ställning i svensk rätt ansåg Fri- och rättighetskommittén att regler om de mänskliga fri- och rättigheterna är av sådan vikt att de har sin plats i en grundlag (SOU 1993:40, del B s. 127). Kommittén konstaterade dock att 2 kap. regeringsformen redan innehöll en omfattande reglering av fri- och rättigheter, vari också stadgades under vilka förutsättningar fri- och rättigheterna får begränsas, och att denna reglering till stor del utformats med Europakonventionen som inspirationskälla. Enligt kommittén skulle en inkorporering av konventionen med status av grundlag leda till en dubbelreglering på grundlagsnivå av vissa rättigheter och hur dessa får inskränkas. Vid en eventuell konflikt mellan konventionen och regeringsformen skulle konventionen enligt kommittén dessutom som senare lag ges företräde. Detta fann kommittén mindre lämpligt och föreslog i stället att Europakonventionen skulle få status av vanlig lag. För att garantera Europakonventionen företräde även i förhållande till senare stiftad lag ansåg kommittén att den skulle ges en särskild betydelse genom en bestämmelse i regeringsformen som, efter förebild av 1 kap. 7 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen, stadgade att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Europakonventionen. Frågan om inkorporering av Europakonventionen behandlades i proposition 1993/94:117. Till grund för propositionen låg en överenskommelse i olika författningsfrågor som hade träffats mellan riksdagspartierna i december 1993. I propositionen delade regeringen kommitténs bedömning att inkorporeringen av Europakonventionen skulle ske genom vanlig lag. Vidare menade regeringen att den föreslagna grundlagsbestämmelsen hade ett betydande värde. Genom en regel i regeringsformen markerades, enligt regeringen, den särskilda betydelse som konventionen har och som själva inkorporeringsförfarandet syftade till att förstärka. Regeringen underströk att konventionen genom den föreslagna bestämmelsen inte fick grundlags status och att det inte heller skapades någon ny nivå i normhierarkin mellan vanlig lag och grundlag. Enligt regeringen innebar det att i fall av verklig eller skenbar konflikt mellan konventionen och annan lag - och motstridigheten inte är av den uppenbara karaktär som förutsätts i lagprövningsregeln (11 kap. 14 § regeringsformen) - måste konflikten lösas genom lagtolkning eller med hjälp av rättstillämpningsmetoder. Vidare framhöll regeringen att någon risk för en konflikt mellan Europakonventionens bestämmelser och föreskrifterna i 2 kap. regeringsformen inte gärna kan uppstå. I den mån de två regelsystemen inte ger samma skydd kommer, enligt regeringen, den regel som går längst att bli den som avgör hur långt skyddet för fri- och rättigheterna sträcker sig. Med andra ord kompletterar regelsystemen varandra. Detsamma kunde enligt regeringen sägas om tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens förhållande till konventionen. Vid riksdagsbehandlingen ställde sig konstitutionsutskottet bakom regeringens förslag, med undantag i ett visst avseende för motivtexten beträffande aktuella principer för lagtolkning och rättstillämpningsmetoder (bet. 1993/94:KU24 s. 17 f.).

Våren 2000 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande (m) om att Europakonventionens rättighetsskydd borde anpassas till regeringsformens högre skyddsnivå (bet. 1999/2000:KU11 s. 59). Förutom vad utskottet tidigare anfört om bl.a. dubbelreglering på samma konstitutionella nivå och normhierarki ville utskottet i sammanhanget också framhålla dels att artiklarna 15-18 i konventionen reglerar möjligheterna för staterna att i vissa situationer göra begränsningar i konventionens rättigheter, dels att flera av konventionens artiklar innehåller en tydlig reglering av i vilka situationer som den rättighet som avses i artikeln får begränsas. Att införa ytterligare inskränkningar av när en rättighet som avses i konventionen kan begränsas skulle skapa oklarhet om konventionens ställning. Enligt utskottets mening saknades det mot denna bakgrund anledning att utvidga tillämpningsområdet för 2 kap. 12 § regeringsformen till att omfatta även Europakonventionen.

I betänkandena 2001/02:KU15 och 2002/03:KU26 avstyrkte utskottet motioner i frågan med hänvisning till tidigare bedömningar.

Inkorporering av internationella konventioner

I betänkande 2002/03:KU24 behandlar utskottet en motion om inkorporering i svensk rätt av vissa MR-konventioner inom ramen för FN: internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, internationell konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, konvention om avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor, konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och konvention om barnets rättigheter.

Utskottet uttalade inledningsvis i betänkandet att det vill framhålla att det självfallet måste vara Sveriges skyldighet att uppfylla internationella åtaganden. I Sverige har enligt praxis två metoder tillämpats för införlivande av internationella konventioner, nämligen transformering och inkorporering. Utskottet hade tidigare uttalat att båda metoderna kan anses godtagbara från konstitutionell synpunkt (KU 1984/85:5 och 1984/85:4y). Vilken metod som skall användas får avgöras från fall till fall. Utskottet hade tidigare uttalat att om en konvention saknar svensk autentisk text bör huvudregeln vara att transformationsmetoden används. När särskilda skäl talar för det kan även inkorporeringsmetoden godtas. I regel bör då krävas en omsorgsfullt utarbetad officiell översättning. Så bör ovillkorligen vara fallet om författningen riktar sig till en bredare allmänhet. I de aktuella motionerna aktualiseras frågan om införlivande i svensk rätt av ett flertal FN-konventioner om mänskliga rättigheter. Utskottet hade tidigare intagit den ståndpunkten att konventioner om mänskliga rättigheter i allmänhet inte kan anses lämpade för direkt tillämpning av svenska domstolar och myndigheter. I samband med beredningen av förslaget om inkorporering av Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna framhölls att denna emellertid intog en sådan särställning bland konventionerna om mänskliga rättigheter att den i inkorporeringshänseende borde behandlas på annat sätt än övriga konventioner (s. 34). Enligt utskottets mening saknas anledning att frångå ståndpunkten att konventioner om mänskliga rättigheter i allmänhet inte kan anses lämpade för direkt tillämpning av svenska domstolar och myndigheter. Vad gäller de i motionerna angivna FN-konventionerna saknas skäl att anse att dessa, såsom Europakonventionen, intar en särställning i inkorporeringshänseende. Utskottet var därför inte berett att förorda en inkorporering av de angivna konventionerna. Däremot ville utskottet framhålla att det är av väsentlig betydelse att det fortlöpande sker en kontroll av att svensk lagstiftning och praxis stämmer överens med ingångna konventioners bestämmelser.

Särskilt om inkorporering av barnkonventionen

I betänkande 1998/99:SoU6 föreslog socialutskottet enhälligt att riksdagen skulle bifalla regeringens proposition och godkänna den av regeringen föreslagna strategin för att förverkliga barnkonventionen i Sverige. Strategin innebär att barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument och genomsyra allt beslutsfattande inom Regeringskansliet som berör barn. I ärendet hade en motion om inkorporering av barnkonventionen väckts.

Socialutskottet inhämtade ett yttrande från konstitutionsutskottet i frågan om inkorporering av barnkonventionen samt över motionen. Konstitutionsutskottet hade redan i ett tidigare ärende yttrat sig om inkorporering av barnkonventionen (bet. 1995/96:SoU4). Konstitutionsutskottet ansåg då att barnkonventionen inte borde inkorporeras utan införlivas med svensk rätt genom transformering. Vid transformering omarbetas den internationella överenskommelsen eller delar av den till svensk författningstext medan inkorporering innebär att det i lag eller annan författning föreskrivs att konventionens bestämmelser direkt gäller i Sverige. Socialutskottet delade denna inställning med hänvisning dels till konstitutionsutskottets skäl, dels till att barnen härigenom torde få det bästa skyddet. Socialutskottet ansåg dock, liksom konstitutionsutskottet, att regeringen borde besluta om en bred översyn av om svensk lagstiftning och praxis stämmer överens med barnkonventionens bestämmelser. Socialutskottet föreslog ett tillkännagivande härom till regeringen. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1995/96:62).

Konstitutionsutskottet stod i sitt yttrande (1998/99:KU2y) fast vid sin tidigare bedömning att barnkonventionen bör införlivas i svensk rätt genom transformering. Enligt utskottet kan barnkonventionen inte anses inta en sådan särställning som Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna att den bör införlivas i svensk rätt genom inkorporering. En inkorporering av barnkonventionen skulle innebära att tolkningsansvaret skulle läggas på svenska domstolar och myndigheter. Konstitutionsutskottet hänvisade till vad Barnkommittén anfört om att barnkonventionen innehåller många relativt vaga formuleringar och ett icke obetydligt inslag av målsättningsartiklar som siktar till ett gradvist genomförande och som är svåra att direkt tolka av domstolar eller myndigheter. Utskottet anser att tolkningen av barnkonventionen bör göras av riksdagen för att rättigheterna i barnkonventionen skall slå igenom på ett sätt som ger barnen det bästa skyddet. Motionen avstyrktes.

Socialutskottet har även under riksmötet 2003/04 i betänkande 2003/04:SoU9 behandlat motionsyrkanden om införlivande av barnkonventionen i svensk lag. Utskottet anförde bl.a. att såväl konstitutionsutskottet som socialutskottet tidigare vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden om att inkorporera barnkonventionen i svensk lagstiftning (s. 16). Utskottet delade den bedömning som gjordes av konstitutionsutskottet redan 1998/99 i yttrande KU2y, nämligen att barnkonventionen i stället bör införlivas i svensk rätt genom transformering, dvs. genom att konventionen eller delar av den omarbetas till svensk författningstext. En inkorporering skulle enligt konstitutionsutskottet innebära att tolkningsansvaret läggs på svenska domstolar och myndigheter. Konstitutionsutskottet ansåg att tolkningen av barnkonventionen bör göras av riksdagen för att rättigheterna i konventionen skall slå igenom på ett sätt som ger barnen det bästa skyddet. Utskottet avstyrkte motionerna och riksdagen följde utskottet (rskr. 2003/04:227).

I betänkande 2005/06:SoU5 behandlade socialutskottet ett antal yrkanden om införlivande av barnkonventionen i svensk lag. Utskottet anförde att det vid flera tidigare tillfällen har avstyrkt motioner om att införliva barnkonventionen i svensk lag. Utskottet vidhöll detta ställningstagande, varför motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr. 2005/06:136).

Utskottets ställningstagande

När det gäller Europakonventionens förhållande till regeringsformen har utskottet tidigare vid flera tillfällen hänvisat till att regleringen av grundläggande rättigheter i 2 kap. regeringsformen till stor del utformats med Europakonventionen som inspirationskälla och till att konventionen inte getts grundlagsstatus främst beroende på att man ville undvika en dubbelreglering på samma konstitutionella nivå av vissa rättigheter och av hur dessa får begränsas. När det gäller alternativet att utvidga tillämpningsområdet för 2 kap. 12 § regeringsformen till att omfatta även Europakonventionen har utskottet hänvisat till att en sådan ordning skulle skapa oklarhet om konventionens ställning. Utskottet anser mot denna bakgrund fortfarande att det inte finns anledning att ge Europakonventionen grundlags status eller förstärka konventionens ställning på annat sätt. Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och avstyrker motionerna 2005/06:K17 i denna del (m) och 2005/06:K21 yrkande 5 (kd).

När det gäller godkännande och ratificering av protokoll 12 till Europakonventionen om generellt diskrimineringsförbud har regeringen i skrivelsen utförligt redogjort för sin inställning. Utskottet delar regeringens bedömning att protokollet är för allmänt hållet och att ett tillträde kan övervägas på nytt när protokollets tolkning närmare klarlagts genom Europadomstolens praxis. Mot bakgrund av utskottets tidigare uttalade restriktiva inställning till inkorporering av FN-konventioner och bl.a. det föhållandet att konventionstexterna är utformade på sådant sätt att de inte kan inkorporeras, är utskottet inte heller berett att förorda att barnkonventionen inkorporeras i svensk rätt. Motionerna 2005/06:Ju419 yrkande 9 (v), 2005/06:K18 yrkande 2 (v), 2005/06:K22 yrkandena 3 och 16 (mp) avstyrks.

Regeringen har aviserat att den under perioden 2006-2009 kommer att se över konventioner som Sverige ännu inte har anslutit sig till. Utskottet finner det inte nödvändigt att årligen göra en sådan översyn eller uppdatering av handlingsprogrammet. Motionerna 2005/06:K22 yrkandena 1 och 4 (mp) och 2005/06:K473 yrkande 9 första delen (mp) avstyrks följaktligen.

Regeringen har i samband med utvärderingen av den första handlingsplanen uppmärksammats på att det behövs en större spridning av kommentarerna från de övervakningskommittéer som granskar Sveriges efterlevnad av internationella konventioner om mänskliga rättigheter samt en mer systematisk debatt kring kommittéernas kommentarer och rekommendationer. Likaså har regeringen uppmärksammats på att synpunkter och rekommendationer från internationella organ angående Sveriges efterlevnad av konventioner om mänskliga rättigheter inte får tillräcklig spridning bland t.ex. myndigheter och kommuner.

Regeringen redovisar i skrivelsen hur den avser att engagera företrädare för olika delar av samhället i insamlandet av material till Sveriges rapporter till internationella organisationer och i arbetet med att följa upp de synpunkter som Sverige tar emot. I samband med rapporteringen rörande den europeiska sociala stadgan finns redan ett fast etablerat samrådsförfarande med arbetsmarknadens parter och det finns också ett etablerat samrådsförfarande inom ramen för Sveriges rapportering till Internationella arbetsorganisationen (ILO). Utskottet utgår från att regeringen redan har påbörjat ett arbete som tillgodoser det som efterfrågas i motionerna 2005/06:K18 yrkande 4 (v) och 2005/06:K473 yrkande 9 andra delen (mp) varför dessa motioner avstyrks.

Utskottet gör när det gäller Sveriges engagemang för mänskliga rättigheter i internationella sammanhang ingen annan bedömning än utrikesutskottet. Motion 2005/06:K17 i den delen (m) avstyrks.

Diskriminering, rasism och homofobi

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om rasism och antisemitism, hatpropaganda över tv, antidiskrimineringsarbete hos myndigheter, strukturell diskriminering när det gäller rätt till rehabilitering, informationsinsatser, HBT-perspektiv i kommuner och landsting, elöverkänslighet som funktionshinder m.m.

Jämför reservationerna 9 (kd), 10 (mp), 11 (mp), 12 (fp, v, c, mp), 13 (fp, v, c, mp), 14 (mp) och 15 (mp).

Diskrimineringskommittén

Regeringen beslutade den 31 januari 2002 att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att överväga en sammanhållen diskrimineringslagstiftning (dir. 2002:11). Kommittén har antagit namnet Diskrimineringskommittén. I uppdraget ingår att överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder och samhällsområden. Vidare ingår i kommitténs uppdrag bl.a. att lämna förslag på hur tillsynen över efterlevnaden av en sådan lagstiftning skall utformas. Förslagen skall bygga på kommitténs ställningstaganden i fråga om utformningen av en framtida diskrimineringslagstiftning. Kommittén skall därvid se över ansvarsområden och uppgifter för Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Kommittén skall också överväga möjligheterna till och analysera konsekvenserna av en sammanslagning av några eller samtliga dessa ombudsmän till en institution eller av en samordning av dem på något annat sätt.

Regeringen beslutade vid regeringssammanträde den 27 januari 2005 att ge kommittén tilläggsdirektiv (dir. 2005:8). Kommittén skall enligt tilläggsdirektiven bl.a. lämna förslag till bestämmelser om planer för att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning i arbetslivet. Eftersom skyddet mot diskriminering bör vara så likartat som möjligt för samtliga diskrimineringsgrunder finns det anledning att överväga om liknande bestämmelser bör införas också för andra diskrimineringsgrunder. För flertalet diskrimineringsgrunder är denna fråga avhängig av kommitténs ställningstagande om aktiva åtgärder bör införas i arbetslivet även för dessa.

Diskrimineringskommittén lämnade sitt slutbetänkande i mars 2006 (SOU 2006:22) En sammanhållen diskrimineringslagstiftning. I betänkandet föreslår kommittén att en ny lag om förbud och andra åtgärder mot diskriminering införs. Lagen skall ha till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsidentitet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Lagen skall gälla i arbetslivet, i fråga om utbildning, arbetsmarknadspolitisk verksamhet, start eller bedrivande av näringsverksamhet, yrkesutövning, medlemskap m.m. i arbetstagar-, arbetsgivar- och yrkesorganisationer, varor, tjänster och bostäder, allmän sammankomst och offentlig tillställning, socialtjänsten m.m., socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen, hälso- och sjukvården, studiestöd, värn- och civilplikt samt i fråga om offentlig anställning och offentligt uppdrag. Förbud mot mobbning och annan kränkande behandling än diskriminering i skolan, placeras i skollagen (1985:1100).

Grundlagsutredningen

Grundlagsutredningens arbete skall framför allt koncentreras och inriktas på att stärka och fördjupa den svenska folkstyrelsen, att öka medborgarnas förtroende för demokratins funktionssätt och att höja valdeltagandet.

När det gäller fri- och rättighetsfrågor och domstolarnas roll för skyddet av dessa har ett tämligen omfattande utredningsarbete pågått i stort sett ända sedan regeringsformen antogs 1974. På senare år har särskilt frågor om domstolarnas roll i det konstitutionella systemet varit aktuella.

Beträffande frågan om domstolarnas och andra myndigheters skyldighet till normkontroll genom lagprövning, 11 kap. 14 § RF, har det bl.a. förts fram att detta institut bör förstärkas i syfte att stärka skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna. I diskussionen har också förts fram att det i Sverige borde inrättas en författningsdomstol med uppdrag att kontrollera regeringsformens efterlevnad, framför allt genom en kontroll av normer och av att reglerna om grundläggande fri- och rättigheter efterlevs.

Mot bl.a. denna bakgrund har kommittén i uppdrag att utreda frågorna om lagprövning och om det finns behov av en författningsdomstol.

Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2008.

Skrivelsen

Regeringen anser att skyddet mot diskriminering i princip skall vara lika för de olika diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning samt funktionshinder. I skrivelsen redogörs för Grundlagsutredningens uppdrag att överväga införande av författningsdomstol samt Diskrimineringskommitténs uppdrag att överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder.

Staten bör vara en förebild för likabehandling i samhället, och det är av yttersta vikt att säkerställa att diskriminering inte förekommer inom de statliga myndigheterna eller de statligt ägda bolagen. Regeringen avser att år 2006 ge vissa statliga myndigheter i uppdrag att upprätta antidiskrimineringsstrategier samt förtydliga behovet av arbete mot diskriminering i de statligt ägda bolagen.

Regeringen anser att offentliga medel inte skall användas i verksamheter där de mänskliga rättigheterna kränks. Regeringen avser att i förordning ställa krav på att vissa av de större statliga myndigheterna skall införa antidiskrimineringsvillkor i sina upphandlingar.

Utredningen om en stärkt och tydligare tillsyn inom socialtjänsten skall lämna en slutredovisning till regeringen senast den 30 juni 2006. Regeringen har beslutat om tilläggsdirektiv till utredningen. I syfte att uppnå en mer ansvarsfull alkoholservering skall utredaren undersöka möjligheterna av, och vid behov föreslå, att som villkor för serveringstillstånd, eller på anat sätt, uppställa krav på utbildning av tillståndshavare, serveringsansvarig personal eller andra som arbetar på servering. Utredaren bör i detta sammanhang även uppmärksamma möjligheterna att genom utbildningsinsatser motverka diskriminering.

Antidiskrimineringsbyråerna verkar för att förebygga och motverka diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder. Det är viktigt att säkerställa att kvaliteten är god i den rådgivning de ger till enskilda personer. Samarbetet mellan antidiskrimineringsbyråerna och Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) skall utvecklas i fråga om råd, stöd och utbildning från ombudsmännen och antidiskrimineringsbyråerna.

Regeringen avser att tillsätta en utredning om diskrimineringstester som bevismedel i ärenden hos JämO, DO, HO och HomO. Regeringen avser även att överväga behovet av att använda diskrimineringstester inom fler samhällsområden baserat på de slutsatser som kommer att presenteras i en undersökning inom arbetsmarknaden.

Regeringen anser att JämO och Arbetsmiljöverket skall utvärdera och fortsätta sitt samarbete. Regeringen avser att ge myndigheterna detta i uppdrag.

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) kommer att genomföra och låta utvärdera informationsinsatser riktade till grupper som är särskilt utsatta för diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning.

Två utredningar om strukturell diskriminering har tillsatts. Utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet har redan redovisat sina resultat i betänkandet Det blågula glashuset - strukturell diskriminering i Sverige (SOU 2005:56). Den andra utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering (dir. 2004:54) pågår fortfarande och skall redovisas senast den 30 juni 2006. Regeringen kommer att överväga lämpliga åtgärder med anledning av de förslag som lämnas i betänkandena.

Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att lämna förslag som innebär att det tas ett samlat grepp om frågor som rör lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning. Arbetsgruppen skall även få i uppgift att överväga hur förekomst och omfattning av diskriminering på grund av sexuell läggning skall kunna mätas och om möjligt lämna förslag till indikatorer inom olika områden i samhället.

En särskild utredare har fått i uppdrag att ta ställning till om par av samma kön bör kunna ingå äktenskap. Uppdraget skall redovisas senast den 30 mars 2007. Därefter skall regeringen överväga eventuella åtgärder.

Regeringen avser att under 2006 redovisa en särskild uppföljning av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken i en särskild skrivelse till riksdagen. Frågan om bekämpning av diskriminering kommer att belysas särskilt i skrivelsen.

Regeringen har inrättat en ny myndighet, Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) med uppdrag att samordna handikappolitiken. Handikappombudsmannen (HO) får en mer fristående och granskande roll.

Under år 2006 avser regeringen att ge Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att i samråd med Handikappombudsmannen (HO) och Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) kartlägga våld mot funktionshindrade.

Regeringen har underlättat etablering av Centrum mot rasism för att förstärka och komplettera samhällets insatser mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering. Integrationsverket skall under år 2006 utvärdera verksamheten. Därefter kommer regeringen att överväga lämpliga åtgärder.

Forum för levande historia utvecklar arbetet mot antisemitism, islamofobi och homofobi tillsammans med olika institutioner genom olika studier och kartläggningar.

Ett uttryck för rasism, främlingsfientlighet och homofobi är s.k. hatbrott. Kännetecknande för dessa är att de strider mot principen om alla människors lika värde. Rättsväsendets myndigheter har sedan tidigare i uppdrag att prioritera hatbrott. Brottsförebyggande rådet (Brå) har i juni 2002 i rapporten Hatbrott - En uppföljning av rättsväsendets insatser (rapport 2002:9) konstaterat att bl.a. rättsväsendet måste bli bättre på att uppmärksamma hatbrotten, att kunskapen om hatbrottsligheten behöver bli bättre och att straffskärpningsgrunden bör tillämpas i större utsträckning. Regeringen skall under 2006 följa upp rapporten.

I Brå:s statistik över hatbrotten skall, förutom de uppgifter som Säkerhetspolisen tidigare har redovisat, även ingå statistik över brott med islamofobiska inslag.

Gällande bestämmelser

Hets mot folkgrupp

I 16 kap. 8 § brottsbalken föreskrivs straff för hets mot folkgrupp. Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, skall enligt bestämmelsen dömas för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter. Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet.

Hets mot folkgrupp är straffbart även när sådana yttranden sprids i tryckta skrifter, filmer, radio och tv och andra medier som omfattas av tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) - se 7 kap. 4 § 11 TF och 5 kap. 1 § YGL.

Motionerna

Rasism och antisemitism

I motion 2005/06:K419 av Birgitta Ohlsson (fp) anför motionären att regeringen bör uppmärksamma och aktivt agera mot antisemitism i Sverige (yrkande 1). Motionären anför vidare att Sverige som nation skall uppmärksamma och agera aktivt mot antisemitism när den uppstår i andra länder (yrkande 2).

I motion 2005/06:K452 av Mikael Oscarsson (kd) anför motionären att det bör vidtas åtgärder, så som görs i andra länder, för att stoppa den antisemitism och den hatpropaganda som når tv-tittare i Sverige (yrkande 1).

I motion 2005/06:Sf281 av Yvonne Ruwaida och Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna att Grundlagsutredningen bör få i uppdrag att se över hur skyddet mot rasistiska uttryck skall kunna förbättras (yrkande 6). Motionärerna anser att lagstiftningen mot rasism måste bli tydligare om vad som är acceptabelt och inte acceptabelt när det gäller rasisters utövande av sina fri- och rättigheter.

I motion 2005/06:K389 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begär motionärerna ett tillkännagivande till regeringen om grundlagsstöd för kriminalisering av enskilds stöd till eller deltagande i rasistisk organisation, terroristgrupp eller annan organiserad brottslighet. De anför att rasism utgör en fara för enskilda personer, grupper och för demokratin. Det är därför viktigt att lagstiftningen klart och tydligt kriminaliserar den som deltar eller lämnar stöd till en sammanslutning som ägnar sig åt rasistisk förföljelse antingen genom att ligga bakom eller att uppmana till allvarliga brott. Regeringen bör utreda ett generellt grundlagsstöd för kriminalisering av enskilds deltagande i eller stöd till organisationer som ägnar sig åt kriminell verksamhet.

Åtgärder mot diskriminering hos myndigheter

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna att det bör förtydligas vad antidiskrimineringsstrategier innebär och hur de förhåller sig till mångfaldsplanerna (yrkande 5). Motionärerna anför vidare att antidiskrimineringsklausulerna vid offentlig upphandling gäller de 20 största statliga myndigheterna samt ytterligare 10 stycken (yrkande 6).

Diskriminering på grund av kön

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering bör få i uppdrag att även ta fram material för och informera yrkesgrupper som kan hamna i en situation där de riskerar att diskriminera. Detta gäller för dem som arbetar inom verksamheter som är reglerade i lag såsom hälso- och sjukvård, Försäkringskassan, arbetsförmedlingen, a-kassor m.fl. (yrkande 8). Motionärerna anför också att det är av stor vikt att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och Integrationsverket samarbetar samt att även antidiskrimineringsbyråerna deltar i diskrimineringstester (yrkande 9). I motionen anför motionärerna vidare att det i den arbetsgrupp som regeringen avser tillsätta med uppgift att lämna förslag som innebär ett samlat grepp om frågor som rör lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning skall förtydligas så att den även skall omfatta transpersoner (yrkande 10). Motionärerna anser vidare att det inte skall tillsättas en arbetsgrupp utan att en utredning skall tillsättas för detta ändamål (yrkande 11).

I motion 2005/06:K20 av Kerstin Lundgren m.fl. (c) anför motionärerna att handlingsplanen bör kompletteras med en åtgärd som innebär att regeringen under perioden 2006-2009 skall prioritera arbetet med en FN-konvention som erkänner likaberättigande och frihet från diskriminering av homo-, bi- och transpersoner som en mänsklig rättighet (yrkande 6). Vidare anför motionärerna att det är viktigt att HBT-perspektivet inte glöms bort vid arbetet med mänskliga rättigheter i kommuner och landsting (yrkande 7).

Handikappolitiken

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna att det när den nya myndigheten (Handisam) med uppdrag att samordna handikappolitiken inrättats är det viktigt att belysa samtliga aktörers ansvar, samt hur de skall samverka med varandra (yrkande 12). Vidare anser motionärerna att personer med elöverkänslighet skall omfattas av arbetet mot diskriminering på grund av funktionshinder och deras rättigheter (yrkande 13).

Tidigare behandling m.m.

Åtgärder mot rasistiska organisationer

Konstitutionsutskottet har tidigare behandlat frågor om åtgärder mot rasistiska organisationer, senast i betänkande 2003/04:KU12, vari utskottet behandlade motionsyrkanden om deltagande i rasistiska och kriminella organisationer samt ett tillkännagivande till regeringen om grundlagsstöd för kriminalisering av enskilds stöd till eller deltagande i rasistisk organisation, terroristgrupp eller annan organiserad brottslighet. Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning till sina tidigare ställningstaganden, bl.a. att Kommittén om straffansvar för organiserad brottslighet i oktober 2000 ansett att det inte borde ske en utvidgning av det kriminaliserade området såvitt gäller deltagande i eller stöd till sammanslutningar där det förekommer brottslighet och att svårigheterna att upprätthålla grundläggande rättssäkerhetskrav vad gäller förutsebarhet och avgränsning det straffbara området för med sig att förbud mot rasistiska organisationer inte bör införas.

Att motverka rasism

I socialförsäkringsutskottets betänkande 2005/06:SfU2 med anledning av budgetpropositionen för år 2006 konstateras att regeringen avser att låta Integrationsverket disponera sammanlagt ca 46 miljoner kronor för stöd till verksamhet som bedrivs huvudsakligen av organisationslivet. Av dessa medel avser ca 24 miljoner kronor organisations- och verksamhetsbidrag samt projektstöd. Stödet till lokal verksamhet bör enligt regeringen förstärkas med 3 miljoner kronor per år. Totalt kan Integrationsverket därmed fördela 14 miljoner kronor till lokal verksamhet mot diskriminering. Vidare får verket disponera högst 5,5 miljoner kronor till den ideella förening som driver Centrum mot rasism och högst 2,4 miljoner kronor för stöd till verksamhet för personer som lämnar rasistiska grupper.

Socialförsäkringsutskottet ansåg att arbetet mot rasism och nazistiska rörelser är mycket angeläget. Utskottet fann emellertid att regeringens förslag till åtgärder för närvarande fick anses tillräckliga och avstyrkte en motion som väckts om stöd till avhoppade nazister.

Antisemitism i andra länder

I utrikesutskottets betänkande 2004/05:UU7 anför utskottet att utskottet konstaterar att OSSE fortlöpande arbetar mot intolerans och diskriminering. Detta gäller inte minst antisemitism. OSSE har under 2003 och 2004 anordnat två konferenser om antisemitism. En ytterligare konferens i ämnet planeras att hållas i Córdoba i Spanien under juni 2005. De uttalanden som gjorts från tidigare konferenser har markerat ett djupt engagemang mot antisemitism hos deltagarstaterna och hos OSSE som organisation. Utrikesministrarna fattade vid OSSE:s ministerrådsmöte i Sofia år 2004 beslut om att utnämna tre särskilda representanter för att bekämpa dels antisemitism, dels islamofobi, dels andra former av intolerans inklusive diskriminering av kristna. OSSE:s parlamentariska församling konstaterar att ökande tendens till rasism, antisemitism och främlingsfientlighet utöver lagstiftning även kräver samarbete och samordning mellan medlemsstaterna. Församlingen har tidigare uttalat att ökningen av det antisemitiska våldet utgör ett hot mot fred, pluralism, mänskliga rättigheter och demokrati samt uppmanat OSSE-ländernas parlamentariker att åta sig ledningen i kampen mot antisemitism. Parlamentarikerförsamlingen föreslår att medlemsländerna skapar lämpliga institutioner för att samordna och fullfölja sina åtaganden i kampen mot rasism, antisemitism och främlingsfientlighet. Utskottet konstaterade att OSSE bedriver ett ambitiöst arbete mot antisemitism och att organisationen i sina skrivningar om tolerans och icke-diskriminering regelbundet lyfter fram vikten av att antisemitism bekämpas.

Utrikesutskottet har i sitt betänkande 2005/06:UU15 uttalat att Sverige skall, enligt utskottets uppfattning, fortsätta att stödja det arbete mot rasism, rasdiskriminering och främlingsfientlighet som bedrivs inom bl.a. EU, FN, Europarådet och OSSE. Diskriminering av etniska och kulturella grupper måste motverkas kraftfullt. Denna uppfattning, som utskottet framhållit i betänkande 2003/04:UU9, måste enligt utskottet understrykas även i dag. FN, EU och varje enskild medlemsstat måste vidta alla åtgärder som krävs för att bekämpa intolerans, rasism, diskriminering och våldshandlingar i samband med religionsutövande.

Elöverkänslighet

Bostadsutskottet har i ett yttrande till socialutskottet behandlat en motion vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att erkänna de elöverkänsliga som en handikappgrupp. Motionen avstyrktes med hänvisning till bl.a. pågående utredningar bl.a. av Rådet för arbetslivsforskning (bet. 1999/2000:BoU9y). Socialutskottet gjorde samma bedömning som bostadsutskottet och avstyrkte motionen.

Frågor till statsråd om rasism och antisemitism

Statsrådet Thomas Bodström har i november 2005 svarat på en fråga från Lena Adelsohn Liljeroth (m) om vilka åtgärder han avser att vidta för att kampen mot brottet hets mot folkgrupp skall prioriteras och från Annelie Enochson (kd) om vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att komma till rätta med hets mot folkgrupp som bedrivs via Internet. Statsrådet Bodström har svarat att straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp skyddar mot antisemitiska hot eller uttryck för missaktning oavsett om de förmedlas via radio, via Internet eller på annat sätt. Bestämmelsen skärptes så sent som den 1 januari 2003. Då utvidgades straffansvaret och det infördes ett grovt brott med straffmaximum på fängelse i fyra år. Enligt lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor skall dessutom den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla ta bort meddelanden som innebär hets mot folkgrupp. Strafflagstiftningen är alltså väl utformad för att bekämpa antisemitism och rasism. I Rikspolisstyrelsens regleringsbrev för verksamhetsåret 2005 framgår att brott med rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska inslag samt olaga diskriminering skall ägnas särskild uppmärksamhet. Även åklagarna är ålagda att prioritera denna typ av brottslighet.

Bestämmelser om yttrandefrihet

Yttrandefriheten som den uttrycks i regeringsformen kan begränsas i lag. Enligt 2 kap. 12 § regeringsformen får bl.a. yttrandefriheten begränsas genom lag i den utsträckning som 13-16 §§ medger. Sådan begränsning får dock göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Den får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den. Begränsningen får inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Vidare får en begränsning aldrig göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Enligt 2 kap. 13 § regeringsformen får yttrandefriheten begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott eller i övrigt om särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter. I lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden finns närmare bestämmelser om bl.a. ägare och utgivare av periodiska skrifter och om utgivare av radioprogram m.m. Vidare finns bestämmelser om tvångsmedel och om rättegången i tryck- och yttrandefrihetsmål. I radio- och TV-lagen (1996:844) finns föreskrifter om sändningar av ljudradio- och tv-program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel.

Justitiekanslern är ensam åklagare när det gäller tryck- och yttrandefrihetsbrott, dvs. när det är fråga om otillåtna uttalanden i tryckta skrifter, ljudradio- och tv-program, cd-skivor, videogram m.m.

Yttrandefrihetsbrott

Enligt 5 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen anses de gärningar som anges som tryckfrihetsbrott i 7 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen som tryckfrihetsbrott, om de begås i ett radioprogram eller en teknisk upptagning och är straffbara enligt lag. Enligt 7 kap. 4 § första stycket 11 är hets mot folkgrupp, varigenom någon hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, att anse som tryckfrihetsbrott.

Bestämmelser om tv-sändningar inom EU

För tv-sändningar inom Europeiska unionen finns bestämmelser i rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, tv-direktivet. Direktivet omfattar bara gränsöverskridande sändningar inom unionen. Enligt artikel 2 i tv-direktivet skall medlemsstaterna säkerställa fri mottagning och får inte begränsa återutsändning inom sina territorier av tv-sändningar från andra medlemsstater av skäl som omfattas av detta direktiv. Medlemsstaterna kan interimistiskt inställa återutsändning av tv-sändningar om en tv-sändning som kommer från annat medlemsland uppenbarligen, allvarligt och djupt överträder bestämmelserna i artikel 22.

Enligt artikel 22 skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att tv-sändningar från tv-programföretag inom respektive stats jurisdiktion inte inkluderar program som allvarligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga, särskilt program som innehåller pornografi eller meningslöst våld. Denna bestämmelse skall utsträckas till att gälla andra program som kan bedömas skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga, utom då det kan anses säkert, genom val av tid för sändningen eller genom tekniska åtgärder, att de minderåriga inom sändningsområdet normalt inte hör eller ser sådana sändningar.

Medlemsstaterna skall också säkerställa att sändningar inte innehåller något som uppammar hat, grundat på ras, kön, religion eller nationalitet.

Europeiska kommissionen har i december 2005 presenterat ett utkast till ändringar i direktivet (KOM [2005] 646 slutlig).

FN-konventionen om homo-, bi- och transpersoner

Utrikesutskottet har i sitt betänkande 2004/05:UU9 behandlat motioner som förespråkar en internationell konvention för att avskaffa diskriminering på grund av sexuell läggning.

Utrikesutskottet anser att arbetet för att försvara och genomföra principen om icke-diskriminering skall förbli en grundpelare i Sveriges internationella insatser för de mänskliga rättigheterna. Bekämpande av diskriminering på grund av kön, etniskt ursprung, religion, funktionshinder eller sexuell läggning är en av de största utmaningarna för arbetet med de mänskliga rättigheterna.

I betänkande 2003/04:UU11 Folkrätt redovisade utrikesutskottet relativt utförligt uppgifter om konventioner och andra internationella initiativ rörande sexuell läggning och könstillhörighet, såväl på Europanivå som inom FN-systemet. Utrikesutskottet välkomnade de framgångar - om än långt ifrån tillräckliga - som nåtts vad gäller omnämnande av sexuell läggning i centrala FN-forum. Mot denna bakgrund bedömde utskottet det som föga troligt att ett förslag om en specifik konvention mot diskriminering på grund av sexuell läggning och könstillhörighet skulle kunna vinna tillräckligt gehör i det internationella samfundet. Utskottet förutsatte dock att Sverige kommer att fortsätta att motarbeta övergrepp mot och diskriminering av personer på grund av sexuell läggning varhelst de förekommer. Motionerna avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Rasism och antisemitism

Konstitutionsutskottet gör samma bedömning som socialförsäkringsutskottet att det är angeläget med arbete mot rasism och nazistiska rörelser. Regeringens insatser för att förstärka arbetet mot rasism och främlingsfientlighet fortsätter, bl.a. genom att medel tillförts Centrum för rasism. Såsom framgår av justitieminister Thomas Bodströms frågesvar är strafflagstiftningen när det gäller hets mot folkgrupp väl utformad för att bekämpa antisemitism och rasism samt är Rikspolisstyrelsen och åklagarna ålagda att särskilt uppmärksamma brott med rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska inslag samt olaga diskriminering. Av skrivelsen framgår vidare att Forum för levande historia skall utveckla arbetet bl.a. mot antisemitism tillsammans med olika institutioner genom olika studier.

Konstitutionsutskottet gör vidare samma bedömning som utrikesutskottet att Sverige skall fortsätta att stödja det arbete mot rasism, rasdiskriminering och främlingsfientlighet som bedrivs inom bl.a. EU, FN, Europarådet och OSSE.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening inte påkallat att vidta några ytterligare åtgärder när det gäller rasism och rasistiska uttryck i Sverige eller utomlands. Motionerna 2005/06:K419 yrkandena 1 och 2 (fp) och 2005/06:Sf281 yrkande 6 (mp) avstyrks.

När det gäller åtgärder mot rasistiska organisationer vidhåller utskottet sin tidigare bedömning och avstyrker motion 2005/06:K389 (kd).

När det gäller antisemitism och hatpropaganda som når Sverige genom tv-program kan förvisso sådana sändningar utgöra ett yttrandefrihetsbrott i Sverige. För sändningar inom den europeiska unionen är lagstiftningen styrd av EG-direktiv enligt vilket medlemsstaterna skall säkerställa att sändningar inte innehåller något som uppammar hat, grundat på ras, kön, religion eller nationalitet. När det gäller sändningar från tredje land torde dessa ske över satellit och tas emot genom parabolantenn hos mottagaren. Några verkningsbara åtgärder mot sådana sändningar torde oavsett behovet vara utsiktslösa under överskådlig framtid. Motion 2005/06:K452 yrkande 1 (kd) avstyrks.

Åtgärder mot diskriminering hos myndigheter

Utskottet anser att de begärda förtydligandena kan tillgodoses utan ett tillkännagivande till regeringen. Motion 2005/06:K22 yrkandena 5 och 6 (mp) avstyrks.

Diskriminering på grund av kön

Regeringen har i skrivelsen uppmärksammat behovet av utbildning både för allmänheten och för andra aktörer i samhällslivet. Motion 2005/06:K22 yrkandena 8 och 9 är enligt utskottets mening därigenom tillgodosedd och avstyrks. Utskottet anser att det inte kan ställa sig bakom ett yrkande om att regeringen skall välja att utreda frågan om lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning genom att tillsätta en utredning i stället för en arbetsgrupp och inte heller ett yrkande om förtydligande av uppdraget för arbetsgruppen. Motion 2005/06:K22 yrkandena 10 och 11 avstyrks.

Diskrimineringskommittén har avlämnat sitt betänkande i mars 2006. I betänkandet lämnas förslag till lagstiftning som har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsidentitet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Ärendet bereds i Regeringskansliet. Utskottet utgår från att kommuner och landsting håller sig underrättade om lagstiftningsarbetet och att HBT-perspektivet inte glöms bort i arbetet med mänskliga rättigheter i kommuner och landsting. Utskottet avstyrker motion 2005/06:K20 yrkande 7 (c).

När det gäller att verka för internationella konventioner om likaberättigande och frihet från diskriminering av homo-, bi- och transpersoner hänvisar utskottet till utrikesutskottets ställningstagande och gör för egen del ingen annan bedömning. Motion 2005/06:K20 yrkande 6 (c) avstyrks.

Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) inrättades den 1 januari 2006. Av myndighetens hemsida framgår att Handisam samordnar och stödjer sektorsmyndigheternas arbete för att handikappolitiken skall spridas och förankras i sina respektive samhällsområden. Samarbetet organiseras i en arbetsgrupp med företrädare för såväl Handisam som för sektorsmyndigheterna. Arbetsgruppen träffas regelbundet och behandlar såväl gemensamma frågor som sektorsspecifika frågor (http://www.handisam.se/Tpl/NormalPage_376.aspx, den 23 april 2006).

Utskottet anser att det inte behövs något tillkännagivande i fråga om Handisams samverkan med andra aktörer. Utskottet avstyrker motion 2005/06:K22 yrkande 12 (mp).

Utskottet anser att det inte bör ta något initiativ till åtgärder när det gäller frågan om att elöverkänslighet skall betraktas som funktionshinder. Utskottet avstyrker motion 2005/06:K22 yrkande 13 (mp).

Barnets rättigheter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om familjens status, kommunala partnerskapet och landstingens nätverk om barnkonventionen, barn som brottsoffer samt särskild kompetens för polis och åklagare om barns reaktioner.

Jämför reservationerna 16 (m, fp, kd) och 17 (kd).

Skrivelsen

FN-konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen) antogs 1999. Under riksmötet 1998/99 godkände riksdagen regeringens strategi för att förverkliga barnkonventionen (prop. 1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6, rskr. 1998/99:171). Strategin bildar utgångspunkt för barnpolitiken och har som målsättning att barnkonventionens anda och intentioner skall återspeglas i alla beslut och verksamheter som rör flickor och pojkar upp till 18 år. Regeringen har i skrivelsen Utveckling av den nationella strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter (skr. 2003/04:47) vidareutvecklat strategin och aviserat ett flertal insatser.

Samtliga lärosäten har haft i uppdrag att i samband med årsredovisningen för 2005 redogöra för hur man har arbetat med att införliva kunskap om FN:s konvention om barnets rättigheter i utbildningar där sådan kunskap bedöms som betydelsefull. Regeringen avser att genomföra regionala konferenser för universitet och högskolor under år 2006 för att stödja deras konventionsarbete och bidra med ett erfarenhetsutbyte mellan lärosätena.

Under år 2006 avser regeringen också att etablera ett centrum för barnets rättigheter. Centret skall erbjuda fortbildning och annan kompetensutveckling för de yrkesgrupper som arbetar direkt med barn eller vars arbete har konsekvenser för barn. Barnombudsmannen, Sveriges Kommuner och Landsting, det kommunala partnerskapet för barnkonventionen samt enskilda organisationer skall i görligaste mån ha möjlighet att vara med och utforma strukturen och verksamheten.

Regeringen har tilldelat Unicef (FN:s barnfond) i Sverige medel för arbete med att ta fram en handbok om genomförandet av barnkonventionen. Skriften skall vara en hjälp för uttolkandet av barnkonventionen för såväl politiker på olika nivåer som andra beslutsfattare, tjänstemän och övriga intresserade. Arbetet skall drivas i projektform med olika experter knutna till projektet.

Under år 2006 beräknas ett arbete utföras med att utveckla indikatorer för att mäta effekterna av gjorda insatser för att förverkliga barnkonventionen och följa upp barnpolitiken.

De viktigaste besluten som rör förverkligandet av barnets rättigheter fattas på lokal nivå i kommuner och landsting. Det gäller bl.a. frågor om barnomsorg, skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård, kommunikationer, boende och fritidsaktiviteter. Regeringen avser att fortsätta sitt samarbete med det kommunala partnerskapet, bestående av tolv kommuner som agerar föregångskommuner i arbetet med att genomföra barnkonventionen, samt landstingens nätverk för barnkonventionen.

Regeringen har under år 2005 initierat ett barnrättsforum, ett forum för mer permanent dialog och erfarenhetsutbyte med enskilda organisationer. Organisationerna skall kunna lägga fram och förklara sina synpunkter på regeringens barnpolitik, föreslå åtgärder samt bidra med den egna kunskapen för att belysa olika frågor som berör barnets rättigheter.

Sedan år 2001 för regeringen en dialog med barn och unga om barnrättsfrågor. Avsikten är att barn och unga skall få ett tillfälle att direkt föra fram sina åsikter och synpunkter. Denna dialog avser regeringen att fortsätta med.

Barnets rättigheter oberoende av familjens ställning

Enligt artikel 2 i barnkonventionen skall konventionsstaterna respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.

Motionerna

I motion 2005/06:K21 av Helena Höij m.fl. (kd) anför motionärerna att det är en grundläggande mänsklig rättighet för barn att tillhöra en familj. Motionärerna framför önskemål om att frågeställningar om familjen borde ha utvärderats i skrivelsen och att det belysts huruvida Sverige lever upp till åtagandena gällande stöd till familjen. Familjens status bör uppvärderas i synen på mänskliga rättigheter (yrkande 2).

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna att regeringen är för svag och visionslös när den beskriver att samarbetet med det kommunala partnerskapet och med landstingens nätverk för barnkonventionen skall fortsätta. Det vore enligt motionärerna bättre om samarbetet syftade till att vidareutvecklas och att det nödvändiga arbetet med införlivandet av barnkonventionen i Sveriges kommuner och landsting intensifierades (yrkande 15).

I motion 2005/06:K17 av Göran Lennmarker (m) anför motionärerna i denna del att barn som brottsoffer måste ges en särskild status i rättssamhället. Barn skall anses som brottsoffer juridisk sett, då de bevittnat eller varit i närheten av misshandel riktad mot en mycket nära anhörig, t.ex. en förälder. Poliser, åklagare och domare som handlägger mål där barn är inblandade skall ha särskild kompetens och erhålla ut- och fortbildning om hur barn reagerar i traumatiska situationer och om barns vittnesmål.

Tidigare behandling

Barn som brottsoffer

Socialutskottet behandlar i sitt betänkande 2002/03:SoU15 ett par motioner med innebörd att barn som bevittnat våld inom familjen skall betraktas som målsägare och brottsoffer. Socialutskottet inhämtade yttrande från justitieutskottet.

När det gäller motionerna konstaterade justitieutskottet att motionärerna efterfrågar en ordning som innebär att ett barn som blir vittne till våld betraktas som målsägande i brottmålsprocessen. Utskottet anmärker att begreppet brottsoffer är okänt i den straffprocessuella lagstiftningen. Den som har blivit utsatt för brott är målsägande. Det sagda hindrar inte att en person som inte är målsägande ändå kan drabbas av verkningarna av ett brott och alltså i denna bemärkelse vara ett offer för brott. Justitieutskottet konstaterar kortfattat att ett barn som bevittnat icke dödligt våld inom familjen, men som självt inte blivit utsatt för någon brottslig handling, inte enligt rättegångsbalken är att anse som en målsägande som kan inträda i brottmålsprocessen. Barnet kan dock ha rätt till skadestånd på civilrättsliga grunder enligt skadeståndslagen. Enligt rättegångsbalken kan emellertid ett brottmål rörande t.ex. misshandel mot barnets mor inte sammanläggas med ett tvistemål rörande barnets skadeståndstalan mot samme man som är åtalad i brottmålet. Enligt utskottet skulle det i och för sig kunna vara en fördel för barnet om dess skadeståndstalan i här aktuella situationer kunde prövas i brottmålsrättegången. Bl.a. skulle processkostnaderna bli lägre om åklagaren förde barnets talan. Detta måste dock vägas mot det brott mot uppbyggnaden av det rättsliga systemet som det skulle innebära om rätten att föra talan i brottmålsprocessen utvidgades på det sätt motionärerna förespråkar. Justitieutskottet anför att det inte är berett att nu ta ställning till en sådan ordning utan att motionsyrkandena bör avslås.

Socialutskottet delade justitieutskottets bedömning och avstyrkte motionerna.

Proposition 2005/06:166 Barn som bevittnat våld

Regeringen har den 16 mars 2006 till riksdagen överlämnat proposition 2005/06:166 Barn som bevittnat våld. I propositionen anförs att det finns ett behov av att förstärka stödet och rättigheterna för barn som bevittnar brott av och mot närstående personer. Barn som på detta sätt drabbas av brott kan ha samma behov av stöd som barn som själva utsätts för brott. För att lyfta fram det behov av stöd och hjälp som denna grupp barn kan ha och för att förtydliga socialtjänstens ansvar för att tillgodose dessa barns behov föreslås i propositionen att det skall slås fast i socialtjänstlagen att barn som bevittnar våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott. Det lämnas också förslag om att barn som bevittnar ett brott som är ägnat att skada barnets trygghet och tillit i förhållande till en närstående person skall ha rätt till brottsskadeersättning från staten.

I propositionen föreslås även att målsäganden i fler situationer än för närvarande skall få information om vilka bestämmelser som gäller för meddelande av besöksförbud, vilket även kan komma barn till godo. Informationen skall enligt förslaget bl.a. lämnas när en frihetsberövad gärningsman skall friges eller har blivit beviljad någon form av utevistelse.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 november 2006.

Utskottets ställningstagande

Enligt barnkonventionen skall barnets rättigheter vara oberoende av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning. Utskottet är inte berett att i detta sammanhang uttala sig till förmån för någon särskild form av familjebildning. Motion 2005/06:K21 yrkande 2 (kd) avstyrks.

Utskottet konstaterar att det pågår ett arbete om tillämpning av barnkonventionen i kommuner och landsting och är inte berett att ställa sig bakom ett yrkande med närmare riktlinjer för detta arbete. Utskottet avstyrker motion 2005/06:K22 yrkande 15 (mp).

När det gäller barn som brottsoffer synes motionsyrkandet till viss del vara tillgodosett genom regeringens proposition om barn som bevittnat våld. I övrigt gör utskottet ingen annan bedömning än justitieutskottet i fråga om att utvidga brottmålsprocessen. Motion 2005/06:17 i denna del (m) avstyrks.

Ekonomiska, sociala och kulturella rättigherer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om analys av uppfyllandet av konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, tilläggsprotokoll till konventionen, åldersdiskriminering, förbättrad representation av det underrepresenterade könet, unga hemlösa, bostäder åt elöverkänsliga, kommunala bostadsfrågor, ungdomsbostadssamordnare, friskolornas ställning, kvaliteten i grundskoleutbildningen, diskriminerande uttryck i läroböcker, läkemedelsforskning ur kvinnoperspektiv samt elöverkänsligas rätt till vård.

Jämför reservationerna 18 (mp), 19 (mp), 20 (mp), 21 (m, fp, kd, c), 22 (m, kd), 23 (fp, kd), 24 (fp, c), 25 (mp), 26 (fp, kd, c), 27 (fp, c) och 28 (mp).

Bakgrund

FN:s världskonferens om mänskliga rättigheter i Wien 1993 har slagit fast att de mänskliga rättigheterna är odelbara. Detta innebär att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är lika viktiga som de medborgerliga och politiska rättigheterna och att rättigheterna samspelar och stöttar varandra. Principen har sedan dess upprepats och bekräftats i ett stort antal internationella sammanhang. Både i det internationella och det nationella arbetet för de mänskliga rättigheterna har det ibland funnits en tendens att ge de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna lägre prioritet än de medborgerliga och politiska rättigheterna. Utrikesutskottet noterar dock i sina betänkanden 2003/04:UU9 och 2005/06:UU15 att den svenska regeringen i flera sammanhang, bl.a. i skrivelserna En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna (skr. 2001/02:83) och Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (skr. 2003/04:20), har förklarat att rättigheterna inte skall graderas.

Skollagskommitténs betänkande

Vid årsskiftet 2002/03 redovisade Skollagskommittén sitt betänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121).

Kommittén vill genom sina förslag främja utbildningens kvalitet och likvärdighet för olika åldersgrupper och olika huvudmän. Förslagen omfattar både kommunala skolor och friskolor som kommittén föreslår skall kallas enskilda skolor.

Kommitténs förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Interpellation om lönehandlingsplan

I en interpellationsdebatt den 20 mars 2006 om jämställdhet har statsrådet Jens Orback på fråga av Mats Einarsson (v) uppgett att Medlingsinstitutet skall verka för en väl fungerande lönebildning och att dialogen med Medlingsinstitutet också innehåller diskussioner om hur man skall komma till rätta med grupper som halkat efter. Jens Orback uppger också att en lönehandlingsplan snart kommer att presenteras.

Skrivelsen

Allmänt

Såväl FN:s övervakningskommittéer som utvärderaren av den fösta nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna samt referensgrupperna har framfört synpunkter på att regeringen i den första handlingsplanen behandlat de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i alltför begränsad omfattning.

Rätten till arbete

Var och en har rätt till arbete och till skydd mot arbetslöshet. Var och en har också rätt att utan diskriminering få lika lön för lika arbete. Rätten till arbete innebär inte en ovillkorlig rätt till ett arbete, utan en skyldighet för staterna att vidta åtgärder för att motverka arbetslöshet. Sverige har flera gånger mottagit kritiska synpunkter från internationella organ om diskriminering av personer med utländsk bakgrund och på grund av etnisk tillhörighet, bl.a. romer, på den svenska arbetsmarknaden. Sverige har fått flera påpekanden om diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden.

Ett betänkande om avidentifiering av ansökningshandlingar har lämnats i januari 2006 (SOU 2005:115). Regeringen kommer under 2006 att ta ställning till om och hur det är lämpligt att pröva metoden vid någon eller några myndigheter.

Sverige kommer att införa förbud mot diskriminering på grund av ålder i arbetslivet.

Könsdiskriminerande löneskillnader har varit en prioriterad fråga såväl nationellt som internationellt. Regeringen arbetar med att ta fram en handlingsplan för att avskaffa könsdiskriminerande löneskillnader, vilken kommer att ligga till grund för åtgärder inom detta område.

FN:s kommitté mot diskriminering av kvinnor har framfört synpunkter på att betydligt färre kvinnor än män är professorer i Sverige, trots det höga antalet kvinnor i högre utbildning. Regeringen uppmanades att genom sin politik stimulera till en ökning av antalet kvinnor som rekryteras till högre tjänster vid universitet och högskolor och säkerställa att kvinnliga akademiker inte diskrimineras när det gäller tillgång till forskningsstipendier.

Sedan år 1997 har regeringen satt mål för lärosätenas rekrytering. Under perioden år 2001-2004 har 24 lärosäten haft sådana rekryteringsmål. Regeringen avser att sätta rekryteringsmål för lärosäten även fortsättningsvis.

Arbetslösheten bland funktionshindrade är högre än bland befolkningen totalt. En ny modell för ett mer sammanhållet arbetssätt i frågor om arbetssökande med funktionshinder infördes i januari 2006 och kommer att utvärderas till år 2009.

Rätten till bostad

En promemoria i departementsserien om bostadsförsörjningen, i vilken bl.a. frågor om diskriminering av bostadssökande behandlas, kommer att remitteras under våren 2006.

Socialstyrelsen har fått fortsatt uppdrag att utveckla metoder som motverkar hemlöshet. Från 2005 och tre år framåt skall Socialstyrelsen fördela 30 miljoner kronor till lokala hemlöshetsprojekt samt genomföra en nationell kartläggning av hemlöshetens omfattning. Kartläggningen skall omfatta åren 2005 och 2007.

En nationell bostadssamordnare skall ta fram förslag på åtgärder för att underlätta för ungdomar, och i viss mån även andra grupper som är utsatta i detta sammanhang, att komma in på bostadsmarknaden.

I storstadsregionerna finns det flera stadsdelar som präglats av en tilltagande social och ekonomisk segregation som den generella välfärdspolitiken inte har rått på. Mot denna bakgrund har regeringen sedan 1998 på riksdagens uppdrag bedrivit en nationell storstadspolitik för att långsiktigt stärka förutsättningarna för tillväxt och för att bryta den socioekonomiska segregationen.

Rätten till bästa uppnåeliga hälsa

I april 2003 antog riksdagen propositionen Mål för folkhälsan (prop. 2002/03:35). Det övergripande hälsomålet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Referensgruppen har även tagit upp frågor om psykisk hälsa.

Regeringen har givit Folkhälsoinstitutet flera uppdrag med avseende på förhållandet mellan diskriminering och hälsa. Regeringen överväger att utifrån resultaten av dess utredningar överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att öka förutsättningarna för en god hälsa bland personer som utsätts för diskriminering.

Regeringen avser att under perioden 2006-2009 vidta åtgärder för att motverka skillnader på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder när det gäller kvalitet och tillgång till hälso- och sjukvård. Utöver ett aktivt jämställdhetsarbete finns det också ett stort behov av en hög medvetenhet kring andra diskrimineringsgrunder. Socialstyrelsen skall därför enligt regleringsbrevet för år 2006 se till att myndighetens personal har kunskaper i frågor om de mänskliga rättigheterna, särskilt rätten till bästa uppnåeliga fysiska och mentala hälsa och skyddet mot diskriminering. Därigenom ökar möjligheten för myndigheten att i sin tillsyn och uppföljning identifiera och påtala brister på detta område i sjukvårdshuvudmännens verksamhet.

Socialstyrelsen har våren 2004 lämnat rapporten Jämställd vård? - Könsperspektiv på hälso- och sjukvården. Rapporten visar att det fortfarande finns vissa briser avseende kunskap om jämställdhetsrelaterade problem och även behandlingspraxis när det gäller mäns och kvinnors olika behov. Socialstyrelsen avser att tydligare integrera könsspecifika aspekter vid utveckling av riktlinjer och föreskrifter samt vid utvärderingar och analyser av vårdens resultat och kvalitet.

Läkemedelsverket fick i regleringsbrevet för år 2005 i uppdrag att undersöka behovet av att förbättra informationsinsatserna om eventuella könsrelaterade skillnader i läkemedlens verkningsgrad eller bieffekter. Läkemedelsverkets redovisning visade att de misstänkta könsskillnaderna på detta område var näst intill obefintliga. Det finns dock ett stort behov av att sprida information om hur utprovning och klinisk prövning av läkemedel går till för att förebygga omotiverad oro kring detta område. Läkemedelsverket avser därför att stärka informationsinsatserna gentemot både läkare och medborgare framöver.

För att förbättra kunskapsunderlaget kring eventuella könsskillnader inom vård och omsorg har en översyn gjorts av regleringsbreven för samtliga myndigheter inom hälso- och sjukvårdens politikområde. Genom att skrivningar om jämställdhetsintegrering och vikten av exempelvis könsuppdelad statistik har skärpts, bedömer regeringen att beslutsunderlaget kommer att förbättras. Nya förutsättningar för regeringen att identifiera och hantera problem kring kvinnors och mäns lika tillgång till hälso- och sjukvård har därigenom skapats.

Inom EU har Sverige drivit frågan om ett europeiskt jämställdhetsinstitut som avses bli inrättat år 2007. Institutets huvudsakliga uppdrag blir att sammanställa och sprida existerande kunskap på jämställdhetsområdet till medlemsstaterna och kommissionen.

En nationell psykiatrisamordnare har tillkallats med uppgift att se över frågor som rör arbetsformer, samverkan, samordning, resurser, personal och kompetens inom vård, social omsorg och rehabilitering av personer med allvarlig psykisk sjukdom och/eller psykiska funktionshinder (dir. 2003:133). Uppdraget skall redovisas senast den 1 november 2006.

Rätten till utbildning

Synpunkter som har framförts av internationella organ och av referensgruppen när det gäller genomförandet av rätten till utbildning i Sverige omfattar bl.a. frågor om diskriminering och kränkningar i studiemiljön, jämställdhet, modersmålsundervisning och om de nationella minoriteterna, särskilt romska barns rätt till utbildning.

Statens skolverk (Skolverket) skall i samverkan med JämO, DO, HO och HomO genomföra informationsinsatser om den nya lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Lagen har till ändamål att främja barns och elevers lika rättigheter i de verksamheter som omfattas av skollagen samt att motverka diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder. Därutöver avses lagen förhindra och förebygga annan kränkande behandling som inte direkt kan hänföras till dessa diskrimineringsgrunder. Den som ansvarar för verksamheten - staten, en kommun, ett landsting eller en enskild - skall bedriva ett målinriktat arbete för att främja lagens ändamål. Nämnda myndigheter utövar tillsyn över lagen.

Skolverket har fått i uppdrag att se över ett urval av läroböcker i grund- och gymnasieskolans undervisning. Läroböckerna skall analyseras med avseende på i vilken omfattning och på vilket sätt de avviker från läroplanens värdegrund. Eventuella uttryck för diskriminering eller andra former av kränkningar skall särskilt uppmärksammas. Uppdraget skall redovisas i december 2006.

Ett flertal internationella organ har kritiserat Sverige för att s.k. gömda barn inte har rätt till utbildning. Gömda barn är barn som utan tillstånd uppehåller sig i Sverige och som skulle ha lämnat landet i enlighet med ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning. I dag finns en möjlighet men inte en skyldighet för kommunerna att erbjuda gömda barn skolgång. Regeringen avser att tillsätta en utredning som skall granska förutsättningarna för att reglera rätt till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för gömda barn och ungdomar.

FN:s kommitté mot diskriminering av kvinnor har i sin kommentar 2001 över Sveriges fjärde och femte periodiska rapport kritiserat den fortsatta könssegregeringen på alla nivåer inom utbildningssystemet. Kommittén uttryckte oro över att pojkar och flickor fortfarande gör traditionella yrkesval knutna till förväntade könsroller samt över attityder hos lärare som befäster och förstärker sådana könsstereotyper. Regeringen har beslutat om en delegation för jämställdhet i förskolan. Uppdraget skall redovisas senast den 30 januari 2006. Därefter skall regeringen överväga åtgärder med anledning av utredningens förslag.

Ett betänkande om utbildning för barn och ungdomar med funktionshinder har lämnats och ytterligare ett kommer att lämnas under våren 2006. Regeringen kommer att återkomma under perioden 2006-2009 med åtgärder utifrån dessa betänkanden.

Kunskapssamhället skall stå öppet för alla, oavsett personliga omständigheter såsom social bakgrund, könstillhörighet, etnisk tillhörighet, funktionshinder, bostadsort eller sexuell läggning. Regeringen prioriterar arbetet med en bredare rekrytering till högskolan. Myndigheten för nätverk och samarbete inom högskolan har fått vidgade uppgifter och skall bl.a. ge stöd för breddad rekrytering.

Arbetsgrupp om tilläggsprotokoll till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Den 19 april 2004 beslutade medlemsstaterna i FN:s kommission för mänskliga rättigheter att förlänga mandatet för den arbetsgrupp som arbetar med att ta fram ett tilläggsprotokoll till konventionen för de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Tilläggsprotokollet är tänkt att innehålla en klagomekanism för enskilda eller grupper vars rättigheter enligt konventionen kränkts. Ett sådant tilläggsprotokoll finns redan för konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna.

Det framgår av ett brev från UD till den oberoende experten i november 2001 att Sverige har ställt sig avvaktande och anser att rättigheterna inte nödvändigtvis behöver vara enskilt utkrävbara även om konventionen garanterar enskilda rättigheter (brevet finns på hemsidan för Frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter den 22 april 2006 http://www.humanrights.se/upload/files/2/ESK-rättigheterna/TP-Sveriges%20kommentar%20till%20Kotrane.pdf).

Bestämmelser i skollagen om fristående skolor

Enligt 1 kap. 3 § skollagen (1985:1100) kan det vid sidan av de skolformer som anordnas av det allmänna finnas skolor som anordnas av enskilda fysiska eller juridiska personer (fristående skolor).

En fristående skola skall under förutsättning att vissa villkor som är hänförliga till bl.a. värdegrund, öppenhet och storlek, godkännas enligt 9 kap. 2 § om utbildningen ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan, särskolan respektive specialskolan skall förmedla.

Motionerna

Allmänt

I motion 2005/06:K473 av Mona Jönsson m.fl. (mp) anför motionärerna att Sverige har tillträtt konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter men att arbetet med dessa rättigheter är förhållandevis blygsamt i Sverige. Detta framgår enligt motionärerna inte minst av regeringens första handlingsplan för mänskliga rättigheter. Det behöver göras en särskild analys av vilka krav som behöver ställas för att den internationella konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna och Europarådets sociala stadga uppfylls (yrkande 8).

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna att Sverige skall verka för ett tilläggsprotokoll till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (yrkande 2).

Vidare anför motionärerna att förbudet mot diskriminering på grund av ålder skall omfatta hela samhällslivet, inte bara arbetslivet utan även hälso- och sjukvård, socialtjänst, socialförsäkring, m.m. (yrkande 19).

Rätten till arbete

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna att regeringen i handlingsplanen även borde behandla lönehandlingsplanen och de olika åtgärder som finns i den. Även den strukturella diskriminering som försiggår på exempelvis Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen när det gäller kvinnors och mäns rätt till rehabilitering bör beaktas (yrkande 7). Motionärerna anför vidare att det när det gäller rekryteringsmål avseende professorer i syfte att utjämna fördelningen mellan könen, är bra att problemet uppmärksammas, men att motionärerna önskar belysning av vikten av förbättrad representation för det underrepresenterade könet och att det inte bara ses som en fråga om förbättrad kvinnlig representation (yrkande 20).

Rätten till bostad

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna att de anser att gruppen "unga hemlösa" också skall omfattas av åtgärder mot hemlöshet (yrkande 21). När det gäller begreppet hemlöshet anför motionärerna att Socialstyrelsens definition bör tillämpas. Det vill säga, hemlös är den som inte har en egen bostad men som önskar eller behöver det (yrkande 22). Rätten till bostad, menar motionärerna, borde omfatta även personer med elöverkänslighet. Exponeringen av strålning och kraftfält gör att elöverkänsliga t.o.m. tvingas ut till boende i torp och husvagnar i skogen vid akuta skeenden av sjukdomen (yrkande 23).

I motion 2005/06:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) i denna del anför motionärerna att kommunen skall ges möjlighet att anpassa sin planering av bostadsfrågan utifrån lokala förutsättningar. Motionärerna motsätter sig planerna att ytterligare inskränka den kommunala självstyrelsen.

Motionärerna anför vidare att det behövs mer konkreta åtgärder för att ordna bostäder till unga än att tillsätta en ungdomsbostadssamordnare.

Rätten till uppnåelig hälsa

I motion 2005/06:K20 av Kerstin Lundgren m.fl. (c) anför motionärerna att männen fortfarande är norm inom läkemedelsforskningen. Kvinnors deltagande i kliniska läkemedelsprövningar måste fastställas i lag (yrkande 1). Motionärerna anför vidare att det är för få läkemedel som testas på kvinnor. Det behövs mer forskning. I avvaktan på ytterligare studier är det ett minimikrav att läkemedel som inte testats på kvinnor skall märkas (yrkande 2).

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna att personer med elöverkänslighet bör ha rätt till vård på lika villkor som andra (yrkande 24).

Rätten till utbildning

I motion 2005/06:K21 av Helena Höij m.fl. (kd) anför motionärerna att handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna borde ha behandlat även rätten att anordna och välja utbildning. Friskolor är ett naturligt komplement till de kommunala skolorna, och deras framtid måste säkras lika självklart som de kommunala skolornas (yrkande 3).

I motion 2005/06:K20 av Kerstin Lundgren m.fl. (c) anför motionärerna att regeringen bör återkomma med en plan för att höja kvaliteten på utbildningen i grundskolan så att eleverna lämnar skolan med tillfredsställande kunskaper (yrkande 3).

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) behandlar motionärerna Skolverkets uppdrag att se över ett urval av läroböcker för att särskilt uppmärksamma eventuella uttryck för diskriminering eller andra former av kränkningar. Uppdraget avser ämnena biologi, historia, religion och samhällskunskap. Det kan i framtiden bli behövligt att utreda även andra ämnen som exempelvis svenska och matematik samt förbättra lärarnas utbildning i dessa hänseenden (yrkande 25).

Tidigare behandling

Läkemedelsfrågor

Socialutskottet har i betänkande 2005/06:SoU2 behandlat motionsyrkanden om vikten av att vid läkemedelsprövningar studera läkemedlens effekter på kvinnor, äldre och barn. Utskottet redogjorde för ett tidigare ställningstagande samt ansåg att det inte fanns något behov av ett tillkännagivande till regeringen.

I det tidigare betänkandet hade socialutskottet behandlat frågor om ett genusperspektiv på läkemedelsområdet (bet. 2003/04:SoU7), vartill hänvisades för en bakgrundsbeskrivning. Motionerna avstyrktes i den mån de inte ansågs tillgodosedda. I sin bedömning anförde utskottet bl.a. följande (s. 15 f.).

Utskottet vidhåller självfallet sin inställning att en situation där forskningens resultat ensidigt gagnar kunskapsframväxt avseende vissa grupper i samhället på bekostnad av andra är problematisk både från rättvisesynpunkt och från etiksynpunkt. Utskottet anser det därför mycket tillfredsställande att kunna konstatera att kvinnor numera i större utsträckning än förut inkluderas i kliniska läkemedelsstudier och att könsfördelningen i prövningarna inte nämnvärt avviker från könsfördelningen i den population som sedan kommer att behandlas med de aktuella läkemedlen. Läkemedelsverket och övriga läkemedelskontrollmyndigheter i Europa är mycket medvetna om vikten av att läkemedel före marknadsgodkännande har studerats på patienter som är representativa i förhållande till den patientgrupp som avses använda preparaten. För att effekt och säkerhet hos ett läkemedel skall kunna utvärderas inför godkännande av ett läkemedel krävs att ett tillräckligt stort antal kvinnor respektive män har ingått i studierna. För det fall relevanta skillnader observeras när det gäller ett läkemedels effekt på personer av olika kön informeras på olika sätt om detta. Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen inom kort kommer att redovisa ett uppdrag om könsskillnader inom bl.a. hälso- och sjukvården, innefattande frågan om könsaspekter inom läkemedelsforskningen. Utskottet ser också positivt på att frågan om jämställdhetsmärkning av läkemedel kommer att bli föremål för fortsatta diskussioner. Resultatet av detta arbete bör enligt utskottets mening avvaktas. Mot bakgrund av vad som anförts anser utskottet inte att det finns anledning att hos regeringen begära förslag om lagstiftning på området.

Frågan om jämställdhetsmärkning har behandlats i departementspromemoria Ds 2004:51 Den framtida konsumentpolitiken - Ett underlag till en ny konsumentpolitisk strategi 2006. I promemorian som remissbehandlats anförs bl.a. följande (s. 104).

Regeringen bör ha en positiv grundinställning till märkningssystem som växer fram ur drivkraften av människors engagemang i olika frågor. Jämställdhet är en viktig och politiskt prioriterad fråga, men marknadens aktörer har inte visat något större intresse i att främja idén med en märkningsordning på området. Regeringen bör trots det försöka införliva ett jämställdhetsperspektiv i den ISO-standard om socialt ansvar som Sverige nu ska vara med att ta fram. Det är inte säkert att märkning är det mest verkningsfulla styrmedlet för att uppnå en ökad jämställdhet. Även andra styrmedel bör övervägas, som exempelvis ledningssystem i företag och organisationer. Märkning är ett verktyg bland flera för att hjälpa människor till en "bättre" konsumtion, men verktyget är begränsat och inte alltid den bästa vägen att uppnå politiska mål.

Från Läkemedelsverket har inhämtats att om ett läkemedel skall användas av både kvinnor och män, skall båda könen ingå i de kliniska prövningarna på läkemedlet. Åttio procent av de ansökningar om läkemedelsprövning med patienter som bedömdes av Läkemedelsverket 1990, 1995 och 2000 gällde prövningar med både män och kvinnor. De övriga handlade om sjukdomar som bara drabbar ena könet, t.ex. prostataförstoring eller bröstcancer.

En missuppfattning är att det skulle föreligga stora skillnader i hur män och kvinnor påverkas av alla läkemedel. I själva verket är skillnaderna i ett läkemedels effekt och biverkningar i regel mycket små mellan män och kvinnor.

Vid granskningen av ett nytt läkemedel värderas eventuella skillnader mellan könen. Samma typ av värdering görs även för skillnader som beror på t.ex. ålder eller kroppsvikt. När det finns betydelsefulla skillnader skall dessa anges i produktresumén (motsvarande FASS-text). I regel är skillnaderna i läkemedlets effekt och biverkningar mellan män och kvinnor små, och då oftast beroende av kroppsvikt. Skillnaderna är oftast större mellan unga och gamla respektive friska och njursjuka av samma kön.

Tyvärr saknar fortfarande en stor andel av informationen som tas fram i samband med utredningen av ett nytt läkemedel tydliga uppgifter om hur könsskillnaderna har undersökts i forskningen. Det är viktigt att redovisningen förbättras, både av hur könsfördelningen i de kliniska studierna ser ut och eventuella skillnader som upptäckts mellan könen. Läkemedelsverket bevakar frågor om könsrepresentativitet inom EU-samarbetet och har även fått ett regeringsuppdrag att under året undersöka hur informationen om dessa frågor kan förbättras.

Socialstyrelsen har den 31 mars 2004 i rapporten Jämställd vård? Könsperspektiv på hälso- och sjukvården konstaterat bl.a. följande beträffande könsaspekter inom läkemedelsforskningen.

Andelen kvinnor i kliniska prövningar har ökat på senare år och bedöms idag av Läkemedelverket i stort sett vara tillfredsställande. Vid en genomgång av fördelningen män/kvinnor i kliniska läkemedelsstudier i Sverige 2000, kunde man konstatera att i s.k. fas I-studier, de första studierna på människa med ett nytt läkemedel, tas både män och kvinnor med i 69 procent av studierna, enbart män i 29 procent och enbart kvinnor i 2 procent av studierna. I fas III, dvs. de stora studierna på patienter som har den sjukdom som läkemedlet är avsett för, togs både män och kvinnor med i 85 procent av studierna, enbart män i 5 procent och enbart kvinnor i 10 procent av studierna. Könsrepresentativiteten avspeglar i regel sjukdomens könsfördelning.

Kvinnor dominerar exempelvis i studier av depression, demenssjukdomar, reumatoid artrit och migrän, medan män dominerar på hjärt-kärlområdet.

Vid utredning inför godkännande av läkemedel bedöms effekt och säkerhet för båda könen. I den händelse relevanta könsskillnader observeras, informeras patienten om detta i informationsbladet i förpackningen samt i produktresumén och FASS-texten för sjukvården. Det är dock sällsynt att skillnaderna mellan män och kvinnor på gruppnivå är så stora att könsspecifik dosrekommendation behövs. Skillnaderna i läkemedelsomsättning är ofta större mellan personer av samma kön, beroende på faktorer såsom ålder, nedsatt njur- och leverfunktion etc.

Vid en nyligen gjord genomgång av centralt godkända läkemedel 1998 - 2003 noterades dock att den könsspecifika granskning som gjorts inför godkännandet inte alltid redovisas i den vetenskapliga sammanfattningen och produktresumén. Inom ramen för Socialstyrelsens uppdrag har diskussioner förts med Läkemedelsverket om dessa frågor och följande har framkommit:

Läkemedelsverket kommer att ta initiativ till att den kliniska dokumentationen av läkemedels effekt och biverkningar förbättras genom information om könsfördelning och eventuella könsskillnader. Ett första steg på nationell nivå är, att Läkemedelsverket redovisar detta i sina monografier över nya läkemedel. Då nya läkemedel numera utreds och godkänns genom ett europeiskt samarbete, ämnar Läkemedelsverket ta upp en diskussion på EU-nivå för att få en bättre information även i de EU-gemensamma dokument som är grunden för produktresuméer och patientinformation.

Läkemedelsverket har i regleringsbrevet för budgetåret 2005 fått i uppdrag att undersöka behovet av att förbättra informationen till allmänheten om hur könsfördelning och eventuella könsspecifika skillnader ser ut i den dokumentation som ligger till grund för godkännanden av läkemedel. Vidare skall Läkemedelsverket belysa möjligheterna för att genomföra sådana informationsinsatser på nationell respektive europeisk nivå, med hänsyn tagen till gällande EG-rättsliga aspekter kring märkning och marknadsföring av läkemedel.

Elöverkänslighet i sjukvårdsfrågor

Socialutskottet har under våren behandlat en motion (c) med yrkande om ett tillkännagivande om att myndigheterna måste inta en mer öppen attityd till behandlingsformer som visar sig hjälpa patienter med elöverkänslighet (bet. 2005/06:SoU17). Utskottet anförde att det inte ställer sig bakom motionskrav om att satsningar bör göras på enskilda sjukdomar eller om att vården av dessa bör organiseras på visst sätt. Att bedöma sådana frågor är enligt socialutskottet i första hand en fråga för sjukvårdshuvudmännen. Socialutskottet ansåg att riksdagen inte borde ta något initiativ med anledning av bl.a. denna motion och avstyrkte motionen.

Friskolor

I utbildningsutskottets betänkande 2002/03:UbU3 framhåller Folkpartiet i en motion att möjligheten att välja skola är ett av de grundläggande fundamenten i den liberala skolpolitiken. Att förhindra mångfalden och den enskildes val är att försvara ett synsätt där man anser att politiker vet vad som är rätt för de svenska medborgarna. Friskolorna spelar en viktig roll för att öka mångfalden i skolsystemet. Friskolorna har också en viktig funktion att fylla som alternativ och konkurrenter till de kommunala skolorna.

Utskottet ansåg att den utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning som regeringen har presenterat hade just en sådan inriktning som flera motionärer efterfrågar, nämligen en skola som tar hänsyn till elevers skiftande behov och tillgodoser de behov av insatser som varje elev behöver. Varje elev kan därigenom uppnå den kunskapsnivå som han eller hon har rätt till. Motionerna avstyrktes.

Under innevarande riksmöte har en motion om en stärkning av friskolornas ställning behandlats i finansutskottet med anledning av budgetpropositionen utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (2005/06:FiU3). Utbildningsutskottet yttrade sig till finansutskottet bl.a. i denna fråga och föreslog att finansutskottet skulle avstyrka motionen (bet. 2005/06:UbU1y).

Utbildningsutskottet anförde att elever är olika och har olika behov. Det är utskottets uppfattning att skolan därför måste möta eleverna på olika sätt och anpassa undervisningen efter varje elevs förutsättningar och behov. Utskottet erinrade om det förslag till lagrådsremiss med förslag till en ny skollag som nyligen varit på remiss till ett antal remissinstanser. Lagförslaget träder i kraft den 1 januari 2007 för att tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 1 juli 2007. I det remitterade förslaget till lagrådsremiss föreslås vidare bl.a. att regleringen av all offentligt finansierad skolverksamhet inom skolväsendet för barn och ungdomar i princip skall vara gemensam, oavsett huvudmannaskap. Förslagen i remissen innebär generellt en renodling av målstyrningen.

Finansutskottet konstaterade att merparten av de i motionerna väckta förslagen om förutsättningar för kommunal verksamhet har behandlats av socialutskottet respektive utbildningsutskottet under föregående riksmöte. I likhet med socialutskottet och utbildningsutskottet såg finansutskottet ingen anledning att nu göra en annan bedömning i de aktuella frågorna. Motionerna avstyrktes.

Kommunala bostadsfrågor

Bostadsutskottet behandlade i sitt betänkande 2002/03:BoU1 en motion om att bostadspolitiken bör utformas så att den utgår från lokala förutsättningar och behov.

Utskottet konstaterade att det hade ställt sig bakom regeringens nya formulering av det bostadspolitiska målet. Utskottet konstaterade också att de väckta motionerna behandlade riktlinjer för den framtida bostadspolitiken, närmast delmål i bostadspolitiken och inte detaljfrågor. Även om det bostadspolitiska målet hade lagts fast finns det enligt utskottets mening anledning att stryka under att bostadspolitiken inte kan ses isolerad från andra viktiga politikområden. Det innebär bl.a. att det bostadspolitiska målet måste utgå från förutsättningen att bostadspolitiken skall utgöra en bärande del i den generella välfärden. Det innebär att bostaden är en social rättighet och därmed också en samhällelig rättighet. Av detta följer att samhället även fortsättningsvis måste ta ett ansvar för att trygga bostadsförsörjningen. Enligt utskottets mening lät sig inte det redovisade synsättet förenas med flera av motionsförslagen, som i stället bygger på principen att det samhälleliga inflytandet liksom ansvaret bör minska.

Med utgångspunkt i motionsförslagen var utskottet inte berett att förorda att det på detta sätt preciserade målet frångicks. Även om det naturligtvis alltid finns skäl att överväga hur målet bör preciseras har det enligt utskottets mening inte i motionerna visats att riksdagen nu bör göra något nytt ställningstagande i detta avseende. Utskottet avstyrkte bl.a. motionen om att bostadspolitiken bör utformas så att den utgår från lokala förutsättningar och behov.

Ungdomsbostadssamordnare

Bostadsutskottet har i sitt betänkande 2005/06:BoU1 behandlat några motioner vari det sätts i fråga om ungdomsbostadssamordnarens verksamhet kan bidra till att förbättra bostadssituationen för unga. Utskottet avstyrkte motionerna.

Hemlöshet

I socialutskottets betänkande 2005/06:SoU1 togs frågor om hemlöshet upp. Socialutskottet hänvisade till sitt tidigare betänkande (2004/05:SoU1) vari behandlades en rad motioner om åtgärder mot hemlöshet (s. 103 f.). Utskottet vidhöll där sitt av riksdagen året dessförinnan godkända tillkännagivande att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka åtgärder som hittills vidtagits, vilket resultat insatserna har fått samt vilka åtgärder som regeringen planerar att vidta inom den närmaste framtiden i syfte att förbättra situationen för de mest utsatta i samhället. Riksdagen följde utskottet.

En redovisning med anledning av tillkännagivandet finns i budgetpropositionen 2005/06:1 utgiftsområde 9 (s. 161 f.).

Socialutskottet uttalade med anledning av ett antal motioner på området att utskottet vidhöll att ytterligare åtgärder behöver vidtas under de närmaste åren för att stärka insatserna för de mest utsatta grupperna i samhället. Något initiativ från riksdagens sida ansågs dock inte nödvändigt nu.

Tilläggsprotokoll till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Utrikesutskottet har i betänkande 2005/06:UU15 behandlat en motion (mp, -) som tar upp frågan om tilläggsprotokoll till FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Utskottet anför först att en arbetsgrupp under FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna upprättades 2003 för att överväga förslag till ett tilläggsprotokoll till konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Förespråkarna för ett tilläggsprotokoll vill att det där skall slås fast att individer och grupper skall ha möjlighet att klaga till FN:s granskningskommitté för konventionen när de anser att konventionsrättigheterna kränks. Sverige deltar i gruppens arbete och verkar för att konventionsrättigheterna på ett mer effektivt sätt skall få genomslag i övriga delar av FN-systemet.

Utrikesutskottet anser att det kan vara värt att uppmärksamma också andra möjligheter att främja konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna än enbart skapande av ett tilläggsprotokoll enligt ovan. Exempelvis skulle det kunna ställas krav på att FN:s fackorgan, fonder och program årligen rapporterar om vad de gör för att främja genomförandet av rättigheterna. I dagsläget är det endast Internationella arbetsorganisationen (ILO) som systematiskt rapporterar detta. Motionen avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Allmänt

Såsom redovisats i regeringens skrivelse är Sverige skyldigt att till internationella organisationer redovisa Sveriges efterlevnad av konventionerna. Regeringen har aviserat att både redovisningen och de synpunkter som Sverige får efter redovisning skall ges större uppmärksamhet. Utskottet anser att det utöver sådana genomgångar och i samband med uppföljning av handlingsplanen inte finns skäl att ytterligare analysera hur konventionerna uppfylls. Motion 2005/06:K473 yrkande 8 (mp) avstyrks.

När det gäller tilläggsprotokoll till FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter gör utskottet inget annat ställningstagande än det utrikesutskottet gjort. Motion 2005/06:K22 yrkande 2 (mp) avstyrks.

Rätten till arbete

I skrivelsen anförs att det kommer att införas ett förbud mot diskriminering på grund av ålder i arbetslivet. Diskrimineringskommittén har i sitt slutbetänkande nyligen föreslagit en ny lag om förbud och andra åtgärder mot diskriminering. Lagen har till ändamål att motverka diskriminering oavsett bl.a. ålder. Lagen skall enligt förslaget gälla i arbetet, socialtjänst, socialförsäkring samt hälso- och sjukvård. Med hänvisning till pågående beredningsarbete avstyrks motion 2005/06:K22 yrkande 19 (mp).

De internationella organ som har uppmärksammat rekryteringen av professorer har invänt mot att det är färre kvinnor än män som är professorer trots att antalet kvinnor i högre utbildning är högre än antalet män. Utskottet är inte berett att i detta hänseende ställa sig bakom en motion som yrkar förbättrad representation oavsett kön. Motion 2005/06:K22 yrkande 20 (mp) avstyrks.

När det gäller lönehandlingsplanen har statsrådet Jens Orback i en interpellation nämnt att en sådan skall presenteras. Utskottet är inte berett att ställa sig bakom ett yrkande om att lönehandlingsplanen skall presenteras i handlingsplanen för mänskliga rättigheter. Motion 2005/06:K22 yrkande 7 (mp) avstyrks.

Rätten till bostad

När det gäller kommunala bostadsfrågor och en samordnare för ungdomsbostäder gör utskottet ingen annan bedömning än den bostadsutskottet gjort. Motion 2005/06:K17 i denna del (m) avstyrks.

I en motion tas frågor om olika former av hemlöshet upp, dels ungas hemlöshet, dels elöverkänsligas hemlöshet. Motionärerna har vidare synpunkter på hur hemlöshet skall definieras. Utskottet instämmer i vad socialutskottets anfört om att ytterligare åtgärder behöver vidtas för de mest utsatta grupperna i samhället. Med hänvisning till pågående beredningsarbete i Regeringskansliet i den frågan och att utskottet anser att något ytterligare tillkännagivande i frågan inte är nödvändigt avstyrker utskottet motion 2005/06:K22 yrkandena 21-23 (mp).

Rätten till uppnåelig hälsa

Utskottet gör ingen annan bedömning än den socialutskottet gjort både när det gäller vård för elöverkänslighet och kvinnor och läkemedelsprövningar. Motionerna 2005/06:K20 yrkandena 1 och 2 (c) samt 2005/06:K22 yrkande 24 (mp) avstyrks följaktligen.

Rätten till utbildning

När det gäller friskolornas ställning gör utskottet ingen annan bedömning än den utbildningsutskottet och finansutskottet gjort och avslår motion 2005/06:K21 yrkande 3 (kd).

Skollagskommittén har i sitt betänkande behandlat bl.a. kvalitetshöjande åtgärder. Med hänsyn till det pågående beredningsarbetet avstyrker utskottet motion 2005/06:20 yrkande 3 (c).

Utskottet är inte berett att nu förorda att den av regeringen aviserade genomgången av läromedel ur diskrimineringssynpunkt skall utökas till att gälla även läroböcker i t.ex. svenska och matematik. Utskottet avstyrker motion 2005/06:K22 yrkande 25 (mp).

Mäns våld mot kvinnor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om informationsinsatser, mannens behov av stöd vid våld i nära relationer, våld i samkönade relationer, rättsväsendets agerande samt människohandel.

Jämför reservationerna 29 (fp, c, mp), 30 (fp, c, mp), 31 (fp, c, mp) och 32 (c) samt särskilt yttrande 2 (mp).

Skrivelsen

Internationella organ har vid ett flertal tillfällen uttryckt oro över frågor om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och människohandel i Sverige. Flera företrädare för referensgrupperna har också lyft fram dessa frågor i samband med kartläggningsarbetet.

Regeringen avsätter under perioden 2006-2008 extra medel som en särskild satsning på området mäns våld mot kvinnor.

I rapporten Kommunerna som blundar (Nationellt råd för kvinnofrid, 2001) konstaterade rådet att de ideella kvinnojourerna fortfarande utgör den enskilt viktigaste aktören i samhället när det gäller våld mot kvinnor trots att kommuner och socialtjänst har huvudansvaret. Under år 2006 får kommunerna tillsammans med ideella kvinno- och tjejjourer ansöka om medel hos länsstyrelserna för att utveckla organisationen inom kommunen för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor.

FN:s kommitté mot diskriminering av kvinnor har i sin kommentar 2001 över Sveriges fjärde och femte periodiska rapport uppmanat regeringen att fortsätta samla in uppgifter om arten och omfattningen av mäns våld mot kvinnor samt att fortsätta att förstärka sin politik för att bekämpa våld. Regeringen anser att det finns behov av en permanent verksamhet som kan påskynda utvecklingen på området. Regeringen bereder för närvarande frågan om ombildning av Rikskvinnocentrum till ett nationellt kunskapscentrum.

Åklagarmyndigheterna har under senare år gjort stora satsningar på utbildning och kompetensutveckling. Utbildningen omfattar bl.a. våld mot kvinnor och sexuella övergrepp mot vuxna kvinnor. Ytterligare en utbildningssatsning inom Åklagarmyndigheten är en utbildning som omfattar våldsbrott, fridskränkningsbrott och sexuella övergrepp.

Domstolsverket har under senare tid intensifierat utbildningsinsatserna när det gäller frågor om sexualbrott, misshandel och andra övergrepp mot kvinnor. Frågor om bemötande och jämställdhetsfrågor i allmänhet ingår dessutom i den obligatoriska utbildningen för nyutnämnda domare. Den nya sexualbrottslagen liksom människohandel har varit föremål för kurser. Avsikten är att genomföra en utbildning om hedersrelaterat våld mot flickor och unga kvinnor, pojkar och unga män.

Så kallat hedersrelaterat våld är föremål för kartläggning i fråga om förekomst och arbetsformer samt utbildningsbehov.

När det gäller människohandel arbetar regeringen med att ta fram ett nationellt handlingsprogram mot alla former av människohandel.

Människohandelsbrottet

Den 1 juli 2002 infördes ett nytt brott i 4 kap. 1 a § brottsbalken rubricerat människohandel för sexuella ändamål (prop. 2001/02:124, bet. JuU27, rskr. 270). Brottet tog sikte på sådan gränsöverskridande handel med människor som syftade till att dessa skulle utsättas för vissa sexualbrott eller utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål. En förutsättning för straffansvar var att olaga tvång, vilseledande eller något annat sådant otillbörligt medel använts för att genomföra handeln. Detta gällde dock inte om brottet riktade sig mot en person under 18 år. Straffet var fängelse i lägst två och högst tio år. Dessutom straffbelades försök, förberedelse och stämpling till liksom underlåtenhet att avslöja sådant brott.

Den 1 juli 2004 utvidgades straffansvaret och brottet benämndes människohandel (prop. 2003/04:111, bet. JuU20, rskr. 232). Straffbestämmelsen i 4 kap. 1 a § brottsbalken omfattar sedan dess även människohandel som inte är gränsöverskridande samt människohandel som syftar till andra former av utnyttjande än sexuellt utnyttjande, t.ex. tvångsarbete. Vidare utvidgades straffansvaret till att avse ytterligare handelsåtgärder och omfattar numera den som rekryterar, transporterar, inhyser, tar emot eller vidtar någon annan sådan åtgärd med en person, och därigenom tar kontroll över personen. Kravet på användande av otillbörliga medel finns kvar men har i ett visst hänseende förtydligats. Till rekvisitet har också lagts "med utnyttjande av någons utsatta belägenhet" för att tydliggöra vad som tidigare avsetts kunna vara ett "annat sådant otillbörligt medel". Avsikten var dock inte att i sak förändra vad som skall betraktas som otillbörliga medel. En annan förändring var att det för straffansvaret uppställdes ett krav på att gärningsmannen tar kontroll över offret. Kontrollen skall ha uppnåtts av gärningsmannen genom att denne, med användande av något otillbörligt medel, har vidtagit vissa s.k. handelsåtgärder, exempelvis rekrytering, transport, inhysande och mottagande. Liksom tidigare krävs det inte att något otillbörligt medel använts, om brottet riktats mot en person under 18 år. Offrets eventuella samtycke till det åsyftade utnyttjandet saknar betydelse för straffansvar för människohandel. Straffskalan liksom kriminaliseringen av de osjälvständiga brottsformerna och underlåtenhet att avslöja brott är oförändrade (4 kap. 10 § och 23 kap. 1, 2 och 6 §§ brottsbalken).

Till stor del bygger den svenska lagstiftningen mot människohandel på bestämmelser i FN:s tilläggsprotokoll från år 2000 (FN:s tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, SÖ 2004:22) och EU:s rambeslut från år 2002 om bekämpande av människohandel.

Motionerna

I motion 2005/06:K20 av Kerstin Lundgren m.fl. (c) anför motionärerna att det behövs insatser för att utbilda och fortbilda myndighetsföreträdare och det behövs fler poliser och åklagare som har möjlighet att samverka och specialisera sig på att utreda våld mot kvinnor i nära relationer. Det behöver också inrättas fler särskilda familjevårdsenheter inom polisen. Allt detta för att intensifiera kampen mot mäns våld mot kvinnor (yrkande 4).

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna att man behöver fokusera på mannens behov av professionellt stöd och hjälp vid våld i nära relationer (yrkande 27). Vidare anför motionärerna att det saknas resonemang kring samkönade relationer (yrkande 28).

I motion 2005/06:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) anför motionärerna i denna del att rättsväsendet måste reagera tidigt och tydligt på brott. Motionärerna vidhåller vidare vad de anfört i motion 2005/06:Ju410.

Människohandel

I kampen mot människohandel anförs i motion 2005/06:K20 av Kerstin Lundgren m.fl. (c) att tullen bör ges ökade befogenheter att ingripa mot smuggling över hela Sveriges yta och inte bara vid gränsen, barn och vuxna som utsatts för människohandel för sexuella ändamål i Sverige skall få permanent uppehållstillstånd, lagen skall ändras så att den som i ond tro haft sexuellt umgänge med tvångsprostituerad skall kunna dömas för våldtäkt i ställer för sexköp och forskningen måste stimuleras för att nå ökad kompetens i frågorna (yrkande 5).

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna att när det gäller trafficking bör särskilt uppmärksammas vikten av att involvera män i arbetet (yrkande 29).

I motion 2005/06:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) anför motionärerna i denna del att lagen mot människohandel är otydlig. Rekvisitet "otillbörliga medel" bör utgå.

Promemoria om människohandel och uppehållstillstånd m.m.

Europeiska rådet har antagit ett direktiv 2003/81/EG om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna. Syftet är att fastställa villkoren för att bevilja uppehållstillstånd med begränsad giltighetstid, dock minst sex månader, för tredjelandsmedborgare som samarbetar i kampen mot människohandel eller mot hjälp till olaglig invandring. Inom Regeringskansliet har det tagits fram en promemoria om tidsbegränsat uppehållstillstånd för offer för människohandel m.fl. (Ds 2005:24). I promemorian behandlas genomförandet i svensk rätt av rådets direktiv. Det föreslås en tydligare reglering av vilka kriterier som skall gälla för beviljande och återkallelse av tidsbegränsat uppehållstillstånd för en utlänning som medverkar vid förundersökning eller huvudförhandling i brottmål. Det föreslås också att det tidsbegränsade uppehållstillståndet skall ha en kortaste giltighetstid om sex månader samt att det införs en möjlighet att bevilja ett kortare tidsbegränsat uppehållstillstånd under betänketid.

Vidare har en konvention om åtgärder mot människohandel antagits av Europarådets ministerkommitté den 3 maj 2005. Konventionen, som undertecknades av regeringen den 16 maj 2005, innehåller bl.a. bestämmelser om att tidsbegränsade uppehållstillstånd skall kunna ges till offer för människohandel.

Tidigare behandling

Tullens ansvarsområde

I justitieutskottets betänkande 2005/06:JU22 behandlar utskottet motioner där det förespråkas att tullen på sitt verksamhetsområde ges polisiär jurisdiktion över hela Sverige och att tullen bör ges polisiära befogenheter i större utsträckning. I en motion betonas bl.a. behovet av en hårdare gränskontroll och utökade befogenheter till tullen som ett led i arbetet mot prostitution och människohandel.

Justitieutskottet anförde följande. Människohandel är ett brott som kräver både internationella och nationella åtgärder. För att effektivt bekämpa handeln med människor behövs insatser som spänner över ett stort spektrum av områden. Såväl förebyggande insatser som insatser för skydd och stöd till offren samt konkreta åtgärder inom rättsväsendet och polisen är nödvändiga. Justitieutskottet såg mycket positivt på regeringens arbete med att ta fram en handlingsplan som kommer att innefatta samtliga dessa aspekter. Den kommande handlingsplanen och övrig pågående beredning inom Regeringskansliet borde enligt justitieutskottets mening inte föregripas. Motionerna avstyrktes.

Motion 2005/06:Ju410

Motion 2005/06:Ju410 behandlas i justitieutskottets betänkanden 2005/06:JuU1, 2005/06:JuU14, 2005/06:JuU17, 2005/06:JuU18, 2005/06:JuU22, 2005/06:JuU33 och 2005/06:JuU34. Justitieutskottet har nyligen avstyrkt samtliga yrkanden förutom yrkandena 3, 10 och 12 som avses behandlas i utskottets betänkanden 2005/06:JuU33 och 2005/06:JuU34. Justitieutskottet har i förekommande fall avstyrkt motionsyrkandet med hänvisning till tidigare behandling, pågående beredning i Regeringskansliet samt att ett bifall skulle överskrida utgiftsramen.

Rekvisitet otillbörliga medel i lagen mot människohandel

Justitieutskottet har i betänkande 2005/06:JuU22 Straffrättsliga frågor behandlat motioner där motionärerna ställer sig kritiska till kravet på otillbörliga medel och begär en översyn av brottsrekvisiten respektive att kravet på otillbörliga medel skall tas bort ur lagstiftningen. Utskottet avstyrkte motionerna.

Utskottet anförde att redan vid införandet av människohandelsbrottet var brottsrekvisiten omdiskuterade. Lagrådet ställde sig tveksamt till rekvisitet "otillbörligt" och i flera motionsyrkanden ställdes krav på att otillbörlig påverkan på vuxna brottsoffer togs bort (bet. 2001/02:JuU27).

Motionsyrkanden om att utvidga straffansvaret behandlades även av justitieutskottet under år 2003 (bet. 2002/03:JuU5). I samband med behandlingen av proposition 2003/04:111 Ett utvidgat straffansvar för människohandel aktualiserades frågan om brottsrekvisiten igen. Flera remissinstanser riktade kritik mot att kravet på otillbörliga medel fanns kvar. Riksåklagaren påpekade bl.a. att det i domstolsförfarandet varit svårt att styrka att ett otillbörligt medel använts (bet. 2003/04:JuU20 s. 13).

I sin behandling av propositionen begärde justitieutskottet ett tillkännagivande om att regeringen snarast borde låta utreda hur en bestämmelse om människohandel skulle utformas, i vilken det inte uppställdes ett krav på att gärningsmannen använt otillbörliga medel för att han skulle dömas för brottet. Bakgrunden till tillkännagivandet var ett motionsyrkande om att rekvisitet otillbörligt medel borde utgå ur bestämmelsen och regeringens egen avisering om en utredning som skulle analysera möjligheterna att ta bort kravet på otillbörliga medel (bet. 2003/04:Ju20 s. 14).

Justitieutskottet anförde i sitt ställningstagande bl.a. att införandet av ett krav på kontroll över offret gör att de skäl som tidigare motiverade kravet på otillbörliga medel i tillräcklig utsträckning beaktas. Dessutom anfördes att det kan ifrågasättas om det alls bör vara relevant vilka bevekelsegrunder som offret haft för att inlåta sig i verksamheten. Fokus borde i stället koncentreras på gärningsmannens handlande och inte på offrets. Ytterligare ett skäl som framhölls var att rättspraxis pekade på att kravet på otillbörliga medel svårligen går att styrka.

Den 20 december 2005 tillsatte regeringen en utredning för att göra en översyn av straffbestämmelsen om människohandel och särskilt överväga om det för straffansvar inte längre skall krävas att otillbörliga medel använts (dir. 2005:152). En särskild utredare skall överväga om och i så fall hur förändringar av brottsbeskrivningen eller straffskalorna bör göras. Resultatet skall redovisas senast den 30 juni 2007. I direktiven framgår att rättspraxis visar att det fortsatt är svårt att styrka otillbörliga medel. Av 29 polisanmälda människohandelsbrott år 2004 åtalades 2 för människohandel men frikändes. Däremot dömdes 20 för närliggande brott, bl.a. koppleri och olaga frihetsberövande. Uppgifter från polis och åklagare tyder också på att det i Sverige, som främst är ett destinationsland, kan vara svårt att klarlägga om otillbörliga medel använts.

Frågan om hur straffansvar för människohandel utan krav på otillbörliga medel skulle utformas är dock komplicerad enligt kommittédirektiven. Gränsdragningen i förhållande till brott som förberedelse eller försök till koppleri och människosmuggling måste vara tydlig. Vidare anförs att det är kravet på otillbörliga medel som i stor utsträckning motiverar människohandelsbrottets stränga straffskala.

En reservation av m, fp, kd, c och mp om att regeringen snarast bör återkomma med ett lagförslag med innebörd att det i bestämmelsen inte uppställs ett krav på otillbörliga medel vann gehör i kammaren och riksdagen gav regeringen till känna vad som anförts i motionerna (rskr. 2005/06:199).

Utskottets ställningstagande

Regeringen har i skrivelsen anfört att man i arbetet med propositionen Kvinnofrid (prop. 1997/98:55) och inom Nationellt råd för kvinnofrid har identifierat brist på kunskap som huvudorsak till dåligt bemötande och ett dåligt skydd för våldsutsatta kvinnor. Regeringen överväger därför för närvarande frågan om ombildning av Rikskvinnocentrum till ett nationellt kunskapscentrum. Rikskvinnocentrum skall också arbeta med frågor om våld i samkönade relationer. Inom Åklagarmyndigheten och Domstolsverket pågår utbildningsinsatser om våld mot kvinnor i olika utbildningsformer. Inom rättsväsendet finns således en medvetenhet och ett arbete kring dessa frågor. Utskottet anser att det för närvarande inte finns anledning att ge regeringen till känna vad som yrkas i motionerna 2005/06:20 yrkande 4 och 2005/06:K22 yrkande 27 och 28. Motionerna avstyrks.

När det gäller motionsyrkande om rättsväsendes reaktioner på brott hänvisar motionärerna till en tidigare väckt motion, 2005/06:JU410, och vidhåller alla där framställda yrkanden. Motionen behandlas av justitieutskottet. Konstitutionsutskottet gör ingen annan bedömning än justitieutskottet. Motion 2005/06:K17 (m) avstyrks i denna del.

När det sedan gäller rekvisitet otillbörliga medel i lagen mot människohandel får motionen i denna del anses tillgodosedd genom det tillkännagivande som riksdagen gett regeringen med anledning av justitieutskottets betänkande 2005/06:JuU 22 Straffrättsliga frågor. Motion 2005/06:K17 i denna del (m) avstyrks.

Konstitutionsutskottet gör inte heller när det gäller tullens insatser mot människohandel något annat ställningstagande än justitieutskottet. Motion 2005/06:K20 yrkande 5 (c) avstyrks.

Utskottet anser inte att regeringen behöver ges till känna att män skall involveras i arbetet med trafficking. Motion 2005/06:22 yrkande 29 avstyrks.

Rättsstatliga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om habeas corpus-principen, oberoende utredningsorgan, rättssäkerhetsgarantier vid hemliga tvångsmedel, parlamentarisk kontroll och alternativa vapen för polisen.

Jämför reservationerna 33 (fp), 34 (v, mp), 35 (v, mp), 36 (m, fp), 37 (m, fp) och 38 (m, fp).

Integritetsskyddsutredningen

Regeringen beslutade den 7 april 2004 att tillsätta en parlamentariskt sammansatt utredning. Utredningen, som har antagit namnet Integritetsskyddsutredningen, har enligt direktiven (dir. 2004:51 ) till uppgift att

kartlägga och analysera sådan lagstiftning som rör den personliga integriteten,

överväga om regeringsformens bestämmelse om skyddet för den personliga integriteten i 2 kap. 3 § andra stycket bör ändras, och i så fall föreslå en ny grundlagsreglering, t

överväga om det, vid sidan av befintlig lagstiftning, behövs generellt tillämpliga bestämmelser till skydd för den personliga integriteten, och i så fall lämna förslag till en sådan reglering.

Integritetsskyddet i förhållande till de grundlagsskyddade massmedierna skall inte omfattas av uppdraget.

Kommittén skall slutredovisa sitt arbete senast den 30 mars 2007.

Skrivelsen

Internationella organ har i sina yttranden om Sverige vid flera tillfällen rekommenderat att ett särskilt organ inrättas med uppgift att utreda misstankar om övervåld från polis. Frågan har också tagit upp av företrädare för referensgrupperna. Det har också framförts av internationella organ liksom av företrädare för referensgrupperna att utbildningen i frågor om de mänskliga rättigheterna bör förstärkas för poliser och personal vid andra myndigheter inom rättsväsendet.

I december 2004 beslutade regeringen att en särskild utredare skulle tillkallas med uppdrag att analysera regleringen, organisationen och handläggningsrutinerna för brottsanmälningar mot anställda inom polisen och mot åklagare (dir. 2004:180, tilläggsdir. 2005:146). Utredaren skall presentera ett förslag på hur ett från polisen och åklagarväsendet fristående och oberoende utredningsorgan skulle kunna vara utformat och organiserat. Utredaren skall vidare utreda formerna för och lägga fram förslag på ett särskilt obligatoriskt utredningsförfarande för fall där någon avlidit eller skadats allvarligt i samband med ett polisingripande men där det inte finns misstanke om brott. Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2006.

Göteborgskommittén överlämnade sitt betänkande (SOU 2002:122) i januari 2002. Den kritik som framfördes i betänkandet mot polisens arbetsmetoder vid stora folksamlingar utmynnade i att polisen påbörjade arbetet med en s.k. särskild polistaktik. Utbildning av personalen är den mest centrala beståndsdelen i taktiken. Polisen kommer vid denna typ av situationer att använda specialfordon för att vara bättre skyddad mot t.ex. stenkastning.

Flera företrädare för referensgrupperna har uttryckt oro för den ökade tvångsmedelsanvändningen och betonat vikten av rättssäkerhetsgarantier och skydd för den personliga integriteten. Den viktigaste kontrollen vid användande av tvångsmedel är domstolsprövningen som regelmässigt görs inför varje användande av hemliga tvångsmedel. Förutsättningarna för att domstolsprövningen innefattar en tillfredsställande kontroll har förbättrats ytterligare genom den ordning med offentliga ombud som infördes i oktober 2004.

I enlighet med riksdagens önskemål redovisar regeringen årligen i regeringens skrivelse till riksdagen hur reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning har tillämpats.

JO och JK har till uppgift att övervaka att domstolar och andra myndigheter följer lagar och andra för fattningar samt att de i övrigt uppfyller sina skyldigheter. En sakkunnig person har på Justitiedepartementets uppdrag lämnat en promemoria vari föreslås att en särskild nämnd, Tvångsmedelsnämnden, inrättas. Nämnden skall enligt promemorian ha till uppgift att granska användningen av hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning, postkontroll och överskottsinformation enligt regleringen i rättegångsbalken och andra relevanta författningar. Förslaget bereds i Regeringskansliet.

Utbildning om de mänskliga rättigheterna är sedan en lång tid ett inslag i den grundläggande polisutbildningen och ingår också som delmoment i vidareutbildning. I regleringsbrev för polisen har regeringen ställt krav på utbildning och återrapportering. Detta kommer att fortgå.

Internationella organ har vid granskning av Sveriges efterlevnad av konventioner om mänskliga rättigheter framfört flera kritiska synpunkter som rör frihetsberövanden. Dessa rör bl.a. de fysiska förhållandena vid häkten och fängelser och användningen av restriktioner i samband med frihetsberövanden. Vidare har rekommendationer framförts om bättre möjligheter till vård för intagna med allvarliga psykiska problem. Referensgrupperna har betonat statens ansvar för att skydda de personer som är frihetsberövade från övergrepp från andra intagna.

I juni 2005 överlämnade Kriminalvårdsutredningen sitt betänkande Framtidens kriminalvård (SOU 2005:54). Kommittén föreslår en ny kriminalvårdslag med regler om verkställighet av fängelsestraff, skyddstillsyn och samhällstjänst. Kommittén rekommenderar att det i lagen tas in en allmän proportionalitetsregel som innebär att kontroll- och tvångsåtgärder får användas endast om de står i proportion till syftet med åtgärden. När mindre ingripande åtgärder bedöms tillräckliga skall dessa användas. I betänkandet beskrivs även vilka internationella åtaganden om mänskliga rättigheter som är av relevans för kriminalvården samt vilken kritik som riktats mot Sverige angående bristande efterlevnad av dessa.

En ny kriminalvårdslag förbereds i Regeringskansliet. I lagförslaget kommer frågor om de mänskliga rättigheterna att beaktas, bl.a. den kritik som riktas mot Sverige av Europarådets tortyrkommitté.

Även en ny häkteslag är föremål för utredning och beredning bl.a. efter kritik av Europarådets antitortyrkommitté och ett riksdagens tillkännagivande. Kommittén har haft synpunkter på möjligheten för häktade med restriktioner att vistas tillsammans med andra häktade. Kommittén ansåg att restriktioner används alltför ofta. Häktesutredningen överlämnade betänkandet Ny häkteslag (SOU 2006:17) i mars 2006.

Kriminalvårdsstyrelsen har i regleringsbrevet för år 2006 fått i uppdrag att sammanställa omfattningen av våld eller hot om våld mellan intagna vid anstalt eller häkte och redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att förebygga denna typ av händelser.

Motionerna

I motion 2005/06:K430 av Tobias Krantz m.fl. (fp) anför motionärerna att det bör införas en princip om rätt till juridisk prövning av lagligheten av ett frihetsinskränkande. Detta skall vara tillämpligt på alla former av frihetsberövande och frihetsinskränkande tvångsmedel om andra rättliga möjligheter till prövning saknas eller om det av något annat skäl kan visas att ett rättsövergrepp är begånget. Regeringen bör utreda ett införande av principen om habeas corpus i grundlagen (yrkande 5).

I motion 2005/06:K18 av Mats Einarsson m.fl. (v) anser motionärerna att regeringen skyndsamt skall återkomma med förslag som reglerar frågan om ett oberoende utredningsorgan vid misstanke om övervåld från polisen (yrkande 5).

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna att när det gäller användningen av hemliga tvångsmedel bör adekvata rättssäkerhetsgarantier säkerställas innan inskränkningar görs i den personliga integriteten (yrkande 30).

I motion 2005/06:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (v) anför motionärerna i denna del att polisen skall ha en strukturerad hantering av klagomål och synpunkter i syfte att förbättra och utveckla verksamheten. Motionärerna anför vidare att polisen utöver lämplig personal och en god taktik också behöver alternativa vapen för att kunna hantera situationer av svårare art, t.ex. massdemonstrationer. Motionärerna anför också att de stöder kraven på en parlamentarisk kontroll för att säkerställa att statens användande av hemliga tvångsmedel mot enskild används på ett rättssäkert sätt i kampen mot grov brottslighet. En sådan kontroll kan t.ex. åstadkommas genom vidgad redovisning till riksdagen, skriftligen eller muntligen.

Motionärerna anser att regeringen i skrivelsen har presenterat endast brottsstycken ur den utredning som Kriminalvårdskommittén presenterade. Det krävs enligt motionärerna åtgärder inom hela kriminalvården, från resurser till utslussning, för att komma till rätta med problemen och därigenom säkra de intagnas mänskliga rättigheter.

Tidigare behandling

Oberoende utredningsorgan

I justitieutskottets betänkande 2005/06:JuU4 har utskottet behandlat motioner om inrättande av en fristående utredningsenhet beträffande brottsmisstänkta poliser samt inrättande av ett oberoende tillsynsorgan avseende polis- och åklagarväsendet. Utskottet delade motionärernas uppfattning att det är angeläget att förtroendet för rättsväsendet är mycket högt. Frågor om etik och moral inom polisen är synnerligen viktiga, och det är naturligtvis inte acceptabelt att poliser och andra företrädare för rättsväsendet begår brott. Utskottet konstaterade att det finns en ordning såväl för utredningar mot poliser som begått brott som för avskedande till följd av brott. Ett utredningsarbete pågår rörande formerna för internutredningar mot poliser och åklagare. Detta arbete bör enligt justitieutskottet inte föregripas. Utskottet avstyrkte motionerna.

Alternativa vapen

Justitieutskottet har i betänkande 2003/04:JuU15 behandlat motioner om alternativa vapen för polisen att använda vid t.ex. massdemonstrationer. Utskottet konstaterar att Göteborgskommittén lämnat förslag som rör polisens utrustning och taktik vid demonstrationer. Utskottet konstaterade vidare att liknande frågor hade behandlas under ett tidigare riksmöte. Utskottet ville ånyo understryka vikten av att åtgärder ständigt vidtas för att ytterligare förstärka allmänhetens förtroende för polisen. Mot bakgrund härav och då det pågående utrednings- och beredningsarbetet i de av motionärerna berörda frågorna inte borde föregripas fann utskottet inte skäl till något uttalande. Motionerna avstyrktes.

I justitieutskottets betänkande 2004/05:JuU19 redogör utskottet för vad som hänt i olika polisfrågor. Utskottet anför i samband därmed att regeringen under hösten 2004 inrättat ett etiskt råd vid Rikspolisstyrelsen. Till ordförande i rådet har förre justitiekanslern Hans Regner utsetts. Rådet skall belysa principiella frågor där integritetsaspekten är viktig och frågor som rör utrustning och arbetsmetoder inom polisen. I februari 2005 gav rikspolischefen det etiska rådet i uppdrag att överväga frågor om polisens utrustning och användning av särskilda hjälpmedel vid våldsanvändningen (fr. 2004/05:1337, fr. 2004/05:392).

Parlamentarisk kontroll

Justitieutskottet har med anledning av regeringens skrivelse 2005/06:53 Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 2004 samt väckta följdmotioner uttalat sig om parlamentarisk kontroll enligt följande (bet. 2005/06:JuU12).

Regeringen anför i skrivelsen att det inom Justitiedepartementet bereds flera förslag, bl.a. förslag om hemlig rumsavlyssning (buggning), som medför att den parlamentariska kontrollen över användningen av hemliga tvångsmedel behöver förstärkas. Som har angetts ovan har en utredare i november 2005 överlämnat promemorian Hemliga tvångsmedel m.m. under en stärkt parlamentarisk kontroll (Ds 2005:53) till justitieministern. Utredaren har föreslagit att en särskild nämnd, Tvångsmedelsnämnden, med uppgift att granska myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel m.m., inrättas under regeringen. Nämndens granskningsarbete, som enligt förslaget skall omfatta författningsreglerad användning av hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning, postkontroll och överskottsinformation, skall resultera i allmänna omdömen om hur de hemliga tvångsmedlen har använts och hur författningarna har efterlevts. Nämnden skall vidare enligt förslaget ha till uppgift att peka på eventuella brister i lagstiftningen på området. Med hänsyn till de uppgifter som nämnden avses få bör enligt promemorian det parlamentariska inslaget i nämnden vara bredare än det är vid Registernämnden, i vilken två av sex ledamöter har parlamentarisk anknytning. Resultatet av granskningsarbetet skall redovisas skriftligen för regeringen minst en gång per år, och i redovisningen bör finnas bl.a. uppgifter motsvarande dem som i dag lämnas till riksdagen.

Utskottet kan konstatera att det pågår ett beredningsarbete inom Justitiedepartementet som syftar till att stärka den parlamentariska kontrollen över användningen av hemliga tvångsmedel. Detta arbete bör inte föregripas. Motionerna avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är inte berett att nu genom ett tillkännagivande initiera en habeas corpus-princip i svensk rätt. Motionen 2005/06:K430 yrkande 5 (fp) avstyrks.

När det gäller oberoende utredningsorgan, alternativa vapen och parlamentarisk kontroll har justitieutskottet nyligen avstyrkt motioner i liknande frågor med hänvisning till pågående arbete. Utskottet gör samma ställningstagande som justitieutskottet i dessa frågor och avstyrker motionerna 2005/06:K17 i dessa delar (m), 2005/06:K18 yrkande 5 och 2005/06:K22 yrkande 30.

Mänskliga rättigheter vid terrorbrott

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om utredning av terrorismens påverkan på de mänskliga rättigheterna och uttalande om att terrorism är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Jämför reservationerna 39 (v, mp) och 40 (m, fp).

Bakgrund

Europaparlamentet har den 12 juni 2002 utfärdat en förklaring om terrorismbekämpning och respekt för de mänskliga rättigheterna. Som motiv till förklaringen anges bl.a. att terrorism är ett brott mot mänskligheten och som sådant bör bekämpas av varje stat. Europaparlamentet anför också att säkerhetsrådets resolutioner 1373 och 1456 som rör bekämpning av terrorism innehåller krav på att mänskliga rättigheter efterlevs även i kampen mot terrorism.

Skrivelsen

Internationella organ har flera gånger riktat kritiska synpunkter mot Sverige för åtgärder som vidtagits i syfte att skydda landet mot terrorism. Även utvärderaren av den första handlingsplanen och referensgrupperna har tagit upp sådana frågor. Synpunkterna rör flera olika rättigheter såsom t.ex. förbudet mot tortyr och mot återsändande i vissa fall (principen om non-refoulement), rätten till privatliv samt rätten till domstolsprövning och effektivt rättsmedel. Många av synpunkterna har gemensamt att de rör frågor om vilka begränsningar av de mänskliga rättigheterna som är tillåtna och lämpliga i syfte att skydda den allmänna säkerheten.

Ett nytt förfarande i ärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll och säkerhetsärenden enligt utlänningslagen infördes den 31 mars 2006. Genom den föreslagna ordningen med prövning i mer än en instans stärks rättssäkerheten för den enskilde. Vidare beaktas verkställighetshinder såsom risk för dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning tydligare genom att regeringen blir bunden av Migrationsöverdomstolens yttrande i den delen.

En särskild utredare har tillkallats för att ta ställning till hur EU:s rådsdirektiv om miniminormer för förfarandet för att bevilja eller återkalla flyktingstatus skall genomföras i Sverige. Uppdraget skall redovisas senast den 15 juni 2006.

En utredning har också tillsatts att utreda vissa internationella sanktioner. Sverige har under lång tid drivit frågan om ökad rättssäkerhet vid användande av internationella sanktioner inom både FN och EU. Utredaren skall särskilt pröva i vilken utsträckning förfarandet kan förenas med en rätt till prövning i domstol, men är oförhindrad att belysa om rättssäkerhetsaspekter även kan tillvaratas på annat sätt. Utredaren har fått förlängd tid för att redovisa uppdraget.

De nordiska justitieministrarna beslutade i juni 2002 att uppdra åt en arbetsgrupp att överväga hur mänskliga rättigheter och rättssäkerhet bäst kan tillvaratas i det nationella och internationella arbetet mot terrorism. Arbetsgruppen består av representanter från de nordiska regeringskanslierna och skall avsluta sitt arbete med att avge en rapport.

Motionerna

I motion 2005/06:K473 av Mona Jönsson m.fl. (mp) anför motionärerna att terrorism måste motverkas, men att det är viktigt att kampen mot terrorism sker inom ramen för normerna om de mänskliga rättigheterna. Regeringen redovisar varje år till riksdagen hur de hemliga tvångsmedlen använts, och det pågår för närvarande ett arbete inom Regeringskansliet med att säkra den parlamentariska insynen i användandet av dessa tvångsmedel. Det bör därför enligt motionärerna göras en översyn av de lärdomar som kan dras av de åtgärder som vidtagits efter de olika terroristattentaten samt efter avvisningen av de två egyptierna i december 2001 (yrkande 7).

I motion 2005/06:K18 av Mats Einarsson m.fl. (v) anser motionärerna att regeringen bör göra en systematisk utvärdering av hur de mänskliga rättigheterna påverkats i kampen mot terrorismen och föreslå åtgärder för att komma till rätta med missförhållandena (yrkande 9).

I motion 2005/06:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) anför motionärerna i denna del att det bör uttalas att kampen mot terrorism och annan grov brottslighet är ett led i kampen för de mänskliga rättigheterna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det är viktigt att i kampen mot terrorismen även iaktta de mänskliga rättigheterna. Utskottet anser att arbetet i den nordiska arbetsgrupp som tillsatts att överväga hur mänskliga rättigheter och rättssäkerhet bäst kan tillvaratas i det nationella och internationella arbetet mot terrorism bör avvaktas innan ytterligare utredningar föreslås och avstyrker motionerna 2005/06:K18 yrkande 9 (v) och 2005/06:K473 yrkande 7 (mp).

Europaparlamentet har uttalat att terrorism är ett brott mot mänskligheten. Utskottet anser inte att något uttalande om att terrorism är ett brott mot mänskliga rättigheter är nödvändigt och avstyrker motion 2005/06:K17 i denna del (m).

Finansiering av terrorbrott

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om att arbetet i EU med regler för registrering av föreningar skall avbrytas.

Jämför reservation 41 (v, mp).

Bakgrund

I kommissionens meddelande KOM(2005) 206 den 29 november 2005 anför kommissionen att det är en av hörnstenarna i EU:s kamp mot terrorism att förhindra terrorister från att få tillgång till finansiella resurser. Kommissionen har redan i ett meddelande i oktober 2004 (KOM[2004] 700) väckt frågan om möjligheten till en uppförandekod för att minska risken för missbruk av den ideella sektorn. I meddelandet KOM(2005) 206 presenterar kommissionen en rekommendation och ett ramverk för uppförandekod för ideella organisationer (non-profit organizations, NPO:er). Rekommendationerna och ramverket för en uppförandekod utgör en uppföljning av det tidigare meddelandet samt ansluter till rekommendationer utfärdade av Financial Action Task Force (FATF). Kommissionen skriver i meddelandet att den skall föra en dialog med ideella organisationer för att följa upp rekommendationerna och ramverket för uppförandekod i meddelandet. Under första halvåret 2006 skall kommissionen ta initiativ till en informell kontaktgrupp och organisera en konferens med representanter från NPO:er och berörda myndigheter för att överväga vilka vägar som finns för ett fortsatt genomförande av de principer som slås fast i rekommendationen och i ramverket för uppförandekoden.

Kommissionen anför också att det skall diskuteras vidare med intressenter hur dialogen skal fortgå mellan NPO:er och nationella myndigheter för att hitta balansen mellan författningsreglering och självreglering i den ideella sektorn. Kommissionen skall vidare överväga om det allmännas bidrag till NPO:er under särskilda omständigheter bör kopplas till uppfyllande av ökad transparens och bokföringsåtgärder. Kommissionen skall sedan utvärdera de resultat som nåtts genom rekommendationen och uppförandekoden tre år efter att de antagits.

FATF har hållit en konferens i Sydafrika i februari 2006 vid vilken organisationen antog en tolkningsnot till ovan nämnda FATF-rekommendationer. I tokningsnoten definieras NPO:er som juridisk enhet eller organisation som i första hand ägnar sig åt att samla in eller spara pengar i fonder för ändamål såsom välgörenhets-, religiösa, kulturella, utbildnings-, sociala eller vänskapliga ändamål eller för att utföra andra typer av välgörenhetsarbete (FATF-GAFI Interpretative Note to Special Recommendation VIII: Non Profit Oraganizations).

Enligt uppgifter från Regeringskansliet, har kommissionens meddelande inte ännu tagits upp i någon rådsarbetsgrupp (mars 2006).

Frågesvar från statsråden Bodström och Orback i denna fråga

Statsrådet Thomas Bodström har svarat på en fråga från Inger Davidson (kd) om vilka åtgärder han avser att vidta för att garantera föreningsfriheten och för att motarbeta införandet av FATF-rekommendationerna i Sverige. Statsrådet Bodström har svarat att regeringen arbetar utifrån det övergripande målet att människor skall ha bästa möjliga förutsättningar att bilda och delta i olika typer av folkrörelser och föreningar.

Kampen mot terrorism måste ske med respekt för rättssäkerhet och integritet. Förhandlingarna om det presenterade förslaget är i ett inledningsskede. Det är självklart att regeringen i dessa förhandlingar kommer att värna föreningslivets integritet och självständighet.

Statsrådet Jens Orback har svarat på en liknande fråga från Kenneth Johansson (c). Statsrådet Orback anger i svaret på frågan att Sverige har klargjort för FATF att man ser stora problem med förslaget. Kampen mot terrorism måste ske med respekt för rättssäkerhet och integritet. Jag tror att ett effektivt medel att motverka att ideella organisationer används för att finansiera terrorism är att etablera nära relationer med den ideella sektorn, särskilt med insamlings- och biståndsorganisationer, och att i samarbete med dem se över och om möjligt förbättra den självkontroll de redan i dag bedriver.

Orback anför vidare att det är med detta synsätt och genom en fortsatt dialog med organisationerna som regeringen under behandlingen av förslaget självklart kommer att värna föreningslivets integritet och självständighet.

Motionen

I motion 2005/06:Ju419 av Lars Ohly m.fl. (v) anför motionärerna att regeringen skall verka för att förhandlingarna om regler för registrering av föreningar, deras medlemmar och ekonomiska förehavanden genast avbryts (yrkande 10).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill understryka vikten av att värna föreningslivets självständighet och integritet och utgår från att regeringen kommer att hävda detta. I övrigt är inte utskottet berett att ställa sig bakom motionen. Motionen 2005/06:Ju419 yrkande 10 avstyrks.

Politiska rättigheter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om religionsfrihet och föreningsfrihet.

Jämför reservation 42 (kd) och särskilt yttrande 3 (fp, kd, c).

Bakgrund

Högsta domstolen fastställde den 29 november 2005 hovrättens domslut i målet mellan riksåklagaren och en pastor angående ansvar för hets mot folkgrupp, vilket innebar att åtalet mot pastorn ogillades.

Pastorn hade uttalat sig i en predikan i sin församling om homosexuella på ett sådant sätt att han åtalades för hets mot folkgrupp enligt 16 kap. 8 § brottsbalken.

Pastorns uttalanden i predikan prövades av HD utifrån det innehåll som de omedelbart förmedlar snarare än utifrån en textkritisk granskning av de exakta ordalagen. En utgångspunkt för prövningen ansåg nämligen HD vara hur en åhörare till pastorn måste uppfatta dem. En annan utgångspunkt för bedömningen är att han handlat utifrån sin kristna övertygelse med syftet att påverka människors situation till det bättre och i enlighet med vad han uppfattat som sin plikt som pastor.

HD ansåg att det får anses klart att uttalandena överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande gruppen homosexuella. Pastorn har uppsåtligen spritt dessa uttalanden i sin predikan inför församlingen i medvetande om att de skulle komma att uppfattas som kränkande. Enligt den innebörd av 16 kap. 8 § brottsbalken som kommit till uttryck i lagmotiven får uttalandena därför anses ha gett uttryck för missaktning av gruppen homosexuella.

Frågan är emellertid om hänsyn till religions- och yttrandefrihetsintressena skall medföra att ordet missaktning bör ges en mera restriktiv tolkning än vad som omedelbart framgår av lagtexten och dess förarbeten.

Avsikten med den ändring som gjordes i brottsbalken om hets mot folkgrupp var att uppfylla de förutsättningar för begränsningar av yttrandefriheten som följer av vårt konstitutionella skydd för denna liksom av Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. HD har i målet prövat om en tillämpning av 16 kap. 8 § brottsbalken i pastorns fall bör underlåtas därför att en sådan tillämpning skulle strida mot grundlag eller mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Efter en genomgång av regeringsformens bestämmelser om religionsfrihet och yttrandefrihet drar HD slutsatsen att dessa bestämmelser inte hindrar att pastorn döms enligt bestämmelsen om hets mot folkgrupp.

HD gör därefter en motsvarande genomgång av hur Europakonventionen påverkar frågan om ansvar för pastorn. HD redovisar ett antal domar av Europadomstolen i vilka artikel 9 och 10 tillämpats. I dessa har domstolen bl.a. framhållit betydelsen av yttrandefrihet i politiska sammanhang, och ett liknande synsätt antas gälla i religiösa sammanhang. Avgörande för Europadomstolens prövning har ofta varit utfallet av en bedömning av om en inskränkning i en aktuell frihet har varit nödvändig i ett demokratiskt samhälle. I denna prövning anses staten ha en viss frihet (margin of appreciation). Uttryckssätt som sprider, förespråkar, uppmuntrar eller rättfärdigar hat grundat på intolerans (inklusive religiös sådan) - hate speech - får bestraffas. En samlad bedömning skall enligt domstolen göras av omständigheterna i det aktuella fallet, bl.a. innehållet i det som sagts och det sammanhang i vilket detta uttalats.

Vid en sådan samlad bedömning finner HD att pastorn inte gjort sådana hatfulla uttalanden som brukar kallas hate speech. HD anser visserligen uttalandena långtgående men framhåller att han har gjort sina uttalanden i en predikan inför sin församling över ett tema som finns i Bibeln. Under de aktuella omständigheterna gör HD den bedömningen att det är sannolikt att Europadomstolen vid en prövning skulle finna att det skulle utgöra en kränkning av Europakonventionen att döma pastorn för uttalandena i hans predikan.

HD anser att själva lagtexten i bestämmelsen om hets mot folkgrupp inte har en så entydig innebörd att en verklig lagkonflikt uppkommer mellan konventionen och brottsbalken. Bestämmelsen bör emellertid i pastorns fall tolkas mera restriktivt än vad dess förarbeten ger vid handen för att en konventionsenlig tillämpning skall uppnås. Åtalet mot pastorn ogillas därför.

Skrivelsen

Regeringen har i skrivelsen Demokratipolitik (skr. 2003/04:110) konstaterat att demokrati förutsätter förverkligande av de mänskliga rättigheterna. Samtidigt förutsätter förverkligande av de mänskliga rättigheterna ett demokratiskt styrelseskick och stärks av en demokrati baserad på ett brett medborgerligt deltagande. En prioriterad fråga i det fortsatta demokratiarbetet är att synliggöra och motverka strukturella hinder som påverkar olika individers deltagande - och därmed makt och inflytande.

Föreningsfriheten skall genomföras utan diskriminerande åtskillnad. Bland annat mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att det är av vikt att söka säkerställa att statliga medel inte används till bidrag till föreningar som i sin verksamhet diskriminerar människor med avseende på kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell läggning.

En särskild utredare skall göra en översyn av den samlade folkrörelsepolitiken, vars mål är att människor skall ha bästa möjliga förutsättningar att bilda och delta i olika typer av folkrörelser och föreningar. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2007. Regeringen avser att genom tilläggsdirektiv ge utredningen i uppdrag att se över möjligheterna att förena olika statliga stödåtgärder till föreningslivet med krav relaterade till icke-diskriminering.

Sverige har kritiserats av Europarådet för att användningen av s.k. organisationsklausuler står i strid med artikel 5 i den europeiska sociala stadgan. Regeringen har fört en dialog med arbetsmarknadens parter. I centrum har stått organisationsklausuler i hängavtal som ingåtts med Svenska Byggarbetareförbundet som part på arbetstagarsidan. Hängavtal är ett avtal om att en arbetsgivare som inte är medlem i en arbetsgivarorganisation skall följa en sådan organisations kollektivavtal. Regeringen fortsätter att följa utvecklingen när det gäller organisationskalusuler.

Motionerna

Religionsfrihet

I motion 2005/06:K398 av Tuve Skånberg m.fl. (kd) anför motionärerna att det bör utredas hur yttrande- och åsiktsfriheten i kyrkorummet skall kunna garanteras (yrkande 3).

I motion 2005/06:K21 Helena Höij m.fl. (kd) anför motionärerna att Sverige behöver mer av dialog och mindre av konfrontation mellan religiösa och etniska grupper i landet. Därför föreslår Krisdemokraterna att ett interreligiöst råd tillsätts där man tar fasta på att religiösa organisationer kan och vill delta i byggandet av det goda samhället (yrkande 4).

Föreningsfrihet

I motion 2005/06:K21 av Helena Höij m.fl. (kd) anför motionärerna att regeringen i handlingsplanen glömt att också initiera åtgärder som kan stödja föreningslivet och den för Kristdemokraterna så viktiga ideella sektorn. Handlingsplanen bör därför kompletteras med åtgärder som underlättar den ideella sektorns samverkan med det offentliga och ger den enklare spelregler, samt med åtgärder som leder till en mer långsiktig finansiering i stället för kortsiktiga projektbidrag (yrkande 1). I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna att organisationsklausuler skall tas bort i den mån de förekommer inom ramen för kollektivavtal (yrkande 31).

Tidigare behandling i riksdagen

Föreningsfrihet och organisationsklausuler

Arbetsmarknadsutskottet har behandlat ett yrkande som rör organisationsklausuler i betänkande 2005/06:AU3.

Utskottet anförde att förekomsten av granskningsavgifter, som en del kollektivavtal kan innehålla regler om, har prövats av Arbetsdomstolen. Avgifterna är ersättning för en facklig organisations granskning av löneunderlaget. Det förekommer att sådana granskningsavgifter även dras från oorganiserade arbetstagares löner. Domstolen fann att de löneavdrag för granskningsarvode som det var fråga om i målet inte kunde jämställas med tvångsanslutning. Avdragen ansågs inte heller utsätta de oorganiserade arbetstagarna för tvång eller påverkan att bli medlemmar i förbundet. Förfarandet med avdrag för granskningsarvode var alltså inte någon kränkning av deras negativa föreningsrätt. Frågan har sedan anhängiggjorts vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg av de berörda oorganiserade arbetstagarna och arbetsgivarparten i AD-målet. Regeringen - som menar att någon kränkning av den negativa föreningsrätten inte skett - har yttrat sig och gjort både formella invändningar och invändningar i sak.

Det kan enligt arbetsmarknadsutskottet noteras i sammanhanget att Europadomstolen i två uppmärksammade mål den 11 januari 2006, Sorensen och Rasmussen mot Danmark, nyligen har prövat tillämpningen av organisationsklausuler på den danska arbetsmarknaden och då slagit fast att organisationsklausuler strider mot konventionerna om mänskliga rättigheter, artikel 11. Utskottet var berett att föregripa Europadomstolens prövning i målet som rör de svenska parterna. Motionen avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Högsta domstolen har i ett rättsfall friat en pastor från ansvar för vissa kränkande yttranden om homosexuella. Domstolen ansåg att regeringsformens bestämmelser om religionsfrihet och yttrandefrihet inte hindrade att han kunde fällas för hets mot folkgrupp enligt brottsbalken. I en bedömning i förhållande till Europadomstolens praxis ansåg dock Högsta domstolen att pastorns uttalande inte skulle betraktas som s.k. hate speech och att det sannolikt skulle strida mot Europakonventionen att döma pastorn. Någon lagkonflikt mellan konventionen och brottsbalken ansåg Högsta domstolen inte föreligga. Europakonventionen skall gälla som lag i Sverige. Mot bakgrund härav anser utskottet att det för närvarande inte finns någon anledning att närmare utreda yttrande- och åsiktsfriheten i kyrkorummet. Motion 2005/06:K398 yrkande 3 (kd) avstyrks.

Som nämnts under ett annat avsnitt kommer regeringen att satsa på utbildning och dialog om mänskliga rättigheter, bl.a. med trossamfund. Utskottet anser att motion 2005/06:K21 yrkande 4 (kd) är tillgodosett och avstyrker motionen.

När det gäller långsiktig finansiering av de ideella organisationerna anser utskottet att något tillkännagivande till regeringen inte är nödvändigt. Utskottet avstyrker motion 2005/06:K21 yrkande 1 (kd). Utskottet gör ingen annan bedömning än arbetsmarknadsutskottet om organisationsklausuler och avstyrker motion 2005/06:K22 yrkande 31 (mp).

Asyl- och migrationsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om diplomatiska garantier, rätt för avvisad asylsökande att återvända till Sverige för att få skydd mot tortyr, rättssäker asylprocess och frihetsberövande av asylsökande.

Jämför reservationerna 43 (fp, v, c, mp), 44 (fp, v, c, mp), 45 (fp, v, c, mp), 46 (fp, c) och 47 (m, fp, mp) samt särskilt yttrande 4 (v, mp).

Bakgrund

Sveriges flyktingpolitik har vid flera tillfällen under senare år varit föremål för kritiska yttranden från internationella organ och har även diskuterats livligt på det nationella planet. Synpunkter har också framförts i utvärderingen av den första handlingsplanen samt av referensgrupperna. Synpunkterna har avsett bl.a. att flyktingpolitiken anses alltför restriktiv, frågor om kränkningar av förbudet mot återsändande i vissa fall samt asylsökande och gömda barns situation.

En ny utlänningslagstiftning trädde i kraft den 31 mars 2006. Bland annat med anledning av den nya lagstiftningen skall Migrationsverket se till att dess personal har god kompetens i frågor som rör mänskliga rättigheter och asylrätt. Verket skall också aktivt arbeta med kvalitetssäkring av beslutsmotiveringar i ärenden där risk för tortyr, dödsstraff, kroppsstraff, annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning har åberopats av den sökande.

Barnens rätt skall vara ett högprioriterat område för regeringen inom asyl- och migrationspolitiken. Migrationsverket skall vidta olika åtgärder, bl.a. säkerställa att barn kommer till tals och att barns utsagor redovisas i asylärenden och höja kompetensnivån inom verket när det gäller barn.

I den nya instans- och processordningen i utlänningsärenden införs en ny ordning för säkerhetsärenden i asylprocessen, dvs. ärenden där Säkerhetspolisen av skäl som rör rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet förordat t.ex. att en utlänning avvisas eller utvisas. Den nya ordningen innebär att Migrationsverket fattar beslut som första instans. Beslutet får överklagas till regeringen. Regeringen fattar beslut efter det att Migrationsöverdomstolen har yttrat sig. Regeringen är bunden av Migrationsöverdomstolens yttrande i fråga om verkställighetshinder.

Regeringen har vid ett tillfälle i ett säkerhetsärende använt s.k. diplomatiska garantier för att undanröja risk för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling. I den mån diplomatiska garantier över huvud taget kan bli aktuella i säkerhetsärenden i framtiden är det Migrationsöverdomstolen som gör den rättsliga bedömningen. Diplomatiska garantier kan enligt regeringen aldrig komma i fråga i asylärenden där det inte finns skäl för avvisning eller utvisning som är av betydelse för rikets säkerhet eller för allmän säkerhet.

Konstitutionsutskottets granskning m.m.

Konstitutionsutskottet har granskat regeringens handläggning av ett avvisningsärende gällande två egyptiska medborgare, senast i granskningsbetänkande 2005/06:KU2. För en redogörelse för ärendet hänvisas till det betänkandet.

I granskningsärendet redovisas ett beslut som FN:s kommitté mot tortyr meddelade i maj 2005 med anledning av klagomål mot Sverige.

I beslutet kritiserade kommittén Sverige i olika avseenden. Såvitt avsåg bedömningen om kränkning av artikel 3 i FN:s konvention mot tortyr beaktade kommittén att det vid tidpunkten för avvisningen var känt, eller borde ha varit känt, för de svenska myndigheterna att tortyr mot fångar användes konsekvent och omfattande i Egypten samt att risken för sådan behandling var särskilt stor i fråga om personer som var fängslade av politiska skäl och säkerhetsskäl. Sverige var medvetet såväl om att dess egen säkerhetstjänst betraktade klaganden som inblandad i terroristaktiviteter och ett hot mot rikets säkerhet som om det intresse som förelåg för klaganden hos två andra staters säkerhetstjänster. Kommittén noterade att den ena av dessa stater genom sin säkerhetstjänst erbjöd att transportera klaganden till den andra staten, där han enligt vad som var känt för Sverige hade dömts i sin frånvaro och eftersöktes för påstådd inblandning i terroristaktiviteter. Enligt kommitténs bedömning bekräftades den naturliga slutsatsen av dessa element sammantagna, nämligen att klaganden var i reell risk att utsättas för tortyr vid avvisning till Egypten, när han på svenskt territorium utsattes för behandling i strid med åtminstone artikel 16 i konventionen - andra handlingar som innebär grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning men som inte kan betecknas som tortyr - av utländska agenter utan ingripande av den svenska polisen. Av detta följde enligt kommittén att Sveriges avvisning av klaganden stod i strid med artikel 3 i konventionen, och utverkandet av diplomatiska garantier, som dessutom inte innehöll någon genomförandemekanism, räckte inte för att skydda mot denna uppenbara risk.

Gällande bestämmelser om förvarstagande

Migrationsverket har sedan den 1 oktober 1997 ansvaret för de utlänningar som tas i förvar enligt utlänningslagen och för de lokaler där de förvarstagna skall vistas.

I 10 kap. utlänningslagen (2005:716) finns regler om förvar. En utlänning över 18 år får enligt 1 § tas i förvar om identiteten är oklar, om utlänningens rätt att få resa in i eller vistas i Sverige inte kan bedömas ändå. Av 2 § samma kapitel framgår att sådan utlänning också får tas i förvar om det är nödvändigt för att en utredning om utlänningens rätt att stanna i Sverige skall kunna genomföras, eller det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas enligt 8 kap. 1, 2 eller 7 §, eller det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.

När det är fråga om utvisning eller avvisning får beslut om förvar meddelas endast om det på grund av utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att utlänningen annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige.

En utlänning får inte hållas i förvar för utredning längre tid än 48 timmar. I övrigt får en utlänning som fyllt 18 år inte hållas i förvar mer än två veckor, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats, får utlänningen dock hållas i förvar i högst två månader, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid.

Reglerna för förvar av barn är betydligt mer restriktiva. Ett barn får tas i förvar, om det är sannolikt att barnet kommer att avvisas med omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 6 § eller det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning med omedelbar verkställighet, eller risken är uppenbar att barnet annars håller sig undan och därigenom äventyrar en verkställighet som inte bör fördröjas, och det inte är tillräckligt att barnet ställs under uppsikt enligt bestämmelserna i 7 §.

Ett barn får också tas i förvar, om det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning i andra fall än enligt första stycket eller ett beslut om utvisning enligt 8 kap. 7 eller 8 §, och det vid ett tidigare försök att verkställa beslutet inte visat sig tillräckligt att barnet ställts under uppsikt enligt bestämmelserna i 7 § andra stycket.

Barn får inte hållas i förvar längre tid än 72 timmar och vid synnerliga skäl i ytterligare 72 timmar. Ett barn får inte skiljas från båda sina vårdnadshavare genom att barnet eller vårdnadshavaren tas i förvar. Ett barn som inte har någon vårdnadshavare i Sverige får tas i förvar endast om det finns synnerliga skäl.

Skrivelsen

Sveriges flyktingpolitik har vid flera tillfällen under senare år varit föremål för kritiska yttranden från internationella organ och har även diskuterats livligt på det nationella planet. Synpunkter har framförts i utvärderingen av den första handlingsplanen samt av referensgrupperna. Synpunkterna har avsett flera frågor, bl.a. om att flyktingpolitiken anses alltför restriktiv, om kränkningar av förbudet mot återsändande i vissa fall (principen om non-refoulement) samt om asylsökande och gömda barns situation.

Den nya lagstiftningsreformen med en ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden kommer att kräva utbildning av Migrationsverkets personal. Den lagändring som innebär att förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning skall kunna utgöra grund för flyktingskap ställer också krav på utbildning.

Vid Migrationsverket har det med anledning av att Migrationsverkets etik och bemötande har ifrågasatts inrättats ett nytt etiskt råd.

Regeringen har vid ett tillfälle i ett säkerhetsärende, dvs. ärende där Säkerhetspolisen av skäl som rör rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet förordar t.ex. att en utlänning avvisas eller utvisas, använt s.k. diplomatiska garantier för att undanröja risk för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling. I den mån diplomatiska garantier över huvud taget kan bli aktuella i säkerhetsärenden i framtiden är det Migrationsöverdomstolen som gör den rättsliga bedömningen. Diplomatiska garantier kan aldrig komma i fråga i asylärenden där det inte finns skäl för avvisning eller utvisning som är av betydelse för rikets säkerhet eller för allmän säkerhet.

Motionerna

I motion 2005/06:K18 av Mats Einarsson m.fl. (v) anser motionärerna att regeringen aldrig skall använda s.k. diplomatiska garantier (yrkande 6). Motionärerna anför vidare att regeringen, med hänvisning till att den diplomatiska garantin har brutits när det gäller El Zary och Agiza, skall möjliggöra för dem att återvända till Sverige så att de kan få det skydd folkrätten ger dem rätt till (yrkande 7). Även i motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anser motionärerna att El Zary och Agiza skall få återvända till Sverige. Motionärerna anser att El Zary och Agiza också skall få ersättning (yrkande 32).

I motion 2005/06:Ju419 av Lars Ohly m.fl. (v) anför motionärerna att personer som har blivit utsatta för brott mot förbudet av tortyr skall få möjlighet till ekonomisk kompensation i enlighet med konventionsåtaganden (yrkande 7).

Motionärerna i motion 2005/06:K18 av Mats Einarsson m.fl. (v) menar också att regeringen i Europarådet skall verka för ett absolut förbud mot användandet av s.k. diplomatiska garantier (yrkande 8). Ett liknande yrkande om att i internationella sammanhang verka mot användandet av s.k. diplomatiska garantier framförs i motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) (yrkande 33).

I motion 2005/06:K20 av Kerstin Lundgren m.fl. (c) anför motionärerna att det för en ordentlig asylprövning krävs en rättssäker asylprocess. Motionärerna efterlyser en mer självkritisk och ödmjuk attityd från regeringen och att den måste bli bättre på att granska sitt eget agerande i asylfrågor (yrkande 8).

I motion 2005/06:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) anför motionärerna i denna del att det inte sägs något i skrivelsen om frihetsberövande av asylsökande. Motionärerna anser att det krävs kompletteringar på denna punkt.

Tidigare behandling m.m.

Tidigare behandling av förvar av asylsökande

Justitieutskottet har i betänkande 2002/03:JuU behandlat motioner om barns tagande i förvar samt en yttre tidsgräns för tagandet i förvar. En ny utlänningslag har tillkommit efter utskottets uttalanden. När det gäller tidsaspekten har den nya lagen bestämmelser av samma innebörd som den tidigare.

Utskottet uttalade följande. Förutsättningarna för att hålla en asylsökande i förvar regleras i utlänningslagen. Ett barn kan enligt utlänningslagen under starkt begränsade förutsättningar tas i förvar och får inte skiljas från sin vårdnadshavare genom att denne eller barnet tas i förvar. Är det tillräckligt att barnet ställs under uppsikt får förvar inte tillgripas. Utskottet kan konstatera att det, sedan nuvarande regler gällande förvarstagning av barn infördes 1993, vid ytterst få tillfällen förekommit att barn har tagits i förvar.

Utskottet kunde inte ställa sig bakom yrkanden om att en absolut tidsgräns skall införas för förvarstagande av vuxna. Utskottet beaktade därvid att ett beslut om förvar fattas av den myndighet som handlägger ärendet, och beslutet kan enligt gällande ordning överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslutet omprövas inom vissa tidsfrister, och varje ny prövning av ett beslut om förvar skall föregås av en förhandling. Motionerna avslogs.

Interpellation

Som svar på en interpellation den 25 oktober 2005 om diplomatiska försäkringar har statsrådet Barbro Holmberg anfört bl.a. följande. Förbudet mot att avvisa eller utvisa någon som riskerar att utsättas för dödsstraff eller tortyr är absolut. Diplomatiska garantier kan i undantagsfall användas för att undanröja den personliga risken för den enskilde. Hon kommer att verka för att internationella normer kommer till stånd för hur sådana garantier skall se ut för att vara godtagbara. 

Den person som åsyftas i interpellationen avtjänar för närvarande ett femtonårigt fängelsestraff i Egypten. Han är avvisad från Sverige med ett tioårigt förbud att återvända hit eftersom det finns misstankar om att han i Sverige var inblandad i terroristrelaterad brottslighet. Skulle han i framtiden ändå komma till Sverige har han möjlighet att i vanlig ordning ansöka om uppehållstillstånd. En sådan ansökan får prövas enligt reglerna i den svenska utlänningslagstiftningen med beaktande av våra internationella förpliktelser. Det finns inga lagliga möjligheter för Barbro Holmberg att agera för att återreseförbudet skall upphävas.

Skadestånd till personer som utsatts för brott mot förbudet av tortyr

Sverige har ratificerat den av Förenta nationernas generalförsamling den 10 december 1984 antagna konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (tortyrkonventionen; prop. 1985/86:17, bet. UU 1985/86:11, rskr. 38).

Här kan nämnas följande. I konventionen förstås med tortyr varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, medvetet tillfogas någon antingen för sådana syften som att erhålla en information eller bekännelse av honom eller en tredje person, att straffa honom för en gärning som han eller en tredje person har begått eller misstänks ha begått eller att hota eller tvinga honom eller en tredje person eller också av något skäl som har sin grund i någon form av diskriminering, under förutsättning att smärtan eller lidandet åsamkas av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar såsom företrädare för det allmänna. Tortyr innefattar inte smärta eller lidande som uppkommer enbart genom eller är förknippade med lagenliga sanktioner (artikel 1.1). Varje konventionsstat skall vidta effektiva legislativa, administrativa, rättsliga eller andra åtgärder för att förhindra tortyrhandlingar inom varje territorium under dess jurisdiktion.

Varje konventionsstat skall säkerställa att alla tortyrhandlingar utgör brott enligt dess strafflag. Detsamma gäller försök att utöva tortyr samt av någon person vidtagen handling som utgör medverkan till eller deltagande i tortyr. Tortyrbrotten skall beläggas med adekvata straff (artikel 4).

Enligt artikel 14 i konventionen skall varje konventionsstat i sitt rättssystem säkerställa att offret för en tortyrhandling erhåller upprättelse och en verkställbar rätt till en rimlig och adekvat gottgörelse, varmed även förstås medel för ett så fullständigt återvinnande av hälsa som möjligt. Om offret skulle avlida till följd av en tortyrhandling, skall de personer som han underhåller vara berättigade till gottgörelse. Ingenting i artikeln skall påverka offrets eller andra personers rätt till gottgörelse enligt nationell lag.

I propositionen framhöll departementschefen att konventionens definition av tortyr inte innebar några svårigheter från svensk rätts synpunkt. En sådan handling föll oftast i varje fall under begreppet misshandel i BrB. Därunder föll nämligen handlingar som orsakade fysisk smärta eller skada, men också svårare former av psykisk skada. De handlingar som ligger nära gränsen till misshandel torde ofta vara straffbara enligt gällande bestämmelser enligt 3 eller 4 kap. BrB. Gällande svenska bestämmelser torde väl täcka innehållet i artikel 1, framhöll departementschefen. Att tortyrhandlingar utgör brott enligt konventionsstatens strafflag, täckte, enligt departementschefen, brotten i 3 kap. och 4 kap. BrB sammanställda med medverkansreglerna i 23 kap. BrB konventionens krav. Han konstaterade också att försök till misshandel, som inte är ringa, var straffbart enligt 3 kap. 10 § BrB (numera 3 kap. 11 § BrB). Det borde även noteras att en tortyrhandling naturligtvis kunde vara straffbar också enligt andra bestämmelser, t.ex. som övergrepp i rättssak (17 kap. 10 § BrB).

När det gäller rätt till skadestånd redogjordes i propositionen (s. 14) för gällande rätt i Sverige.

Enligt 2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) skall person- eller sakskada som vållats med uppsåt eller av oaktsamhet ersättas av gärningsmannen. En ren förmögenhetsskada som vållats genom brott skall också ersättas (2 kap. 4 § skadeståndslagen, numera 2 kap. 2 § skadeståndslagen). Även ideellt skadestånd för lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten skall ersättas (1 kap. 3 §, numera 2 kap. 3 § skadeståndslagen). Om en tortyrhandling skulle begås i t.ex. statens verksamhet, kan den drabbade vända sig direkt till staten med sina anspråk (3 kap. skadeståndslagen).

Utöver skadeståndslagen hänvisades i propositionen även till brottsskadelagen (1978:413) enligt vilken ersättning för vissa skador i samband med brott kan utbes av statsmedel.

I propositionen ansågs sammanfattningsvis att de svenska reglerna på området är tillräckliga för att tillmötesgå konventionens krav.

Sveriges åtgärder för att verka för tortyroffer utomlands

I utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU8 anförs att Sverige arbetar inom FN för att stärka de resolutioner mot tortyr som antas av generalförsamlingen och kommissionen för mänskliga rättigheter (senast res. 2000/43). Dessa resolutioner uppmanar stater som inte anslutit sig till 1984 års FN-konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning att snarast göra det. Sverige samarbetar med FN:s specielle rapportör mot tortyr samt avger regelbundna rapporter såväl till FN:s kommitté mot tortyr som till Europarådets kommitté för förebyggande av tortyr. Från svensk sida läggs stor emfas på att uppmärksamma och stödja rehabilitering av tortyroffer, vilket bl.a. tar sig uttryck i finansiella bidrag till FN:s frivilliga fond för tortyroffer.

Utskottets ställningstagande

Motionärerna yrkar att riksdagen skall ge regeringen till känna att den inte skall använda sig av diplomatiska garantier i framtiden och att Sverige skall verka på det internationella planet för ett förbud på detta område.

Utskottet har i ett granskningsärende gällande två egyptier i det enskilda fallet ansett att den där ställda diplomatiska garantin inte borde ha godtagits. Sverige har även kritiserats av internationella organ för bl.a. godtagandet av garantin. Utskottet förutsätter att regeringen tar kritiken i beaktande och noga överväger vilken lärdom som kan dras av den. Mot bakgrund av att diplomatiska garantier är något som används i undantagsfall och utskottet inte kan överblicka om det finns situationer när det kan vara acceptabelt att använda sig av dessa är utskottet inte berett att ge regeringen till känna att den inte skall använda sig av diplomatiska garantier. Utskottet anser inte heller att regeringen skall ges till känna att den skall verka internationellt för ett förbud mot diplomatiska garantier. Motionerna 2005/06:K18 yrkandena 6 och 8 (v) samt 2005/06:K22 yrkande 33 (mp) avstyrks.

Motionärerna har yrkat att regeringen, med hänvisning till att den diplomatiska garantin har brutits när det gäller El Zary och Agiza, skall möjliggöra för dem att återvända till Sverige så att de kan få det skydd folkrätten ger dem rätt till och att de också skall få skadestånd. Ett ställningstagande från utskottet i dessa frågor skulle innebära att riksdagen uttalar sig om hur regeringen skall besluta i ett enskilt ärende. Utskottet avstyrker motionerna 2005/06:K18 yrkande 7 och 2005/06:K22 yrkande 32.

Med hänvisning till de nya bestämmelser om asylprocessen som infördes den 1 april i år avstyrker utskottet motion K2005/06:K20 yrkande 8.

I samband med att tortyrkonventionen ratificerades gjordes bedömningen att de svenska reglerna på området är tillräckliga för att tillmötesgå konventionens krav. Det har senare visat sig att det finns områden där det kan göras förbättringar. När det gäller rätten till skadestånd finns det dock inget som tyder på att inte Sverige uppfyller konventionens krav. Motion 2005/06:Ju419 yrkande 7 (v) avstyrks därför.

Utskottet finner det inte erforderligt att handlingsplanen utökas med en redogörelse för frihetsberövande av asylsökande. Motion 2005/06:K17 i denna del (m) avstyrks.

Organisation av arbetet för att genomföra handlingsplanen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om ytterligare informationsinsatser, konferenser och dialoger om mänskliga rättigheter, stöd till FN:s arbete med transnationella företag och utveckling av uppdrag om statliga bolags arbete när det gäller hållbar utveckling och mänskliga rättigheter.

Jämför reservationerna 48 (mp), 49 (fp, mp), 50 (mp) och 51 (mp).

Skrivelsen

Såväl utvärderaren av den första handlingsplanen som en rad referensgrupper har framfört att utbildning om mänskliga rättigheter inom den offentliga förvaltningen är ett område som bör prioriteras i regeringens andra handlingsplan för de mänskliga rättigheterna. Denna synpunkt har avsett både statliga myndigheter och kommuner och landsting. Det har också ansetts finnas ett starkt behov av att verksamhetsanpassa och målgruppsanpassa utbildningen, t.ex. genom att utforma utbildningsinsatser utifrån problem hämtade ur målgruppens dagliga verksamhet, ta fram särskilt anpassat material och identifiera uppföljningsbara mål och indikatorer inom de statliga myndigheternas samt kommunernas och landstingens ansvarsområden.

Regeringen avser att inrätta en delegation för mänskliga rättigheter med uppgiften att stödja statliga myndigheter, kommuner och landsting i det långsiktiga arbetet med att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i verksamheten. Delegationen planeras arbeta fram till år 2010.

Kommunerna och landstingen har en viktig roll och ett stort ansvar för att Sverige fullföljer sina åtaganden om mänskliga rättigheter. Kommunerna och landstingen svarar i dag för en stor del av de samhällsuppgifter som direkt berör de enskilda medborgarna, och en rad av dessa uppgifter har stor betydelse för förverkligandet av de mänskliga rättigheterna. Regeringen uppmuntrar kommuner och landsting att använda regeringens långsiktiga mål - full respekt för de mänskliga rättigheterna - som mål för sitt eget arbete och att ta fram lokala handlingsplaner för de mänskliga rättigheterna. Under perioden 2006-2009 avser regeringen att intensifiera dialogen med kommuner och landsting om deras ansvar för de mänskliga rättigheterna.

I avsikt att främja det långsiktiga målet, full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige, avser regeringen att inleda ett arbete med att identifiera uppföljningsbara nationella mål för ett urval av de mänskliga rättigheterna. De nationella målen för mänskliga rättigheter skall ställas i relation till de mål som har formulerats inom relevanta politikområden. Regeringen avser att utarbeta indikatorer för att kunna utvärdera och följa upp arbetet med nationella mål om mänskliga rättigheter.

Motionerna

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna att det finns ett behov av att utreda hur kunskap inom antirasismarbetet bland barn och ungdomar skall kunna samlas och hur erfarenheter skall kunna spridas bland alla aktörer inom detta område (yrkande 34).

Vidare framför motionärerna att regeringen tillsammans med kommuner och landsting skall arbeta fram riktlinjer för hur olika lokala och regionala aktörer skall arbeta med att införliva de mänskliga rättigheterna i sitt eget arbete (yrkande 35). Motionärerna anser vidare att regeringen inte bara skall uppmuntra kommuner och landsting att använda regeringens långsiktiga mål, full respekt för de mänskliga rättigheterna, utan regeringen måste tillsammans med kommuner och landsting arbeta fram någon form av riktlinjer för hur olika regionala och lokala offentliga aktörer skall kunna bedriva detta viktiga arbete (yrkande 36).

I motion 2005/06:K473 av Mona Jönsson m.fl. (mp) anför motionärerna att regeringen skall inleda en dialog med Sveriges Kommuner och Landsting för att öka kunskapen om mänskliga rättigheter inom kommunerna och landstingen (yrkande 3).

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna när det gäller metoder och verktyg att Sverige skall ta initiativ till dels en internationell konferens om mansrollen, dels en internationell konferens om diskriminering på grund av sexuell läggning (yrkande 37).

I motion 2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) anför motionärerna när det gäller dialog om de mänskliga rättigheterna att regeringen bör stödja FN:s arbete med att utveckla normer och bindande regler för transnationella företag (yrkande 38). Vidare anför motionärerna att de statliga bolagen bör ges i uppdrag att utveckla sitt arbete när det gäller hållbar utveckling och mänskliga rättigheter (yrkande 39). Motionärerna anser också att alla diskrimineringsgrunder bör ingå i den fördjupade dialogen med trossamfunden (yrkande 40).

Utskottets ställningstagande

Regeringen har vid utvärdering av den första handlingsplanen uppmärksammats på att det behövs utbildning om mänskliga rättigheter. I den andra handlingsplanen har därför regeringen tagit initiativ till en rad olika utbildningsinsatser, dialoger och forum som involverar bl.a. skolor, domstolar, andra myndigheter, kommuner, landsting, bolag, enskilda organisationer och trossamfund. Regeringen avser att inrätta en delegation för mänskliga rättigheter för ett övergripande ansvar för mänskliga rättigheter. Delegationen skall verka till år 2010 och bl.a. kunna ge stöd till statliga myndigheter, kommuner och landsting i deras arbete med mänskliga rättigheter. Andra arbetsuppgifter för delegationen är målgruppsanpassade utbildningsinsatser. Utskottet anser att yrkandena i motionerna 2005/06:K22 yrkandena 34-36 och 40 (mp) samt 2005/06:K473 yrkande 3 (mp) är tillgodosedda. Motionerna avstyrks.

När det gäller anordnande av konferenser och arbete med transnationella och inhemska bolag är utskottet inte berett att nu ge några tillkännagivanden till regeringen. Motion 2005/06:K22 yrkandena 37-39 avstyrks.

Attitydpåverkande arbete

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om information och dialog om mänskliga rättigheter, tillgång till information oberoende av funktionshinder samt lagreglering av svenska språket som huvudspråk.

Jämför reservationerna 52 (fp, mp) och 53 (m, fp, kd, c).

Skrivelsen

I utvärderingen av den första nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna framförs rekommendationen att utbildning om mänskliga rättigheter bör prioriteras i regeringens andra handlingsplan.

De mänskliga rättigheterna behöver tydliggöras i skolan, både som ett kunskapsområde och som vägledande för arbete och attityder inom skolans värld. De mänskliga rättigheterna utgör en central del av skolans demokratiuppdrag och skall ingå i det värdegrundsarbete som bedrivs i skolan.

Regeringen överväger om det finns behov av att föra in krav på kunskaper om de mänskliga rättigheterna i relevanta examensbeskrivningar för yrkesexamina eller om det är lämpligt att på annat sätt lyfta fram kunskaper om de mänskliga rättigheterna i den högre utbildningen.

Regeringen har givit Forum för levande historia ett uppdrag om utbildningsmaterial om de mänskliga rättigheterna som kan användas i utbildningsväsendet.

Under perioden 2006-2009 avser regeringen att bjuda in förtroendevalda på nationell och kommunal nivå till dialog om respekten för de mänskliga rättigheterna i Sverige.

Genom initiativet Globalt Ansvar förs en kontinuerlig dialog med arbetsmarknadens parter och enskilda organisationer beträffande frågor som rör mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö och korruptionsbekämpning. Initiativet togs av statsministern år 2002 för att stimulera näringslivet att verka för att främja en hållbar global utveckling genom ökat socialt och miljömässigt ansvar. Utgångspunkten är OECD:s riktlinjer för multinationella företag och principerna i FN:s Global Compact. Globalt Ansvar avser att på olika sätt internt i Regeringskansliet och externt verka genom utbildningsinsatser.

Europarådets medlemsstater beslutade under år 2005 att lansera kampanjen Alla olika alla lika. Inom ramen för kampanjen skall aktiviteter genomföras i syfte att öka kunskapen bland ungdomar om mänskliga rättigheter och frågor om icke-diskriminering. Kampanjen skall genomföras under åren 2006 och 2007 och kommer att omfatta aktiviteter på såväl nationell som internationell nivå.

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) har omfattande och fortlöpande kontakter med olika trossamfund och organisationer samt andra myndigheter. År 2002 fick SST regeringens uppdrag att fördjupa dialogen med trossamfunden kring frågor som rör kvinnors och barns rättigheter. I sin rapport skriver SST att det är angeläget att SST också fortsättningsvis får arbeta med att fördjupa dialogen kring dessa frågor.

I utvärderingen av den första nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna framfördes att nästa handlingsplan borde innehålla en bredare strategi om språk och mänskliga rättigheter där även punktskrift och teckenspråk inkluderas. Regeringen anser att det behövs en samlad svensk språkpolitik för att främja det svenska språket för att alla i Sverige skall ges möjlighet att tillägna sig det och för att teckenspråkiga och Sveriges erkända nationella minoriteter skall få möjlighet att använda och utveckla sina språk.

Regeringen avser att under åren 2006 och 2007 ytterligare anpassa regeringens webbplats www.manskligarattigheter.se om mänskliga rättigheter för personer med funktionshinder samt låta översätta delar av webbplatsen till olika språk, däribland de nationella minoritetsspråken.

I enlighet med den första handlingsplanen har regeringen under perioden 2002-2004 låtit översätta sammanfattande slutsatser om Sveriges efterlevnad av konventioner om mänskliga rättigheter från FN:s och vissa av Europarådets övervakningskommittéer till svenska. Dessa har lagts ut på webbplatsen www.manskligarattigheter.se. På denna webbplats finns även sammanfattningar av lagakraftvunna domar mot Sverige från Europadomstolen. Promemorior med domarna bilagda skickas till de myndigheter som berörs. Vidare har vissa andra dokument om mänskliga rättigheter som varit av särskilt intresse för olika myndigheter ersatts.

Under referensgruppsmöten har framförts att dokument från internationella organ angående Sveriges efterlevnad av internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter fortfarande får för liten spridning. Regeringen avser att intensifiera sitt arbete med att sprida kännedom om sådana dokument. De kommer fortsättningsvis att översättas till svenska.

Motionerna

I motion 2005/06:K473 av Mona Jönsson m.fl. (mp) anför motionärerna att det är viktigt att sprida kunskap om att mänskliga rättigheter gäller även inom Sverige och inte bara mellan stater. Därför bör regeringen fullfölja arbetet med sin informationsstrategi. Regeringens hemsida är ett bra instrument för att sprida och öka kunskapen om mänskliga rättigheter men motionärerna erinrar också om vikten av att information sprids även på andra sätt (yrkande 4). I informationsspridande syfte är det också enligt motionärerna viktigt att det finns en dialog mellan olika ombudsmän, frivilligorganisationer, invandrarföreningar m.fl. (yrkande 5). Motionärerna anför vidare att möjligheten att få information och kunskap om mänskliga rättigheter inte får vara avhängigt exempelvis en persons funktionshinder. Oavsett om personen är synskadad, döv eller har andra problem måste informationen kunna erhållas. Innebörden av de krav man kan ställa på samhället ur ett mänskliga rättigheter-perspektiv måste nå alla invånare i Sverige (yrkande 6).

I motion 2005/06:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) begär motionärerna i denna del att svenska språket skall lagregleras som huvudspråk.

Tidigare behandling

Skydd för svenska språket genom lag

Kulturutskottet har behandlat motioner om lagstiftning om svenska språket som huvudspråk i betänkande 2005/06:KrU4.

Utskottet uttalade att svenskan är det helt dominerande språket i Sverige och det gemensamma språket i offentliga sammanhang. Språksituationen i Sverige har dock under senare år förändrats på flera sätt. Långt över 1 miljon personer i Sverige har utländsk bakgrund och många av dem har svenskan som ett andraspråk. Vidare används engelskan inom alltfler områden. Dessutom har fem språk fått ställning som nationella minoritetsspråk. Denna utveckling leder enligt utskottets uppfattning till att man i Sverige bör värna svenska språkets ställning. Annars kan det som framhålls i propositionen på sikt finnas en risk att svenskan i likhet med många andra språk trängs undan av mer dominerande språk, framför allt inom vissa områden i samhället. Utskottet ansåg således i likhet med regeringen att svenskans ställning som huvudspråk i Sverige behöver markeras.

Utskottet delade dock inte motionärernas bedömning att denna markering bör ske genom lagskydd. Som framhållits av några remissinstanser har en lagreglering inte någon normerande verkan, och det finns ingen påföljd om bestämmelserna inte iakttas. Dessutom är det som regeringen också framhåller inte oproblematiskt att föreskriva att svenskan skall vara landets officiella språk i internationella sammanhang, när det finns svenskar inom utrikesförvaltningen som både har rätt att och bör använda andra språk, exempelvis något av de nationella minoritetsspråken eller något främmande språk.

Utskottet ansåg därför i likhet med regeringen att svenskans ställning som huvudspråk i Sverige borde slås fast i ett språkpolitiskt mål - ett mål som inte står i motsatsförhållande till ett mångspråkigt samhälle. Ett starkt gemensamt språk ger förutsättningar att ta till vara den mångfald av språk och kulturer som finns inom landet. Utskottet avstyrkte motionerna.

Information till funktionshindrade

Den 1 juli 1994 inrättades Handikappombudsmannen med uppgift att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Målet för verksamheten skall enligt 1 § lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen vara full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor för personer med funktionshinder. Handikappombudsmannen skall verka för att brister i lagar och andra författningar i fråga om personer med funktionshinder avhjälps. Handikappombudsmannen skall när det behövs ta initiativ till överläggningar med myndigheter, företag, organisationer och andra i syfte att motverka att personer missgynnas eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av funktionshinder. Handikappombudsmannen skall även genom informationsverksamhet och på annat liknande sätt verka för att ingen missgynnas eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av funktionshinder.

Arbetsgruppen redovisade i december 1995 sitt uppdrag i promemorian Samhällsinformation för alla - Regeringskansliets publikationer och deras tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning (Ds 1995:80). Förslagen i promemorian är till för personer med handikapp som behöver särskild information som de kan läsa och förstå samt för handikappförbund som skall ge synpunkter. Promemorian innehåller bl.a. följande förslag. Den som framställer en skrift skall ansvara för att den också trycks i punktskrift, läses in på kassett och skrivs om till lättläst form. Regeringskansliet skall anordna en lässtation med apparater som gör det lättare för en del handikappade att läsa.

Socialministern kommenterade i ett pressmeddelande promemorian med att hon hoppades att kommuner, landsting och myndigheter skall följa efter så att också deras skrifter och handlingar skall kunna läsas av fler. Promemorian bereds inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

I ett par motioner tas frågan om delaktighet och spridning av information om de mänskliga rättigheterna upp samt att tillgången till sådan information inte skall vara beroende av eventuella funktionshinder.

Som framgått tidigare avser regeringen att vidta åtgärder för att sprida information om mänskliga rättigheter. Utskottet noterar att funktionshindrades möjligheter till samhällsinformation generellt är en fråga som bereds inom Regeringskansliet. Utskottet anser mot bakgrund av detta att det inte föreligger något behov av tillkännagivande i dessa frågor och avstyrker motion 2005/06:K473 yrkandena 4-6 (mp).

När det gäller lagreglering av svenska språket har utskottet fått uppgift om att saken diskuteras i Grundlagsutredningen. Motion 2005/06:K17 i denna del (m) avstyrks.

Motionsförslag som behandlas i förenklad ordning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motioner som rör tidigare behandlade motionsförslag beträffande äganderätt, genomförande av konventioner, individuellt utkrävbara rättigheter, negativ föreningsfrihet, sekulär livsåskådning, stöd till rasistiska organisationer, terroristgrupp m.m., samvetsfrid, samordning av ombudsmannaämbetena samt HBT-frågor.

Jämför reservationerna 54 (m), 55 (fp), 56 (kd), 57 (v), 58 (c) och 59 (mp).

I betänkandet tas upp motionsförslag som rör yrkanden beträffande äganderätt, genomförande av konventioner, individuellt utkrävbara rättigheter, negativ föreningsfrihet, sekulär livsåskådning, samvetsfrid, samordning av ombudsmannaämbetena samt HBT-frågor som utskottet tidigare under mandatperioden har behandlat och avstyrkt i betänkandena 2002/03:KU24, 2002/03:KU26, 2003/04:KU12, 2004/05:KU14, 2004/05:KU17, 2004/05:KU27 och 2004/05:KU32. Utskottet vidhåller sina tidigare bedömningar och finner inte skäl att nu ta upp dessa frågor till närmare behandling.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.	Europakonventionen, punkt 2 (m)
	av Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om Europakonventionen. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K17 i denna del.

Ställningstagande

Sverige framhålls ofta som ett mönsterland vad gäller mänskliga fri- och rättigheter. Det finns dock områden där skyddet ytterligare skulle kunna förstärkas. Den nuvarande bristen på samstämmighet mellan Europakonventionen och regeringsformens skyddsnivåer skulle kunna upphävas genom att Europakonventionen upphöjs till grundlag. Ett annat sätt kan vara att utvidga tillämpningsområdet för 2 kap. 12 § regeringsformen till att omfatta även Europakonventionen. En skrivelse om de mänskliga rättigheterna borde ha bemött dessa krav. Riksdagen bör med bifall till motion 2005/06:K17 i denna del som sin mening ge regeringen detta till känna.

2.	Fördjupad analys av Europakonventionen, punkt 3 (fp, kd, c)
	av Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Helena Höij (kd) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om Europakonventionen. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K21 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi anser att det behövs en fördjupad analys för att ge konventionen en starkare ställning i regeringsformen än i dag. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K21 yrkande 5 ge regeringen till känna.

3.	Ratificering av tilläggsprotokoll 12 till Europakonventionen, punkt 4 (v, mp)
	av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om ratificering av tilläggsprotokoll 12 till Europakonventionen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:K18 yrkande 2, 2005/06:K22 yrkande 3 och 2005/06:Ju419 yrkande 9.

Ställningstagande

Sverige bör ansluta sig till protokoll 12 till Europakonventionen. Regeringens argument att det är för allmänt hållet kan anföras för hela konventionen eftersom praxis från domstolens sida ständigt utvecklas beroende på samhällsförhållandenas förändring. En ratificering skulle ge Sverige en möjlighet att vara med och påverka rättsutvecklingen och praxis på ett för oss själva positivt sätt. Står vi utanför saknar vi denna möjlighet. Tilläggsprotokollet bör ratificeras så snart som möjligt. Riksdagen bör med bifall till motionerna 2005/06:K18 yrkande 2, 2005/06:K22 yrkande 3 och 2005/06:Ju419 yrkande 9 som sin mening ge regeringen detta till känna.

4.	Migrerande arbetares rättigheter, punkt 5 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om migrerande arbetares rättigheter. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 4.

Ställningstagande

FN-konventionen om migrerande arbetares rättigheter antogs 1990 och trädde i kraft den 1 juli 2003. Sverige bör ratificera konventionen. De regler vi har täcker inte det skydd som denna grupp är i behov av. Konventionen förpliktar de länder som ratificerat den att garantera att grundläggande mänskliga rättigheter upprätthålls också för de människor som lever tillfälligt i landet. Att endast 30 stater undertecknat konventionen utgör inte skäl nog för att inte tillträda den. Villkoren för migrantarbetare - var de än i världen befinner sig - är alltför ofta usla, med minimala löner och hårda arbetsvillkor, och alla ansatser som görs för att stärka migrantarbetarnas ställning borde därför den svenska regeringen ställa sig bakom. Riksdagen bör med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 4 som sin mening ge regeringen detta till känna.

5.	FN:s barnkonvention, punkt 6 (v, mp)
	av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om införlivande av FN:s barnkonvention. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 16.

Ställningstagande

FN:s konvention om barnets rättigheter skall inkorporeras i svensk rätt. Riksdagen bör med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 16 som sin mening ge regeringen detta till känna.

6.	Uppföljning av konventioner som inte har ratificerats, punkt 7 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om uppföljning av konventioner som ännu inte ratificerats. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:K22 yrkande 1 och 2005/06:K473 yrkande 9 i denna del.

Ställningstagande

Det finns ett behov av kontinuerlig översyn och uppföljning av arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige. Handlingsplanen måste uppdateras varje år och bör innehålla en motiverad redogörelse av arbetet med konventioner som Sverige inte har ratificerat. Riksdagen bör med bifall till motionerna 2005/06:K22 yrkande 1 och 2005/06:K473 yrkande 9 i denna del som sin mening ge regeringen detta till känna.

7.	Sveriges efterlevnad av internationella konventioner, punkt 8 (v, mp)
	av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om Sveriges efterlevnad av konventioner. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:K18 yrkande 4 och 2005/06:K473 yrkande 9 i denna del.

Ställningstagande

Det är angeläget att företrädare för olika delar av samhället deltar i insamlandet av material till Sveriges rapporter till internationella organisationer och i arbetet med att följa upp de synpunkter som Sverige tar emot. Att regeringen tar in synpunkter från olika aktörer utanför Regeringskansliet är vällovligt men inte tillräckligt.

De brister som påtalas måste rättas till genom lagstiftning eller på annat sätt. Myndigheter och andra berörda måste bli informerade om synpunkterna. För att riksdagen skall kunna ta sin del av ansvaret för detta bör regeringen lämna skrivelser till riksdagen om hur man avser att följa upp kritik och rekommendationer från FN-kommittéerna och Europarådet samt hur man avser att genomföra de lagändringar och andra konkreta åtgärder som kommittéerna och rådet rekommenderar.

Detta bör riksdagen med bifall till motionerna 2005/06:K18 yrkande 4 och 2005/06:K473 yrkande 9 i denna del ge regeringen till känna.

8.	Sveriges agerande internationellt, punkt 9 (m, fp)
	av Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m), Helena Bargholtz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om Sveriges agerande internationellt. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K17 i denna del.

Ställningstagande

Främjandet av de mänskliga rättigheterna skall utgöra en integrerad del i all utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige och EU skall i sina förbindelser med andra länder och i FN i större utsträckning värna om och framhäva demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna som grund för samhällelig utveckling.

Vi anser att Sverige och EU med kraft skall verka för att respekt för de mänskliga rättigheterna och demokrati uttryckligen inbegrips i FN:s millenniemål. Vi anser också att Sverige och EU skall kräva att en ländervis översikt över brott mot de mänskliga rättigheterna och demokrati redovisas och debatteras i FN:s generalförsamling varje år.

9.	Åtgärder mot rasistiska organisationer, punkt 11 (kd)
	av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om åtgärder mot rasistiska organisationer. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K389.

Ställningstagande

Det finns ett behov av åtgärder mot rasistiska och kriminella organisationer. Eftersom Sverige saknar en generell organisationslagstiftning är det svårt - för att inte säga meningslöst - att direkt förbjuda rasistiska eller likvärdiga organisationer. Den förening som förbjuds i dag kan snabbt återuppstå under ett annat namn i morgon. Därför är det mycket effektivare att kriminalisera det enskilda deltagandet i den typen av organiserad rasism. Regeringen bör därför utreda ett generellt grundlagsstöd för kriminalisering av enskilds deltagande i eller stöd till organisationer som ägnar sig åt kriminell verksamhet. Grundlagsutredningen kan ges detta i uppdrag. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K389 ge regeringen till känna.

10.	Rasistiska uttryck, punkt 12 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om rasistiska uttryck. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:Sf281 yrkande 6.

Ställningstagande

Rasism, främlingsfientlighet och andra uttryck för rädsla för det okända måste bekämpas. Vi tror dock inte på hårdare tag; ökad kriminalisering eller anmälningsskyldighet är rätt väg att gå. Det handlar snarare om ökad kunskap, att lösa sociala konflikter och problem och att ge olika myndigheter medel för att effektivt kunna använda den befintliga lagstiftningen och att genom kraftfull opinionsbildning markera att i Sverige är alla olika men ändå lika.

Rasismen motverkas på många olika sätt, varav ett är lagstiftning. Vi har åsikts-, tanke- och demonstrationsfrihet i detta land, men rasisters utövande av sina rättigheter får aldrig kränka andra människors rättigheter. Lagstiftningen mot rasism måste därför bli tydligare om vad som är acceptabelt och inte acceptabelt. Vi vill därför att Grundlagsutredningen får i uppdrag att se över hur rasismen ytterligare skall bekämpas. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:Sf281 yrkande 6 ge regeringen till känna.

11.	Utbildningsmaterial för vissa yrkesgrupper, punkt 14 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om utbildningsmaterial för vissa yrkesgrupper. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 8.

Ställningstagande

Det är lovvärt att regeringen tar initiativ till att utvärdera informationssatsningar riktade till grupper som är särskilt utsatta för diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion och annan trosuppfattning. Miljöpartiet vill dock ta ytterligare ett steg och anser att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering borde få i uppdrag att även ta fram material för och informera yrkesgrupper som riskerar att hamna i en situation när de riskerar att diskriminera. Sådana yrkesgrupper förekommer inom verksamheter som är reglerade i lag såsom t.ex. hälso- och sjukvården, försäkringskassor, arbetsförmedlingar och a-kassor. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 8 ge regeringen till känna.

12.	FN-konventionen om homo-, bi- och transpersoner, punkt 17 (fp, v, c, mp)
	av Mats Einarsson (v), Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Gustav Fridolin (mp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om att Sverige skall prioritera arbetet med en FN-konvention som erkänner likaberättigande och frihet från diskriminering för homo-, bi- och transpersoner som mänsklig rättighet. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K20 yrkande 6.

Ställningstagande

Rätten att älska vem man vill oberoende av kön borde erkännas som en mänsklig rättighet. Även om det finns ett motstånd från många länder mot att anta en FN-konvention som säkerställer homo-, bi- och transpersoners likaberättigande och frihet från diskriminering bör Sverige arbeta för detta. Ett sådant arbete är i sig opinionsbildande och attitydpåverkande.

Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K20 yrkande 6 ge regeringen till känna.

13.	HBT-arbete i kommuner och landsting, punkt 18 (fp, v, c, mp)
	av Mats Einarsson (v), Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Gustav Fridolin (mp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om HBT-arbete i kommuner och landsting. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K20 yrkande 7.

Ställningstagande

Det är av stor vikt att arbetet mot diskriminering och kränkningar mot HBT-personer förankras lokalt och regionalt. Det handlar både om hur sådana personer bemöts i de offentliga verksamheterna och om att påverka attityden generellt hos befolkningen. Med tanke på att HBT-personers mänskliga rättigheter har svagare stöd i internationella konventioner än många övriga grupper är det viktigt att säkerställa att HBT-perspektivet inte glöms bort i arbetet med de mänskliga rättigheterna i kommuner och landsting. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K20 yrkande 7 ge regeringen till känna.

14.	Handisam och andra aktörer, punkt 19 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om Handisams och andra aktörers ansvar. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 12.

Ställningstagande

En ny myndighet, Handisam, har börjat sin verksamhet. Det är viktigt att belysa samtliga aktörers ansvar och hur de skall samverka med varandra. Frågor om tillgänglighet bör belysas, och det är av stor vikt att regeringen har en strategi för hur den i alla utredningar och allt författningsarbete skall ha ett konsekvent förhållningssätt när det gäller diskriminering på grund av funktionshinder. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 10 ge regeringen till känna.

15.	Elöverkänslighet som funktionshinder, punkt 20 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om elöverkänslighet som funktionshinder. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 13.

Ställningstagande

En stor grupp bland de funktionshindrade vars problem är osynligt dels i samhället i stort, dels i lagstiftning är elöverkänsliga. Elöverkänsliga har behov av elsanerade bostäder och arbetsplatser liksom vårdinrättningar. Gruppen behöver värnas mer för att få ett fullvärdigt liv. Därför bör även denna grupp ingå i arbetet om diskriminering av funktionshindrade och deras rättigheter. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 13 ge regeringen till känna.

16.	Barn som brottsoffer, punkt 21 (m, fp, kd)
	av Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m), Helena Bargholtz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena Höij (kd) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om barn som brottsoffer. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K17 i denna del.

Ställningstagande

Barn som brottsoffer måste ges en särskild status i samhället. Barn är särskilt utsatta, både på grund av sin ålder och på grund av att brottet förövats av någon de litar på. Det är vidare viktigt att de som kommer i kontakt med barn som bevittnat brott, t.ex. poliser, åklagare och domare, har erforderlig kunskap och kompetens. Dessa grupper skall kontinuerligt erhålla utbildning och fortbildning om hur barn reagerar i traumatiska situationer och om barns vittnesmål. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K17 i denna del ge regeringen till känna.

17.	Familjens status, punkt 22 (kd)
	av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om familjens status. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K21 yrkande 2.

Ställningstagande

En grundläggande mänsklig rätighet för ett barn är rätten att tillhöra en familj. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna lägger fast att familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten. FN:s barnkonvention slår också fast att barn har rätt att, så långt som möjligt, ha vetskap om sina föräldrar och att bli vårdade av dessa. Det hade varit värdefullt om regeringen i handlingsplanen hade utvärderat frågeställningar om familjen och att man belyst i vilken mån Sverige lever upp till åtaganden till stöd för familjen. Familjens status i synen på mänskliga rättigheter bör uppvärderas. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K21 yrkande 2 ge regeringen till känna.

18.	Tilläggsprotokoll till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, punkt 25 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om tilläggsprotokoll till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 2.

Ställningstagande

Inom FN-systemet är mänskliga rättigheter juridiskt bindande för de stater som skrivit under de specifika konventionerna om mänskliga rättigheter, och de reglerar förhållandet mellan individen och staten. Konventionen om ekonomiska, sociala och politiska rättigheter (ESK-konventionen) är dock den enda av de sex stora konventionerna om mänskliga rättigheter som saknar ett tilläggsprotokoll. Ett sådant skulle innebära att det vore möjligt för individer att klaga på sina egna regeringar. Ökade kunskaper hos fattiga människor om deras mänskliga rättigheter och regeringarnas ansvar skulle ge dem ett bra redskap i den dagliga kampen mot hunger och orättvisor.

Inom FN finns det i dag en grupp som behandlar frågan om ett tilläggsprotokoll till ESK-konventionen. Sverige borde aktivt och konstruktivt stödja arbetet i denna grupp. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 2 ge regeringen till känna.

19.	Åtgärder för att stävja diskriminering på grund av ålder skall omfatta hela samhällslivet, punkt 26 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om diskriminering på grund av ålder. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 19.

Ställningstagande

Regeringen har uppgett att den skall införa förbud mot diskriminering på grund av ålder. Miljöpartiet menar att förbudet inte bara bör omfatta arbetslivet utan även omfatta hälso- och sjukvård, socialtjänst, socialförsäkringar m.m. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 19 ge regeringen till känna.

20.	Tillämpning av Socialstyrelsens definition av hemlösa, punkt 29 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om tillämpning av Socialstyrelsens definition av hemlösa. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 22.

Ställningstagande

Miljöpartiet saknar en definition av begreppet "hemlösa" i regeringens skrivelse. Socialstyrelsen har en bred definition av hemlös som borde kunna tillämpas. Med hemlös menas i princip alla som inte har en egen bostad och som önskar eller behöver det. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 22 ge regeringen till känna.

21.	Kommunala bostadsfrågor, punkt 31 (m, fp, kd, c)
	av Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m), Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena Höij (kd) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 31 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om kommunala bostadsfrågor. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K17 i denna del.

Ställningstagande

När regeringen hösten 2000 lade fram sitt förslag till lag om kommunernas bostadsförsörjningsansvar motsatte sig bostadsutskottets ledamöter från m, fp, kd och c i en gemensam reservation införandet av lagen. En av de tyngsta invändningarna handlar om den bristande respekt för den kommunala självstyrelsen som lagen är ett uttryck för. Även Lagrådet pekade på brister i detta hänseende vid sin granskning av lagförslaget. Vi anser att varje kommun självklart måste ges möjlighet att anpassa sin planering av bostadsfrågorna till de lokala förutsättningarna. Statens uppgift i bostadspolitiken är att tillhandahålla de legala och finansiella instrumenten för bostadsbyggandet, inte att lägga sig i hur bostadspolitiken verkställs på lokal nivå.

Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K17 i denna del ge regeringen till känna.

22.	Ungdomsbostadssamordnare, punkt 32 (m, kd)
	av Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 32 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om ungdomsbostadssamordnare. Därmed avslår riksdagen motion 2005/06:K17 i denna del.

Ställningstagande

För många ungdomar och studerande är det ett svårt och dyrt projekt att skaffa sig en egen bostad. Behovet av bostäder är akut för unga och studerande. Det behövs därför mer konkreta åtgärder än att tillsätta en ungdomsbostadssamordnare. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:17 i denna del ge regeringen till känna.

23.	Stärkning av friskolornas ställning, punkt 33 (fp, kd)
	av Helena Bargholtz (fp), Helena Höij (kd) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 33 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om stärkning av friskolornas ställning. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K21 yrkande 3.

Ställningstagande

Rätten att välja undervisning som skall ges åt barnen tillkommer i främsta rummet föräldrarna. Handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna för de kommande åren borde ha behandlat även rätten att anordna och välja utbildning. Kristdemokraterna anser att friskolor är ett naturligt komplement till de kommunala skolorna. Friskolornas framtid måste säkras i samma mån som de kommunala skolornas. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K21 yrkande 3 ge regeringen till känna.

24.	Plan för att höja kvaliteten på utbildningen, punkt 34 (fp, c)
	av Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 34 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om plan för att höja kvaliteten i utbildningen. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K20 yrkande 3.

Ställningstagande

Antalet elever i svenska skolor som inte får godkänt betyg i något ämne i grundskolan har fördubblats under den senaste 10-årsperioden. Detta tyder på att det finns allvarliga problem inom det svenska skolsystemet. Regeringen bör omgående återkomma med en plan för att höja kvaliteten på utbildningen i grundskolan så att eleverna lämnar skolan med tillfredsställande kunskaper. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K20 yrkande 3 ge regeringen till känna.

25.	Genomgång av läroböcker från diskrimineringssynpunkt, punkt 35 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 35 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om genomgång av läroböcker från diskrimineringssynpunkt. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 25.

Ställningstagande

De läroböcker som Statens skolverk har fått i uppdrag att se över för att uppmärksamma eventuella uttryck för diskriminering avser ämnena biologi, historia, religion och samhällskunskap. Miljöpartiet anser att det i framtiden kan bli behövligt att utreda även andra ämnen, exempelvis svenska och matematik, liksom att förbättra lärarnas utbildning i dessa hänseenden. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 25 ge regeringen till känna.

26.	Kvinnor i kliniska läkemedelsprövningar, punkt 36 (fp, kd, c)
	av Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Helena Höij (kd) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 36 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om test av läkemedel på kvinnor. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K20 yrkande 1.

Ställningstagande

Mannen är fortfarande norm inom forskningen. Historiskt har man t.ex. systematiskt studerat den vita manliga hjärtpatienten trots att hjärtinfarkt är en lika vanlig dödsorsak hos kvinnor över 55 år som hos män. Man har på senare år börjat bli mer medveten om vikten av att ha med kvinnor i studierna. Kvinnors deltagande i kliniska läkemedelsprövningar måste fastställas genom lag. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K20 yrkande 1 ge regeringen till känna.

27.	Märkning av läkemedel som inte testats på kvinnor, punkt 37 (fp, c)
	av Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 37 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om märkning av läkemedel. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K20 yrkande 2.

Ställningstagande

De flesta läkemedel som används är utprovade före 1990-talet. Dessa har i regel testats endast på män. Det skrivs fortfarande ut läkemedel till kvinnor trots att de bara har testats på män. Läkemedel som inte har testats på kvinnor skall ha en märkning om detta. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K20 yrkande 2 ge regeringen till känna.

28.	Elöverkänsligas rätt till vård, punkt 38 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 38 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om elöverkänsligas rätt till vård. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 24.

Ställningstagande

Det finns ett behov av att elsanera sjukhus för att personer med elöverkänslighet skall ha möjlighet att söka vård. De ha rätt att få vård på lika villkor som andra medborgare i landet. I regeringens handlingsplan saknas det helt uppgifter om detta. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 24 ge regeringen till känna.

29.	Insatser för att stävja mäns våld mot kvinnor, punkt 39 (fp, c, mp)
	av Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Gustav Fridolin (mp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 39 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om insatser för att stävja mäns våld mot kvinnor. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K20 yrkande 4.

Ställningstagande

Våld mot kvinnor skiljer sig från annan misshandel genom att den ofta sker inom hemmets väggar samt att gärningsman och brottsoffer har en nära relation. Detta leder till särskilda svårigheter, t.ex. låga anmälningssiffror. Kvinnojourerna och polisen spelar en viktig roll för att fungera som stöd för den slagna kvinnan. Dessa myndighetspersoner behöver också utbildning för att kunna sätta sig in i vad kvinnorna varit med om. Det behövs också fler poliser och åklagare som har möjlighet att samverka och specialisera sig på att utreda våld i nära relationer. Det behövs större insatser för att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K20 yrkande 4 ge regeringen till känna.

30.	Mannens behov av professionellt stöd, punkt 40 (fp, c, mp)
	av Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Gustav Fridolin (mp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 40 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om mannens behov av professionellt stöd. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 27.

Ställningstagande

Våldet mot kvinnor och barn är främst mäns ansvar, och det är männen som måste förändra sina beteenden. Professionella mansmottagningar finns i dag enbart på några få platser i landet. Vid de mansmottagningar som finns kan man notera en stadig ökning av män som söker hjälp för sin problematik. Miljöpartiet anser att det är viktigt att på individplan möta de män som söker hjälp för sitt våldsbeteende och att det skall finna professionell hjälp för dessa män att tillgå i hela landet. Därför behövs satsningar på professionella kriscentrum och mansmottagningar. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 27 ge regeringen till känna.

31.	Samkönade relationer, punkt 41 (fp, c, mp)
	av Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Gustav Fridolin (mp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 41 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om samkönade relationer. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 28.

Ställningstagande

Även samkönade relationer bör enligt vår mening uppmärksammas i detta sammanhang. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 28 ge regeringen till känna.

32.	Tullens befogenheter m.m., punkt 43 (c)
	av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 43 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om tullens befogenheter. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K20 yrkande 5.

Ställningstagande

Tullen bör få ökade befogenheter att ingripa vid misstanke om människosmuggling och illegal invandring och inte bara ingripa vid gränsen. Tullen bör även ha rätt att begära legitimation vid tullkontroll för att effektivisera tullens arbete och förhindra människohandel. Den som har haft sexuellt umgänge med en tvångsprostituerad skall kunna dömas för våldtäkt i stället för sexköp som är fallet i dag. Forskningen om människohandel bör stimuleras för att öka kompetensen hos myndigheter och organisationer som kommer i kontakt med prostituerade och offer för människohandel. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K20 yrkande 5 ge regeringen till känna.

33.	Habeas corpus-principen, punkt 44 (fp)
	av Helena Bargholtz (fp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 44 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om habeas corpus-principen. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K430 yrkande 5.

Ställningstagande

Skyddet mot olaga frihetsberövande och andra former av inskränkt frihet som saknar rättslig grund är ett fundament i alla rättsstater. Sverige har kritiserats för alltför långa häktningstider. Förutom andra former av frihetsberövanden förekommer olika former av påföljder eller sanktioner som inte är direkt frihetsberövande utan frihetsinskränkande. Dit hör reseförbud och förbud mot arbete liksom frysning av tillgångar. Skyddet för individen bör värnas starkare i grundlagen än i dag genom att det införs en princip om rätt till juridisk prövning av ett frihetsinskränkandes laglighet. Denna prövning skall omfatta alla former av frihetsberövande eller frihetsinskränkande tvångsmedel när andra rättsliga möjligheter saknas eller när det av något annat skäl kan visas att ett rättsövergrepp är begånget. Vi vill likna denna princip vid det rättliga begreppet habeas corpus som förekommer framför allt i anglosaxiska länder. Ett införande av en habeas corpus-princip bör övervägas, antingen inom ramen för nuvarande författningsutredning eller i en separat utredning. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K430 yrkande 5 ge regeringen till känna.

34.	Oberoende utredningsorgan hos polisen, punkt 45 (v, mp)
	av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 45 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om oberoende utredningsorgan. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K18 yrkande 5.

Ställningstagande

Efter kritik från Europarådet skall en särskild utredare lägga fram förslag senast den 31 december 2006 om hur ett från polis- och åklagarväsendet fristående organ för utredningar vid misstanke om övervåld hos polisen skall utformas och organiseras. Vi anser att regeringen skyndsamt, efter att utredningen är klar, skall återkomma till riksdagen med förslag som reglerar frågan om oberoende utredningsorgan vid misstanke om övervåld från polisen. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K18 yrkande 5 ge regeringen till känna.

35.	Rättssäkerhetsgarantier för den personliga integriteten, punkt 46 (v, mp)
	av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 46 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om rättssäkerhetsgarantier vid kränkning av den personliga integriteten. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 30.

Ställningstagande

Regeringen anför i skrivelsen att den avser att förstärka granskningen av användningen av hemliga tvångsmedel. Hur denna skall utformas kommer att övervägas av regeringen senare i år. Vi anser att det saknas adekvata rättssäkerhetsgarantier med anledning av de nya integritetskränkande förslagen. Vi kräver reella rätts- och säkerhetsgarantier som att det skall finnas upplysningsplikt förenad med skadeståndsansvar för staten då enskild otillbörligt blivit utsatt för hemligt tvångsmedel eller liknande integritetskränkande åtgärd. Vidare kräver vi att man ser över de offentliga ombudens möjligheter att utföra sina uppgifter, låter Tvångsmedelsnämnden ställas under riksdagen och låter enskilda få möjlighet att vända sig dit med klagomål. Slutligen kräver vi att Integritetsskyddskommitténs betänkande inväntas innan fler lagförslag läggs som berör den personliga integriteten. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 30 ge regeringen till känna.

36.	Hantering av klagomål på polisen, punkt 47 (m, fp)
	av Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m), Helena Bargholtz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 47 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om hantering av klagomål på polisen. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K17 i denna del.

Ställningstagande

Polisen skall ha en strukturerad hantering av klagomål och synpunkter i syfte att förbättra och utveckla verksamheten. Den som fört fram synpunkter skall få besked eller en förklaring till det inträffade och i förekommande fall en ursäkt. De anställda hos polisen skall få återkoppling på synpunkter och klagomål som kommer in, även de som inte leder till disciplinär åtgärd. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K17 i denna del ge regeringen till känna.

37.	Alternativa vapen, punkt 48 (m, fp)
	av Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m), Helena Bargholtz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 48 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om alternativa vapen. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K17 i denna del.

Ställningstagande

Polisen behöver alternativa vapen som elpistol och pepparsprej samt tillgång till vattenkanon vid demonstrationer och större folksamlingar. Polisen skall inte använda mer våld än nöden kräver. Tillgång till alternativa vapen kommer sannolikt att leda till att grövre vapen används mer sällan. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K17 i denna del ge regeringen till känna.

38.	Parlamentarisk kontroll, punkt 49 (m, fp)
	av Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m), Helena Bargholtz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 49 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om parlamentarisk kontroll. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K17 i denna del.

Ställningstagande

Vi stöder kraven på en parlamentarisk kontroll för att säkerställa att statens användning av hemliga tvångsmedel mot enskilda används på ett rättssäkert sätt i kampen mot grov brottslighet. En sådan kontroll kan t.ex. åstadkommas genom vidgad redovisning till riksdagen, antingen den sker skriftligen eller muntligen. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K17 i denna del ge regeringen till känna.

39.	Utvärdering av hur de mänskliga rättigheterna har påverkats av kampen mot terrorismen, punkt 51 (v, mp)
	av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 51 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om hur de mänskliga rättigheterna påverkats av kampen mot terrorism. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K18 yrkande 9.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen har ett ansvar för att skapa de lagar och de system som behövs för att garantera människor deras rättigheter. En av de största utmaningarna i dag är att hitta vägar att kontrollera om åtgärderna för att bekämpa terrorism överensstämmer med de mänskliga rättigheterna. En begränsning av rättssäkerheten genom inskränkningar i rättigheterna för terroristmisstänkta riskerar att urholka det förtroende och den trygghet i samhället som kommer av ett starkt och oberoende rättsväsende och en tydlig demokratisk roll. Det kan inte vara omöjligt att hitta vägar att bekämpa terrorism och värna nationell säkerhet inom ramen för de mänskliga rättigheterna och det skydd mot godtycke som de erbjuder. Vi anser att regeringen bör göra en systematisk utvärdering av hur de mänskliga rättigheterna påverkats i kampen mot terrorismen och föreslå åtgärder för att komma till rätta med missförhållanden. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K181 yrkande 9 ge regeringen till känna.

40.	Kampen mot terrorism är en kamp för de mänskliga rättigheterna, punkt 52 (m, fp)
	av Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m), Helena Bargholtz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 52 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om att kampen mot terrorism utgör en kamp för de mänskliga rättigheterna. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K17 i denna del.

Ställningstagande

Kampen mot terrorism och grov organiserad brottslighet är ett sätt att stärka de mänskliga rättigheterna. Dessa typer av allvarlig och systemhotande brottslighet riktar sig mot demokratin och de grundläggande fri- och rättigheterna. Det är i sig en mänsklig rättighet att inte riskera att kränkas till liv och hälsa. Därför bör det uttalas att kampen mot terrorism och annan grov brottslighet är ett led i kampen för de mänskliga rättigheterna. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K17 i denna del ge regeringen till känna.

41.	Finansiering av terrorbrott, punkt 53 (v, mp)
	av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 53 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om finansiering av terrorbrott. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:Ju419 yrkande 10.

Ställningstagande

Inom EU bereds för närvarande ett förslag om registrering av ideella föreningar. Förslaget har till syfte att förhindra terrorism men innebär att såväl den lokala idrottsföreningen som en politisk sammanslutning och dess medlemmar skall finnas med i ett jätteregister.

Som förslaget ser ut i dag finns en stor risk att en dyr och besvärlig byråkratisk apparat läggs över den ideella sektorn. Bland annat skall alla betalningar rapporteras. Förslaget ger också myndigheter rätt att utföra ingående undersökningar i ideella organisationer. Detta förslag hotar föreningsfriheten och hotar att skapa det slutna kontrollsamhälle vi vill motverka. Vi anser att den svenska regeringen måste verka för att motverka förslaget i sin helhet. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:Ju419 yrkande 10 ge regeringen till känna.

42.	Interreligiöst råd, punkt 55 (kd)
	av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 55 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om inrättande av ett interreligiöst råd. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K21 yrkande 4.

Ställningstagande

Kristdemokraterna anser att Sverige behöver mer av dialog och mindre av konfrontation mellan religiösa och etniska grupper i landet. Därför föreslår Kristdemokraterna att ett interreligiöst råd tillsätts med uppgift att ta fasta på att religiösa organisationer kan och vill delta i byggandet av det goda samhället. Förhoppningen är att ett sådant råd skall kunna leda till ökad kunskap om landets religiösa liv, stärka samhörigheten mellan icke-troende och troende och bidra till fördjupad dialog mellan medborgare av olika religiös tro. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K21 yrkande 4 ge regeringen till känna.

43.	Användande av diplomatiska garantier i Sverige, punkt 58 (fp, v, c, mp)
	av Mats Einarsson (v), Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Gustav Fridolin (mp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 58 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om användande av diplomatiska garantier. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K18 yrkande 6.

Ställningstagande

Det råder enighet om att terrorism måste bekämpas med kraft och effektivitet men att den kampen måste ske inom ramen för normerna om de mänskliga rättigheterna. Månaderna efter den 11 september vidtogs repressiva åtgärder som drabbade personer i vårt land. Två egyptiska medborgare avvisades med hjälp av amerikanska CIA till egyptisk säkerhetstjänst. Eftersom det fanns skäl att tro att männen skulle torteras i Egypten skaffade regeringen en s.k. garanti av den egyptiska regeringen om att så inte skulle ske. Sverige har för detta kritiserats av FN:s kommitté mot tortyr och av riksdagens konstitutionsutskott. Andra internationella organ som FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, FN:s kommitté mot rasdiskriminering, Europarådets kommissionärer för de mänskliga rättigheterna och Internationella juristkommissionen, men även den svenska Justitieombudsmannen har riktat synnerligen allvarlig kritik mot de åtgärder som vidtogs vid avvisningen.

Kritiken redovisas i skrivelsen, och regeringen anför att regeringen kommer att dra slutsatser av det beslut som fattades av FN:s kommitté mot tortyr för det fall det skulle bli aktuellt att överväga diplomatiska garantier i något framtida ärende. Det får anses klarlagt att de två egyptiska medborgarna har torterats i Egypten, att de inte fått rättvisa rättegångar och att de har utsatts för kränkande och förnedrande behandling. Vi anser att den slutsats som regeringen borde dra av det inträffade är att sådana diplomatiska garantier aldrig skall användas. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K128 yrkande 6 ge regeringen till känna.

44.	Verka internationellt för förbud av diplomatiska garantier, punkt 59 (fp, v, c, mp)
	av Mats Einarsson (v), Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Gustav Fridolin (mp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 59 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om att verka internationellt mot användande av diplomatiska garantier. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:K18 yrkande 8 och 2005/06:K22 yrkande 33.

Ställningstagande

Regeringen borde ta sitt ansvar och i Europarådet verka för ett absolut förbud mot användandet av s.k. diplomatiska garantier. Detta bör riksdagen med bifall till motionerna 2005/06:K18 yrkande 8 och 2005/06:K22 yrkande 33 ge regeringen till känna.

45.	Konventionsenlig ersättning till tortyroffer, punkt 61 (fp, v, c, mp)
	av Mats Einarsson (v), Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Gustav Fridolin (mp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 61 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om konventionsenlig ersättning till tortyroffer. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:Ju419 yrkande 7.

Ställningstagande

De internationella konventioner om tortyr som Sverige har skrivit under innehåller ett krav på att vi vid brott mot konventionen i fråga skall ge ekonomisk kompensation till den individ som utsatts för kränkningen. Detta krav har inte införts i svensk rätt på ett korrekt sätt. Vi måste därför se över det svenska regelverket. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:Ju419 yrkande 7 ge regeringen till känna.

46.	Rättssäker asylprocess, punkt 62 (fp, c)
	av Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 62 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om en rättssäker asylprocess. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K20 yrkande 8.

Ställningstagande

Människor som söker asyl här skall behandlas värdigt. Personal på utlänningsmyndigheterna skall ägna sig åt att göra rättssäkra asylutredningar där rätten till asyl skall stå i fokus.

Därför är det oerhört viktigt att personalen har en god utbildning i mänskliga rättigheter och att myndighetens åtgärdsprogram för etikfrågor kommer till stånd och får en reell funktion i praktiken.

Vi ser med djup oro på den utveckling som skett av asylhanteringen de senaste åren.

För en ordentlig asylprövning krävs en rättssäker asylprocess. Det är diskutabelt om Sverige har det i dag. För att motverka kränkningar i hemlandet behövs även möjligheter för flyktingar att ta sig till skyddade platser. Sverige har sänt tillbaka människor till länder där de utsatts för både kränkningar och tortyr. Det är ytterst anmärkningsvärt.

Om Sverige skall vara ett land som värnar asylrätten är det nödvändigt att asylprocessen är rättssäker och präglas av en välkomnande attityd och ett humant synsätt med insikt om varje människas värde och potential. Vår förhoppning är att det nya systemet som trädde i kraft den 1 april 2006 kommer att vara en ny rättssäker ordning där de mänskliga rättigheterna efterlevs. Regeringen måste bli bättre på att granska sitt eget agerande i asylfrågor. Annars kan regeringen aldrig bli bättre på området. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K20 yrkande 8 ge regeringen till känna.

47.	Frihetsberövande av asylsökande, punkt 63 (m, fp, mp)
	av Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m), Helena Bargholtz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m), Gustav Fridolin (mp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 63 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om frihetsberövande i asylprocessen. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K17 i denna del.

Ställningstagande

I skrivelsen talas om frihetsberövande på grund av brott och frihetsberövande enligt smittskyddslagen, men ingenting sägs om frihetsberövande av asylsökande.

Här krävs komplettering från regeringens sida. Förvarstagande av asylsökande i Sverige är i många stycken en skamfläck för vårt land. Människor som inte begått några kriminella handlingar sitter inlåsta under fängelselika förhållanden, inte sällan i långa tider. Förutom att detta rimmar illa med en fungerande rättsstat kostar det dessutom stora summor för skattebetalarna, ca 3 000 kr per dag. Vi anser att regeltillämpningen bör ses över och att man i större utsträckning bör tillämpa möjligheten att ställa individer under uppsikt i stället för att ta dem i förvar. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K17 i denna del ge regeringen till känna.

48.	Antirasismarbete bland barn, punkt 64 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 64 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om antirasismarbete bland barn. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 34.

Ställningstagande

Miljöpartiet vill uppmärksamma att det i dag finns många olika organisationer och nätverk som arbetar mot rasism: Ungdom mot rasism, Centrum mot rasism, olika lokala antidiskrimineringsbyråer m.fl. Dessa organisationer har skapats genom initiativ av enskilda individer och föreningar och är många gånger beroende av brinnande eldsjälar, engagerade handläggare inom vissa kommunala eller statliga myndigheter och inte minst av politikers tillit och förtroende. Stödet till dessa ideella organisationer behöver bli mer enhetligt. Det saknas ett helhetsgrepp kring vilka insatser som utförs, vilka medel som satsas och om avsatta medel når dit där de kan få bäst resultat. Kunskapen om det goda lokala arbetet riskerar att bli endast lokal om inte erfarenheten sprids, liksom om lokala aktörer inte får bekräftelse på sitt väl utförda arbete. Regeringen skall därför utreda hur kunskap inom antirasismarbete bland barn och ungdomar skall kunna samlas och hur erfarenheter skall kunna spridas bland alla aktörer inom detta område. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 34 ge regeringen till känna.

49.	Internationell konferens om mansrollen m.m., punkt 66 (fp, mp)
	av Helena Bargholtz (fp), Gustav Fridolin (mp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 66 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om internationell konferens om mansrollen. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 37.

Ställningstagande

Vi har sedan länge drivit att Sverige skall ta initiativ till en internationell, och helst av FN arrangerad, konferens om mansrollen. Det behövs även en konferens angående diskriminering på grund av sexuell läggning och hur detta skydd bättre skall kunna realiseras över hela världen. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 37 ge regeringen till känna.

50.	FN-arbete om transnationella bolag, punkt 67 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 67 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om transnationella företag. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 38.

Ställningstagande

Miljöpartiet anser att det inte bara är staten som har ett ansvar för att de mänskliga rättigheterna efterlevs, utan även privata aktörer. Arbetet för de mänskliga rättigheterna, såväl i Sverige som i världen, inbegriper alltså företag. Ansvaret för att följa de internationella regler som finns om bl.a. mänskliga rättigheter borde således omfatta även dessa.

Den aspekt som vi vill lyfta fram i denna motion är naturligtvis arbetet för mänskliga rättigheter. Svenska företag som verkar internationellt riskerar i olika led av sin verksamhet att medverka till att de mänskliga rättigheterna kränks, även om de efterlever den nationella lagstiftningen.

Ett stort arbete utförs av frivilligorganisationer. Ett exempel på en sådan är Swedwatch. Ett annat exempel på en organisation som arbetar specifikt med mänskliga rättigheter är den specialgrupp inom Amnesty, Amnesty Business Group, som arbetar med att påverka och även utbilda svenska företag i att ta ansvar för de mänskliga rättigheterna.

Miljöpartiet menar dock att frivilligöverenskommelser inte är tillräckliga, utan verkar för och förordar internationellt tvingande regler för stora företags åtlydnad av exempelvis ILO:s konventioner och MR-standarder. Vi menar därför att regeringen bör stödja FN:s arbete med att utveckla normer och bindande regler för transnationella företag. Om detta nämns dock inget i regeringens skrivelse. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 38 ge regeringen till känna.

51.	Uppdrag till statliga bolag, punkt 68 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 68 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om uppdrag till statliga bolag. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K22 yrkande 39.

Ställningstagande

Miljöpartiet vill understryka att den svenska staten i egenskap av företagsägare har en särskild möjlighet och ett särskilt ansvar att verka för att dess företag i sina verksamheter inte bryter mot de mänskliga rättigheterna. I regeringens skrivelse från i fjol om svensk handelspolitik i WTO:s runda (skr. 2005/06:9) anges att "Staten skall självklart vara ett föredöme i att främja social och miljömässig hänsyn".

De statligt ägda företagen måste därför gå före och visa vägen med sitt agerande. Vi menar därför att de statliga bolagen bör ges i uppdrag att utveckla sitt arbete när det gäller såväl hållbar utveckling som mänskliga rättigheter. Dessa bolag bör eftersträva att vara föregångare, allt enligt regeringens intentioner ovan. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K22 yrkande 39 ge regeringen till känna.

52.	Information även för funktionshindrade, punkt 70 (fp, mp)
	av Helena Bargholtz (fp), Gustav Fridolin (mp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 70 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om information även för funktionshindrade. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K473 yrkande 6.

Ställningstagande

Möjligheten att få information och kunskap om mänskliga rättigheter får inte vara avhängig av exempelvis en persons funktionshinder. Oavsett om personen är synskadad, döv eller har andra problem måste informationen kunna erhållas. Innebörden av och de krav man kan ställa på samhället ur ett MR-perspektiv måste nå alla invånare i Sverige. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K473 yrkande 6 ge regeringen till känna.

53.	Lagskydd för svenska språket, punkt 71 (m, fp, kd, c)
	av Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m), Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena Höij (kd) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 71 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om lagskydd för svenska språket. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:K17 i denna del.

Ställningstagande

I vårt grannland Finland är språken finska och svenska reglerade i grundlagen. Detsamma gäller bl.a. Frankrike och Polen som också har respektive språk skyddat i grundlagen. I Sverige finns de fem minoritetsspråken reglerade i lag. Det är inte minst mot den bakgrunden viktigt att man i ett så mångkulturellt samhälle har ett gemensamt språk som huvudspråk. En lagstiftning skall ses som en markering. Detta bör riksdagen med bifall till motion 2005/06:K17 i denna del ge regeringen till känna.

54.	Motionsförslag som behandlas i förenklad ordning, punkt 72 (m)
	av Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 72 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om motionsförslag behandlade i förenklad ordning. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:K17 i denna del, 2005/06:K236 yrkande 1, 2005/06:K257, 2005/06:K269 yrkandena 1-4, 2005/06:K305 och 2005/06:L291 yrkande 25 och avslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Ställningstagande

Utskottet har inom ramen för förenklad motionshantering avstått från att närmare behandla de motioner som finns upptagna under förslagspunkt 72. I fråga om de motionsförslag som vi ansett att utskottet borde ha tillstyrkt hänvisar vi till tidigare ställningstagande beträffande motsvarande frågor som kommer till uttryck i reservationer i betänkandena 2002/03:KU26, 2003/04:KU12 och 2004/05:KU14.

55.	Motionsförslag som behandlas i förenklad ordning, punkt 72 (fp)
	av Helena Bargholtz (fp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 72 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om motionsförslag behandlade i förenklad ordning. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:K236 yrkande 1, 2005/06:K257, 2005/06:K269 yrkande 3, 2005/06:K430 yrkande 3, 2005/06:L291 yrkandena 26 och 27, 2005/06:L341 yrkande 1, 2005/06:Ub260 yrkande 9, 2005/06:Ub261 yrkande 3 och 2005/06:A420 yrkande 20 och avslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Ställningstagande

Utskottet har inom ramen för förenklad motionshantering avstått från att närmare behandla de motioner som finns upptagna under förslagspunkt 72. I fråga om de motionsförslag som vi ansett att utskottet borde ha tillstyrkt hänvisar vi till tidigare ställningstagande beträffande motsvarande frågor som kommer till uttryck i reservationer i betänkandena 2003/04:KU12 och 2004/05:KU14.

56.	Motionsförslag som behandlas i förenklad ordning, punkt 72 (kd)
	av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 72 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om motionsförslag behandlade i förenklad ordning. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:K236 yrkande 1, 2005/06:K257, 2005/06:K269 yrkande 3, 2005/06:K369 yrkandena 1 och 2, 2005/06:K383, 2005/06:K386, 2005/06:K393, 2005/06:K398 yrkande 1, 2005/06:K446 yrkandena 1 och 2 samt 2005/06:So712 yrkande 1 och avslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Ställningstagande

Utskottet har inom ramen för förenklad motionshantering avstått från att närmare behandla de motioner som finns upptagna under förslagspunkt 72. I fråga om de motionsförslag som jag ansett att utskottet borde ha tillstyrkt hänvisar jag till tidigare ställningstagande beträffande motsvarande frågor som kommer till uttryck i reservationer i betänkandena 2002/03:KU26, 2003/04:KU12, 2004/05:KU14, 2004/05:KU27 och 2004/05:KU32.

57.	Motionsförslag som behandlas i förenklad ordning, punkt 72 (v)
	av Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 72 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om motionsförslag behandlade i förenklad ordning. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:K18 yrkande 1, 2005/06:Ju419 yrkande 8 och 2005/06:L291 yrkandena 26 och 27 samt avslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Ställningstagande

Utskottet har inom ramen för förenklad motionshantering avstått från att närmare behandla de motioner som finns upptagna under förslagspunkt 72. I fråga om de motionsförslag som jag ansett att utskottet borde ha tillstyrkt hänvisar jag till tidigare ställningstagande beträffande motsvarande frågor som kommer till uttryck i reservationer i betänkande 2002/03:KU24.

58.	Motionsförslag som behandlas i förenklad ordning, punkt 72 (c)
	av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 72 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om motionsförslag behandlade i förenklad ordning. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:K236 yrkande 1, 2005/06:K257, 2005/06:K269 yrkande 3, 2005/06:K305, 2005/06:K430 yrkande 2, 2005/06:L291 yrkande 27, 2005/06:L341 yrkande 1 och 2005/06:So552 yrkande 8 och avslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Ställningstagande

Utskottet har inom ramen för förenklad motionshantering avstått från att närmare behandla de motioner som finns upptagna under förslagspunkt 72. I fråga om de motionsförslag som jag ansett att utskottet borde ha tillstyrkt hänvisar jag till tidigare ställningstagande beträffande motsvarande frågor som kommer till uttryck i reservationer i betänkandena 2003/04:KU12 och 2004/05:KU27.

59.	Motionsförslag som behandlas i förenklad ordning, punkt 72 (mp)
	av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 72 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om motionsförslag behandlade i förenklad ordning. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:L291 yrkandena 26 och 27 samt avslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Ställningstagande

Utskottet har inom ramen för förenklad motionshantering avstått från att närmare behandla de motioner som finns upptagna under förslagspunkt 72. I fråga om de motionsförslag som jag ansett att utskottet borde ha tillstyrkt hänvisar jag till tidigare ställningstagande beträffande motsvarande frågor som kommer till uttryck i reservationer i betänkandena 2003/04:KU12 och 2004/05:KU27.

Särskilda yttranden

1.	Skrivelsen, punkt 1 (mp)
	Gustav Fridolin (mp) anför:

I motion 2005/06:K22 lyfter Miljöpartiet fram en rad förslag för att förbättra regeringens skrivelse och vässa Sveriges arbete för de mänskliga rättigheterna. Flera av dessa förslag kan genomföras utan särskilda tillkännagivanden från riksdagen, t.ex. frågor om ytterligare beredning, samrådsgrupper och utredningar. Jag står givetvis bakom alla förslag som lyfts fram i sagda motion men har i detta betänkande enbart reserverat mig till förmån för sådana förslag som innebär en direkt och reell förändring av gällande förhållanden.

2.	Tullens befogenheter m.m., punkt 43 (mp)
	Gustav Fridolin (mp) anför:

Miljöpartiet har i justitieutskottets behandling av dylika frågor lyft fram olika förslag för att effektivisera arbetet med människohandel och trafficking. I detta sammanhang är det viktigt att inkludera manssamhället i arbetet och att stärka tullens befogenheter. Jag hänvisar i detta betänkande till de förslag Miljöpartiet haft i justitieutskottet.

3.	Ideella sektorn, punkt 56 (fp, kd, c)
	Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Helena Höij (kd) och Martin Andreasson (fp) anför:

När regeringen i skrivelsen under rubriken "Föreningsfrihet" redovisar vilka åtgärder man avser att vidta handlar det uteslutande om att försäkra sig om att bidrag inte går till föreningar som diskriminerar - en åtgärd som naturligtvis borde vara självklar. Men regeringen glömmer att också initiera åtgärder som kan stödja föreningslivet och den för samhället så viktiga ideella sektorn.

Vi anser att handlingsplanen borde ha innehållit åtgärder som underlättar den ideella sektorns samverkan med det offentliga och ger den enklare spelregler samt åtgärder som leder till en mer långsiktig finansiering i stället för kortsiktiga projektbidrag.

4.	Möjlighet till upprättelse vid kränkning, punkt 60 (v, mp)
	Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp) anför:

Två egyptiska medborgare avvisades från Sverige i december 2001 med hjälp av amerikanska CIA till Egypten, där de togs om hand av egyptisk säkerhetstjänst. Det får anses klarlagt att de två egyptiska medborgarna, trots de diplomatiska garantier som avgetts, har torterats i Egypten, att de inte fått rättvisa rättegångar och att de har utsatts för kränkande och förnedrande behandling. Klockan kan inte vridas tillbaka och kränkningar göras ogjorda, men vi anser att den svenska regeringen måste upprätta sitt anseende genom att ta ansvar och medge de kränkningar man orsakat. I regeringens skrivelse anförs att regeringen har begärt en oberoende internationell granskning av behandlingen av de två männen i Egypten. Detta räcker inte. Sverige bör dessutom med hänvisning till att garantin brutits möjliggöra för El Zary och Agiza att återvända till Sverige så att de kan få det skydd folkrätten ger dem rätt till. För att undvika att riksdagen fattar ett beslut i ett ärende som rör enskilda medborgare avstår vi dock från att reservera oss till förmån för motionsyrkanden i denna fråga.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2005/06:95 En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006-2009.

Följdmotioner

2005/06:K17 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att stärka de mänskliga rättigheterna.

2005/06:K18 av Mats Einarsson m.fl. (v):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inkorporering med svensk rätt av vissa MR-konventioner.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen omedelbart skall underteckna tilläggsprotokoll 12 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och förelägga riksdagen protokollet för ratificering.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör lämna skrivelser till riksdagen om hur man avser att följa upp kritik och rekommendationer från FN-kommittéerna och Europarådet samt hur man avser genomföra de lagändringar och andra konkreta åtgärder som kommittéerna och rådet rekommenderar.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skyndsamt återkommer med förslag som reglerar frågan om ett oberoende utredningsorgan vid misstanke om övervåld från polisen.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen aldrig skall använda s.k. diplomatiska garantier.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen med hänvisning till att garantin brutits skall möjliggöra för El Zary och Agiza att återvända till Sverige så att de kan få det skydd folkrätten ger dem rätt till.
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i Europarådet skall verka för ett absolut förbud mot användandet av s.k. diplomatiska garantier.
9.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör göra en systematisk utvärdering av hur de mänskliga rättigheterna påverkats i kampen mot terrorismen och föreslå åtgärder för att komma till rätta med missförhållandena.

2005/06:K20 av Kerstin Lundgren m.fl. (c):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvinnors deltagande i kliniska läkemedelsprövningar måste fastställas i svensk lagstiftning.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att läkemedelsförpackningarna borde märkas med information om medicinen är testad på kvinnor.
3.	Riksdagen begär att regeringen omgående återkommer med en plan för att höja kvaliteten på utbildningen i grundskolan så att eleverna lämnar skolan med tillfredsställande kunskaper.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att intensifiera kampen mot mäns våld mot kvinnor.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder mot prostitution och handel med människor för sexuella ändamål.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att handlingsplanen bör kompletteras med en åtgärd som innebär att regeringen under perioden 2006-2009 skall prioritera arbetet med en FN-konvention som erkänner likaberättigande och frihet från diskriminering för homo-, bi- och transpersoner som en mänsklig rättighet.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att HBT-perspektivet ihågkommes vid arbetet med mänskliga rättigheter i kommuner och landsting (åtgärderna 106, 107 och 109).
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en rättssäker asylprocess.

2005/06:K21 av Helena Höij m.fl. (kd):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den ideella sektorn.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om familjers status.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten att välja undervisning.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om religionsfriheten.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Europakonventionen ett starkare stöd i grundlagen.

2005/06:K22 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärd 3 angående årliga redovisningar.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige skall verka för ett tilläggsprotokoll till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige skall ansluta sig till protokoll 12 i Europakonventionen om generellt diskrimineringsförbud enligt åtgärd 4.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige skall ratificera FN-konventionen om migrerande arbetares rättigheter.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett förtydligande om vad antidiskrimineringsstrategier innebär och hur de förhåller sig till mångfaldsplanerna enligt åtgärd 11.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärd 12 angående antidiskrimineringsklausuler vid offentlig upphandling.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen under rubriken Särskilt om diskriminering på grund av kön.
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering får ytterligare uppdrag under åtgärd 17.
9.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det i arbetet med diskrimineringstester är av stor vikt att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och Integrationsverket samarbetar samt att även antidiskrimineringsbyråerna deltar.
10.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett förtydligande huruvida transpersoner ingår enligt åtgärd 20.
11.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att i stället för att en interdepartemental arbetsgrupp leder arbetet som föreslås i åtgärd 20 bör det tillsättas en utredning enligt vad som anförs i motionen.
12.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett helhetsgrepp om handikappolitiken enligt åtgärd 23.
13.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att personer med elöverkänslighet skall ingå i arbetet mot diskriminering på grund av funktionshinder samt deras rättigheter enligt åtgärd 23.
15.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om åtgärd 33 angående ett tydligare och mer visionärt arbete med kommunerna och landstingen.
16.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att FN:s konvention om barnets rättigheter införlivas i svensk lag.
19.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att verka för att diskriminering på grund av ålder skall omfatta hela samhällslivet, inte bara arbetslivet.
20.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om åtgärd 48 angående jämställd fördelning av professorer.
21.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att gruppen "unga hemlösa" också skall omfattas av åtgärder mot hemlöshet.
22.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att definitionen "hemlös" så som Socialstyrelsen anger i motionen ingår enligt åtgärd 51.
23.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att även elöverkänsliga omfattas av rättigheten till bostad.
24.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att verka för att personer med elöverkänslighet har rätt till vård på lika villkor som andra.
25.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärd 58 angående en vidare översyn av läromedel i framtiden.
27.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att även fokusera på mannens behov av professionellt stöd och hjälp vid våld i nära relationer enligt avsnitt 4.5 Mäns våld mot kvinnor m.m.
28.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att även inkludera våldsproblematiken inom samkönade relationer i arbetet utifrån det som beskrivs i avsnitt 4.5.
29.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att när det gäller trafficking särskilt uppmärksamma vikten av att involvera män i arbetet enligt åtgärd 77.
30.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att adekvata rättssäkerhetsgarantier måste säkerställas innan inskränkningar görs i den personliga integriteten.
31.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att organisationsklausuler skall tas bort i den mån de förekommer inom ramen för kollektivavtal.
32.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om de två egyptierna Agizas och al-Zaris rätt att återvända till Sverige och erhålla ersättning.
33.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i internationella sammanhang skall arbeta aktivt mot användandet av s.k. diplomatiska garantier.
34.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att utreda hur kunskap inom antirasismarbete bland barn och ungdomar skall kunna samlas och hur erfarenheter skall kunna spridas bland alla aktörer inom detta område.
35.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen tillsammans med kommuner och landsting skall arbeta fram riktlinjer för hur olika lokala och regionala aktörer skall arbeta med att införliva de mänskliga rättigheterna i sitt eget arbete.
36.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärd 106 om handlingsplaner för mänskliga rättigheter.
37.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skallta initiativ till dels en internationell konferens om mansrollen, dels en internationell konferens om diskriminering på grund av sexuell läggning.
38.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör stödja FN:s arbete med att utveckla normer och bindande regler för transnationella företag.
39.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de statliga bolagen bör ges i uppdrag att utveckla sitt arbete vad det gäller hållbar utveckling och mänskliga rättigheter.
40.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att alla diskrimineringsgrunder bör ingå i den fördjupade dialogen med trossamfunden.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2005

2005/06:K236 av Peter Danielsson (m):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den negativa föreningsfriheten bör grundlagsfästas.

2005/06:K257 av Bengt-Anders Johansson (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i 2 kap. 18 § regeringsformen med innebörden att den som tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller annan skall ha rätt till "full" ersättning.

2005/06:K269 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lika skydd för samtliga fri- och rättigheter.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett förstärkt minoritetsskydd.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om negativ föreningsfrihet.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Europakonventionens betydelse.

2005/06:K305 av Hans Backman (fp):

Riksdagen beslutar om ändring i lagen (1994:1219 om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna) så att den negativa föreningsrätten, dvs. individens rätt att inte vara med i en förening, fungerar fullt ut i Sverige.

2005/06:K353 av Hillevi Larsson och Veronica Palm (båda s):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagrummet i grundlagen som förbjuder diskriminering på grund av trosuppfattning bör ses över så att även sekulära livsåskådningar innefattas, exempelvis veganism.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att diskriminering av vegetarianer och veganer vid skolmåltider inte får förekomma i landets skolor.

2005/06:K369 av Tuve Skånberg och Mikael Oscarsson (båda kd):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att stärka den etiska medvetenheten.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en brett sammansatt nationell värdekommission.

2005/06:K383 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en värdekommission för att stimulera en bred offentlig debatt om samhällsgemenskapens grundläggande värden såsom människovärdet och de mänskliga fri- och rättigheterna.

2005/06:K386 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

Riksdagen begär att regeringen låter utreda vad i motionen anförs om förstärkta mänskliga fri- och rättigheter.

2005/06:K389 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grundlagsstöd och följdlagstiftning för kriminalisering av enskilds stöd till eller deltagande i rasistisk organisation, terroristgrupp eller annan organiserad brottslighet.

2005/06:K393 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utredning av ett rättsligt bindande diskrimineringsskydd i regeringsformen.

2005/06:K398 av Tuve Skånberg m.fl. (kd):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett tilläggsdirektiv till den pågående Grundlagsutredningen om att utreda hur samvetsfriheten kan införlivas i Sveriges grundlag.
3.	Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om en lag som garanterar åsikts- och yttrandefriheten i enlighet med vad som anförts i motionen.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om inrättandet av en religionsombudsman.

2005/06:K419 av Birgitta Ohlsson (fp):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppmärksamma och aktivt agera mot antisemitism i Sverige.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige som nation skall uppmärksamma och aktivt agera mot antisemitism när den uppstår i andra länder.

2005/06:K430 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv till författningsutredningen om att särskilt undersöka hur de individuella fri- och rättigheterna kan stärkas.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en samordning av ombudsmannaämbetena.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda ett införande av principen om habeas corpus i grundlagen.

2005/06:K446 av Per Landgren (kd):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett tilläggsdirektiv till Grundlagsutredningen om att återinföra samvetsfriheten i grundlagens rättighetskatalog.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en samvetsklausul inom sjukvården och högskoleutbildningen.

2005/06:K452 av Mikael Oscarsson (kd):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidta samma åtgärd som Australien och Frankrike för att stoppa den antisemitism och den hatpropaganda som når tv-tittare i Sverige.

2005/06:K473 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen skall inleda en dialog med Sveriges Kommuner och Landsting för att öka kunskapen om mänskliga rättigheter inom kommunerna och landstingen.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av informationsspridning.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av dialog med olika ombudsmän, frivilligorganisationer, invandrarföreningar m.fl., för att sprida kunskapen om mänskliga rättigheter i Sverige.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behov av information om mänskliga rättigheter för alla oavsett funktionshinder eller språkkunskaper.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av en översyn av hur författningsändringar med anledning av terroristattentat påverkat mänskliga rättigheter i Sverige.
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behov av förbättrat skydd för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i Sverige.
9.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ett tydligare rättighetsfokus och behov av förbättrad återkoppling.

2005/06:Ju419 av Lars Ohly m.fl. (v):

7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjlighet till ekonomisk kompensation för personer som blivit utsatta för brott mot förbudet mot tortyr skall införas i enlighet med internationella konventionsåtaganden.
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att konventionerna om mänskliga rättigheter snarast skall inkorporeras i svensk rätt och att en översyn skall göras gällande övriga konventioner som Sverige undertecknat så att det står klart att Sverige lever upp till de åtaganden konventionerna kräver.
9.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige snarast bör inleda en process för undertecknande och ratificering av tilläggsprotokoll nr 12 till Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
10.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för att förhandlingarna om regler för registrering av föreningar, deras medlemmar och ekonomiska förehavanden genast avbryts.

2005/06:L291 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

25.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning och ombudsmannaorganisation.
26.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regeringsformens målsättning i 1 kap. 2 §.
27.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bestämmelsen i regeringsformens 2 kap. 15 § om diskriminerande lagstiftning.

2005/06:L341 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att den svenska HBT-politiken bör vägledas av principen om alla människors lika värde och rätt till likabehandling, kamp mot både formell och social diskriminering, alla goda familjers likaberättigande, attitydpåverkan och internationellt engagemang.

2005/06:Sf281 av Yvonne Ruwaida och Gustav Fridolin (båda mp):

6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Grundlagsutredningen skall få i uppdrag att se över hur skyddet mot rasistiska uttryck skall kunna förbättras.

2005/06:So552 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning av individuellt utkrävbara rättigheter.

2005/06:So712 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1.	Riksdagen beslutar om att grundlagsfästa rätten till liv i enlighet med vad i motionen anförs.

2005/06:Ub260 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

9.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det skall finnas en samlad lagstiftning mot diskriminering, med en gemensam ombudsman, som ger alla människor skydd mot diskriminering oavsett vilken grund denna utgår från.

2005/06:Ub261 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de fyra ombudsmännen.

2005/06:A420 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

20.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en samlad diskrimineringslagstiftning och Rättighetsombudsman.