Förord

Föreliggande volym utgör en bilagedel till LVM-utredningens betänkande Tvång och förändring (SOU 2004:03). Den består av fristående bidrag som forskare har skrivit på uppdrag av utredningen. Dessa bidrag har förmedlat värdefulla forskningsresultat som varit till gagn för utredningens arbete.

Tillsammans utgör dessa rapporter också en viktig kunskapskälla för personal som är verksam inom socialtjänsten, kriminalvården, missbrukarvården, hälso- och sjukvården samt rättsväsendet. För att sprida denna kunskap vidare har utredningen valt att publicera rapporterna i en särskild volym.

Författarna ansvarar själva för innehåller i sina respektive bidrag. Dessa har varit föremål för seminariebehandling med en disputerad forskare som kommentator vid respektive seminarietillfälle.

Jag vill tacka samtliga medverkande författare samt kommentatorerna: docent Sven Andréasson, professor Åke Bergmark, fil dr Leila Billquist, fil dr Jan Blomqvist, professor Anna Hollander, docent Eva Palmblad och fil dr Marie Sallnäs.

Stockholm i januari 2004.

Kristina Rennerstedt

/Weddig Runquist

Innehåll

Komparativ analys av internationell lagstiftning om
tvångsvård av substansmissbrukare
Av Magnus Israelsson
1	Inledning...................................................................	17
	Bakgrund ..................................................................................	17
	Syfte .........................................................................................	18
	Avgränsning .............................................................................	19
	Frågeställningar........................................................................	19
	Tidigare forskning....................................................................	19
	Droger – förekomst och bruk .................................................	21
2	Teoretiska perspektiv ..................................................	23
	Faktorer som beskriver olika länder .......................................	23
3	Metod .......................................................................	25
	Kategorisering av lagtyp ..........................................................	27
	Kategorisering av etiska grundvalar ........................................	28
	Undersökta länder ...................................................................	31
	Kategorisering av länder ..........................................................	31
4	Resultat ....................................................................	32
	Ländernas karaktäristika..........................................................	32
	Akut civil tvångsvård ...............................................................	34
	Civil tvångsvård av längre rehabiliterande karaktär ...............	35
	Olika insatser för missbrukare som regleras i strafflag .........	35
	Längsta maximala tid för tvångsvård oavsett typ...................	37

Innehåll	SOU 2004:3
	Hur hänger kriminalisering och de olika typerna av
	tvångsvård ihop?.......................................................................	37
	Kan vi finna samband mellan länderfaktorer och
	tvångsvård? ...............................................................................	38
	Förekomst av tvångsvård med särskild etisk problematik.....	40
5	Diskussion .................................................................	42
	Sammanfattning av de viktigaste resultaten............................	42
	Samband mellan tvångsvård och olika länderfaktorer............	42
	Internationell anpassning.........................................................	43
Referenser.........................................................................		45
Otryckta källor ..................................................................................		46
Bilaga 1 ............................................................................		47
Bilaga 2 ............................................................................		49

SOU 2004:3

Innehåll

Konflikten som inte blir av – argumentation och kommunikation i LVM-förhandlingar

Av Maritha Jacobsson

1	Inledning...................................................................	61
	Syfte ..........................................................................................	63
2	Bakgrund ..................................................................	63
	Lagen om vård av missbrukare i vissa fall...............................	63
	Muntlig förhandling.................................................................	65
3	Metod och material ....................................................	67
	Analys av argument..................................................................	67
	Analys av diskurser ..................................................................	70
4	Resultat ....................................................................	70
	Sammanställning av LVM-förhandlingar................................	70
	För- och motargument ............................................................	73
	Fortgående missbruk ...............................................................	73
	Vårdbehov ................................................................................	78
	Samtycke saknas.......................................................................	80
	Hälsoindikation........................................................................	88
	Social indikation.......................................................................	93
	Skadeindikation........................................................................	95
	Sammanfattande kommentarer ...............................................	97
	Hur avgörs konflikter? ............................................................	98
	Trovärdighet.............................................................................	98
	Historia...................................................................................	101
	Kunskapskällor.......................................................................	104
	De professionella aktörerna ..................................................	109
	Terapeuten som motpart .......................................................	112
	Det offentliga biträdets roll...................................................	116
5	Slutdiskussion .........................................................	119
Referenser ......................................................................		123

Innehåll

SOU 2004:3

Analys av socialnämndernas utredningar inför ansökan om tvångsvård enligt LVM

Av Annika Staaf

1	Inledning ................................................................	127
2	Den sociala utredningen............................................	129
3	Diskursanalys ...........................................................	131
4	Bakgrund inför bearbetning av utredningsmaterialet.....	132
5	Tillvägagångssätt och urvalsprocesser .........................	135
6	Resultatredovisning ..................................................	138

6.1Socialnämndernas LVM-utredningar vid en första

anblick............................................................................	138
6.2 Vårdplan.........................................................................	143

6.3Allmänt om utredningar vid beslut om omedelbart

	omhändertagande ..........................................................		144
	6.3.1 Omhändertagandebeslut av olika ”klient-
		grupper” ...............................................................	145
	6.4 Manliga och kvinnliga missbrukare..............................		147
	6.4.1	Förekomsten av barn ..........................................	147
	6.4.2	Psykosociala omständigheter .............................	148
	6.4.3	Prostitution och kriminalitet..............................	150
	6.4.4 Förekomst av dubbla diagnoser..........................		151
	6.4.5 Äldre och yngre missbrukare..............................		152
	6.4.6	Alkoholister och narkomaner.............................	155
7.	Analys av utredningsmaterialet...................................		155
8.	Sammanfattning och slutdiskussion............................		160
Referenser.......................................................................			163

SOU 2004:3		Innehåll
Omöjlighetens praktik – en studie av social-
tjänstens LVM-handläggning
Av Mats Ekendahl
1	Inledning ................................................................	167
	Undersökningens bakgrund..................................................	167
	Tidigare studier ......................................................................	168
	Syfte och frågeställningar ......................................................	170
	Urval .......................................................................................	171
	Forskningsmetod och datakvalitet........................................	174
2	Sakernas tillstånd ....................................................	177
	Klienternas egenskaper ..........................................................	178
	Alkoholkroniker och heroinister..........................................	181
	Ekonomi och prioriteringsordningar....................................	186
	Parter i LVM-ärenden............................................................	192
	Missbrukarvården...................................................................	194
	Tvångsvårdens för- och nackdelar ........................................	197
	Missbrukarna och samhället..................................................	203
	Sammanfattning .....................................................................	205
3	Handläggningsarbetet ...............................................	206
	Vårdbehovsbedömningar.......................................................	206
	LVM som akutlag...................................................................	211
	Aktualisering av LVM-ärenden.............................................	214
	Hot om tvång.........................................................................	217
	Missbrukares samtycke och livssituation .............................	221
	Handläggningsstrategier och -mål ........................................	226
	Skillnader och likheter mellan LVM-ärenden ......................	229
	“Scenberättelser”....................................................................	231
	“Aktörsberättelser”................................................................	233
	“Handlingsberättelser” ..........................................................	235
	“Medelberättelser” .................................................................	237
	“Målberättelser” .....................................................................	239
	Sammanfattning .....................................................................	241
		9

Innehåll

SOU 2004:3

4 Slutdiskussion..........................................................	242
Individualiserat budgetberoende nyttotänkande..................	243
Omöjlighetens praktik...........................................................	249
Referenser.......................................................................	257
Bilaga 1 ..........................................................................	261
Bilaga 2 ..........................................................................	263
Bilaga 3 ..........................................................................	265

SOU 2004:3	Innehåll
Om kontaktmannaskapet inom LVM-vården
Av Anette Skårner
Inledning ........................................................................	273
Kartläggningens uppläggning och genomförande .................	274
Kontaktmannaskapets utformning och innehåll ...................	275
Kontaktmannaskap inom andra verksamheter .....................	280
Relationen i centrum........................................................	281
Kontaktmannarelationen och tvånget .................................	285
Samarbetet med socialtjänsten .........................................	288
Kontaktmannaskapet och tiden efter LVM-vården................	290
Avslutande ord ................................................................	293
Referenser ......................................................................	294
Bilaga.............................................................................	299

Innehåll

SOU 2004:3

Utfall av LVM-vård – översikt och syntes av hittillsvarande studier

Av Arne Gerdner

1.	Inledning ................................................................	303
2. Förändringar i LVM och dess administration ................		307
	SiS övertar huvudmannaskapet..............................................	312
	Tre perioder ............................................................................	314
3.	De intagnas problembild ...........................................	316
	Fysisk och psykisk ohälsa......................................................	320
	Tidiga kränkningar och försummelse under
	barndomsåren .........................................................................	324
	Förändring av problembilden för de LVM-intagna..............	326
	LVM-intagna jämfört med frivilligt intagna på LVM-
	institutioner ............................................................................	327
4.	LVM-vårdens innehåll................................................	328
	Beskrivningar av vården…………………………… .............	330
	Sammanfattning om vårdinnehåll..........................................	341
5. Behandlingsutfallen enligt hittillsvarande studier.........		345
	Urval........................................................................................	346
	Uppföljningstid ......................................................................	347
	Sätten att mäta utfall ..............................................................	347
	Triangulering ..........................................................................	350
	Bortfall och bortfallshantering ..............................................	351
	Justering till följd av metodologiska skillnader....................	351
	Samlad bedömning av studiernas kvalitet .............................	352
	Andelen förbättrade över tid .................................................	358
	Andelen helnyktra/drogfria över tid.....................................	361
	Andelen döda per år över tid .................................................	363
	Sammanfattning av utfallsstudierna ......................................	364

SOU 2004:3	Innehåll
6. Översikt av övriga fynd i i utfallsstudierna ...................	365
Utfallet död ............................................................................	367
Gruppjämförelser: Kön, drog och tvång ..............................	368
Överlevnad .............................................................................	369
Utslagningens mekanismer ...................................................	372
Försök att strukturera motivationsarbetet...........................	373
Prediktionsstudier av olika faktorers betydelse för
utvecklingen ...........................................................................	376
Vård, eftervård och självhjälpsgrupper .................................	379
Metadonprogram som eftervård till LVM............................	383
7. Åter till behandlingsfaktorernas betydelse för utfall......	385
De metodologiska faktorernas betydelse .............................	388
Patientfaktorernas betydelse .................................................	389
Programfaktorernas betydelse ..............................................	391
Sammanfattning av programfaktorernas betydelse..............	394
8. Diskussion...............................................................	396
Sammanfattning av översiktens slutsatser............................	397
Utfall, effekt och frågan om generaliserbara slutsatser .......	399
Studiens metod.......................................................................	402
Forskning och behandlingsutveckling..................................	403
Referenser ......................................................................	405

Innehåll

SOU 2004:3

LVM-vårdens genomförande, utfall och effekt – en kontrollerad registerstudie i Jämtland

Av Arne Gerdner

1.	Bakgrund ................................................................	415
	Utfall och effekt av tvångsvård..............................................	416
	Nya förutsättningar för effektstudier? .................................	420
	Precisare mått på utfall när det gäller missbruk ...................	423
	LVM-utredningen och denna studies syfte ..........................	424
2.	Material och metod...................................................	425
	Forskningsetisk prövning ......................................................	428
	Datakvalitet.............................................................................	428
	Bortfallsanalys ........................................................................	429
	Problem med matchningen……………………………........432
	Utfallsmått………………………............…………………..435
	Statistisk analys.......................................................................	436
3. Genomförande av LVM-vård och andra insatser ...........		437
	Omedelbart omhändertagande respektive fastställd dom ...	437
	Institutionen...........................................................................	440
	SiS indikationer på ”framgångsrikt motivationsarbete”.......	441
	Avvikningar och återfall.........................................................	442
	Eftervårdens genomförande ..................................................	442
	Jämförelse med insatser för kontrollgrupp...........................	443
	Vilka LVM-vårdade tar emot fortsatt vård och stöd?..........	443
4.	Vårdens utfall...........................................................	445
	Överlevnad..............................................................................	445
	Tid till första tillnyktring eller avgiftning efter LVM-
	perioden ..................................................................................	448
	LVM-vårdade och kontroller.................................................	448
	De omedelbart omhändertagna och de med fastställd
	dom .........................................................................................	449
	Personer med och utan negativa vårdhändelser....................	450
	De som bedömts ”motiverade” respektive
	”omotiverade”.........................................................................	451
14

SOU 2004:3	Innehåll
De som fortsatt i frivillig vård och de som inte gjort så......	452
Multivariat analys av tid till återfall och ny tillnyktring ......	453
Förändrad vårdtyngd på TNE jämfört med tidigare ...........	455
Vårdtyngd för LVM-vårdade och kontroller .......................	456
Vårdtyngd för de med och utan fastställd dom ...................	457
Vårdtyngd efter LVM i förhållande till motivation och
vårdhändelser..........................................................................	457
Vårdtyngd för de med och utan fortsatta stödinsatser........	458
Multivariat analys av faktorer som förutsäger
vårdtyngden året efter............................................................	459
5. Diskussion...............................................................	461
Metodologiska erfarenheter och begränsningar...................	461
Praktisk taget all LVM-vård i Jämtland aktualiseras som
akutärenden ............................................................................	463
Domarna utskiljer de med störst akut vårdbehov och
mest utsatta läge.....................................................................	464
De flesta får ingen eftervård..................................................	464
Återfall tycks inte begränsa benägenheten till fortsatt
frivillig vård ............................................................................	465
LVM-vården tycks idag inte klara av att bedöma
motivation ..............................................................................	466
Ändå förbättras fyra av tio ....................................................	468
Men två av tio har dött ..........................................................	468
LVM-vården tycks inte ha påverkat utfallet.........................	469
Faktorer som påverkar utfallet..............................................	469
Den eftervård som har givits är otillräcklig..........................	471
Till slut....................................................................................	472
Referenser...............................................................	473

Innehåll

SOU 2004:3

Tvångsvårdens utfall – en uppföljning av
missbrukare vårdade med stöd av LVM
Av Anders Bergmark
Inledning ........................................................................	477
Material och metod ..........................................................	478
Resultat ..........................................................................	479
Diskussion.......................................................................	485
Referenser.......................................................................	487

Författarpresentation ........................................................

489

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Av Magnus Israelsson1

1. Inledning

Bakgrund

Svensk lagstiftning medger tvångsomhändertagande av missbrukare för vård och behandling. Många svenska forskare och läroboksförfattare beskriver den svenska positionen som unik i ett internationellt perspektiv. Särskilt framhålls att den paternalistiska grundvalen för tvångsvård skulle vara unik internationellt sett.

Ett aktuellt exempel på denna uppfattning återfinns i Socialutskottets betänkande 2002/03:SoU13 Med tvång och god vilja – vad gör Statens institutionsstyrelse? I betänkandet behandlas Riksdagens revisorers förslag 2002/03:RR9 som bland annat innehåller en rekommendation till översyn av LVM. I rapporten anger revisorerna att Sverige internationellt sett har en långtgående och unik lagstiftning för tvångsvård av missbrukare. Men är det så? Vid en jämförelse mellan de nordiska ländernas lagstiftningar kan man kanske säga att Sverige intar någon form av särställning, men om man höjer blicken och tittar bortom Skandinavien kan man då hävda att Sverige har en extrem och särpräglad lagstiftning?

Två avhandlingar under senare år har hävdat att så inte är fallet. Arne Gerdner (1998) och Ewa Gustafsson (2001) har pekat på att det finns många exempel på tvångsvård även om de skiljer sig åt vad gäller lagens utformning, grundval och vårdtidens längd. De har

1 Jag vill tacka professor Åke Bergmark och docent Yngve Mohlin för värdefulla reflektioner vid sammanställande av denna bearbetade version av min uppsats. Ett alldeles särskilt stort tack vill jag rikta till min handledare, lektor Arne Gerdner, för hans mycket förtjänstfulla och oerhört värdefulla insatser både under mitt arbete med uppsatsen samt under utarbetandet av denna version.

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

SOU 2004:3

hänvisat till inventeringar som Världshälsoorganisationen (WHO) har publicerat. WHO genomförde 1986 en inventering i 43 länder och territorier fördelat på fem världsdelar. Av dessa hade 27 (63 %) någon form av tvångsvård för alkohol- och/eller drogmissbrukare (Porter, Arif & Curran 1986). WHO publicerade ytterligare en inventering under 1999 där man utökade antalet i inventeringen till 77 länder och territorier samt ett antal delstater (Porter, Argandoña & Curran 1999). Man kan därför inte påstå att det saknas kunskap på området, snarare är det så att dessa inte fått önskvärd spridning eller kommit till användning i svenska forskarled.

Riksdagens revisorers ståndpunkt att svensk lag är unik och särpräglad är mot denna bakgrund anmärkningsvärd. Om man vill göra en internationell utblick borde den sträcka sig något längre än till de nordiska länderna. WHO:s rapporter borde vara ett bra utgångsmaterial för en sådan utblick. Den deskriptiva ansatsen i rapporterna ger läsaren en bra uppfattning om den lagstiftning som finns i medlemsländerna, men ger också näring till nya frågor. Kan det finnas vissa faktorer i länderna som spelar roll för om tvångsvård förekommer eller ej? Kan politisk styrelseform, olika slags rättsinflytande, exempelvis till följd av kolonial historia eller religion, demografiska förutsättningar, ekonomi och välfärdsnivå eller konsumtionsmönster av alkohol och droger vara sådana faktorer? Vilka etiska utgångspunkter kan identifieras i lagstiftningen? En analys av redovisat slag kan visa hur lagstiftningen som rör tvångsvård av substansmissbrukare i till exempel Sverige förhåller sig i ett större internationellt perspektiv, vilket också är avsikten med denna undersökning.

Syfte

Studiens syfte är att utifrån WHO:s publicerade rapporter ge en översikt över olika länders/delstaters lagstiftning rörande tvångsvård av substansmissbrukare vad gäller förekomst och typ av tvång samt legala kriterier och etiska utgångspunkter i lagstiftningen, samt genom en komparativ analys studera om detta har samband med ländernas politiska styrelseform, rättsinflytande, alkohol- och drogkonsumtion, demografiska förutsättningar, ekonomi samt något mått på välfärdsnivå.

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Avgränsning

Studien behandlar inte i vilken utsträckning tvångsvårdslagstiftning praktiseras eller vilket uttryck vårdformerna tar sig i de olika länderna. Detta är en studie om lagarnas utformning, inte om tillämpning eller vårdpraktik. Studien kommer endast att referera till lagligt reglerad tvångsvård av vuxna alkohol- och/eller narkotikamissbrukare, dvs. substansmissbrukare, och inte tvångsvård på grund av annan psykisk ohälsa eller annan orsak. I de fall där tvångsvård av substansmissbrukare regleras i mental hälsovårdslag ingår detta däremot i studien.

Frågeställningar

•Hur vanligt förekommande är tvångsvård av substansmissbrukare internationellt?

•Vilka typer av tvångsvård går att identifiera i det empiriska materialet? Är bestämmelserna om tvångsvården reglerade inom ramen för strafflag, social vårdlag eller mental hälsovårdslag?

•Är det ett behov av vård eller ett farlighetskriterium (farlig för sig själv och/eller annan) som styr användandet av tvångsvård internationellt?

•Vilka etiska utgångspunkter kan man finna i staters utformning av lagstiftning för tvångsvård av substansmissbrukare? Kan den etiska grundvalen karaktäriseras i termer av Homeriskt tvång, paternalistiskt tvång, presumerande tvång, preventivt tvång eller straffrättsligt tvång?

•Finns det något samband mellan å ena sidan olika länderfaktorer och å andra sidan förekomst och typ av tvångsvård i länderna?

•Hur är den svenska tvångslagstiftningens utformning i jämförelse med andra länders?

Tidigare forskning

WHO:s första internationella undersökning gjordes 1962, Survey of legislation on treatment of drug addicts. Undersökningens viktigaste slutsatser pekade på att lagstiftningen i de undersökta länderna var tämligen olika beroende på hur allvarligt man i landets sociokulturella kontext såg på missbruk/beroende av alkohol/-

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

SOU 2004:3

narkotika. I vissa länder var lagstiftningen orienterad åt det straffrättsliga hållet och mycket stränga straff utdömdes, i andra länder betraktades inte missbruk och beroende som ett moraliskt problem. WHO fann att attityderna till missbrukare hade börjat utvecklats i riktning mot att dessa skulle anses som sjuka och därför var i behov av adekvat och effektiv vård/behandling. Till exempel började det bli vanligare med uppfattningen att missbrukare som begick brott, gjorde detta till följd av sitt beroende och att de därför behövde vård och inte straff. Tvångsvård i olika former existerade i ett flertal länder, medan andra utgick från att övergång till behandling skulle ske helt på frivillig väg. I majoriteten av länderna var tvångsvården av missbrukare reglerad i mental hälsovårdslag eller straffrättslig lag.

I WHO:s publikation Expert committee on mental health: fourteenth report (1967) presenterades organisationens policy och program för prevention och behandling av beroende av alkohol och droger. Rekommendationer utgick till medlemsländerna om hur man kunde förbättra och utveckla sin lagstiftning och vård för missbrukare. Två av de viktigaste riktmärkena i rapporten var:

•Lagstiftningen bör erkänna att en person som är beroende av alkohol eller andra droger är sjuk. Medicinska och folkhälsoexperter bör medverka i utformningen av en sådan lagstiftning.

•Adekvat vård och rehabilitering av drogberoende personer bör om nödvändigt försäkras genom vård av medicinska myndigheter, som bör administrera sådan vård alltifrån diagnos till rehabilitering.

WHO:s rekommendation till medlemsländerna var således att de skulle betrakta substansmissbrukare som sjuka och i behov av medicinsk vård/behandling.

WHO:s andra stora studie över existerande lagstiftning genomfördes 1986, Survey of law and treatment of drug and alcohol dependent persons. Undersökningen omfattade 43 länder och territorier. Man fann att länderna uppvisade stora skillnader i vilken lagstiftning som användes för att bereda både frivillig- och tvångsvård för substansmissbrukare. En stor majoritet, 27 av länderna/territorierna (63 %), hade någon form av tvångsvård. Det viktigaste resultatet av undersökningen var att WHO senare (1987) utgav rekommendationer och riktlinjer till medlemsländerna för hur ny lagstiftning skulle kunna utvecklas på området.

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Förenta Nationernas generalförsamling tog 1990 ett viktigt steg i att koordinera de internationella aktiviteterna rörande missbruk av narkotika genom utgivningen av publikationen Political declaration and global program of action for international cooperation in the control of drug abuse and illicit trafficking in narcotic drugs and psychotropic substances. Några av de viktigaste punkterna i deklarationen var följande (Porter, Argandoña & Curran 1999, s. 19):

•Stater och FN skall förmedla råd och teknisk legislativ hjälp till länder som vill ha assistans i att anpassa sin lagstiftning till internationella konventioner och beslut som rör drogbruk och otillåten handel/smuggling (§ 75, 1990).

•Nationella strategier för de hälsomässiga, sociala, rättsliga och straffrättsliga områdena skall innehålla program för den sociala återintegrationen, rehabiliteringen och vården av missbrukare och drogberoende brottslingar (§ 30, 1990).

Deklarationen är viktig ur flera aspekter. Den konfirmerar WHO:s roll som stödorganisation för länderna under utvecklandet av sin lagstiftning för substansmissbrukare. Den påtalar också för medlemsländerna vikten av hjälp och service för att fullfölja en förändring av sin lagstiftning så att den följer upprättade konventioner på området. En av de viktigaste konventionerna som refereras till är konventionen för mänskliga rättigheter. WHO:s strävan att ge hjälp och rekommendationer till medlemsländerna i sitt arbete med att förändra sin lagstiftning på området, måste ses i ljuset av att WHO och FN ser droganvändandet i världen som ett mycket stort samhällsproblem.

Droger – förekomst och bruk

Det råder i ett globalt perspektiv brist på jämförbara uppgifter över hur stort antalet narkotikarespektive alkoholmissbrukare är i världen. Det finns nationella uppgifter från många länder men dock ingen kvantifierande översiktsstudie som skattar internationell omfattning av missbruk av olika droger på ländernivå. Hur stort problem ett land har med sin droganvändande del av befolkningen är också svårt att svara på därför att den sociokulturella kontexten varierar stort i världen om vad ett missbruk är och därför påverkar till exempel hur villig man är att söka behandling. Det är därför ett

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

SOU 2004:3

problem att kunna redovisa data för alla länder i studien. De mest relevanta siffrorna kommer från FN.

United Nations International Drug Control Programme (UNDCP) uppskattar antalet användare av otillåtna substanser (narkotika) till cirka 185 miljoner i världen. Detta skulle innebära att strax över 4 procent av världens befolkning i åldern 15 år och uppåt är användare av narkotiska och sinnesförändrande substanser. UNDCP och The United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC) redovisar också siffror för vilken typ av narkotiska eller andra sinnesförändrande substanser som personer världen över främst söker behandling för. Resultatet visar att européer, asiater och australiensare främst söker vård för opiatmissbruk, afrikaner för cannabismissbruk och amerikaner för kokainmissbruk (UNDCP & UNODC 2002). The United Nations Office on Drug Control and Crime Prevention (UNODCCP) presenterar data över hur omfattande spridningen av narkotika är i världen. Cannabis är den drog som har störst spridning. Så många som 96 % av de länder som rapporterat att de har drogproblem anger att drogen används. Opiater brukas i 87 % av länderna, kokain i 81 % samt olika typer av amfetamin i 73 % av länderna. Mot bakgrund av siffrorna konstaterar man att cannabis är den drog som är mest utbredd geografiskt, men inte den främsta “problemdrogen” – det är istället opiater (heroin) och kokain (UNODCCP 2002).

Bruk/missbruk av alkohol, som rimligen är den vanligast förekommande drogen överhuvud taget i stora delar av världen, är också svårt att presentera i form av globala siffror. Samma förhållande som för annat droganvändande gäller också här. För att få någon form av uppfattning i frågan blir nästa steg att titta på rapporterad konsumtion. Även här får man vända sig till WHO för att finna globala data. WHO anger dock att det är svårt att få fram säkra och likvärdiga resultat från alla länder. Därför är vissa angivelser uppskattningar som exempelvis jämförelser med andra närliggande stater. Man menar dock att siffrorna är de bästa som går att få för att mäta globala trender i alkoholbruk och i förlängningen också alkoholrelaterade problem.

Konsumtionen av alkohol, räknat i liter 100 % alkohol per capita/år i världen, har en spännvidd av cirka 15 liter (Slovenien) och 0,3 liter (Kambodja). Generellt kan sägas att alkoholkonsumtionen per capita minskar i de ekonomiskt högst utvecklade länderna och ökar i utvecklingsländerna. Starkast är ökningen i västra stillahavsregionen (inkl. Japan, Australien, Nya Zeeland och Kina).

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Minskningen är starkast i Europa. Det är dock stora variationer länderna emellan (WHO 1999).

2. Teoretiska perspektiv

Faktorer som beskriver olika länder

Vilka förhållanden kan då vara relevanta att undersöka för att få svar på frågan om det finns något samband mellan länderfaktorer och förekomst/typ av tvångsvård för substansmissbrukare i länderna? Eftersom forskningsfältet är okänt måste man utgå från antaganden om vilka variabler som kan vara viktiga. I studien görs antagandet att viktiga förhållanden att undersöka är hur länderna styrs, befolkningsuppgifter och någon form av internationell bedömning av utvecklingsnivå. När det gäller styrelseform används i studien dels det av landet angivna styrelseskicket och dels en kvalitativ tolkning av om landet styrs demokratiskt eller auktoritärt. Det finns ett flertal definitioner av begreppet demokrati, men den definition som studien använder har sin utgångspunkt i en vid tolkning av begreppet “liberal demokrati” (jfr Held 1987 samt Agevall & Klasson 2000).

Detta innebär att med demokrati avses ett system där medborgarna har fritt deltagande i det politiska livet, med yttrandefrihet, pressfrihet och föreningsfrihet, allmän och lika rösträtt till lagstiftande församling samt ett fungerande flerpartisystem. Med auktoritärt styre avses istället här en styrelseform där maktutövningen utgår enväldigt från en viss person eller grupp, om ett parti har en särställning enligt konstitutionen, om det saknas fria val till alla platser i den styrande församlingen eller om militären har ett betydande inflytande över politiken, dvs. olika former av kraftiga begränsningar i det folkmaktsutövande som betecknar en fungerande demokrati.

Variabler rörande demografiska förutsättningar kan också vara viktiga för att undersöka om likheter i förhållanden i exempelvis folkmängd eller befolkningskurvor kan visa samband med en viss form av lagstiftning. I studien används jämförelsetal för folkmängd och medianålder. Låg medianålder i ett land kan öka risken att det finns många missbrukande ungdomar. Uppgift om huvudsaklig religion används också. En dominerande religion kan ha påverkat både allmän etik och synen på lagstiftningens grundvalar. Ett sär-

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

SOU 2004:3

skilt exempel på sådan religiös inriktning är islam, vars trosuppfattning inbegriper den religiösa lagen sharia. Sharia påverkar de flesta muslimska länder i större eller mindre utsträckning. En stark dominans av andra religioner, till exempel romersk-katolsk eller ortodox kyrka, kan givetvis också utöva stort inflytande över lagstiftning. Genom traditionens makt kan detta inflytande kvarstå även efter en process av sekularisering.

När det gäller ett lands utvecklingsnivå tar studien sin utgångspunkt i Förenta nationernas Human Development Index (HDI) och jämförelsetalet Bruttonationalprodukt per capita (BNP). BNP belyser landets ekonomiska utveckling men behöver inte vara relaterat till om landet har en välfärdspolitik och välmående befolkning. HDI däremot räknas ut genom en kombination av tre indikatorer som anses vara grundläggande i mänsklig utveckling. De är:

•livslängd – mätt genom förväntad livslängd vid födseln

•utbildningsnivå – mätt genom läs- och skrivkunnighet hos vuxna samt antalet inskrivna i primär, sekundär och högre utbildning

•levnadsstandard - mätt genom inkomst per capita. HDI räknas i en skala från 0–1 med 1 som maximalt värde.

Valet av HDI som välfärdsmått är praktiskt motiverat, utifrån att det är tillgängligt för ett mycket stort antal länder. Det finns begränsningar i detta mått – exempelvis att HDI inte tar hänsyn till hälsoläge, ekonomisk fördelning eller jämställdhet mellan kvinnor och män.

Något som också kan vara av betydelse för hur ett land har utformat sin lagstiftning är om det har varit koloniserat eller på annat sätt stått under betydande inflytande från annan stat. Studien innehåller därför sådana variabler. En avgränsning har dock gjorts vid om landet har varit koloniserat efter år 1918, dvs. efter första världskrigets slut. Världskriget medförde en viss avkolonisering, bland annat då de förlorande staterna tvingades lämna ifrån sig sina kolonier. Då ländernas lagstiftning rörande substansmissbrukare i huvudsak har utvecklats efter detta bedömdes det rimligt att sätta gränsen till 1918. Med begreppet “annat inflytande” avses framför allt det forna Sovjetunionens påverkan av länder i östblocket. Man skulle kunna invända att USA också har haft ett “massivt inflytande” på exempelvis länderna i Latinamerika när det gäller ekonomiska och politiska förhållanden, men detta har inte i samma

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

utsträckning gällt rättsordningen. Ett tidigare koloniserat land har kanske tagit över den forna kolonialmaktens legislativa system eller har upplevt starka politiska påtryckningar från annan stat, till exempel Sovjet, vid utformningen av sitt rättssystem. Om det förhåller sig så kan detta ha satt avtryck i landets nuvarande lagstiftning, vilket då kan återspeglas i etiska överväganden när det gäller tvångsvård av substansmissbrukare.

3. Metod

Komparativa undersökningar är vanligt förekommande i social- och statsvetenskaplig forskning. Dogan och Pelassy anger i sin bok How to compare nations (1984) att: “jämförelser är det naturliga sättet att tänka”. I många fall handlar komparativa studier om att jämföra politiska objekt i olika länder samt olika slags policy och trender mellan länder (Denk 2002). Hofstede (1984) betonar vikten av att kontrollera i vilken utsträckning de företeelser som jämförs mellan olika länder, också har samma innebörd/funktion i alla undersökta länder. Har man uppnått detta har man också uppnått funktionell ekvivalens. Denna studie handlar i hög utsträckning om att undersöka i vilken mån företeelser som gemensamt kan betecknas som tvångsvård också täcker samma verklighet, eller – rättare sagt – vilka olika former dessa uttrycks i. Detta hanteras här genom att undersöka lagstiftningens etiska grundvalar, deras inordning i olika legislativa system samt konkreta skillnader såsom minimi- och maximigränser.

Materialet för jämförelserna av lagstiftning har presenterats av WHO i tre publikationer. Samtliga dessa har publicerats under åren 1986 till 2001 och redovisar lagstiftning och policy rörande länders vård och behandling av alkohol- och/eller narkotikamissbrukare. Om uppgift om samma land finns i flera rapporter har senaste uppgift föredragits. Rapporterna är:

•The Law and the treatment of drug and alcohol dependent persons

(Porter et al. 1986). Rapporten är något äldre än övriga och uppgifter har här hämtats för tre länder.

•Drug and alcohol dependence policies, legislation and programmes for treatment and rehabilitation (Porter et al. 1999). Ur rapporten har uppgifter hämtats för 75 länder.

•Non-voluntary treatment of alcohol and drug dependence: a European perspective (WHO 2001). Den bygger på material

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

SOU 2004:3

som insamlades till en WHO-konferens i Moskva i maj 1999, bland annat en inventering av läget i olika stater som till stor del rymde östeuropeiska stater och länder inom forna Sovjetunionen. Rapporten kompletterar därmed ovanstående rapporter med uppgifter från tio relativt nya stater som ej funnits med i den tidigare rapporten.

Rapporterna bygger på enkätundersökningar utförda av WHO eller på dess uppdrag. Enkäter har sänts till vissa kontaktpersoner med någon koppling till sitt lands hälsodepartement eller annan officiell övergripande instans för missbrukarvård. Inför sitt urval av länder till de två första rapporterna har WHO strävat efter att välja medlemsländer med skiftande sociala, kulturella och ekonomiska förhållanden samt länder med både etablerade och relativt nya legislativa system samt olika stor folkmängd och ekonomisk utveckling för att få ett representativt urval. Initialt skedde urvalet genom att WHO:s egen personal med huvudsakligt ansvar för drog- och alkoholberoende frågor i de sex WHO-regionerna träffades och lämnade förslag på länder/territorier som skulle ingå i studien. Rapporterna antyder inte att några länder helt skulle ha avstått från att besvara dem. Däremot finns ett begränsat problem med bristande svar på vissa frågor, vilket redovisas då detta är aktuellt (Porter et al. 1986, 1999). Materialet till rapporten från 2001 är sammanställd av WHO:s europeiska regionala kontor (EURO) och Europarådet. Den anger att enkäter skickats ut till 24 länder i Europa och besvarats av 16. Vilka som ej svarat anges dock inte (WHO 2001).

Uppgifter om ländernas styrelseskick, folkmängd, tidigare kolonisering, rättsinflytande, BNP och dominerande religion har huvudsakligen hämtats från Nationalencyklopedin multimedia 2000 plus, vilket är en PC-baserad utgåva av den i bokform publicerade Nationalencyklopedin. Uppgifter om medianålder och HDI har hämtats från Förenta Nationernas länderinformation och WHO:s länderinformation. Dessa är källor som primärt återfinns via internet. Vidare har använts CIA – World fact book 2003 och andra statistiska årsböcker såsom The Europa World Yearbook 2000 och

The Statesman’s Yearbook 2002.

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Kategorisering av lagtyp

Undersökningen och kategoriseringen av vilken typ av lagstiftning som reglerar tvångsvården av substansmissbrukare i länderna har inletts med att konstatera om det rör sig om mental hälsovårdslag, sociallag eller strafflag. Några av ländernas rubriceringar av sina lagar har inte gett någon tydlig hänvisning om bestämmelsen utgår från social- eller speciallag eller mental hälsovårdslag. I dessa fall har jag fått göra en tolkning. Har det framgått att tvångsvården beslutas och handläggs vid psykiatrisk institution eller om det på annat sätt har gjorts en psykiatrisk bedömning som varit avgörande för beslut om vård, har detta tolkats som att det gäller mental hälsovårdslag. Om sådan inte finns och om beslut om vård tas i domstol eller på statsadministrativ nivå utan att brott förelegat har detta tolkats som att tvångsvården regleras i social- eller speciallag.

Nästa steg i kategoriseringen har varit att dela upp den “civila” tvångsvården i akut och längre rehabiliterande typ av vård. En grund för denna kategorisering är att lagen uttryckligen anger att det handlar om akutvård. En annan grund är att det tydligt anges att omhändertagandet är temporärt för att hantera berusning eller förgiftning (vanligen några timmar) eller för avgiftning och medicinska akuta problem under en något längre period.

Kategoriseringen av tvångsvård som regleras i strafflag har varit mer okomplicerad eftersom rapporterna från 1986 och 1999 har en indelning där den lagstiftningen redovisas separat. Att hålla isär akut och långvarig vård i den civila tvångsvården har också varit nödvändigt för att kunna göra tolkningen av den etiska grundvalen i lagen. Flera länder har nämligen både civil tvångsvård och straffrättsligt tvång och de etiska perspektiven i lagstiftningen kan skilja dessa åt.

När det gäller straffrättslig vård har en bedömning gjorts om det handlar om tvångsvård eller ej. I studien betraktas straffrättslig tvångsvård som sådan vård som regleras i strafflag och där domen inte förutsätter någon form av samtycke eller inte påverkas om initialt samtycke återkallas. Dvs:

1.Någon döms till vård/behandling utan krav på samtycke, antingen för missbruk/bruk/innehav eller för annan drogrelaterad brottslighet.

2.Någon döms till fängelse och behandling, även detta utan krav på samtycke, för antingen missbruk/bruk/innehav eller annan drogrelaterad brottslighet.

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

SOU 2004:3

3.Någon döms till vård som inledningsvis krävt samtycke, men personen begär själv att han skall kvarhållas om han eventuellt senare försöker avbryta vården. Det senare brukar benämnas Homeriskt tvång inom ramen för straffrättslig tvångsvård.

I studien betraktas inte olika former av kontraktsvård som tvångsvård, ej heller om en dömd har rätt till eller kan få möjlighet att vårdas för sitt missbruk under fängelsetiden. Motiveringen till detta i fråga om kontraktsvård är att det finns ett val för personen och att denne hela tiden är fri att ändra sitt val och därmed är det inte tvångsvård i regelrätt mening. Att en person har möjlighet att få behandling för sitt missbruk under verkställighetstiden betyder inte att denne vårdas under tvång. Återigen finns en valmöjlighet vilket avgör att det inte är fråga om tvång. Därför används i studien begreppet vård under verkställighet för sådan typ av vård som sker med samtycke eller som innefattar någon form av valmöjlighet för personen.

För att ge en översikt över alla former av straffrättsliga insatser som länderna har för missbrukare finns i tabell D, bilaga 2, en sammanställning av detta. Det kallas då annan straffrättslig vård.

Kategorisering av etiska grundvalar

Kategoriseringen av olika etiska principer som kan ligga till grund för lagstiftningen om tvångsvård följer Tännsjö (1994).

•Homeriskt tvång är ett tidsbegränsat tvång som riktas mot en individ till dennes skydd, med den tvingades tidigare uttryckliga medgivande.

•Paternalistiskt tvång är ett tvång som riktas mot en beslutskapabel individ till dennes eget skydd mot individens vilja.

•Presumerande tvång riktas mot en icke beslutskapabel individ till dennes eget skydd. Det skall dock finnas mycket starka skäl att anta att personen hade accepterat vården om denne kunnat ta ställning till den. Tvånget skall också upphöra i den stund personen återfår sin förmåga att fatta ett självständigt beslut.

•Preventivt tvång riktas mot en person till skydd för tredje part med anledning av prognosen om personens farlighet för andra.

•Straffrättsligt tvång riktas mot en person på grund av något lagbrott som vederbörande har dömts för.

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Själva kategoriseringen har genomförts med hjälp av de uppgifter som angetts i WHO:s rapporter, dvs. huvudsakligen med hjälp av beskrivningar och rekvisit som länderna angivit för när lagen är tillämplig för beredande av tvångsvård av substansmissbrukare. Metoden redovisas enklast genom exempel.

Homeriskt tvång, Danmark:

Drug-dependent person who chooses to enter into treatment contract, when there are valid grounds for supposing that he will discontinue the agreed treatment; and it would be irresponsible not to keep the person concerned in detention for the following reasons: (1) the prospect of putting an end to his drug habit, or of substantially and decisively improving his condition, would be considerably reduced; and (2) the person concerned presents an immediate and considerable risk to himself and others. (Porter, Argandoña & Curran 1999, s. 374)

Lagstiftningen utgår främst från en Homerisk grundval eftersom det handlar om en person som ingår behandling frivilligt, men får hållas kvar med stöd av sitt tidigare avgivna medgivande.

Paternalistiskt tvång, Kanada (British Columbia):

In need of treatment for narcotic dependence. The director of charge of an area-coordinating centre applies to the court for an order declaring that the person is in need of treatment for narcotic dependence. (Porter, Argandoña & Curran 1999, s. 353)

Exemplet visar bara en del av lagtexten, men det framgår att beredande av tvångsvård främst görs med anledning av att det skall finnas behov av vård hos individen. Behovet av vård beslutas av någon annan, i det här fallet domstol, och betyder således: till skydd för sig själv, dvs. paternalistiskt tvång. Det krävs varken presumtion av vilja eller tidigare uttryckt vilja.

Presumerande tvång, Kenya:

Any person who is suffering from mental disorder and is likely to benefit by treatment in a mental hospital but is for the time being incapable of expressing himself as willing or unwilling to receive treatment. (Porter, Argandoña & Curran 1999, s. 392)

Lagstiftningen utgår från att personen inte är kapabel att fatta ett eget beslut. Exemplet talar om “mental disorder” vilket här betyder psykisk sjukdom och som likställs med den oförmåga som inträtt hos personen på grund av alkohol- eller annat substansmissbruk.

Preventivt tvång, Finland:

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

SOU 2004:3

The grounds for admission in emergencies are need for immediate medical attention and danger to self or others. Any medical doctor, when another doctor confirms the statement and there are clear medical grounds, can commit somebody for up to five days. On the social ground of danger, the decision is based on the proposal of a social worker or on his consent. Court can decide on compulsory treatment for up to 30 days. (WHO 2001, s. 50)

Finland har en begränsad möjlighet att bereda tvångsvård för missbrukare. Som vi ser i exemplet är det akuta omhändertagandet upp till fem dagar grundat på paternalistiskt och preventivt tvång eftersom lagen talar om skydd för personen själv och andras väl och ve. Men när det gäller något längre tvång upp till 30 dagar, har skyddet för personen själv fallit bort och han kan endast beredas vård om han utgör ett hot för andra, vilket har sin etiska grundval i preventivt tvång.

Straffrättslig tvångsvård, Tyskland:

The court shall order that any person convicted of any unlawful act committed under the influence of intoxication or whose crime is a result of habitual intoxication, (…) shall be detained in a withdrawal clinic if there is the danger that he will commit serious unlawful acts in consequence of his habit. (Porter, Argandoña & Curran 1999, s. 545)

Ett begånget brott renderar en missbrukare i det här fallet tvångsvård om brottet utfördes till följd av personens missbruksproblem, och om det finns en uppenbar risk för fortsatt brottslighet till följd av personens drogberoende.

Eftersom nästan alla länders lagstiftning innehåller flera olika etiska grundvalar har detta uppmärksammats i studien. Innehåller den till exempel både paternalistiska och preventiva drag har detta redovisats.

I fråga om vilken instans som tar beslutet att bereda en person tvångsvård har detta delats upp på tre grupper: hälsoadministrativt, statsadministrativt och domstol. Med ett hälsoadministrativt beslut avses i studien läkare, psykiatriker eller annan form av hälsovårdande personal, antingen som panel, s.k. tvåläkarintyg, eller enskilt. Med statsadministrativt beslut avses “kommunal socialnämnd”, polismyndighet eller annan statlig eller kommunal myndighet som ej är att räkna som juridisk domstol eller hälsovårdande myndighet. Med domstol avses såväl administrativa domstolar som domstolar för brott och civilrätt.

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Undersökta länder

Totalt finns uppgifter om 88 länder från alla världsdelar. Inom Afrika är dock de västafrikanska länderna svagt representerade. För åtta federativa länder där motsvarande lagstiftning delvis finns på delstatsnivå har dessutom undersökningen gjorts på denna nivå, men då för ett mindre antal delstater. Detta framgår av bilaga 1.

Kategorisering av länder

Ländernas karaktäristika framgår av tabell A i bilaga 2. Kategorisering har krävt författarens bedömning när det gäller avvägningen om ett land skall betraktas ha ett demokratiskt eller auktoritärt styrelseskick. Som redovisats tidigare har länder klassats som auktoritärt styrda då det funnits olika former av kraftiga begränsningar i det folkmaktsutövande som kännetecknar en fungerande demokrati. Exempel på länder som klassats som auktoritära är Kina och Egypten.

Övriga uppgifter om länderna har ej varit föremål för någon tolkning. Dock har vissa landsuppgifter slagits ihop till större grupper för att kunna genomföra frekvenstabeller med överskådligare resultat.

I fråga om dominerande religion i berörda länder har dessa uppgifter sammanställts i tre grupper: kristendom, islam och övriga religioner.

När det gäller huvudsakligt rättsinflytande i ländernas lagstiftning har dessa sammanställts i fyra grupper: anglosaxisk, sharia, sovjetiskt samt övrigt. Liknande indelning har gjorts när det gäller vilket land som har varit eventuell kolonialmakt (eller under dominansförhållande). Indelningen här har varit: England, Sovjet eller övrigt.

Uppgifter beträffande HDI och BNP har saknats i några få fall. Frånvaron av BNP-uppgift har då räknats som bortfall, men saknat HDI-värde har hanterats på annat vis. HDI-värdet har använts för att indela länderna i tre grupper av mer eller mindre utvecklade länder. Indelningen följer FN:s egen klassificering. Länder med “High human development” är länder som ligger inom gränsvärdena 0,800–0,942. Dessa länder har alltså den högsta HDI-nivån. De flesta västeuropeiska länderna placerar sig här men även ett antal arabiska och sydamerikanska. I gruppen “Medium human deve-

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

SOU 2004:3

lopment”, som sträcker sig mellan värdena 0,500–0,799, placerar sig det största antalet länder i världen. De flesta asiatiska, sydamerikanska och arabiska länderna finns i gruppen samt ett antal afrikanska. Den tredje och sista gruppen av länder placerar sig i gruppen “Low human development”. Värdena varierar här mellan 0,275–0,499. Asiatiska och afrikanska länder dominerar gruppen. HDI-värde har saknats för Afghanistan, Irak, San Marino, Somalia och Tonga. Lösningen blev då att imputera värden från ett grannland med förmodad liknande utvecklingsnivå.2

4. Resultat

Ländernas karaktäristika

En översikt av ländernas karaktäristika i förhållande till HDI-värde framgår av tabell 1. (En utförligare genomgång av de specifika ländernas olika karaktäristika finns i tabell A i bilaga 2).

Det finns som väntat samband mellan välfärd så som den mäts med HDI samt med flera andra faktorer, främst naturligtvis ekonomisk styrka (BNP). Tabellen visar att länderna med högst HDI oftare är kristna och demokratiskt styrda länder som varken varit koloniserade av England eller stått under sovjetisk dominans, medan länder med relativt lägre HDI oftare är auktoritärt styrda muslimska länder som varit koloniserade av England. När det gäller rättsinflytande kan man se att det finns ett klart inflytande från sharia i länder med lägst HDI-värde, men även ett visst engelskt rättsinflytande. Tabellen pekar också ut att opiater allmänt sett är de vanligaste drogerna som personer söker vård för, men i gruppen med lägst HDI är också cannabis vanligt.

2 Vid kontroll visade det sig att detta inte påverkade några analyser. Resultaten blev de samma om endast ursprungliga värden användes.

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Tabell 1. Ländernas karaktäristika i förhållande till välfärdsnivå mätt med HDI

	Grupp 1	Grupp 2	Grupp 3
	Lågt HDI	Med. HDI	Högt HDI	Totalt
	n = 10	n = 39	n = 39	n = 88

Statsskick
Republik	90 %	87,2 %	66,7 %	78,4 %
Monarki	10 %	12,8 %	33,3 %	21,6 %
Styrelseform
Auktoritärt	60 %	30,8 %	12,8 %	26,1 %
Demokratiskt	40 %	69,2 %	87,2 %	73,9 %
Huvudsaklig religion
Kristendom	20 %	48,7 %	82,1%	60,2 %
Islam	70 %	33,3 %	10,3 %	27,3 %
Övriga	10 %	17,9 %	7,7 %	12,5 %
Koloniserat efter 1918	100 %	66,7 %	33, 3%	55,7 %
Koloniserad av vilket land?
England	80 %	33,3 %	28,2 %	36,4 %
Sovjet	0 %	25,6 %	15,4 %	18,2 %
Övrigt respektive ej koloniserat	20 %	41 %	56,4 %	45,5 %
Rättsinflytande
Anglosaxisk	30 %	15,4 %	25,6 %	21,6 %
Sharia	60 %	7,7 %	10,3 %	14,8 %
Sovjetiskt	0 %	28,2 %	5,1 %	14,8 %
Övrigt	10 %	48,7 %	59 %	48,9 %
Folkmängd – medelvärde	49,5 milj	95 milj	24 milj	59 milj
Medianålder – medelvärde	18,1 år	24,8 år	34,9 år	28,4 år
HDI – medelvärde	0,4997	0,7114	0,8808	0,7654
BNP per capita– medelvärde	540 $	2009 $	16525$	8300 $
Alkoholkonsumtion i per capita i liter ren alkohol	0,7 L	3,9 L	9 L	5,9 L
Den drog vilken beroende personer i länderna
främst behandlats för (ej alkohol).
Cannabis	40 %	10,3 %	5,1 %	11,4 %
Opiater	50 %	61,5 %	71,8 %	64,8 %
Stimulantia (kokain, amfetamin, qhat m.m.)	10 %	28,2 %	23,1 %	23,9 %

En genomgång av de olika ländernas lagstiftning presenteras på grund av sin omfattning i tabellbilagan (tabeller B–D, bilaga 2). Nedan presenteras en kortare tabell (tabell 2) som sammanfattar hur lagarna ser ut i de tre olika ländergrupperna utifrån välfärdsnivå.

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

SOU 2004:3

Tabell 2. Uppgifter om tvångsvård m.m. i förhållande till välfärdsnivå såsom det mäts med HDI

	N	Lågt HDI	Med. HDI	Högt	Totalt	Signifikans
				HDI
Andel med någon sorts
tvångsvård, därav…	88	70 %	84,6 %	82,1 %	81,8 %	E.s.
Andel med civil akut
tvångsvård	88	0 %	28,2 %	35,9 %	28,4 %	0,080
Andel med civil längre
tvångsvård	88	40 %	51,3 %	51,3 %	50 %	E.s.
Andel med straffrättslig
tvångsvård	88	40 %	51,3 %	44,6 %	46,6 %	E.s.
Andel med vårdinsats i
någon form reglerat i
strafflag inklusive med
samtycke?	86	40 %	78,9 %	65,8 %	68,6 %	0,054
Kriminaliserat miss-
bruk/bruk/innehav	86	22,2 %	42,1 %	43,6 %	40,7 %	E.s.

Som framgår av tabell 2 är tvångsvård totalt sett något mindre vanligt i länder med lågt HDI-värde. Längre civil tvångsvård är den dominerande formen i alla tre ländergrupperna, men i länder med lågt och medelhögt HDI är denna andel lika med andelen som har straffrättslig tvångsvård. Akut civil tvångsvård ökar tydligt med högre HDI-värde. Vårdinsats totalt sett som regleras i strafflag (dvs. både tvångsvård och sådana insatser som kräver samtycke) är vanligare i länder med medelhögt HDI. Kriminaliserat missbruk/- bruk/innehav är också vanligare i länder med högt och medelhögt HDI. Ingen av dessa skillnader uppnår statistisk signifikans, men den högre andelen med civil akut tvångsvård i länder med högst HDI och den högre andelen med straffrättslig insats oavsett samtycke i länder med medelhög HDI tangerar signifikans på fem procentnivån. En noggrannare genomgång av relationerna till HDI framgår av tabell 3, där hela HDI-skalans längd utnyttjas.

Akut civil tvångsvård

Av studiens länder har 28 % någon form av lagstiftning som reglerar akut tvångsvård (se tabell B, bilaga 2). Av de länder som har detta regleras vården till 72 % i mental hälsovårdslag och till 28 % i sociallagstiftning. Den tidsperiod som missbrukaren är omhändertagen varierar maximitiden från 8 timmar till odefinierad tid. Det är

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

viktigt att betona att odefinierad tid just innebär att det i lagen saknas en bortre tidsgräns. Det är alltså inte detsamma som att uppgift saknas. Medianvärdet ligger på 720 timmar, dvs. en månad. Vanligast är att hälsoadministrativa myndigheter beslutar om akut omhändertagande. Om beslutet går att överklaga framgår inte i 14 av de undersökta länderna. Uppgift att beslutet är överklagbart fastslås för åtta länder och motsatsen i tre. När det gäller de etiska grundvalar som den “akuta” lagstiftningen utgår från är det presumerande tvånget gemensamt för alla länder. Vanligt är också att akut tvång dessutom har både preventiv (64 %) och paternalistiskt (64 %) utgångspunkt.

Civil tvångsvård av längre rehabiliterande karaktär

Av de 88 länderna har hälften (50 %) någon form av längre civil tvångsvård (se tabellbilaga C). Av de länder som har sådan lagstiftning regleras den till 66 % i social- eller speciallagstiftning, till 30 % i mental hälsovårdslag. I ett fall är det fråga om strafflag och i ett fall framgår det ej vilken lagstiftning det gäller. Den maximala tidsperiod missbrukaren är omhändertagen varierar mellan en månad och odefinierad tid. Den längsta tidsrymd ett land har angivit är tre år. Dessutom finns det fyra länder som inte har någon maximal vårdtid. Medianvärdet ligger på ett års tvångsvård.

I 25 länder är det domstol som beslutar om tvångsvård, i 11 fall är det statsadministrativa myndigheter, i fyra hälsoadministrativa och i två fall både hälso- och statsadministrativa myndigheter. I 24 fall framgår inte om beslutet/domen går att överklaga. Dock finns uppgift om att överklagan kan göras i 21 länder och motsatsen i två.

När det gäller de etiska grundvalar länderna har i sin lagstiftning visar resultatet att paternalistisk grundval dominerar (85 %) och att preventiv förekommer (45 %) men att presumerande tvång är mer ovanligt (17 %) och Homeriskt tvång är sällsynt (6 %).

Olika insatser för missbrukare som regleras i strafflag

Som redovisats tidigare kan strafflagarna ta upp flera olika insatser för missbrukare. Alla dessa behöver inte vara tvångsvård. Som exempel på insatser där individens samtycke fordras hela vägen kan

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

SOU 2004:3

anges kontraktsvård och vård under verkställighet. Dessutom kan det finnas regler om tvångsvård, dvs. insatser som inte kräver samtycke eller där insatsen sker trots att initialt samtycke ändras (Homeriskt tvång). Först redovisas därför all typ av straffrättsliga insatser, dvs. både de som fullt ut kräver samtycke och därefter de insatser som karaktäriseras som tvångsvård.

Av studiens 88 länder har 61 (69 %) någon form av straffrättslig vård/åtgärd för missbrukare oavsett samtycke (se tabellbilaga D). Av dessa 61 gäller i 35 fall den straffrättsliga lagstiftningen för bruk/- innehav av droger, i elva fall framgår inte detta. Av länderna anger 34 att lagstiftningen också kan gälla för annan drog/alkoholrelaterad brottslighet. När det gäller vård under verkställighet, dvs. att en person kan få vård i fängelse framgår att 13 länder har denna åtgärd. Någon form av kontraktsvård finns i 12 fall. Kortaste tidslängd för åtgärd/vård av straffrättslig karaktär spänner från odefinierad tid till 2 år. Maximal tidslängd sträcker sig från 15 dagar till odefinierad tid. Om man undantar de odefinierade tidslängderna är den kortaste vårdtiden länderna angett en månad och den maximala tiden fem år. Observera alltså att odefinierad tid inte ska förstås som att uppgift saknas. Istället handlar det om att lagstiftningen faktiskt saknar gräns. Medianvärdet för maximal tid ligger på tre år. Den instans som beslutar om åtgärd/vård är till 94 % domstolar.

Beträffande förekomsten av tvångsvård reglerad i strafflag, dvs. att en person blir dömd till vård, döms till fängelse och behandling utan samtycke eller med Homeriskt tvång, visar resultatet att det är 41 länder (47 %) som har någon av dessa möjligheter. Homeriskt tvång utgör en särställning i den här typen av lagstiftning, men det finns två länder som har detta i anslutning till straffrättslig tvångsvård och det är Förenade Arabemiraten och Qatar. Likheterna med någon form av kontraktsvård är tydlig men eftersom man inte har rätt att ta tillbaka sitt samtycke kan det ses som en Homerisk grundval i lagstiftningen. Den kortaste tiden för straffrättslig tvångsvård redovisas för 16 länder, varav 9 länder uppger odefinierad gräns medan de angivna gränserna sträcker sig från 1 till 6 månader. Den maximala tiden för straffrättslig tvångsvård är redovisad för 22 länder, varav 11 uppger odefinierad tid och övriga varierar från 6 månader till 5 år. Fem år blir därmed också medianvärdet för den maximala vårdtiden för straffrättslig tvångsvård.

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Längsta maximala tid för tvångsvård oavsett typ

Uppgift om den maximala vårdtiden totalt sett (oavsett typ av tvångsvård) finns för 46 av de 72 länder som har någon av de tre formerna av tvångsvård. Denna varierar från 14 dagar till tre år i definierad tid, vartill kommer 15 länder med odefinierad maximal tid. Medianvärdet för den maximala vårdtiden oavsett typ av tvångsvård är ett år.

Hur hänger kriminalisering och de olika typerna av tvångsvård ihop?

Samband mellan kriminaliserat bruk/missbruk/innehav och förekomst av tvångsvård samt de olika typerna av tvångsvård undersöktes med korstabulering.

Det finns inget tydligt samband mellan kriminaliserat bruk/- missbruk/innehav och tvångsvård totalt sett. Bland de som tillämpar kriminalisering har 86 % tvångsvård och bland de som inte tillämpar kriminalisering har 78 % tvångsvård.

Däremot finns det klara samband mellan kriminalisering och typ av tvångsvård. Bland de som tillämpar kriminalisering har samtliga en straffrättslig tvångsvård jämfört med endast hälften av övriga (Chi- 2: p < 0,001). Förhållandet är det rakt motsatta när det gäller de båda formerna av civil tvångsvård. Bland dem som tillämpar kriminalisering har endast 11 % en civil akut tvångsvård jämfört med 41 % av dem som inte tillämpar kriminalisering (p = 0,003). Bland dem som tillämpar kriminalisering har 34 % en längre rehabiliterande civil tvångsvård, medan motsvarande andel för de övriga uppgår till 59 % (p = 0,025).

Mellan de båda formerna av civil tvångsvård finns också klara samband. Att ha den ena formen ökar chansen att man också har den andra formen av civil tvångsvård. Av de som har akut civil tvångsvård är även längre rehabiliterande tvångsvård ungefär dubbelt så vanlig jämfört med dem som saknar akut tvångsvård (76 % respektive 40 %; p = 0,002).

Slutligen prövades om det finns något samband mellan förekomst av straffrättslig tvångsvård å ena sidan och de båda formerna av civil tvångsvård å den andra. Länder med straffrättslig tvångsvård saknar i större utsträckning än andra både civil akut tvångsvård

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

SOU 2004:3

(17 % jämfört med 38 %; p = 0,028) och längre rehabiliterande civil tvångsvård (39 % jämfört med 60 %; p = 0,054).

Kan vi finna samband mellan länderfaktorer och tvångsvård?

Frågan är då vad som styr förekomsten av den ena respektive den andra sortens tvångsvård. En genomgång av tvångsvård totalt och olika former av denna samt av lagstiftning som kriminaliserar bruk/missbruk/innehav i relation till olika länderfaktorer redovisas i tabell 3.

Tabellens resultat kan sammanfattas enligt följande:

•Tvångsvård totalt finns något oftare i rikare länder (högre BNP) med högre HDI-värde och som inte varit kolonier eller under sovjetdominans efter första världskriget. Här är dock sambanden svaga.

•Akut civil tvångsvård är betydligt vanligare i demokratiska länder med högre medianålder, högre HDI samt i länder med sovjetiskt rättsinflytande, eller som tidigare varit under sovjetisk dominans.

•Längre civil tvångsvård finns oftare i rikare länder (högre BNP) med högre medianålder, eller länder med sovjetiskt rättsinflytande, eller som tidigare stått under sovjetisk dominans.

•Straffrättslig tvångsvård finns oftare i auktoritära länder med något lägre medianålder som varken haft angloamerikanskt eller sovjetiskt rättsinflytande, men däremot sharia eller övrigt.

•Kriminaliserat innehav/bruk/missbruk finns oftare i auktoritärt styrda länder och i länder med rättsinflytande av sharia och som ej stått under sovjetisk dominans.

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Tabell 3. Förekomst av olika sorts tvångsvård och kriminaliserat innehav/bruk/missbruk relaterat till olika länderfaktorer. (Signifikans är markerad.).

		Tvångsvård,	Akut civil	Längre civil	Straffrättslig	Kriminaliserat inne-
		någon form	tvångsvård	tvångsvård	tvångsvård	hav/bruk/missbruk (a)
	N	%	%	%	%	N	%
Totalt	88	82	28	50	47	86	41
Världsdel #
Asien	27	85	15	52	48	25	52
Afrika	12	75	17	33	58	12	50
Europa	30	80	50	63	30	30	30
Nordamerika	6	67	33	33	50	6	33
Sydamerika	9	100	0	33	89	9	56
Oceanien	4	75	50	50	25	4	0
Statsskick
Republik	69	80	26	48	46	67	42
Monarki	19	90	37	58	47	19	37
Styrelsesätt
Auktoritärt	23	83	9	44	61 †	21	67**
Demokrati	65	82	35 *	52	42	65	32
Dominerande
religion
Kristendom	53	81	34	53	47	53	34
Islam	24	88	21	42	50	23	52
Övriga	11	73	18	55	36	10	50
Koloni/dominans
efter 1918
Nej	39	90 †	28	49	64 **	39	49
Ja	49	76	29	51	33	47	34
I så fall av…
England	32	75	16	47	38	30	43
Sovjetdominans	16	81	69 ***	75 †	19	16	6
Annat/Inget	40	88	23	43	65 **	40	53	**
Rättsinflytande
Angloamerik.	19	74	26	48	32	19	26
Sharia	13	85	0	31	62 *	12	75***
Sovjetiskt	13	77	69 ***	69 *	15	13	0
Övrigt	43	86	26	51	58	42	56
Dominerande drog
Cannabis	10	70	20	30	60	10	40
Opiater	57	81	33	53	40	55	42
Stimulantia	21	91	19	52	57	21	38

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare													SOU 2004:3

	N	m (sd)		N	m (sd)		N	m (sd)		N	m (sd)		N	m (sd)
Alkoholkons / cap.
Ej förekomst…	14	6,06	(4,71)	49	5,65	(4,38)	34	5,86	(3.95)	42	6,11	(4,52)	45	6,13 (3,86)
Förekomst…	59	5,98	(4,06)	24	6,71	(3,64)	39	6,12	(4,39)	31	5,85	(3,69)	26	6,19 (4,59)
Folkmängd, miljoner inv.
Ej förekoms…	16	32,3	(41,2)	63	68,4	(197,8)	44	35,1	(44,4)	47	46,3	(143,0)	51	40,8 (56,1)
Förekomst…	72	65,0	(187,5)	25	35,6	(61,5)	44	83,0	(236,3)	41	73,7	(198,7)	35	87,9 (261,8)
HDI
Ej förekomst…	16	0,71	(0,17)	63	0,74	(0,14)	44	0,75	(0,14)	47	0,76	(0,16)	51	0,76	(0,15)
Förekomst…	72	0,77	(0,13) †	25	0,82	(0,11) **	44	0,78	(0,14)	41	0,76	(0,12)	35	0,76	(0,13)
Medianålder, år
Ej förekomst…	16	27,0	(8,3)	61	26,4	(7,2)	44	26,5	(6,9)	47	29,6	(8,2) †	51	29,2	(8,0)
Förekomst…	70	28,7	(7,5)	25	33,2	(6,6) ***	42	30,2	(7,9) *	39	26,9	(6,6)	33	27,5	(7,0)
BNP/capita(milj.$)
Ej förekomst…	16	5,36 (7,60)		61	7,30	(9,80)	44	5,89	(6,71)	47	9,39(11,71)		51	8,78	(11,80)
Förekomst…	70	8,98 (11,03)†		25	10,76 (12,00)		42	10,61(12,84)*		39	6,99	(8,86)	33	7,60	(8,64)

† : p < 0,20; * : p < 0,05; **: p < 0,01; ***: p < 0,001; # Kan ej signifikansprövas pga. för få länder i vissa världsdelar; (a) uppgift saknas för två länder.

Multivariata modeller prövades, men redovisas inte här eftersom de i huvudsak endast bekräftade dessa slutsatser.3 Dessutom finns ett pedagogiskt problem som har att göra med den enorma skillnaden i skalstorlek mellan olika variabler, vilket gör att vissa oddskvoter synes extremt stora och andra extremt små utan att detta korrekt återspeglar faktorns betydelse.

Förekomst av tvångsvård med särskild etisk problematik

Diskussionen om tvångsvårdens etiska dilemman i Sverige har under senare år i stor utsträckning fokuserat på det paternalistiska draget, dvs. tvångsvård mot beslutskapabla individer för deras egen skull samt socialt preventiva inslag, dvs. tvångsvård mot en individ till skydd för tredje man utan att brott har begåtts. Däremot har tvångsvård som refererar till den enskildes egna uttryckta eller antagna vilja (homeriskt respektive presumerande tvång) inte ansetts lika problematisk (Tännsjö 1994). Internationellt har, som vi sett, fokus i stor utsträckning legat på straffrättsligt tvång, särskilt i de fall då brottet ifråga just varit bruket, missbruket eller innehavet i sig och inte brott riktat mot annan (Porter et al. 1999). I sådana fall utövas ju tvång mot beslutskapabla individer utan att andra personer behöver ha skadats. Här ska de etiskt mer problematiska formerna både inom civilrätt och straffrätt behandlas. Hur vanligt

3 Se Israelsson (2003).

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

förekommande är dessa internationellt och hur långa är de maximala vårdtiderna i dessa fall?

Sammanlagt 44 länder (50 %) har paternalistisk eller socialt preventiv grundval för någon civil tvångsvård. För 32 av dessa finns uppgifter om maximal vårdtid. Två har en månad eller kortare, fyra har tre månader. Åtta länder har sex månader. Arton länder har längre tider varierande från nio månader till tre år. Medianen är ett år.

Tjugotre länder (26 %) har straffrättslig tvångsvård som kan utdömas då brottet är bruk, missbruk eller innehav av alkohol eller droger. För 13 av dessa finns uppgifter om maximal vårdtid. Ett land har två veckor och ett annat har sex månader. Övriga 11 länder har längre tider, varierande från 1 till 5 år. Medianen är 5 år utgående från att odefinierad maximal tid kan vara längre än så.

Totalt sett är det 61 länder (69 %) som tillämpar någon av dessa etiskt problematiska former av tvångsvård. För 42 av dessa finns uppgift om maximal vårdtid. Medianen är femton månader. Ett land har två veckor. Ett land har sex månader och alla övriga 40 länder har längre maximal vårdtid för tvångsvård med någon form av problematisk etisk grundval.

Sverige med sina inslag av paternalism och social prevention i LVM hör till den stora majoriteten av länder som har någon etiskt problematisk grundval för sin tvångsvård. Det finns också möjlighet till straffrättslig tvångsvård genom “överlämnande till vård enligt LVM” (BrB kap 31 § 2). Vid tillämpning av lagrummet utgår rätten från rekvisiten i LVM. Tvångsvård på grundval av innehav, bruk eller missbruk på straffrättslig grund utanför LVM ryms ej i svensk lag. I Europa är det 67 procent av länderna som har någon etiskt problematisk form av civil tvångsvård, men bara 10 procent som har den straffrättsliga etiskt problematiska formen. Sammanlagt är det 73 procent som har någon av dessa två. LVM framstår därmed som relativt typisk för europeisk lagstiftning. Jämfört med övriga länder för vilka uppgifter om vårdtider finns har Sverige dock relativt kort maximal vårdtid. Detta gäller även om synfältet begränsas till Europa.

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

SOU 2004:3

5. Diskussion

Sammanfattning av de viktigaste resultaten

Totalt sätt förekommer någon typ av tvångsvård i de allra flesta länder. I 82 % av de 88 studerade länderna finns någon av de tre typerna av tvångsvård.

Av studiens länder har 28 % lagstiftning som reglerar akut civil tvångsvård av substansmissbrukare. Akut tvångsvård regleras oftast i mental hälsovårdslag. Medianvärdet för maximal vårdtidslängd är en månad. Den etiska grundval som är gemensam för dessa länder är det presumerande tvånget som ofta existerar i kombination med både preventivt och paternalistiskt tvång. Analysen visar att högre välfärd (så som det mäts med HDI) eller någon form av tidigare sovjetiskt inflytande förefaller öka chanserna för någon form av akut tvångsvård av missbrukare.

Hälften av studiens länder har lagstiftning som reglerar längre civil tvångsvård. Vanligast är att denna regleras i sociallagstiftning. Medianvärdet för maximal vårdtidslängd är ett år. Den etiska grundval som är mest förekommande är den paternalistiska. Preventivt tvång förekommer medan presumerande tvång är ovanligare och homeriskt tvång är sällsynt. Analysen visar att högre HDI eller någon form av tidigare sovjetisk dominans tycks öka sannolikheten för att landet har någon form av längre civil tvångsvård av missbrukare.

Närmare hälften (47 %) har straffrättslig tvångsvård. Medianvärdet för den maximala straffrättsliga tvångsvårdens längd är fem år. Analysen visar att hög medianålder och en kolonial historia förefaller minska sannolikheten för ett land har någon form av straffrättslig tvångsvård; ett auktoritärt styrelseskick tycks ha en motsatt effekt.

Samband mellan tvångsvård och olika länderfaktorer

Studien finner inga starka samband mellan länderfaktorer och generell förekomst av tvångsvård oavsett typ. I något högre grad finns dock tvångsvård i rikare länder med högre HDI-värde. Men det förefaller som om det kan finnas olika logiker bakom de olika typerna av tvångsvård och för dessa separat kan tydligare samband med länderfaktorer påvisas.

Den minst vanliga formen, akut tvångsvård, regleras främst i mental hälsovårdslag och har en presumerande etisk grundval. Av

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

detta följer att det är ett behov av vård hos en beslutsinkapabel person som huvudsakligen styr den akuta tvångsvården. Eftersom den främst förekommer i demokratiska länder med högre HDI och högre medianålder och i f.d. sovjetdominerade länder är det möjligt att tolka detta som en del av en välfärdslogik.

Den längre civila tvångsvården regleras vanligtvis i sociallagstiftning och har paternalistisk men också ofta en preventiv etisk grundval. Det är alltså vårdbehovet hos beslutskapabla individer men också ett farlighetskriterium som styr den längre civila tvångsvården. Denna form är vanligare, vilket möjligen kan bero på att det både finns välfärdsaspekter och samhällsskydd i denna logik. Längre civil tvångsvård förekommer dels i länder med starkare ekonomier, dels i länder som stått under sovjetiskt inflytande. Längre rehabilitering av personer med låg motivation är kostsam och i länder med knappa ekonomier har man möjligen inte velat satsa på detta, utom i sovjetdominerade stater där den av tradition innehöll stark tonvikt på arbetsdrift.

Straffrättslig tvångsvård är också vanlig, men skiljer sig tydligt från de båda formerna av civil tvångsvård. I någon utsträckning finns motsatta tendenser. Länder med ung medianålder som varken har haft angloamerikanskt eller sovjetiskt rättsinflytande har i högre utsträckning den straffrättsliga modellen, medan däremot shariainflytande och auktoritärt styre ökar möjligheten för straffrättslig modell.

Kriminaliserat bruk/missbruk/innehav tycks i detta sammanhang delvis följa samma mönster som straffrättslig tvångsvård. På samma sätt väljs kriminalisering av auktoritära länder vars rättsordning står under inflytande av sharia, medan de som följt en angloamerikansk eller sovjetisk rättstradition valt bort detta.

Internationell anpassning

WHO presenterade redan 1967 policy och program för prevention och behandling av beroende av alkohol och droger. WHO rekommenderade medlemsländerna att betrakta substansmissbrukare som sjuka och i behov av medicinsk vård och rehabilitering. Detta bröt med den tidigare dominerande ståndpunkten att bruk eller missbruk av en substans skall betraktas som en kriminell handling och regleras av strafflag. I översiktsstudien nästan 20 år senare (Porter, Arif & Curran 1986) som omfattade 43 länder och territorier fann

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

SOU 2004:3

man att medlemsländerna uppvisade stora skillnader i vilken lagstiftning som användes för att bereda både frivillig- och tvångsvård för substansmissbrukare. Av de 27 länder som då angav att de hade någon form av tvångsvård förekom straffrättslig tvångsvård i 14 länder.

Förenta Nationernas generalförsamlings ambition 1990 att koordinera de internationella aktiviteterna rörande missbruk av narkotika presenterades i publikationen Political declaration and global program of action for international cooperation in the control of drug abuse and illicit trafficking in narcotic drugs and psychotropic substances. Där presenterade man bland annat riktlinjer och rekommendationer för utveckling av ländernas lagstiftning på området.

FN:s och WHO:s publikationer uttrycker en ambition från organisationerna och medlemsländerna att internationellt förändra synen på missbruk och lagstiftning som reglerar vården av missbrukarna, utifrån nya kunskaper och rön. Vi kan i denna studie se att rekommendationen från 1967 tycks ha haft varierande genomslag i olika länder. Utvecklade länder med starkare ekonomier och högre välfärd har i högre utsträckning följt med. Mindre utvecklade länder som också ofta har ung medianålder har i högre utsträckning hållit fast vid straffrättsligt tvång, men påverkan av engelsk och sovjetisk rätt minskar sannolikheten för detta. En förklaring till det senare kan vara att om man tagit över den forna kolonialmaktens reformer präglas man av denna. Om så inte är fallet har man kanske inte prioriterat dessa frågor i lagstiftningsarbetet. Man kan också fråga sig om vissa av dessa länder tagit intryck av och hjälp från WHO i sitt lagstiftningsarbete. Den “civila” tvångsvården tycks däremot vara en del av välfärdsprojekten i mer utvecklade länder, även om det härvidlag finns skillnader mellan å ena sidan akuta medicinska och å andra sidan längre (och ibland dyrare) rehabiliterande insatser.

Sveriges position när det gäller lag om tvångsvård tycks följa vad som gäller många andra länder, särskilt sådana som har samma utveckling och tradition i stort. Däremot kan det tyckas märkligt att Sverige har kriminaliserat innehav av droger även för eget bruk, vilket i detta avseende för oss i sällskap med auktoritära länder med helt annan rättstradition. Frågan är om detta är förenligt med WHO:s rekommendation.

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Referenser

Agevall, Lena & Klasson, Torgny (2000 red). Demokrati i praktiken. Lund: Studentlitteratur.

Dogan, Mattei & Pelassy, Dominique (1984). How to compare nations: strategies in comparative politics. New Jersey: Chathan house publishers.

Gerdner, Arne (1998). Compulsory treatment for alcohol use disorders – clinical and methodological studies of treatment outcome. Akademisk avhandling. Lunds universitet: Avdelningen för klinisk alkoholforskning.

Gustafsson, Ewa (2001). Missbrukare i rättsstaten –- en rättsvetenskaplig studie om lagstiftningen rörande tvångsvård av vuxna missbrukare. Akademisk avhandling. Stockholm: Norstedts Juridik.

Held, David (1996). Demokratimodeller: Från klassisk demokrati till demokratisk autonomi. Göteborg: Daidalos.

Hofstede, Geert (1984). Culture's consequences: International differences in work-related values. London: SAGE publications.

Israelsson, Magnus (2003). Tvång – Lag – Etik: Internationell utblick och komparativ analys av lagstiftning gällande tvångsvård av substansmissbrukare. Östersund: Institutionen för socialt arbete, Mitthögskolan (C-uppsats).

Madriddeklarationen 1996. I: Wistedt, Börje (1998). Tvångsvård – kliniska riktlinjer för utredning och behandling. Stockholm: Svensk Psykiatri.

Porter, Lane, Arif, Awni E. & Curran, William J. (1986). The law and the treatment of drug and alcohol-dependent persons – a comparative study of existing legislation. Geneva: World Health Organization.

Porter, Lane, Argandoña, Mario & Curran William J. (1999). Drug and alcohol dependence policies, legislation and programmes for treatment and rehabilitation. Geneva: Substance abuse department, social change and mental health, World Health Organization.

Riksdagens Revisorer (2003). Med tvång och god vilja – vad gör Statens institutionsstyrelse? 2002/03:RR9.

The Europe World Yearbook 2000, 41: edition. Surrey: Unwin brothers Ltd.

Turner, Barry (2003, red.). The Statesman’s yearbook – the politics, cultures and economies of the world. Bath: Palgrave Macmillan Ltd.

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

SOU 2004:3

Tännsjö, Torbjörn (1994). Tvång i vården. Stockholm: Thales. United Nations International Drug Control Programme

(UNDCP) (2002). Global illicit drug trends 2002. Vienna: The United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC).

The United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC) (2002). World situation with regard to drug abuse, in particular the spread of human immunodeficiency virus/acquired immunodeficiency syndrome (HIV/AIDS) through drug injection. Vienna: UNODC.

United Nations Office for Drug Control and Crime Prevention (UNODCCP) (2001). World drug report 2000. Vienna: UNODCCP.

WHO (1999). Global Status Report on Alcohol. Geneva: World Health Organization.

WHO (2001). Non-voluntary treatment of alcohol and drug dependence – a European perspective, Report of the meeting in Moscow, Russia 22–23 April 1999. Copenhagen: World Health Organization, WHO:s regional office for Europe.

Otryckta källor

Nationalencyklopedien multimedia 2000 plus. (2000). CD-rom. Höganäs: Bra böcker AB

Central Intelligence Agency

The World fact book 2002. http://www.cia.gov/cia/publications/factbook/index.html Besökt under maj 2003.

United Nations population division

World population prospects: The 2002 revision population database. http://esa.un.org/unpp/index.asp?panel=2

Besökt under maj 2003.

World Health Organization

Countries information

http://www.who.int/country/en/

Besökt under maj 2003.

Bilaga 1

Förteckning över undersökta länder och delstater

Afrika	Asien	Europa	Nordamerika	Oceanien	Sydamerika
Egypten	Afghanistan	Armenien	Belize	Australien	Argentina
Kenya	Bahrain	Azerbaijan	Costa Rica	Nya Zeeland	Bolivia
Madagaskar	Bangladesh	Cypern	Kanada	Papua	Brasilien
				nya Guinea
Mauritius	Filipinerna	Danmark	Mexico	Tonga	Chile
Nigeria	Förenade	Finland	Trinidad/-		Colombia
	Arabemiraten		Tobago
Senegal	Indien	Frankrike	USA		Ecuador
Seychellerna	Indonesien	Georgien			Paraguay
Somalia	Irak	Grekland			Peru
Sydafrika	Iran	Irland			Venezuela
Tunisien	Israel	Italien
Zambia	Japan	Lettland
Zimbabwe	Jordanien	Litauen
	Kazakstan	Malta		DELSTATER i studien som stude-
	Kina	Moldavien		rats vid sidan om federal lag
	Kina	Moldavien
	Kuwait	Norge		Australien: New South Wales
	Kyrgyzstan	Polen		Australien: Queensland
	Malaysia	Portugal		Indien: Bihar
	Myanmar	Ryssland		Kina: Hong Kong
	Pakistan	San Marino		Kina: Macao
	Qatar	Schweiz		Kanada: British Columbia
	Singapore	Slovakien		Kanada: Nova Scotia
	Sri Lanka	Spanien		Kanada: Prince Edwards Island
				Kanada: Prince Edwards Island
	Tajikistan	Storbritannien		Schweiz: Genève
	Thailand	Sverige		Spanien: Katalonien
	Turkiet	Tjeckien		Tyskland: Bayern
	Uzbekistan	Tyskland		USA: Connecticut
	Vietnam	Ukraina
		Ungern
		Vitryssland
		Österrike

Bilaga 2

Tabell A, B, C och D

Tabell A. Översikt över länder och deras olika karaktäristika.

Land	Världsdel	Styrelseform	Dominerande	Koloni/	Rätts-	Invånare	Ålder	HDI BNP
			religion	dominans	inflytande	(miljoner) (median)
				efter 1918
Afghanistan	Republik	Auktoritärt	Islam sunni	England	Sharia	22	18,1	0,49	-----
Argentina	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen		Spanien	37	27,9	0,84	7220
Armenien	Republik	Demokratiskt	Ortodox kristen	Sovjet	Sovjet	30,7	30,7	0,75	660
Australien	Monarki	Demokratiskt	Kristendom	England	England	35,2	35,2	0,94	17500
Azerbaijan	Republik	Demokratiskt	Islam shia	Sovjet	Sovjet	8	25,6	0,74	730
Bahrain	Monarki	Auktoritärt	Islam shia		Sharia	0,64	26,9	0,83	7500
Bangladesh	Republik	Demokratiskt	Islam sunni	England	Sharia	137	20	0,48	220
Belize	Monarki	Demokratiskt	Katolsk kristen	England	England	0,24	19,8	0,78	2700
Bolivia	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen			8	20,1	0,65	830
Brasilien	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen		Portugal	165	25,4	0,76	4400
Chile	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen		Frankrike	15	28,3	0,83	4860
Colombia	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen			38	24	0,77	2280
Costa Rica	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen			3,6	24,5	0,82	2400
Cypern	Republik	Demokratiskt	Ortodox kristen	England	England	0,75	33,4	0,88	13720
Danmark	Monarki	Demokratiskt	Kristendom			5,3	38,7	0,93	32500
Ecuador	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen		Spanien	12	22,7	0,73	1590
Egypten	Republik	Auktoritärt	Islam sunni	England	Sharia	65,7	21,3	0,64	1080
Filippinerna	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen		Spanien	72,2	20,9	0,75	1160
Finland	Republik	Demokratiskt	Kristendom			5,2	39,4	0,93	24080
Frankrike	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen			58,8	37,6	0,93	24990
F. Ar Emiraten	Monarki	Auktoritärt	Islam sunni	England	Sharia	2,4	29,6	0,81	21420
Georgien	Republik	Demokratiskt	Islam sunni	Sovjet	Sovjet	5,4	34,8	0,75	850
Grekland	Republik	Demokratiskt	Ortodox kristen			10,6	39,1	0,89	11460
Indien	Republik	Demokratiskt	Hinduism	England	England	976	23,4	0,58	380
Indonesien	Republik	Auktoritärt	Islam sunni	Holland	Holland	206,5	24,6	0,68	1150
Irak	Republik	Auktoritärt	Islam shia	England	Sharia	21,8	18,7	0,70	882
Iran	Republik	Auktoritärt	Islam shia	England	Sharia	73,1	20,6	0,72	2230
Irland	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen	England	England	3,6	31,6	0,93	18280
Israel	Republik	Demokratiskt	Judendom		England	3,6	27,9	0,90	15870
Italien	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen			57,2	40,2	0,91	19880
Japan	Monarki	Demokratiskt	Shinto		Tyskland	126	41,3	0,93	36970
Jordanien	Monarki	Auktoritärt	Islam sunni	England	Sharia	6	20,1	0,72	1650
Kanada	Monarki	Demokratiskt	Kristendom	England	England	31	36,9	0,94	19020
Kazakstan	Republik	Demokratiskt	Islam sunni	Sovjet	Sovjet	17	27,9	0,75	1350
Kenya	Republik	Demokratiskt	Kristendom	England	England	29	17,7	0,51	320
Kina	Republik	Auktoritärt	Kommunism mm			1255	30	0,73	750
Kuwait	Monarki	Auktoritärt	Islam sunni	England	Sharia	1,8	28,6	0,81	17390
Kyrgyzstan	Republik	Demokratiskt	Islam sunni	Sovjet	Sovjet	4,5	23,2	0,71	550
Lettland	Republik	Demokratiskt	Kristendom	Sovjet	Sovjet	2,4	37,8	0,80	2200
Litauen	Republik	Demokratiskt	Kristendom	Sovjet	Sovjet	3,7	36	0,81	2230
Madagaskar	Republik	Demokratiskt	Inhemska	Frankrike	Frankrike	16,3	17,5	0,47	250

Bilaga 2

SOU 2004:3

Malaysia	Monarki	Demokratiskt	Islam sunni	England	England	21,5	23,6	0,78	4680
Malta	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen	England	Frankrike	0,38	36,5	0,88	8630
Mauritius	Republik	Demokratiskt	Hinduism	England	Frankrike	1,2	28,9	0,77	3710
Mexico	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen		Frankrike	98,5	22,9	0,80	3670
Moldavien	Republik	Demokratiskt	Ortodox kristen	Sovjet	Sovjet	4,5	31,7	0,70	590
Myanmar	Republik	Auktoritärt	Buddism	England	England	49,6	23,4	0,55	2610
Nigeria	Republik	Auktoritärt	Islam sunni	England	England	121,8	17,3	0,46	240
Norge	Monarki	Demokratiskt	Kristendom			4,4	37,2	0,94	36100
Nya Zeeland	Monarki	Demokratiskt	Kristendom	England	England	3,7	34,5	0,92	16800
Pakistan	Republik	Auktoritärt	Islam sunni	England	Sharia	147,8	18,8	0,50	480
Papua Nya-	Monarki	Demokratiskt	Kristendom	England	England	4,6	19,1	0,54	1150
Guinea
Paraguay	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen			5,3	19,7	0,74	1850
Peru	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen			26,1	22,7	0,75	2420
Polen	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen	Sovjet inf.		38,7	35,2	0,83	3230
Portugal	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen			9,8	37	0,88	10160
Qatar	Monarki	Auktoritärt	Islam sunni		Sharia	0,7	31	0,80	14540
Ryssland	Republik	Demokratiskt	Ortodox kristen		Sovjet	146,3	36,8	0,78	2740
San Marino	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen			0,02	-----	0,91
Schweiz	Republik	Demokratiskt	Kristendom			7,3	40,2	0,93	44350
Senegal	Republik	Demokratiskt	Islam sunni	Frankrike	Sharia	9,0	17,6	0,43	570
Seychellerna	Republik	Auktoritärt	Katolsk kristen	England	England	0,08	-----	0,81	6880
Singapore	Republik	Demokratiskt	Konfucianism	England	England	3,5	34,5	0,89	26730
			mfl kinesiska
Slovakien	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen	Sovjet inf.		5,4	34	0,84	3700
Somalia	Republik	Auktoritärt	Islam sunni	England	Sharia	10,7	16	0,33	105
Spanien	Monarki	Demokratiskt	Katolsk kristen			39,8	37,4	0,91	14490
Sri Lanka	Republik	Auktoritärt	Buddism	England	Holland	18,5	29,1	0,74	14800
Storbritannien	Monarki	Demokratiskt	Kristendom			58,2	37,7	0,94	18340
Sverige	Monarki	Demokratiskt	Kristendom			8,8	39,6	0,94	25710
Sydafrika	Republik	Demokratiskt	Kristendom	England	Holland	44,3	22,6	0,70	3520
Tajikistan	Republik	Demokratiskt	Islam sunni	Sovjet	Sovjet	6,2	19,9	0,67	330
Thailand	Monarki	Demokratiskt	Buddism		Frankrike	61,5	27,5	0,76	2740
Tjeckien	Republik	Demokratiskt	Kristendom	Sovjet inf.		10,2	37,6	0,85	4740
Tonga	Monarki	Auktoritärt	Kristendom	England	England	0,1	20,3	0,53	1790
Trinidad &	Republik	Demokratiskt	Kristendom	England	England	1,1	27,6	0,81	3870
Tobago
Tunisien	Republik	Auktoritärt	Islam sunni	Frankrike	Frankrike	9,5	24,4	0,72	1930
Turkiet	Republik	Demokratiskt	Islam sunni		Schweiz	63,8	24,2	0,74	1830
Tyskland	Republik	Demokratiskt	Kristendom			82	39,9	0,93	28870
Ukraina	Republik	Demokratiskt	Ortodox kristen	Sovjet	Sovjet	51,2	37,3	0,75	1200
Ungern	Republik	Demokratiskt	Kristendom	Sovjet inf.		9,9	38,1	0,84	4120
USA	Republik	Demokratiskt	Kristendom		England	274	35,2	0,94	29080
Uzbekistan	Republik	Auktoritärt	Islam sunni	Sovjet	Sovjet	24,1	21,5	0,73	1010
Venezuela	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen			23,2	23,1	0,77	3020
Vietnam	Republik	Auktoritärt	Buddism	Frankrike	Sovjet	77,9	23,1	0,69	290
Vitryssland	Republik	Auktoritärt	Ortodox kristen	Sovjet	Sovjet	10,3	36,5	0,79	2150
Zambia	Republik	Demokratiskt	Kristendom	England	England	8,7	16,7	0,43	360
Zimbabwe	Republik	Auktoritärt	Kristendom	England	Holland	11,9	17,5	0,55	610
Österrike	Republik	Demokratiskt	Katolsk kristen			8,2	38,3	0,93	28110

Tabell B. Länder i vilka det finns lagstiftning som reglerar civil akut tvångsvård.

Land	Typ	Beskrivning, rekvisit, grunder	Antal timmar Beslutsinstans			Etisk grundval
	av lag		Min	Max		Homeriskt	PaternalistisktPresumerandePreventivt
	av lag
Armenien	Mental	Psykos, behov av vård, fara för sig själv eller andra.	720	4320	Hälso-	Nej	Ja	Ja	Ja
					administrativt
Australien	Mental	Berusad och desorienterad person pga alkohol/drogbruk.	8	96	Hälso-	Nej	Nej	Ja	Nej
N. S. Wales					administrativt
Azerbaijan	Mental	Alkohol eller drogrelaterad psykos. Omhändertagen till	24	Odef	Hälso-	Nej	Nej	Ja	Nej
		förbättrad.			administrativt
					administrativt
Finland	Mental	Person som pga drog/alkoholbruk är i behov av omedelbar	Ej uppg	120	Hälso-	Nej	Ja	Ja	Ja
		medicinsk tillsyn eller är farlig för sig själv och andra.			administrativt
					administrativt
Georgien	Mental	Berusning, psykos, fara för sig själv eller andra, störande av	Ej uppg Ej uppg		Samtliga instanser	Nej	Ja	Ja	Ja
		allmän ordning pga alkohol/drog påverkan i offentlig miljö
Grekland	Social	Lagen ger rätt att labtesta och medicinskt undersöka person	Ej uppg Ej uppg Domstol			Nej	Nej	Ja	Nej
		som misstänks vara drogberoende. Uppvisande av akuta
		symptom ska leda till avgiftning vid särskilt center.
Japan	Mental	Drogberoende person eller misstanke om detta, och är en	Ej uppg	720	Statsadministrativt	Nej	Ja	Ja	Ja
		fara för sig själv eller annan, eller har drogrelaterad psykos,
		kan få undergå psykiatrisk undersökning. Finns beroende
		kan personen behandlas i max 30 dagar.
Kanada	Social	Person som på offentlig plats är intoxifierad av	Ej uppg	336	Hälso-	Nej	Nej	Ja	Nej
P. Edw. Isl		alkohol/narkotika får av polis omhändertas för tillnyktring			administrativt
P. Edw. Isl		eller föras till sjukhus för vård om behov finnes. Tvångsvård			administrativt

		bereds om personen är en fara för sig själv
Kenya	Mental	Alkohol/drog relaterad störning eller farlig för sig själv eller Ej uppg		72	Hälso-	Nej	Ja	Ja	Ja
		andra.			administrativt
					administrativt
Kyrgyzstan	Mental	Akut alkohol/drog relaterad psykos och fara för sig själv och Odef		4320	Hälso-	Nej	Ja	Ja	Ja
		annan.			administrativt
					administrativt
Litauen	Mental	Allvarlig berusning, psykos, mental desorientering, fara för	72	720	Hälso-	Nej	Ja	Ja	Ja
		sig själv och andra, oförmåga, kan vårdas vid sjukhus			administrativt
					administrativt
Mauritius	Mental	Allvarlig alkoholrelaterad psykos mm behandlas vid psy-	Ej uppg Ej uppg Hälso-			Nej	Nej	Ja	Nej
		kiatriskt sjukhus.			administrativt
					administrativt
Moldavien	Social	Alkohol/drog relaterad psykos, mental el fysisk hälsoför-	240	4320	Hälso-	Nej	Ja	Ja	Ja
		sämring, fara för sig själv eller andra, oförmåga pga av			administrativt
		berusning, störande av allmän ordning.			administrativt
		berusning, störande av allmän ordning.
Norge	Mental	Undersökning av mental status om person är oförmögen att	Ej uppg	504	Hälso-	Nej	Nej	Ja	Nej
		söka vård själv eller lider av allvarlig psykisk störning och			administrativt
		kan vara i behov av vård. Undersökning får ske i tre veckor,			administrativt

		samt beredande av eventuell fortsatt vård.
Nya Zeeland	Mental	Berusad person på allmän plats kan av polis föras till sitt	Ej uppg	12	Statsadministrativt	Nej	Nej	Ja	Nej
		hem, polisstation men om behov finns skall personen föras
		till avgiftningscentra.
Polen	Mental	Av alkohol/droger orsakad psykos och fara för sig själv och	Ej uppg Ej uppg Hälso-			Nej	Ja	Ja	Ja
		andra.			administrativt
					administrativt

Portugal Social

Ryssland Mental

Storbritt. Mental

(Eng, Wales)

Sverige Social

Tajikistan Mental

Tjeckien Mental

USA Social

Connecticut

Uzbekistan Mental

Vitryssland Social

I akuta fall kan rätten provisoriskt döma till tvångsvård om personen blivit medicinskt undersökt och hörts med assistans av jur. rådgivare.

Alkohol och drogrelaterad psykos allvarlig drog/alkohol berusning och fara för sig själv och andra.

Person som enbart är missbrukare av alkohol/narkotika kan inte beredas tvångsvård. Men det är tillåtet att omhänderta person som är beroende och därför lider av psykisk störning om alla möjligheter är uttömda.

Person på offentlig plats som är berusad av alkohol/droger kan omhändertas av polis om hans tillstånd gör honom oförmögen att ta hand om sig själv eller är farlig för sig själv eller andra. Personen kan läggas in på sjukhus om nödvändigt.

Alkohol/drogrelaterad psykos, fara för sig själv och andra, störande av allmän ordning

Person som är farlig för sig själv eller andra på grund av mental störning orsakad av alkohol/drog relaterad psykos.

Person som pga av berusning är oförmögen att förstå och ta rationella beslut och är i behov av hjälp eller är farlig för sig själv eller andra och i behov av vård

Alkohol/drogrelaterad psykos och fara för sig själv och andra

Ej uppg 4320

Ej uppg 24

Ej uppg Ej uppg

Ej uppg 8

240 720

Ej uppg Ej uppg

48 120

Ej uppg 2160

Alkohol/narkotikarelaterad psykos, drog intox, fara för sig 24	720
själv och andra.

Domstol	Nej	Nej	Ja	Nej
Hälso-	Nej	Ja	Ja	Ja
administrativt
Ej uppg	Nej	Nej	Ja	Nej
Statsadministrativt	Nej	Ja	Ja	Ja
Hälso-	Nej	Ja	Ja	Ja
administrativt
Hälso-	Nej	Ja	Ja	Ja
administrativt
Statsadministrativt	Nej	Ja	Ja	Ja
Hälso-	Nej	Ja	Ja	Ja
administrativt
Hälso-	Nej	Ja	Ja	Ja
administrativt

Tabell C. Länder i vilka det finns lagstiftning som reglerar längre eller rehabiliterande former av civil tvångsvård (a).

Land	Typ Beskrivning, rekvisit, grunder	Antal dagar		Besluts-	Möjlighet	attEtisk grundval
	av	Min	Max	instans	överklaga	Home-	Paterna-	Presume- Preven-
	av			instans	överklaga
	lag					riskt	listiskt	rande	tivt
	lag
Armenien	Straff Fara för sig själv eller andra, vägran att ingå behandling, misslyckad	30	730	Domstol	Ja	Nej	Ja	Nej	Ja
	tidigare behandling. Max ålder 70.
Bangladesh	Social Person som ofta befinner sig i abnormt tillstånd pga narkotikabe-	Ej uppg	Ej uppg Domstol		Nej	Nej	Ja	Nej	Nej
	roende och vård är oundvikligt, eller vägran att inställa sig för be-
	handling kan ges tvångsvård vid statliga sjukhus, hälsocentra eller
	fängelsesjukhus.
Bolivia	Social Brukare av controlled substances som efter undersökning visas vara	Odef	Odef	Domstol	Nej	Nej	Ja	Nej	Ja
	drogberoende kan beredas tvångsvård vid statlig el. privat institution
	Samt om farlig för sig själv eller anses benägen att begå brott
Danmark	Social P. som via kontrakt valt frivillig behandling och det finns anledning	Ej uppg	180	Statsadm.	Ej uppg	Ja	Ja	Nej	Ja
	att tro att han skall avvika får kvarhållas om: det finns påtaglig risk
	att hans förbättrande allvarligt skadas eller om personen är påtagligt
	farlig för sig själv/annan
Ecuador	Social Personer med drogberoende kan undersökas och behandlas med	Ej uppg	Ej uppg Ej uppg		Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Nej
	tvångsåtgärder
Finland	Social Socialarbetare ges möjlighet att ansöka om tvångsvård för missbru-	Ej uppg	30	Domstol	Ja	Nej	Ja	Nej	Nej
	kare som är farlig för sig själv.
Georgien	Ment. Störande av allmän ordning av alkohol/drogberoende P. ger tvångs-	180	360	Samtliga	Ja	Nej	Ja	Nej	Nej
	vård, men gäller ej enbart beroende.
Indien	Ment. Statliga och centrala myndigheter kan förordna om tvångsvård vid	Ej uppg	Ej uppg Hälso-&		Ej uppg	Nej	Nej	Ja	Nej
Federalt	psykiatriskt sjukhus för mentalt sjuka personer. Gäller även alko-			Statsadm.
Federalt	hol/drogberoende personer som utvecklat personlighetsförändringar.			Statsadm.

Indonesien	Social Drogberoende myndig eller omyndig person kan vårdas vid Rehab-	Ej uppg	Ej uppg Statsadm.		Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Nej
	klinik.
Irak	Ment. Drogberoende person som har mentala eller fysiska symptom, raserad 30		90	Ej uppg	Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Nej
	ekonomi eller i behov av vård.
Irland	Ment. Person som behöver tvångsvård i max 6 mån för tillfrisknande, miss-	Ej uppg	180	Hälsoadm.	Ja	Nej	Ja	Nej	Ja
	brukare av droger, berusning eller annat perverterat beteende som
	antingen är farlig för sig själv eller andra eller löper risk för mental
	skada.
Japan	Ment. Drogberoende P. eller misstanke om detta, och han är farlig för sig	30	90	Statsadm	Ja	Nej	Ja	Ja	Ja
	själv el. andra, eller har drogrelaterad psykos kan få undergå psy-
	kiatrisk undersökning. Finns beroende kan tvångsvård beredas.
Kanada	Social Narkotikaberoende person som är i behov av vård. Vägran att mot-	180	180	Domstol	Ja	Nej	Ja	Nej	Nej
Br.Columbia	taga frivillig vård och om behov finns skall rätten bereda tvångsvård
Br.Columbia	samt övervakning upp till 3 år.
	samt övervakning upp till 3 år.
Kanada	Social Om den omhändertagne är kronisk alkoholist eller drogberoende och	Ej uppg	180	Domstol	Ja	Nej	Ja	Nej	Nej
Pr. Edw. Isl.	det ej anses troligt att han vill genomföra behandling frivilligt, döms
Pr. Edw. Isl.	han till tvångsvård.
	han till tvångsvård.
Kenya	Ment. Person som lider av alkohol/drog relaterad störning och som troligen	180	360	Hälsoadm	Ej uppg	Nej	Nej	Ja	Nej
	behöver vård vid psykiatriskt sjukhus men som för tillfället ej är i

	stånd att ta beslut om han vill ha vård eller ej.
Kina	Social Person som pga missbruk av droger eller berusningsmedel är farlig	Ej uppg	180	Hälsoadm	Ja	Ja	Ja	Nej	Ja
Hong Kong	för sig själv eller andra, eller oförmögen att klara ett normalt liv el.
Hong Kong	löper påtaglig risk att drabbas av fysisk/psykisk störning. Försäkran

	om att bli kvarhållen lämnas. Vuxen 6 mån, ej 18 år 12 mån.
Kuwait	Social Drogberoende person kan tvångsvårdas vid sjukhus.	Ej uppg	Ej uppg Ej uppg		Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Nej
Kyrgyzstan	Social På släktings inrådan kan domstol bereda tvångsvård för missbrukare	30	360	Domstol	Ja	Nej	Ja	Nej	Nej
	som stör allmän ordning. För alkoholister max 1-2 mån, drogbe-
	roende max 12 mån.
Litauen	Social Störande av allmän ordning, upprepad bilkörning i påverkat tillstånd	180	270	Domstol	Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Nej
	eller vägran att genomgå frivillig vård, kan av domstol dömas till
	tvångsvård för sociopsykologisk rehabilitering.
Malaysia	Social Person som misstänks vara drogberoende och domstol efter under-	Odef	720	Domstol	Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Nej
	sökning finner detta, kan rätten döma till tvångsvård vid institution
	under 2 år samt eftervård. Eller frivård och övervakning i minst 2 år
	max 3år.
Moldavien	Social Fara egen eller anhörigas hälsa, störande av allmän ordning, vägran	Ej uppg	180	Domstol	Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Ja
	att ingå vård eller misslyckad sådan.
Norge	Social Person som utsätter sin psykiska/fysiska hälsa för fara genom	Ej uppg	90	Statsadm	Ja	Ja	Ja	Nej	Nej
	omfattande och långvarigt missbruk och hjälp ej kan ges på annat
	sätt. Är personen frivilligt placerad kan han efter eget godkännande
	kvarhållas mot sin vilja vid tre tillfällen under perioden. tvångsvård
	för undersökning i max 3 veckor.
Nya Zeeland	Ment. Alkoholist (droger/alkohol) som stadigvarande i övermått är hängivenEj uppg		720	Domstol	Ja	Nej	Ja	Nej	Ja
	åt alkohol och sannolikt kommer att skada hälsan, lidande eller är en
	påtaglig störning för andra eller ej kan ta hand om sig själv.
Peru	Social Drogberoende person som efter undersökning befinns lida av patolo-	Ej uppg	Ej uppg Domstol		Ej uppg	Nej	Ja	Ja	Nej
	giskt psykiskt eller medicinskt tillstånd, kan om inte personen själv
	söker vård dömas av domstol till tvångsvård.
Polen	Social Alkoholberoende, fara för signifikanta andra, störande av allmän	90	720	Domstol	Ja	Nej	Ja	Nej	Ja
	ordning, avvikelse från arbete, familjeproblem, demoralisering av
	barn. Endast underåriga omhändertas för tvångsvård för drogmiss-
	bruk.
Portugal	Social Drogberoende person som vägrar att genomgå vård eller utan	180	360	Domstol	Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Nej
	godtagbar anledning avbryter pågående frivillig behandling kan
	dömas till tvångsvård.
Schweiz Fed.	Social Drogberoende och farlig för andra, Cantonerna kan då besluta om	Ej uppg	Ej uppg Statsadm.		Ej uppg	Nej	Nej	Nej	Ja
	avgiftning/behandling vid sjukhus.
Schw Geneve	Social Tvångsvård kan beredas person vars vård ej kan täckas av socialtjäns- Ej uppg		Ej uppg Domstol		Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Nej
	ten eller om han vägrar att ingå frivillig vård.
Singapore	Social Misstanke om drogberoende och personen efter undersökning befinns	7	1080	Statsadm	Ja	Nej	Ja	Nej	Nej
	vara i behov av vård kan avgiftas i max 7 dagar om personen är under
	55 år. Rehabtiden 6 mån kan förlängas till 3 år.
Somalia	Ment. Allvarlig mental störning orsakad av vanemässigt otillbörligt använ-	Ej uppg	Ej uppg Statsadm		Ej uppg	Nej	Ja	Ja	Ja
	dande av narkotika och om P är en fara för sig själv och andra, kan
	polis eller annan myndighet omhänderta honom för tvångsvård.
Span. Katalo	Social Drogberoende person kan få undergå avgiftning vid specialsjukhus	Ej uppg	Ej uppg Ej uppg		Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Nej
	antingen som inlagd eller i öppenvård.

Sri Lanka

Sverige

Sydafrika

Tajikistan

Thailand

Tjeckien

Tonga

Tyskland

Bayern

Ukraina

Ungern

USA

Federalt

USA Connet.

Uzbekistan

Vitryssland

Zimbabwe

Österrike

Ej ug. Tvångsvård kan komma ifråga för missbrukare om nödvändigt.	Ej uppg	Ej uppg	Ej uppg	Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Nej
Social Pga fortgående missbruk av alkohol/narkotika eller lösningsmedel	90	180	Domstol	Ja	Nej	Ja	Nej	Ja
och är i behov av vård för att bryta missbruket och vård ej kan ges på
annat sätt, och löper risk att allvarligt skada sin fysiska eller mentala
hälsa, är en påtaglig fara för sig själv el närstående.
Social Drogberoende P. som slösar med sina resurser, skadar sin hälsa, stör	Odef	Odef	Domstol	Ja	Nej	Ja	Nej	Ja
friden, eller på annat sätt skadar sin/familjens välfärd, eller miss-
lyckas med att sörja för sig själv eller närstående, kan efter medicinsk
undersökning beredas tvångsvård.
Ment. Drogberoende person som stör allmän ordning eller vägrar att ingå	180	360	Domstol	Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Nej
frivillig vård.
Social Person som är beroende av psykotropiska substanser och vägrar	Ej uppg	90	Statsadm	Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Nej
genomgå frivillig vård, kan beredas tvångsvård.
Social Drogberoende person vars hälsa är i behov av vård, eller vägran att	Ej uppg	Ej uppg Domstol		Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Nej
ingå vård. tvångsvård får endast beslutas om det finns anledning att
tro att personen kan förbättras och beroendet inte verkar vara perma-
nent.
Ment. Person som lider av allvarlig psykisk störning pga alkohol/drog-	28	720	Domstol	Ja	Nej	Nej	Ja	Ja
beroende så han ej kan kontrollera sig själv eller är en fara för annan.
Ment. Person som är psykisk sjuk eller lider av psykisk störning pga av	Ej uppg	180	Statsadm.	Ja	Nej	Ja	Ja	Ja
mentala brister eller missbruk och därför är en fara för allmänheten
eller för sig själv kan hospitaliseras för kurativ behandling.
Ment. tvångsvård av kroniska alkoholister är möjlig.	Ej uppg	Ej uppg Hälsoadm		Ej uppg	Nej	Ja	Nej	Nej
Social Alkohol/drogberoende personer kan beredas tvångsvård om nödvän-	Ej uppg	Ej uppg Statsadm		Ej uppg	Nej	Nej	Nej	Ja
digt för beteende mot familj och omgivning.
Social Drogberoende person som ej är åtalad för brott och som sätter all-	Ej uppg	180	Domstol	Ja	Nej	Nej	Nej	Ja
mänhetens moral, hälsa, säkerhet eller välfärd i fara och har tappat
självkontrollen pga missbruk kan beredas tvångsvård samt eftervård
upp till 3 år.
Social Drog/alkoholberoende person som är farlig för sig själv eller andra,	30	180	Domstol	Ja	Nej	Ja	Nej	Ja
eller allvarligt oförmögen.
Social Störande av allmän ordning av alkohol/drogpåverkad person	90	540	Domstol	Ja	Nej	Ja	Nej	Nej
Social Person 18-60 år, fara för välfärd och hälsa för signifikanta andra och	360	720	Domstol	Ej uppg	Nej	Nej	Nej	Ja
störande av allmän ordning.
Ment. Patient som är psykiskt störd eller efterbliven och drinkare (alkoho-	50	Odef	Domstol	Ej uppg	Nej	Ja	Ja	Ja
list) kan beredas tvångsvård vid inst. om läkare påvisar att vård är
nödvändigt för patientens hälsa/säkerhet eller till skydd för andra.
Social Person som pga missbruk av narkotika behöver medicinsk behand-	Odef	Odef	Statsadm	Ja	Nej	Ja	Nej	Nej
ling. Behandlingen består av avgiftning eller hälsoövervakning under

så lång tid som behövs.

(a) Från följande länder saknades uppgift om längre civil tvångsvård: Kazakstan, Lettland, Madagaskar, Vietnam, Zambia,

Tabell D. Länder med lagstiftning som reglerar tvångsvård för missbruk eller annan vård av straffrättslig karaktär för bruk, missbruk eller innehav. [Endast länder/delstater som har någon form av straffrättslig åtgärd mot bruk/missbruk/innehav är medtagna (a).]

Land	Straff- Beskrivning, rekvisit, grunder	Lagen gäller för…		Antal månader i vård		Form för straff-	Form för annan
	rätts-					rättslig tvångs-	straffrättslig vård
	lig					vård
	tvångs	innehav,	påföljd för Min		Max	Dom om Home-	Vård	Form av
	vård	bruk el.	annat brott			tvångsrisk	under	kontrakts-
		missbruk				vård	verkstäl-	vård
							lighet

Afganistan	Ja	Person med beroende av narkotika döms till fängelse, men rätten kan även	Ja
		döma till tvångsvård.
Argentina	Ja	Dömd för brott och är drogberoende döms till tvångsvård. Efter behandling	Nej
		skall ursprunglig straffpåföljd avtjänas.
Armenien	Ja	Drogberoende brottsling döms till fängelse och behandling	Nej
Azerbaijan	Nej	Drogberoende brottsling döms till fängelse och kan få behandling under	Nej
		fängelsetiden
Bahrain	Ja	Innehav av narkotika för eget bruk ger fängelse min 6 mån och böter, be-	Ja
		handling kan dömas som tilläggspåföljd. Tiden dras från straffet. Vården
		pågår tills den är fullbordad.
Bolivia	Ja	Person som innehar narkotika för personligt bruk och efter undersökning	Ja
		befinns vara drogberoende kan dömas till tvångsvård vid statlig eller privat
		institution.
Brasilien	Ja	Om en åtalad befinns vara oskyldig till ett brott därför att det utfördes pga av	Nej
		drogberoende och han då var oförmögen att förstå innebörden av sina hand-
		lingar döms han till tvångsvård.
Chile	Ja	Misstänkt eller bevisat bruk av narkotika/psykoaktiva droger eller innehav,	Ja
		samt om personen efter undersökning befinns vara beroende döms han till
		tvångsvård vid institution. Rätten kan också döma till vård i frihet.
Colombia	Ja	Bruk eller innehav av beroendeframkallande medel straffas med fängelse eller Ja
		böter, befinns personen vara beroende döms till tvångsvård vid psykiatriskt
		sjukhus (eller i hemmet) tills vårdbehovet är uppfyllt. Straffet efterskänks.
Costa Rica	Nej	Person anklagad för bruk/innehav döms till 4 års fängelse. Kan få behandling	Ja
		för sitt beroende under fängelsetiden.
Egypten	Nej	Innehav, annan tillgång mm dömes till hårt arbete och böter, men kan sam-	Ja
		tycka till behandling för drogavvänjning
Filippinerna	Ja	Om brottsling befinns vara drogberoende måste rätten suspendera åtalet om	Nej
		det ligger i allmänhetens intresse att han kvarhålls för tvångsvård. Obegränsad
		vårdtid
Frankrike	Nej	Otillåtet användande av narkotikaklassade subst. el. växter, den dömde kan få Ja
		genomgå behandling för avgiftning, personen får själv välja vårdinrättning.
Förenade Arab Ja		Jur. process inleds ej mot person som använt narkotika om han frivilligt an-	Ja
emiraten		mäler sig till sanatorium eller allmän åkl. och söker behandling. Personen
emiraten		stannar vid sanatoriet tills dess en särskild kommitté beslutar att släppa

		honom.
Georgien	Nej	Drogberoende brottsling kan få behandling för sitt missbruk under fängelse-	Nej

Nej	Ej uppg	24	Ja	Nej	Nej	Nej
Ja	Odef	Odef	Ja	Nej	Nej	Nej
Ja	2	24	Ja	Nej	Nej	Nej
Ja	Ej uppg	24	Nej	Nej	Ja	Nej
Nej	Odef	Odef	Ja	Nej	Nej	Nej
Nej	Odef	Odef	Ja	Nej	Nej	Nej
Ja	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
Nej	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
Nej	Odef	Odef	Ja	Nej	Nej	Nej
Nej	Ej uppg	Ej uppg	Nej	Nej	Ja	Nej
Nej	6	36	Nej	Nej	Nej	Ja
Ja	Ej uppg	Odef	Ja	Nej	Nej	Nej
Nej	Ej uppg	Ej uppg	Nej	Nej	Nej	Ja
Nej	6	36	Nej	Ja	Nej	Nej
Ja	6	12	Nej	Nej	Ja	Nej

Grekland	Ja
Indien	Nej
Federalt
Indonesien	Ja
Iran	Ja
Irland	Nej
Israel	Ja
Israel 2 (b)	Nej
Italien	Nej
Jordanien	Ja
Kina	Nej
Federalt
Kina	Ja
Hong Kong
Kina /Macao	Nej
Kuwait	Ja
Kyrgyzstan	Nej
Malaysia	Nej
Mauritius	Ja
Mexico	Ja

tiden
Om person innehar små kvantiteter av narkotika och brukar denna, döms till	Ja	Nej	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
tvångsvård vid särskilt terapeutiskt fängelse.
Skyldig till innehav av liten mängd narkotika kan, via kontraktsförsäkran,	Ja	Nej	Ej uppg	Ej uppg	Nej	Nej	Nej	Ja
dömas till vård vid statlig institution eller sjukhus. Gäller en gång i livet.
Fullföljer han ej vården utdömes böter.
Person dömd för otillåtet personligt bruk av narkotika samt är beroende	Ja	Nej	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
dömes till tvångsvård till självkostnad vid rehab-inst.
All befattning med droger är förbjuden. Droganvändare får tvångsvård vid	Ja	Nej	6	Odef	Ja	Nej	Nej	Nej
Rehabcentra i min 6 mån. Smugglare m fl måste inom 6 mån ge upp sitt
missbruk annars får personen tvångsvård vid Rehabcentra till beroendet är
borta.
Innehav eller annan drogrelaterad brottslighet som person står åtalad för kan	Ja	Ja	12	18	Nej	Nej	Nej	Ja
rendera honom frivård och behandling vid särskilt behandlingshem. Samtycke
måste finnas. Fullföljs inte vården döms till fängelse.
Brott begånget som följd av drogberoende, och domen lyder på min 6 mån	Nej	Ja	6	36	Ja	Nej	Nej	Nej
fängelse, och risk för nya brott föreligger kan rätten besluta till tvångsvård,
vårdtiden dras från påföljden. Behandling kan ske före eller efter avtjänande
av påföljden.
Åtalad kan dömas till frivård med behandling inom öppenvården om beroende Nej		Ja	6	36	Nej	Nej	Nej	Ja
finns. Personen måste samtycka till vård. Rätten kan döma till detta även om
personen ej fälls för brottet.
Drogberoende person dömd för brott har rätt till behandling i max tre år,	Ja	Ja	Ej uppg	Ej uppg	Nej	Nej	Ja	Ja
antingen i fängelse eller frihet. Samtycke måste finnas. Ej tvångsåtgärder.
Den som importerar eller på annat sätt handhar droger i syftet missbruk döm	Ja	Ja	Odef	Odef	Ja	Nej	Nej	Nej
till fängelse i min 6 mån max 2 år, rätten kan istället för fängelse döma till
vård eller påföljd den finner lämplig t.ex. tvångsvård. Om P. innan rätteg.
söker vård åtalas ej.
Innehav av små mängder eller bruk av droger ger fängelse i minst 15 dagar,	Ja	Nej	Odef	Odef	Nej	Nej	Ja	Nej
drogberoendet kan behandlas under fängelsetiden. Är mängden större dömes
till fängelse i minst 7 år upp till livstid.
Person dömd till fängelse för begånget brott och är missbrukare av droger kan Nej		Ja	2	12	Ja	Nej	Nej	Nej
rätten istället för fängelse döma till tvångsvård vid institution om rätten finner
att detta ligger i samhällets intresse.
Dömd person kan få behandling i fängelse.	Nej	Ja	Ej uppg	Ej uppg	Nej	Nej	Ja	Nej
Drogberoende person kan istället för fängelse dömas till tvångsvård, om	Ja	Nej	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
personen själv söker vård vidtas inte juridiska åtgärder mot honom. Finns ej
samtycke kan han ändock beredas tvångsvård.
Drogberoende brottsling kan under avtjänande av fängelsestraff få behandling Ej uppg		Ja	Ej uppg	12	Nej	Nej	Ja	Nej
för sitt beroende i max 12 mån
Person under 18 år skyldig till brott mot Dangerous Drug Act 1952 kan av	Ej uppg	Ej upg	24	36	Nej	Nej	Nej	Ja
rätten frisläppas om denne kvarstannar vid Rehab-center för missbrukare
minst 2 år för vård och behandling samt eftervård. Eller frivård under
övervakning.
Innehav/bruk av narkotika ger fängelse i max 8 år, rätten kan istället döma till Ja		Nej	Ej uppg	60	Ja	Nej	Nej	Nej
tvångsvård om den finner detta lämpligt i max 5 år. Är straffpåf. max 12 mån
susp. domen och vård utdöms, fullföljs ej utdöms hela straffet samt 5 års
fängelse + böter.
Person dömd för brott som är drogberoende skall också dömas till behandling Nej		Ja	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
för sitt beroende vilket sker under fängelsetiden. Behandlingstiden får ej

överstiga straffpåföljden.

Moldavien	Nej
Myanmar	Nej
Nigeria	Ja
Norge	Ja
Paraguay	Ja
Peru	Ja
Polen	Ja
Portugal	Nej
Qatar	Ja
Ryssland	Ja
San Marino	Ja
Senegal	Ja
Seychellerna	Ja
Spanien	Ja
Federalt

Spanien Katal. Nej

Storbrittanien Nej

(Eng, Wales)

Sverige Nej

Sverige 2 (b) Ja

Sydafrika Ja

Person som begått brott kan under fängelsetiden få vård för sitt beroende.	Nej	Ja	1	Ej uppg	Nej	Nej	Ja	Nej
Brottsling som är missbrukare kan under fängelsetiden få behandling för sitt	Ja	Ja	Ej uppg	Ej uppg	Nej	Nej	Ja	Nej
beroende
Dömd P. kan i tillägg till straffpåföljden få beslut om beh, utbildning,	Nej	Ja	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
eftervård, rehab samt social återintegration.
Dömd brottsling kan under fängelsetiden få sitt straff suspenderat och vårdas	Nej	Ja	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
för sitt missbruk vid institution
Om domstol eller ungdomsdomstol på något sätt blir varse att en person lider	Ja	Ja	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
av missbruk och ej får medicinsk hjälp skall domstol döma personen till
tvångsvård. Är personen dömd för brott döms han till beh. under fängelseti-
den
Drogberoende brottsling döms av rätten till tvångsvård innan annan	Ej uppg	Ja	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
straffpåföljd avtjänas. Tid för behandling dras av.
Missbrukande brottsling kan dömas till tvångsvård för missbruket innan	Ej uppg	Ja	3	24	Ja	Nej	Nej	Nej
straffpåföljden avtjänas.
Drogberoende person som fälls för bruk/innehav av narkotika för personligt	Ja	Nej	Odef	Odef	Nej	Nej	Nej	Ja
bruk, döms till fängelse. Om personen frivilligt går med på behandling kan
straffpåföljden suspenderas. Avbryts vården = fängelse.
Innehav mm dömes till böter och fängelse. Alternativt till tvångsvård. Om	Ja	Nej	3	12	Nej	Ja	Nej	Nej
personen söker frivilligt åtalas han ej. Om personen sökt frivilligt måste han
lämna försäkran om att han får kvarhållas vid sanatoriet i en period av 3 mån.
Drogberoende brottsling kan dömas till tvångsvård i fängelse eller under	Nej	Ja	Odef	Odef	Ja	Nej	Nej	Nej
villkorlig dom, för en odefinierad tid.
P. fälld för innehav, produktion mm för pers. bruk och brottet är lindrigt kan	Ja	Nej	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
rätten reduc. straffet till probationary experiment. Dvs undersökning och vid
behov tvångsvård vid sjukhus eller i öv. Detta kan reducera ev. eliminera
straffet.
Person som åtalas eller misstänks för otillåten användning eller försök att	Ja	Nej	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
använda narkotika kan efter undersökning dömas till tvångsavgiftning via
öppenvård eller institution.
Innehav, konsumtion mm och rätten misstänker att personen är drogberoende	Ja	Nej	Ej uppg	6	Ja	Nej	Nej	Nej
kan rätten besluta om medicinsk undersökning och om behov finns skall
personen beredas tvångsvård.
Domstol kan suspendera påföljd för brott som gett max 2års fängelse till	Nej	Ja	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
förmån för behandling om etablerat behandlingshem intygar att personen
undgår/skall undgå behandling under tiden för suspenderingen och att
personen ej tidigare fått suspenderad dom av liknande skäl. Suspenderingen
avbryts om personen begår nytt brott.
Drogberoende brottsling kan få möjlighet att vårdas för sitt missbruk under	Ej uppg	Ja	Ej uppg	Ej uppg	Nej	Nej	Ja	Nej
fängelse tiden.
Person, 16 år eller äldre, som dömts för brott som inte har en fixerat påföljd,	Ej uppg	Ja	6	36	Nej	Nej	Nej	Ja
och personen har ett beroende eller tendens att missbruka droger och kan vara
i behov av vård. Samtycke måste finnas.
Person dömd för brott där straffpåföljden ej kan stanna vid böter kan rätten,	Ja	Ja	12	12	Nej	Nej	Nej	Ja
om P. är missbrukare eller är i annat tillstånd som behöver vård/behandling
och samtycke finns, besluta om skyddstillsyn med föreskrift om särskild beh.
Person som begått brott, med påföljd som ej överstiger ett år kan istället för	Ja	Ja	6	12	Ja	Nej	Nej	Nej
straffpåföljd beredas tvångsvård via LVM om personen är i behov av vård
enligt samma lag.
Person dömd för brott kan om han är missbrukare dömas till tvångsvård	Ej uppg	Ja	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
istället för straffpåföljd

Tajikistan	Nej
Thailand	Ja
Tjeckien	Nej
Tonga	Ja
Trinidad &	Ja
Tobago
Tunisien	Ja
Turkiet	Ja
Tyskland	Ja
Federalt
Tyskland	Nej
Federalt 2 (b)
Ungern	Ja
USA	Ja
Connecticut
Uzbekistan	Nej
Venezuela	Ja
Vitryssland	Nej
Zimbabwe	Ja
Österrike	Nej

Person dömd för brott kan under fängelsetiden få behandling för sitt beroende. Nej		Ja	6	24	Nej	Nej	Ja	Nej
För bruk och innehav sänds personen till Rehabc. där fastställs om beroende	Ja	Ja	6	36	Ja	Nej	Nej	Nej
finns = tvångsvård. för annat brott som ej ger fängelse i mer än 2 år kan rätten
susp. domen under vissa omständigheter och även besluta om tvångsvård.
Gäller max 6 mån
Person som dömts för brott kan få behandling för beroendet i fängelset.	Ej uppg	Ja	Ej uppg	Ej uppg	Nej	Nej	Ja	Nej
Person som fällts för brott och som ej har fixerad straffpåföljd kan rätten	Ej uppg	Ja	1	Odef	Ja	Nej	Nej	Nej
döma till tvångsvård pga av mental störning orsakad av alkohol/drogbruk,
eller att personen är farlig för annan.
Person som dömts för innehav kan av rätten beslutas genomgå medicinsk	Ja	Nej	Ej uppg	1/2	Ja	Nej	Nej	Nej
undersökning för att fastställa om personen behöver vård. Är så fallet bereds
han tvångsvård istället för straffpåföljd.
Person som frivilligt söker vård (avgiftning) och det är första gången, skall ej	Ja	Nej	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
straff dömas (fängelse i 1-5 år och böter). Annars är det avgiftning under
tvång för bruk. Avviker personen = fängelse
Person som använt narkotika så att denne har blivit beroende skall föras till	Ja	Nej	Ej uppg	Odef	Ja	Nej	Nej	Nej
sjukhus för tvångsvård tills dess personen är fullt återställd. Missbrukare kan
också dömas till förvisning och övervakning mellan 6 och 12 mån
tvångsvård skall besluta för brottsling som ej kan ställas till svars för sina	Nej	Ja	3	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
handlingar pga berusning, och är missbrukare, och det finns risk för ny
brottslighet pga beroendet. Rätten skall ej besluta om tvångsvård om han ej
kan dra nytta av den.
Om person dömts till fängelse i max 2 år och brottet begicks pga narkotiskt	Nej	Ja	3	Ej uppg	Nej	Nej	Nej	Ja
beroende kan rätten uppskjuta och eventuellt eliminera straffpåföljden om
personen lovar att undergå behandling för sitt missbruk
Bruk och innehav är förbjudet och straffas med behandling, böter och	Ja	Nej	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
offentligt arbete. Behandling för beroende av alkohol/narkotika beslutas om
personens familj och omgivning är i fara
Åtal för brott kan susp. till förmån för beredande av tvångsvård om personen	Nej	Ja	Ej uppg	24	Ja	Nej	Nej	Nej
vid tillfället för brottet var alkohol/drogberoende och att han kan åtnjuta
vården. Villkorlig dom i öppenv. eller vid inst. Gäller ej grov brottslighet och
endast en gång.
Behandling kan ges under avtjänande av fängelsestraff.	Ej uppg	Ja	6	18	Nej	Nej	Ja	Nej
Brukare av narkotiska substanser skall kvarhållas för vård vid special	Ja	Nej	Ej uppg	Ej uppg	Ja	Nej	Nej	Nej
institution
Brottsling kan få behandling för sitt missbruk under fängelsetiden	Ej uppg	Ja	Ej uppg	Ej uppg	Nej	Nej	Ja	Nej
Person som begått brott under inverkan av alkohol och att detta bidrog till att	Ja	Ja	Ej uppg	36	Ja	Nej	Nej	Nej
brottet begicks och att förövaren medger att han är drinkare kan dömas att bli
kvarhållen vid alkoholistanstalt i max 3 år.
Person som åtalas för innehav av liten mängd narkotika för personligt bruk.	Ja	Nej	Ej uppg	Ej uppg	Nej	Nej	Nej	Ja

Rätten kan då uppskjuta åtalet och besluta om villkorlig dom under två år, personen kan då ge samtycke till med behandling eller övervakning antingen i öppenvård eller vid institution.

(a)Från följande länder saknades uppgift om straffrättslig tvångsvård: Kazakstan, Lettland, Zambia, Vietnam. Dock finns uppgift att innehav och bruk av narkotika är förbjudet i Vietnam.

(b)För Israel, Sverige och Tyskland redovisas två relevanta lagar. Därför har dessa länder i denna tabell två rader vardera.