6 Överväganden och förslag
6.1Inledning
Utredningen har enligt direktiven att överväga
Vi behandlar i nästföljande avsnitt frågan om ett fristående operatörsföretag och till detta knutna tillståndsfrågor. I det därefter följande avsnittet redovisar vi våra överväganden angående övriga tillståndsfrågor. Avslutningsvis behandlar vi tillsynsfrågor. Förutom att vi i det avsnittet redovisar våra överväganden föranledda av förslagen beträffande operatörsföretag och tillståndsfrågor diskuterar vi även tillsynsverksamhet i allmänhet inom området för radio och TV.
6.2Ett fristående operatörsföretag
6.2.1Några utgångspunkter
Hur man skall se på frågan om ett fristående operatörsföretag är självklart beroende av vilken utbyggnad det digitala marknätet kommer att få och förhållandet i kapacitetsutnyttjande mellan fri- TV och
137
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
primeringen av information, spelar en betydande roll, eftersom det påverkar antalet program som kan sändas samtidigt i en frekvenskanal. Det skall redan här framhållas att vi ser det som självklart att public service och vissa andra
De kommersiella förutsättningarna för ett fristående operatörskap är direkt avhängigt att utbudet av
Som har redogjorts för i det föregående har riksdagen ännu inte tagit ställning till utbyggnaden av marknätet. Inte heller går det att i dag göra några säkra uttalanden om hur stor kapacitet som kommer av avsättas för
6.2.2Tre typer av operatörsföretag
Med flera sändande programföretag i det digitala marknätet har såväl programföretagen som hushållen intresse av att det sker en samordning av tillämpningsprogram (API), system för villkorad tillgång
138
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
(CAS), hantering av programkort inbegripet auktorisation m.m. av dessa, paketering av program och andra tjänster, fakturering av avgiftsbelagda program och andra tjänster, tillgången till en gemensam elektronisk programguide (EPG) och liknande. Samordningen av dessa gemensamma frågor kan vara en uppgift för ett kommersiellt operatörsföretag. Ett sådant operatörsföretag skulle ha ungefär samma funktion och roll som Boxer
Ett operatörsföretags uppgifter kan i och för sig stanna vid en samordningsfunktion.
Det är också möjligt att kombinera dessa två typer av operatörskap, på så sätt att en multiplexoperatör även är
Vilken roll och funktion ett operatörsföretag skall ges för att åstadkomma det för hushållen och programföretagen bästa utnyttjan-
139
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
det av marknätets sändningsutrymme och för att tillgodose intresset av största möjliga yttrandefrihet, informationsfrihet och mångfald är inte utan vidare givet. Det finns ett antal faktorer som måste beaktas vid valet av modell. Det gäller såväl förhållandet mellan å ena sidan ett operatörsföretag och å andra sidan programföretag och hushåll som fördelning av sändningsutrymme samt tillstånds- och tillsynsverksamhet. I det följande redovisas våra överväganden i dessa och därmed sammanhängande frågor. Utredningens slutsatser och ställningstaganden presenteras i nästa avsnitt.
Enligt denna modell inskränks operatörsföretagets uppgifter till att i huvudsak erbjuda konsumenterna programpaket av krypterade programtjänster i marknätet och samordna de gemensamma funktionerna och tjänsterna för de programföretag vars sändningar ingår i operatörens utbud. Eventuellt kan en del av sistnämnda funktioner i stället handhas av ett särskilt tekniskt operatörsföretag (se nedan). Det är de enskilda programföretagen som erhåller tillstånd att sända i det digitala marknätet. Programföretaget förfogar över ett visst sändningsutrymme i enlighet med vad som anges i tillståndet och avgör självständigt hur programmen skall fördelas över sändningstiden. Det är dock även möjligt att låta programföretagens tillstånd endast ange en rätt att sända inom ett visst frekvensutrymme och låta den närmare fördelningen av sändningstid bero på avtal med operatören. Programföretagen får avtala med nätoperatören om rätt att utnyttja nätkapacitet, men det är också tänkbart att programföretagen uppdrar åt operatörsföretaget att sluta sådana avtal. Ansvaret för multiplexeringen kan läggas på nätoperatören eller
Det är möjligt att välja mellan att låta operatörsföretagets verksamhet vara tillståndspliktig eller tillståndsfri.
Om verksamheten görs tillståndspliktig, kan det i villkoren för tillståndet anges bl.a. vad abonnentavgifterna får avse och föreskrivas en skyldighet för företaget att på skäliga och
140
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
I en tillståndsfri situation kommer marknaden att vara helt öppen för företag som vill agera som operatörsföretag. Det kommer att råda full frihet för ett operatörsföretag att knyta programföretag till sig. I sådant fall kan statlig insyn i verksamheten ordnas genom en särskild tillsynsverksamhet.
Multiplexoperatör
Detta alternativ – som i stort motsvarar den modell som tillämpas i Storbritannien – innebär att operatörsföretaget ges rätt att förfoga över sändningsutrymme som inte har tilldelats public service och andra programtjänster med garanterat sändningsutrymme. Tillståndet kan innehålla bl.a. villkor beträffande teknisk kvalitet på sändningarna och likabehandling av programföretag. Även operatörsföretagets utbud kan regleras genom tillståndsvillkoren. Det vilar på operatörsföretaget att avtala med en nätoperatör om rätt att utnyttja nätkapacitet. Operatörsföretaget eller nätoperatören kan ansvara för multiplexeringen.
Med ett system där operatören tilldelas sändningsutrymme – sändningstillstånd i marknätet – är det inte självklart att det måste ställas krav på sändningstillstånd även för de programtjänster som ingår i operatörens utbud. Det kan i stället överlämnas åt operatörsföretaget att helt på egen hand avgöra vilka program och med dessa sammanhängande tjänster som skall ingå i utbudet. Härigenom blir det lättare för operatörsföretaget att utnyttja hela sändningsutrymmet eftersom det inte är beroende av ett särskilt tillståndsförfarande när nya programföretag tas med. Tillståndet till operatörsföretaget kan dock, som nämnts, innehålla villkor om t.ex. mångfald i utbudet, teknisk kvalitet på sändningarna och likabehandling av programföretag. Det kan också övervägas att genom tillståndsvillkor föreskriva skyldighet för operatörsföretaget att i avtal med programföretagen reglera vissa rättigheter och skyldigheter för programföretagen.
Väljer man å andra sidan att behålla en tillståndsplikt även för programföretagen kan denna utformas på olika sätt. Ett är att tillstånden för programföretagen görs beroende av att de har ett avtal med operatörsföretaget. Sändningstillstånden bör dock inte ge programföretaget rätt att fritt förfoga över ett visst begränsat frekvensutrymme. Tvärtom är det operatörsföretaget som skall ansvara för fördelningen av den totala sändningstiden inom en eller flera
141
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
frekvenskanaler (multiplexer). Ett sändningstillstånd till programföretaget behöver därför inte föregås av samma prövning som av programtjänster med garanterat sändningsutrymme och sändningstillståndet kan ges en enklare utformning.
En annan variant är att programföretagen inte behöver ha ingått något avtal med den kommersielle operatören innan programföretaget ansöker om sändningstillstånd. Ett tillstånd till ett programföretag att sända i marknätet innebär då inte att det finns en ovillkorlig rättighet för programföretaget att sända, utan detta är beroende av att programföretaget träffar ett avtal med ett operatörsföretag. Sändningstillstånd kan då utfärdas för fler programtjänster än som ryms inom den del av marknätet som upplåts för
Ytterligare ett alternativ är att operatörsföretaget fritt kan bestämma vilka program som man önskar erbjuda kunderna, men att sändning kräver att berörda programtjänster får ett godkännande från behörig myndighet utifrån vissa i lag angivna kriterier.
På samma sätt som gäller för en
Ett särskilt tekniskt operatörsföretag
Av de för programföretagen gemensamma funktionerna och tjänsterna i det digitala marknätet är en del gemensamma för såväl de programföretag som sänder okrypterat som de som sänder krypterat medan andra endast berör programföretag som sänder krypterat. Frågor som berör samtliga sändningar är sammanföringen av de programbärande signalerna i en frekvenskanal (multiplexering), den gemensamma elektroniska programguiden och sådana som rör tekniska standarder som inte har avgjorts genom särskild reglering.
142
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
De ovan beskrivna modellerna kan varieras på det sättet att det utses en särskild operatör, en s.k. teknisk operatör, som hanterar dessa gemensamma funktioner och tjänster i stället för det kommersiella operatörsföretaget. Denne tekniske operatör kan vara t.ex. en myndighet, ett statligt helägt bolag eller en kooperation av de sändande programföretagen/multiplexoperatörerna, som drivs utan vinstintresse.
Väljs en modell där det är möjligt med flera kommersiella operatörsföretag liksom om det förekommer krypterade
6.2.3Utredningens ställningstaganden och förslag
Val av operatörsmodell
Vårt förslag: Vi föreslår att ett operatörsföretag ges rätt att förfoga över den del av sändningsutrymmet i det digitala marknätet som inte tilldelas public
De ovan beskrivna olika modellerna för ett operatörsföretags roll och funktion i det digitala marknätet innebär olika följdverkningar, beroende på om man ser saken från hushållens, programföretagens eller statens sida. Utgångspunkten bör emellertid vara att det system skall väljas som bäst värnar om största möjliga yttrandefrihet, informationsfrihet och mångfald, som innebär ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av det begränsade frekvensutrymmet
143
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
och som bäst kan bidra till att det digitala marknätet blir ett konsumentvänligt, konkurrenskraftigt och kostnadseffektivt alternativ på
Det digitala marknätet konkurrerar med satellit- och kabelplattformarna. För marknätets utveckling är det viktigt att en kommersiell operatör kan framstå som ett för konsumenterna attraktivt alternativ till de operatörer som verkar inom de andra plattformarna. Marknätet har därvid en särställning i negativ mening genom att sändningsutrymmet är betydligt mer begränsat än vid överföring via satellit eller kabel. Marknätet kommer aldrig att kunna erbjuda
Oberoende av såväl val av huvudmodell för en kommersiell operatör som huruvida det även skall finnas en särskild teknisk operatör är det tänkbart med mer än en operatör i det digitala marknätet. Med flera aktörer ökar konkurrensen. Detta är i allmänhet till fördel för prissättningen och konsumenternas valmöjligheter. Om konkurrens mellan kommersiella operatörsföretag kan bidra till att fler
För att konkurrens skall kunna leda till fördelar krävs emellertid att marknätet bedöms ha kommersiell bärkraft för mer än en aktör. Det bör också anmärkas att konkurrens på en och samma plattform kan ge oönskade konsekvenser i form av överlappningar i programutbudet, vilket kan leda till att konsumenter för att erhålla vissa programtjänster måste betala två eller flera gånger för andra program som ingår i olika operatörers basutbud. Så är t.ex. situationen när det gäller satellitmottagning, där det finns två huvudsakliga konkurrenter, som utöver egna unika programtjänster erbjuder konsumenterna ett i stort sett likartat basutbud. Är alla operatörer i marknätet skyldiga att tillhandahålla samtliga programtjänster kan visserligen risken för överlappningar synas elimineras. I praktiken
144
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
kan dock effekten bli densamma genom det sätt på vilket programtjänster paketeras.
Erfarenheten visar att det med hänsyn till konkurrensen mellan olika plattformar, särskilt mellan marknät och satellitmottagning, kan antas bli nödvändigt för en kommersiell operatör att inledningsvis subventionera konsumenternas investeringar i nödvändig teknisk utrustning och att betala provision till detaljhandeln för förmedling av abonnemang. Det medför att konsumenten sällan är lönsam i inledningsskedet av avtalsrelationen. Med endast en kommersiell operatör i marknätet kan denne se en långsiktighet i avtalet med konsumenten och vara beredd att stå för den initiala kostnaden. Risken finns visserligen att konsumenterna byter mellan plattformarna, men ett sådant byte är – förutsatt att konsumenten inte redan har tillgång till annan utrustning – än så länge förknippat med investering i helt annan mottagarutrustning. Detta har en avhållande effekt på benägenheten att byta mellan plattformarna.
Vid konkurrens mellan kommersiella operatörsföretag inom marknätet öppnas möjlighet för en helt annan rörlighet för konsumenterna, i vart fall om man har som utgångspunkt att samtliga sändningar i marknätet skall ske med samma tekniska standard. Varje operatör måste då hitta ett sätt att säkra kostnaderna för investeringen i sina abonnenter. En tänkbar effekt av konkurrens mellan kommersiella operatörsföretag kan då bli förhållandevis långa bindningstider i avtalen med hushållen. Ett annat alternativ kan vara en högre inledande kostnad för konsumenten. I sammanhanget skall dock framhållas att möjligheten att byta mellan och inom plattformar i och för sig är eftersträvansvärt eftersom konsumenterna då på ett enkelt sätt kan välja mellan olika leverantörer.
En annan fråga av stor ekonomisk betydelse är utbyggnaden av det digitala marknätet till så hög täckningsgrad som möjligt. Det faller sig naturligt att intresset av att medverka vid investeringar i infrastrukturen minskar om det inte är förenligt med någon fördel vid utnyttjandet av nätet. Risken att andra åker ”snålskjuts” har en hämmande effekt på investeringsviljan.
Det finns mot bakgrund av det nu sagda anledning att närmare belysa villkoren för och konsekvenserna av konkurrens i marknätet, beroende på vilken typ av operatörskap som kan komma i fråga.
En operatör som har möjlighet att paketera samtliga krypterade
145
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
operatörsföretag paketerar, marknadsför och säljer samma krypterade programtjänster behöver inte innebära några nackdelar, så länge ett dubbelt ianspråktagande av sändningsutrymme undviks. Tvärtom kan det leda till fördelar för konsumenterna att flera operatörer tvingas konkurrera om kunderna genom paketering av utbud, pris och servicenivå. Risken att ett operatörsföretag skaffar sig ensamrätt till hanteringen av vissa programföretag kan undvikas genom särskilda tillståndsvillkor för såväl programföretagen som operatörsföretagen. Med flera kommersiella operatörsföretag uppnås konkurrens såväl inom plattformen som i förhållande till övriga plattformar.
En annan effekt av att mer än en kommersiell aktör tillåts operera i marknätet är emellertid att kundstocken späds ut på flera. Därmed kan det finnas en risk för att operatörerna var för sig inte får den styrka som krävs för att marknätet skall kunna utvecklas och hävda sig mot övriga plattformar. I dag har Boxer ungefär 200 000 abonnenter. Den grupp av
Modellen med den externa aktören som
146
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
utbud av programpaket beträffande såväl innehåll som antal programtjänster kan antas locka fler potentiella kunder än om det finns endast en operatör.
Valfriheten för konsumenterna kommer följaktligen att öka med mer än en kommersiell operatör i marknätet. I ett attraktivt marknät bör en operatör kunna se en betydande andel av de konsumenter som i dag endast har analog mottagning som möjliga kunder. Vidare har marknätet i konkurrensen med kabel- och satellitplattformarna goda förutsättningar att attrahera en del av de
Det skall emellertid också anmärkas att ett system med flera operatörer som erbjuder delvis olika programtjänster i sitt utbud inte bara kan leda till vinster för konsumenterna. Det finns också nackdelar förbundna med en sådan modell. En olägenhet är att hushållen måste teckna avtal med flera operatörer, om man inte är fullt ut tillfredsställd med en operatörs utbud. Konsumenten kan då tvingas få betala dubbelt för programtjänster som förekommer i mer än ett paket. Det finns också en risk för att den enskilde får svårt att överblicka utbudet och göra ett kvalitets- och prismässigt riktigt val.
För att ett system med flera konkurrerande operatörer i marknätet skall ge de effekter som nu beskrivits krävs, som nämnts, att operatörerna har möjlighet att erbjuda ett brett utbud av programtjänster. Modellen med en multiplexoperatör bygger på att det är operatören, inte programföretagen, som tilldelas ett bestämt sändningsutrymme att distribuera
Utredningen har tidigare antagit att det sändningsutrymme som kommer att upplåtas för
147
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
står i direkt strid med intresset om ett effektivt utnyttjande av frekvensutrymmet. En modell med konkurrerande multiplexoperatör måste därför utgå från att varje operatör erbjuder ett för denne i förhållande till andra operatörer i marknätet unikt utbud. Man kan under sådana förhållanden inte bortse från ett scenario som innebär att en operatör lyckas träffa avtal med programtjänster som attraherar en större publik, medan andra operatörer tvingas nöja sig med ett smalare utbud. En sådan utveckling skulle kunna innebära risker för en ekonomisk utslagning av operatörer, med åtföljande behov av omprövning av tillståndsfrågor under löpande tillståndstid. Erfarenheterna från Storbritannien visar att denna risk är i högsta grad realistisk. Om å andra sidan attraktiva programtjänster fördelas på flera operatörer kommer många konsumenter att behöva träffa avtal med mer än en operatör. Detta försämrar konsumenternas ställning och därigenom också konkurrensläget för operatörer i marknätet i förhållande till utbudet på andra plattformar, där konsumenterna kan få motsvarande utbud från en operatör.
Utredningen gör mot denna bakgrund bedömningen att det, om modellen med den externa aktören som multiplexoperatör väljs, blir svårt att få ekonomisk bärkraft för mer än en operatör. Den kommersiella basen för verksamheten blir för snäv. Om det emellertid skulle visa sig finnas marknadsmässiga förutsättningar för operatörsverksamhet som begränsas till s.k. nischkanaler och det i framtiden blir möjligt med samtidig sändning av ett väsentligt större antal programtjänster som
De skäl som här har tagits upp mot ett system med flera multiplexoperatörer talar också med avsevärd styrka mot en modell med såväl en multiplexoperatör som flera
Konkurrenshänsyn är endast en av flera faktorer att beakta vid valet mellan de två olika formerna av operatörskap. Hänsyn måste också tas till följande.
Det är från konsumentsynpunkt av väsentlig betydelse att det i det digitala marknätet finns endast ett system för villkorad tillgång. Tillåts mer än ett system kommer den redan begränsade marknaden
148
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
att delas upp i flera mindre delmarknader där konsumenterna riskerar att låsas in i de olika systemen. För konsumenterna är det därför bäst om samtliga programtjänster som utgör
Genom att överlåta åt en multiplexoperatör att mer eller mindre fritt disponera över en eller flera frekvenskanaler ges bättre förutsättningar för ett mer effektivt utnyttjande av sändningsutrymmet än enligt modellen med en
För programföretag som inte har självständiga sändningstillstånd innebär systemet med en multiplexoperatör en svagare ställning i förhållande till operatörsföretaget än om denne endast är SMS- operatör. I det förra fallet är programföretagen för att nå ut med sina sändningar beroende av att få teckna avtal med operatörsföretaget och har programföretagen inte möjlighet att fritt välja sina sändningstider. Det är emellertid fullt möjligt att de avtal som träffas mellan operatören och programföretagen kommer att ge programföretagen en lika trygg ställning som ett tidsbegränsat eget sändningstillstånd. Det skall också framhållas att ett eget sändningstillstånd för programföretaget inte i sig innebär att programföretaget är garanterad en viss plats eller prissättning i
En annan viktig fråga är i vilken mån staten skall ha en bestämmanderätt motsvarande den som finns i dag över vilka programföretag som skall få sända i det digitala marknätet.
Modellen med en extern aktör som
149
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
programföretag skall ha. Också systemet med en multiplexoperatör kan dock innehålla krav på tillstånd för programtjänster som ingår i operatörens utbud. Staten kan därmed behålla sitt inflytande över vilka programföretag som får sända i det digitala marknätet och ange villkor för sändningsrätten. Den faktiska beslutanderätten över programutbudet är dock överflyttad till multiplexoperatören. I praktiken behöver dock skillnaderna mellan systemen inte bli speciellt stora, särskilt om staten väljer att begränsa tillstånden till ungefär det antalet programtjänster som rent faktiskt ryms inom det givna sändningsutrymmet.
Som framgått tidigare kan emellertid modellen med en multiplexoperatör även utformas enligt det alternativet att statens inflytande över vilken typ av program som skall få sändas i marknätet inskränks på så sätt att det genom villkor vid tillståndsgivningen till operatörsföretaget fastställs ramar för vilket innehåll av program och med dem sammanhängande tjänster operatörens sändningsutrymme får rymma.
Oberoende av om den externa aktören är
Sammanfattningsvis kan sägas att det finns flera för- och nackdelar förbundna med såväl ett system där den externa aktören är
Ur konkurrenshänsyn är
150
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
att vara konkurrensutsatt, nämligen från operatörer med satellit- och kabelöverföring.
Ser man till behovet av statlig kontroll över programutbudet samt tillsyn över och insyn i operatörens verksamhet framstår skillnaderna mellan de båda modellerna inte som särskilt framträdande. Med en
Att programföretagen tilldelas egna bestämda sändningsutrymmen kan sägas stå i strid med själva syftet bakom
När det gäller standardiseringsfrågor, och då närmast frågan att säkra konsumenternas valfrihet och tillgänglighet till
Valet av operatörskap kan även ha inverkan på utbyggnaden av det digitala marknätet. Sålunda kan det för en multiplexoperatör finnas kommersiella intressen av att medverka till finansieringen av investeringar som krävs för att åstadkomma en högre täckningsgrad beträffande frekvenskanaler som används för
Vid en sammanvägning av de olika hänsyn och intressen som sålunda gör sig gällande anser utredningen att de fördelar som är förbundna med en extern aktör som multiplexoperatör väger tyngst. Vi anser att modellen med en multiplexoperatör kommer att leda
151
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
till det mest effektiva och ändamålsenliga utnyttjandet av marknätet till fördel för konsumenterna. Det ger utrymme för största möjliga flexibilitet i programutbudet. Konsumenterna riskerar inte att behöva hamna i en valsituation där man tvingas betala flera gånger för samma tjänster. Erfarenheterna hittills inom det digitala marknätet har inte påvisat några påtagliga nackdelar för konsumenterna med en ensam operatör. Till frågan hur konsumenternas intresse av ett varierande alternativt utbud av programpaket kan tillgodoses återkommer vi i avsnittet om tillståndsfrågor. Enligt utredningens bedömning kan de konkurrensfördelar som utgör det främsta argumentet för att välja ett system med flera
Väljs alternativet med multiplexoperatör ges också bättre förutsättningar för nätoperatören och den kommersielle operatören att ta ett gemensamt ansvar för nödvändiga investeringar i nätet (vi återkommer längre fram till frågan om lämpligheten av gemensamma ägarintressen mellan olika aktörer i marknätet). Att det – i vart fall inledningsvis – endast kommer att finnas en operatör i marknätet gör det dessutom lättare att samordna tekniska frågor inom marknätet i dess helhet.
Utredningen förordar alltså att systemet med en multiplexoperatör väljs. Även om detta alternativ åtminstone till en början ger en multiplexoperatör monopolställning i marknätet är systemet enligt utredningen förenligt med yttrandefrihetsgrundlagen. Grundlagen föreskriver inte någon etableringsfrihet gällande rätten att sända TV- program på annat sätt än genom tråd (se 3 kap. 2 § första stycket YGL). Detsamma anser vi måste gälla tillstånd att bedriva verksamhet som multiplexoperatör. Inte heller anser vi att denna modell strider mot
Vi återkommer längre fram till frågan om det vid sidan av en multiplexoperatör bör finnas en särskild teknisk operatör. Innan dess skall vi något närmare utveckla vår syn på en multiplexoperatörs funktion och roll, hur denne bör utses samt hur tillståndet till denne bör utformas. Också frågor rörande operatörens ägarstruktur, operatörens förhållanden till andra aktörer på
152
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Närmare om operatörsföretaget och dess verksamhet
Vårt förslag: I princip samtliga
Enligt vårt förslag skall multiplexoperatören, dvs. operatörsföretaget, förfoga över ett visst sändningsutrymme och bestämma vilka programtjänster som skall distribueras inom detta utrymme. Operatörsföretaget kommer att fungera som en länk mellan programföretag och
Det finns i detta sammanhang anledning att ta upp frågan om samtliga
Enligt utredningen talar flera skäl för att
153
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
Ett annat argument som talar i samma riktning är att det med flera självständiga
Ytterligare ett skäl är rättvisehänsyn. Programföretagen bör behandlas så lika som möjligt. Utredningen har svårt att finna godtagbara skäl för att generellt särbehandla en
En situation där det, trots vad som nu anförts mot att låta ett programföretag sända
154
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
företagets utbud. Vi återkommer till detta i avsnittet om tillstånd till programföretag (avsnitt 6.3.2.4).
Sammanfattningsvis anser alltså utredningen att i princip samtliga
Förhållandet mellan operatörsföretaget och de programföretag som skall ingå i dennes utbud kommer, som framgått, att grundas på avtal om villkoren för samarbetet. Vår utgångspunkt är att det bör stå parterna fritt att avtala om de villkor man önskar ha i avtalet, och att detta alltså inte bör bli föremål för reglering i lag. Med endast en kommersiell operatör i det digitala marknätet kan det visserligen finnas en risk för att monopolställningen utnyttjas för att gynna vissa programföretag till nackdel för andra. Den konkurrens om
Operatörsföretaget skall ha friheten att, med de begränsningar som föreskrivs genom radio- och
155
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
tillsynsverksamheten på området. Grundläggande för bedömningen är att operatören inte får behandla likartade fall olika, om detta inte är objektivt sett försvarbart. Vi återkommer till frågan i författningskommentaren. Vi återkommer i nästa avsnitt till frågan om vertikal integration mellan operatörsföretag och programföretag.
Vilken längd samarbetet mellan operatörsföretaget och programföretagen bör ha är inte givet. Inget bör hindra att det mellan operatörsföretaget och ett programföretag kan gälla en avtalstid som är kortare än operatörsföretagets tillståndstid och att operatörsföretaget under operatörskapets tillståndslängd kan byta ut programtjänster. Tvärtom kan det finnas starka skäl för en operatör att på sådant sätt tidsbegränsa t.ex. introduktionen av nya kanaler i utbudet, för att bedöma de kommersiella förutsättningarna för ett längre avtalsförhållande. Ytterst blir detta en förhandlingsfråga för parterna. Som vi återkommer till i avsnitt 6.3.2.4 kan det även förekomma att avtalstiden bestäms längre än motsvarande tiden för ett programföretags tillstånd att sända i marknätet.
Också mellan operatörsföretaget och
Här bör vidare nämnas att i promemorian Abonnentinflytande i
156
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
åtager sig att erbjuda ett basutbud som konsumenterna helt eller delvis själva kan sätta samman.
Enligt nu gällande regler krävs det för sändning av
Vårt förslag till kommersiellt operatörskap i marknätet innebär att operatörsföretaget skall vara föremål för ett tillståndsförfarande enligt radio- och
Radio- och
157
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
förbunden med frågan om vilka villkor som kan uppställas för ett tillstånd.
I utredningens uppdrag ingår att bedöma om tillståndsgivningen för marksänd
Våra överväganden beträffande grunderna för tillståndsgivning till programföretag – såväl de som kan ingå i operatörsföretagets utbud som de som skall sända enbart med egna sändningstillstånd – redovisas närmare längre fram liksom de villkor som vi anser att ett sändningstillstånd bör få förenas med. I det följande begränsar vi oss därför till utformningen av regleringen för hur ett operatörsföretag skall utses. Innan dess skall vi dock först särskilt belysa frågan om det finns behov av att ställa särskilda krav på operatörsföretagets ägarförhållanden.
Krav på ägarstruktur m.m.
Utredningens bedömning: Det är inte lämpligt med en ägargemenskap mellan å ena sidan ett operatörsföretag och å andra sidan ett programföretag, en nätoperatör eller en
Tendensen på massmediemarknaden är att ägar- och maktkoncentrationerna ökar. Riksdagen har som mål för mediepolitiken angett att politiken skall stödja yttrandefrihet, mångfald och massmediernas oberoende och tillgänglighet samt att den skall motverka skadliga inslag i massmedierna (prop. 2000/01:1, utg.omr. 17, bet. 2000/01:KrU1, rskr. 2000/01:59). I detta sammanhang är uppgiften
158
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
att stödja yttrandefriheten och mångfalden av särskilt intresse. Yttrandefriheten säkerställs genom grundlagarna. Uppgiften att värna mångfalden avser såväl utbud som ägande. En mångfald i ägandet gynnar opinionsbildningen, kunskapsspridningen och debatten i samhället.
Det är utredningens mening att en prövning av en ansökan om tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag bör ske utifrån en helhetsbedömning där det bör läggas vikt vid bl.a. det mediepolitiska målet att främja mångfald i ägandet på massmediemarknaden. Ett urvalskriterium bör därför vara sökandens oberoende i förhållande till annan som bedriver verksamhet inom press, radio och TV. Sökandens koppling till andra aktörer på
På den svenska
På uppdrag av regeringen har Konkurrensverket studerat konkurrensen och samarbetet inom
I det digitala marknätet finns i dag en vertikal integration mellan den statligt ägda nätoperatören Teracom AB (Teracom) och den kommersielle operatören Boxer. Sålunda ägs Boxer till 70 procent av Teracom och till 30 procent av SMI Media Invest AB. Tidigare bedrevs verksamheten i Boxer i Teracoms två dotterbolag Boxer och Senda i Sverige AB (Senda). Under en fas när det digitala marknätet startades upp gick TV4 AB (TV4) in som delägare i Senda. Efter starka protester från andra aktörer sålde emellertid TV4 sina aktier i Senda. Därefter har det inte förekommit någon integration mellan den kommersielle operatören i det digitala marknätet och programföretag som sänder i marknätet.
Ser man på satellitsidan är en av de två stora kommersiella operatörerna, Viasat AB (Viasat), som fungerar som marknadsbolag och
159
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
distribuerar abonnemang, vertikalt integrerad genom sitt moderbolag MTG med programföretag som finns representerade i Viasats utbud. MTG har för övrigt även intressen i kabelplattformen genom att företaget ingår i samma intressesfär som telekommunikationsföretaget Tele2 AB, som är ägare i Kabelvision AB. Den andra dominerande operatören på den svenska satellitmarknaden är Canal Digital Sverige AB (Canal Digital). Företagets moderbolag Telenor AS äger de satelliter som distribuerar en del av Canal Digitals programtjänster. Både Viasat och Canal Digital erbjuder hushållen ett brett utbud av programtjänster. Det finns dock vissa programtjänster som respektive operatör av strategiska skäl är ensam om att erbjuda. Således ingår endast i Viasats utbud vissa programtjänster som produceras av företag som ingår i MTG:s egna sfär, t.ex. tjänsten TV3. På motsvarande sätt är Canal Digital ensam om att i satellitnätet sända programtjänster från Canal+ Television AB, som tidigare ingick i samma affärsintresse som Canal Digital.
Frågan om det finns behov av att ställa särskilda krav på operatörsföretagets ägarförhållanden och vilka dessa krav i sådant fall skall vara bör bedömas utifrån hur en ägarstrukturell integration kan tänkas påverka konkurrensen och konsumenternas valfrihet.
Erfarenheterna från satellitområdet visar att ägargemenskap mellan en operatör och ett programföretag kan leda till begränsad valfrihet för konsumenterna. Även om detta kan mötas med bestämmelser om att ett operatörsföretag skall behandla programföretag på lika villkor är det svårt att genom sådan reglering helt undanröja de negativa verkningar som gemensamma ägarintressen kan föra med sig. Det finns alltid en beaktansvärd risk för att programtjänster inom den egna ägarsfären gynnas i fråga om paketering, prissättning osv. Enligt utredningen finns det därför skäl att vara försiktig med att acceptera att operatörsföretaget och programföretagen är vertikalt integrerade genom samma aktör/affärsintresse.
Det är enligt vår bedömning inte heller lämpligt med en vertikal integration mellan operatörsföretaget och en nätoperatör. Ett skäl till det är att det vid en sådan integration är svårt att skapa garantier för en rättvis prissättning av nätkapaciteten. Priset för överföringen kommer ytterst att få betalas av programföretagen och hushållen. Vid starka gemensamma ägarintressen mellan operatören och nätoperatören kan man inte bortse från risken att ”koncernens” vinstintresse gynnas genom att priset hålls uppe på en hög nivå. Än tydligare blir risken för negativa verkningar av en sådan ägargemenskap om, vilket vi återkommer till, man bör eftersträva konkurrens
160
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
på överföringssidan, på så sätt att operatörsföretaget fritt skall kunna välja nätoperatör.
Också en horisontell ägarintegration mellan ett operatörsföretag i det digitala marknätet och en
De oönskade konsekvenser som maktkoncentration för med sig motverkas i allmänhet genom den konkurrensrättsliga lagstiftningen. Emellertid råder det delade meningar om huruvida den generella konkurrensrättsliga regleringen, om bl.a. företagsförvärv samt förbud mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning, är tillämplig på det grundlagsskyddade massmedieområdet. Det saknas klarläggande rättspraxis på området.
Mediekoncentrationskommittén ger i sitt betänkande Yttrandefriheten och konkurrensen (SOU 1999:30) en beskrivning av motivuttalanden, olika uppfattningar och tidigare ställningstaganden i frågan (s. 203 ff). Kommittén uttalar att det inte kan uteslutas att konkurrenslagstiftningen saknar tillämplighet på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden men att frågan är svårbedömd och lämnar utrymme för olika tolkningar (a. bet. s. 216). Kommittén lade fram förslag på lagstiftningsåtgärder på området. Förslagen har ännu inte lett till några lagstiftningsåtgärder.
Konkurrensverket representerar uppfattningen att den konkurrensrättsliga lagstiftningen är generellt tillämplig på medieområdet och har uttalat att grundlagarna inte utgör hinder mot en tillämpning av den konkurrensrättsliga lagstiftningen när en sådan tillämpning står i överensstämmelse med grundlagarnas syfte och ändamål och de rättigheter som tillförsäkras genom rättigheterna inte blir illusoriska (se bl.a. ovan nämnda rapport Konkurrens och samarbete inom media s. 204 ff.).
Enligt 3 kap. 2 § YGL får rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor att sända. Vid regleringen skall enligt 3 kap. 3 § YGL vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 § andra – femte styckena och 13 § RF beaktas. Regleringen kan gälla dels urvalsförfarandet vid tillståndsprövningen, dels villkor för sändningsrätten. Med stöd av detta föreskrivs i 3 kap. 4 § RTVL att villkor för sändningstillstånd
161
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
får innebära att ägarförhållandena och inflytandet i ett företag som erhåller tillstånd inte får förändras mer än i begränsad omfattning. Oberoende av om det, när frågan ställs på sin spets, konstateras att den generella konkurrensrättsliga regleringen är eller inte är tillämplig på medieområdet, finns det enligt utredningen ett klart behov av motsvarande reglering av operatörsföretagets ägarstruktur. Vi återkommer till detta längre fram.
Hur operatörsföretaget skall utses m.m.
Vårt förslag: Regeringen skall besluta om vilka områden och vilket sändningsutrymme som skall upplåtas för digitala
Den som kan antas sakna finansiella och tekniska förutsättningar att bedriva verksamheten varaktigt och med god kapacitet och kvalitet skall inte kunna komma i fråga för ett tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag. Tillstånd skall inte heller meddelas den som genom ägande eller på annat sätt ensam eller tillsammans med annan som bedriver verksamhet rörande produktion eller distribution av
Bedömningsgrunderna för hur ett operatörsföretag utses skall anges i radio- och
Ett anbudsförfarande föreslås ingå som ett led i tillståndprövningen. Det pris en sökande är villig att betala för tillståndet skall ges utslagsgivande betydelse vid valet mellan sökande som är likvärdiga utifrån sakliga grunder. Den som erhåller tillståndet skall erlägga betalning för tillståndet i enlighet med det bud som denne lämnat.
Radio- och
162
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Då frekvensutrymmet är en begränsad resurs och frågan om vilka områden och vilket sändningsutrymme som bör upplåtas för digitala
Prövningen av om och till vem ett tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag skall meddelas rör ytterst intresset att säkra att det begränsade frekvensutrymmet i marknätet används på ett sätt som leder till största möjliga yttrandefrihet, informationsfrihet och mångfald. Ett anbudsförfarande där det pris sökanden är villig att betala för tillståndet ges avgörande betydelse för tillståndsprövningen är mot den bakgrunden inte lämpligt. I stället bör det vid tillståndsprövningen fästas störst vikt vid sakliga grunder, såsom vilka programtjänster sökanden har för avsikt att distribuera till
Enligt utredningens mening bör en sökande som inte uppfyller vissa grundläggande krav på ett operatörsföretag inte kunna komma i fråga för ett tillstånd. Tillstånd bör sålunda inte få meddelas den som kan antas sakna finansiella och tekniska förutsättningar att bedriva verksamheten varaktigt och med god kapacitet och kvalitet. Inte heller bör tillstånd få meddelas den som genom ägande eller på annat sätt ensam eller tillsammans med annan som bedriver verksamhet rörande produktion eller distribution av
Även om det sålunda är andra faktorer än det pris som sökanden kan vara villig att betala för ett tillstånd som skall tillmätas störst betydelse vid valet av operatörsföretag finns det enligt utredningen skäl att diskutera frågan om ett anbudsförfarande ändå bör ingå som ett led i bedömningen. Att operatörsföretaget får en ensamrätt att inom ett visst utrymme distribuera
163
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
anbudsförfarande. Ensamrätten får antas ge goda intäktsmöjligheter och kan därför sägas ha ett ekonomiskt värde. Det framstår som rimligt att en del av detta värde återförs till staten. Ett anbudsförfarande ger en marknadsmässig information om hur ensamrätten värderas.
Mot ett anbudsförfarande talar att någon motsvarande kostnad inte finns på kabel- och satellitområdena. En sådan kostnad för en operatör i marknätet skulle således kunna försätta denne i ett konkurrensmässigt sämre läge. Marknätet har genom det begränsade frekvensutrymmet och högre distributionskostnader redan en särställning i förhållande till andra plattformar. Å andra sidan bör sökanden genom noggranna affärsmässiga överväganden kunna undvika att priset sätts högre än vad verksamheten kan bära för att upprätthålla konkurrenskraft i förhållande till andra distributionsplattformar.
Enligt utredningen är skälen för att tillåta ett inslag av anbudsförfarande i tillståndsprövningen starkare än motargumenten. Vi föreslår att det skall ske i den ordningen att det pris som en sökande är villig att betala för tillståndet skall ges utslagsgivande betydelse vid valet mellan två eller flera i övrigt likvärdiga sökande. Den utifrån sakliga grunder gjorda bedömningen skall alltså i första hand styra valet. Därigenom sker bedömningen av hur målet om största möjliga yttrandefrihet, informationsfrihet och mångfald skall uppfyllas. Endast om flera sökande bedöms som likvärdiga i dessa hänseenden skall det pris som en sökande förklarat sig villig att betala för tillståndet vara utslagsgivande.
Ett anbudsförfarande kan ske på olika sätt. Enligt utredningens mening bör sluten budgivning tillämpas och budet lämnas i samband med att tillståndsansökan lämnas in. Sökanden skall erlägga betalning för tillståndet i enlighet med det bud som lämnats, oberoende av vad andra sökande bjudit och utan hänsyn till om priset tillmätts någon verkan vid tillståndsprövningen. Det skall vara fråga om ett engångsbelopp. Tillståndsmyndigheten bör ges rätt att meddela föreskrifter om betalningsvillkor, säkerhet och dylikt. De medel som flyter in genom anbudsförfarandet skall tillfalla staten, jfr. lagen (1996:1059) om statsbudgeten. Administrativa kostnader i samband med att ett operatörsföretag utses bör kunna tas ut genom en handläggningsavgift.
Behörighetskrav för ett operatörsföretag samt bedömningsgrunderna för hur ett operatörsföretag utses bör anges i nya bestämmelser i radio- och
164
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
om betalning för operatörstillståndet förs in i lagen liksom en bestämmelse om att Radio- och
Tillståndets innebörd, villkor m.m.
Vårt förslag: Operatörsföretaget skall ha rätt att inom ett angivet sändningsutrymme låta programföretag sända så många samtidiga programtjänster som överföringskapaciteten medger. Det skall vila på operatörsföretaget att självständigt sätta samman utbudet av TV- program och andra tjänster. Operatörsföretaget skall dock endast få upplåta sändningsutrymme till
Ett operatörsföretags tillstånd skall kunna förenas med särskilda villkor. Villkoren får avse täckningsgrad, sändningstid, samtidig sändning av visst minsta antal program, sändningarnas tillgänglighet för funktionshindrade, sändningsteknik, samverkan i tekniska frågor med andra tillståndshavare samt att operatörens utbud av
Av 3 kap. 2 § YGL följer att rätten att sända bl.a.
Sändningar som regeringen meddelar tillstånd till kan förenas med villkor enligt 3 kap.
Varken i 3 kap. YGL eller i radio- och
165
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
avses när det i författningstexten används begrepp som ”den som sänder” eller liknande.
Frågan vem som skall anses vara den som sänder ställs på sin spets när det skall avgöras vem som är ansvarig för sändningarna.
En grundläggande princip i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är den om ensamansvar. Ansvar enligt yttrandefrihetsgrundlagen för att bedriva television bärs i stort sett alltid av en utgivare. Enligt 4 kap. 1 § andra stycket YGL skall en utgivare utses av den som bedriver sändningsverksamheten. Enligt motiven till bestämmelsen avses med ”den som bedriver sändningsverksamheten” den som ligger bakom programmet (se prop. 1990/91:64 s. 122). Beträffande
I sammanhanget bör nämnas att till programföretagens sändningsverksamhet är även knuten en grundlagsfäst rätt till redaktionellt oberoende. I 3 kap. 4 § YGL anges att det är den som sänder radioprogram som självständigt avgör vad som skall förekomma i programmen. Den redaktionella självständigheten tillkommer således den som är ansvarig för att utgivare utses och avser inte den som medverkar enbart genom att ställa sändningskapacitet till förfogande (se a. prop. s. 117). Rätten enligt bestämmelsen är inte knuten till att det har meddelats sändningstillstånd för verksamheten.
Vem som bär ansvaret enligt radio- och
Sammanfattningsvis kan sägas att enligt nuvarande ordning är det programföretaget som vid tillämpningen av yttrandefrihetsgrundlagen och radio- och
166
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
programföretag som benämning på den fysiska eller juridiska person som sänder TV (se bl.a. artikel 2). Enligt direktivets artikel 1 definieras programföretag som den fysiska eller juridiska person som har det redaktionella ansvaret för sammansättningen av TV- program och som sänder ut eller låter sända ut dem genom tredje part.
Att vid fördelning av sändningsfrekvenser tilldela ett operatörsföretag ett visst sändningsutrymme är närmast att se som en ny typ av tillstånd för sändningsverksamhet. Operatören bedriver verksamhet på annat sätt än genom att själv sända
Med hänsyn till det ansvar operatören ges att förfoga över en betydande del av ett begränsat frekvensutrymme i marknätet är det enligt vår mening befogat att ställa speciella krav på operatören och dennes verksamhet. Vi föreslår därför att ett tillstånd till ett operatörsföretag skall kunna förenas med särskilda villkor.
Även om operatörsföretaget sätter samman programutbudet är dennes förhållande till innehållet i utbudet snarare av administrativ och teknisk karaktär än redaktionell. Operatören kommer att vara den som i administrativa och tekniska hänseenden bedriver verksamhet avseende
167
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
redaktionellt inflytande över innehållet i en sändning inom det sändningsutrymme som operatören förfogar över.
Till följd av detta bör operatören i princip inte heller kunna hållas ansvarig för innehållet. I stället bör ansvaret för innehållet även fortsättningsvis bäras av programföretagen. Förutsatt att deras sändningsverksamhet faller under svensk jurisdiktion har de att följa radio- och
Det framstår som oförenligt med nu nämnda princip för ansvarsfördelningen mellan operatör och programföretag att förena ett tillstånd till ett operatörsföretag med särskilda villkor om sändningarnas innehåll. Bestämmelserna i 3 kap. 1 och 3 §§ samt vissa punkter i 3 kap. 2 § RTVL som rör själva innehållet i sändningarna skall därför inte vara tillämpliga på ett operatörsföretag.
Däremot bör, som vi redogjort för tidigare, det vid tillståndsförfarandet angående utseende av operatörsföretag läggas stor vikt vid det utbud som operatören förklarar sig vilja distribuera. Valet av operatör skall ske utifrån en värdering av bl.a. det tilltänkta utbudet samt sökandens tekniska och finansiella möjligheter att klara distributionen. Ett meddelat sändningstillstånd innebär en rätt att använda ett visst sändningsutrymme för att distribuera utbudet. Det framstår därvid som angeläget, för att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av sändningsutrymmet, att tillståndet förenas med en motsvarande skyldighet för operatörsföretaget att distribuera ett utbud, som motsvarar vad denne angett under ansökningsförfarandet. Villkoret kan anges som en skyldighet att distribuera programtjänster som – på i villkoren närmare angett sätt – skall vara rikstäckande, regionala eller lokala och som kan tilltala olika åldersgrupper, intressen och smakriktningar.
Då olika programtjänster kräver olika mycket utrymme och den tekniska utvecklingen av sammanföring av programsignalerna kan påverka det antal programtjänster som kan sändas samtidigt i en frekvenskanal är det förenat med stora svårigheter att i ett tillstånd till ett operatörsföretag försöka precisera det exakta antal programtjänster som denne får distribuera. Tillståndet till ett operatörsföretag bör därför inte vara utformat på så sätt att det avser vissa specificerade programtjänster. Det bör i stället utformas som en rätt att inom ett angivet frekvensutrymme sända så många samtidiga programtjänster som överföringskapaciteten medger. En bestämmelse
168
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
om vilken rätt tillståndet ger operatören att bedriva verksamhet bör införas i radio- och
Syftet med den av oss föreslagna tillståndsmodellen är att operatörsföretaget med de förbehåll som nyss nämnts skall ges frihet att självständigt sätta samman utbudet av programtjänster. Som utredningen närmare utvecklar i avsnitt 6.3.2.2 anser vi dock att de programföretag som vill sända
I likhet med nu gällande regler för programföretagen bör ett tillstånd till ett operatörsföretag vidare kunna förenas med villkor avseende täckningsgrad, sändningstid, samtidig sändning av visst minsta antal program, sändningarnas tillgänglighet för funktionshindrade, sändningsteknik och samverkan i tekniska frågor med andra tillståndshavare.
I samband med våra överväganden kring ägarstruktur och relationen mellan operatörsföretaget och andra aktörer på
Ägar- och maktkoncentration kommer således att beaktas dels vid valet av operatörsföretag, dels när villkor för tillståndet meddelas, dels under löpande tillståndsperiod vid tillsynen av villkoren.
169
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
De överväganden som görs i dessa sammanhang kring när det föreligger en olämplig koppling mellan olika aktörer kan vara svåra att göra och det finns en skiljelinje mellan överväganden i urvalsförfarandet och överväganden kring tillståndsvillkor.
Prövningen som sker i urvalsförfarandet bör präglas av ett vidare mediepolitiskt perspektiv än prövningen kring tillståndsvillkor. I det senare hänseendet skall bedömningsgrunderna begränsas till att avse
Tidigare har vi berört relationen mellan operatörsföretaget och
En del av de tillståndsvillkor som vi föreslår att ett tillstånd till ett operatörsföretag skall kunna förenas med har en motsvarighet i dagens lagstiftning medan andra är nya till sin innebörd. Vissa villkorstyper kommer att vara gemensamma för operatörsföretag och programföretag, andra att vara specifika för operatörsföretag. Lagtekniskt bör enligt utredningens mening den lösningen väljas
170
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
att bestämmelserna i radio- och
Särskilt om tillståndstidens längd
Vårt förslag: Tillståndstidens längd för operatörsföretaget skall vara sex år. Giltighetstiden för tillståndsvillkor får vara kortare än tillståndstiden.
Enligt nuvarande bestämmelser i radio- och
Motsvarande bestämmelser om tillståndstidens längd gällde enligt den tidigare radiolagen (1966:755). I Radiolagsutredningens betänkande Ny lagstiftning om radio och TV (SOU 1994:105) föreslogs att en tillståndstid om sex år med rätt till förlängning på visst sätt skulle framgå av lag. Skälet härför angavs av utredningen vara att tillståndstidens längd är en bestämmelse av yttrandefrihetsbegränsande natur och därför bör anges i lag (s. 263). Regeringen förklarade att den delade uppfattningen och i princip anslöt sig till utredningens förslag, men fann mot bakgrund av praktiska synpunkter att det inte var lämpligt att binda upp tillståndstiden enligt radio- och
Utredningen har att ta ställning till tillståndstidens längd för dels operatörsföretag, dels programföretag som sänder TV i det digitala marknätet. Utanför utredningsuppdraget faller frågan om radiosändningar.
171
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
Med hänsyn till det uppbyggnadsskede som marknätet befunnit sig i samt i avvaktan på nya regler på området har de tillstånd som hittills meddelats programföretag för digitala
Utredningen konstaterar att de skäl som var avgörande för regeringens bedömning i fråga om reglering av tillståndstiden när radio- och
Utgångspunkten för utredningens bedömning är att en bestämmelse om tillståndstidens längd är av yttrandefrihetsbegränsande natur och att tillståndstiden därför av rättssäkerhetsskäl bör anges direkt i lagen, om det inte finns starka skäl mot en sådan reglering. Även med beaktande av möjliga framtida förändringar inom området för television ser utredningen inte att det föreligger några sådana starka skäl mot att tillståndstiden nu regleras i lag. Tvärtom framstår det som angeläget att en sådan reglering sker. Utredningens uppfattning är således att bestämmelser om tillståndstid och eventuella möjligheter till förlängning bör framgå direkt av radio- och
Flera remissinstanser tillstyrkte
172
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Det kommer att vara förenat med betydande investeringar att bedriva verksamhet som operatörsföretag. För att operatören skall få in nödvändigt kapital i verksamheten och kunna generera avkastning framstår det som önskvärt att tillståndstidens längd är lång. En förhållandevis lång tillståndsperiod leder också rent allmänt till stabila förhållanden på marknaden. Sålunda kan operatören då göra en långsiktig planering av verksamheten och vet konsumenterna för en längre period vilket typ av utbud som de kan förvänta sig och vem som är distributör av detta. Även mot bakgrund av att en tillståndsprocess är tids- och arbetskrävande för samtliga inblandade parter bör kortare tillståndsperioder undvikas.
Mot mycket långa tillståndstider talar dock att det från statens sida finns ett intresse av att en omprövning sker med regelbundna intervall för att utröna vem som är mest lämplig som tillståndshavare. En tillståndshavare som missköter sig men misskötsamheten inte är av den dignitet att återkallelse kan komma i fråga, riskerar då att inte få sitt tillstånd förlängt.
Vid en inte allt för lång tillståndstid finns det vidare bättre möjlighet att anpassa operatörens verksamhet till den utveckling som sker på området. Som exempel på det kan nämnas att det genom utbyggnad av nätet eller annars finns möjlighet att fördela frekvensutrymme till ytterligare ett operatörsföretag, vilket kan motivera omflyttningar av programföretags sändningar mellan olika frekvenskanaler.
Enligt utredningens bedömning leder det anförda till att tillståndstidens längd för operatörsföretaget bör bestämmas till sex år. Med den längden på tillståndet anser utredningen att det är påkallat att det införs en bestämmelse om att tillståndsvillkoren skall kunna meddelas för kortare tid. Någon automatisk rätt till förlängning av tillståndet under vissa förutsättningar bör enligt vår mening inte finnas. I stället bör tillståndet förutsättningslöst omprövas inför en ny tillståndsperiod.
Byte av operatörsföretag
Vårt förslag: Ett operatörsföretag vars verksamhet upphör skall utan dröjsmål föra över registerdata om abonnenter och programkort till den nye tillståndshavaren. Äger den tidigare tillståndshavaren de programkort som abonnenterna innehar skall även på begäran äganderätten till korten föras över. Det operatörsföretag som för
173
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
över rättigheterna har rätt till skälig ersättning från den nye operatören.
Ett operatörsföretag skall tillhandahålla Radio- och
Radio- och
Ett byte av operatörsföretag kan komma att aktualiseras vid tillståndsperiodens slut. Detsamma kan bli fallet om tillståndet återkallas eller operatören av någon annan anledning upphör med verksamheten.
En väsentlig bas för operatörsföretagets verksamhet är de registerdata om abonnenter och kort som operatören låtit upprätta. För att ett byte skall kunna genomföras på ett, inte minst för konsumenterna, så friktionsfritt sätt som möjligt framstår det som angeläget att en ny operatör får tillgång till den förre operatörens register över dessa uppgifter samt möjlighet att använda de programkort som abonnenterna innehar. Den nye operatören sätts givetvis inte i den förre operatörens ställe i den avtalsrelation denne haft med konsumenterna, utan får bygga upp en egen kundrelation. Genom att i rimlig tid inför ett operatörsbyte få kunskap om vilka som haft abonnemang kan övergången dock underlättas genom att de konsumenter som haft ett abonnemang kan erbjudas att övergå till ett nytt. Härigenom bör luckor i distributionen kunna undvikas i största möjliga mån. Huruvida en operatör sedan väljer att använda samma system för villkorad tillgång som den tidigare operatören och de kort som abonnenter redan har tillgång till är en annan fråga, som ytterst kan antas vara beroende av kommersiella överväganden.
Att införa en bestämmelse om en skyldighet att överföra ett register har upphovsrättsliga implikationer. En databas innehållande ett sådant register eller sammanställningen av uppgifterna i den kan ha ett upphovsrättsligt skydd.
För att en databas skall kunna få upphovsrättsligt skydd krävs enligt 1 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) att databasen, i likhet med andra verk som skyddas enligt lagen, har viss verkshöjd. I motiven till lagen anges att verkshöjd förutsätter viss självständighet respektive originalitet (prop. 1996/97:111 s. 17). I vilken utsträckning ett verk kan anses vara så självständigt och originellt som krävs för skydd enligt lagen
174
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
varierar beroende på verkets karaktär. Utanför skyddet faller mera mekaniskt eller rutinmässigt gjorda sammanställningar. I praxis, se bl.a. NJA 1995 s. 256, har behandlats i vilka fall en databas kan anses vara strukturerad på ett sätt som innebär att den uppnår verkshöjd. Av avgörandet framgår att kravet inte ställs särskilt högt.
I 49 § URL stadgas att en katalog eller liknande arbete i vilket ett stort antal uppgifter sammanställts inte får eftergöras utan framställarens samtycke. Bestämmelsen ger upphovsrättsligt skydd utan krav på att sammanställningen uppnår verkshöjd. Det är inte uppgifterna i en sammanställning, t.ex. information om abonnenter, utan sammanställningen som sådan som skyddas.
Huruvida en databas som operatörsföretaget upprättar för att hantera abonnemang och kort kommer att uppnå verkshöjd och därmed upphovsrättsligt skydd enligt 1 § URL är inte givet. Som ovan angetts förutsätter ett sådant skydd att databasen kan uppvisa ett visst mått av självständighet och originalitet. Klart är däremot att i vart fall operatörens sammanställning av abonnemang och kort får antas omfattas av det s.k. katalogskyddet i 49 § URL. Vid dessa förhållanden måste det diskuteras hur en bestämmelse om skyldighet att överföra ett register över abonnemang till en ny operatör förhåller sig till de grundlagsfästa reglerna om skydd för egendom som finns i 2 kap. 18 § RF.
I 2 kap. 18 § första stycket RF stadgas att varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Bestämmelsen är inte begränsad till att avse någon viss typ av egendom (se bl.a. Gustaf Petrén/Hans Ragnemalm, Sveriges grundlagar, 12:e upplaga, Lund, Liber, 2002, s. 85). Sålunda omfattas även immaterialrättsliga rättigheter av bestämmelsen. Det skydd som följer av bestämmelsen gäller för såväl fysiska som juridiska personer (se prop. 1993/94:117 s. 48). Genom regleringen i 2 kap. 22 § första stycket nionde punkten RF likställs utlänning med svensk medborgare.
Vad som kan anses utgöra angelägna allmänna intressen som motiverar ingrepp i egendomsskyddet får avgöras från fall till fall. Innebörden av begreppet ”angeläget allmänt intresse” anknyter till vad som gäller om egendomsskyddet i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt lagen (1994:1219) om den europeiska
175
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna gäller konventionen som svensk rätt sedan den 1 januari 1995. Enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till konventionen har varje fysisk eller juridisk person rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser. Bestämmelsen inskränker inte en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig för att bl.a. reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse.
Enligt 2 kap. 18 § andra stycket RF är den som tvingas avstå sin egendom genom expropriation eller annat sådant förfogande berättigad till ersättning för förlusten. Ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag.
Oavsett om ett operatörsföretags databas med register över abonnenter har sådan verkshöjd som krävs för upphovsrätt eller om det föreligger ett katalogskydd för sammanställningen av uppgifterna omfattas rättigheten av 2 kap. 18 § RF. Operatörsföretaget är följaktligen skyddad mot de ingrepp, dvs. expropriation eller annat liknande förfogande, som avses i bestämmelsen. Samma skydd åtnjuter ett operatörsföretag som har förbehållit sig äganderätten till de kort som abonnenterna använder.
Att införa en skyldighet för ett operatörsföretag att föra över sitt register över abonnenter och kort till en ny operatör innebär således ett ingrepp i egendomsskyddet. Likaså innebär en skyldighet för operatören att på begäran av den nye tillståndshavaren föra över sin äganderätten till korten till denne ett sådant ingrepp. Är det abonnenterna som äger korten saknar en sådan skyldighet angående korten dock betydelse i sammanhanget. Frågan vem – operatör eller abonnent – som äger ett kort är beroende av hur avtalsvillkoren mellan parterna har utformats.
Ett tvångsövertagande av register och kort får endast ske om det kan sägas tjäna ett så angeläget intresse att det står i proportion till följden av ingreppet. I den frågan gör utredningen följande överväganden.
Situationer där ett tvångsövertagande kan bli aktuellt är dels om det inför en ny tillståndsperiod konstateras att en annan aktör än tillståndshavaren på ett bättre sätt kan uppfylla de krav som det allmänna ställer på ett effektivt utnyttjande av frekvensutrymmet för att åstadkomma största möjliga yttrandefrihet, informationsfrihet och mångfald, dels om operatörsföretaget under gällande
176
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
tillståndsperiod på grund av misskötsamhet eller annan anledning måste överge tillståndet.
Det allmänna intresset av att vid ett byte av operatörsföretag kunna göra bytet så konsumentvänligt som möjligt är enligt utredningens mening påtagligt. En bestämmelse om tvångsövertagande gör det lättare för den nye operatören att komma i gång med sin verksamhet, vilket är av stor betydelse för de hushåll som innehar abonnemang på
Samtidigt framstår de ekonomiska verkningarna för den operatör som förlorar sitt tillstånd inte alltför stora. Genom att tillståndet för ett operatörsföretags verksamhet upphör kommer denne inte längre att kunna använda databasen med sammanställning av abonnenter och kort för det syfte som den ursprungligen upprättats. Rättighetens värde får därmed anses reducerad när verksamheten upphör och beträffande korten representerar de i sig inte något direkt värde för ett operatörsföretag som upphör med verksamheten.
Mot bakgrund av det anförda gör utredningen bedömningen att det allmänna intresset av att ett operatörsbyte kan göras på ett så friktionsfritt sätt som möjligt måste anses stå i proportion till det ingrepp som sker i det egendomsskydd som tillkommer den operatör som skall föra över register och kort. Detta gäller särskilt om man förenar skyldigheten med rätt till skälig ersättning för de investeringar operatören gjort i den egendom som skall föras över.
Sammanfattningsvis föreslår utredningen att det i en ny bestämmelse i radio- och
– på begäran – eventuell äganderätt till korten till den nye operatören. Radio- och
Den nye operatören skall betala ersättning för registerdata och rättigheter till den som för över dessa. Kan parterna inte träffa en överenskommelse om ersättningens storlek får frågan avgöras av domstol. Överföringen av registerdata och rättigheter skall ske även om ersättningsfrågan inte har fått en lösning.
Ur ett allmänt säkerhets- och beredskapsperspektiv är det vidare önskvärt att en säkerhetskopia av registerdata finns hos Radio- och
177
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
mässigt och utan egentligt motiv. Oavsett anledningen till det kan en oönskad förändring av mjukvara eller information i operatörsföretagets kunddatabas leda till stora olägenheter. Finns en kopia av registerdata hos verket kan risken för längre distributionsavbrott minskas. Över huvud taget måste det inom samtliga led för produktion och distribution av
Finns en kopia av registret hos Radio- och
Utredningen föreslår mot bakgrund av det anförda att en bestämmelse förs in i radio- och
Förpliktelsen att lämna en kopia av registerdata till Radio- och
Ett register med information om abonnenter och deras kort som operatörsföretaget upprättar och hanterar innebär en behandling av personuppgifter. Verksamheten i denna del omfattas därför av personuppgiftslagen (1998:204), PUL. Enligt 1 § PUL har lagen till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter. Lagen är subsidiär i förhållande till annan lag eller förordning som innehåller bestämmelser som avviker från personuppgiftslagen (2 § PUL). Även en överföring av register till en ny operatör innebär en sådan behandling
178
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
av personuppgifter som regleras enligt personuppgiftslagen (se 3 § PUL angående definition av behandling av personuppgifter). Genom att operatören i avtalet med abonnenterna skriver in ett villkor om att abonnenten samtycker till en överföring av registret är behandlingen av uppgifterna tillåten enligt personuppgiftslagen. Även utan sådant avtalsvillkor torde denna behandling, varigenom den operatör som överlämnar registret fullgör en i radio- och
En operatörs verksamhet kan upphöra mer eller mindre abrupt och innan en ny operatör har utsetts. I syfte att skydda konsumenternas och programföretagens intressen bör en bestämmelse införas som möjliggör att verksamheten kan upprätthållas innan ett nytt operatörsföretag har utsetts. Vi föreslår därför en bestämmelse om att Radio- och
Tekniska samordningsfrågor
Vår bedömning: Vi bedömer att det inte behövs någon särskild teknisk operatör med uppgift att ansvara för teknisk samordning i marknätet. I stället anser vi att samordningen av de för
Inledning
För att säkerställa tillgängligheten, kvaliteten, konkurrenskraften och kostnadseffektiviteten i marknätet finns behov av en samordning av vissa tekniska funktioner och tjänster. I samband med vår beskrivning av olika typer av operatörsföretag (avsnitt 6.2.2) tog vi upp möjligheten att låta en s.k. teknisk operatör verka i marknätet. Den tekniske operatören skulle kunna ansvara för vissa funktioner och tjänster som är gemensamma för det kommersiella operatörsföretaget och
179
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
Funktioner och tjänster som är gemensamma för samtliga programföretag, oberoende av om de sänder
Funktioner och tjänster som endast berör de programföretag som sänder krypterade tjänster är de som gäller ett gemensamt system för villkorad tillgång (CAS) samt hantering av programkort och kunder.
Multiplexering
Multiplexeringen har en central roll inom den digitala tekniken. Hur mycket frekvensutrymme som skall ges åt varje tjänst avgörs vid multiplexeringen då program- och andra tjänstebärande signaler komprimeras till en gemensam signal. Program och andra tjänster kräver olika mycket utrymme beroende på faktorer som rörelsemängd i bilden och bildkvalitet. Ju större rörelsemängd och högre bildkvalitet desto mer utrymme tas i anspråk. Antalet programtjänster som sänds i en frekvenskanal med digital teknik kan därmed variera över tid t.ex. på sätt att det under en timme sänds fyra programtjänster och under den följande timmen sex programtjänster. I multiplexeringen ligger även uppgiften att distribuera sändningarna till
Man kan tänka sig olika modeller för hur ansvaret för multiplexeringen skall fördelas. Sålunda kan det lämnas åt ett speciellt organ, t.ex. en teknisk operatör, att ansvara för multiplexeringen i samtliga frekvenskanaler i marknätet. Det är också tänkbart att uppgiften ges till flera aktörer. Om public
180
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
För det fall att inte hela frekvenskanaler i det svenska marknätet reserveras för en operatör eller ett programföretag, t.ex. att operatörsföretaget ges frekvensutrymme som omfattar bl.a. en del av en frekvenskanal eller att flera från varandra oberoende programföretag delar på utrymmet för en frekvenskanal för
Tillämpningsprogram
En viktig
På de europeiska
Inom NORDIG, det nordiska samarbetsprojektet rörande digital- TV, har medlemmarna träffat en överenskommelse om att det av branschorganet Digital Video Broadcasting (DVB) antagna öppna gränssnittet för tillämpningsprogram, Multimedia Home Platform (MHP), skall bli den framtida gemensamma standarden. Medlemmarna har också antagit en plan för hur övergången skall ske. Övergången kompliceras dock av att det i dag finns ett stort antal digital-
181
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
Användandet av tillämpningsprogram är reglerat inom gemenskapsrätten både genom ramdirektivet och tillträdesdirektivet. Genom artikel 18 i ramdirektivet förpliktas medlemsstaterna att uppmuntra användandet av öppna gränssnitt för sådana tillämpningsprogram för att främja ett fritt informationsflöde, mediemångfald och kulturell mångfald. Direktiven föreskriver inte att något visst tillämpningsprogram obligatoriskt skall tillämpas i medlemsstaterna. Målsättningen är i stället att branschen genom frivilliga samförståndsavtal skall enas kring öppna gränssnitt för tillämpningsprogram. Genom regelverket ges emellertid kommissionen en framträdande roll i utvecklingen mot en standardisering av tillämpningsprogram. Kommissionen skall senast den 24 juli 2004 ha undersökt utvecklingen på området. Har samverkan och valfrihet för användarna inte uppnåtts på ett tillfredsställande sätt, kan kommissionen komma att ange en viss standard som obligatorisk.
Frågan om tillämpningsprogram är inte uttryckligen reglerad i svensk lagstiftning. Frågan har dock beaktats i samband med tillståndsgivningen i det digitala marknätet genom att samverkan i denna fråga har gjorts till ett särskilt tillståndsvillkor. I tillstånden anges att den plan för övergång till en gemensam digital plattform som har fastställts av NORDIG den 16 oktober 2002 skall beaktas. Vidare har regeringen gett Radio- och
Mot bakgrund av den bevakning kommissionen har över frågan om en gemensam standard för tillämpningsprogram är det inte osannolikt att en gemensam standard kan komma att föreskrivas inom en inte alltför avlägsen framtid, om detta inte kan åstadkommas genom frivilliga överenskommelser. Antas ingen reglering på gemenskapsnivå, är det beträffande marknätet påkallat att säkerställa en samordning på annat sätt.
Elektronisk programguide
En elektronisk programguide (EPG) är till sin karaktär mer innehåll än teknik. I sin enklaste form är den en lokal interaktivitet där det ges allmän information kring pågående och kommande program. Tjänsten fungerar tekniskt sett som sökbar
182
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
inte beroende av någon returkanal. Även central interaktivitet kan erbjudas genom en elektronisk programguide.
I artikel 5 i tillträdesdirektivet föreskrivs att nationella regler kan införas beträffande tillträde till elektroniska programguider. Någon nationell reglering har inte införts på området. Genom det samverkansavtal som tillämpas av parterna i det digitala marknätet har samverkan kring en gemensam elektronisk programguide uppnåtts mellan aktörerna i marknätet. Denna samverkan har gjorts till tillståndsvillkor. Det är Boxer som ansvarar för den gemensamma programguiden i dag. Det bör dessutom nämnas att regeringen har gett Radio- och
Ett operatörsföretag kommer med all säkerhet att avsätta en del av sändningsutrymmet för att distribuera en samlad presentation av sitt utbud av program och till dem relaterade tjänster i en elektronisk programguide. Vidare kommer det säkerligen att finnas individuella elektroniska programguider från enskilda programföretag. Ur konsumentperspektiv är det emellertid i hög grad önskvärt att det finns en gemensam elektronisk programguide varigenom det samlade utbudet för såväl operatörsföretagets utbud som
Krypterade sändningar
Enligt den av utredningen föreslagna strukturen skall i princip samtliga
Frågan om vilket system för villkorad tillgång som skall användas i marknätet är inte föremål för reglering. Följaktligen har operatörsföretaget frihet att välja vilket system som skall användas. I sammanhanget bör understrykas att mottagningsutrustning för dekryptering av
183
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
Hur skall samordningen ske?
Som framgått finns det ett flertal tekniska samordningsfrågor att lösa i det digitala marknätet. Samordningen mellan
Enligt den ordning som hittills har gällt har parterna i marknätet samverkat i fråga om multiplexering och val av tillämpningsprogram (API). Detta har så vitt utredningen erfarit fungerat på ett tillfredsställande sätt. Mot bakgrund härav och den bevakning som finns inom bl.a. kommissionen av frågan om tillämpningsprogram förefaller det inte finnas några uppenbara samordningsvinster eller fördelar i övrigt förenade med att lyfta dessa frågor från de berörda parternas ansvarsområde till en teknisk operatör.
Med hänsyn till den nära kopplingen mellan en gemensam elektronisk programguide och innehållet i
184
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Utredningen kan alltså inte finna att det är förenat med några för marknätets funktion och utnyttjande positiva effekter att inrätta ett särskilt tekniskt operatörskap. Tvärtom kan som ytterligare argument mot det anföras att det sannolikt skulle leda till extra kostnader jämfört med att samordningsfrågor löses direkt mellan inblandade parter. Distribution av
Sammanfattningsvis anser utredningen att det saknas skäl att inrätta ett särskilt organ för att handha tekniska samordningsfrågor. Enligt utredningen bör det i stället läggas på operatörsföretaget som ett tillståndsvillkor att ansvara för hanteringen av systemet för villkorad tillgång och en för marknätet gemensam elektronisk programguide.
I det fall en tillståndshavare disponerar en hel frekvenskanal är det naturligt att låta denne på egen hand ansvara för multiplexeringen av signalerna inom frekvenskanalen. Delas sändningsutrymmet inom en frekvenskanal av flera tillståndshavare bör multiplexeringen lösas genom överenskommelser mellan dem. Om det är nödvändigt för att åstadkomma ett effektivt kapacitetsutnyttjande bör det vara möjligt att som ett särskilt tillståndsvillkor överlämna ansvaret för multiplexeringen på en av tillståndshavarna.
Beträffande val av tillämpningsprogram (API) ser utredningen det som önskvärt att det i marknätet tillämpas ett öppet gränssnitt i enlighet med vad som överenskommits inom NORDIG. Detta bör kunna ske genom en frivillig överenskommelse mellan samtliga företag som innehar sändningstillstånd i marknätet. Det bör dock finnas möjlighet att utfärda tillståndsvillkor i frågan.
6.2.4
Vår bedömning: Vi bedömer att det förslag till regelverk för ett operatörsföretags verksamhet som vi presenterar är förenligt med
Utredningen har ovan flera gånger påpekat att ett regelverk för operatörsföretagets verksamhet måste vara förenligt med
185
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
aspekter som kan läggas på de förslag till lagstiftning som framförts i tidigare avsnitt.
Den modell som vi förespråkar skall införas innebär att åtminstone ett operatörsföretag - i framtiden kan det bli flera – beviljas en särskild rätt att dels förfoga över sändningsutrymme för betal- TV, dels paketera och sälja
Principen om etableringsfrihet kommer till uttryck i främst artikel 43 EG. Etableringsfriheten innefattar i första hand en rätt att starta och utöva verksamhet som egenföretagare samt rätt att bilda och driva företag på de villkor som etableringslandet föreskriver för egna medborgare. Det finns ett nära samband mellan denna frihet och den i artikel 49 intagna principen om fri rörlighet för tjänster, som innebär att det är förbjudet att inskränka möjligheten för den som är etablerad i en medlemsstat att tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater. En närmare beskrivning av principernas innebörd finns i avsnitt 4.3.3.
Enligt artikel 46 EG kan undantag från etableringsfriheten och den fria rörligheten för tjänster medges på grund av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Det framgår vidare av praxis att ett hinder som grundar sig på andra kriterier än nationalitet kan vara berättigat också av andra tvingade skäl av allmänintresse än de som uttryckligen räknas upp i artiklarna 45 och 46.2
Av artikel 86.1 följer att ett företag som, utan att det kränker fördraget, beviljats en särskild eller exklusiv rättighet är skyldigt att i sin verksamhet iaktta samma konkurrensregler som företag i övrigt, dock med det undantag som framgår av artikel 86.2 EG. Artiklarna 81 och 82 som innehåller de grundläggande konkurrensbestämmelserna blir alltså som utgångspunkt tillämpliga även för operatörsföretaget. Den förra stadgar förbud mot konkurrensbegränsande avtal mellan företag och den senare förbjuder missbruk av dominerande ställning. Båda artiklarna förutsätter för sin tillämpning att den konkurrenshämmande åtgärden påverkar handeln mellan medlemsstater.
1Mål
2Se t ex mål
186
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Enligt utredningen är det främst två frågekomplex som gör sig påminda när det gäller våra förslags förenlighet med
När det gäller förslagets konsekvenser för programföretagens valfrihet aktualiseras även frågan om regleringens förenlighet med
Operatörsföretagets monopolställning
Det av oss föreslagna systemet med särskilda eller exklusiva rättigheter för ett operatörsföretag får till följd att programföretag, som vill sända
– från möjligheten att som
Operatörsföretagets ställning som ensam innehavare av frekvensutrymme är föranledd av starka allmänna intressen. Frekvensutrymmet i marknätet är en knapp resurs, som kräver särskild reglering för att kunna utnyttjas på det mest effektiva sättet i yttrandefrihetens, informationsfrihetens och mångfaldens intresse. Vi har utvecklat detta utförligt i avsnitt 6.2.3. Där diskuteras även frågan om det vid sidan av en eller flera operatörsföretag/multiplexoperatörer dessutom bör finnas fristående
187
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
det. Värnandet och tillgodoseendet av de ändamål som ligger bakom valet av modell med multiplexoperatör i stället för
När det gäller programföretagens rätt att etablera sig här i landet och erbjuda sina programtjänster skall påpekas att utredningen i avsnitt 6.3.1 avfärdar tanken på att ställa upp krav på etablering i landet som villkor för att ett programföretag skall erhålla tillstånd att sända i marknätet. Den av utredningen föreslagna ordningen gör inte heller skillnad på inhemska och utländska programföretag. Tvärtom skall operatörsföretaget vara skyldigt att vid tilldelning av sändningsutrymme, paketering av utbud och prissättning samt i övrigt behandla samtliga programföretag på ett
Att sändningsutrymmet tilldelas ett operatörsföretag i stället för programföretagen påverkar vidare inte i vilken omfattning marknätet skall tas i anspråk för
Den förespråkade modellen försämrar alltså inte förutsättningarna för programföretag att kunna sända i marknätet jämfört med andra lösningar för fördelning av sändningstillstånd. Samma villkor skall gälla för inhemska och utländska programtjänster. Operatörsföretagets tillstånd kommer vidare att innefatta även en sändningsskyldighet, vilket innebär att det inte riskerar att uppstå något otillfredsställt behov från allmänheten att ta emot marksändningar, som hade kunnat tillgodoses med ett annat system.
188
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att det system som vi föreslår innebär att det inte görs någon åtskillnad på grund av nationalitet. Bestämmelserna kommer alltså att tillämpas på ett ickediskriminerande sätt. Regleringen är vidare motiverad med hänsyn till tvingande mål av allmänintresse och ägnad att säkerställa denna målsättning och går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå densamma.
En annan fråga är om den ensamrätt som operatörsföretaget kommer att få i ovan nämnda hänseenden står i strid med konkurrensreglerna i fördraget.
Utredningen vill i det sammanhanget uppmärksamma att Post- och Telestyrelsen (PTS) inom ramen för sina uppgifter som sektorsmyndighet för området elektronisk kommunikation gjort preliminära bestämningar av grossistmarknader för programutsändningstjänster för distribution av radio- och
Utredningen anser att den bedömning som PTS har gjort i sitt beslut av den 2 mars 2004 kan ifrågasättas. Enligt utredningens mening finns det skäl att i stället bedöma att distribution av TV- sändningar via mark, kabel och satellit tillhör en gemensam TV- marknad, i synnerhet gäller det sändningar via satellit och digitala marksändningar.
189
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
marknad. I en sådan marknadssituation är det inte sannolikt att ett operatörsföretag skulle uppnå en sådan marknadsandel som förutsätts för att någon skall inta en dominerande ställning på marknaden. Vår bedömning är under dessa förhållanden att artikel 82 EG inte kommer att bli tillämplig i fråga om operatörsföretagets verksamhet.
Skulle man emellertid göra bedömningen att marknätet är en egen marknad, kommer ett operatörsföretag tveklöst att få en dominerande ställning, åtminstone så länge frekvensutrymmet inte medger att tillstånd meddelas ett flertal konkurrerande operatörer. Att ett operatörsföretag tillåts få en sådan särställning på marknaden bärs emellertid, som framhållits flera gånger, upp av starka allmänna intressen. Den särskilda rättigheten motiveras av ett behov av att säkerställa ett effektivt utnyttjande av det begränsade frekvensutrymmet i yttrandefrihetens, informationsfrihetens och mångfaldens intresse. Regleringen av operatörsföretagets verksamhet är såväl proportionerlig som ändamålsenlig i förhållande till dessa syften och ändamål och kan därmed inte anses otillåten av den anledningen att den i och för sig ger upphov till en dominerande ställning på marknaden. Däremot åligger det självfallet operatörsföretaget att inte missbruka denna sin dominerande ställning. Enligt utredningens uppfattning ger det föreslagna systemet goda möjligheter att motverka att sådant missbruk uppkommer. Bestämmelserna som gäller för operatörsföretaget ger tydliga regler för hur verksamheten skall bedrivas. I detta sammanhang måste också undantagsbestämmelsen i artikel 86.2 uppmärksammas. Där sägs att bl.a. företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse skall vara underkastade reglerna i fördraget, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse. Till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse hör
3 Mål
190
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Sammanfattningsvis kan utredningen inte heller se att förslagen är oförenliga med
Krav på ägarstruktur och etablering
Enligt vad som framgår av våra överväganden i avsnitt 6.2.3 föreslår vi att ett operatörsföretag skall vara underkastat vissa villkor i fråga om dess ägare och ägande. Syftet med detta är att minska risken för maktkoncentration på medieområdet. Den av oss föreslagna regleringen har i dag en motsvarighet i 3 kap. 4 § RTVL, som medger att liknande villkor ställs på programföretag med tillstånd att sända i marknätet. Frågan är om denna inskränkning är förenlig med EG- rättens principer om etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster.
Vårt förslag innebär att ett operatörsföretag inte får ha ägarintressen som helt eller till viss del sammanfaller med andra aktörer på
Operatörsföretagets verksamhet kommer att grundas på ett tillstånd att disponera visst sändningsutrymme för
191
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
principer. De kontrollfunktioner som skall säkerställas genom att operatören har sin hemvist i Sverige kan i allt väsentligt vinnas genom en prövning i samband med tillståndsgivningen.
6.3Övriga tillståndsfrågor
6.3.1Jurisdiktion
Som utredningen redogjort för närmare i kap. 4 innebär gällande rätt betydande begränsningar i fråga om vilka
Av föregående avsnitt framgår att utredningen förespråkar att det även fortsättningsvis skall krävas tillstånd för att sända TV i marknätet. Tillståndskravet skall gälla oberoende av varifrån sändningarna sker. Eftersom sändningsutrymmet i marknätet är begränsat bör urvalet av programföretag som får sända ske utifrån vissa förhållanden av allmänt intresse. Som utvecklas närmare nedan anser vi också att det skall vara möjligt att förena ett tillstånd med olika former av villkor.
Eftersom urvalet på sätt som beskrivs i avsnitt 6.3.2.3 skall styras av vissa kriterier finns det också ett intresse av att tillståndshavarna uppfyller de villkor och åtaganden som utgjort en förutsättning för beviljande av sändningstillstånd. I de fall tillståndshavare brutit mot villkor som ställts upp i tillståndet finns det behov av att kunna förmå tillståndshavaren till rättelse genom olika sanktioner, i sista hand återkallelse av tillståndet.
I frågor som regleras i
192
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Det kan alltså utifrån intresset av en effektiv tillsyn sägas finnas önskemål om att dels åstadkomma svensk jurisdiktion över fler programföretag än vad som gäller enligt nuvarande regler, dels säkerställa i praktiken verkningsfulla sanktionsmöjligheter. Nedan följer en redogörelse för olika tänkbara sätt att uppnå detta.
Ändring av 1 kap. 2 § andra stycket RTVL
Vårt förslag: Vi föreslår att 1 kap. 2 § andra stycket RTVL ändras så att dess tillämpningsområde inte begränsas till situationer där det programföretag som etablerat sig i ett annat
I 1 kap. 2 § andra stycket RTVL föreskrivs att den som, efter att ha varit etablerad i Sverige, etablerar sig i en annan
Radio- och
4Mål
5Mål
193
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
Den föreslagna ändringen kan förbättra möjligheterna att kontrollera sändningar av programföretag etablerade i andra
Införa etableringskrav för att erhålla sändningstillstånd
Vår bedömning: Utredningen anser att det är oförenligt med grundläggande
Ett sätt att få jurisdiktion över sändningarna i marknätet är att föreskriva att ett programföretag skall vara etablerat i Sverige för att få sändningstillstånd. I samband med de ändringar i radio- och
Ett krav på auktorisation för att få sända i det svenska marknätet är som vi konstaterar nedan i avsnitt 6.3.2.2 förenligt med gemenskapsrätten. En förutsättning är dock att det inte ställs upp kriterier som försätter sökande etablerade i andra medlemsstater i ett sämre läge än inhemska sökande. Genom tillståndskravet ges möjlighet att fördela tillstånden på ett sätt så att största möjliga yttrande-
194
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
frihet, informationsfrihet, mångfald och konkurrens uppnås. Detta är allmänna intressen som motiverar en tillståndsplikt.
Att ställa upp ett krav på att den sökande skall vara etablerad i Sverige för att erhålla tillstånd att sända i marknätet innebär ett väsentligt avsteg från grundläggande gemenskapsrättsliga principer och står i direkt strid med ändamålen bakom
Sverige har i flera avseenden mer restriktiva regler för
KO mot De Agostini och
Sammanfattningsvis anser utredningen att det är oförenligt med grundläggande
Beträffande programföretag som är etablerade utanför EES utgör inte
195
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
nätet skulle få svårare att konkurrera om konsumenterna i förhållande till satellit- och kabelplattformarna.
Villkor i tillståndet att använda radiosändare
Vår bedömning: I auktorisationsdirektivet ges en möjlighet att ställa villkor för frekvensutnyttjandet med avseende på innehållet. Ut- redningen anser dock inte att detta innebär att det är tillåtet att ställa upp som villkor i ett tillstånd att använda radiosändare att denna exempelvis endast får användas för utsändning av
Enligt lagen om elektronisk kommunikation krävs tillstånd för att få använda radiosändare. Ett sådant tillstånd skall avse en viss radioanvändning (9 § LEK). Ett av skälen till detta är att man vill undvika störningar på tjänster i närliggande frekvenser (prop. 2002/03:110 s. 144). PTS är tillståndsmyndighet (10 § förordningen [2003:396] om elektronisk kommunikation). I 6 § andra stycket LEK föreskrivs att tillstånd att använda radiosändare för utsändningar som kräver tillstånd enligt annan lag eller enligt bestämmelser meddelade med stöd av annan lag, endast får meddelas om sådant tillstånd föreligger. Teracom AB har beviljats tillstånd av PTS att använda radiosändare för distribution av rundradio, TV. Det krävs ett tillstånd per radiosändare som skall användas. Tillstånden kan avse antingen analog eller digital överföring. I tillstånden finns ett villkor om att sändaren endast får användas av den som har tillstånd meddelat med stöd av bestämmelserna i radio- och
Lagen om elektronisk kommunikation är en implementering av det nya regelverk för elektroniska kommunikationer som beslutades inom EU år 2002. Ett av de direktiv som ingår i regelverket är Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv)6. I artikel 6 i direktivet finns bestämmelser om villkor som är fogade till den allmänna auktorisationen och till nyttjanderätter till radiofrekvenser och
6 EGT L 108, 24.4.2002, s. 21 (Celex 32002L0020)
196
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
nummer samt särskilda skyldigheter. Av artikelns första punkt framgår att den allmänna auktorisationen för bl.a. nyttjanderätter till radiofrekvenser endast får omfattas av de villkor som är upptagna i, såvitt nu är av intresse, del B i bilagan. Där föreskrivs i första punkten att till nyttjanderätt till radiofrekvenser får knytas villkor om angivande av den tjänst eller typ av nät eller teknik för vilken nyttjanderätt till frekvensen har beviljats, i förekommande fall inbegripet exklusivt nyttjande av en frekvens för överföring av särskilt innehåll eller särskilda audiovisuella tjänster. Här ges således en möjlighet att ställa villkor för frekvensutnyttjandet med avseende på innehållet. Utredningen anser dock inte att detta innebär att det är tillåtet att ställa upp som villkor i tillståndet att radiosändaren exempelvis endast får användas för utsändning av
Operatörsföretaget juridiskt ansvarig för programföretagens åtaganden
Vår bedömning: Enligt utredningens mening är en ordning där operatörsföretaget görs ansvarigt för innehållet i programföretagens sändningar inte försvarlig. Anledningen till detta är bl.a. att operatörsföretaget inte har något redaktionellt ansvar för vad som sänds ut och därmed helt saknar möjlighet att påverka innehållet i sändningarna.
I 10 kap. 12 § RTVL finns en bestämmelse som innebär att om den som sänder över satellit inte har hemvist i Sverige, Granskningsnämnden för radio och TV får förelägga – även vid vite – satellitentreprenören att följa vissa bestämmelser i lagen. Denna bestämmelse kan användas endast när den sändande är etablerad utanför EES och svensk lag således är tillämplig (jfr prop. 1992/93:75 s. 56 och 1995/96:160 s. 192 f.). Tanken är att satellitentreprenören genom
197
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
avtal med den sändande skall försäkra sig om att reglerna följs (a. prop. s. 56 resp. s. 193).
Ett alternativ för att få programföretagen att följa svenska regler skulle kunna vara att med bestämmelsen i 10 kap. 12 § RTVL som förebild göra operatörsföretaget ansvarigt för sändningarnas förenlighet med radio- och
I förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen diskuterades huruvida den tryckfrihetsrättsliga principen om ensamansvar skulle kunna överföras på vidaresändningar av
Enligt utredningens mening är en ordning där operatörsföretaget görs ansvarigt för innehållet i programföretagens sändningar inte försvarlig. Anledningen till detta är att företaget inte har något redaktionellt ansvar för vad som sänds ut och därmed helt saknar möjlighet att påverka innehållet i sändningarna. Inte heller anser utredningen det förenligt med den grundläggande synen om censurförbud i svensk rätt att införa ett regelsystem som baseras på att operatören
198
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
skall förhandsgranska
Ändring av
Vår bedömning: En ändring av
Som angetts i kapitel 4, avsnitt 4.2, pågår för närvarande en översyn av
En ändring av
Ett skäl är att Sverige, som framhållits ovan, har en mer återhållsam hållning till förekomsten av reklam i
199
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
regler på sändningar avsedda för en svensk
Ytterligare skäl för en ändring av
Utredningens slutsats i jurisdiktionsfrågan är som framgått tidigare i detta avsnitt att det främst med hänsyn till innehållet i TV- direktivet och den grundläggande principen om fri rörlighet för tjänster – som
6.3.2Tillstånd till programföretag
6.3.2.1Inledning
I de föregående avsnitten har bland annat tillståndsfrågorna som rör operatörsföretaget behandlats. Detta avsnitt innehåller överväganden i fråga om tillståndsgivning, tillståndsvillkor och tillståndstidens längd för programföretag, såväl de som sänder
200
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
6.3.2.2Skälen för en tillståndsplikt
Vår bedömning: Vi anser att det finns goda skäl för att alla programföretag, oavsett om de erbjuder
Genom 2 kap. 1 § p. 1 RF är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet. I yttrandefrihetsgrundlagen regleras närmare vad yttrandefriheten i bl.a. radio- och
I ingressen till
201
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till vissa i artikeln angivna starka allmänna intressen. I
Enligt vårt förslag skall de programföretag som erbjuder
När det gäller
Den modell vi föreslår innebär att operatörsföretaget, inom det sändningsutrymme för
Radiospektrum är som nyss sagts en begränsad naturresurs. Även om den digitala tekniken möjliggör ett effektivare resursutnyttjande med möjlighet att ge sändningstillstånd till flera än vad som i dag är fallet är marknätet fortfarande att betrakta som en knapp resurs. Det är av betydande allmänt intresse att tillse att det tillgängliga frekvensutrymmet utnyttjas på ett sätt som är så effektivt som möjligt utifrån ett yttrandefrihets- och informationsperspektiv och som uppfyller de mediepolitiska målen om bl.a. mångfald, tillgänglighet och massmediernas oberoende (se prop. 2000/01:1 utg.omr. 17 s. 98). För att säkerställa att dessa viktiga ändamål uppfylls bedömer utredningen att även de programföretag som erbjuder
202
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
bör enligt utredningens mening göras av en företrädare för staten (utredningens överväganden i fråga om tillståndsmyndighet redovisas i avsnitt 6.3.3). På detta sätt ökar insynen och oberoendet i urvalsprocessen.
Utgångspunkten för våra fortsatta bedömningar är alltså att alla programföretag, oavsett om de erbjuder
6.3.2.3Urvalskriterier vid tillståndsgivningen
Vårt förslag: Det skall införas en bestämmelse om att Radio- och
Tillstånd att sända
När tillstånd beviljas att sända
Utgångspunkten för fördelningen av frekvensutrymme ges i 3 kap. 2 § andra stycket YGL, där det föreskrivs att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Som vi redogjort för i avsnitt 6.2.3 ankommer det på regeringen att bestämma hur mycket frekvensutrymme som skall avsättas för sändningar av respektive
I fråga om tillstånd till sändning av
203
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
utrymmet fylls vid denna inledande tillståndsgivning finns det naturligtvis inte någon möjlighet att bevilja ytterligare tillstånd. Under sådana förhållanden är det möjligt att meddela nya tillstånd först när tillståndsperioden löpt ut för de tidigare tillståndshavarna eller när ett sändningstillstånd av någon anledning återkallats eller inte förlängts. Så länge det finns ledig kapacitet bör det dock vara möjligt att när som helst ansöka om sändningstillstånd.
När det gäller
Radio- och
Gällande tillståndsförfarande bygger på vissa av riksdagen fastlagda riktlinjer för tillståndsgivningen (jfr. prop. 1996/97:67 s. 30). Enligt dessa bör eftersträvas att mer än ett programföretag deltar i sändningsverksamheten på varje ort, att inte ett företag ensamt bör kunna disponera en hel multiplex, att programutbudet som helhet kan tilltala olika intressen och smakriktningar och att lokala och regionala
204
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
framgå i fall vissa kriterier med anknytning till riksdagens riktlinjer är för handen.
Som tidigare nämnts kommer vi i avsnitt 6.3.3 att föreslå att tillståndsgivningen till bl.a. andra programföretag än de allmänna public
Tillstånd att sända
I övrigt bör urvalet av programföretag ske utifrån ett jämförande urvalsförfarande, där avgörande betydelse skall fästas vid vissa i lagen angivna kriterier. Utredningen anser av principiella skäl att det inte är lämpligt att använda sig av anbudsförfarande i någon form, inte ens då valet står mellan två eller flera företag som utifrån de sakliga kriterierna kan anses som likvärdiga.
De riktlinjer som statsmakterna angav inför starten av de digitala sändningarna bör i vissa delar gälla även fortsättningsvis. Sålunda bör tillståndsgivaren vid beviljande av tillstånd beakta att sändningsutrymme kan tas i anspråk för olika programtjänster som kompletterar varandra så att sändningarna som helhet kommer att tilltala olika intressen och smakriktningar, för lokala och regionala program och av så många oberoende programföretag som möjligt i syfte att främja yttrandefriheten och informationsfriheten och undvika maktkoncentration. Samma kriterier bör styra urvalet oavsett om det är fråga om tillstånd att sända
Tillståndsgivarens bedömningsunderlag vid urvalet kommer att bestå bl.a. i de uppgifter om sändningsverksamheten som programföretagen anger i sina ansökningar. Med hänsyn till det allmänna intresset av att förhindra illojala beteenden skall tillståndsgivaren vid urvalet även beakta de reella möjligheterna att ingripa med sanktioner mot tillståndshavare. Detta behöver inte uttryckas i lagtext.
Med hänsyn till att utrymmet för
205
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
att begränsa antalet tillstånd, om det är nödvändigt för att garantera en ändamålsenlig användning av sändningsutrymmet. Så kan vara fallet om verket t.ex. anser att ett visst utrymme bör avsättas åt regionala program, men det saknas sökande som uppfyller kraven för att beviljas tillstånd (se vidare i författningskommentaren).
6.3.2.4Tillståndens giltighetstid och närmare innebörd
Vårt förslag: Ett tillstånd att sända
Tillståndstidens längd skall anges i lagen. Tillstånd som beviljas av regeringen skall gälla i sex år. Övriga tillstånd till programföretag skall gälla i två år med rätt till förlängning med två år i två omgångar om inte särskilda skäl talar emot det.
Med hänsyn till den modell med operatörsföretag vi förespråkar skall införas bör det finnas olika slags tillstånd för programföretag beroende på om de sänder
Ett tillstånd att sända
206
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Till skillnad från vad som nu gäller anser utredningen att tillståndstidens längd bör anges i lagen. De skäl för en lagreglering som redovisats i avsnitt 6.2.3 såvitt gäller operatörsföretagets tillstånd har bärkraft även i fråga om programföretagens tillstånd. Vi anser att det bör finnas dels tillstånd med längre giltighetstid, dels tillstånd som löper på kortare tid men som är förenade med en rätt till förlängning om det inte finns särskilda skäl emot det. De längre tillstånden är tänkta för
Ett sexårigt tillstånd bör enligt vår uppfattning vara förenat med en rätt till förlängning om ytterligare fyra år om inte regeringen har sagt upp tillståndet senast två år före tillståndstidens utgång. Detta motsvarar vad som i dag gäller för tillstånd med en giltighetstid om minst fyra år.
Det som talar för att vid sidan av de längre tillstånden ha ett system med korta tillstånd är främst att det ger en möjlighet att vid behov ingripa mot ett programföretag som inte sänder i enlighet med de uppgifter som lämnats under ansökningsförfarandet och som varit bestämmande vid urvalsprocessen eller åsidosätter tillståndsvillkor utan att det finns grund för att återkalla tillståndet. Det gäller både programföretag som vill sända
En annan fördel med korta tillstånd är att det skapar större flexibilitet. När det gäller
Utredningen anser att en tid om två år är lämplig för de kortare tillstånden med en rätt till förlängning om ytterligare två år i två omgångar om inte särskilda skäl talar emot det. I praktiken blir därmed tillståndstidens längd även i dessa fall sex år, under förutsättning att bl.a. tillståndshavaren sköter sina åtaganden enligt tillståndet. Till frågan om vad som är att betrakta som särskilda skäl återkommer vi i författningskommentaren.
207
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
6.3.2.5Tillståndsvillkor
Regleringen av innehållet i sändningarna sker dels genom bestämmelser i radio- och
Samtyckeskravet (3 kap. 8 § RTVL)
Vårt förslag: Kravet att ett tillstånd endast får förenas med villkor som den sökande har samtyckt till skall endast gälla för villkor som rör innehållet i sändningarna.
I dagsläget får ett beslut om sändningstillstånd endast innehålla villkor som den sökande godtagit. Denna ordning infördes när den tidigare gällande avtalsmodellen avskaffades. På detta sätt upprätthölls en avtalsliknande situation. Vi anser att det bara finns anledning att ställa upp godkännande som en förutsättning när det är fråga om villkor som har med innehållet att göra. Samtyckeskravet sammanhänger med dels att programföretagens redaktionella självständighet måste värnas, dels att programföretagen har bäst möjligheter att bedöma vad som är praktiskt genomförbart i dessa avseenden. I fråga om vissa villkor av mer teknisk natur saknas däremot anledning att låta programföretagen ha inflytande över dessa. Den sökande skall dock även beträffande sådana villkor fortsättningsvis ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som tillståndsgivaren avser att förena med tillståndet innan beslut om tillstånd meddelas.
208
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Skyldigheten att använda viss radiosändare (3 kap. 2 § 8 RTVL)
Vår bedömning: Möjligheten att i ett sändningstillstånd föreskriva skyldighet att använda viss radiosändare bör behållas men bör inte användas i tillstånd att sända
Bestämmelsens föregångare fanns i radiolagen (1966:755) och hade till syfte att möjliggöra att danska sändningar, i avsikt att förbättra mottagningsförhållandena i Danmark, kunde sändas ut från svensk botten. I det tillstånd som gäller för de finska sändningarna finns krav på att Nackasändaren används (prop. 1995/96:160 s. 164). I propositionen till radio- och
Utredningen om elektronisk kommunikation anförde i sitt delbetänkande Lag om elektronisk kommunikation (SOU 2002:60) att bestämmelsen i fråga bör anses falla inom ramen för infrastrukturregleringen och att den, om den skall behållas, hör hemma i lagen om elektronisk kommunikation. Utredningen framhöll vidare att artikel 8.3 i ramdirektivet anger att de nationella regleringsmyndigheterna skall bidra till utvecklingen av den inre marknaden bl.a. genom att avlägsna kvarvarande hinder för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät, tillhörande faciliteter och elektroniska kommunikationstjänster på det europeiska planet och säkerställa att företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster inte behandlas olika under lika omständigheter. Reglerna i 1.3 i ramdirektivet och 5.2 i auktorisationsdirektivet anger emellertid att det nya regelverket inte påverkar de åtgärder som i enlighet med gemenskapslagstiftningen vidtagits på gemenskapsnivå eller nationell nivå för att arbeta för mål som avser allmänintresset, särskilt när det gäller reglering av innehåll och audiovisuell politik. Utredningen om elektronisk kommunikation betonade särskilt att dess förslag till bestämmelser om tillstånd att använda radiosändare innebar en möjlighet att uppställa villkor om täckning inom landet och att de syften som ligger till grund för 3 kap. 2 § 8 RTVL bör kunna uppfyllas genom ett sådant villkor.
Ett annat förhållande som utredningen om elektronisk kommunikation pekade på var att om den aktuella villkorspunkten skulle tas bort det troligen inte längre finns någon grund för att meddela tillståndsvillkor som – på sätt som nu sker i tillstånden för analog
209
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
utsändning för SR, SVT, UR och TV4 – ålägger programföretagen att köpa utsändningstjänster av Teracom. Såvitt gäller de analoga utsändningarna ansåg utredningen att det inte kunde bortses från risken att en reform skulle medföra fördyringar. Sammantaget bedömde utredningen om elektronisk kommunikation att det fanns skäl som talar för att den nuvarande regleringen i punkten 8 bör upphävas. Med hänsyn till de ställningstaganden och uttalanden som riksdagen gjort i frågan och då det inte utan vidare är klart att regleringen strider mot direktiven avstod utredningen dock från att lägga fram ett konkret lagförslag.
I nu gällande tillstånd för sändning av
Till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är nödvändiga för nämndens bedömning om sända program stämmer överens med de villkor som har meddelats enligt denna lag (3 kap. 2 § 16 RTVL)
Vårt förslag: Vi föreslår att 3 kap. 2 § 16 upphävs.
Bestämmelsen är motiverad av att Granskningsnämnden kan ha behov av annat än inspelningsmaterial, t.ex. programtablåer och sponsorsavtal, för att kunna utöva tillsyn över efterlevnaden av tillståndsvillkoren. Som redogörs för närmare i avsnitt 6.5.2 föreslår vi att det införs en allmän skyldighet för den som har fått tillstånd att sända att på begäran ge bl.a. Granskningsnämnden tillgång till upp-
210
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
lysningar och handlingar som myndigheten anser är nödvändiga för dess bedömning om sändningsverksamheten stämmer överens med radio- och
Villkor om att ägarförhållandena och inflytandet i ett företag som erhåller tillstånd inte får förändras mer än i begränsad omfattning (3 kap. 4 § RTVL)
Vår bedömning: Vi ser inte att det mot bakgrund av gemenskapsrätten finns något hinder mot att behålla 3 kap. 4 § RTVL i sin nuvarande lydelse.
Syftet med detta villkor är att undvika maktkoncentration på mediemarknaden. Vi har i avsnitt 6.2.4 föreslagit att det införs en möjlighet att ställa upp ett motsvarande villkor i tillståndet till operatörsföretag. Eftersom syftet med ett sådant villkor är att motverka koncentration av makt och ägande och det inte skall göras någon skillnad mellan olika subjekt utifrån nationalitet eller etableringsland har utredningen ansett att ett sådant krav inte strider mot etableringsfriheten, den fria rörligheten för tjänster eller konkurrensrätten. Vi gör samma bedömning i fråga om det nu aktuella villkoret för programföretag. Det innebär att vi inte ser något hinder mot att behålla 3 kap. 4 § RTVL i sin nuvarande lydelse.
Villkoren i de olika tillstånden för
Vår bedömning: Vi anser att alla tillståndsvillkor som kan ställas på programföretag bör framgå av bestämmelser som är tillämpliga på både
Vi anser att samtliga tillståndsvillkor som kan ställas på programföretag bör framgå av bestämmelser som är tillämpliga på både fri- TV och
211
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
sändningar. Vissa villkor kommer naturligtvis att gälla i båda typerna av tillstånd medan andra enbart bör ställas i endera fallet. Vi går här igenom vissa av i nuvarande 3 kap. 2 § RTVL angivna villkor som inte nämnts ovan men som kan förtjäna en kommentar.
Villkoren i punkterna
När det gäller punkten 5, att anpassa sändningar så att de blir tillgängliga för funktionshindrade, har detta krav hittills ställts på SVT och TV4. Det finns dock inget som hindrar att sådana villkor ställs även på övriga programföretag. Det kan i detta sammanhang nämnas att utredningen enligt sina direktiv (Dir. 2003:30) har att överväga behovet av lagändringar för att förbättra tillgängligheten till
Punkten 7 om att använda en viss sändningsteknik samt samverka med andra tillståndshavare i tekniska frågor kommer i princip endast att bli aktuell för
Det kan bli aktuellt att ställa krav på att programföretaget kostnadsfritt skall sända meddelanden som är av vikt för allmänheten om en myndighet begär det (p. 15) i tillstånd för såväl
212
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
samband med den del av vårt uppdrag som innebär att vi, mot bakgrund av Sveriges medlemskap i EU, skall överväga om det bör göras någon ändring av bestämmelserna om vilka skyldigheter att sända myndighetsmeddelanden som kan åläggas programföretagen (Dir. 2000:43).
Villkoret att utforma sändningarna på ett sådant sätt att de inte endast kan tas emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet (p. 17) innebär i klartext ett förbud mot att kryptera sändningarna. Syftet med kryptering kan, men måste inte nödvändigtvis, vara ett sätt att kunna ta betalt för programtjänsten i fråga. Det kan naturligtvis inte bli aktuellt att meddela ett sådant villkor i tillstånd att sända
6.3.2.6Särskilt om programtjänster som omfattas av vidaresändningsplikt enligt 8 kap. 1 § RTVL
Villkor för att omfattas av vidaresändningsplikt enligt 8 kap. 1 § RTVL
Vårt förslag: Vi föreslår att det i 3 kap. RTVL införs en bestämmelse som innebär att det i ett tillstånd att sända
För att omfattas av vidaresändningsplikt enligt 8 kap. 1 § RTVL skall en sändning dels vara avsedd att tas emot i området utan villkor om särskild betalning, dels ske med stöd av ett sändningstillstånd förenat med krav på opartiskhet och saklighet samt ett villkor om ett mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.
Kravet på att sändningen skall vara avsedd att tas emot i området utan villkor om särskild betalning innebär att sändningen måste
213
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
vara okrypterad eller, om så inte är fallet, att programföretaget kostnadsfritt måste tillhandahålla konsumenten ett programkort som avkodar sändningen i fråga.
I övrigt måste sändningstillståndet alltså innehålla krav på opartiskhet och saklighet samt ett villkor om ett mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter. Hittills har endast de programtjänster som sänts analogt i marknätet – och därutöver en digital programtjänst från public
Utredningen har vidare framhållit att en förutsättning för att sändningsplikten skall omfatta en viss – icke avgiftsfinansierad – programtjänst är att den sänds under krav som i stora delar överensstämmer med dem som gäller för public
Nuvarande tillstånd med villkor om ett mångsidigt programutbud är relativt detaljerade i fråga om kravets närmare innebörd. Att i lagtexten närmare ange sådana detaljkrav är enligt vår mening inte ändamålsenligt. I stället förordar utredningen en ordning där tillståndsgivaren i varje enskilt fall skall avgöra om en programtjänst sänds under sådana högt ställda krav att den skall omfattas av nätinnehavarnas must
214
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
dem som gäller för public
Genom att villkora vidaresändningsplikten till sändningar som sker med stöd av tillstånd som innehåller en förklaring som nu nämnts blir vidaresändningsplikten klarare, tydligare och mer förutsägbar för kabeloperatörer.
Möjligheten att omfattas av en vidaresändningsplikt kan betraktas som en förmån för ett programföretag. Enligt
Bestämmelsen om vidaresändningsplikt riktar sig mot kabeloperatörer och behandlar inte programföretagens rätt att sända i Sverige. Regleringen grundas på artikel 31 i direktivet om samhällsomfattande tjänster
Enligt utredningens bedömning skulle det strida mot regleringen i
Om sålunda en programtjänst som förklarats omfattas av sändningsplikt inte uppfyller de krav som ställts upp för must carryskyldigheten måste tillståndsgivaren kunna återkalla förklaringen. Vi återkommer till förutsättningarna för att ett återtagande skall få ske i avsnitt 6.5.2. Om en förklaring återtas förlorar programtjänsten sin must
Som framgår av avsnitt 6.3.2.4 har en tillståndshavare vid tillståndsperiodens slut normalt rätt till förlängning med ytterligare två år i
215
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
två omgångar om det inte finns särskilda skäl emot det. En sådan förlängning bör omfatta också en förklaring om vidaresändningsplikt.
Den föreslagna ordningen kräver dels att en ny paragraf införs i kapitel 3, dels att en ändring görs i 8 kap. 1 § RTVL. Dessutom blir vissa tillägg i tillsyns- och påföljdsbestämmelserna nödvändiga.
Skyldighet att tillhandahålla programsignal
Vårt förslag: Vi föreslår att det i radio- och
I delbetänkandet Must carry (SOU 2003:109) föreslog utredningen att vidaresändningsplikt enligt 8 kap. 1 § RTVL skall gälla för var och en som äger eller annars förfogar över ett elektroniskt kommunikationsnät som används för överföring av
Som anfördes i delbetänkandet Must carry anser vi att det finns en risk för att avsaknaden av en leveransplikt kan innebära en hämsko på teknik- och marknadsutvecklingen för alternativa sätt att distribuera
216
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
av
Införandet av en sådan plikt innebär visserligen en inskränkning i programföretagets signalrätt. Eftersom det med vårt förslag kommer att vara upp till programföretaget att på egen hand bestämma om man vill komma i fråga för must
Vi föreslår mot bakgrund av vad som ovan anförts att det i radio- och
I avsnitt 6.5.2 föreslår vi att det införs en bestämmelse om att must
217
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
6.3.3Tillståndsgivning genom myndighet
Vårt förslag: Vi föreslår att all tillståndsgivning beträffande digital marksänd TV, utom tillståndsgivningen för public
Enligt nuvarande bestämmelser i radio- och
Att regeringen är tillståndsmyndighet för
Genom den tekniska utvecklingen och övergången till digital teknik finns det nu förutsättningar för samtidig sändning av ett väsentligt större antal programtjänster än tidigare. Dessa förutsättningar ökar än mer när de analoga sändningarna upphör. Redan
218
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Radiolagsutredningen angav i sitt slutbetänkande Ny lagstiftning om radio och TV (SOU 1994:105) att det berättigade i att anse regeringen som enda tänkbara myndighet kan ifrågasättas vid en sådan teknisk utveckling och att man i stället skulle kunna tänka sig att regeringen ges möjlighet att delegera sin beslutanderätt till annan myndighet (s. 256 f.).
En utgångspunkt vid överväganden av om en viss typ av förvaltningsärenden bör delegeras till myndighetsnivå är att regeringen så långt det är möjligt bör befrias från ärenden av löpande art. Reglerna i regeringsformen om formerna för regeringens arbete vilar på förutsättningen att detta skall begränsas till sådana angelägenheter som typiskt kräver ett ställningstagande från regeringen eller någon i regeringskretsen (prop. 1973:90 s. 184).
De överväganden som måste göras under tillståndsförfarandet rörande digitala marksändningar är i viss mån av klar politisk karaktär, såsom på vilka grunder urvalet av tillståndshavare skall göras och om det skall ställas upp vissa villkor för ett sändningstillstånd. Detta talar för att regeringen alltjämt skall vara tillståndsmyndighet. Utrymmet för delegering till myndighetsnivå påverkas dock av hur de materiella reglerna på området utformas.
I dag är regleringen beträffande urvalsförfarandet vid tillståndsprövningen begränsat till bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket YGL, som anger att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Inom dessa ramar har regeringen
219
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
sedan gjort en friare prövning av tillståndsansökningar och angett villkor för sändningstillstånd. I den senare frågan har regeringen dock varit bunden till sådana villkor som anges i radio- och TV- lagen.
Att överlåta åt en myndighet som inte lyder under riksdagen att göra en motsvarande fri prövning av tillståndsfrågan är enligt utredningen olämpligt. Finns det däremot i särskild reglering angett tydliga regler och kriterier för urvalsförfarandet är de politiska hänsynen redan därmed i huvudsak tagna och preciserade. Under sådana förhållanden är det inte nödvändigt att regeringen är tillståndsmyndighet, utan tillståndsprövningen kan med fördel överlämnas till en statlig förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen.
Vidare skall beaktas att förutsättningarna för tillståndsgivningen har förändrats väsentligt genom främst marknätets digitalisering, men även utvecklingen av andra distributionsformer av
Skälen för att regeringen skall vara tillståndsmyndighet gör sig med hänsyn till det ökade frekvensutrymmet och mångfalden i utbudet inte lika starkt gällande som tidigare. Allmänt sett framstår det inte längre som nödvändigt med regeringens ställningstagande i den löpande tillståndsgivningen. De tillståndsprocesser som förevarit i det digitala marknätet har involverat många parter. Som ett led i processen har ingått att dessa skall komma överens om en samordning i bl.a. tekniska frågor. Erfarenheterna visar att tillståndsprocessen varit tids- och arbetskrävande. Enligt utredningens mening finns det effektivitetsvinster att hämta om regeringen så långt det är möjligt befrias från tillståndsgivningen. Med hänsyn till att det sedan 1997 har arbetas fram en rutin för tillståndsgivning till programföretag för digitala sändningar framstår det också som tidsmässigt lämpligt att nu föreslå en delegation av tillståndsgivningen.
220
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
I enlighet med vad vi tidigare redogjort för (avsnitt 6.2.3) anser utredningen att frågan om vilket sändningsutrymme som bör upplåtas för digitala
När väl ramen för ett operatörsföretags verksamhet på detta sätt har slagits fast framstår det inte som påkallat att ett politiskt organ skall avgöra vem som skall tilldelas tillstånd att bedriva verksamheten eller villkoren för denna. Inriktningen på tillståndsgivningen beträffande operatörskapet bör i stället klargöras genom bestämmelser i radio- och
Som vi redogjort för tidigare (avsnitt 6.3.2.2) anser vi att det skall krävas särskilt tillstånd för programföretag som vill sända inom operatörsföretagets utbud. Det är dock operatörsföretaget som slutligt avgör vilka av de tjänster som erhållit tillstånd att sända som skall finnas med i utbudet. Ett tillstånd till ett programföretag att få sända en
I dag går det en skiljelinje mellan tillstånden för å ena sidan SVT, UR och TV4 och å andra sidan övriga programföretag. För de tre första gäller ett krav på att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt. Som en följd av detta tillståndsvillkor har även ett flertal andra villkor för sändningsrätten uppställts. För övriga programföretag har villkor meddelats i mindre omfattning.
221
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
Att avgöra villkoren för public
Public
Således utövas det av riksdag och regering i flera olika sammanhang en politisk styrning över de svenska public
Att public
Materiella regler som konkretiserar och preciserar grunderna för urvalet av programföretag kan utformas närmast som en kodifiering av de principer som regeringen tillämpat vid sin tillståndsgivning. Sådana regler i förening med en uttömmande katalog av de villkor som ett tillstånd kan förenas med samt att regeringen alltjämt har ansvaret för den övergripande frågan om fördelning av det totala frekvensutrymmet och vilken täckningsgrad olika frekvenskanaler skall ha kan utgöra en stabil grund för en delegering av även tillståndsgivningen inom
222
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Även med beaktande av detta ställer sig dock utredningen tveksam till att delegera beslutsfattandet avseende sändningstillstånden till public
Däremot finner utredningen att tillståndsgivningen för
Än mindre skäl finns att låta övrig
Sammanfattningsvis föreslår vi att all tillståndsgivning beträffande de digitala marksändningarna utom tillståndsgivningen för public
Radio- och
223
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
Frågan om en allmän översyn av myndighetsstrukturen inom
Enligt utredningen är det naturligt att inom rådande myndighetsstruktur delegera tillståndsgivningen till Radio- och
224
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Enligt 13 kap. 1 § RTVL gäller att radiorättsliga beslut meddelade av Radio- och
6.4Sammanfattning av förslag till ny reglering
Utredningen har ovan presenterat ett förslag till ny reglering när det gäller sändning av
Tillstånd till programföretag
225
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
Regeringen skall fördela det sändningsutrymme som avsatts för
Ett tillstånd att sända
Den som vill få tillstånd att sända
Som anges nedan skall det sändningsutrymme som regeringen avsatt för
För att garantera en ändamålsenlig användning av marknätets knappa tillgång på sändningsutrymme skall Radio- och
226
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
möjliga yttrandefrihet, informationsfrihet och mångfald. Tillståndsprövningen skall i de enskilda fallen ske utifrån samma bedömningsgrunder som för
Ett tillstånd att sända
I fråga om tillståndstidens längd görs skillnad mellan tillstånd för public
När förlängning inte längre kan ske skall en ny förutsättningslös prövning av tillståndsfrågan göras. Radio- och
Operatörsföretag
Med operatörsföretag menas den som på annat sätt än såsom programföretag bedriver verksamhet avseende
Det sändningsutrymme som regeringen fastställt för sändning av
Radio- och
227
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
yttrandefrihet, informationsfrihet och mångfald samt de kommersiella förutsättningarna att bedriva verksamheten.
För att kunna beviljas tillstånd som operatörsföretag måste vissa grundläggande krav vara uppfyllda. Sökanden får sålunda inte antas sakna finansiella och tekniska förutsättningar att bedriva verksamhet som operatörsföretag varaktigt och med god kapacitet. Tillstånd får inte heller meddelas den som genom ägande eller på annat sätt ensam eller tillsammans med annan som bedriver verksamhet rörande produktion eller distribution av
Vid tillståndsprövningen skall vidare störst betydelse fästas vid sakliga grunder såsom vilka programtjänster sökanden har för avsikt att distribuera till
Ett operatörsföretags tillstånd kan förenas med särskilda villkor. Dessa motsvarar huvudsakligen dem som kan ställas upp i tillstånd till programföretag, med undantag för vissa villkor rörande sändningarnas innehåll. Operatörsföretaget är vidare skyldigt att tillämpa
Ett tillstånd för ett operatörsföretag gäller i sex år. Giltighetstiden för tillståndsvillkor får vara kortare än tillståndstiden.
Vid byte av tillståndshavare skall det operatörsföretag vars verksamhet upphör utan dröjsmål föra över registerdata om abonnenter och programkort till en ny tillståndshavare. Äger den tidigare tillståndshavaren de programkort som abonnenterna innehar skall även på begäran äganderätten till korten föras över. Den vars registerdata och rättigheter förs över har rätt till skälig ersättning från den nye operatören. Ett operatörsföretag skall vidare fortlöpande tillhandahålla Radio- och
228
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Vidaresändningsplikten
I fråga om vidaresändningsplikt enligt 8 kap. 1 § RTVL innebär vårt nya förslag att det i varje enskilt fall skall prövas om ett tillstånd omfattar sändning som har must
Tillståndshavare vars sändningar omfattas av vidaresändningsplikt skall på begäran tillhandahålla den programbärande signalen för en programtjänst till den som är skyldig att vidaresända denna eller som sannolikt inom rimlig tid skulle omfattas av en sådan skyldighet, om programtjänsten distribuerades i nätet utan kostnad för själva mottagningen.
6.5Tillsyn m.m. inom området för radio och TV
6.5.1Bakgrund och allmänna utgångspunkter
Frågor om granskning och tillsyn över radio- och
Gransknings- och tillsynsmyndigheter är i dag Justitiekanslern, Granskningsnämnden för radio och TV, Konsumentombudsmannen och Radio- och
Utredningens förslag beträffande ett fristående operatörsföretag samt övriga tillståndsfrågor föranleder överväganden beträffande tillsynen av
229
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
Särskilt tillsynen av de sändningar som kommer att äga rum inom det sändningsutrymme som reserveras åt
Direktiven ger utredningen rätt att föreslå andra lagändringar än sådana som föranleds av de överväganden som utredningen enligt direktiven skall göra. Sådana förslag får dock inte avse grundlagsändringar. I enlighet med detta har utredningen i samband med allmänna överväganden av tillsynsfrågor enligt radio- och
Redan här kan nämnas att utredningens förslag inte innebär några mer genomgripande förändringar av principerna för tillsynen, vilka förvaltningsmyndigheter som skall ansvara för tillsynen eller vilka reaktioner som kan följa av en överträdelse.
230
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
6.5.2Tillsynsmyndigheternas uppgifter och befogenheter
Tillsynsverksamheten
Vårt förslag: Granskningsnämnden skall ha tillsyn över efterlevnaden av bestämmelser i radio- och
Utredningen föreslår att bestämmelserna om myndigheternas rätt till information i vissa särskilda fall enligt 3 kap. 2 § 16 samt 9 kap. 7, 9 och 10 §§ RTVL ersätts av en allmän bestämmelse om myndigheternas rätt till information. Enligt den nya bestämmelsen ges Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och
Granskningsnämnden, Radio- och
Med hänsyn till att radio- och
Enligt 9 kap. 1 § RTVL övervakar Justitiekanslern genom granskning i efterhand om sända program innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med 6 kap. 2 § RTVL. Granskningsnämnden över radio och TV övervakar enligt 9 kap. 2 § RTVL genom granskning i efterhand om sända program står i överensstämmelse med lagen och de villkor som kan gälla för sändningarna. I
231
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
stället för Granskningsnämnden övervakar dock Konsumentombudsmannen bestämmelser om reklam. Beträffande Radio- och TV- verkets ansvar på tillsynsområdet föreskrivs i 9 kap.
Ansvarsfördelningen mellan Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och
1 § Granskningsnämnden för radio och TV har till uppgift att utöva tillsyn över efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och
Radio- och
1 § Radio- och
Radio- och
Enligt utredningens mening finns det en oklarhet i huruvida det är Granskningsnämnden eller Radio- och
232
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
eller att samverka med andra tillståndshavare i tekniska frågor. Det sätt som 9 kap. 2 § RTVL utformats på ger stöd för uppfattningen att nämnden även skall utöva tillsyn över sådana villkor. I samma riktning talar att Radio- och
Enligt utredningen bör tillsynsansvaret komma till tydligare uttryck i lagen än som i dag är fallet. Därvid bör Granskningsnämnden uttryckligen ges uppgiften att även övervaka villkor som inte är direkt programrelaterade. Det finns ett värde i att även denna granskning utförs av ett organ som är fristående från den myndighet som meddelar, ändrar samt återkallar tillstånd (jfr. prop. 1993/94:160 s. 35). Tekniska villkor kan i viss mån vara innehållsrelaterade och vice versa. Genom att klarlägga att nämnden utövar tillsyn över samtliga tillståndsvillkor kan svåra gränsdragningsproblem mellan myndigheternas kompetensområden undvikas. Sålunda föreslår utredningen en ändring av 9 kap. 2 § RTVL varigenom det klargörs att Granskningsnämnden har tillsyn över efterlevnaden av bestämmelser i lagen samt de beslut om villkor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen som Justitiekanslern samt Konsumentombudsmannen inte specifikt har tillsyn över.
För att en tillsyn skall fungera är det av vikt att tillsynsmyndigheten kan begära in de upplysningar och de handlingar som är av intresse för tillsynen. Radio- och
233
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
Enligt utredningens mening bör tillsynsmyndigheterna ha en allmän befogenhet enligt radio- och
Vi föreslår därför att 9 kap. RTVL kompletteras med en bestämmelse innebärande att utöver den möjlighet som i dag finns att begära in referensband skall berörda myndigheter ha en rätt att förelägga den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen att tillhandahålla myndigheterna upplysningar och handlingar som är nödvändiga för kontroll av att verksamheten bedrivs i enlighet med radio- och
Genom detta förslag åstadkommer vi också en ändamålsenlig lösning i den del av utredningsuppdraget som gäller frågan hur Granskningsnämnden skall få möjlighet att få fram nödvändiga uppgifter för bedömningen av om sända program stämmer överens med de villkor som meddelats med stöd av radio- och
I syfte att stärka möjligheterna för en effektiv och ändamålsenlig verksamhet bör Granskningsnämnden, Radio- och
234
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
verksamheten är grundlagsskyddad och det kan finnas risk att bl.a. rätten till anonymitet sätts ur spel.
Reaktioner vid överträdelser m.m.
Vårt förslag: Ett tillstånd att sända
Granskningsnämnden för radio och TV föreslås att med stöd av en ny bestämmelse i 10 kap. 9 § radio- och
Av 10 kap. RTVL följer att reaktionerna för den som överträder regler för sändning av radio och TV kan vara straff, förverkande, särskild avgift, beslut om offentliggörande av fällande beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och föreläggande. Beslut om offentliggörande av fällande beslut respektive föreläggande får förenas med vite. I
Den reaktion som ytterst kan bli aktuell för den som har ett sändningstillstånd är återkallelse av tillståndet. Enligt 11 kap. 1 och 2 §§ RTVL gäller att ett tillstånd kan återkallas om tillståndshavaren väsentligen har brutit mot vissa föreskrifter i radio- och
Enligt radio- och
235
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
som är av betydelse för tillståndet. Enligt utredningens mening är detta en brist och utredningen föreslår därför att en bestämmelse om detta tas i lagen. Bestämmelsen skall omfatta tillstånd att sända
Genom att i andra fall än på begäran av tillståndshavaren återkalla ett tillstånd inskränks yttrandefriheten och reaktionen bör därför användas med stor försiktighet. Utgångspunkten är och bör även i fortsättningen vara att den som har fått ett tillstånd skall få bedriva sin verksamhet under hela tillståndsperioden. Missköter tillståndshavaren sig bör andra mindre ingripande åtgärder vidtas i första hand om inte förutsättningarna är sådana att omedelbar återkallelse bör ske. De mindre ingripande åtgärder som i dag kan komma ifråga vid överträdelse är de nämnda sanktionerna avgift, offentliggörande av Granskningsnämndens beslut vid vite och föreläggande vid vite. Därutöver föreslår utredningen att det skall införas en bestämmelse i radio- och
I särskilda situationer kan det finnas behov av att ändra ett tillstånd i fråga om rätten att använda visst sändningsutrymme. Detta kan vara fallet vid radiotekniska förändringar eller ändringar i radioanvändningen på grund av internationella överenskommelser som har medfört att ett nytt tillstånd med samma villkor inte skulle kunna meddelas. Vidare kan det vara nödvändigt att ändra sändningsutrymmet för ett
Enligt gällande regelverk kan Granskningsnämnden initiera frågan om särskild avgift enligt 10 kap. 5 § RTVL, besluta att den sändande skall offentliggöra nämndens beslut enligt 10 kap. 8 § RTVL eller meddela föreläggande som får förenas med vite enligt 10 kap. 9 och 12 §§ RTVL. Justitiekanslern kan enligt 10 kap. 11 § RTVL meddela
236
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
föreläggande som får förenas med vite. Konsumentombudsmannen kan initiera frågan om marknadstörningsavgift enligt 22 § marknadsföringslagen och meddela föreläggande som får förenas med vite enligt 10 kap. 9 § RTVL. Radio- och
I syfte att ge Granskningsnämnden möjlighet att upprätthålla en effektiv tillsynsverksamhet även över villkor som inte är direkt relaterade till sändningarnas innehåll föreslår utredningen att 10 kap. 9 § RTVL kompletteras med en bestämmelse om att Granskningsnämnden får förelägga tillståndshavare att följa sådana tillståndsvillkor. Föreläggandet bör få förenas med vite.
Som utredningen tidigare redogjort för i avsnitt 6.3.2.6 föreslår utredningen att det i radio- och
Särskilt om hur ärenden om återkallelse, ändring av tillståndsvillkor m.m. tas upp
Vårt förslag: Ärenden om ändring av tillstånd skall prövas av den som utfärdat tillståndet, dvs. regeringen eller Radio- och
En fråga om återkallelse av tillstånd som Radio- och
237
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
Regeringen och Radio- och
Regler för handläggningen av ärenden som rör särskilda avgifter, vite och återkallelse enligt radio- och
Utredningen har ovan förslagit att tillstånd skall kunna ändras samt att en s.k. must
I dag gäller enligt 12 kap. 2 § första stycket RTVL att för de tillstånd som regeringen har meddelat får frågan om återkallelse tas upp först efter anmälan av regeringen, om inte tillståndshavaren själv begärt att tillståndet återkallas. I motiven till bestämmelsen anges att eftersom det är regeringen som meddelar tillstånd bör det också ankomma på regeringen att ta initiativet till en eventuell återkallelse av tillståndet (prop. 1996/97:160 s. 147). Samma regel bör alltjämt gälla. Till följd av att utredningen föreslår att tillståndsgivningen för sändningsverksamhet i det digitala marknätet med undantag av tillstånd till public
238
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
initiativ av den som är behörig att pröva frågan eller efter anmälan av Granskningsnämnden.
Granskningsnämnden kan således inom ramen för sin tillsynsverksamhet initiera ärenden om återkallelse av andra tillstånd än tillstånd till public
Vi föreslår även att bestämmelsen i 12 kap. 2 § RTVL kompletteras på så sätt att det anges att regeringen och Radio- och
6.5.3Tillsyn över
Varken förslaget om ett fristående operatörsföretag eller övriga förändringar beträffande tillståndsgivning påkallar särskilda överväganden i frågor om granskning och tillsyn av den
239
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
Tillsynsverksamheten
Vårt förslag: Vi föreslår att det i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden förs in en bestämmelse om att ett operatörsföretag skall ombesörja att ett program, som sänds inom det sändningsutrymme som operatörsföretaget disponerar, spelas in och bevaras om ett programföretag inte bär ansvaret för att så sker.
Vidare föreslår vi att det i 1 § i förordningen (1994:728) med instruktion för Granskningsnämnden för radio och TV förs in en bestämmelse om att nämnden skall rapportera till Radio- och TV- verket hur de
Enligt nuvarande ordning med enbart sändningstillstånd till programföretag är det i princip den som erhåller tillstånd för sändning som bedriver verksamheten och bär ansvaret för att utse utgivare för sändningarna enligt yttrandefrihetsgrundlagen och radio- och
Även den framtida granskningen och tillsynen av innehållet i sändningar kommer till följd av det anförda att riktas mot programföretagen och deras verksamhet. Förutsättningen är naturligtvis att de står under svensk jurisdiktion. Vårt förslag om ett fristående operatörsföretag innebär således ingen förändring mot vad som gäller i dag beträffande granskning och tillsyn i efterhand av program såvitt gäller frågor som faller inom
Enligt 9 kap. 8 § RTVL skall den som enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden har spelat in ett program, på
240
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
begäran av Granskningsnämnden, Radio- och
Beträffande
Enligt vårt förslag bör operatörsföretagets tillstånd kunna förenas med villkor av olika slag. För att säkerställa att operatören uppfyller sina villkor och de krav som i övrigt följer enligt radio- och
Som angetts i avsnitt 6.2.3 skall tillståndet till operatörsföretaget kunna förenas med ett villkor rörande sammansättningen av det utbud som operatören skall erbjuda
241
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
Vid tillsyn över ett sådant villkor är det inte tillräckligt att en rapportering sker av operatören till Granskningsnämnden om vilket utbud som sänts. Nämnden bör även i erforderlig utsträckning kontrollera att de rapporterade uppgifterna stämmer. Det kan då bli aktuellt att granska t.ex. programtablåer och referensband. Övervakningen över villkoret är inte jämförbar med den situation som tas upp i 9 kap. 4 § RTVL. Enligt den bestämmelsen skall en rapportering ske till Radio- och
Som redogjorts för i avsnitt 6.2.3 föreslår utredningen att det i radio- och
För de programföretag som sänder inom utrymmet för
242
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
företaget utfäst att följa svensk lag, kan detta inte leda till någon omedelbar sanktion för en sändning som inte lyder under svensk jurisdiktion.
Granskningsnämnden har i dag till uppgift enligt 1 § i förordningen med instruktion för nämnden att följa innehållet i utländska ljudradio- och
Reaktioner mot operatörsföretaget och programföretagen
Vårt förslag: Granskningsnämnden för radio och TV skall ha rätt att förelägga ett operatörsföretag, vid vite, att följa tillståndsvillkor samt bestämmelsen om skyldighet för operatörsföretaget att tillämpa ickediskriminerande villkor i sin verksamhet.
Radio- och
Om ett operatörsföretag väsentligt bryter mot bestämmelsen att tillämpa
Allmänt bör den principen gälla att den – operatörsföretag eller programföretag – som ansvarar för att en bestämmelse eller ett villkor följs också kan bli föremål för en reaktion om bestämmelsen eller villkoret åsidosätts. För de programföretag som operatörsföretaget distribuerar måste dock undantag göras för sådana sändningsfrågor som på grund av
Då operatörsföretaget utövar verksamhet med stöd av tillstånd kan tillståndet återkallas vid brott mot regler för verksamheten. Som sagts ovan i avsnitt 6.5.2 bör dock en sådan reaktion användas med stor försiktighet. Normalt skall mindre ingripande åtgärder
243
| Överväganden och förslag | SOU 2004:39 |
användas i första hand. Det bör dock framhållas att det kan finnas situationer när en omedelbar återkallelse kan vara befogad för att undvika svåra negativa konsekvenser för marknätet. Detta kan vara fallet om ett operatörsföretag skulle uppvisa ett direkt illojalt beteende på
Till följd av vårt tidigare resonemang om ansvarsfördelningen mellan programföretag och operatörsföretag i fråga om sändningarnas innehåll kan operatörsföretaget inte bli föremål för en talan om avgift enligt 10 kap. 5 § RTVL eller 22 § marknadsföringslagen. Dessa bestämmelser rör regler om reklam m.m. vilka är direkt relaterade till sändningarnas innehåll. Avgiftstalan kan således uteslutande riktas mot ett programföretag.
Även ett föreläggande av Justitiekanslern, eventuellt vid vite, kan enbart riktas mot ett programföretag eftersom Justitiekanslerns granskning är direkt relaterad till sändningarnas innehåll. Övriga myndigheters rätt att använda föreläggande, eventuellt vid vite, som en reaktion vid överträdelse av regler är för
Utredningen föreslår att Granskningsnämnden rätt att meddela föreläggande, vid vite, att följa en bestämmelse även bör avse ett villkor som meddelas operatörsföretag om skyldighet att distribuera ett utbud av
244
| SOU 2004:39 | Överväganden och förslag |
Utöver de grunder för återkallelse av tillstånd som redogjorts för i avsnitt 6.5.2 föreslår vi att operatörsföretagets tillstånd även skall kunna återkallas om detta väsentligt brutit mot bestämmelsen att tillämpa
Vi föreslår även att 10 kap. 9 § RTVL kompletteras på så sätt att Radio- och
245
7Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
7.1Ikraftträdande
Vår bedömning: Ikraftträdande av de nya reglerna bedöms kunna ske senast den 1 juli 2005.
De tillstånd som har meddelats att sända
7.2Övergångsbestämmelser
Vårt förslag: Vi föreslår att äldre föreskrifter i radio- och
Utredningens uppdrag rörande struktur för marknätet gäller digitala
247
| Ikraftträdande och övergångsbestämmelser | SOU 2004:39 |
inte föreslagit någon särreglering i lagen för de analoga sändningarna. I stället föreslår vi att det i en övergångsbestämmelse till lagen om ändring av radio- och
Utredningen har även lagt fram förslag till bestämmelser inom tillsynsområdet för radio och TV. Vissa av dessa bestämmelser är av generell art och kan tillämpas oavsett med vilken teknik som sändningen skett. Till följd av vårt förslag till övergångsbestämmelse beträffande analoga
248
8 Ekonomiska konsekvenser
8.1Konsekvenser för staten
Radio- och
De förslag som lämnas i detta betänkande kommer bl.a. att innebära att tillståndsgivningen på
Radio- och
Radio- och
Utredningen föreslår att kostnaderna för handläggningen av ansökningar om tillstånd att sända
249
| Ekonomiska konsekvenser | SOU 2004:39 |
handläggningsavgift. Avgiften skall motsvara verkets årliga kostnader för handläggningen av ärenden om sändningstillstånd.
De föreslagna reglerna kommer således att leda till både nya arbetsuppgifter och utökning av befintliga arbetsuppgifter för Radio- och
Sammantaget bedömer vi att de föreslagna reglerna medför nya och utökade arbetsuppgifter för verket som leder till ett genomsnittligt ökat resursbehov för Radio- och
Granskningsnämnden för radio- och TV
Utredningens förslag kommer även att innebära vissa finansiella konsekvenser för Granskningsnämnden för radio- och TV. Genom förslagen utökas Granskningsnämndens tillsynsansvar till att omfatta även operatörsföretagets utbud. Dessutom skall nämnden årligen rapportera till Radio- och
Utredningens förslag kommer således även för Granskningsnämndens del att leda till både nya arbetsuppgifter och en utökning av befintliga arbetsuppgifter. Informationsinsatser gentemot operatörsföretag, programföretag och allmänheten kommer också att behöva genomföras.
Utbyggnad av det digitala marknätet och förbättrad komprimeringsteknik är även faktorer som påverkar Granskningsnämndens arbetsmängd, eftersom det antal program som skall granskas ökar. Detta är dock inte en konsekvens av utredningens förslag.
250
| SOU 2004:39 | Ekonomiska konsekvenser |
Granskningsnämnden saknar möjlighet att finansiera de ökade kostnaderna genom avgifter. Sammantaget bedömer vi att de föreslagna reglerna medför ett ökat resursbehov för Granskningsnämnden motsvarande minst tre årsarbetskrafter.
Konsekvenser för staten i övrigt
Genom förslagen skall den som erhåller tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag erlägga betalning för tillståndet. Denna betalning tillfaller staten. Beloppets storlek skall motsvara det anbud som operatörsföretaget lämnat vid tillståndsförfarandet. Statens intäkter i denna del går sålunda inte att uppskatta utan de är direkt avhängiga det värde en sökande tillmäter ett tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag i marknätet.
De förslag som lämnas i betänkandet innebär också nya arbetsuppgifter för förvaltningsdomstolarna, eftersom det införs en möjlighet att överklaga Radio- och
8.2Konsekvenser för företag
De förslag som lämnas i detta betänkande kommer i vissa avseenden att innebära ekonomiska konsekvenser för företag.
Den som ges tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag skall enligt utredningens förslag vara skyldig att erlägga betalning för tillståndet. Denna kostnad för ett operatörsföretag är dock inte sådan att den bedöms ha någon negativ effekt på möjligheterna att bedriva verksamhet som operatörsföretag. Utgångspunkten är att verksamheten som sådan har en vinstpotential. Be- loppet som ett operatörsföretag skall betala för tillståndet motsvarar bolagets eget anbud och därmed ett belopp som verksamheten enligt bolagets egna beräkningar kan bära.
Programföretag som vill sända
251
| Ekonomiska konsekvenser | SOU 2004:39 |
närmare villkor för sändningarna får programföretagen beträffande
Utredningen föreslår att en handläggningsavgift skall kunna tas ut av den som ansöker om tillstånd att sända
I övrigt saknas anledning att tro att våra förslag får konsekvenser som särskilt berör små företags villkor.
252
9 Författningskommentar
9.1Förslaget till lag om ändring i Radio- och
1 kap. 1 §
Den föreslagna ändringen i första stycket innebär att lagen gäller för alla sändningar av ljudradio- och
1 kap. 1 a §
Bestämmelsen, som är ny, innehåller definitioner och är föranledd av lagens nya bestämmelser om marksänd
Regeringen beslutar enligt 3 kap. 1 § vilket sändningsutrymme och vilka sändningsområden som får upplåtas för
Definitionen av programföretag ansluter till den som finns i artikel 1.1 b) i ändringsdirektivet till
253
| Författningskommentar | SOU 2004:39 |
begreppet inte förekommer i bestämmelser i lagen som gäller radioprogram. Med den som har det redaktionella ansvaret avses här den som enligt hittillsvarande praxis har ansetts vara den som sänder
Tillsynsfrågor.
Operatörsföretag är beteckningen på en sådan kommersiell aktör som enligt ett särskilt tillståndsförfarande ges rätt att förfoga över ett särskilt sändningsutrymme i marknätet och där bedriva verksamhet avseende
1 kap. 2 §
Ändringen i första stycket är kopplad till den föreslagna ändringen i 1 kap. 1 § och innebär att lagens bestämmelser i frågor som regleras i
254
| SOU 2004:39 | Författningskommentar |
Den ändring som föreslås i andra stycket medför att det för bestämmelsens tillämpning inte längre ställs upp något krav på att ett programföretag skall ha varit etablerat i Sverige. Ändringen innebär endast att bestämmelsen helt överensstämmer med TV- direktivet och
1 kap. 5 §
Ändringen är endast av redaktionell karaktär.
2 kap. 1 §
Genom en ändring i första stycket klargörs det att det finns en tillståndsplikt för programföretag oavsett om sändning sker på egen hand eller genom nätoperatör. Tillståndsplikten enligt första stycket för programföretag gäller oavsett om sändningen sker på eget sändningsutrymme eller på utrymme som upplåtits av ett operatörsföretag. Vidare införs genom en ändring av stycket en tillståndsplikt för att bedriva verksamhet som operatörsföretag avseende sändningar som sker med hjälp av radiovågor på frekvens under tre gigahertz.
2 kap. 2 §
I det nya första stycket anges att regeringen meddelar tillstånd att sända
I det nya andra stycket anges att det är Radio- och
Det nya tredje stycket motsvarar delvis det som tidigare var första stycket. Ändringen i stycket är föranledd av att tillståndsgivningen beträffande
255
| Författningskommentar | SOU 2004:39 |
stycket. Tredje stycket reglerar efter ändringen endast tillståndsgivningen för ljudradiosändningar.
Det nya sjätte stycket motsvarar det som tidigare var fjärde stycket. Ändringarna är endast av redaktionell art. Radio- och
3 kap. 1 §
Bestämmelsen är ny. Regeringen skall besluta vilket sändningsutrymme och vilka sändningsområden som får upplåtas för TV- sändningar. I beslutet skall regeringen ange hur sändningsutrymmet skall fördelas mellan
Beträffande fördelningen av sändningsutrymme mellan
3 kap. 2 §
Bestämmelsen är ny. I första stycket anges att ett tillstånd att sända
I andra stycket sägs att ett tillstånd att sända
256
| SOU 2004:39 | Författningskommentar |
av dygnet som anges i tillståndet. Förutom begränsningarna till fri- TV överensstämmer bestämmelsen i sak med nuvarande 3 kap. 6 §.
Enligt tredje stycket innebär ett tillstånd att sända
Endast i undantagsfall kan det bli aktuellt att tillåta en programtjänst som har tillstånd att ta betalt att sända utan att denne ingår i operatörsföretagets utbud. Ett sådant fall är att det kan antas att en regional programtjänst av kommersiella skäl inte kommer att distribueras inom operatörsföretagets utbud samtidigt som det finns ett starkt allmänintresse av att tjänsten distribueras. I första hand bör distributionen av sådana tjänster dock säkras genom urvalsförfarandet när operatörsföretaget utses samt genom tillståndsvillkor för operatörsföretaget. Enligt 13 § är ett operatörsföretag skyldigt att upplåta sändningsutrymme åt den som erhållit tillstånd med tillämpning av undantagsbestämmelsen.
3 kap. 3 §
Bestämmelsen är ny. I första stycket anges att antalet tillstånd att sända
257
| Författningskommentar | SOU 2004:39 |
I andra stycket ställs upp krav på att ett programföretag skall ha finansiella och tekniska förutsättningar att bedriva sändningsverksamhet under tillståndstiden. Om sådana förutsättningar inte bedöms föreligga skall tillstånd att sända
Kravet i andra stycket gäller endast
I tredje stycket anges de kriterier som tillståndsmyndigheten skall beakta vid tillståndsgivningen. Eftersom regeringens tillståndsgivning är begränsad till sändningar som finansieras genom medel från
3 kap. 4 §
Bestämmelsen, som är ny, klargör att det är Radio- och
258
| SOU 2004:39 | Författningskommentar |
teknik som används. Det är därför sannolikt att antalet programtjänster inom ett givet utrymme kan öka något i takt med att utvecklingen av komprimeringstekniken framskrider. Om t.ex. förbättrad teknik gör att sändningsutrymme frigörs skall Radio- och
Genom att antalet tillstånd som kan beviljas begränsas säkerställs att frekvensutrymmet används på ett sätt som är så ändamålsenligt som möjligt utifrån ett yttrandefrihets- och informationsperspektiv och som uppfyller de mediepolitiska målen om bl.a. mångfald och tillgänglighet. Som anges i avsnitt 6.3.2.3 bör Radio- och
Av andra stycket framgår att de kriterier som i 3 § tredje stycket ställts upp för fördelningen av tillstånd att sända
3 kap. 5 §
Ändringen i bestämmelsen är föranledd av att det i stället för regeringen numera skall vara Radio- och
3 kap. 6 §
Bestämmelsen har ändrats så att den numera endast gäller tillstånd av regeringen att sända ljudradioprogram. Motsvarande bestämmelse för tillstånd att sända
3 kap. 7 §
Ändringen är föranledd av att tillstånd att sända
259
| Författningskommentar | SOU 2004:39 |
De tillstånd som får förenas med villkor enligt denna paragraf är således samtliga tillstånd att sända
Därutöver har det tidigare andra stycket utgått till följd av att
3 kap. 8 §
Skälen för ändringen i inledningen till första stycket är desamma som beträffande 3 kap. 7 §, se ovan. I villkorskatalogen har endast vissa mindre ändringar gjorts. En villkorspunkt har utgått och ersatts av en annan.
Som framgår av allmänmotiveringen bör möjligheten i p. 8 att föreskriva skyldighet att använda viss radiosändare sedan de analoga
Den möjlighet som finns i nuvarande p. 16 att i tillståndsvillkor föreskriva en skyldighet att till Granskningsnämnden lämna uppgifter som är nödvändiga för nämndens bedömning om sända program stämmer överens med de villkor som meddelats enligt lagen har utgått. Som närmare utvecklats i allmänmotiveringen sammanhänger det med att det i lagen i stället införs en allmän uppgiftsskyldighet för programföretagen, se avsnitt 6.3.1.4 respektive 6.5.2.
3 kap. 9 §
Den ändring som föreslås i första stycket är föranledd dels av att även Radio- och
3 kap. 10 §
Ändringen är endast av redaktionell karaktär.
3 kap. 11 §
Bestämmelsen är ny. I lagens nuvarande lydelse framgår det av 2 kap. 2 § fjärde stycket att Radio- och
260
| SOU 2004:39 | Författningskommentar |
får besluta att föreskrifterna i 6 och 7 kap. inte skall tillämpas på sändningar med stöd av sådant tillstånd. Verket har en rätt att även fortsättningsvis meddela tillfälligt tillstånd enligt den generella rätten att meddela tillstånd för att sända
3 kap. 12 §
Paragrafen är ny. I dag anges i 8 kap. 1 § att vissa krav skall vara uppfyllda för att en sändning skall kunna omfattas av vidaresändningplikt. De programtjänster som i dag omfattas av must carryskyldigheten sänds under betydligt mer detaljerade villkor än som framgår av lagtexten. Avsikten är att samma principer skall gälla även fortsättningsvis. För att en programtjänst skall få must carrystatus måste den sålunda uppfylla relativt omfattande krav i fråga om mångsidigt programutbud och ha en nyhetsrapportering av hög kvalitet (jfr. våra överväganden i SOU 2003:109).
Public
Beträffande andra programföretags sändningar bör som en förutsättning för att en förklaring enligt bestämmelsen skall införas i tillståndet krävas att sändningarna i nu nämnda hänseenden i allt väsentligt kommer att motsvara det som gäller för public serviceföretagen. Det ankommer på Radio- och
261
| Författningskommentar | SOU 2004:39 |
Som utvecklas närmare i allmänmotiveringen avsnitt 6.3.2.6 är vidaresändningsplikten oavhängig sändningens ursprung. Sålunda kan t.ex. andra nordiska länders public
Enligt andra stycket är den som innehar ett tillstånd vari intagits en förklaring enligt första stycket skyldig att på begäran tillhandahålla den programbärande signalen för en programtjänst till den som är skyldig att vidaresända denna eller som sannolikt inom en rimlig tid skulle omfattas av en sådan skyldighet, om programtjänsten distribueras i nätet utan kostnad för själva mottagningen. Bestämmelsen har kommenterats närmare i avsnitt 6.3.2.6 i allmänmotiveringen. Som regel skall programföretaget inte kunna kräva ersättning för signalrätten från kabeloperatören. Att programföretaget avstått från det ekonomiska värde som signalrätten representerar bör dock beaktas vid en tillämpning av den särskilda reglering angående upphovsrättslig ersättning som återfinns i 8 kap. 1 §.
Med rimlig tid menas tre till sex månader. Om kabeloperatören inte inom denna tid uppfyller kraven för vidaresändningsplikt gäller inte ersättningsreglerna i 8 kap. 1 § och ersättning för signalrätten får bestämmas som om någon skyldighet enligt denna bestämmelse aldrig gällt.
3 kap. 13 §
Bestämmelsen är ny. I första stycket anges vilken rätt ett meddelat tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag innebär. Operatörsföretag får inom det sändningsutrymme som anges i tillståndet bestämma vilka
Av andra stycket framgår att det sändningsutrymme som tilldelats ett operatörsföretag endast får användas för sändning av TV- program som omfattas av tillstånd enligt 4 §, dvs. tillstånd att sända
262
| SOU 2004:39 | Författningskommentar |
Enligt tredje stycket är ett operatörsföretag skyldigt att upplåta sändningsutrymme åt den som erhållit tillstånd att sända
3 kap. 14 §
Bestämmelsen är ny. I första stycket anges att antalet tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag som beviljas får begränsas om det är nödvändigt för att garantera en ändamålsenlig användning av sändningsutrymmet. En motsvarande begränsningsregel finns för
I andra stycket anges grunder som diskvalificerar en sökande från att kunna komma ifråga för ett tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag. Dessa utvecklas närmare i allmänmotiveringen, avsnitt 6.2.3 Hur operatörsföretaget skall utses m.m. Regleringen avseende ägarförhållanden som diskvalificeringsgrund är utformad på ett sätt som medför att det inte är möjligt för t.ex. flera programföretag att bilda ett gemensamt ägt bolag för att driva operatörsverksamhet.
3 kap. 15 §
Av bestämmelsen, som är ny, framgår förfarandet när tillstånd skall meddelas operatörsföretag. Förfarandet har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 6.2.3 Hur operatörsföretaget skall utses m.m.
I första stycket anges bedömningsgrunderna för hur ett operatörsföretag utses. Tillstånd får meddelas den som kan antas nyttja
263
| Författningskommentar | SOU 2004:39 |
sändningsutrymmet på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet, informationsfrihet och mångfald. Vid prövningen skall därvid särskild vikt fästas vid de sakliga grunder som räknas upp i stycket, t.ex. operatörsföretagets presenterade utbud. Beträffande utbudet krävs inte att sökanden anger exakt vilka programtjänster som skall ingå i utbudet. I stället är det typerna av programtjänster som skall anges. Bedömningen av sökandens lämplighet i fråga om utbudet skall ta sikte på om operatörsföretaget har för avsikt att tillhandahålla programtjänster som kan tilltala olika åldersgrupper, intressen och smakriktningar. Vid bedömningen bör vikt inte minst fästas vid huruvida det kommer att ges utrymme för lokala och regionala program samt företräde för program som gjorts tillgängliga för funktionshindrade. Även det sätt på vilket operatörsföretaget tänker paketera utbudet skall ingå i bedömningen.
Vilken täckningsgrad sändningarna skall ha och den tekniska kapacitet och kvalitet med vilken sökanden avser att bedriva verksamheten med skall ses och bedömas i ett sammanhang tillsammans med det presenterade utbudet när prövningen sker av hur vidaste möjliga yttrandefrihet, informationsfrihet och mångfald skall uppnås. Att sökanden måste uppfylla vissa grundläggande krav i fråga om verksamhetens varaktighet, kapacitet och kvalitet följer av 14 §.
Även sökandens oberoende i förhållande till andra aktörer inom medieområdet skall beaktas vid det jämförande urvalsförfarandet enligt första stycket. Att en sökande som genom ägande eller på annat sätt ensam eller tillsammans med annan som bedriver verksamhet rörande produktion eller distribution av
Av andra stycket följer att om det vid en prövning enligt första stycket bedöms att två eller flera sökande är likvärdiga och samtliga
264
| SOU 2004:39 | Författningskommentar |
inte kan beviljas tillstånd, skall tillstånd meddelas den eller dem som är villiga att betala det högsta priset för tillståndet. Det anbud en sökande lämnar får således endast betydelse för urvalet om det inte utifrån de sakliga kriterierna går att välja vem som är mest lämplig att inneha tillståndet.
När Radio- och
3 kap. 16 §
Bestämmelsen är ny. Av första stycket följer att den som erhåller ett tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag skall till staten erlägga betalning för tillståndet. Det belopp som skall betalas skall motsvara det anbud som den som får tillståndet lämnat i ansökningsförfarandet.
Enligt andra stycket får Radio- och
3 kap. 17 §
I bestämmelsen, som är ny, anges vilka villkor som ett tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag får förenas med. Villkorskatalogen har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 6.2.3
Tillståndets innebörd, villkor m.m.
De villkor som anges i första stycket finns även i villkorskatalogen för programföretag i 3 kap. 8 §.
Av de villkor som anges i andra stycket återfinns även villkoret i p. 1 om skyldighet att använda viss sändningsteknik och samverka med andra tillståndshavare i tekniska frågor i villkorskatalogen för programföretag i 3 kap. 8 §. Genom tillståndsvillkor kan sålunda samordningen av vissa för
265
| Författningskommentar | SOU 2004:39 |
mansättning. Vid utseendet av operatörsföretag skall stor vikt läggas vid det utbud som denne förklarar sig vilja distribuera. För att kunna säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av sändningsutrymmet för
I tredje stycket anges att ett tillstånd till ett operatörsföretag också får förenas med villkor som innebär att ägarförhållandena och inflytandet i operatörsföretaget samt dess ägande och inflytande i annan som bedriver verksamhet inom produktion och distribution av
266
| SOU 2004:39 | Författningskommentar |
Däremot kan sådana ägarförändringar inverka på bedömningen vid ansökan om nytt tillstånd.
Ett villkor gällande ägarstruktur kan ges en allmän formulering utifrån målet att förhindra en ägar- och maktkoncentration med risk för oönskade effekter på operatörsföretagets verksamhet till skada för programföretag, nätoperatör eller konsumenter. Granskningsnämnden och Radio- och
3 kap. 18 §
Bestämmelsen, som är ny, har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 6.2.3. Utgångspunkten är att det råder avtalsfrihet i förhållandet mellan å ena sidan operatörsföretaget och å andra sidan programföretag, nätoperatör och konsumenter samt att avtalen skall träffas på marknadsmässiga villkor. Genom bestämmelsen åläggs operatörsföretaget att behandla likartade fall lika och inte särbehandla någon om detta inte är godtagbart av objektiva skäl.
När det gäller avtal mellan operatörsföretaget och olika programföretag kan de marknadsmässiga förutsättningarna för avtal skifta. T.ex. kan en etablerad och hos den breda publiken populär programtjänst ha ett bättre förhandlingsläge och erbjudas bättre distributionsvillkor än en ny programtjänst, utan att det föreligger ett brott mot bestämmelsen. Operatörsföretagets skyldighet att behandla programföretagen på ett
Granskningsnämnden för radio- och TV har att utöva tillsyn över att bestämmelsen följs. Tillståndshavaren är därvid skyldig att redovisa sina skäl för hur denne agerar gentemot programföretag, nätoperatör och konsumenter och i övrigt tillhandahålla Granskningsnämnden den information som är nödvändig för tillsynen.
267
| Författningskommentar | SOU 2004:39 |
3 kap. 19 §
Bestämmelsen är ny. Den behandlar enbart tillstånd att sända TV- program och tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag. Tillstånd att sända ljudradioprogram finns numera i en egen paragraf, 3 kap. 20 §.
I första stycket sägs att ett tillstånd att sända
Enligt andra stycket gäller ett tillstånd som meddelats av Radio- och
I de fall förlängning skett vid två tillfällen skall vid tillståndsperiodens utgång ett nytt urvalsförfarande ske. Bestämmelsen har behandlats ytterligare i våra överväganden, avsnitt 6.3.2.3 under rubriken Tillståndens giltighetstid och närmare innebörd.
268
| SOU 2004:39 | Författningskommentar |
Bestämmelsen i tredje stycket innebär att Radio- och
Fjärde stycket behandlar tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag. Giltighetstiden för ett tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag är sex år. Någon rätt till förlängning föreligger inte, utan när tillståndstidens slut närmar sig har Radio- och
I femte stycket ges en möjlighet att föreskriva kortare giltighetstid för tillståndsvillkor än för tillståndet som sådant. I fråga om villkor som har med sändningarnas innehåll att göra krävs, precis som vid beviljande av tillstånd, att tillståndshavaren samtycker till de villkor som ställs, se vidare 3 kap. 21 §.
3 kap. 20 §
Bestämmelsen gällde tidigare samtliga sändningar, dvs. både ljudradio- och
3 kap. 21 §
De ändringar som föreslås i första meningen har att göra med att även Radio- och
269
| Författningskommentar | SOU 2004:39 |
sådant sätt att de kan anses röra sändningarnas innehåll på ett sådant sätt att samtyckeskravet gäller.
3 kap. 22 §
Bestämmelsen, som är ny, behandlas i allmänmotiveringen, avsnitt 6.2.3 under rubriken Byte av operatörsföretag.
3 kap. 23 §
Bestämmelsen är ny. Den behandlas i allmänmotiveringen, avsnitt 6.2.3 under rubriken Byte av operatörsföretag. För att säkerställa att ett byte av operatörsföretag skall kunna genomföras på ett, inte minst för konsumenterna, så friktionsfritt sätt som möjligt har en ny tillståndshavare enligt första stycket rätt att från den tidigare tillståndshavaren få tillgång till dennes registerdata om abonnenter och programkort. Äger den operatör vars verksamhet upphör de programkort som abonnenterna innehar skall även äganderätten till korten på begäran av den nye operatören föras över till denne. Den operatör vars verksamhet upphör skall utan dröjsmål föra över registerdata och äganderätt till den nye operatören. Normalt sett skall ett tillstånd för en ny tillståndsperiod meddelas i så god tid inför den nya perioden att tillståndshavaren har tillräcklig tid för förberedelse. Skyldigheten för den vars tillstånd upphör att föra över data och rättigheter inträder när den nye operatören har fått sitt tillstånd och skall ske utan dröjsmål. Beträffande registerdata kan det vara befogat att överföring sker såväl när den nye operatören utsetts som när den egna verksamheten vid ett senare tillfälle upphör.
Det föreligger även en skyldighet enligt bestämmelsen att föra över nämnda data och rättigheter till en operatör som getts ett tillfälligt tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag enligt 3 kap. 22 §. Likaså har denne tillfällige operatör en motsvarande skyldighet när en ny operatör utses.
Den som för över registerdata och rättigheter enligt första stycket har enligt andra stycket rätt till skälig ersättning av den till vilken överföringen sker.
Av 9 kap. 9 § följer att ett operatörsföretag är skyldigt att tillhandahålla Radio- och
270
| SOU 2004:39 | Författningskommentar |
enligt 3 kap. 23 § första stycket, kan en överföring ske av en säkerhetskopia genom Radio- och
Ersättningen bör normalt avse skälig ersättning för investeringar. Kan parterna inte lösa ersättningsfrågan får denna avgöras av domstol. Skyldigheten att föra över data och rättigheter gäller oavsett om ersättningsfrågan är löst eller inte.
Enligt tredje stycket får Radio- och
6 kap. 8 §
Ändringen i första stycket är föranledd av att tillstånd att sända TV- program även skall meddelas av Radio- och
7 kap. 1 §
Ändringen i andra stycket är föranledd av att tillstånd att sända TV- program även skall meddelas av Radio- och
8 kap. 1 §
I första stycket föreslås en ändring som innebär att de kriterier som anges för att en sändning skall omfattas av vidaresändningsplikt flyttas till en egen paragraf, nämligen 3 kap. 12 §. I stället för den tidigare uppräkningen av kriterierna uttalas i stället att sändningarna skall ske med stöd av ett tillstånd som innehåller en förklaring enligt 3 kap. 12 §. Se vidare kommentaren till denna paragraf och allmänmotiveringen, avsnitt 6.3.2.6.
Ändringen i fjärde stycket är föranledd av att regeringen endast skall meddela tillstånd till
271
| Författningskommentar | SOU 2004:39 |
9 kap. 2 §
Genom ändringen i första stycket klarläggs att Granskningsnämnden, i de fall där Justitiekanslern eller Konsumentombudsmannen inte har tillsynsansvaret, utövar tillsyn över efterlevnaden av radio- och
9 kap. 4 §
Ändringen är föranledd av att även Radio- och
9 kap. 5 §
Ändringen är föranledd av att det föreslås en ny bestämmelse om en generell rätt till information för Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och
9 kap. 7 §
Bestämmelsen är ny. I första stycket förskrivs att Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och
272
| SOU 2004:39 | Författningskommentar |
myndigheten lämna information (3 kap. 2 § 16 samt 9 kap. 7, 9 och 10 §§).
I andra stycket anges att föreläggande enligt första stycket får förenas med vite.
9 kap. 9 §
Bestämmelsen är ny. I första stycket anges att ett operatörsföretag skall tillhandahålla Radio- och
Radio- och
Enligt andra stycket får Radio- och
9 kap. 12 §
Bestämmelsen, som är ny, har behandlats i allmänmotiveringen avsnitt 6.5.2.
10 kap. 5 §
Första stycket 1 innehåller endast en redaktionell ändring.
10 kap. 8 §
Ändringen är endast av redaktionell karaktär.
273
| Författningskommentar | SOU 2004:39 |
10 kap. 9 §
Ändringarna i bestämmelsens första och andra stycke är i huvudsak föranledda av dels att en generell rätt för myndigheterna till information förs in i 9 kap. 7 §, dels att det klarläggs att Granskningsnämnden utövar tillsyn över tillståndsvillkor som inte är direkt relaterade till sändningarnas innehåll, dels att bestämmelser rörande operatörsföretag förs in i radio- och
Sålunda har de bestämmelser som avsåg en möjlighet för Radio- och
Av en ändrad p. 4 i första stycket följer att ett vitesföreläggande får meddelas av Granskningsnämnden om vissa tillståndsvillkor har åsidosatts. Sålunda kan Granskningsnämnden förelägga ett programföretag som åsidosatt tillståndsvillkor som inte är direkt relaterade till sändningarnas innehåll att följa villkoren. Beträffande i bestämmelsen angivna villkor gäller att Granskningsnämnden har valmöjlighet att ingripa mot en överträdelse med en sanktion enligt 10 kap. 8 § eller 10 kap. 9 §. Granskningsnämnden, som även utövar tillsyn över samtliga tillståndsvillkor som meddelats ett operatörsföretag, kan med stöd av 10 kap. 9 § första stycket 4 ingripa mot ett operatörsföretag om detta åsidosätter villkor som meddelats med stöd av 17 § första och andra stycket. Ett villkor om operatörsföretagets utbud gäller inte direkt sändningarnas innehåll, vilket är programföretagens ansvarsområde, men anknyter till sändningarnas innehåll. Nämndens granskning över efterlevnaden av villkoret kan ske bl.a. genom att programtablåer följs. Nämnden skall därvid när en granskning i efterhand sker av vilka program som sänts ta i beaktande vilken reell möjlighet operatörsföretaget kan ha att uppfylla ett utbudsvillkor. Företaget kan endast göras ansvarigt för sådant som ligger under företagets kontroll. Det kan sålunda inte bli aktuellt att döma ut ett vite om de brister som kan finnas i ett utbud beror på att det inte finns någon programtjänst av det slag som villkoren föreskriver som omfattas av ett
Granskningsnämnden har inom ramen för sitt tillsynsansvar enligt 9 kap. 2 § även tillsyn över hur ett operatörsföretag följer be-
274
| SOU 2004:39 | Författningskommentar |
stämmelsen i 3 kap. 18 § att tillämpa
Radio- och
Övriga ändringar i bestämmelsen är av redaktionellt slag.
10 kap. 13 §
Bestämmelsen är ny. I första stycket föreskrivs att Radio- och TV- verket har en rätt att ta ut handläggningsavgift av ett programföretag eller ett operatörsföretag som ansöker om tillstånd enligt radio- och
I andra stycket anges att handläggningsavgiften skall motsvara verkets årliga kostnader för handläggningen av ärendet.
11 kap. 1 §
Ändringen av första meningen är föranledd av att även tillstånd enligt lagen att bedriva verksamhet som operatörsföretag skall kunna återkallas på begäran av tillståndshavaren.
I bestämmelsen angavs tidigare en princip av innebörden att återkallelse skall ske med försiktighet. Denna har flyttats till 7 §.
Ändringen av andra meningen är dels av redaktionellt slag, dels föranledd av att föreskrifter för under vilka förutsättningar som ett tillstånd kan ändras införs i 2 och 7 §§.
11 kap. 2 §
Enligt den ändrade bestämmelsen får tillstånd att sända
Enligt 3 kap. 19 § fjärde stycket kan giltighetstiden för tillståndsvillkoren vara bestämd till kortare tid än tillståndstiden. Tillståndsvillkor kan därmed även komma att ändras genom förfarandet där
275
| Författningskommentar | SOU 2004:39 |
tillståndsvillkoren omprövas inför en ny villkorsperiod. Det förfarandet ligger utanför det som föreskrivs i 11 kap. 2 §.
Liksom i dag skall återkallelse av tillstånd kunna ske om tillståndshavaren väsenligt brutit mot föreskrifter i 6 kap.
Vidare föreskrivs genom ett nytt andra stycke i 11 kap. 2 § möjligheten att ändra ett tillstånd till att avse ett annat sändningsutrymme. Detta kan bli fallet vid radiotekniska förändringar eller ändringar i radioanvändningen på grund av internationella överenskommelser som medfört att ett nytt tillstånd med samma villkor inte skulle kunna meddelas. Vidare kan det ske om det är nödvändigt för att ge utrymme för ytterligare sändningar. Exempel på det senare är att bättre komprimeringsteknik gör det möjligt att rymma fler programtjänster inom samma frekvensutrymme. Ett annat exempel är att ytterligare frekvensutrymme avsätts för
En ändring kan beträffande
Ändring av
276
| SOU 2004:39 | Författningskommentar |
varje område och den del av dygnet som anges i tillståndet kan tillvaratas.
11 kap. 7 §
Bestämmelsen är ny. I dess första stycke anges att återkallelse av tillstånd enligt
I andra stycket föreskrivs en ny proportionalitetsprincip som skall tillämpas på ändring av tillstånd enligt 2 § andra stycket 2. Be- stämmelsen har kommenterats ovan under 2 §.
11 kap. 8 §
Bestämmelsen är ny och anknyter till den förklaring som kan ges enligt 3 kap. 12 § om att en viss sändning omfattas av vidaresändningsplikt enligt 8 kap. 1 §.
I bestämmelsen anges att om ett programföretag med en sådan förklaring i sitt tillstånd har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter av betydelse för förklaringen eller på ett väsentligt sätt underlåtit att iaktta de förutsättningar på vilka förklaringen grundats får förklaringen återtas. Med uttrycket väsentligt sätt menas att det skall vara fråga om underlåtelse vid upprepade tillfällen och att det inte får vara fråga om överträdelser av mindre betydelse. De fall som avses är att programföretaget på ett uppenbart sätt ignorerar sina skyldigheter enligt förklaringen. Så kan exempelvis vara fallet om programföretaget underlåter att sända nyheter i den omfattning som varit en förutsättning för införandet av must
Enligt 3 kap. 12 § andra stycket är den som innehar ett tillstånd med must
277
| Författningskommentar | SOU 2004:39 |
12 kap. 1 §
Ändringen i första stycket är av redaktionell karaktär.
Genom det nya tredje stycket föreskrivs att ärenden om ändring av tillstånd och om återtagande av en förklaring enligt 3 kap. 12 § prövas av den som utfärdat tillståndet. Sålunda prövar regeringen sådana ärenden rörande tillstånd till public
12 kap. 2 §
Genom det nya andra stycket föreskrivs hur en fråga om återkallelse av tillståndet i andra fall än när regeringen meddelat detta tas upp samt hur en fråga om ändring av tillstånd tas upp. Även dessa ärenden får givetvis tas upp på begäran av tillståndshavaren. Därutöver tas frågan upp på eget initiativ av den som är behörig att pröva frågan – dvs. av Justitiekanslern beträffande återkallelse av tillstånd till programföretag som Radio- och
Tredje stycket motsvarar delvis det som tidigare var andra stycket. Skyldigheten för Radio- och
Av fjärde stycket framgår att ärenden om återtagande av s.k. must
278
| SOU 2004:39 | Författningskommentar |
nämnden därvid måste finna att förutsättningar föreligger för ett återtagande för att ett återtagande skall få ske.
13 kap. 1 §
Genom det ändrade första stycket föreskrivs att även Radio- och
13 kap. 3 §
Ändringen i första stycket är föranledd av dels att en generell bestämmelse om informationsplikt förts in i 9 kap. 7 § för den som bedriver verksamhet enligt lagen, dels de ändringar som gjorts i 10 kap. 9 §.
De bestämmelser i nuvarande 9 kap. 7, 9 och 10 §§, vilka avser skyldighet att lämna information, ersätts med den generella bestämmelsen i 9 kap. 7 §. Av de nämnda bestämmelserna i den nuvarande lagen är det endast föreläggande med anledning av 9 kap. 10 § som går att överklaga. I motiven till nuvarande lagen anges att uppdelningen mellan vilka förelägganden som går att överklaga eller inte följer den princip som föreslagits i prop. 1993/94:160 s. 43 f. (se prop. 1995/96 :160 s. 198). Principen kan formuleras på det sättet att beslut om föreläggande som har förenats med vite enligt huvudregeln skall gå att överklaga, även om skyldigheten endast avser att en bestämmelse skall följas, men att undantag kan göras för det fall att skyldigheten som föreläggandet kan avse rimligen är av begränsad betydelse för den som föreläggs (jfr. prop. 1993/94:160 s. 44).
Även förslaget till ändring av 13 kap. 3 § följer i huvudsak den princip som slagits fast i den nuvarande lydelsen av lagen. Sålunda skall förelägganden vid vite rörande tillståndsvillkor som inte direkt är relaterade till sändningarnas innehåll, vari villkor om operatörsföretagets utbud innefattas, kunna överklagas. Vidare skall förelägganden vid vite rörande operatörsföretagets skyldighet att tillämpa
279
| Författningskommentar | SOU 2004:39 |
föreläggande rörande olika slags information som skall tillhandahållas enligt 9 kap. 7 § utökas området för vilka förelägganden som går att överklaga jämfört med tidigare.
Förändringen i andra stycket i 13 kap. 3 § innebär att även förelägganden enligt 9 kap. 7 § gäller omedelbart om inte något annat förordnas. Även förelägganden rörande tillståndsvillkor samt operatörsföretagets skyldighet att tillämpa
9.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
3 kap. 3 §
Ändringen är föranledd av förslaget att all tillståndsgivning för TV- sändningar, utom tillståndsgivningen för public
3 kap. 12 §
Ändringen är av redaktionell karaktär.
3 kap. 18 §
Ändringen är av redaktionell karaktär.
5 kap. 3 §
Genom ändringen i andra stycket föreskrivs ett sekundärt ansvar för operatörsföretaget att ombesörja att en säkerhetskopia spelas in och bevaras, se allmänmotiveringen avsnitt 6.5.3.
280
| SOU 2004:39 | Författningskommentar |
9.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
3 kap. 10 §
Ändringen är endast av redaktionell karaktär.
9.4Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1994:728) med instruktion för Granskningsnämnden för radio och TV
1 §
Ändringen har beträffande skyldigheten för Granskningsnämnden för radio och TV att årligen rapportera till Radio- och
10 §
Genom ändringen ges Granskningsnämndens direktör, eller direktörens ställföreträdare i den utsträckning som direktören bestämmer, rätt att besluta om föreläggande enligt 9 kap. 7 § radio- och
9.5Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1994:729) med instruktion för Radio- och TV- verket
2 §
Genom de nya p. 1, 11 och 12 samt den ändrade nuvarande p. 10, som betecknas p.13, utpekas de särskilda nya uppgifter som Radio- och
281
Bilaga 1
Kommittédirektiv
| Översyn av radio- och |
Dir. |
| 2000:43 | |
Beslut vid regeringssammanträde den 8 juni 2000.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall analysera och överväga behovet av ändringar i framförallt radio- och
Uppdraget omfattar följande frågor:
jurisdiktion: överväga behovet av lagstiftning som gör att TV- sändningar i det svenska marknätet med säkerhet kommer under svensk jurisdiktion,
tillämplighet av tillståndsvillkor på vissa sändningar: lägga fram förslag som gör att samma regler kan tillämpas på samtliga
skydd av barn: överväga olika sätt att förbättra möjligheten att skydda barn mot olämpligt programinnehåll, t.ex. genom att det ställs upp krav på att visst innehåll skall kunna blockeras eller att det skall vara möjligt att utesluta program med visst innehåll från abonnemanget,
avgiftspliktiga
program som sänds på uppdrag av andra: överväga hur lagstiftningen kan ändras så att det blir möjligt att sända program på uppdrag av någon annan utan att de räknas in i den högsta tillåtna sändningstiden för annonser,
myndighetsmeddelanden: överväga om det mot bakgrund av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen bör göras någon ändring av
283
| Bilaga 1 | SOU 2004:39 |
bestämmelserna om vilka skyldigheter att sända myndighetsmeddelanden som kan åläggas programföretagen,
placering av sponsringsmeddelanden: överväga ändring i radio- och
åtgärder vid underlåtelse att lämna vissa uppgifter: lägga fram förslag som ger Granskningsnämnden för radio och TV möjlighet att få fram nödvändiga uppgifter från programföretagen, t.ex. genom att använda föreläggande som kan förenas med vite,
regler om annonser och reklam: föreslå ändrade regler som leder till att konkurrensvillkoren, så långt det kan ske utan att möjligheterna att uppfylla syftena med den svenska lagstiftningen eftersätts, blir mer likvärdiga för de
den europeiska konventionen om gränsöverskridande television: lägga fram förslag till de ändringar i lagstiftningen som behövs för att Sverige skall kunna ratificera konventionen.
Uppdraget skall vara slutfört före utgången av maj 2001.
Bakgrund
Radio- och
De materiella bestämmelserna om lokalradion infördes inte i radio- och
Lagen (1989:41) om
Andra lagar som har betydelse i radio- och
Bestämmelserna i nu nämnda lagar har stöd i den särskilda grundlagsregleringen av yttrandefriheten i bl.a. radio och TV genom yttrandefrihetsgrundlagen.
284
| SOU 2004:39 | Bilaga 1 |
Allmänt om uppdraget
Under den tid då radio- och
En särskild utredare skall därför analysera och överväga behovet av ändringar i framför allt radio- och
Frågor om jurisdiktion
Bakgrund
EG:s
I samband med att
1Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG.
2Rapport om tillämpningen av direktiv 89/552/EG och förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG
285
| Bilaga 1 | SOU 2004:39 |
Jurisdiktionen skall enligt direktivet i första hand bedömas utifrån var programföretagen är etablerade. Etableringen fastställs med hänsyn till var de viktigaste ledningsfunktionerna finns eller var en betydande del av personalen är verksam. Radio- och
Enligt 2 kap. 1 § radio- och
Uppdraget
Utredaren skall överväga behovet av lagstiftning som gör att TV- sändningar i det svenska marknätet med säkerhet kommer under svensk jurisdiktion. Utredaren skall i det sammanhanget analysera vilket utrymme för nationell lagstiftning som finns inom ramen för
286
| SOU 2004:39 | Bilaga 1 |
Tillämplighet av tillståndsvillkor på vissa sändningar
Bakgrund
Enligt radio- och
När radio- och
Det behövs inte heller tillstånd för sändningar av sökbar
Efterlevnaden av radio- och
Uppdraget
Konsekvenserna av att vissa regler om sändningars innehåll har konstruerats som tillståndsvillkor är att reglerna inte kan tillämpas när programmen sänds ut på ett sätt som inte kräver tillstånd, även om det programföretag som bedriver sändningarna har sändningstillstånd med tillståndsvillkor för det som är den huvudsakliga verksamheten. Sådana regler kan visserligen utformas som anslagsvillkor när det är frågan om företag som finansieras med
287
| Bilaga 1 | SOU 2004:39 |
Skydd av barn
Bakgrund
Radio- och
Enligt 6 kap. 2 § radio- och
För radio- och
I samband med den senaste tidens diskussion om pornografiska filmer i televisionen har programföretag och sändarföretag framhållit att det finns tekniska möjligheter för tittaren att aktivera ett s.k. barnlås. Det är en anordning som gör det möjligt att automatiskt blockera mottagningen av vissa program. För att systemet skall fungera krävs att särskild information om programmens karaktär sänds ut tillsammans programmen.
3 Parental Control of Television Broadcasting. Study by the University of Oxford, PCMLP, 1999
288
| SOU 2004:39 | Bilaga 1 |
Innebörden av nuvarande regler är att det är tillåtet att sända pornografiska filmer i televisionen om sändningarna är krypterade och sändningen sker på mycket sen kvällstid, normalt efter midnatt. Med hänsyn till att krypterade programkanaler kan förväntas bli vanligare kan det ifrågasättas om kryptering utgör tillräckligt skydd för barn, i varje fall på längre sikt.
Uppdraget
Utredaren skall överväga olika sätt att förbättra möjligheten att skydda barn mot olämpligt programinnehåll, t.ex. genom att det ställs upp krav på att visst innehåll skall kunna blockeras eller att det skall vara möjligt att utesluta program med visst innehåll från abonnemanget. Utredaren skall lägga fram de förslag till lagändringar som föranleds av övervägandena.
Avgiftspliktiga
Bakgrund
Enligt lagen om
I lagens förarbeten (prop. 1988/89:18 s. 43 ff) anges vad som avses med begreppet
Enligt 4 och 5 §§ lagen om
Motivet för att
289
| Bilaga 1 | SOU 2004:39 |
uteslutande sker från marksändare. Om Sveriges Television skulle börja sända från satellit skulle man enligt propositionen få överväga att ta upp frågan till förnyad prövning.
Sedan lagen om
Regeringen medgav den 13 november 1997 att Sveriges Television får inleda sändningar över satellit för mottagning i Sverige. Det motiv som ursprungligen anfördes för undantaget för
Det är vidare möjligt att på olika sätt använda persondatorer för att ta emot
Uppdraget
Utredaren skall se över reglerna för avgiftsskyldighet i syfte att anpassa dem till den utveckling som har skett, dock utan att grunderna för
Program som sänds på uppdrag av andra
Bakgrund
Länkomedia AB, som har tillstånd för digitala
Granskningsnämnden för radio och TV har granskat sändningarna och funnit att informationsprogram från Hyresgästföreningen och LO- facken i Linköping utgör sändningar som sänds på uppdrag av
290
| SOU 2004:39 | Bilaga 1 |
någon annan och som är annonser (beslut nr SB 125/99). De skall därför omges av särskilda signaturer och inräknas i den tillåtna annonsvolymen.
I en skrivelse till regeringen anför Länkomedia AB att följden av denna tolkning blir att den reklamtid som finns för att finansiera sändningarna upptas av informationsprogram. Inte heller utbildningsprogram som sänds på uppdrag av något utbildningsorgan skulle kunna sändas utan att betraktas som annons. Bolaget anser att lagstiftningen bör ändras så att denna typ av program kan sändas i regionala eller lokala
Uppdraget
Utredaren skall överväga hur den nuvarande lagstiftningen kan ändras så att det blir möjligt att sända program på uppdrag av någon annan utan att de räknas in i den högsta tillåtna sändningstiden för annonser. Utredaren skall lägga fram de förslag som föranleds av övervägandena.
Myndighetsmeddelanden
Bakgrund
Enligt 3 kap. 2 § första stycket 15 radio- och
En sådan skyldighet gäller för Sveriges Television och Sveriges Radio. Enligt sändningstillståndet skall programföretaget se till att meddelandet ges en lämplig utformning och att det inte genom sin omfattning eller på annat sätt inverkar menligt på programverksamheten.
291
| Bilaga 1 | SOU 2004:39 |
För kommersiella programföretag med sändningstillstånd, dvs. TV4 och övriga kommersiella företag med tillstånd att sända marksänd
I samband med valet till Europaparlamentet i juni 1999 ansökte Europaparlamentets kontor i Sverige om att få sända meddelanden av vikt för allmänheten i Sveriges Television. Ansökan avslogs av Sveriges Television, huvudsakligen med hänvisning till att den aktuella bestämmelsen i företagets sändningstillstånd endast avser en begäran från svenska statens myndigheter. Saken anmäldes till Granskningsnämnden för radio och TV av Europaparlamentets kontor i Sverige. Enligt anmälaren var programföretagets tolkning av begreppet ”svensk myndighet” felaktig eftersom Sveriges
Granskningsnämnden ansåg inte att Sveriges Television hade handlat i strid med sändningstillståndet (beslut nr SB 103/99). Enligt nämndens mening är Europaparlamentet inte att betrakta som myndighet.
Uppdraget
Mot bakgrund av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen skall utredaren överväga om det bör göras någon ändring av bestämmelserna om vilka skyldigheter att sända myndighetsmeddelanden som kan åläggas programföretagen.
Placering av sponsringsmeddelanden
Bakgrund
7 kap. 8 § radio- och
Det har rått en viss osäkerhet om huruvida meddelanden om att ett program är sponsrat får förekomma i samband med att en sändning övergår från en kanal till en annan i Sveriges Televisions
292
| SOU 2004:39 | Bilaga 1 |
sändningar. Kammarrätten i Stockholm (mål nr.
Granskningsnämnden för radio och TV har uttalat att sponsringsmeddelanden som lämnas vid andra tillfällen än i början eller slutet av ett program, t.ex. i pauser i föreställningar eller evenemang, skall följa bestämmelserna om reklam och annan annonsering och därmed bl.a. omges av annonssignatur (beslut nr SB 330/97). Med anledning av nämndens uttalande har Sveriges Television och TV4 hemställt om en lagändring med innebörd att undantaget från kravet på annonssignatur skall omfatta samtliga sponsringsmeddelanden samt att sponsringsmeddelanden inte skall räknas in i den tillåtna tiden för annonser.
Uppdraget
Även om rättsläget vad gäller sponsringsmeddelanden vid kanalbyten har klarlagts genom Kammarrättens avgörande är det angeläget att det i lagen tydligt anges vad som gäller. Det är också viktigt att det klarläggs vad som skall gälla i fråga om sponsringsmeddelanden i samband med längre pauser i program. Därvid bör beaktas att ett syfte med sponsringsmeddelanden är att det för publiken skall stå klart att programmet är sponsrat. Utredaren skall från dessa utgångspunkter överväga ändring i radio- och
Åtgärder vid underlåtelse att lämna vissa uppgifter
Bakgrund
Enligt 3 kap. 2 § första stycket 16 radio- och
När det gäller vissa andra uppgiftsskyldigheter enligt radio- och
293
| Bilaga 1 | SOU 2004:39 |
förenas med vite. Om ett programföretag underlåter att lämna begärda uppgifter enligt 3 kap. 2 § första stycket 16 är emellertid den enda sanktionen att Granskningsnämnden kan förelägga företaget att på lämpligt sätt offentliggöra nämndens beslut om att underlåtelsen innebär ett brott mot tillståndsvillkoren.
I ett granskningsärende som bl.a. gällde ifrågasatt otillåten sponsring har Granskningsnämnden konstaterat att det aktuella programföretaget genom att inte lämna nämnden nödvändiga upplysningar har undandragit sig den granskning som ankommer på nämnden (beslut nr SB 413/97). Nämnden har i en skrivelse underrättat regeringen om att det inte finns någon annan sanktion mot ett sådant förfarande i radio- och
Villkor om vilka programtyper som får och inte får sponsras har till syfte att motverka att programverksamhetens integritet hotas genom att möjligheten att erhålla sponsorsbidrag blir styrande för vilka program som produceras och sänds. En överträdelse av villkor om sponsring kan leda till att programföretaget åläggs att betala en särskild avgift. När Granskningsnämnden skall bedöma om ett program är sponsrat i strid med tillståndsvillkoren behöver nämnden ha tillgång till handlingar som belyser de ekonomiska relationerna mellan programföretaget och utomstående aktörer. Det är inte tillfredsställande om nämnden saknar påtryckningsmedel för att från programföretagen få fram de uppgifter som nämnden behöver för att kunna pröva om en överträdelse har skett.
Uppdraget
Utredaren skall lägga fram förslag som ger Granskningsnämnden möjlighet att få fram nödvändiga uppgifter, t.ex. genom att använda föreläggande som kan förenas med vite.
Regler om annonser och reklam
Bakgrund
I Sverige har det funnits lagstiftning om reklamsändningar i TV sedan år 1991, när TV4 inledde reklamfinansierade marksändningar. Den svenska lagstiftningen gavs från början medvetet en mer restriktiv utformning än de regler som framgår av EG:s
294
| SOU 2004:39 | Bilaga 1 |
eller den europeiska konventionen om gränsöverskridande television4. Skälen för denna restriktiva hållning var en omsorg om publikens möjlighet att följa
De svenska reglerna är mer restriktiva än
I samband med det första förslaget om svenska regler om reklam i TV (prop. 1990/91:149 s. 100) uttalade föredragande statsrådet:
Så länge vi inte har någon reklamfinansierad television i marknätet vilar i viss mån alla antaganden om effekterna av olika regler på gissningar. Jag kan därför tänka mig att det efter en tid, då vi har fått mer erfarenhet, är lämpligt att se över vissa regler.
Under den tid som lagstiftningen har varit i kraft har det kommit fram erfarenheter av hur reglerna har fungerat. Det gäller t.ex. hur lagstiftningen påverkar programföretagens val av lokalisering, hur de syften som ligger bakom lagstiftningen uppfylls och hur de enskilda reglerna kan tillämpas.
Granskningsnämnden för radio och TV har i en skrivelse till regeringen anfört att den nuvarande regleringen motverkar syftet med förbudet mot reklamavbrott. Enligt nämnden kan en möjlig lösning vara att för sådana program där syftet att ta hänsyn till upphovsmännen och publikens upplevelse av programmen är särskilt framträdande föreskriva att programmen inte får avbrytas ens av andra program. I övriga fall skulle avbrott kunna tillåtas i ungefär den utsträckning som anges i EG:s TV- direktiv.
I sitt yttrande till Radio- och
I sin skrivelse den 20 december 1999 till regeringen med förslag till fördelning av tillstånd för digitala
4 Öppnad för undertecknande den 5 maj 1989.
295
| Bilaga 1 | SOU 2004:39 |
och
Utgångspunkter
De svenska reglerna om sändningstid avser såväl reklam (inkl. försäljningsprogram) som andra annonser medan
Det finns därför anledning att pröva om det är motiverat att öka samstämmigheten mellan de två regelverken. Under vissa delar av dygnet utgör barn en stor del av
Enligt de svenska reglerna tillåts reklamavbrott endast i föreställningar och evenemang med pauser samt i program som består av avslutade delar, medan
De svenska reglerna medger emellertid att program, filmer etc. ofta avbryts av ett eller t.o.m. två andra program, vilka omges av annonssändningar. Avbrotten blir härigenom betydligt längre än om avbrott för annonser skulle tillåtas. Dessutom har många TV- företag som sänder via satellit till publiken i Sverige etablerat sig i Storbritannien där lagstiftningen är mindre restriktiv än den svenska när det gäller reklamavbrott i programmen.
Radio- och
296
| SOU 2004:39 | Bilaga 1 |
Reklam som direkt vänder sig till barn är förbjuden enligt de svenska reglerna. Även andra restriktioner syftar till att motverka att TV- reklam riktas till barn. Enligt
Reklam för alkoholdrycker är förbjuden i svensk TV. Enligt TV- direktivet är sådan reklam tillåten om vissa varsamhetskrav är uppfyllda. Det finns inte någon anledning att ändra reglerna om reklam för alkoholdrycker i svensk TV.
Uppdraget
Utredaren skall, med beaktande av de angivna utgångspunkterna, lägga fram förslag till ändrade regler som leder till att konkurrensvillkoren, så långt det kan ske utan att möjligheterna att uppfylla syftena med den svenska lagstiftningen eftersätts, blir mer likvärdiga för de
Utredaren skall även överväga om erfarenheterna av hur nuvarande regler tillämpas eller av användningen av ny teknik bör föranleda ändrade regler. Utredaren skall lägga fram de förslag som föranleds av övervägandena.
Den europeiska konventionen om gränsöverskridande television
Bakgrund
Inom Europarådet beslutades år 1989 Konventionen om gränsöverskridande television
297
| Bilaga 1 | SOU 2004:39 |
tionen innehåller bl.a. andra bestämmelser om vem som är ansvarig för satellitsändningar än
I propositionen Satellitsändningar av
För att anpassa
Uppdraget
Mot bakgrund av det ändringsprotokoll till
Utredningsarbetet
Vid utförandet av uppdraget skall utredaren samverka med berörda företag och myndigheter. Samråd skall ske med Mediegrundlagsutredningen (Ju 1999:01) och
Uppdraget skall redovisas före utgången av maj 2001.
(Kulturdepartementet)
298
Bilaga 2
Kommittédirektiv
| Tilläggsdirektiv till Radio- och |
Dir. |
| utredningen (Ku 2000:01) | 2003:30 |
Beslut vid regeringssammanträde den 13 mars 2003
Sammanfattning av uppdraget
Radio- och
De nya frågor som skall utredas är
–
–
–skyldighet att vidarebefordra vissa
–vissa interaktiva rundradiotjänster,
–elektroniska företagsskyltar i sportsändningar i TV
–den tillåtna annonstiden under en timme,
–upprepade överträdelser av innehållsvillkor samt
–vissa ytterligare
Uppdraget omfattar inte förslag till grundlagsändringar. Utredarens överväganden om den tillåtna annonstiden under en
timme skall redovisas före utgången av juni 2003. Den del av uppdraget som avser tillgång till
Bakgrund
Regeringen beslutade den 8 juni 2000 att bemyndiga chefen för Kulturdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att analysera och överväga behovet av ändringar i framför allt radio-
299
| Bilaga 2 | SOU 2004:39 |
och
Den 1 februari 2001 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till utredaren (dir. 2001:11).
Utredningen, som har antagit namnet Radio- och
Sedan utredarens arbete påbörjades har vissa nya frågor aktualiserats. Utredarens uppdrag utvidgas därför.
Utgångspunkter
I betänkandet föreslår kommittén att en extern aktör, ett ”operatörsföretag”, får tillstånd att förfoga över en del av den totala överföringskapaciteten i det digitala marknätet. Operatörsföretagets utbud bör i princip uppfylla samma riktlinjer och villkor som i dag gäller för urval och tillståndsgivning. De programföretag som föreslås ingå i detta utbud bör godkännas och få sändningstillstånd av en myndighet.
Kommittén föreslår också att de digitala sändningstillstånden i marknätet under nästa period skall gälla i tio år.
Vissa remissinstanser tillstyrker förslaget att en extern aktör skall förfoga över en del av den totala överföringskapaciteten medan andra anser att frågan behöver utredas ytterligare. Radio- och
300
| SOU 2004:39 | Bilaga 2 |
De flesta remissinstanser som berör frågan instämmer i att tillståndsgivningen bör delegeras till en myndighet. Radio- och TV- verket betonar vikten av att urvalsprocessen styrs av klara, tydliga och förutsägbara regler.
Flera remissinstanser tillstyrker att tillståndstiden skall vara tio år. Post- och telestyrelsen pekar på att tillståndsvillkoren kan gälla under en kortare tid än sändningstillståndet.
Uppdraget
Utredaren skall överväga
Utgångspunkter
Enligt 3 kap. 2 § 5 radio- och
Tillståndsvillkor med innebörden att
Handikappombudsmannen har i en skrivelse till Kulturdepartementet uttryckt uppfattningen att de förbättringar som har skett inte har varit tillräckliga för att göra
301
| Bilaga 2 | SOU 2004:39 |
Uppdraget
Utredaren skall överväga behovet av lagändringar för att förbättra tillgängligheten till
Skyldighet att vidarebefordra vissa
Utgångspunkter
I 8 kap. radio- och
Till grund för de angivna föreskrifterna ligger 3 kap. 1 § 2 stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), enligt vilken det får föreskrivas skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Sedan den 1 januari 2003 är det också tillåtet att föreskriva skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för överföringar i den utsträckning det behövs med hänsyn till intresset av konkurrens beträffande sådana överföringar i nätet eller allmänhetens intresse av tillgång till sådana överföringar. Det kan också föreskrivas skyldighet för nätinnehavare att vidta åtgärder för att tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet.
I sitt delbetänkande Lag om elektronisk kommunikation (SOU 2002:60) konstaterar Utredningen om elektronisk kommunikation att konvergensutvecklingen och digitaliseringen av
302
| SOU 2004:39 | Bilaga 2 |
nät som skyldigheten skall gälla för om en bostad är ansluten till flera olika trådnät där
I promemorian Abonnentinflytande i
Vid ett seminarium om lokal
Uppdraget
Utredaren skall överväga vilka författningsändringar som behövs för att säkerställa att de som bor i kabelanslutna fastigheter har tillgång till ett grundläggande utbud av
Utredaren skall vidare överväga om det är lämpligt och möjligt att genom lagstiftning skapa förutsättningar för konkurrens mellan olika innehållsleverantörer i
Slutligen skall utredaren analysera hur de lokala
303
| Bilaga 2 | SOU 2004:39 |
Vissa interaktiva rundradiotjänster
Utgångspunkter
Förutom för vanlig television gäller radio- och
Radio- och
Granskningsnämnden för radio och TV har granskat sändningarna i programtjänsten
Granskningsnämnden har vidare i sitt remissyttrande över delbetänkandet Lag om elektronisk kommunikation (SOU 2002:60) anfört att elektroniska programguider i vissa fall kan vara att bedöma som sökbar
304
| SOU 2004:39 | Bilaga 2 |
Uppdraget
Utredaren skall överväga behovet av särskilda regler för elektroniska programguider och andra interaktiva tjänster som ingår i digitala radio- och
Elektroniska företagsskyltar i sportsändningar i TV
Utgångspunkter
I 7 kap. radio- och
Bestämmelserna om sändning av
I flera beslut har Granskningsnämnden för radio och TV funnit att sändning av elektroniska företagsskyltar i samband med idrottsevenemang har stått i strid med lagbestämmelser eller tillståndsvillkor om
I ett ärende som avsåg sändning av elektroniska företagsskyltar i anslutning till matchuret i en sportsändning (beslut
305
| Bilaga 2 | SOU 2004:39 |
SB 37/00) anförde nämnden följande i fråga om gränsdragningen mellan
Att programföretaget flyktigt avbildar ett reklambudskap ditsatt av någon annan, såsom en reklamskylt placerad av en annonsör eller arenaägaren i anslutning till en fotbollsmatch eller en affärsskylt i bakgrunden till en gatubild bör t.ex. inte betraktas som
Nämnden fann att sändningen stred mot det reklamförbud som gäller för programföretaget.
Granskningsnämnden för radio och TV har också granskat sändning av elektroniska företagsskyltar i en textremsa med löpande resultatrapportering vid idrottsevenemang (beslut
Nämnden har funnit att det saknar betydelse om reklammeddelandena har infogats i programmet av programföretaget, av ett annat programföretag eller av ett produktionsbolag.
Europeiska radiounionen (EBU) har utfärdat en rekommendation av hur namnen på företag som handhar tidmätning och databehandling vid idrottsevenemang som sänds ut genom Eurovisionen skall få visas i sändningen.
TV 4 AB har i skrivelse till Kulturdepartementet anfört att de svenska
Uppdraget
Utredaren skall överväga om reglerna om annonser i televisionen är lämpligt utformade i förhållande till elektroniska företagsskyltar i
Den tillåtna annonstiden under en timme
Utgångspunkter
Enligt 7 kap. 5 § första stycket radio- och
306
| SOU 2004:39 | Bilaga 2 |
klockan 19.00 och 24.00, dels i rena undantagsfall, utsträckas till högst tio minuter.
I samband med sin behandling av förslagen i proposition 2001/02:82 Ändrade regler om annonser i
Utskottet anser att bestämmelsen kan få verkningar som inte ter sig rimliga när en sändning av dagshändelser, t.ex. en idrottstävling, drar ut på tiden så att ett klockslag mellan två timmar överskrids. Den reklam som skulle ha sänts om programmet slutat innan den nya timmen inträtt kan i sådana fall behöva uteslutas och placeras senare i en programtablå, något som kan medföra nackdelar för den som bedriver sändningsverksamheten. Enligt utskottets mening bör regleringen därför skyndsamt ses över i syfte att kortare överträdelser skall kunna godtas om de varit oförutsedda eller tillfälliga.
Uppdraget
Utredaren skall lägga fram förslag till lagändringar som innebär att kortare överskridanden av den tillåtna annonstiden per timme kan godtas om de har varit oförutsedda eller tillfälliga.
Upprepade överträdelser av innehållsvillkor
Utgångspunkter
Radio- och
Föreläggandet får förenas med vite. I fråga om de flesta av de villkor som kan beslutas med stöd av lagen finns emellertid ingen annan reaktion vid överträdelser än att Granskningsnämnden för radio och TV beslutar att företaget på lämpligt sätt skall offentliggöra nämndens beslut (10 kap. 8 § radio- och
307
| Bilaga 2 | SOU 2004:39 |
(3 kap. 2 § 9 radio- och
Granskningsnämnden har underrättat regeringen om att nämnden under de två senaste åren har fällt samma programföretag vid åtta olika tillfällen för att ha sänt program med våldsskildringar under eftermiddagstid eller tidig kvällstid. Bl.a. har nämnden vid fyra tillfällen funnit att program i samma serie som innehöll våldsinslag, har sänts i strid mot bestämmelsen.
Uppdraget
Utredaren skall föreslå mer kraftfulla åtgärder om ett programföretag vid upprepade tillfällen och på liknande sätt bryter mot villkor för innehållet i sändningarna.
Vissa ytterligare
Utgångspunkter
Enligt tidigare direktiv skall utredaren se över reglerna för avgiftspliktiga
SVT, Sveriges Radio AB (SR) och UR samt Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) har i en skrivelse till regeringen anfört att det kan finnas behov av ytterligare lagändringar för att stärka
308
| SOU 2004:39 | Bilaga 2 |
I skrivelsen föreslås även ett antal åtgärder som skall underlätta för RIKAB att få kännedom om
Uppdraget
Utredaren skall överväga de förslag som har lagts fram i den ovannämnda skrivelsen och särskilt beakta integritetsfrågor. Ingen ändring skall föreslås när det gäller avgiftsskyldigheten för
Utredningsuppdraget
Utredaren skall överväga de frågor som anges i tidigare direktiv till utredaren och de nya frågor som anges i detta tilläggsdirektiv. Ut- redaren skall föreslå de lagändringar som föranleds av övervägandena. Utredaren kan även föreslå andra ändringar med hänsyn till utvecklingen i Sverige eller internationellt, särskilt inom Europeiska unionen. Med hänsyn till det stora antalet olika frågor skall utredaren, med ändring av de tidigare direktiven, kunna lämna förslag som innebär mer omfattande ändringar i lagarnas tillämpningsområde, terminologi eller systematik. Uppdraget omfattar dock inte förslag till grundlagsändringar.
Arbetsformer och redovisning
Utredaren skall följa det fortsatta arbetet med ny lagstiftning och myndighetsorganisation inom området elektronisk kommunikation och elektroniska kommunikationstjänster och beakta de beslut som kommer att fattas. Utredaren skall också följa det fortsatta arbetet i Digitalradiokommittén (Ku 2001:03).
Utredarens överväganden avseende den tillåtna annonstiden under en timme skall redovisas före utgången av juni 2003. Den del av uppdraget som avser tillgång till
309
| Bilaga 2 | SOU 2004:39 |
november 2003. Övriga delar av uppdraget skall redovisas före utgången av 2004.
310
Bilaga 3
Inbjudan till hearing
Radio- och
Ku 2000:01
Sekreterare
Katarina Kölfors
Telefon
Mobil
Telefax
Catharina Månsson
Telefon
Inbjudan till hearing
Radio- och
I vårt uppdrag ingår att överväga
311
| Bilaga 3 | SOU 2004:39 |
länder. Likaså skall frågor om ägande samt relationen mellan operatörsföretaget och programföretagen behandlas.
Utredningens direktiv (dir. 2000:43, 2001:11, 2003:30 och 2003:100) finns tillgängliga via vår hemsida www.sou.gov.se/teve.
För att inhämta synpunkter i ovan nämnda frågor inbjudes härmed till en hearing
Tid: Måndagen den 29 september 2003 kl. 13.00 – 16.30
Plats: Rotundan, Rosenbad, Stockholm
Anmälan om deltagande görs till Katarina Kölfors senast den 23 september 2003. Antalet platser är begränsat.
Vi är särskilt intresserade av att höra era synpunkter i följande frågor:
1.Synpunkter på hur sändningsutrymmet i det digitala marknätet skall fördelas, särskilt om reservation av sändningsutrymme till public
2.Synpunkter på
a)Förfogande över sändningsutrymme
b)Ansvar för administration, teknisk standard, EPG och liknande funktioner och tjänster för sändande programföretag
c)Operatörsföretagets ägandestruktur
3.Principer för tillståndsgivning
a)Skall tillstånd ges till operatörsföretaget och/eller programföretagen?
b)Vem skall vara tillståndsgivare?
c)Vilka principer bör gälla vid fördelning av tillstånd?
d)Tillståndstidens längd
Välkomna!
Roberth Nordh Särskild utredare
/ Catharina Månsson
Katarina Kölfors
312
| SOU 2004:39 | Bilaga 3 |
Deltagarförteckning
Annonsörföreningen AB
Bonnier Entertainment AB
Boxer
Canal Digital Sverige AB (Telenor Vision/Sweden on Line)
Canal+ Television AB
com hem ab
DTU Television AB
Eurosport Television AB
Kanal 5 AB
Konsumentverket
MTV Networks AB
NollEttan Television – Länkomedia AB
NonStop Television AB
Nordiska Satellitaktiebolaget (NSAB)
Modern Times Group MTG AB
Post- och Telestyrelsen
Radio- och
Skånekanalen AB
Sveriges Television AB
Sveriges Utbildningsradio AB
TeliaSonera AB
Teracom AB
TV4 AB
UPC Sverige AB
313
Statens offentliga utredningar 2004
Kronologisk förteckning
1.Ett nationellt program om personsäkerhet. Ju.
2.Vem tjänar på att arbeta? Bilaga 14 till Långtidsutredningen 2003/04. Fi.
3.Tvång och förändring. Rättssäkerhet, vårdens innehåll och eftervård.
+ Bilagor. S.
4.Förnybara fordonsbränslen. Nationellt mål för 2005 och hur tillgängligheten av dessa bränslen kan ökas. M.
5.Från klassificering till urval. En översyn av Totalförsvarets pliktverk. Fö.
6.Översyn av personuppgiftslagen. Ju.
7.Ledningsrätt. Ju.
8.Folkbildning och lärande med ITK- stöd – en antologi om flexibelt lärande i folkhögskolor och studieförbund. U.
9.Bokpriskommissionens fjärde delrapport. Det skall vara billigt att köpa böcker och tidskrifter IV. Ku.
10.Rätten till skadestånd enligt konkurrenslagen. N.
11.Sveriges ekonomi – utsikter till 2020.
Bilaga
12.Patientskadelagen och läkemedelsförsäkringen – en översyn. S.
13.Samhällets insatser mot hiv/STI
– att möta förändring. S.
14.Det ofullständiga pusslet. Behovet
av att utveckla den ekonomiska styrningen och samordningen när det gäller länsstyrelserna. Fi.
15.Tolkförmedling. Kvalitet registrering tillsyn. Ju.
16.Digital Radio. Ku.
17.Turistfrämjande för ökad tillväxt. N.
18.Brottsförebyggande kunskapsutveckling. Ju.
19.Långtidsutredningen 2003/04. Fi.
20.Genetik, integritet och etik. S.
21.Egenförsörjning eller bidragsförsörjning? Invandrarna, arbetsmarknaden och välfärdsstaten. Ju.
22.Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters intäkter. Ju.
23.Från verksförordning till myndighetsförordning. Fi.
24.Utlandstjänstens villkor. Arbetsvillkor, ersättningssystem och skatteregler för statligt anställda under utlandsstationering. UD.
25.Informera om samhällets säkerhet. Fö.
26.Arbetstid vid vägtransporter – förslag till ny lag. N.
27.En Ny Doktorsutbildning – kraftsamling för excellens och tillväxt. U.
28.Hyressättning av vissa ändamålsbyggnader. Fi.
29.Tre vägar till den öppna högskolan. U.
30.Folkbildning i brytningstid
– en utvärdering av studieförbund och folkhögskolor. U.
31.Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse. UD.
32.Informationssäkerhet i Sverige och internationellt – en översikt. Fö.
33.Kunskap för integration. Om makt i skola och utbildning i mångfaldens Sverige. Ju.
34.Regional utveckling – utsikter till 2020. Bilaga 3 till Långtidsutredningen 2003/04. Fi.
35.Utan timplan – med målen i sikte. U.
36.Reformerade egendomsskatter. Fi.
37.Miljöbalkens sanktionssystem och hänsynsregler. M.
38.Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation. M.
39.Nytt regelverk för marksänd
Statens offentliga utredningar 2004
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Ett nationellt program om personsäkerhet. [1]
Översyn av personuppgiftslagen. [6] Ledningsrätt. [7]
Tolkförmedling. Kvalitet registrering tillsyn. [15]
Brottsförebyggande kunskapsutveckling. [18]
Egenförsörjning eller bidragsförsörjning? Invandrarna, arbetsmarknaden och välfärdsstaten. [21]
Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters intäkter. [22]
Kunskap för integration. Om makt i skola och utbildning i mångfaldens Sverige. [33]
Utrikesdepartementet
Utlandstjänstens villkor. Arbetsvillkor, ersättningssystem och skatteregler för statligt anställda under utlandsstationering. [24]
Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse. [31]
Försvarsdepartementet
Från klassificering till urval. En översyn av Totalförsvarets pliktverk. [5]
Informera om samhällets säkerhet. [25] Informationssäkerhet i Sverige och
internationellt – en översikt. [32]
Socialdepartementet
Tvång och förändring. Rättssäkerhet, vårdens innehåll och eftervård.
+ Bilagor. [3]
Patientskadelagen och läkemedelsförsäkringen – en översyn. [12]
Samhällets insatser mot hiv/STI – att möta förändring. [13]
Genetik, integritet och etik. [20]
Finansdepartementet
Vem tjänar på att arbeta? Bilaga 14 till Långtidsutredningen 2003/04. [2]
Sveriges ekonomi – utsikter till 2020.
Bilaga
Det ofullständiga pusslet. Behovet av att utveckla den ekonomiska styrningen och samordningen när det gäller länsstyrelserna. [14]
Långtidsutredningen 2003/04. [19] Från verksförordning till myndighets-
förordning. [23] Hyressättning av vissa ändamåls-
byggnader. [28]
Regional utveckling – utsikter till 2020.
Bilaga 3 till Långtidsutredningen 2003/04. [34]
Reformerade egendomsskatter. [36]
Utbildningsdepartementet
Folkbildning och lärande med
– en antologi om flexibelt lärande i folkhögskolor och studieförbund. [8]
En Ny Doktorsutbildning – kraftsamling för excellens och tillväxt. [27]
Tre vägar till den öppna högskolan. [29] Folkbildning i brytningstid
– en utvärdering av studieförbund och folkhögskolor. [30]
Utan timplan – med målen i sikte. [35]
Kulturdepartementet
Bokpriskommissionens fjärde delrapport. Det skall vara billigt att köpa böcker och tidskrifter IV. [9]
Digital Radio. [16]
Nytt regelverk för marksänd
Miljödepartementet
Förnybara fordonsbränslen. Nationellt mål för 2005 och hur tillgängligheten av dessa bränslen kan ökas. [4]
Miljöbalkens sanktionssystem och hänsynsregler. [37]
Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation. [38]
Näringsdepartementet
Rätten till skadestånd enligt konkurrenslagen. [10]
Turistfrämjande för ökad tillväxt. [17]
Arbetstid vid vägtransporter – förslag till ny lag. [26]