Till statsrådet Morgan Johansson

Genom regeringsbeslut den 31 januari 2002 bemyndigade regeringen chefen för Socialdepartementet, statsrådet Engqvist, att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att genomföra en översyn av tillämpningen av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 15 mars 2002 dåvarande generaldirektören Göran Håkansson som särskild utredare. Håkansson entledigades den 15 november 2002 och samma dag förordnades som särskild utredare generaldirektören Kristina Rennerstedt.

Som sakkunniga i utredningen förordnades den 4 juli 2002 rättssakkunnige Marie Axelsson, nuvarande hovrättsrådet Lars Lundgren och rättssakkunnige Magnus Mathiasson. Marie Axelsson entledigades den 15 april 2003. Fr.o.m. den 15 maj 2003 förordnades politiskt sakkunniga Catharina Espmark som sakkunnig i utredningen.

Som experter att biträda utredningen förordnades den 4 juli 2002 sekreteraren Sara Deltér, utredaren Abit Dundar, polisintendenten Maria Ellior, juris doktor Ewa Gustafsson, utredaren Sven-Åke Larsson, institutionschefen Göran Leijon, programansvarige Ulf Malmström samt utvecklaren Eva Sahlén. Sara Deltér entledigades den 15 november 2002. Fr.o.m. den 22 augusti 2002 förordnades forskningsledaren Jan Blomqvist som expert, fr.o.m. den 15 november 2002 förordnades avdelningschefen Annica Dahl som expert och fr.o.m. den 15 januari 2003 förordnades förbundssekreteraren Leif Klingensjö som expert i utredningen.

Till sekreterare förordnades den 1 maj 2002 socionomen Weddig Runquist. Ewa Gustafsson har fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30 november 2003 biträtt utredningen som sekreterare på deltid. Lars Lundgren har särskilt biträtt utredningen vid utformningen av författningstexter och författningskommentarer.

Till utredningen har varit knutna två referensgrupper: dels nio forskare vid olika universitet och högskolor, dels företrädare för socialtjänsten i tre kommuner.

Regeringen beslutade den 23 januari (dir. 2003:14) och 20 november 2003 (dir. 2003:149) om förlängd tid för uppdraget.

Utredningen har antagit namnet LVM-utredningen.

Härmed överlämnas betänkandet Tvång och förändring (SOU 2004:3) samt en separat bilagedel med forskningsrapporter.

Särskilda yttranden har lämnats av dels experten Ewa Gustafsson, dels gemensamt av experterna Jan Blomqvist, Abit Dundar och Ulf Malmström, dels gemensamt av experterna Leif Klingensjö, Sven- Åke Larsson och Eva Sahlén.

Mitt uppdrag är härigenom slutfört.

Stockholm i januari 2004

Kristina Rennerstedt

/Weddig Runquist

Innehåll

Förkortningar.....................................................................			15
Sammanfattning ................................................................			17
Författningsförslag .............................................................			25
1	Utredningens uppdrag och arbete samt vissa
	principiella utgångspunkter .........................................		43
1.1	Utredningens direktiv..............................................................		43
1.2	Rättssäkerhetsaspekter ............................................................		44
1.3	Uppläggningen av utredningsarbetet......................................		46
1.4	Betänkandets disposition.........................................................		48
2	Missbruk, vård och behandling – förändrade villkor
	och förutsättningar sedan 1990-talets början................		51
2.1	Inledning...................................................................................		51
2.2	Allmän utveckling sedan socialtjänstreformen 1981 .............		54
	2.2.1 Välfärdsutvecklingen under 1980- och 1990-talen .....		54
	2.2.2	Välfärdsutvecklingen under 2000-talet........................	56
	2.2.3 Statens roll – decentralisering av
		huvudmannaskap, finansiering och reglering..............	57
	2.2.4	Frivilligorganisationernas roll ......................................	61
2.3	Missbrukets omfattning och utveckling.................................		62
2.4	Insatser mot missbruk inom kriminalvården .........................		66
	2.4.1 Motivations- och behandlingsverksamhet i
		fängelser ........................................................................	67
			5

Innehåll

SOU 2004:3

2.4.2 Placering utom anstalt enligt 34 § KvaL......................		68
2.4.3	Kontraktsvård................................................................	70
2.5 Socialtjänstbaserade missbrukarvården...................................		71
2.5.1	Frivilligvård – tvångsvård .............................................	71
2.5.2	Öppna insatser ..............................................................	72
2.5.3	Institutionsvården – allmänt ........................................	79
2.5.4 En jämförelse mellan två storstadsregioner 1992
	och 1996.........................................................................	83
2.5.5	Kommunernas nettokostnader för
	missbrukarvården ..........................................................	86
2.6 Omfattning och utveckling av insatser enligt LVM...............		94
2.6.1	Terminologi och definitioner.......................................	94
2.6.2	Utvecklingen i sammanfattning ...................................	96
2.6.3	Totala antalet LVM-insatser.........................................	98
2.6.4 Upprepade LVM-insatser – en undersökning av
	”2001 års population” .................................................	102
2.6.5 Ansökan om beredande av vård (4 § LVM) ..............		106
2.6.6 Missbruksmedel som anges i ansökan .......................		109
2.6.7 Omedelbart omhändertagande (13 § LVM)..............		110
2.6.8 Relationen mellan 13 och 4 §§ LVM..........................		118

2.7LVM-vårdens strukturförvandling – differentiering av

	vården, platsantalets förändring m.m....................................		123
	2.7.1 Allmän utveckling sedan 1982....................................		123
	2.7.2 Beläggning vid LVM-hemmen sedan 1998................		129
3	Gällande rätt ............................................................		133
3.1	Inledning.................................................................................		133
3.2	Tvångsvårdens syfte ...............................................................		134
3.3	Förutsättningar för tvångsvård..............................................		134
	3.3.1	Allmänt ........................................................................	134
	3.3.2	”Fortgående missbruk”...............................................	134
	3.3.3 ”I behov av vård”.........................................................		135
	3.3.4 Vårdbehovet tillgodoses enligt SoL eller på annat
		sätt................................................................................	136
	3.3.5	Samtyckeskonstruktionen ..........................................	137
	3.3.6	Specialindikationerna ..................................................	138

6

Innehåll SOU 2004:3

3.4	Förfarandet.............................................................................		140
	3.4.1	Bakgrund .....................................................................	140
	3.4.2	Anhängiggörande........................................................	142
	3.4.3	Utrednings- och ansökningsförfarandet...................	142
	3.4.4	Läkarundersökning.....................................................	145
	3.4.5	Domstolsprövningen..................................................	146
3.5	Vård och vårdtid.....................................................................		147
3.6	Omedelbart omhändertagande..............................................		149
4	Vårdens syfte och innehåll ........................................		153
4.1	Inledning.................................................................................		153
4.2	LVM:s syftesbestämning .......................................................		153
4.3	Behov av strukturerat utredningsförfarande under
	LVM-vistelsen ........................................................................		156
	4.3.1	Bakgrund .....................................................................	156
	4.3.2 Äldre klienter med ett långvarigt och fortgående
		alkoholmissbruk .........................................................	159
	4.3.3 Klienter med samtidig psykisk problematik och
		missbruk ......................................................................	159

4.4 Bristen på samverkan mellan psykiatrin och

	socialtjänsten ..........................................................................		161
	4.4.1	Allmänt........................................................................	161
	4.4.2	”Dubbeldiagnos”-klienter inom LVM-vården..........	163
4.5	Motivations- och behandlingsarbete.....................................		164
	4.5.1 LVM-hemmens betoning på motivations- eller
		behandlingsarbete .......................................................	164
	4.5.2	Motivations- och behandlingsbegreppen ..................	169
	4.5.3 Motivationens betydelse för utfallet .........................		174
	4.5.4 Motivation och upplevelsen av kränkning ................		177
5	Institutet med omedelbart omhändertagande ..............		179
5.1	Inledning.................................................................................		179

5.2 Vem förfogar över omhändertagandebeslutet före

länsrättens prövning?.............................................................

180

7

Innehåll	SOU 2004:3
5.3	Frågan om materiell prövning efter att beslutet har hävts...	183
5.4	Tidsfrist vid underställning av myndighetsbeslut ................	184

5.5 Länsrättens handläggning och prövning av

omhändertagandebeslutet ......................................................

186

5.6 Omhändertagandeinstitutets överensstämmelse med

	Europakonventionen..............................................................	190
6	LVM-hemmens användning av särskilda befogenheter...	193
6.1	Inledning.................................................................................	193
6.2	Allmänt om och syftet med särskilda befogenheter ............	193

6.3 Undersökning av utövandet av särskilda befogenheter

vid fem LVM-hem..................................................................		195
6.3.1	Resultatredovisning ....................................................	195
6.3.2	Diskussion med anledning av undersökningen.........	205

6.4 Vissa frågeställningar om användningen av särskilda

	befogenheter ...........................................................................	206
	6.4.1 Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och
	olika typer av provtagning i kontrollsyfte .................	206
	6.4.2 Frågan om klientens samtycke till
	integritetskränkande åtgärd........................................	213
7	Kontaktmannaskap enligt LVM...................................	217
7.1	Inledning.................................................................................	217

7.2 Innebörd och tillämpning av kontaktmannaskap enligt

	LVM ......................................................................................	217
7.3	JO:s uttalande om kontaktmannaskap enligt LVM .............	220
8	Kvarhållningsrätt på sjukhus i samband med LVM-
	vård ........................................................................	223
8.1	Inledning.................................................................................	223
8.2	1981 års LVM .........................................................................	223
8.3	Införandet av bestämmelse om kvarhållningsrätt ................	226
8

Innehåll

SOU 2004:3

8.4 Vissa frågeställningar om underrättelseskyldighet och

	kvarhållningsrätt ....................................................................	229
	8.4.1 Innebörd och omfattning av ”får besluta att
	missbrukaren skall hindras att lämna sjukhuset”......	229
	8.4.2 Kvarhållningsrätten i förhållande till Madrid-
	respektive Hawaiideklarationerna .............................	231
	8.4.3 Nödvärnsrätt och nödbestämmelsen enligt BrB.......	232
	8.4.4 Innebörden av ”den sjukhusenhet där
	missbrukaren vårdas”..................................................	233
9	Missbruk och LVM-vård ur ett genusperspektiv ............	235
9.1	Inledning.................................................................................	235

9.2 Manligt och kvinnligt bruk och missbruk:

	konsumtionsmönster och behandlingsinsatser....................		235
	9.2.1	Alkoholkonsumtion ...................................................	235
	9.2.2	Tungt narkotikamissbruk...........................................	239
	9.2.3	Behandlingsinsatser och vändpunkter.......................	240
	9.2.4 ”Den missbrukande kvinnan” ur ett
		genusperspektiv ..........................................................	241
9.3	Frågan om graviditet och missbruk ......................................		243
9.4	Tidigare statliga utredningar .................................................		250
9.5	Gravida kvinnor inom LVM-vården .....................................		253
9.6	Gällande rätt...........................................................................		253
9.7	Länsrättens avgöranden – några exempel .............................		254

9.8 Exemplet Norge – utformning av tvångsrekvisitet i

	6–2 a § och dess tillämpning..................................................	256
10	Vård i annan form – ”§ 27-placering” .........................	263
10.1	Inledning.................................................................................	263
10.2	Förutsättningar för vård i annan form..................................	264
10.3	”Tremånadersregeln” – innebörd och tillämpning...............	266
10.4	Klientens reella placering under tid i annan vårdform.........	269

9

Innehåll SOU 2004:3

10.5	Socialtjänstens samarbete med LVM-hemmet inför
	§ 27-placering..........................................................................	272
10.6	LVM-hemmens syn på vård i annan form ............................	273
10.7	Är § 27-placering ett framgångskriterium?...........................	274
11	LVM-vårdens inledning och avslutning ........................	277
11.1	Inledning.................................................................................	277
11.2	Allmänt om sjukhusvård som inledning av LVM-vården....	277
	11.2.1 Tjugo år senare – en ögonblicksbild år 2003 .............	280
11.3	Abstinensbehandling och annan form av medicinskt
	omhändertagande inom LVM-vården...................................	284
	11.3.1 Begreppet avgiftning...................................................	284
	11.3.2 Exempel på medicinska behov vid avgiftning............	285
	11.3.3 Kvaliteten på medicinsk säkerhet och
	omhändertagande inom LVM-vården........................	287
	11.3.4 SiS ställningstaganden och inriktning av det
	fortsatta arbetet...........................................................	292
11.4	Klientens situation vid utskrivningstillfället.........................	292
12	Uppföljning och utvärdering av LVM-vård och
	efterföljande insatser ................................................	295
12.1	Inledning.................................................................................	295
12.2	Uppföljning och utvärdering av den socialtjänstbaserade
	missbrukarvården ...................................................................	295
	12.2.1 En kunskapsbaserad socialtjänst ................................	295
	12.2.2 Begreppsmässig innebörd ...........................................	297
12.3	Effekt av behandling inom missbrukarvården......................	299
12.4	Studier om LVM-vårdens kvalitet .........................................	300
	12.4.1 LVM-vårdens kvalitet ur socialtjänstens
	perspektiv ....................................................................	300
	12.4.2 LVM-vårdens kvalitet ur de intagnas perspektiv ......	302
12.5	Utfallsstudier inom LVM-vården..........................................	305
	12.5.1 Har LVM-vården någon påvisbar effekt?..................	305
10

Innehåll		SOU 2004:3
	12.5.2 Resultat av genomgång av utfallsstudier ...................	308
12.6	Förutsättningar för uppföljning och utvärdering av
	LVM-vården och efterföljande insatser................................	310
13	Kommunerna och LVM – resultat av en
	enkätundersökning ...................................................	313
13.1	Inledning.................................................................................	313
13.2	Allmän inställning till LVM ..................................................	315
13.3	Värdering av LVM-vårdens roll och förmåga.......................	319
13.4	Alternativen till LVM ............................................................	322
13.5	Vilken roll spelar dygnsavgiftens storlek för nyttjandet
	av LVM-vård?.........................................................................	324
13.6	Samarbetet mellan socialtjänst och LVM-hem.....................	329
13.7	Upplevda brister i dagens LVM-vård....................................	332
	13.7.1 Brister i nuvarande lagstiftning..................................	333
	13.7.2 Brister vid utredning och handläggning ....................	336
	13.7.3 Brister vid genomförandet av tvångsvård vid
	omedelbart omhändertagande....................................	338
	13.7.4 Brister vid genomförandet av tvångsvård vid
	ansökan om vård .........................................................	340
13.8	Försök till analys av faktorer som påverkar LVM-
	utnyttjandet............................................................................	342
14	Granskning på kommunnivå – om handläggning och
	tillämpning..............................................................	345
14.1	Inledning.................................................................................	345
14.2	Genomgång av socialtjänstens aktmaterial...........................	346
	14.2.1 Allmänt om socialtjänstens dokumentation .............	346
	14.2.2 Vad förmedlas i ”den sociala journalen”?..................	346
	14.2.3 Tillvägagångssätt och metodologiska
	begränsningar..............................................................	347
	14.2.4 Aktstudiens omfattning .............................................	348
	14.2.5 Resultat........................................................................	349
		11

Innehåll SOU 2004:3

14.3	Socialtjänstens bedömningar av vårdbehov och val av
	vårdform – en fråga om prioriteringar ..................................		359
14.4	Länsstyrelserna och JO om kommunernas handläggning
	och insatser .............................................................................		366
	14.4.1	Blekinge län ................................................................	367
	14.4.2	Gävleborgs län............................................................	368
	14.4.3	Hallands län................................................................	369
	14.4.4	Jämtlands län ..............................................................	369
	14.4.5	Jönköpings län............................................................	371
	14.4.6	Kronobergs län...........................................................	373
	14.4.7	Norrbottens län .........................................................	374
	14.4.8	Skåne län.....................................................................	376
	14.4.9	Stockholms län...........................................................	378
	14.4.10 Södermanlands län.....................................................		383
	14.4.11 Uppsala län ................................................................		384
	14.4.12 Värmlands län ............................................................		384
	14.4.13 Västernorrlands län ...................................................		386
	14.4.14 Västmanlands län.......................................................		387
	14.4.15 Västra Götalands län .................................................		388
	14.4.16 Örebro län .................................................................		390
	14.4.17 Östergötlands län ......................................................		392
15	Frågan om vissa besluts överklagbarhet.......................		397
15.1	Föreståndarbeslut och deras överklagbarhet ........................		397
15.2	Antal beslut som överklagas m.m. ........................................		400
15.3	Möjlighet till ersättning i vissa fall vid felaktigt
	frihetsberövande i samband med myndighetsutövning .......		401
16	Överväganden och förslag ..........................................		405
16.1	Det allmännas insatser för missbrukarvården.......................		405
16.2	Särskilt om kommunerna och missbrukarvården.................		410
16.3	Relationen mellan omedelbara omhändertaganden och
	ansökan om vård enligt LVM ................................................		420
16.4	Vårdens syfte och innehåll.....................................................		423
16.5	Insatser inom ramen för en sammanhållen vårdkedja..........		424
12

Innehåll		SOU 2004:3
16.6	Avgiftsreducering i vissa fall .................................................	428
16.7	Utvärdering och resultatuppföljning av LVM-vård och
	efterföljande insatser..............................................................	430
16.8	Frågor om omedelbart omhändertagande (13 § LVM) .......	433
	16.8.1 Befogenhet att besluta om omedelbart
	omhändertagande........................................................	433
	16.8.2 Upphävande av beslut om omhändertagande ...........	437
	16.8.3 Tidsfrist vid underställning av beslut till
	länsrätten om omedelbart omhändertagande............	438
16.9	Kvarhållningsrätt på sjukhus m.m. .......................................	441
	16.9.1 Skyldighet att hindra patient att lämna sjukhus .......	441
	16.9.2 Klargörande av vad som avses med ”den
	sjukhusenhet där missbrukaren vårdas” ....................	442
16.10	Om sjukhusvård som inledning av LVM-vården................	443
16.11	En lagfäst proportionalitetsprincip......................................	446
16.12	Särskilda befogenheter..........................................................	449
	16.12.1 Omhändertagande av otillåten egendom ............	449
	16.12.2 Provtagning vid misstanke om alkohol- och
	drogpåverkan och dylikt.............................................	449
16.13	Vissa besluts överklagbarhet ................................................	451
16.14	Föreståndarnas beslutsbefogenheter ...................................	452
16.15	Skärpning av anmälningsskyldigheten.................................	452
16.16	Anmälan till Statens institutionsstyrelse i vissa fall............	453
16.17	Kontaktmannaskap enligt LVM...........................................	453
16.18	Graviditet, missbruk och tvångsvård ...................................	455
16.19	Begreppet ”missbrukare”......................................................	457
17	Vissa konsekvenser av förslagen .................................	459
17.1	Inledning.................................................................................	459
17.2	Ekonomiska konsekvenser....................................................	459
17.3	Jämställdhet mellan kvinnor och män ..................................	460
		13

Innehåll

SOU 2004:3

18 Författningskommentar .............................................		463
18.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård
av missbrukare i vissa fall .......................................................		463
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser........................		477
18.2 Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)...........		477
Ikraftträdande.........................................................................		478
Särskilda yttranden ..........................................................		479
Referenser.......................................................................		483
Bilagor
Bilaga 1	A–C Kommittédirektiv...................................................	505
Bilaga 2	Svenska Kommunförbundets
	kommungruppsindelning................................................	515
Bilaga 3 Redovisning av data avseende vissa figurer i
	betänkandet......................................................................	517
Bilaga 4 Samhällets tvångsingripande vid missbruk sedan
	1900-talets början – en översikt .....................................	527
Bilaga 5 A–E Lagstiftning och tillämpning i Danmark,
	Finland, Norge, England och Nederländerna................	547

14

Förkortningar

bet.	Betänkande
BrB	Brottsbalken
BRÅ	Brottsförebyggande rådet
CAN	Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
dir.	Direktiv
Ds	Departementsserien av offentliga utredningar
FT	Förvaltningsrättslig tidskrift
HSL	Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
HVB	Hem för vård eller boende
IoF	Individ- och familjeomsorg
JK	Justitiekanslern
JO	Justitieombudsmannen
KamR	Kammarrätten
KL	Kommunallagen (1991:900)
KOS	Kriminalvårdens officiella statistik
KPI	Konsumentprisindex
kva	Kriminalvårdsanstalt
KvaL	Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
LPT	Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
LR	Länsrätten
LRV	Lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
LSU	Lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdoms-
	vård
LVM	Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
LVU	Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
	av unga
NvL	Nykterhetsvårdslagen (1954:579)
PL	Polislagen (1984:387)
prop.	Proposition
RB	Rättegångsbalken
RegR	Regeringsrätten
	15

Förkortningar

SOU 2004:3

RF	Regeringsformen
rskr.	Riksdagsskrivelse
RÅ	Regeringsrättens årsbok
SBU	Statens beredning för medicinsk utvärdering
SCB	Statistiska centralbyrån
SekrL	Sekretesslagen (1980:100)
SFS	Svensk författningssamling
SiS	Statens institutionsstyrelse
SmskL	Smittskyddslagen (1988:1472)
SoL	Socialtjänstlagen (2001:453)
SoRAD	Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drog-
	forskning, Stockholms universitet (Centre for Social
	Research on Alcohol and Drugs)
SoS	Socialstyrelsen
SOSFS	Socialstyrelsens författningssamling
SoU	Socialutskottet
SOU	Statens offentliga utredningar
SvJT	Svensk Juristtidning
UtlL	Utlänningslagen (1989:529)

16

Sammanfattning

Utredningens uppdrag

Regeringen beslöt den 31 januari 2002 att tillsätta en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av tillämpningen av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. I utredningens uppdrag har bland annat ingått att analysera hur lagen har kommit att användas under 1990-talet samt ”bedöma orsakerna till nedgången i antal beslut om LVM i dag jämfört med vad som var fallet vid införandet av 1988 års lag”. Analysen skall göras mot bakgrund av missbrukets och missbrukarvårdens utvecklingen i stort, varvid socialtjänstens bedömning av missbrukarens vårdbehov, vårdens innehåll och förväntade resultat samt de ekonomiska prioriteringar som ligger bakom valet av vårdform är av särskilt intresse.

En central fråga i utredningens uppdrag har varit vad som kan bidra till att stärka rättsskyddet för den enskilde. Särskilde utredaren skall därvid bilda sig en uppfattning om dels användningen av tvångsmedel inom vården, dels om förekomsten av särskilda befogenheter i LVM är ändamålsenligt och rättssäkert utformade.

Till betänkandet har fogats tre särskilda yttranden.

Överväganden och förslag

Det allmännas insatser för missbrukarvården

Erfarenheten visar att det i hög grad är samma klienter som rör sig mellan de olika huvudmännen inom missbrukarvården respektive kriminalvården. Därför måste framtida analyser av samhällets insatser mot narkotika- och alkoholmissbruk utgå från en helhetsbild som innefattar socialtjänstens, SiS:s, kriminalvårdens och hälso- och sjukvårdens verksamheter på området. Regeringen bör närmare låta utreda denna fråga.

17

Sammanfattning

SOU 2004:3

Kommunerna och missbrukarvården

En beräkning av kommunernas samlade nettokostnader för missbrukarvården (under perioden 1998–2002 fastprisberäknat med utgångspunkt i KPI) visar en ökning av de samlade insatserna med cirka 4 procent. En motsvarande beräkning med utgångspunkt i ett nytt omsorgsindex som Socialstyrelsen kommer att använda för att bedöma kommunernas insatser visar däremot en minskning med cirka 4 procent. Oavsett vilket index som används blir slutsatsen att kommunernas samlade insatser inom missbrukarvården har varit otillräckliga med hänsyn till missbrukets omfattning och utveckling.

Av Socialstyrelsens beräkningar framgår att av de öppna insatserna har en ökning skett av bistånd för boende medan övriga öppenvårdsinsatser har minskat. Detta kan tyda på att kommunernas insatser av omsorgskaraktär har skett på bekostnad av behandlingsinsatser inom öppenvården. Underlaget pekar också på att en förändring har ägt rum beträffande vilka som prioriteras av socialtjänsten. I de tre storstäderna och i gruppen större städer tyder exempelvis utredningens egna undersökningar och länsstyrelsernas verksamhetstillsyn på att socialtjänsten väljer att prioritera insatser för unga narkomaner framför personer med långvariga och grava alkoholproblem.

Det finns skäl som talar för att minskningen av vårddygn inom LVM-vården under den första hälften av 1990-talet ledde till att företrädesvis personer med ett långvarigt alkoholmissbruk inte fick sina behandlingsbehov tillgodosedda. Mellan åren 1990 och 1996 minskade andelen ansökningar till länsrätten med alkohol som dominerande missbruksmedel från 69 till 48 procent (1 060 till 341), medan andelen med narkotika ökade från 11 till 32 procent. Därefter har fördelningen mellan olika missbruksmedel i kommunernas LVM-ansökningar varit relativt konstant. Åldersfördelningen visar att intagna med narkotikamissbruk har en betydligt lägre medelålder än de som har alkohol som dominerande missbruk.

Av länsstyrelsernas verksamhetstillsyn framgår att vissa kommuner tycks ha utvecklat en praxis som innebär att socialtjänsten har en avvaktande hållning till att ansöka om vård enligt LVM. En sådan bild har också framkommit i vissa av utredningen framtagna forskningsrapporter. Samtidigt har den enkätundersökning som utredningen gjort inte bekräftat att ekonomiska begränsningar har betydelse för valet av vårdform, även om det finns tecken som ty-

18

SOU 2004:3

Sammanfattning

der på att kostnaderna trots allt spelar in. Slutsatsen är att såväl ekonomiska överväganden som förväntningar på vad vården kan leda till är av betydelse för valet av insats.

Enligt 30 § LVM åligger det socialnämnden att verka för att klienten efter vårdtidens slut får ett personligt stöd för att varaktigt komma ifrån sitt missbruk samt att nämnden aktivt skall verka för att den enskilde får bostad och arbete eller utbildning. En stor andel av de klienter som blir föremål för LVM-vård saknar en fast bostad och är hänvisade till provisoriska och otrygga lösningar för att ha någonstans att bo. Situationen är i många fall densamma vid tidpunkten för utskrivningen från LVM-hemmet. Jag bedömer därför att insatserna efter avslutad LVM-vård måste intensifieras och förstärkas och att planeringen av insatserna måste påbörjas i ett mycket tidigt skede av LVM-vistelsen. I avsnitt 16.6 lämnar jag ett förslag till en sammanhållen vårdkedja både under och efter avslutad LVM-vård.

Relationen mellan omedelbara omhändertaganden och ansökan om vård enligt LVM

Antalet ansökningar om LVM-vård minskade kraftigt mellan åren 1991 och 1997. Sedan dess har antalet ansökningar varit relativt konstant. Antalet omedelbara omhändertaganden som inte fullföljts med en vårdansökan enligt LVM har med vissa fluktuationer varit relativt konstant under hela 1990-talet.

Även om antalet omedelbara omhändertaganden således inte har ökat nämnvärt under perioden är det ändå för högt. Av 880 personer som under år 2002 blev föremål för LVM-insatser initierades dessa för 675 personer genom ett omedelbart omhändertagande. Utgångspunkten för vården är att den skall komma till stånd i tid och i första hand på ett planerat sätt. Exempelvis bör klienten förberedas på att socialnämnden kommer att ansöka om vård enligt LVM om han eller hon inte samtycker till frivillig vård enligt SoL. Denna utgångspunkt har sin grund i behandlings- och rättssäkerhetsaspekter och den har också relevans när det gäller effektiviteten såväl i fråga om resultat som kostnader.

Det höga antalet omedelbara omhändertaganden kan tyda på att socialtjänsten inte vidtagit erforderliga insatser i tid utan väntat så länge att akuta ingripanden inte har kunnat undvikas. Det höga antalet omedelbara omhändertaganden kan också tyda på att det

19

Sammanfattning

SOU 2004:3

finns svårigheter med att bereda klienterna insatser för att bryta ett akut missbruk. Sistnämnda slutsats skulle kunna stödjas av att andelen omedelbara omhändertaganden som inte fullföljs under hela perioden har varit så hög som en tredjedel.

Oavsett vilken slutsats man drar om orsakerna anser jag att det finns ett starkt behov av förstärkta utbildnings- och informationsinsatser inom socialtjänsten i syfte att undanröja eventuella oklarheter när det gäller lagstiftningens innebörd. Om rekvisiten är uppfyllda för en ansökan om vård enligt LVM, skall detta också ske.

Vårdens syfte och innehåll

I 3 § LVM föreslår jag att det klart skall framgå att syftet med tvångsvården är att genom behövliga insatser motivera till fortsatt vård. Behövliga insatser kan utgöras av motivations- och behandlingsinriktade insatser i vid bemärkelse, men också av åtgärder som tar sikte på klientens behov inom andra områden. Insatserna skall baseras på resultatet av en allsidig utredning av klientens behov och resurser.

Insatser inom ramen för en sammanhållen vårdkedja

Under LVM-vistelsen bör så tidigt som möjligt en överenskommelse träffas mellan LVM-hem och socialnämnd om de insatser som skall vidtas såväl under som efter avslutad LVM-vård. Överenskommelsen skall träffas efter samråd med den enskilde klienten. En bestämmelse med denna innebörd införs i LVM. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att efter en tid, lämpligen tre år, göra en samlad uppföljning.

Avgiftsreducering i vissa fall

Om socialnämnden och Statens institutionsstyrelse efter samråd med den enskilde – i anslutning till överenskomna åtgärder som ett led i behandlingsplaneringen – har träffat en överenskommelse som också innefattar insatser efter avslutad LVM-vård, föreslås att vårdavgiften reduceras under den tid som placering enligt 27 § LVM pågår. Länsstyrelsen bör inom ramen för sin ordinarie verksam-

20

SOU 2004:3

Sammanfattning

hetstillsyn också följa hur överenskommelsen om insatser efter avslutad LVM-vistelse har efterlevts.

Utvärdering och resultatuppföljning av LVM-vård och efterföljande insatser

Statens institutionsstyrelse bör avsätta medel ur FoU-anslaget för utvärderingar av LVM-vården och efterföljande insatser. SiS bör dessutom genom en sekretessbrytande bestämmelse i LVM ges möjlighet att ta del av socialnämndens uppgifter om enskilda klienter efter LVM-vården för sin resultatuppföljning.

Befogenhet att besluta om omedelbart omhändertagande

Befogenheten att besluta om omedelbart omhändertagande enligt 13 § LVM skall ankomma enbart på socialnämnden och länsrätten. Polismyndighetens hittillsvarande befogenhet upphör. Tillämpningen och konsekvenserna av den nya beslutsordningen skall följas upp.

När polismyndighetens befogenhet att besluta om omedelbart omhändertagande upphör bör polisen få en uttrycklig befogenhet att ingripa för att säkerställa att ett beslut om omedelbart omhändertagande kan komma till stånd, eftersom det i vissa fall kan dröja något innan socialnämnden eller dess ordförande kan fatta beslut om omedelbart omhändertagande. En bestämmelse härom införs i polislagen. En polisman får enligt denna bestämmelse – under vissa förutsättningar – ta hand om en person som kan förväntas bli omhändertagen enligt LVM och överlämna denne till sjukhus.

Upphävande av beslut om omedelbart omhändertagande

Socialnämnden skall alltid ha skyldighet att upphäva ett beslut om omedelbart omhändertagande om det inte längre finns skäl för omhändertagandet. En sådan skyldighet skall finnas även om länsrätten har beslutat att omhändertagandet skall bestå.

21

Sammanfattning

SOU 2004:3

Tidsfrist vid underställning av beslut till länsrätten om omedelbart omhändertagande

Underställning av beslut om omedelbart omhändertagande skall ske utan dröjsmål och senast kl. 12.00 första dagen efter beslutet om omhändertagande. Vidare skall beslutet upphöra att gälla om underställningen inte har kommit in i tid. Underställningen kan ske både skriftligen och muntligen. I första hand skall underställning ske skriftligen, men det muntliga förfarandet är en garanti för att inte tekniska problem med exempelvis en telefaxöverföring skall få till följd att omhändertagandet upphör.

Om en ansökan om vård enligt LVM inte inkommer till länsrätten i rätt tid, föreslår jag att omhändertagandet, i likhet med vad som gäller enligt LVU, automatiskt skall upphöra.

Skyldighet att hindra patient att lämna sjukhus

När en klient inleder LVM-vården på sjukhus föreslås verksamhetschefen ha en skyldighet att vidta åtgärder för att hindra personen att lämna sjukhuset. Klienten skall kvarhållas i avvaktan på att denne kan överföras till LVM-hemmet. I likhet med i dag får behandlingsinsatser inte vidtas mot patientens vilja.

Klargörande av vad som avses med ”den sjukhusenhet där missbrukaren vårdas”

I 24 § LVM klargörs att verksamhetschefens skyldighet enligt bestämmelsen inträder så snart vårdtagaren har förts till en sjukhusenhet.

Om sjukhusvård som inledning av LVM-vården

Hälso- och sjukvården skall tillhandahålla inledande medicinsk bedömning och sjukhusvård när så är nödvändigt. Statens institutionsstyrelse kan svara för uppgiften i de fall hälso- och sjukvården inte kan fullgöra sin uppgift. Kostnadsansvar och andra frågor i samband därmed bör i första hand få sin lösning i samförstånd mellan Statens institutionsstyrelse och landstingen. Socialstyrelsen

22

SOU 2004:3

Sammanfattning

bör få i uppdrag att följa utvecklingen, särskilt med avseende på omfattning och kvalitet av insatserna.

En lagfäst proportionalitetsprincip

En proportionalitetsprincip införs i LVM med avseende på utövandet av de särskilda befogenheterna enligt 31–35 §§ LVM.

Särskilda befogenheter vid LVM-hemmen: omhändertagande av otillåten egendom

Om sådan egendom påträffas som anges i 31 § första stycket LVM, skall det finnas en skyldighet att på LVM-hemmet omhänderta sådan påträffad egendom.

Särskilda befogenheter vid LVM-hemmen: provtagning vid misstanke om alkohol- och drogpåverkan o.dyl.

Förutsättningarna för när den enskilde är skyldig att underkasta sig provtagning enligt 32 a § LVM utvidgas så att provtagning skall kunna ske när som helst under tid som den intagne vistas på LVM- hem när misstanke uppkommer om att vederbörande kan vara påverkad av alkohol, narkotika eller andra otillåtna medel.

Vissa besluts överklagbarhet

Alla beslut som fattas av SiS i särskilda fall skall kunna överklagas till länsrätt.

Föreståndarnas beslutsbefogenheter

Föreståndarnas beslutanderätt enligt LVM upphävs, och i stället tillkommer beslutsbefogenheten Statens institutionsstyrelse.

23

Sammanfattning

SOU 2004:3

Skärpning av anmälningsskyldigheten

I 6 § LVM läggs fast att anmälningsplikten skall fullgöras genast om den anmälningspliktiga myndigheten får kännedom om att en person kan antas vara i behov av vård enligt LVM.

Anmälan till Statens institutionsstyrelse i vissa fall

Bestämmelsen i 29 § LVM upphävs.

Kontaktmannaskap enligt LVM

Bestämmelsen i 8 § LVM upphävs.

Graviditet, missbruk och tvångsvård

Någon särskild indikation för tvångsvård av gravida kvinnor med missbruk förordas inte.

Begreppet ”missbrukare”

Begreppet missbrukare är begränsande. Som en markering förordar jag därför att begreppet inte används i LVM och annan angränsande lagstiftning. I stället föreslås att LVM utgår från begreppet ”person med missbruksproblem”.

Konsekvenser av förslagen

Förslaget i avsnitt 16.6 förutsätter att resurser tillförs Statens institutionsstyrelse. I övrigt bedöms förslagen inte föranleda några resurstillskott.

24

Författningsförslag

1 Förslag till

lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

dels att 8, 28 och 29 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken till lagen samt 1–4, 6, 9–13, 15, 16, 18, 20, 21, 23–27, 30–32 a, 33 a, 36 och 43–47 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas sju nya paragrafer – 18 a, 18 b och 25 a §§ samt, närmast före rubriken Särskilda befogenheter, 30 a §, närmast före rubriken Bestämmelser om handläggningen, 36 a §, närmast före rubriken Bestämmelser om överklagande, 43 a § och, närmast före rubriken Polishandräckning, 44 a § – av följande lydelse:

Lag om vård vid missbruk i vissa fall

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

De i 1 § socialtjänstlagen (2001:453) angivna målen för samhällets socialtjänst skall vara vägledande för all vård som syftar till att hjälpa enskilda människor att komma ifrån missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel. Vården skall bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt

De i 1 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) angivna målen för samhällets socialtjänst skall vara vägledande för all vård som syftar till att hjälpa enskilda människor att komma ifrån missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel. Vården skall bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt

1 Senaste lydelse 2001:464

25

Författningsförslag SOU 2004:3

och integritet och skall så långt				och integritet och skall så långt
det är möjligt utformas och				det är möjligt utformas och
genomföras	i	samverkan med		genomföras	i samverkan	med
den enskilde.				den enskilde.
				2 §2
Vård inom socialtjänsten ges en				Vård inom socialtjänsten av en
missbrukare	i	samförstånd med		person med missbruksproblem ges i
honom enligt		bestämmelserna i		samförstånd	med honom	eller
socialtjänstlagen			(2001:453). En	henne enligt	bestämmelserna i
missbrukare	skall		dock beredas	socialtjänstlagen (2001:453). Den
vård oberoende av eget samtycke				enskilde skall dock beredas vård
under de förutsättningar som an-				oberoende av eget samtycke un-
ges i denna lag (tvångsvård).				der de förutsättningar som anges
				i denna lag (tvångsvård).

För tvångsvårdens innehåll och utformning gäller bestämmelserna i socialtjänstlagen, om inte något annat anges i denna lag.

	3 §
Tvångsvården skall syfta till	Tvångsvården skall syfta till att
att motivera missbrukaren så att	genom behövliga insatser motivera
han kan antas vara i stånd att	den enskilde så att han eller hon
frivilligt medverka till fortsatt	kan antas vara i stånd att frivilligt
behandling och ta emot stöd för	medverka till fortsatt behandling
att komma ifrån sitt missbruk.	och ta emot stöd för att komma
	ifrån sitt missbruk.
	4 §3
Tvångsvård skall beslutas, om	Tvångsvård skall beslutas, om
någon till följd av ett fortgående	någon till följd av ett fortgående
missbruk av alkohol, narkotika	missbruk av alkohol, narkotika
eller flyktiga lösningsmedel är i	eller flyktiga lösningsmedel är i
behov av vård för att komma	behov av vård för att komma
ifrån sitt missbruk och vårdbe-	ifrån sitt missbruk och vårdbe-
hovet inte kan tillgodoses enligt	hovet inte kan tillgodoses enligt
socialtjänstlagen (2001:453) eller	socialtjänstlagen (2001:453) eller
på något annat sätt och han till	på något annat sätt och han eller
följd av missbruket	hon till följd av missbruket

2 Senaste lydelse 2001:464

3 Senaste lydelse 2001:464

26

SOU 2004:3

Författningsförslag

1. utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,

2. löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller

3. kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård hindrar detta inte ett beslut om tvångsvård enligt denna lag.

6 §4

Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med missbrukare är skyldiga att anmäla till socialnämnden om de får kännedom om att någon kan antas vara i behov av vård enligt denna lag. Detta skall dock inte gälla myndigheter inom hälso- och sjukvården i vidare mån än som följer av andra stycket.

En läkare skall göra anmälan till socialnämnden, om han i sin verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas vara i behov av omedelbart omhändertagande enligt 13 § eller vård enligt denna lag och han bedömer att denne inte kan beredas tillfredsställande vård eller behandling genom läkarens egen försorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården.

Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med personer med missbruksproblem är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de får kännedom om att någon kan antas vara i behov av vård enligt denna lag. Detta skall dock inte gälla myndigheter inom hälso- och sjukvården i vidare mån än som följer av andra stycket.

En läkare skall genast göra anmälan till socialnämnden, om han eller hon i sin verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas vara i behov av omedelbart omhändertagande enligt 13 § eller vård enligt denna lag och han eller hon bedömer att denne inte kan beredas tillfredsställande vård eller behandling genom läkarens egen försorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården.

När utredningen har inletts skall socialnämnden, om det inte är uppenbart obehövligt, besluta

9 §5

När utredningen har inletts skall socialnämnden, om det inte är uppenbart obehövligt, besluta

4 Senaste lydelse 1994:96

5 Senaste lydelse 1994:96

27

Författningsförslag

SOU 2004:3

om läkarundersökning av missbrukaren samt utse en läkare för undersökningen. Läkaren skall i ett intyg ange missbrukarens aktuella hälsotillstånd.

om läkarundersökning av den enskilde samt utse en läkare för undersökningen. Läkaren skall i ett intyg ange den enskildes aktuella hälsotillstånd.

10 §6

Av socialnämndens utredning skall framgå missbrukarens förhållanden samt tidigare vidtagna och planerade åtgärder. Av utredningen skall också framgå i vilket hem intagning kan ske och vilken vård utanför hemmet som planeras, om intagning sker.

Av socialnämndens utredning skall framgå den enskildes förhållanden samt tidigare vidtagna och planerade åtgärder. Av utredningen skall också framgå i vilket hem intagning kan ske och vilken vård utanför hemmet som planeras, om intagning sker.

11 §7

Anser socialnämnden efter utredning att det finns skäl att bereda någon tvångsvård, skall nämnden ansöka om sådan vård hos

länsrätten.
Till ansökan skall fogas den	Till ansökan skall fogas den
utredning nämnden gjort och,	utredning nämnden gjort och
om det inte möter synnerligt hin-	ett sådant läkarintyg som avses i
der, ett läkarintyg om missbruka-	9 §.
rens aktuella hälsotillstånd.

Om ansökan inte innehåller läkarintyg eller om det behövs av

något annat skäl, får rätten besluta om läkarundersökning.
		12 §8
Har	rätten beslutat om	Har	rätten	beslutat	om
tvångsvård skall socialnämnden		tvångsvård skall		socialnämnden
se till att beslutet verkställs ge-		se till att beslutet verkställs ge-
nom att	missbrukaren bereds	nom att den enskilde bereds vård
vård i ett hem som avses i 22 §		i ett hem som avses i 22 § eller, i
eller, i fall som avses i 24 § förs-		fall som	avses	i 24 §	första
ta stycket, på sjukhus.		stycket, på sjukhus.

Rättens beslut upphör att gälla, om vården inte har påbörjats inom fyra veckor från den dag då beslutet vann laga kraft.

6 Senaste lydelse 1994:96

7 Senaste lydelse 1994:96

8 Senaste lydelse 2001:464

28

SOU 2004:3

Författningsförslag

Beslutet upphör också att gälla om, sedan vården har påbörjats, den tid som enligt 21 § inte skall räknas som vårdtid, uppgår till sammanlagt minst sex månader i följd.

13 §9

Socialnämnden eller polismyn-	Socialnämnden får besluta att
digheten får besluta att en miss-	en person med missbruksproblem
brukare omedelbart skall omhän-	omedelbart skall omhändertas,
dertas, om	om
1. det är sannolikt att han kan	1. det är sannolikt att han el-
beredas vård med stöd av denna	ler hon kan beredas vård med
lag, och	stöd av denna lag, och
2. rättens beslut om vård inte	2. rättens beslut om vård inte
kan avvaktas på grund av att han	kan avvaktas på grund av att han
kan antas få sitt hälsotillstånd	eller hon kan antas få sitt hälso-
allvarligt försämrat, om han inte	tillstånd allvarligt försämrat, om
får omedelbar vård, eller på grund	han eller hon inte får omedelbar
av att det föreligger en över-	vård, eller på grund av att det
hängande risk för att han till	föreligger en överhängande risk
följd av sitt tillstånd kommer att	för att han eller hon till följd av
allvarligt skada sig själv eller nå-	sitt tillstånd kommer att all-
gon närstående.	varligt skada sig själv eller någon
	närstående.

Kan socialnämndens beslut om omhändertagande inte avvaktas, får beslut om omhändertagande fattas av nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat. Beslutet skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

När socialnämnden har an-	När socialnämnden har an-
sökt om tvångsvård, får även rät-	sökt om tvångsvård, får även
ten besluta att missbrukaren ome-	rätten på någon av de grunder
delbart skall omhändertas.	som anges i första stycket besluta
	att den enskilde omedelbart skall
	omhändertas.
15 §10
Har socialnämnden eller polis-	Har socialnämnden beslutat
myndigheten beslutat om omedel-	om omedelbart omhändertag-
bart omhändertagande, skall be-	ande, skall beslutet utan dröjs-
slutet genast underställas länsrätten	mål och senast klockan tolv första

9 Senaste lydelse 1994:96

10 Senaste lydelse 1994:96

29

Författningsförslag

SOU 2004:3

eller, om beslutet har fattats efter det att nämnden har ansökt om tvångsvård, den rätt som prövar frågan om vård.

Har polismyndigheten fattat beslutet, skall myndigheten genast underrätta socialnämnden om sitt beslut.

dagen efter beslutet om omhändertagande, skriftligen eller muntligen underställas länsrätten eller, om beslutet har fattats efter det att nämnden har ansökt om tvångsvård, den rätt som prövar frågan om vård. Muntlig underställning får göras endast om särskilda skäl föreligger.

Av underställningen skall framgå grunden för beslutet om omedelbart omhändertagande och de övriga omständigheter som är av betydelse för rättens prövning av om omhändertagandet skall bestå. Handlingarna i ärendet skall fogas till underställningen. Har underställningen skett muntligen, skall handlingarna i ärendet sändas eller lämnas till länsrätten så snart det kan ske.

16 §11

I samband med att ett beslut	I samband med att ett beslut
om omedelbart omhändertag-	om omedelbart omhändertagande
ande underställs rätten skall den	underställs rätten skall social-
myndighet som fattat beslutet, om	nämnden, om det inte möter hin-
det inte möter hinder, låta den	der, låta den omhändertagne få
omhändertagne få del av hand-	del av handlingarna i ärendet samt
lingarna i ärendet samt under-	underrätta honom eller henne om
rätta honom om hans rätt att	rätten att

1. yttra sig skriftligt till rätten inom en viss angiven tid,

2. begära muntlig förhandling vid rätten, och

3. av rätten erhålla offentligt biträde.

Myndigheten skall också upp-				Socialnämnden skall också
lysa honom	om att	rätten	kan	upplysa den enskilde om att rät-
komma att	avgöra	målet	även	ten kan komma att avgöra målet
om yttrande inte lämnas.				även om yttrande inte lämnas.

11 Senaste lydelse 1996:1645

30

SOU 2004:3 Författningsförslag

			18 §
Om		omhändertagande	har	Om omhändertagande har
beslutats enligt 13 § första eller				beslutats enligt 13 § första eller
andra stycket, skall ansökan om				andra stycket, skall ansökan om
tvångsvård ha kommit in till				tvångsvård ha kommit in till
länsrätten inom en vecka från				länsrätten inom en vecka från
det länsrätten meddelade beslut				det länsrätten meddelade beslut
att	omhändertagandet skulle			att omhändertagandet skulle
bestå. Har ansökan inte kommit				bestå.
in inom denna tid eller finner
länsrätten att det inte längre finns
skäl	för	omhändertagande,	skall
länsrätten upphäva beslutet			om
omhändertagande.
Ett beslut om omhänderta-
gande upphör att gälla när rätten

avgör frågan om vård enligt denna lag eller om den omhändertagne häktas.

18 a §

Ett beslut om omedelbart omhändertagande upphör att gälla

1. om beslutet inte har underställts länsrätten inom den tid som anges i 15 §,

2. om ansökan om vård inte har gjorts inom den tid som anges i 18 §,

3. när rätten avgör frågan om vård, eller

4. om den omhändertagne häk-

tas.

18 b §

Om det inte längre finns skäl för ett omhändertagande, skall socialnämnden omedelbart besluta att detta genast skall upphöra. Ett sådant beslut får meddelas också av rätten.

31

Författningsförslag

SOU 2004:3

20 §

Tvångsvården skall upphöra så snart syftet med vården är uppnått och senast när vården har pågått i sex månader (vårdtid). Vården skall anses påbörjad när missbrukaren på grund av beslut om omedelbart omhändertagande eller tvångsvård inställt sig vid eller förts till ett hem som avses i 22 § eller ett sjukhus. Vården upphör genom beslut om utskrivning enligt 25 §.

Tvångsvården skall upphöra så snart syftet med vården är uppnått och senast när vården har pågått i sex månader (vårdtid). Vården skall anses påbörjad när vårdtagaren på grund av beslut om omedelbart omhändertagande eller tvångsvård inställt sig vid eller förts till ett hem som avses i 22 § eller ett sjukhus. Vården upphör genom beslut om utskrivning enligt 25 §.

	21 §
Som vårdtid räknas inte den	Som vårdtid räknas inte den
tid då missbrukaren	tid då vårdtagaren

1. olovligen vistas utanför ett hem som avses i 22 § eller

2. är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt.

23 §12

För missbrukare som behöver	För vårdtagare som behöver stå
stå under särskilt noggrann tillsyn	under särskilt noggrann tillsyn
skall det finnas LVM-hem som är	skall det finnas LVM-hem som är
anpassade för sådan tillsyn.	anpassade för sådan tillsyn.

24 §13

Vården skall inledas på sjukhus, om förutsättningar för sjukhusvård är uppfyllda och det anses lämpligt med hänsyn till den plane-

rade vården i övrigt.
Om någon behöver sjukhus-			Om någon behöver sjukhus-
vård under vårdtiden, skall han			vård under vårdtiden, skall han
beredas tillfälle till sådan vård.			eller hon beredas tillfälle till så-
Verksamhetschefen för den			dan vård.
sjukhusenhet	där	missbrukaren	Verksamhetschefen för den
vårdas skall se till att social-			sjukhusenhet dit vårdtagaren
nämnden eller den som förestår			förts skall se till att socialnämn-
vården vid LVM-hemmet genast			den eller Statens institutionssty-
underrättas,	om	missbrukaren	relse genast underrättas, om vård-

12 Senaste lydelse 1993:3

13 Senaste lydelse 1996:797

32

SOU 2004:3

Författningsförslag

önskar lämna eller redan har lämnat sjukhuset. Verksamhetschefen får besluta att missbrukaren skall hindras att lämna sjukhuset under den tid som behövs för att säkerställa att missbrukaren kan föras över till ett LVM-hem.

tagaren önskar lämna eller redan har lämnat sjukhuset. Verksamhetschefen skall besluta att vårdtagaren skall hindras att lämna sjukhuset under den tid som behövs för att säkerställa att vårdtagaren kan föras över till ett LVM-hem.

25 §14

Om beslut har fattats om tvångsvård eller omedelbart omhändertagande enligt denna lag skall Statens institutionsstyrelse efter anmälan av socialnämnden anvisa plats i ett LVM-hem.

Om intagning i och om utskriv-	Om intagning i och om ut-
ning från ett LVM-hem beslutar	skrivning från ett LVM-hem
den som förestår vården vid hem-	beslutar	Statens institutionssty-
met.	relse.
Den som förestår vården vid	Statens	institutionsstyrelse får
ett LVM-hem får besluta att en	besluta att en intagen skall flyttas
intagen skall flyttas till ett annat	till ett annat LVM-hem, om det
LVM-hem, om det anses lämp-	anses lämpligt från vårdsynpunkt.
ligt från vårdsynpunkt och Sta-
tens institutionsstyrelse medger det.

25 a §

I samråd med den enskilde bör Statens institutionsstyrelse och socialnämnden träffa en överenskommelse om vilka insatser som skall ges den enskilde under och efter vårdtiden.

Överenskommelsen bör träffas så snart som möjligt efter det att vården har påbörjats.

26 §

Den som förestår vården vid ett LVM-hem skall fortlöpande hålla socialnämnden underrättad

Statens institutionsstyrelse skall fortlöpande hålla socialnämnden underrättad om hur vården fram-

14 Senaste lydelse 1993:3

33

Författningsförslag SOU 2004:3

om hur vården framskrider och	skrider och samråda med nämn-
samråda med nämnden i alla frå-	den i alla frågor av vikt. Före
gor av vikt. Före överflyttning	överflyttning till ett annat hem
till ett annat hem och före ut-	och före utskrivning skall sam-
skrivning skall samråd alltid ske.	råd alltid ske.
	27 §
Den som förestår vården vid	Statens institutionsstyrelse skall,
ett LVM-hem skall, så snart det	så snart det kan ske med hänsyn
kan ske med hänsyn till den pla-	till den planerade vården, bes-
nerade vården, besluta att den	luta att den intagne skall beredas
intagne skall beredas tillfälle att	tillfälle att vistas utanför LVM-
vistas utanför LVM-hemmet för	hemmet för vård i annan form.

vård i annan form.

Socialnämnden skall se till att sådan vård anordnas.

Om förutsättningar för vård i	Om förutsättningar för vård i
annan form inte längre förelig-	annan form inte längre före-
ger, får den som förestår vården	ligger, får Statens institutions-
vid LVM-hemmet besluta att	styrelse besluta att vårdtagaren
missbrukaren skall hämtas tillbaka	skall hämtas tillbaka till hem-
till hemmet.	met.
	30 §

Socialnämnden skall aktivt verka för att den enskilde efter vårdtiden får bostad och arbete eller utbildning samt se till att han får personligt stöd eller behandling för att varaktigt komma ifrån sitt missbruk.

Socialnämnden skall aktivt verka för att den enskilde efter vårdtiden får bostad och arbete eller utbildning samt se till att han eller hon får personligt stöd eller behandling för att varaktigt komma ifrån sitt missbruk.

30 a §

Statens institutionsstyrelse skall följa upp verksamheten enligt denna lag. Uppföljningen skall omfatta tiden såväl under som efter avslutad vård.

Socialnämnden skall till Statens institutionsstyrelse lämna de uppgifter om enskilda som Statens institutionsstyrelse behöver för att

34

SOU 2004:3 Författningsförslag

	fullgöra den skyldighet som följer
	av första stycket.
31 §15
Den som vårdas enligt denna	Den som vårdas enligt denna
lag i ett LVM-hem får inte inne-	lag i ett LVM-hem får inte inne-
ha alkoholhaltiga drycker, nar-	ha alkoholhaltiga drycker, nar-
kotika, flyktiga lösningsmedel,	kotika, flyktiga lösningsmedel,
sådana medel som avses i lagen	sådana medel som avses i lagen
(1991:1969) om förbud mot vissa	(1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel eller sådana varor	dopningsmedel eller sådana varor
som omfattas av lagen (1999:42)	som omfattas av lagen (1999:42)
om förbud mot vissa hälsofar-	om förbud mot vissa hälsofar-
liga varor eller injektionsspru-	liga varor eller injektionsspru-
tor, kanyler eller andra föremål	tor, kanyler eller andra föremål
som är särskilt ägnade att använ-	som är särskilt ägnade att använ-
das för missbruk av eller annan	das för missbruk av eller annan
befattning med narkotika. Han	befattning med narkotika. På-
får inte heller inneha något annat	träffas sådan egendom som nu
som kan vara till men för vården	angetts, skall den omhändertas.
eller ordningen vid hemmet. Påträf-
fas sådan egendom som nu an-

getts, får den omhändertas.

Den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem får inte heller inneha något annat som kan vara till men för vården eller ordningen vid hemmet. Påträffas sådan egendom, får den omhändertas.

32 §

Om det anses påkallat, får den som vårdas enligt denna lag kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas, när han kommer till LVM-hemmet, för kontroll av att han inte bär på sig något som han inte får inneha där. Det-

Om det anses påkallat, får den som vårdas enligt denna lag kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas, när han eller hon kommer till LVM-hemmet, för kontroll av att den enskilde inte bär på sig något som han eller hon

15 Senaste lydelse 1999:51

35

Författningsförslag SOU 2004:3

samma gäller om det under vis-		inte får inneha där. Detsamma
telsen i	hemmet uppkommer	gäller om det under vistelsen i
misstanke	att sådan egendom	hemmet uppkommer misstanke
skall påträffas hos honom.		att sådan egendom skall påträf-
		fas hos honom eller henne.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning får inte göras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som omständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett

vittne närvara.
					32 a §16
Den intagne är, om inte annat						Den intagne är, om inte annat
föranleds		av	medicinska		eller	föranleds	av	medicinska	eller
liknande skäl, skyldig att efter						liknande skäl, skyldig att efter
uppmaning, vid ankomsten till						uppmaning lämna blod-, urin-
LVM-hemmet och i samband med						eller utandningsprov för kont-
vistelse i annan form enligt 27 §,						roll av om han eller hon är på-
lämna blod-, urin- eller utand-						verkad av narkotika, alkohol-
ningsprov för kontroll av om						haltiga drycker, andra berus-
han eller hon är påverkad av nar-						ningsmedel,		sådana medel	som
kotika,	alkoholhaltiga			drycker,		avses i 1 § lagen (1991:1969) om
andra	berusningsmedel,			sådana		förbud mot vissa dopningsme-
medel	som		avses i 1 §		lagen	del eller sådana medel som om-
(1991:1969) om förbud mot vis-						fattas av lagen (1999:42) om för-
sa dopningsmedel eller				sådana		bud mot vissa hälsofarliga varor,
medel som omfattas av lagen						om det kan misstänkas att den
(1999:42) om förbud mot vissa						intagne är påverkad av något
hälsofarliga varor, om det kan						sådant medel.
misstänkas att den intagne är
påverkad av något sådant medel.
					33 a §17
Den som vårdas enligt denna						Den som vårdas enligt denna
lag i ett LVM-hem har rätt att						lag i ett LVM-hem har rätt att
ringa och ta emot telefonsamtal						ringa och ta emot telefonsamtal
samt ta emot besök i den ut-						samt ta emot besök i den ut-
sträckning		som lämpligen kan				sträckning	som lämpligen		kan
ske. Den intagne får dock för-						ske. Den intagne får dock för-
vägras telefonsamtal och besök						vägras telefonsamtal och besök

16 Senaste lydelse 2001:464

17 Senaste lydelse 2001:464

36

SOU 2004:3 Författningsförslag

om det kan äventyra vården eller	om det kan äventyra vården eller
ordningen vid hemmet. Beslut	ordningen vid hemmet.
om inskränkning i rätten att föra
telefonsamtal och ta emot besök
fattas av den som förestår vården
vid hemmet.

I lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård finns bestämmelser om besök på vårdinstitutioner enligt denna lag.

36 §18
Har alkoholhaltiga drycker,	Har alkoholhaltiga drycker,
narkotika, flyktiga lösningsme-	narkotika, flyktiga		lösningsme-
del, sådana medel som avses i	del, sådana medel som avses i
lagen (1991:1969) om förbud mot	lagen	(1991:1969)	om förbud
vissa dopningsmedel eller sådana	mot	vissa dopningsmedel eller
varor som omfattas av lagen	sådana varor som omfattas av
(1999:42) om förbud mot vissa	lagen (1999:42) om förbud mot
hälsofarliga varor omhänderta-	vissa hälsofarliga varor omhän-
gits enligt 31 eller 35 § eller på-	dertagits enligt 31 eller 35 § eller
träffats inom ett LVM-hem utan	påträffats inom ett LVM-hem
att det finns någon känd ägare	utan att det finns någon känd
till dem, skall den som förestår	ägare till dem, skall Statens insti-
vården vid hemmet låta förstöra	tutionsstyrelse låta		förstöra eller
eller försälja egendomen enligt	försälja egendomen enligt be-
bestämmelserna om beslagtagen	stämmelserna om		beslagtagen
egendom i 2 § 1 första stycket	egendom i 2 § 1 första stycket
lagen (1958:205) om förver-	lagen (1958:205) om förver-
kande av alkoholhaltiga drycker	kande av alkoholhaltiga drycker
m.m. Belopp som erhålls vid för-	m.m. Belopp som erhålls vid för-
säljning tillfaller staten.	säljning tillfaller staten.

Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av

eller annan befattning med narkotika.
36 a §
Tvångsåtgärder	enligt	31–
35 §§ får användas	endast om de
står i rimlig proportion till syftet
med åtgärden. Är	mindre	ingri-

18 Senaste lydelse 1999:51

37

Författningsförslag

SOU 2004:3

pande åtgärder tillräckliga, skall de användas.

43 §19

Beslut om omhändertagande enligt 13 § gäller omedelbart.

Beslut om överflyttning enligt 25 § tredje stycket får förordnas att gälla omedelbart, om det behövs från vårdsynpunkt. Andra beslut av den som förestår vården vid ett LVM-hem gäller omedelbart.

Rätten får förordna att beslut som rätten har meddelat skall gälla omedelbart.

43 a §

I 25, 27 och 36 §§ finns bestämmelser om att beslut fattas av Statens institutionsstyrelse. Härutöver fattas beslut enligt 31–35 §§ av Statens institutionsstyrelse.

Beslut om överflyttning enligt 25 § tredje stycket får förordnas att gälla omedelbart, om det behövs från vårdsynpunkt. Andra beslut av Statens institutionsstyrelse gäller omedelbart om inte något annat förordnas.

44 §20

Beslut av den som förestår vården vid ett LVM-hem får överklagas av den enskilde hos länsrätten, om beslutet

1. gäller överflyttning eller avslag på begäran om utskrivning enligt 25 §,

2. innebär inskränkningar i särskilt fall av rätten för den som

19 Senaste lydelse 1995:1317

20 Senaste lydelse 2003:416

38

SOU 2004:3

Författningsförslag

vistas i hemmet att enligt 33 a § föra telefonsamtal eller ta emot besök,

3. gäller vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 §, eller

4. gäller förstörande eller försäljning av egendom enligt 36 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Andra beslut enligt denna lag av den som förestår vården vid ett LVM-hem får inte överklagas.

Beslut om läkarundersökning enligt 9 § eller 11 § tredje stycket får inte överklagas.

Beslut om omhändertagande enligt 13 § första eller andra stycket får inte överklagas. Överklagande av rättens beslut om omhändertagande enligt 13 § tredje stycket är inte inskränkt till viss tid.

44 a §

Beslut av Statens institutionsstyrelse enligt denna lag i särskilda fall får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

45 §21 Polismyndigheten skall lämna biträde för att

1. på begäran av socialnämnden	1. på begäran	av socialnämn-
eller rätten föra en missbrukare till	den eller rätten	föra en person
en beslutad läkarundersökning,	med missbruksproblem till en be-
	slutad läkarundersökning,

2. på begäran av socialnämnden föra den som skall beredas vård eller som är omedelbart omhändertagen enligt denna lag till ett LVM-hem eller sjukhus,

3. på begäran av verksamhetschefen i fall som avses i 24 § tredje stycket föra den som skall beredas vård eller som är omedelbart omhändertagen enligt denna lag till ett LVM-hem, samt

4. på begäran av den som före-

4. på begäran av Statens insti-

21 Senaste lydelse 1996:797

39

Författningsförslag

SOU 2004:3

står vården vid ett LVM-hem efterforska, hämta eller förflytta någon som skall tas in i hemmet eller som vårdas där med stöd av denna lag.

tutionsstyrelse efterforska, hämta eller förflytta någon som skall tas in i hemmet eller som vårdas där med stöd av denna lag.

			46 §22
Är någon som har beretts				Är någon som har beretts
vård med stöd av denna lag				vård med stöd av denna lag
misstänkt för brott, för vilket				misstänkt för brott, för vilket
inte föreskrivs		strängare	straff	inte föreskrivs		strängare	straff
än fängelse i ett år och som hör				än fängelse i ett år och som hör
under allmänt åtal, samt har				under allmänt åtal, samt har
brottet	begåtts	innan	vården	brottet	begåtts	innan	vården
påbörjades eller under vårdti-				påbörjades eller under vårdti-
den, skall åklagaren pröva om				den, skall åklagaren pröva om
åtal lämpligen bör ske. Den som				åtal lämpligen bör ske. Statens
förestår vården vid det hem där				institutionsstyrelse eller, om vår-
den misstänkte vårdas eller, om				den har upphört, socialnämnden
vården har upphört, socialnämn-				skall därvid höras om det inte är
den skall därvid höras om det				obehövligt.
inte är obehövligt.
			47 §23
Med socialnämnden avses i				Med	socialnämnden avses i
denna lag socialnämnden i den				denna lag socialnämnden i den
kommun som enligt 2 kap. 2 §				kommun som enligt 2 kap. 2 §
socialtjänstlagen (2001:453) har				socialtjänstlagen (2001:453) har
ansvaret för att den enskilde får				ansvaret för att den enskilde får
det stöd och den hjälp som han				det stöd och den hjälp som han
behöver.	Att överflyttning av			eller hon behöver. Att överflytt-
ärenden till en annan social-				ning av ärenden till en annan
nämnd kan ske i vissa fall fram-				socialnämnd kan ske i vissa fall
går av 16 kap. 1 § socialtjänst-				framgår av 16 kap. 1 § social-
lagen.				tjänstlagen.
Beslut	om tvångsvård		enligt	Beslut om tvångsvård			enligt
5 § och med anledning av om-				5 § och med anledning av om-
händertagande enligt 13 § fattas				händertagande enligt 13 § fattas
av den länsrätt inom vars dom-				av den länsrätt inom vars dom-

22 Senaste lydelse 2001:487

23 Senaste lydelse 2001:464

40

SOU 2004:3

Författningsförslag

krets den ansvariga kommunen är belägen. Den länsrätt som meddelade beslutet om vård beslutar också i frågor som avses i 44 § första stycket.

krets den ansvariga kommunen är belägen. Den länsrätt som meddelade beslutet om vård beslutar också i frågor som avses i 44 a § första stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

2. Beträffande beslut om omedelbart omhändertagande som fattats före lagens ikraftträdande gäller bestämmelserna i 15, 16 och 18 §§ i dess tidigare lydelse. Bestämmelserna i 18 a § och 18 b § skall inte tillämpas på beslut om omedelbart omhändertagande som fattats före lagens ikraftträdande.

3. Beslut som före lagens ikraftträdande fattats av den som förestår vården vid ett LVM-hem skall vid tillämpningen av denna lag anses fattade av Statens institutionsstyrelse. Beträffande rätten att överklaga sådana beslut skall dock bestämmelserna om överklagande i dess tidigare lydelse alltjämt tillämpas.

41

Författningsförslag

SOU 2004:3

2 Förslag till

lag om ändring i polislagen (1984:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om polislagen (1984:387) att en ny paragraf – 12 a § – skall införas av följande lydelse.

12 a §

Om det finns skälig anledning anta att någon skall omhändertas med stöd av 13 § lagen (1988:870) om vård vid missbruk i vissa fall och kan socialnämndens beslut om sådant omhändertagande inte avvaktas med hänsyn till att det föreligger en överhängande och allvarlig risk för att den enskilde kommer till skada, får den enskilde tas om hand av en polisman för att genom dennes försorg skyndsamt överlämnas till sjukhus.

Bestämmelserna i första stycket innebär ingen inskränkning i möjligheterna att omhänderta en person enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

42

1 Utredningens uppdrag och arbete samt vissa principiella utgångspunkter

1.1 Utredningens direktiv

Alltsedan början av 1990-talet har den socialtjänstbaserade missbrukarvården genomgått en kraftig strukturförändring. Det har skett en tyngdpunktsförskjutning från institutionsvård till öppna vårdformer, men också från vård utan samtycke enligt LVM till behovsprövad frivillig vård enligt socialtjänstlagen. Användningen av tvångsvårdsinstitutet har i ett längre tidsperspektiv förändrats på ett mycket påtagligt sätt: Antalet ansökningar om vård har minskat avsevärt sedan ”nya” LVM:s ikraftträdande 1989, samtidigt som det har skett en märkbar förskjutning i det initiala skedet: från planerade till akuta intagningar i form av omedelbart omhändertagande. Idag inleds LVM-vistelsen i tre av fyra fall genom ett omedelbart omhändertagande.

Denna utveckling var några av skälen till att regeringen tillsatte en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av tillämpningen av LVM. Av direktiven (dir. 2002:10) framgår bland annat, att utredaren skall analysera orsakerna till ovannämnda utveckling samt bedöma hur den har påverkat de socialt mest utsatta med missbruksproblem. Analysen skall göras mot bakgrund av missbrukets och missbrukarvårdens utveckling i stort. ”Av särskilt intresse”, framhåller regeringen, ”är socialtjänstens bedömning av missbrukarens vårdbehov, vårdens innehåll och förväntade resultat samt de ekonomiska prioriteringar som ligger bakom valet av vårdform.” Kommunaliseringen den 1 juli 1994 av utrednings- och ansökningsförfarandet vid beredande av vård enligt 4 § LVM är en fråga som utredaren skall överväga om den har haft betydelse för hur LVM tillämpas.

Utredaren skall enligt direktiven också belysa LVM-vårdens och eftervårdens utformning, bland annat utifrån ”samspelet mellan SiS och socialtjänsten”.

43

Utredningens uppdrag och arbete samt vissa principiella utgångspunkter

SOU 2004:3

En central fråga i direktiven är vad som kan bidra till att stärka rättsskyddet för den enskilde klienten. Utredaren skall bilda sig en uppfattning dels om användningen av tvångsmedel inom LVM- vården, dels om de särskilda befogenheterna i LVM är ändamålsenligt och rättssäkert utformade. Denna bedömning skall grunda sig på Sveriges internationella åtagande på området för mänskliga rättigheter, däribland europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande medborgerliga friheterna (Europakonventionen) som sedan år 1995 är inkorporerad med svensk rätt. Utredaren skall föreslå förändringar som kan bidra till att stärka rättsskyddet för den enskilde ”och till att förbättra insatserna så att dessa är relevanta för den enskilde missbrukarens vårdbehov /---/.”

Det står utredaren fritt att ta upp andra näraliggande frågor ”om de kan bidra till att de mest utsatta missbrukarnas vårdbehov tillgodoses och att deras rättssäkerhet stärks”. Däremot är det klart utsagt i direktiven att det inte ingår i utredningens uppdrag att föreslå vare sig att tvångsvård enligt LVM skall avskaffas eller begränsas. Under arbetets gång har framförts att utredningen borde ta ställning till om en ny utredning bör tillsättas med syfte att göra en översyn av utformningen av LVM. Enligt regeringens direktiv är emellertid uppdraget att överväga om LVM ”i sin nuvarande utformning” motsvarar de höga krav på rättssäkerhet som måste ställas på denna typ av lagstiftning.

Regeringens direktiv är i sin helhet intagna i bilaga 1.

1.2 Rättssäkerhetsaspekter

Som framgår ovan är en av utredningens uppgifter att föreslå förändringar som kan bidra till att stärka rättsskyddet för den enskilde. Utredningen skall också analysera och bedöma om de särskilda befogenheterna i LVM är rättssäkert utformade. Mot denna bakgrund finns därför skäl att inledningsvis beröra frågan om rättssäkerhet och rättsskydd i allmänhet och frågan om LVM i synnerhet. Denna positionsbestämning är väsentlig inför den fortsatta framställningen.

Rättssäkerhet är inte ett begrepp med en entydig och klar definition. I en skrift om rättssäkerheten inom äldreomsorgen anser Socialstyrelsen (2001c), att ”i vid mening kan begreppet rättssäkerhet sägas vara synonymt med en effektivt upprätthållen rättsord-

44

SOU 2004:3

Utredningens uppdrag och arbete samt vissa principiella utgångspunkter

ning, som ger den enskilde ett visst mått av frihet och skydd från övergrepp från andra medborgare eller från samhället självt” (s. 17). Vissa allmänna kriterier brukar sägas känneteckna ett samhälle som präglas av rättssäkerhet:

• Rättslig förutsebarhet – rätten skall vara förutsägbar och all offentlig makt skall utövas genom lagarna (legalitetsprincipen i RF 1 kap. 1 §).

• Rättslig likhet – förutsebarhetskriteriet har som mål att skapa allas likhet inför lagen (likhets- och objektivitetsprincipen i RF 1 kap. 9 §).

• Rättsskydd mot integritetskränkningar – rätten skall utöva tillsyn över den offentliga makten i syfte att den enskilde skall ges skydd mot kränkande offentlig maktutövning som på olika sätt begränsar medborgarnas frihet (RF 1 kap. 2 §).

• Rättslig tillgänglighet – den enskilde medborgaren har rätt att få sin sak prövad av domstol (RF 1 kap. 8 §).

I sitt slutbetänkande Socialtjänst i utveckling (SOU 1999:97) diskuterar Socialtjänstutredningen innebörden av det materiella rättssäkerhetsbegreppet. Materiell rättstrygghet kan översättas med rättsskydd, rättstrygghet och effektivitet.1 Socialtjänstutredningen noterade att ”det har också hävdats”, att denna typ av rättssäkerhet skulle prioriteras i SoL, ”eftersom den bättre motsvarar socialtjänstlagens arbetsmodell med en helhetssyn i den sociala arbetet”:

Materiell rättssäkerhet anses nämligen innebära ett större tolkningsutrymme för att tillgodose mer individanpassade lösningar vilket i sig minskar förutsebarheten och rättssäkerheten för den enskilde. Det traditionella rättssäkerhetsbegreppet anses bättre tillgodose kravet på förutsebarhet eftersom det utgår från att normerna anger de förutsättningar som ska vara uppfyllda för ett riktigt avgörande. Tolkningsutrymmet är då mindre. (SOU 1999:97 s. 179)

För att anknyta begreppsdiskussionen om rättssäkerhet till LVM- utredningens uppdrag ”att stärka rättskyddet för den enskilde” kan konstateras att även sistnämnda begrepp kan vara mångtydigt.2 I detta sammanhang tar rättsskydd sikte på den materiella bestäm-

1 Se vidare Alvar Nelsons uppsats i Rättsfondens skrift Psykiatrisk tvångsvård och rättssäkerhet (1988, s. 20 ff.).

2 Inom försäkringsväsendet används exempelvis rättsskydd i betydelsen ekonomiskt skydd om försäkringstagaren som privatperson hamnar i en rättstvist som kan prövas i domstol. Rättsskyddet innebär då att försäkringen täcker ombuds- och rättegångskostnader. Jfr även Ds 2003:5 som handlar om stärkt rättsskydd för barn i gränsöverskridande fall.

45

Utredningens uppdrag och arbete samt vissa principiella utgångspunkter

SOU 2004:3

melsens reella innehåll. Ett sätt att stärka den enskildes rättsskydd kan också vara, som 1999 års skollagskommitté påpekade i sitt slutbetänkande (SOU 2002:121), att ge individen rätt att få information om och möjlighet att medverka i den process som leder fram till olika beslut samt överklaga beslut som går honom eller henne emot. Överfört på socialtjänstens ärendehandläggning betonade Socialtjänstutredningen klientens medverkan och inflytande över denna process:

Individens ställning i förhållande till myndighetens rutiner måste därför förändras i syfte att ge utrymme för medverkan och inflytande i handläggningen. Möjligheten att påverka och vara delaktig i processen är nämligen av väsentlig betydelse för att insatsen ska bli effektiv. Detta är en allmän utveckling som gäller all offentlig verksamhet. I ett vidare perspektiv är det fråga om vilken makt som ska ges till medborgarna i syfte att uppnå detta. (SOU 1999:97 s. 260)

Det nu sagda gäller naturligtvis även socialtjänstens ärendehandläggning i samband med exempelvis utredning enligt 7 § LVM.

Socialberedningen framhöll i sitt betänkande – som föregick 1981 års LVM – att just rättssäkerhetsfrågorna hade ägnats särskild uppmärksamhet, och exemplifierar sedan med åtgärder som kan sägas vara en provkarta på insatser för att stärka den enskildes rättsskydd under processen: ”Lekmannainflytandet har garanterats genom domstolsprövningen och utökats genom att viktiga beslutsfunktioner lagts på de politiskt sammansatta institutionsstyrelserna.3 Muntlig förhandling blir obligatorisk i alla mål om beredande av vård. Den enskilde får rätt att påkalla muntlig förhandling även i andra mål enligt lagen. Den enskilde skall vidare ha rätt till offentligt biträde enligt rättshjälpslagen redan från den tidpunkt länsstyrelsen inleder utredning om beredande av vård” (SOU 1981:7 s. 8).

1.3 Uppläggningen av utredningsarbetet

Till LVM-utredningen har även förordnats experter och sakkunniga. I den fortsatta texten används begreppen utredningen och vi framför allt i anslutning till redogörelsen om utredningens inriktning, arbetssätt och arbetsformer. Begreppet jag används företrädesvis i samband med redovisningen av utredarens överväganden och för-

3 Varje LVM-hem hade tidigare sin egen styrelse.

46

SOU 2004:3

Utredningens uppdrag och arbete samt vissa principiella utgångspunkter

slag. Förslagen har visserligen diskuterats och utmejslats i nära samråd med utredningens experter och sakkunniga samt vid informella kontakter som LVM-utredningen har haft med företrädare för enskilda kommuner och statliga myndigheter, klientorganisaioner samt det forskarnätverk som har varit knutet till utredningen, men med jag-formen tydliggörs den särskilde utredarens roll som ensamt ansvarig för utredningen.

Arbetet har bedrivits parallellt inom olika delområden på grund av uppdragets karaktär och komplexitet:

Sekretariatet har gjort en omfattande litteraturgenomgång och egna empiriska undersökningar i olika kommuner, men därutöver har också externa forskare anlitats för att genomföra utredningar inom avgränsade områden. Den empiri som LVM-utredningen själv har samlat in utgörs av dels en granskning av socialtjänstens akter (totalt 148) i tre kommuner och en stadsdelsförvaltning; dels fokusgruppsintervjuer med socialarbetare verksamma i myndighetsutövningen i fem kommuner, lagfarna domare vid nio länsrätter; dels företrädare för polisen vid fem polismyndigheter; dels företrädare för beroendesjukvården vid tre länssjukhus. Utredaren och sekretariatet har också besökt cirka hälften av landets LVM-hem för att kunna bilda sig en uppfattning om de villkor och förutsättningar som institutionerna arbetar under.

Ett antal forskare har på uppdrag av LVM-utredningen belyst olika områden och frågeställningar som anknyter till våra direktiv. Dessa rapporter spänner över ett brett fält och har alla tillfört utredningen värdefull kunskap. Delar av slutsatserna har beaktats i betänkandets allmänna del. Därutöver har rapporterna samlats i en särskild volym som utgör betänkandets bilagedel. Forskningsrapporterna har alla seminariebehandlats med disputerade forskare som kommentatorer.

Till utredningen har funnits en referensgrupp av forskare som vid ett seminarium hösten 2003 framförde synpunkter på underlagsmaterial som utarbetats inom sekretariatet. I denna referensgrupp har ingått professor Mats Berglund, teol dr Erik Blennberger, docent Mats Fridell, dr med.vet. Arne Gerdner, professor Lars Oscarsson, professor Vera Segraeus, fil dr Anette Skårner, docent Kerstin Stenius samt docent Agneta Öjehagen.

Till utredningen har också i slutskedet varit knuten en referensgrupp med tre kommunföreträdare vilka likaledes har förmedlat värdefulla synpunkter utifrån sina erfarenheter av socialtjänstbas-

47

Utredningens uppdrag och arbete samt vissa principiella utgångspunkter

SOU 2004:3

erad missbrukarvård: Marianne Bergman (Sundsvall), Erik Kangeryd (Jönköping) och Jan-Åke Sandell (Norrköping).

Utredningen har även biträtts av sociologen Lars G Johansson som svarat för kategoriserings- och analysarbete beträffande den enkätundersökning som utredningen har låtit genomföra i samtliga kommuner; fil kand Lena Brandt och fil dr Arne Gerdner som genomfört olika typer av statistiska bearbetningar och analyser; fil mag Marija Milivojevic som bland annat har genomfört en kartläggning av kommunernas rutiner när omedelbart omhändertagande enligt LVM aktualiseras; jur kand Susanne Adlercreutz som läst igenom och aktivt kommenterat olika textavsnitt; fil dr Håkan Leifman som tagit fram statistik om alkoholkonsumtionen, doktorand Jessica Storbjörk som gjort en kartläggning avseende 2002 års HVB-hem; docent Kerstin Stenius, fil dr Dolf Tops och departementssekreterare Ian MacArthur som var för sig har skrivit om vissa länders lagstiftning och tillämpning av tvångsvård i samband med missbruk; doktorand Karl Harald Søvig vid Universitetet i Bergen, som lämnat värdefulla synpunkter på en underbilaga om norsk lagstiftning.

Utredningen har inom ramen för sitt kartläggningsarbete genomfört fokusgruppsintervjuer med företrädare för länsrätter, polismyndigheter, beroendevården och socialtjänsten i olika kommuner runt om i landet. Utredningen har också haft sammanträffanden med företrädare för Sosialdepartementet i Oslo och Socialministeriet i Köpenhamn.

Under arbetets gång har utredningen också, i enlighet med sina direktiv, haft fortlöpande kontakter med regeringens samordnare och stf. samordnare i narkotikafrågor (Mobilisering mot Narkotika). Utredningen har också inhämtat synpunkter från vissa klientorganisationer.

1.4 Betänkandets disposition

Betänkandet består av 18 kapitel. Kapitel 2–15 innehåller en allmän redogörelse för olika sakområden. I kapitel 16 redovisas mina överväganden och förslag. Kapitel 17 innehåller en konsekvensbeskrivning med anledning av förslagen. I kapitel 18 slutligen redovisas författningskommentarer.

Utredningen har i några fall tagit fram underlagspromemorior som av utredaren har bedömts förmedla fördjupad kunskap inom

48

SOU 2004:3

Utredningens uppdrag och arbete samt vissa principiella utgångspunkter

skilda områden, men som inte primärt ligger till grund för senare redovisade överväganden och förslag. Det rör sig om redogörelser som innehåller historik och en redovisning av tvångslagstiftning i några enskilda länder. Dessa redogörelser fogas som bilagor till betänkandet.

Till betänkandet fogas också en separat volym som innehåller forskningsrapporter vars innehåll respektive forskare själv ansvarar för.

49