7 Fjärrkyla och fjärrånga
Förslag: Fjärrkyla bör omfattas av samma regelverk som fjärrvärme. Det saknas motiv för att införa ett regelverk för fjärrånga.
7.1Behovet av kyla i Sverige
Behovet av värme för uppvärmning av lokaler, bostäder etc. är i Sverige större än behovet av komfortkyla. Allt fler hus eller andra byggnader får emellertid ett behov av att kyla huvudsakligen ventilationsluften. Skälet till detta är att fastigheter i dag byggs alltmer välisolerade och energieffektiva samtidigt som antalet elektriska apparater som ger ifrån sig värmeenergi ökar. Framför allt ökar behovet av kyla i kontorsfastigheter i vilka datorer, kopieringsmaskiner och liknande apparater alstrar mycket värmeenergi. Men även i bostäder kan finnas ett behov. Inom
Den vanligaste formen av kyla, såväl i Sverige som utomlands, produceras i lokala kylmaskiner. En konventionell kylmaskin fungerar efter samma princip som ett vanligt kylskåp. Den producerar i processen värmeenergi som vanligtvis inte utnyttjas utan släpps ut i omgivningen.
Enligt Statens energimyndighets (Energimyndighetens) grova uppskattningar används idag mer än 2 TWhkyla men mindre än 4 TWhkyla för komfortändamål i Sverige. Någon uppskattning av installerad kyleffekt kan ej göras för närvarande. Total andel av Sveriges elanvändning för olika typer av kyländamål uppskattar Energimyndighten till ca 6 procent vilket motsvarar 8 TWhel . Detta inkluderar då hushållens kyl och frys, restaurang- och butikskyla samt komfortkyla. Med en s.k. köldfaktor på 2 skulle detta betyda
205
| Fjärrkyla och fjärrånga | SOU 2004:136 |
16 TWhkyla totalt. Branschorganisationen Kyl1 har även gjort uppskattningar som visar något högre siffror. Energimyndigheten bedriver ett projekt att förbättra statistik i bebyggelsen. Detta projekt bör på sikt ge bättre uppskattningar av hur stor andel av elanvändningen som går till klimatanläggningar (kyla).
7.2Fjärrkyla
Idén med fjärrkyla är att ersätta lokala kylmaskiner med centralt producerad ”kyla”. Fjärrkyla kan därför liknas vid ”omvänd” fjärrvärme.
Fjärrkyla innebär att hus kyls med kallt vatten, ca 6 grader C, som levereras till fastigheten via ett rörnät från en central anläggning. I kundens fastighet finns en värmeväxlare (jfr värmeväxlaren för fjärrvärme). Kylan i fjärrkylenätet överförs via denna värmeväxlare till fastighetens lokala kylsystem. Via s.k. kylbatterier överförs kylan till fastighetens luftkonditionering.
Fjärrkylan kan produceras på flera olika sätt, t.ex. genom värmepumpar eller olika typer av kylmaskiner. Ett bra och miljövänligt sätt att producera fjärrkyla är att använda kallt bottenvatten från sjö eller hav.
Fjärrkyla har flera fördelar. Den har en stor miljöfördel genom att den dels är energieffektiv då den innebär ett minskat elbehov, dels medför minskad användning av köldmedier som medverkar till den skadliga växthuseffekten. Det finns också uppenbara fördelar för kunden eller fastighetsägaren genom att fjärrkyla är mindre utrymmeskrävande i jämförelse med en lokal kylanläggning. Fjärrkyla kräver dessutom minimal skötsel samt alstrar mindre buller och vibrationer i fastigheten jämfört med en lokal kylmaskin.
Fjärrkyla är mycket mer begränsat i geografisk omfattning än fjärrvärme av kapitalkostnadsskäl. Det är avsevärt högre kostnad per energienhet att distribuera kylt vatten än hett vatten på grund av lägre temperaturdifferens som medför en större rördiametrar på fjärrkylerören. Av det skälet kan fjärrkyla, i vart fall med dagens teknik, bara bli ekonomiskt bärkraftig i stadskärnor eller för leverans till mycket stora användare (t.ex. processkyla för en industri).
1 Kylentreprenörernas förening.
206
| SOU 2004:136 | Fjärrkyla och fjärrånga |
7.3Marknaden för fjärrkyla
Det första fjärrkylenätet togs i drift år 1992 i Västerås. Fjärrkyla är således en relativt ny produkt på energimarknaden. I slutet av år 2002 fanns det 28 fjärrkylenät i Sverige och fjärrkylemarknaden växer snabbt. Under år 2002 levererades sammanlagt 0,6 TWhkyla i Sverige. Ökningen mellan år 2001 och 2002 uppgick till ca 20 procent. Svensk Fjärrvärme uppskattar att leveranserna av fjärrkyla kommer att uppgå till 1 TWh år 2010.
Fjärrkyla definieras också ibland som en affärsverksamhet. Det kallas ibland ”färdig kyla”. Ett sätt att åstadkomma detta är att använda fjärrvärmen för att ge drivenergi till värmedrivna kylmaskiner hos kunden. Ett mindre rörnät för lokal distribution av kyla kan då anläggas. Så arbetar Göteborg Energi.
Fjärrkylenätet i Stockholm är Europas största. Energimässigt är Climespace i Paris av samma storlek men antal kunder är färre. Ca 500 fastigheter är i dag anslutna till fjärrkyla i Stockholm och ca 0,34 TWhkyla levererades år 2003.2 I Stockholm används mestadels kallt sjövatten för att kyla fjärrkylevattnet.
I en rapport3 uppskattas behovet av klimatkyla till 78 miljoner m2 varav 50 miljoner m2 lokalyta för de 40 största städerna. Med ett kylbehov ansatt till 40 W/m2 blir effektbehovet 3 000 MW för hela Sverige och 2 000 MW för de 40 största städerna. Enligt rapporten används en ”tumregel” att antalet ”kyltimmar” i Sverige motsvarar 1 000 fullasttimmar. Detta innebär att totala energibehovet i Sverige för klimatkyla kan uppskattas till storleksordningen 2– 5 TWh. Marknadspotentialen för fjärrkyla (40 största orterna i Sverige) uppskattas enligt rapporten till
Det finns även s.k. institutionella system, dvs. system där leverantör och brukare är samma organisation. Exempel på detta är Statens fastighetsverk för regeringsbyggnaderna och Luftfartsverket för Arlanda.
2Energiläget i siffror 2004.
3Paul Westin, KTH 2002, ”Fjärrkylans framtid och potential”.
207
| Fjärrkyla och fjärrånga | SOU 2004:136 |
7.4Överväganden om fjärrkyla
Fjärrkyla har som framgått stora likheter med fjärrvärmen. Såväl kylan som värmen distribueras i rör och parallella konkurrerande nät är inte sannolika. Även om fjärrkylan ännu har en betydligt mindre omfattning än fjärrvärmen expanderar den kraftigt. Uppbyggnaden och expansionen sker i de centrala delarna av städerna på samma sätt som en gång fjärrvärmen. Samtidigt är det i huvudsak starka kunder som tecknar avtal för fjärrkyla för luftkonditionering eller processkyla av kontorsfastigheter, gallerior, butiker och datorcentraler. Därmed skulle det inte föreligga ett lika starkt intresse av att skydda slutkonsument som inom fjärrvärmeområdet. Det är i alla fall inte akut. Detta talar för att fjärrkyleverksamheten inte bör omfattas av den reglering som jag föreslår för fjärrvärmen. Det är emellertid samtidigt angeläget att fjärrkylan expanderar av miljöskäl och att kunderna känner en trygghet inför framtiden.
Att byta tillbaka från fjärrkyla till lokala kylaggregat är på samma sätt som byte från fjärrvärme till annan uppvärmningsform förenat med stora kostnader. Vidare kan bestämmelser i miljöbalken (1998:808) och i plan- och bygglagen (1987:10) inverka på ett byte. För att inte på sikt samma problem skall uppstå i framtiden för fjärrkylekunderna som för fjärrvärmekunderna med inlåsningseffekter och brist på realistiska alternativ när väl investeringen i systemet är gjord, anser jag dock att argumenten för att fjärrkyla bör regleras på samma sätt som fjärrvärme av omsorg om den framtida utvecklingen på området väger över argument som talar emot.
7.5Fjärrånga
Frågan om även fjärrånga bör omfattas av den föreslagna regleringen har aktualiserats under utredningsarbetets gång och skall även analyseras enligt utredningsdirektivet.
En del svenska fjärrvärmeföretag producerar och levererar även ånga, även om detta är en liten verksamhet. Denna verksamhet förekommer ofta där det finns ett kraftvärmeverk och ångproduktion. Denna ånga levereras till skillnad från vad som gäller i omvärlden, t.ex. i USA där det finns ångbaserade fjärrvärmesystem, till en industri för användning i den industriella processen. I Köpenhamn och Hamburg finns dock större fjärrångsystem.
208
| SOU 2004:136 | Fjärrkyla och fjärrånga |
Några exempel på ångleveranser i Sverige finns i Uppsala och Linköping. Inom Sydkrafts s.k. totalvärmekoncept ingår även små ångleveranser till industrier. Något ”ångnät” med flera kunder finns inte utan ångan levereras i en ledning till den enskilda kunden, oftast ett industriföretag. En annan men avtagande kundgrupp är sjukhusen som har behov av ånga för sina autoklaver (sterilisering av utrustning). I nya autoklaver är ofta ånggeneratorn integrerad varför behovet av fjärrånga minskar.
Fjärrånga är en marginell företeelse i Sverige. Den skiljer sig på flera punkter från fjärrkyla och fjärrvärme. Ångan bjuds inte ut på en ”ångmarknad” och en infrastruktur – ett distributionsnät – för ånga med flera kunder saknas. Ångan levereras i en ångledning från producentens ångpanna som i en del fall utgörs av kraftvärmeverkets panna.
Mellan fjärrvärmeföretaget och kunden finns ett rent affärsmässigt avtal. Båda parter är professionella aktörer. Kunden ställer specifika krav på ångan som fjärrvärmeleverantören måste uppfylla. Ångan kunde lika gärna producerats i en egen olje- eller elpanna hos kunden.
Utredningen kan inte se varför fungerande affärsmässiga relationer skall kompliceras i en ny lagstiftning. En integrering av fjärrånga i en reglering av fjärrvärmen kommer enbart att komplicera tillvaron för såväl kunden som leverantören. Jag föreslår därför att ett regelverk för fjärrvärme inte skall omfatta fjärrånga.
209
8 Tillsynsfrågor m.m.
Förslag: Jag föreslår att en myndighet utses att utöva den tillsyn som krävs för att kontrollera att vissa av de föreslagna åtgärderna för ökad kundtrygghet efterlevs. Det bör ankomma på regeringen att bestämma vilken myndighet som skall utöva tillsynsverksamheten på fjärrvärme- och fjärrkyleområdet. Jag förordar att denna tillsynsuppgift åläggs Energimyndigheten.
Förslagen i delbetänkandet ”Tryggare fjärrvärmekunder – Ökad transparens och åtskillnad mellan el- och fjärrvärmeverksamhet” (SOU 2003:115) samt i detta betänkande ställer krav på en fungerande tillsynsverksamhet. Med tillsyn avses i Tillsynsutredningens förslag till tillsynslag oberoende och självständig granskning av tillsynsobjekt som syftar till att kontrollera om tillsynsobjektet uppfyller de krav och villkor som följer av lag,
8.1Vem skall utöva tillsynen enligt fjärrvärmelagen?
Det kan finnas anledning att kort uppehålla sig vid frågan om vem som skall ha ansvaret för tillsynen enligt den fjärrvärmelag som föreslås.
I dag är det Statens energimyndighet (Energimyndigheten) som utövar tillsynen på fjärrvärmeområdet. Även om tillsynsverksamheten som sådan, mot bakgrund av den sparsamma regleringen av
1 SOU 2004:100, ”Tillsyn – Förslag om en tydligare och effektivare offentlig tillsyn”, s. 241.
211
| Tillsynsfrågor m.m. | SOU 2004:136 |
fjärrvärmeverksamhet, varit av ringa omfattning har Energimyndigheten genomfört en del undersökningar m.m. som medfört att myndigheten i dag har stor erfarenhet av och en betydelsefull insikt i förhållandena på fjärrvärmeområdet. Det finns, som utredningen ser det, inga bärkraftiga skäl att föreslå annan myndighet än Energimyndigheten att vara tillsynsmyndighet enligt fjärrvärmelagen.
8.2Vad skall tillsynen omfatta?
Den generella skyldighet jag föreslagit för den som bedriver en fjärrvärmeverksamhet att särredovisa denna kompletteras nu med en skyldighet att redovisa även vissa särskilda nyckeltal i verksamheten till tillsynsmyndigheten. Utredningen konstaterade i delbetänkandet att möjligheterna att utöva tillsyn över de särredovisningsbestämmelser som föreslagits i princip är att hänföra till en kontroll i efterhand av att särredovisning skett på ett korrekt sätt. Någon ändring innebär inte de nya förslagen i detta avseende. Genom att varje utövare av fjärrvärme- och fjärrkyleverksamhet bör åläggas att inkomma med sina årsredovisningar m.m. till tillsynsmyndigheten, är det inte heller rimligt att alla dessa handlingar skall genomgås av tillsynsmyndigheten. Tillsynen bör därför huvudsakligen ske med stickprovskontroller, efter klagomål eller efter att tillsynsmyndigheten på annat sätt fått kännedom om att missförhållanden kan förekomma.
Vidare kommer tillsynsmyndigheten att få något utökade tillsynsuppgifter genom att den skall kontrollera att verksamhetsutövaren iakttar sin nya skyldighet att förhandla i vissa frågor. Det är dock svårt att på förhand avgöra eller ens bedöma i vilken utsträckning som förhandlingsskyldigheten kommer att generera arbete för tillsynsmyndigheten. Det är dock utredningens uppfattning att det inte kommer att vara vanligt att en fjärrvärme- eller fjärrkyleverksamhetsutövare försätter sig i en situation där denne vägrar att förhandla med en kund eller en potentiell sådan. Tillsynsmyndighetens arbete torde därför bli tämligen begränsat och ske efter klagomål eller efter att tillsynsmyndigheten på annat sätt fått kännedom om att förhandlingsvägran kan förekomma.
För ett förstärkt konsumentskydd har utredningen även föreslagit en lagreglering av rätten för en verksamhetsutövare att avbryta leverans av fjärrvärme. Bestämmelserna om denna form av konsumentskydd har utformats efter förebild i ellagstiftningen. I ellagen
212
| SOU 2004:136 | Tillsynsfrågor m.m. |
(1997:857) omfattas motsvarande bestämmelser om konsumentskydd inte av nätmyndighetens tillsyn. Motsvarande reglering har föreslagits på naturgasområdet. Jag bedömer inte att det finns anledning att reglera tillsynsansvaret på fjärrvärmeområdet olika i förhållande till vad som gäller enligt ellagstiftningen och föreslås gälla på naturgasområdet.2 Om det uppstår tvist mellan parterna om tillämpningen av bestämmelserna kan tvisten prövas vid allmän domstol eller av Fjärrvärmenämnden.
8.3Vilka medel för tillsynens bedrivande bör förekomma?
För att uppnå en fungerande kontroll av att det föreslagna regelverket verkligen efterlevs och att kundernas trygghet stärks, krävs som regel att tillsynsmyndigheten har möjlighet att bl.a. begära in information och att, för det fall sådan information av någon anledning inte lämnas, tillgripa vissa maktmedel i form av sanktioner mot en tredskande aktör.
I fjärrvärmelagen bör det i konsekvens med det ovan anförda klargöras att tillsynsmyndigheten skall ha möjlighet att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för att kunna utöva tillsynsuppdraget på ett rationellt och effektivt sätt. En sådan begäran om information eller handlingar skall få förenas med vite.
Utöver möjligheterna till kontroll ligger det inom tillsynsuppdraget att säkerställa att lagens bestämmelser efterlevs. För att uppnå detta syfte är det av vikt att tillsynsmyndigheten även kan meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de bestämmelser, föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett sådant föreläggande skall för att få avsedd effekt även kunna förenas med vite.
Det kan tjäna sitt syfte att även i detta sammanhang erinra om att Energimyndigheten redan i dag har möjlighet att inhämta uppgifter som behövs för att främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet med stöd av 1 § förordningen (1988:1404) med vissa föreskrifter enligt lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden. En näringsidkare är skyldig att lämna de uppgifter som begärs.
2 Se regeringens lagrådsremiss, ”Genomförande av EG:s direktiv om gemensamma regler för de inre marknaderna för el och naturgas, m.m.”
213
| Tillsynsfrågor m.m. | SOU 2004:136 |
Möjligheten tar sikte på uppgifter som kan gälla bl.a. konkurrensbegränsningar,
Med stöd av 5 § i den ovan nämnda lagen om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden ges Energimyndigheten en möjlighet att meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighetens omfattning, om sättet och tiden för dess fullgörande. Energimyndigheten kan också förelägga den som bedriver fjärrvärmeverksamhet att enligt meddelade anvisningar tillhandahålla sådana konkurrensbegränsande avtal som upprättats, handelsböcker, korrespondens och andra handlingar. Den som är uppgiftsskyldig kan även kallas att inställa sig inför myndigheten med stöd av samma lagrum.
Efterkommer en uppgiftsskyldig inte Energimyndighetens begäran om uppgifter kan myndigheten med stöd av 6 § samma lag förena föreläggandet med vite. Detta gäller även för inställelse vid myndigheten efter kallelse.
8.4Andra uppgifter för en på området ansvarig myndighet
Utöver rent granskande uppgifter är det min uppfattning att den av regeringen utsedda tillsynsmyndigheten på fjärrvärmeområdet även skall ha till uppgift att utföra andra verksamheter, t.ex. normering och överblicksskapande. Det kan gälla rådgivning, allmän information, utvecklingsstöd och normering i form av utfärdande av föreskrifter, men även verksamheter som syftar till att skapa ny kunskap i form av översikter eller överblick över fjärrvärmeområdet.
Mot bakgrund av fjärrvärmekundernas behov av ökad trygghet bör det även åligga den ansvariga myndigheten att göra en uppföljning av det föreslagna åtgärdspaketets inverkan och måluppfyllelse. För utförande av denna uppgift samt för att meddela t.ex. allmänna råd på området är det tillräckligt att uppgiften anges i myndighetens regleringsbrev. Någon särskild reglering är alltså inte erforderlig, utöver den föreskriftsrätt som förordats.
214
9Olovliga åtkomster av värmeenergi
Förslag: Jag föreslår att det införs en särskild straffbestämmelse i brottsbalken som tar sikte på olovliga värmeenergiåtkomster från fjärrvärme- och fjärrkylesystem. Brottet olovlig värmeenergiavledning skall delas in i tre grader genom att en särskild straffskala för brott av normalgraden och brott som är grovt införs. Ringa brott skall inte föranleda ansvar.
För normalgraden av brottet föreslås att straffskalan blir böter eller fängelse i högst ett år. För den grova formen av brottet föreslås straffskalan bli fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Försök eller förberedelse till olovlig värmeenergiavledning kriminaliseras.
9.1Bakgrund till utredningens uppdrag
Svenska Fjärrvärmeföreningen (numera Svensk Fjärrvärme) begärde i en skrivelse till Regeringskansliet en komplettering av gällande lagstiftning för att kunna beivra förbikoppling av värmemätare. Föreningen anförde bl.a. att det, till skillnad från vad som är fallet på fjärrvärmeområdet, är straffbart att förbikoppla motsvarande mätutrustning på
Regeringen konstaterar i utredningens direktiv att fjärrvärmen blivit en allt vanligare uppvärmningsform under de senaste decennierna. Till följd av att utbyggnaden av fjärrvärmen i dag i större utsträckning sker i småhusbebyggelsen har antalet mätpunkter i fjärrvärmesystemen ökat betydligt. Regeringen fann det därför angeläget att närmare utreda behovet av och sättet att kriminalisera förbikoppling av värmemätare i fjärrvärmesystem. Av denna anledning har jag fått i uppdrag att, om det bedöms lämpligt, föreslå regler för hur förbikoppling av värmemätare i fjärrvärmesystem kan
215
| Olovliga åtkomster av värmeenergi | SOU 2004:136 |
beivras. Eftersom samma problematik kan appliceras på fjärrkyleområdet bör, enligt utredningens mening, även förbikoppling av mätare i ett fjärrkylesystem anses kunna omfattas av mitt uppdrag. Fjärrkyla är ett system som avleder överskottsvärme från kundernas byggnader. På så sätt ersätts anläggningar för komfortkyla i byggnader där överskottsvärmen avleds via uteluftkylda kondensorer.
9.2Leveranser av värmeenergi m.m.
Från ett fjärrvärme- eller ett fjärrkylenät dras två anslutningsledningar, en framledning och en returledning, till en av leverantören vald leveransgräns hos kunden. Genom framledningen förs fjärrvärmesystemets hetvatten eller fjärrkylesystemets kallvatten till en fjärrvärme- eller fjärrkylecentral. Via fjärrvärmecentralen överförs hetvattnets värmeenergi till kundens eget värmesystem, utan att arbetsmediet i de två systemen sammanblandas. I ett fjärrkylesystem fungerar det på liknande sätt med den tekniska skillnaden att kallvattnet i fjärrkylesystemet tillförs värmeenergi från kundens eget kylsystem som därmed kyls av.
När värmeenergi överförts till kunderna via fjärrvärmecentralen eller från kunderna via fjärrkylecentralen återförs det nu värmefattigare fjärrvärmevattnet eller varmare fjärrkylevattnet i systemet genom en returledning till det större ledningsnätet utanför kundens fastighet. Därefter pumpas vattnet tillbaka till produktionsanläggningarna och värms upp eller kyls ner på nytt.
Leveranser av värmeenergi sker inom ett avtalsförhållande mellan en leverantör och en kund. Avtalet dem emellan bygger på betalning för leveranserna beräknad på den mängd värme eller kyla som kunden förbrukat eller på annat sätt använt. För att kunna avgöra mängden förbrukad värmeenergi krävs en mätmetod och en mätare.
Den överförda och ur fjärrvärmesystemet förbrukade värmeenergin mäts kontinuerligt med ett mätinstrument, en s.k. värmemätare. Mätaren ägs av fjärrvärmeleverantören och får enligt allmänna avtalsvillkor som regel endast hanteras av denne. Värmemätaren består av vissa huvudkomponenter i form av två temperaturgivare, en flödesgivare (vattenmätare) och ett integreringsverk (räkneenhet).
Flödesgivaren sitter av säkerhetsskäl på returledningen och registrerar vilken mängd fjärrvärmevatten som strömmat genom fjärr-
216
| SOU 2004:136 | Olovliga åtkomster av värmeenergi |
värmecentralen. Givaren är sammankopplad med integreringsverket och avger med visst bestämt intervall, t.ex. efter 2,5 liter vatten, en puls med information om den genomströmmade vattenmängden till verket. Flödesgivaren skall dimensioneras utifrån den befintliga anläggningen för att uppnå högsta mätnoggrannhet eftersom felmarginalerna ökar vid låga vattenflöden. En enklare flödesgivare är lättare att manipulera. Sådana förekommer oftare i villor som en logisk följd av att det mindre flödet av vatten dit också minskar behovet av en mer avancerad – och dyrare – flödesgivare.
Värmemätarens två temperaturgivare mäter temperaturen i det till kunden levererade fjärrvärmevattnet. En av temperaturgivarna är placerad i eller på framledningen och mäter temperaturen i det inkommande fjärrvärmevattnet. Den andra givaren är placerad i eller på returledningen och mäter temperaturen i det utgående fjärrvärmevattnet. Liksom flödesgivaren är temperaturgivarna sammankopplade med integreringsverket. Vid varje puls med information om vattenflödet från flödesgivaren till integreringsverket görs även en mätning av skillnaden i vattentemperatur mellan inkommande och utgående fjärrvärmevatten. Den sålunda uppmätta temperaturskillnaden registreras i integreringsverket.
Integreringsverket utgör värmemätarens informationscentral och är därför av vikt för beräkningen av den energi som en kund har förbrukat och därför har att betala för. Det drivs som huvudregel med ström. För att säkerställa drift och undvikande av förlust av information när strömförsörjningen upphör är nya integreringsverk inte sällan försedda med ett batteri för s.k. backupdrift. De värden som flödesgivaren respektive temperaturgivarna registrerar och vidarebefordrar till integreringsverket ligger till grund för energiberäkningen. Temperaturdifferensen mellan inkommande och utgående fjärrvärmevatten multipliceras med den registrerade vattenmängden. På så sätt beräknar integreringsverket den energi som använts av kunden. Den genomströmmade vattenmängden registreras i kubikmeter (m³) och energin i megawattimmar (MWh) på integreringsverkets display. Nyare varianter av integreringsverk kan även fjärravläsas med täta intervall.
217
| Olovliga åtkomster av värmeenergi | SOU 2004:136 |
Figur 9.1. Integreringsverk
Källa: Svensk Fjärrvärme, Din fjärrvärmecentral – En handbok för Dig som sköter värmen, 1996.
Värmemätaren utgör inte bara ett underlag för värmeleverantörens fakturering utan, med hänsyn till de uppmätta värdena, även ett viktigt kontrollinstrument för anläggningens funktion. För att en korrekt mätning skall kunna ske krävs att värmemätaren är anpassad efter fjärrvärmecentralens sätt att reglera temperaturen i kundens eget värmesystem och i dennes tappvarmvatten.
Motsvarande system för leverans och mätning av överförd värmeenergi gäller för fjärrkylesystemet. Skillnaden är att det omvända gäller för flödet av värmeenergi.
9.3Olika typer av åtkomster av värmeenergi m.m.
Det förfarande som är föremål för denna genomlysning kan översiktligt beskrivas som att någon kommer i åtnjutande av den värme som finns i ett fjärrvärmesystem eller den kyla som finns i ett fjärrkylesystem utan att betala för det. Det är alltså innehållet i systemet, värme eller kyla, som är det som en gärningsman vill komma åt och få del av. Det finns därför för enkelhetens skull skäl att fortsättningsvis beteckna detta olovliga åtnjutande som en olovlig åtkomst av värmeenergi även om det inte helt överensstämmer med beskrivningen av hur fjärrkylesystemet rent naturvetenskapligt och tekniskt fungerar.
Det förekommer ett varierande antal sätt att komma över värmeenergi, dvs. värme eller kyla, från ett fjärrvärme- eller fjärrkylesys-
218
| SOU 2004:136 | Olovliga åtkomster av värmeenergi |
tem utan att betala för denna. Sådana otillåtna åtkomster av värmeenergi kan utövas dels inom en befintlig avtalsrelation mellan gärningsmannen och leverantören av värmeenergin, dels utan att det föreligger någon sådan relation mellan dessa. Det stora flertalet olovliga åtkomster av värmeenergi, såväl värme som kyla, torde dock förekomma främst där värmeenergi levereras som ett led i ett avtalsförhållande.
En första kategori av olovliga värmeenergiåtkomster utgörs av manipulationer av värmeenergimätare. Med manipulationer avses i detta sammanhang otillåtna åtgärder med eller ingrepp på mätaren vilka är avsedda att påverka och som faktiskt påverkar mätarens funktion att korrekt registrera förbrukad eller använd värmeenergi. Syftet med sådana åtgärder är att få mätaren att visa lägre förbrukning eller användning av värmeenergi än den som förekommit i verkligheten. Denna typ av värmeenergiåtkomst sker naturligen i ett avtalsförhållande mellan en kund och en leverantör av fjärrvärme eller fjärrkyla. Utanför ett avtalsförhållande finns det ju rimligen inte någon mätare att manipulera.
En andra kategori av olovliga värmeenergiåtkomster utgörs av förbikopplingar av värmeenergimätare. Med förbikoppling avses att någon olovligen leder det levererade fjärrvärme- eller fjärrkylevattnet eller delar av det förbi anläggningens mätare till kundens fjärrvärmecentral eller fjärrkylecentral så att vattnet inte registreras av mätarens flödesgivare. Syftet är även i dessa fall att få mätaren att visa lägre förbrukning eller användning av värmeenergi än den som förekommit i verkligheten, dock utan att manipulera själva mätaren. Även denna typ av åtkomst sker naturligen i ett avtalsförhållande mellan gärningsmannen och leverantören.
En tredje kategori av olovliga åtkomster av värmeenergi utgörs av avtappning ur fjärrvärme- eller fjärrkylesystemet. Med avtappning avses att kunden eller annan gärningsman tappar ur vattnet i nätet direkt från en primärkrets innan det når någon mätpunkt. Syftet kan här vara t.ex. att komma åt själva varmvattnet och inte endast den värmeenergi som det är avsett att avge eller att avleda vatten ur de olika systemen för uppvärmningsrespektive avkylningsändamål utan att återföra vattnet till dessa. Denna form av åtkomst behöver inte med nödvändighet uppkomma i ett avtalsförhållande.
Till en fjärde och sista kategori av olovliga värmeenergiåtkomster kan hänföras övriga åtgärder som medför att någon förbrukar och tillgodogör sig värmeenergi ur ett fjärrvärme- eller fjärrkylenät och
219
| Olovliga åtkomster av värmeenergi | SOU 2004:136 |
därmed olovligen negativt påverkar temperaturen i nätet. Syftet med dessa typer av åtgärder är, liksom för tidigare nämnda fall, oftast att få tillgång till uppvärmning eller avkylning utan att betala för denna. I nu aktuella fall utförs inga manipulationer av mätaren eller ingrepp i installationer av rör för att leda vattnet i systemet förbi mätaren. Inte heller denna form av åtkomst behöver uppkomma i ett avtalsförhållande.
Det förfarande som föranlett utredningens uppdrag omfattar i princip vad som i dagligt tal benämns som värmestölder. Med värmestölder torde avses olika förfaranden som medför att en person kommer i åtnjutande av värmeenergi från fjärrvärmenätet utan att betala för denna. Som redovisats ovan finns det ett antal tillvägagångssätt för att uppnå ett sådant syfte. Även om utformningen av utredningens uppdrag till ordalydelsen är begränsad till förbikopplingsfallen finner utredningen skäl att även behandla övriga typer av förfaranden som innebär olovliga åtkomster av värmeenergi.
9.4Är olovliga värmeenergiåtkomster straffbara i dag?
Straffrätten ger rättsreglerna om brott och straff. Kriminalisering av olika gärningar sker huvudsakligen genom reglering i brottsbalken eller i specialstraffrätten. Det finns i dag inte någon straffreglering som tar direkt sikte på olovliga värmeenergiåtkomster ur ett fjärrvärme- eller fjärrkylesystem, varken i brottsbalken eller i specialstraffrätten. Det finns dock ett antal mer generella bestämmelser i brottsbalken som i viss mån kan täcka in det aktuella handlingssättet.
Avgörande för om olovlig åtkomst av värmeenergi från ett fjärrvärme- eller fjärrkylesystem är kriminaliserad är om gärningen kan sorteras in under någon av de brottsbeskrivningar som förekommer i strafflagstiftningen, företrädesvis i brottsbalken. Ett sådant klassificeringsförfarande är dock förenat med vissa svårigheter. Det är nämligen inte lätt att dra en gräns mellan de olika brottstyperna och inte heller mot det icke kriminaliserade området. Någon nämnvärd straffrättslig praxis har inte heller utvecklats såvitt gäller vad jag kallar för olovliga värmeenergiåtkomster på fjärrvärme- eller fjärrkyleområdet. Följaktligen är det svårt att mer än generellt resonera kring vilka typer av brott som kan komma i fråga för olika förfaranden med fjärrvärme- eller fjärrkyleanläggningar för åtkomst av värmeenergi.
220
| SOU 2004:136 | Olovliga åtkomster av värmeenergi |
Det är omständigheterna i det enskilda fallet som avgör om en värmeenergiåtkomst är kriminaliserad eller inte. Omständigheter som kan påverka bedömningen är bl.a. hur äganderätten till vissa anläggningsdelar är fördelad mellan fjärrvärmeleverantören och fjärrvärmekunden samt hur gärningsmannen går till väga för att olovligen komma åt värmeenergin.
Om den olovliga åtkomsten av värmeenergi sker genom manipulation av värmeenergimätaren angrips en installation som ägs av leverantören i regel genom åtgärder med en eller flera av mätarens delar. Åtgärderna kan innebära att en av mätarens delar skadas så att mätarens funktion att beräkna förbrukad eller använd värmeenergi m.m. upphör eller begränsas. Beroende på hur manipulationen av mätaren sker kan gärningen alltså vara att bedöma åtminstone som någon form av skadegörelsebrott, dvs. skadegörelse eller åverkan.
Även andra åtgärder som inte skadar mätaren eller någon av dess delar innebär en manipulation av densamma, t.ex. att koppla från strömförsörjningen till mätaren. Genom manipulationerna av värmeenergimätaren har kunden i sådant fall tagit sig tillgång till mer värmeenergi än vad mätaren faktiskt visar att kunden har förbrukat eller använt. Ett sådant förfarande med vätska eller gas kan likställas med ett tillgreppsbrott. Det förmedlande ämne som används i fjärrvärme- eller fjärrkylesystemen i landet, i princip uteslutande vatten, kan alltså utgöra ett tillgreppsobjekt. En central fråga blir då om någon kan anses ha besittning även till den värmeenergi som finns i de aktuella systemen. Mot bakgrund av att besittningsbegreppet redan som sådant är omstritt kan det vara svårt att få ett entydigt svar på denna fråga. I likhet med vad som gäller för elektrisk ström kan man dock knappast tala om att man kan ha besittning till den värmeenergi som flödar fram i fjärrvärme- eller fjärrkyleledningarna.1 Det är därför i princip uteslutet att behandla värmeenergin i vattnet som en sådan konkret sak som kan bli föremål för ett tillgreppsbrott i form av stöld eller egenmäktigt förfarande.
Till följd av manipulationen med värmeenergimätaren kommer leverantören endast att kräva betalning för en del av dennes rättmätiga fordran på kunden, nämligen den del som stöds av vad mätaren visar, och underlåta att kräva betalning för resterande del. Genom manipulationerna vilseleds alltså leverantören till underlåtenhet att kräva in sin fordran. Det kan därför med viss möjlighet
1 Jfr Jareborg, ”Brotten II”, 2:a uppl., 1986, s. 125.
221
| Olovliga åtkomster av värmeenergi | SOU 2004:136 |
till framgång hävdas att en del av de åtgärder som innebär manipulation av värmeenergimätare skulle kunna innebära att gärningen blir att bedöma som bedrägeri.2
När det gäller olovligt brukande har det i doktrinen förts fram åsikten att bestämmelsen om olovlig kraftavledning egentligen är överflödig såvitt gäller brukande av lösa saker eftersom ett avledande av elektrisk ström väl är att betrakta som ett brukande av den elektriska anläggningen.3 Det är tänkbart att anlägga motsvarande synsätt i fråga om olovliga värmeenergiåtkomster från en fjärrvärme- eller fjärrkyleanläggning. Uppfattningen står dock inte oemotsagd.
En fjärrvärme- eller fjärrkyleanläggning utgör i Sverige i princip uteslutande ett slutet system. Ledningarna fram till leveranspunkt ägs huvudsakligen av leverantören. Det kan därför med visst fog hävdas att det är fråga om en anläggning som kan utgöra annans sak och som sådan brukas.
Brukandet av en fjärrvärme- eller fjärrkyleanläggning, liksom en elanläggning, sker med stöd av ett avtal och är därför, som utgångspunkt, inte olovligt. Vid användning under avtalstiden på annat än avtalat sätt kan dock fråga uppkomma om användningen även kan föranleda ett straffrättsligt ansvar för olovligt brukande. Med hänsyn till den bristande civilrättsliga och straffrättsliga överensstämmelsen behöver så inte med nödvändighet vara fallet. Frågan avgörs av den överenskommelse som träffats mellan fjärrvärmeleverantören och fjärrvärmekunden. Någon sådan fråga synes inte ha prövats rättsligt. Det får dock anses som möjligt att ett olovligt brukande är för handen vid olovliga värmeenergiåtkomster inom ett avtalsförhållande. Att så kan vara fallet utanför ett avtalsförhållande är mer tydligt.
Vid olovliga åtkomster av värmeenergi genom förbikopplingar av värmeenergimätare görs, beroende på hur avtalsförhållandena ser ut, eventuellt ingrepp på den anläggning som tillhör fjärrvärmeleverantören men som finns i kundens omedelbara besittning. Förbikopplingen innebär då ett fysiskt angrepp på huvudsakligen framledningen till och returledningen från fjärrvärmecentralen i form av t.ex. håltagning i rör med efterföljande inkoppling av nytt rör. En sådan inkoppling kan därför – beroende på vem som äger de aktuella anläggningsdelarna – inbegripa ett skadegörelsebrott, dvs. skadegörelse eller åverkan.
2Jfr Högsta domstolens uttalande i rättsfallet NJA 1984 s. 512.
3Jfr Jareborg, a.a., s. 125.
222
| SOU 2004:136 | Olovliga åtkomster av värmeenergi |
Genom att koppla sig förbi värmeenergimätaren kommer kunden, liksom i manipulationsfallen, i åtnjutande av värmeenergi utan att betala för den. I likhet med vad ovan anförts kan denna olovliga åtkomst av värmeenergi knappast utgöra ett tillgreppsbrott. Någon annan form av besittningsrubbning i förhållande till värmeenergin kan förfarandet rimligen inte heller medföra. Något tillgreppsbrott torde därför inte kunna komma i fråga. I förbikopplingsfallen kan det dock finnas omständigheter som medför att gärningen kan bedömas som ett vilseledande till underlåtenhet att kräva in fordran på förbrukad värmeenergi. Med andra ord kan en sådan gärning vara straffbar som bedrägeri.
Vad gäller olovliga värmeenergiåtkomster genom avtappning av vatten ur fjärrvärme- eller fjärrkylesystemet krävs någon form av fysiskt angrepp på befintliga ledningar. I detta fall tillgrips såväl det förmedlande vattnet som den värmeenergi som vattnet innehåller. Vatten utgör en vätska som kan utgöra ett tillgreppsobjekt. Genom att vattnet dessutom befinner sig i ett slutet fjärrvärmesystem får fjärrvärmeleverantören nog anses ha besittning till detta. Vattnet och värmeenergin konsumeras ofta efter uttaget vilket innebär att tillägnelseuppsåtet får anses vara uppfyllt. Det finns alltså möjligheter att kunna bestraffa ett sådant avtappningsförfarande som stöld eller, om tillägnelseuppsåt saknas, egenmäktigt förfarande. I den mån ansvar inte skulle föreligga för stöld kan eventuellt ansvar för olovligt brukande kunna förekomma. Förfarandet inbegriper troligen också ett fysiskt angrepp på fjärrvärme- eller fjärrkyleledningarna varför fråga även kan vara om ett skadegörelsebrott.
Även andra former av avledande av värmeenergi kan vara kriminaliserade i dag. Genom att avlägsna den rörisolering som skall förhindra värmebortfall från fjärrvärmesystemet kan ett skadegörelsebrott vara för handen. Avgörande blir i dessa fall vem som äger de avisolerade rörledningarna. Äger kunden rörledningarna kan ansvar för skadegörelse i normalfallet inte uppkomma.
Det finns fall av utnyttjande och konsumtion av värmeenergi i fjärrvärmenätet som är än mer svårbedömda. Sådana fall kan vara att markvärmepumpar används och förläggs i nära anslutning till fjärrvärmeledningar. Fjärrvärmeledningarnas värme blir då värmepumpens värmekälla. Åtgärden innebär att man i någon mån konsumerar värmeenergi ur fjärrvärmesystemet utan att vidta fysiska eller andra ingrepp på fjärrvärmenätet eller dess anläggningar. Gärningsmannen har i ett sådant fall egentligen olovligen sänkt temperaturen i fjärrvärmenätets hetvatten och tillgodogjort sig viss
223
| Olovliga åtkomster av värmeenergi | SOU 2004:136 |
mängd värmeenergi från fjärrvärmenätet. Det kan argumenteras för att det, i vart fall när åtkomsten sker genom åtgärd i rörgrav eller liknande, skulle kunna vara fråga om ett olovligt brukande av fjärrvärmeanläggningen.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att många tillvägagångssätt vid olovliga åtkomster av värmeenergi från fjärrvärme- eller fjärrkylesystemet i någon mån är kriminaliserade redan i dag. Det förekommer dock klara avgränsningssvårigheter i fråga om rubriceringen av en gärning som tar sikte på själva åtkomsten av värmeenergin och inte endast avser de fysiska åtgärder som krävs för åtkomsten. Det får även, i anledning av den relativt sparsamma rättstillämpningen på området, anses råda viss osäkerhet om alla tillvägagångssätt kan föranleda straffansvar.
9.5Finns det skäl att införa en speciell kriminalisering av olovliga värmeenergiåtkomster?
Under utredningens arbete har det framkommit olika uppfattningar om i vilken utsträckning olovliga värmeenergiåtkomster sker. De gärningar som innebär olovliga åtkomster av värmeenergi medför dock en förmögenhetsöverföring från leverantörerna av värmeenergin till dem som olovligen låter sig komma i åtnjutande av värmeenergin utan att betala för den. Huvudkategorin av drabbade utgörs alltså av leverantörerna som investerar i anläggningar, bränslen m.m. för att producera värme eller kyla och de får, genom de olovliga åtgärderna, inte full betalning för den värmeenergi som kunderna konsumerar ur fjärrvärme- eller fjärrkylesystemet.
Genom de olovliga värmeenergiåtkomsterna kan i andra hand och indirekt kundkollektivet också drabbas. Kunderna kan drabbas genom att de får betala även för den värmeenergi som någon annan olovligen avleder från systemet. Det finns skäl att anta att såväl leverantörssom kundkollektivet, liksom gäller för de drabbade av olovliga kraftavledningar, anser det befogat att förfarandena i fråga är kriminaliserade.
Det kan även konstateras att de handlingar som avses med olovliga åtkomster av värmeenergi i viss utsträckning redan är kriminaliserade i dag. Samhället har således funnit att förfaringssättet, att olovligen bereda sig åtkomst av värmeenergi utan att betala för den, inte är acceptabelt och att förfarandet bör vara kriminaliserat. Några trovärdiga alternativ till ett sådant straffhot finns därför
224
| SOU 2004:136 | Olovliga åtkomster av värmeenergi |
egentligen inte. Det finns mot denna bakgrund starka skäl som talar för att olovliga värmeenergiåtkomster skall vara föremål för kriminalisering, att straffhotet bör kunna vara tillräckligt för att motverka att handlingen utförs och att det finns möjligheter att i önskad omfattning ingripa mot handlingar som ändå vidtas.
Till detta kommer att det ifrågavarande handlingssättet företer stora likheter med olovlig kraftavledning som i systematisk ordning inordnats i brottsbalken som ett tillgreppsbrott. Sistnämnda brott inbegriper alla typer av förfaranden som innebär avledning av elektrisk ström, oavsett tillvägagångssätt. Det kan därför argumenteras för att även olovliga värmeenergiåtkomster, för att straffsystemet skall anses som rättvist, på likadant eller likartat sätt bör vara föremål för kriminalisering.
Även om dagens kriminalisering får anses ge vid handen att de aktuella olovliga förfarandena med värmeenergi i stort bör kunna angripas med den gällande straffrättsliga regleringen förekommer det en osäkerhet över om alla handlingar som innebär olovliga värmeenergiåtkomster kan angripas med befintlig reglering. Vidare finns det en viss osäkerhet i fråga om hur ett sådant handlingssätt skall rubriceras. Det finns därför skäl att överväga om det bör införas en samlande straffrättslig reglering i likhet med vad som gäller för olovlig kraftavledning. En sådan reglering har vissa fördelar med sig.
Osäkerheten i rubriceringen av ett olovligt förfarande med värmeenergi och därmed vilket brott som en gärningsman kan fällas för är inte tillfredsställande. För gärningsmannen kan det onekligen ha betydelse vilket brott denne fälls för då straffskalorna för de tänkbara brotten i någon mån skiljer sig från varandra. Om gärningsmannen fälls till ansvar för bedrägeri skall denne dömas till fängelse i högst två år medan den som döms för olovligt brukande även kan dömas till den lindrigare påföljden böter.
Det kan te sig olyckligt att olovliga åtkomster av värmeenergi kan komma att ha olika straffvärde och föranleda olika påföljder beroende av hur gärningsmannen handlat för att komma i åtnjutande av värmeenergin. Dessutom kan en avvikelse i straffvärde uppkomma även i förhållande till motsvarande handlingssätt vad gäller åtkomst av elenergi. Några bärande skäl att så skall vara fallet kan jag inte finna. Snarare borde straffvärdet för olovlig kraftavledning – som ju är relativt näraliggande de olovliga värmeenergiåtkomster jag nu vill förebygga och kriminalisera – ge en bra indikation på det straffvärde som borde komma i fråga även för dessa
225
| Olovliga åtkomster av värmeenergi | SOU 2004:136 |
olovliga värmeenergiåtkomster. I sammanhanget kan nämnas att straffvärdet för olovlig kraftavledning överensstämmer med straffvärdet för olovligt brukande, såväl vid normalgraden som vid den kvalificerade grova graden av brottet.
För att undvika oklarheter i gränsdragningshänseende och olika straffvärden för samma typ av brottslighet samt som en följd av brottets säregna beskaffenhet, finns det enligt min mening övervägande skäl att – i likhet med vad som anfördes till stöd för införandet av bestämmelsen om olovlig kraftavledning – ta upp även olovliga värmeenergiåtkomster i en egen straffbestämmelse. I det fall det värmeenergibärande mediet tillgrips bör alltså inte dömas för stöld utan endast för olovlig avledning av värmeenergi om syftet var att tillgripa eller komma i åtnjutande av värmeenergin i vattnet.
En sådan ny straffbestämmelse skall ta sikte på olovliga värmeenergiåtkomster som sker ur ett fjärrvärme- eller till ett fjärrkylesystem. Det bör klart framgå av straffbestämmelsen att avledning av obunden värmeenergi, t.ex. mellan lägenheter i en fastighet, eller bunden sådan ur ett annat rörledningsnät som inte användes för distribution av värme eller kyla, t.ex. avloppsnät, inte omfattas av straffbestämmelsen. Straffvärdet för normalgraden av värmestölder bör överensstämma med vad som gäller för det näraliggande brottet olovlig kraftavledning.
Med hänsyn till att även olovliga värmeenergiåtkomster kan ske systematiskt och avse stora värden, kan brottet vara ett brott med högt straffvärde. Det bör därför finnas en grov form av brottet som i svårighetshänseende bör jämställas med grov olovlig kraftavledning. Den grova formen av olovlig värmeenergiåtkomst skall vara reserverad för brottslighet som utförts systematiskt eller avsett betydande värden eller gärningar där gärningsmannen visat mycket stor förslagenhet.
Det är också så att det föreligger en skillnad i förhållande till olovlig kraftavledning genom att värmeenergiåtkomster kan vara av mer lindrig karaktär och förekomma i speciella former. Det kan i vissa fall te sig väl strängt att belägga dessa fall med straff. Det kan därför diskuteras om olovliga värmeenergiåtkomster av mindre allvarlig art bör behandlas inom ramen för straffprocessen. Jag anser att jag i nuläget bör lämna en ventil som undantar mindre värmeenergipåverkan i fjärrvärme- eller fjärrkylenäten från det straffbara området.
226
| SOU 2004:136 | Olovliga åtkomster av värmeenergi |
Brottet olovlig kraftavledning är kriminaliserat på försöks- och förberedelsestadiet. Det aktuella brottet olovlig värmeenergiavledning är likartat förstnämnda brott och kan inte anses vara av så ringa art att det inte skall vara möjligt att ingripa redan innan brottet fullbordas. Det finns således tillräckliga skäl att även straffbelägga olovlig värmeenergiavledning redan på försöks- och förberedelsestadierna. Däremot finns det inte skäl att straffbelägga stämpling till eller underlåtenhet att avslöja sådant brott.
227
10Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag
Enligt 14 § kommittéförordningen (1998:1474) skall jag i mitt arbete redovisa såväl ekonomiska som andra konsekvenser för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda av de förslag som läggs fram i detta betänkande. Om jag skulle finna att de förslag jag lägger fram innebär en kostnadsökning eller en intäktsminskning för det allmänna skall även förslag till finansiering lämnas.
Av 15 § samma förordning följer att även förslagens konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, sysselsättningen och den offentliga servicen, små företags förutsättningar, jämställdheten mellan kvinnor och män samt de integrationspolitiska målen skall bedömas.
Jag anser att mina förslag främst påverkar Statens energimyndighet (Energimyndigheten) samt fjärrvärme- och fjärrkyleföretagen, men att också Konsumentverket och de allmänna domstolarna berörs till liten del.
10.1Små företags villkor
Syftet och sättet för utförande av den konsekvensanalys som jag har att utföra för att avgöra vilka konsekvenserna av mina förslag blir för mindre företag styrs av förordningen (1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers effekter för små företags villkor. Vad som särskilt skall belysas är små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga och villkor i övrigt.
I enlighet med utredningsdirektiven har kontakt tagits med och synpunkter inhämtats från Näringslivets Regelnämnd (NNR). Vi har under utredningens gång även haft kontakt bl.a. med företrädare för branschföreningarna Svensk Fjärrvärme och Svenskt Näringsliv.
229
| Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag | SOU 2004:136 |
De som påverkas av utredningens nu framlagda förslag är i huvudsak samma företag som påverkades av förslagen i delbetänkandet, dvs. de företag som bedriver fjärrvärmeverksamhet. Därutöver tillkommer att de företag som bedriver fjärrkyleverksamhet också omfattas av regleringen. Många av företagen är av den storleken att de är att anse som mindre företag.
10.1.1Konsekvenser av regleringen om särredovisning
De företag som bedriver fjärrvärme- och fjärrkyleverksamhet omfattas redan i dag av regler om redovisning och bokföring, huvudsakligen genom regleringen i bokföringslagen (1999:1078) och årsredovisningslagen (1995:1554). Utöver dessa regler ställs genom regleringen om affärsmässighet och särredovisning i ellagen (1997:857) krav på flertalet fjärrvärmeföretag att de även skall iaktta viss form av särredovisning.1 Den regleringen är tillämplig på fjärrvärmeverksamhet som bedrivs i kommunala bolag. Det bör dock noteras att kravet på särredovisning i ellagen avser den samlade verksamheten som bedrivs på affärsmässig grund, dvs. en samredovisning får ske av ett företagets t.ex. elproduktions- och elhandelsverksamhet samt fjärrvärmeverksamhet. Det förslag om särredovisning som läggs fram innebär en skärpning av gällande bestämmelser.
Förslaget i denna del har vunnit stöd och funnits rimligt av samtliga remissinstanser som kommenterat det.
Av en på mitt uppdrag utarbetad studie framgår att ungefär hälften av de drygt 220 fjärrvärmeföretagen bedriver enbart fjärrvärmeverksamhet.2 Ett drygt hundratal fjärrvärmeföretag redovisar alltså redan fjärrvärmeverksamheten för sig och påverkas därför inte av mitt förslag om särredovisning. I denna grupp återfinns oftast också de allra minsta företagen, som ju är de som skulle kunna uppleva en särredovisning som speciellt betungande. Till detta kommer att många företag också redan i dag av affärsmässiga skäl väljer att särskilja fjärrvärmeverksamheten i den egna redovisningen.
Den personal som finns inom fjärrvärmeföretagen bör kunna sköta även den utökade redovisningsskyldighet som följer av kravet
1Se 3 kap. 2 § ellagen (1997:857).
2ECON Analys AB, ”Gemensamma ledningsfunktioner i energisektorn”, PM N
230
| SOU 2004:136 | Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag |
på särredovisning. Något större behov av personella eller ekonomiska resurstillskott kan jag därför inte bedöma att detta förslag föranleder. Det är därför min uppfattning att ett krav på särredovisning inte bör innebära annat än en mindre administrativ börda för berörda företag, dvs. inte heller för de mindre företagen. Några mer än marginella administrativa, praktiska eller andra åtgärder torde därför små företag inte behöva vidta.
Fjärrkyla kommer genom mitt förslag i detta betänkande att regleras och omfattas av särredovisningsskyldigheten. Jag kan inte heller för dessa företags del se att detta förhållande kan medföra några särskilda konsekvenser för mindre företag. Redan i dag bör det ske någon form av särredovisning av verksamhets- eller affärsområdena. Inte heller särredovisningen av fjärrkyleverksamheten kommer alltså att medföra några betydelsefulla merkostnader för de små företagen.
10.1.2Konsekvenser av regleringen om juridisk och funktionell åtskillnad
I delbetänkandet uppskattades det totala antalet företag som kan komma att beröras av ett förslag om juridisk åtskillnad till drygt 55 företag, dvs. ett relativt begränsat antal företag. Med utökningen av tillämpningsområdet till att även omfatta fjärrkyleverksamhet kan antalet väntas öka något. Ökningen blir dock marginell mot bakgrund av att, såvitt utredningen erfarit, det är ovanligt att fjärrkyleverksamheter bedrivs separerade från de fjärrvärmeverksamheter som redan träffas av åtskillnadsregleringen i utredningens första delbetänkande. Det är vidare ovanligt, om det ens förekommer, att ett fjärrkyleföretag bedriver elmarknadsverksamhet utan att också bedriva fjärrvärmeverksamhet. De aktörer som bedriver fjärrkyleverksamhet omfattas därmed i princip redan av åtskillnadskravet i förhållande till elmarknadsverksamhet.
Kravet på funktionell åtskillnad mellan fjärrvärmeföretag och annat företag som bedriver elmarknadsverksamhet kommer att beröra något fler företag, dvs. mellan 75 och 100 företag. Även här kan tillkomma några renodlade fjärrkyleföretag som alltså inte bedriver sin verksamhet i ett fjärrvärmeföretag.
Sammantaget finns det, enligt den studie jag låtit utföra, en tendens att de minsta fjärrvärmeföretagen har en högre andel fjärrvärmeverksamhet och oftare bedriver enbart fjärrvärmeverksamhet
231
| Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag | SOU 2004:136 |
inom bolaget. Dessa företag berörs därför i mindre utsträckning av förslaget om juridisk separation. Däremot kan de komma att beröras av förslagen om funktionell åtskillnad. Här bör dock åter påpekas att det är vanligare att de företag som uteslutande bedriver fjärrvärmeverksamhet inte har gemensam ledning med företag som bedriver elmarknadsverksamhet. Det sagda gäller i hög grad även för fjärrkyleverksamhet. Jag har inte funnit anledning att nu göra någon annan bedömning än jag tidigare gjort i denna del.
Förslagen om åtskillnad kommer att innebära vissa merkostnader för de små företagen. Precis som konstaterades i delbetänkandet är det inte enkelt att uppskatta den administrativa merkostnaden för de företag som kommer att beröras av förslaget om juridisk separation. Merkostnaden kommer sannolikt att variera från fall till fall beroende på vilken lösning som väljs. Följande kan noteras.
Eftersom det dryga femtiotalet företag som träffas av regleringen om juridisk separation vanligen hanterar fjärrvärmeverksamheten som ett separat affärsområde med egen affärsområdeschef bör steget mot och följden av en juridisk separation inte bli alltför stor. De av vissa remissinstanser påpekade samordningsvinster som kan uppkomma genom gemensam administration, växel m.m. motverkas inte av det aktuella åtskillnadskravet. Dessa kostnader bör redan i dag allokeras mellan olika verksamhetsdelar eller affärsområden inom det åtskillnadspliktiga företaget och motsvarande fördelning bör även kunna användas efter en juridisk separation. För detta behöver bl.a. viss dokumentation upprättas som tydliggör t.ex. samarbetsformerna, arbetsgivaransvarsfrågor, kostnadsfördelningsfrågor m.m. Visst initialt administrativt arbete uppkommer därför onekligen för att hitta de för företagen lämpligaste organisationsformerna m.m. Sådan planerande verksamhet är normalt en del av den verksamhetsöversyn som vanligen sker i affärsmässiga företag och bör inte föranleda några hinder mot förslaget ur kostnadssynpunkt. Beroende på hur företagen väljer att utforma samverkansavtal, anställningsansvar för personal m.m. kan dock vissa merkostnader uppkomma. Köp av tjänster inom en koncern är under vissa förutsättningar undantagna från regler om offentlig upphandling. Den merkostnad som kan uppkomma till följd av den juridiska åtskillnad vi föreslår bör därför inte överskattas, men inte heller negligeras.
Den uppskattade merkostnaden för separata ledningsfunktioner är beroende av olika omständigheter, men kan enligt företagens egna uppskattningar i ovannämnda studie uppgå till ca en miljon
232
| SOU 2004:136 | Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag |
kronor. Den stora kostnaden kan hänföras till extern rekrytering av ny verkställande direktör. Om det är möjligt, vilket det torde kunna vara även i mindre företag, att internrekrytera en verkställande direktör kan kostnaderna begränsas betydligt. Verkställande direktören kan dessutom ges operativa uppgifter. En sådan ordning bör väl, speciellt för mindre och kostnadskänsliga företag, vara eftersträvansvärd, rimlig och affärsmässigt motiverad. Vid internrekrytering bör kostnaden för en ny verkställande direktör kunna stanna på en nivå motsvarande den för separata styrelsefunktioner, dvs. ett belopp understigande den samlade arvodeskostnaden som i den studie jag låtit utarbeta uppskattats till mellan 50 000 och 100 000 kronor per år.3
Jag bedömer alltjämt att det inte kan anses troligt att de mindre företagen måste externrekrytera verkställande direktör i någon större omfattning vid ett förbud mot gemensamma ledningsfunktioner. Det kan dock i enstaka fall förekomma svårigheter att internt inom organisationen hitta kompetenta kandidater till en sådan tjänst. I de fall det blir nödvändigt med externrekrytering kan kostnaderna antas öka med relativt betydande belopp, ställt i relation till omsättningen hos de mindre företagen. En ordning där externrekrytering sker i stället för att utnyttja de praktiska och ekonomiska fördelarna av att ha en operativ verkställande direktör är, speciellt hos företag med liten omsättning, inte affärsmässig eller kostnadseffektiv och bör undvikas. Eftersom även de mindre företagen oftast har en dominerande ställning på den marknad där de verkar har de möjlighet att övervältra kostnaden för ledningsfunktionerna på kundkollektivet, vilket ju har begränsade möjligheter att byta leverantör av värme när väl fjärrvärmen valts som uppvärmningsform. Detta utgör ju fjärrvärmens grundproblem sett ur ett kundperspektiv. Dessa två förhållanden innebär att möjligheten att få full kostnadstäckning eller tillfredsställande resultat i verksamheten är relativt god och understryks också av att fjärrvärmen kan anses vara en nyttighetsvara, vilken kunder (kan) har svårt från att avstå. Resultaten från ovannämnda studie indikerar också att det är vanligare bland de minsta företagen att dessa uteslutande bedriver fjärrvärmeverksamhet och för det fall gemensamma ledningsfunktioner finns med annat företag så handlar det ofta om gemensam ledning med ett annat fjärrvärmeföretag.
3 ECON Analys AB, a.a.
233
| Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag | SOU 2004:136 |
Merkostnaderna för företagen i anledning av den föreslagna regleringen om juridisk och funktionell åtskillnad måste vägas mot intresset av att trygga det inlåsta fjärrvärmekundkollektivet mot att de genom överprissättning i fjärrvärmeverksamheten kommer att finansiera verksamhet på elområdet. Jag kan inte se några fullt gångbara alternativ till den föreslagna lösningen på detta problem. Mot denna bakgrund gör jag alltjämt bedömningen att förslagen om juridisk och funktionell åtskillnad sammantagna inte kommer att förorsaka fjärrvärme- eller fjärrkyleföretagen så stora merkostnader att det finns skäl att av kostnadshänsyn avstå från den föreslagna regleringen.
Jag vidhåller även bedömningen att den ökade koncentration på elmarknaden som pågått sedan 1996 sannolikt kommer att fortsätta, men knappast påskyndas av ett förbud mot gemensamma ledningsfunktioner gentemot fjärrvärme- och fjärrkyleverksamhet. För fjärrvärme- och fjärrkyleverksamheternas del ser jag ingen sådan strukturell omvandling till nackdel för konkurrensen. Genom att ett byte till annan uppvärmningsform från fjärrvärme medför icke obetydliga svårigheter eller kostnader för en kund och att de lokalt verksamma fjärrvärme- och fjärrkyleaktörerna agerar ensamma inom sina respektive försörjningsnät, föreligger det goda förutsättningar att under rådande förhållanden ta ut nödvändig ersättning för att bedriva verksamheten vidare. Någon nämnvärd risk för ekonomisk utslagning uppkommer därför inte till följd av mina förslag i denna del. Inte heller kommer kundernas möjligheter att välja fjärrvärme- eller fjärrkyleleverantör – och därmed konkurrensen – att försämras till följd av förslagen. Det kommer ju alltjämt endast att finnas en fjärrvärmeaktör på varje lokal fjärrvärmemarknad.
Syftet med de föreslagna skärpta kraven på åtskillnad mellan elmarknadsverksamhet samt fjärrvärme- och fjärrkyleverksamhet är att motverka korssubventioneringar och konkurrenssnedvridningar. Kostnadsökningarna för företagen bör därför motsvaras av kostnadsbesparingar för speciellt fjärrvärmekunderna. Det är dock inte möjligt att uppskatta i vilken utsträckning dessa kostnadseffekter balanserar varandra.
Genomförandet av mina förslag i dessa delar kommer sammanfattningsvis att initialt leda till ökade kostnader hos fjärrvärme- och fjärrkyleföretagen. Jag bedömer att de bestående kostnadsökningarna blir lägre, men har inte närmare kunnat uppskatta dessa långsiktiga kostnadseffekter.
234
| SOU 2004:136 | Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag |
10.1.3Konsekvenser av regleringen om nyckeltalsredovisning
Mitt förslag i denna del innehåller ingen klar avgränsning av vilka uppgifter och i vilken omfattning uppgifter till grund för nyckeltalen skall lämnas in till energimyndigheten. Denna preciseringsfråga överlämnas till Energimyndigheten att hantera efter samråd med berörda intressenter. Uppgifterna i fråga bör dock finnas tillgängliga i varje företags verksamhet och torde därför inte förorsaka annat än mindre administrativa merkostnader för framtagande och inlämnande till Energimyndigheten en gång om året. Det kan också spåras en ökad arbetsinsats i de företag som har flera separata fjärrvärme- eller fjärrkylenät. För de små företagens del kommer därför redovisningen av nyckeltal att få vissa, om än mindre betydelsefulla, konsekvenser i kostnadshänseende.
10.1.4Konsekvenser av regleringen om avtalsvillkor
Det utarbetande av avtalsvillkor som jag föreslår att Energimyndigheten respektive Konsumentverket skall genomföra efter samråd med intressenterna på fjärrvärme- och fjärrkyleområdet bör inte i någon utsträckning belasta de mindre företagen. Jag kan inte se att framtagandet och tillämpningen av dessa avtalsvillkor kan förorsaka någon merkostnad för dessa. Tvärtom torde utarbetandet i viss utsträckning vara till hjälp för de mindre fjärrvärme- och fjärrkyleföretag som av t.ex. ekonomiska skäl inte själva har egen juridisk kompetens att tillgå inom företaget och som sådan även kunna medföra vissa kostnadsbesparingar, dock av ganska marginell karaktär.
10.1.5Konsekvenser av regleringen om förhandlingsrätt för kund
Mitt förslag i denna del ger kunderna en förhandlingsrätt efter begäran om det. Förslaget om förhandlingsrätt kan visserligen, trots branschens uppgifter om förekomsten av förhandlingar redan i dag, mycket väl komma att medföra ökade kostnader för kundtjänst, administration, telefonsamtal m.m. Jag vill nog gå så långt att jag hävdar att dessa kostnader sammantaget kan komma att öka i relativt stor utsträckning. Det är dock svårt att uppskatta storleken på kostnaderna.
235
Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag SOU 2004:136
Den förhandlingsverksamhet som sker i dag torde i hög utsträckning ta sikte på den situation att någon
I den mån det i dag förekommer kunder med avtal för viss tid eller kunder vilkas avtal slutar att gälla, t.ex. för att det sagts upp, bör dessa också i relativt stor utsträckning bli föremål för förhandling. Detta gäller speciellt om det finns några realistiska alternativ för kunden att välja som uppvärmningsform i stället för fjärrvärme. Även denna kategori av kunder kommer att innebära ett visst merarbete av relativt måttlig grad.
Förhandlingsrätten för kunder med löpande avtal utlöses genom att en ensidig villkorsändring genomförs. I den mån sådana avtal fortsätter att finnas kommer alltså förhandlingsskyldigheten för fjärrvärme- och fjärrkyleföretagen att öka i jämförelse med den administrativa informationsordning som i dag gäller vid genomförandet av de ensidiga villkorsändringarna. Det fanns under 2002 cirka 192 000 fjärrvärmeabonnemang fördelade på cirka 164 000 kunder med småhus och cirka 28 000 övriga kunder.4 Hur många av dessa som har avtal som löper tills vidare är oklart, men denna typ av avtal dominerar kraftigt enligt vad jag erfarit. Bedömningen som Svensk Fjärrvärme gjort är att antalet småhusabonnemang ökar med cirka 10 000 per år, medan övriga kundabonnemang ligger relativt konstant på ungefärligen samma nivå. Det skulle innebära att det i dag finns cirka 210 000 abonnenter som kan påkalla en förhandling.
Det genomsnittliga fjärrvärmeföretaget i Svensk Fjärrvärmes medlemskrets har, enligt uppgift från branschorganisationen, ca 1 230 avtal om fjärrvärmeleveranser. Med hänsyn till att det finns ett mindre
4 Uppgift från Svensk Fjärrvärme vars definition av småhus inkluderar kedjehus till skillnad från SCB:s definition.
236
| SOU 2004:136 | Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag |
antal riktigt stora leverantörer och ett stort antal mindre sådana är standardavvikelsen dock mycket stor i denna beräkning.
Det är i princip omöjligt att närmare uppskatta i vilken utsträckning som kunderna kommer att påkalla förhandling i en avtalssituation. Klart står dock att det rör sig om en mindre del av kundantalet. Det finns dessutom skäl att anta att de företag som har en större andel småhusägare som kunder kan komma att få en utökad börda jämfört med de företag som saknar eller har en mindre del sådana kunder.
I sammanhanget bör påpekas att företagen dessutom har stora möjligheter att genom egna åtgärder påverka förhandlingsutfallet. En åtgärd kan vara att frångå ensidigheten i avtalsförhållandet. En annan kan vara en mer kundorienterad verksamhet, t.ex. genom att aktivt skicka ut detaljerad information som förklarar varför prishöjningar eller andra villkorsändringar måste ske. På detta sätt kan företagen själva förebygga att det uppkommer ett större antal krav på förhandling om pris, anslutningens kapacitet och andra ensidiga villkorsändringar.
Redan i dag finns det informationskanaler inom de aktuella fjärrvärme- och fjärrkyleföretagens organisation, t.ex. genom kundtjänster m.m. Det är här min uppfattning att kunder till mindre företag verkar uppleva sig ha en bra och nära relation med sin lokala leverantör och därmed ha lättare att få kontakt, med möjlighet att diskutera problemfrågor. Oavsett hur det förhåller sig med detta har mindre företag med lokal anknytning och begränsad kundkrets redan i dag starka skäl att verka på ett mer kundorienterat sätt.
Oavsett vilka åtgärder företagen vidtar står det dock klart att rätten till förhandling kommer att påverka företagens verksamheter genom utökad administration relaterad till företagens kundtjänster och därmed följer också ökade kostnader. De mindre företagen levererar mindre än 230 GWh vilket uppskattningsvis kan sägas motsvara ett kundantal som i många fall väl understiger 1 000 stycken. Enligt min bedömning är det rimligt att anta att inte mer än tio procent av kunderna kommer att engagera sig mer aktivt i förhandlingarna. De allra flesta kommer att agera på ett mindre självständigt sätt. Många kunder kommer att förlita sig på att företagen tillämpar de offentliggjorda överenskommelserna med andra kunder generellt inom kundkategorin, speciellt om de tar sin grund i Fjärrvärmenämndens rekommendationer. Förhandlingar som beräknas ta två timmar i anspråk i genomsnitt skulle alltså medföra en
237
| Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag | SOU 2004:136 |
ökad arbetsbörda med cirka 200 timmar – dvs. fem arbetsveckor – för de mindre företagen. För de leverantörer som har ett större antal småhusägare kan bördan bli något större i jämförelse med de leverantörer som saknar eller har mindre andel småhusägare i kundkretsen. Med ett mer kundorienterat eller förebyggande handlingssätt från företagens sida bedömer jag att kostnadsökningen för de mindre företagen, dvs. för de som levererar upp till 230 GWh fjärrvärmeenergi, i genomsnitt kan motsvara närmare en halv årsarbetskraft och vara bestående.
10.1.6Konsekvenser av regleringen om medling och tvistlösning
Den medling som skall genomföras som ett slutsteg i den förhandlingsordning som jag föreslår, utgör ett nytt och oprövat moment på fjärrvärmeområdet. Förfarandet kommer därför, i den mån det kommer att tillämpas, att kräva att de mindre företagen vidtar åtgärder som för närvarande inte förekommer i deras verksamhet.
Beroende på hur företaget agerar kan det även i denna situation påverka i vilken utsträckning som medlingsförfarandet kommer att användas, t.ex. genom ökad information m.m. Skulle medlingsförfarandet ändå komma att tas i anspråk bör det dock, enligt min mening, vara så att endast ett mindre antal av de påbörjade förhandlingarna går så långt som till en medlingssituation. Utformningen av medlingsförfarandet innebär en press på parterna att komma överens innan Fjärrvärmenämnden tar ställning till problemfrågan genom en rekommendation som blir offentligt tillgänglig. Det kan dock inte uteslutas att kostnader kommer att uppkomma. Dessa bör dock inte bli högre än att de kan omfattas av den ytterligare halva årsarbetskraft som behöver tillskjutas som en konsekvens av förhandlingsordningen.
I fråga om den tvistlösningsmöjlighet som jag föreslår kan kort sägas att den utgör ett komplement till de möjligheter till tvistlösning som förekommer redan i dag. Med hänsyn till enkelheten och den ökade möjligheten till snabbare och friare prövning av en tvistefråga som förslaget innebär, är det troligt att företagen kan tvingas att hantera fler ärenden om tvistlösning som sker av tredje part än vad som är fallet i dag.
I likhet med vad som gäller för förhandlingsordningen kan småföretagen själva i stor utsträckning styra denna kostnadspost
238
| SOU 2004:136 | Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag |
genom ett korrekt och bra uppträdande mot kunderna. De frågeställningar som kan komma att underkastas Fjärrvärmenämndens tvistlösande funktion tas i dag om hand av företagen internt i stor utsträckning. Det kan gälla ansvarsfrågor för bl.a. skador i samband med grävning i gator som inte är uppmärkta på rätt sätt eller fel i leverans genom att fjärrvärmeföretaget inte har hållit avtalat tryck, temperatur eller flöde. Klagomålshantering förekommer redan inom varje fjärrvärme- eller fjärrkyleföretag. Normalt hanteras sådana frågor oftast av en högre tjänsteman inom organisationen och en utredning görs nästan alltid. Det är inte troligt att antalet klagomål i anledning av ett fjärrvärmeavtal kommer att påverkas av mina förslag.
Fakturafrågor tillhör den kategori av ärenden som Fjärrvärmenämnden kan pröva på begäran av part. Det är naturligt och vanligt att kunder ringer till sin fjärrvärme- eller fjärrkyleleverantör och framför synpunkter på fakturor. De allra flesta fall torde vara av enklare beskaffenhet och kunna redas upp per telefon. De mer svårhanterade fall som uppkommer följs normalt upp av företaget med en utredning utförd av företagets kundtjänst. Inte heller i denna del kommer mina förslag att innebära någon förändring av antalet fakturaärenden.
Vad mina förslag innebär är en ökad möjlighet till prövning av tvistefrågor i avtalsförhållandet vilka i dagsläget, av olika skäl, inte blir föremål för någon prövning av en neutral tredje part. Det är detta tillkommande moment som medför konsekvenser för de mindre företagen. Därmed kan visst merarbete uppkomma för de mindre företagen, speciellt de som inte har egen juristkompetens inom organisationen.
Det saknas närmare uppgifter om i vilken utsträckning som fjärrvärme- eller fjärrkyletvister förekommer. Det finns skäl att anta att antalet tvister i anledning av klagomål m.m. kan hållas ganska begränsat med ett ökat kundorienterande handlingssätt. Det är dock ofrånkomligt att vissa svårbedömda merkostnader kommer att uppkomma.
De kostnader som tvistlösningsordningen medför kan sett i sitt sammanhang inte vara av sådan dignitet att de kan väga särskilt tungt vid en avvägning av den nytta för kunderna som uppkommer med ordningen. Dessutom bör beaktas att mitt förslag kan och, enligt min bedömning, i viss mån kommer att få den effekten att fjärrvärme- och fjärrkyleföretagen får ökade intäkter genom att fler ansluter sig till följd av den ökade trygghet i valet av uppvärm-
239
| Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag | SOU 2004:136 |
ningsform som de kommer att känna med den föreslagna tvistlösningsordningen. Det är dock svårt att förutsäga om kostnaderna med förfarandet kommer att balansera de förväntade intäktsökningarna. I vart fall kommer inte tvistlösningsordningen att medföra några avgörande och mer än måttliga merkostnader för de mindre företag som redan i dag är kundorienterade.
10.1.7Konsekvenser av regleringen om olovlig värmeenergiavledning
Den föreslagna regleringen om kriminalisering av olovliga värmeenergiavledningar kommer enligt min bedömning inte att medföra några förändringar för de mindre företagens verksamheter.
10.1.8Sammanfattande bedömning
Jag har samrått med Näringslivets Regelnämnd som bedömt att konsekvensanalysen i huvudsak uppfyller de krav som kan ställas på en sådan och är bra. Nämnden har dock efterlyst en uppskattning av de sammantagna kostnaderna av förslagen för ett småföretag i branschen. En sådan låter sig dock inte göras med någon lätthet mot bakgrund av att företagens förutsättningar är så väldigt olika. Det kan alltså inte bli fråga om annat än grova genomsnittliga uppskattningar.
De allra minsta företagen torde enligt min bedömning av kostnadsskäl vara mer benägna att redan i dag ha operativt verksamma verkställande direktörer än större företag. Vidare har jag under arbetets gång erhållit uppfattningen att kostnaden för den verkställande direktören i ett företag som träffas av de åtskillnadsregler jag föreslår, i stor utsträckning redan belastar fjärrvärmeverksamheten. De mindre fjärrvärmeföretagen drabbas då inte av någon utökad kostnad för en verkställande direktör. Denna kostnad drabbar då i stället de företag som bedriver elmarknadsverksamhet. Dessa företag träffas dock inte av de övriga åtgärderna i mitt åtgärdspaket och därmed inte heller av de därmed sammanhängande kostnaderna.
De merkostnader som jag förutspår kommer att uppkomma i anledning av mitt åtgärdspaket för ett förstärkt kundskydd kommer inte heller att medföra att företagen riskerar att slås ut.
240
| SOU 2004:136 | Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag |
Min bedömning är att de sammantagna kostnadsökningarna för mindre företag ytterst och i värsta fall bör stanna vid en kostnad som kan beräknas till maximalt 1,5 miljoner kronor. Jag är dock övertygad om att de flesta mindre företag kommer, som brukligt är, att i större omfattning omorganisera och omprioritera verksamheten i stället för att nyanställa. Det är därför min uppfattning att kostnaderna i genomsnitt kan bedömas bli betydligt lägre. En något så när realistisk bedömning bör kunna stanna vid att företagens rationaliseringsåtgärder m.m. kommer att spara i vart fall en halv miljon kronor. Det skulle leda till en uppskattad sammantagen genomsnittlig kostnad i underkant av en miljon kronor.
Näringslivets Regelnämnd har också framfört synpunkten att det inte finns någon spärr mot vad man skulle kunna kalla
10.2Konsekvenser för det allmänna
10.2.1Tillsynsmyndigheten
Tillsynsverksamheten
Energimyndigheten har redan i dag till uppgift att utöva tillsyn enligt bestämmelserna i ellagen. Mitt förslag om särredovisning av fjärrvärme- och fjärrkyleverksamhet innebär en viss utvidgning av myndighetens befintliga tillsynsuppgifter. Denna utvidgning är dock av sådan karaktär att den bör gå att på ett effektivt sätt samordna med redan befintliga tillsynsuppgifter.
Som utredningen konstaterade i det tidigare delbetänkandet krävs att den ekonomiska aktivitet som kan hänföras till fjärrvärmeverksamhet varje år bryts ut och sammanställs i en årsrapport
241
| Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag | SOU 2004:136 |
och skickas in till myndigheten för att tillsynen skall kunna utföras effektivt. I det betänkandet uppskattades Energimyndighetens behov av ytterligare resurser för tillsyn av fjärrvärmeverksamhet till omkring två årsarbetskrafter eller till ca en miljon kronor. Det nu föreslagna åtgärdspaketet kommer att innebära ett ytterligare något ökat resursbehov hos Energimyndigheten för tillsynsverksamheten.
Till det tillskott av personal som jag bedömer behövs för hanteringen av särredovisningstillsynen bör även göras tillskott med personella resurser för att ta hand om de till särredovisningen kopplade nyckeltalsredovisningarna och det utvecklande arbete som Energimyndigheten föreslås få i fråga om en modell till hjälp för bedömningen av om ett fjärrvärmepris är oskäligt eller inte. Ett sådant tillskott bör kunna stanna vid en årsarbetskraft utöver de två nämnda. Visserligen kan resurstillskottet initialt vara större under den tid som arbete sker med analysmodellen. Detta är dock inte bestående vilket måste beaktas vid bedömningen av hur stort resurstillskottet bör vara för framtiden.
Den finansiering av det ökade resursbehovet hos Energimyndigheten som vi föreslår i kapitel 11 innebär ett ökat avgiftsuttag hos energiföretagen. Avgifterna förutsätts komma att fördelas konkurrensneutralt, varför företagens verksamheter inte bör påverkas nämnvärt.
Fjärrvärmenämnden
Fjärrvärmenämnden utgör en del under Energimyndigheten. Nödvändig personal i form av en administrativ avdelning, som sköter bl.a. ärenderegistrering, planering, personaladministration och ekonomi, behöver därför inte särskilt inrättas.
Behovet av personal, såväl ledamöter som kanslipersonal, styrs i stor utsträckning av vilken mängd ärenden som nämnden har att handlägga. Det är förenat med stora svårigheter att närmare kunna bedöma vilken belastning som Fjärrvärmenämnden kommer att få. Fjärrvärmenämnden har vissa likheter med Allmänna reklamationsnämnden. Det kan därför finnas skäl att se närmare på hur belastningen på den nämnden ser ut. Det kan även finnas skäl att ta intryck av den tillsynsordning som gäller i Danmark vid bedömningen av antalet tvister som kan underkastas Fjärrvärmenämndens prövning.
242
| SOU 2004:136 | Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag |
Antalet ärenden i Fjärrvärmenämnden
Allmänna reklamationsnämnden handlägger på sin bostadsavdelning ärenden om varor och tjänster som rör bostäder och elleveranser. Under de senaste åren har antalet inkomna ärenden till avdelningen uppgått till närmare 1 000 stycken per år. Därtill kommer att drygt en tredjedel av alla inkomna ärenden under år 2003 avvisades, huvudsakligen på grund av att ärendena inte lämpade sig för eller rörde sådana tjänster som är undantagna från nämndens prövning.5 Den ärendetyp som har ökat mest på bostadsavdelningen rör elleveranser. Antalet sådana ärenden har under år 2003 ökat med mer än 50 procent. Det framgår dock inte hur stor andel av bostadsavdelningens ärenden som rör elleveranser.
Energitilsynet er en opartisk myndighet i Danmark med uppgift att reglera de danska monopolföretagens priser och leveransvillkor på energiområdet.6 Till Energitilsynets arbetsuppgifter hör att utöva en tillsyns- och klagofunktion på energiområdet motsvarande den som Energimyndigheten utför på elområdet. Detta sker genom att Energitilsynet behandlar och avgör principiella ärenden och ärenden av väsentligt samhälleligt eller ekonomiskt intresse på energiområdet.7 Energitilsynets avgöranden kan överklagas till Energiklagenævnet. Det är Energitilsynets sekretariat som bereder ärenden för avgörande av Energitilsynet, sörjer för att parterna informeras om avgörandena och att avgörandena offentliggörs. Därutöver avgör sekretariatet även mer rutinmässiga ärenden efter praxis och riktlinjer som Energitilsynet lägger fast.
Energitilsynet tog allt som allt emot 1 028 inkomna ärenden på energiområdet under år 2003. Normalt håller Energitilsynet möte en gång i månaden. Under år 2003 föredrogs sammanlagt 57 ärenden till beslut i Energitilsynet, varav 13 ärenden rörde värmefrågor. Handläggningstiden föll till knappt sex månader under det året.
5Enligt 1 § Allmänna reklamationsnämndens föreskrifter om tvister som inte prövas av nämnden, KOVFS 2004:4, undantas tvister som rör elleveranser, i den mån tvisten avser förbrukning av elektrisk ström eller skäligheten av debiterade nätavgifter, från nämndens prövningsverksamhet.
6Fjärrvärmepriset är föremål för reglering i Danmark. Enligt 20 och 20 a §§ lov nr. 382 af 13. juni 1990 om varmeforsyning skall bl.a. fjärrvärmepriset bestämmas inom vissa intäktsramar som sätts fast med utgångspunkt i att vissa angivna omkostnader skall få täckas vid en effektiv drift av anläggningen.
7För civilrättslig prövning är huvudsakligen konsumenter hänvisade till bl.a. den nyinrättade Ankenævnet på energiområdet som är en privat klagonämnd upprättad av energibranschen (Dansk Energi, DONG, HNG/NGMN, Naturgas Fyn og Dansk Fjernvarme [DF]) och Forbrugerrådet. Ett klagomål kan som huvudregel bara behandlas, om klaganden har ett civilrättsligt krav, som kan bestämmas till ett pengabelopp. Klagomål över dålig service, uppförande, marknadsföring m.m. kan inte behandlas.
243
| Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag | SOU 2004:136 |
Sekretariatet avgjorde under samma år totalt 714 ärenden, oklart hur många som gällde värmeområdet. Under år 2002 avgjordes dock 879 ärenden, varav 133 gällde värme. Lika många värmeärenden avgjordes år 2001. Den genomsnittliga handläggningstiden för ett ärende uppgick år 2003 till fyra månader.
Med hänsyn till att det finns betydligt fler elabonnemang att tvista kring än det finns fjärrvärme- och fjärrkyleabonnemang är det rimligt att anta det inte kommer att uppstå lika många fjärrvärme- eller fjärrkyletvister som tvister om elleveranser. De ärenden som kommer att handläggas av Fjärrvärmenämnden är dock inte begränsade till konsumenttvister. Jag bedömer att ärendetillströmningen till Fjärrvärmenämnden kommer att väl understiga antalet ärenden som inkommit till Allmänna reklamationsnämndens bostadsavdelning. För att undvika att nämnden översköljs med ärenden föreslås dessutom en möjlighet att om det visar sig nödvändigt införa en begränsning i form av en låg ansökningsavgift. På detta sätt kan ärenden av bagatellkaraktär sållas bort.
Det bör klargöras att de ärenden som Fjärrvärmenämnden skall handlägga i ökad utsträckning kan, vid en jämförelse med ärendena i Allmänna reklamationsnämnden, komma att innebära mer omfattande utredning och skriftväxling eller mer komplicerade sakförhållanden. Dessa ärenden kan därför kräva längre tid för skriftväxling, ta mer personalresurser i anspråk per ärende och kan även leda till längre sammanträdestid för beslutsfattande. Ärendena i Fjärrvärmenämnden kan mot denna bakgrund förväntas ta längre handläggningstider i anspråk och medföra högre styckkostnader än de i Allmänna reklamationsnämnden.
Vid en fördelning av Allmänna reklamationsnämndens ärenden får man ett genomsnitt på nära 670 ärenden per handläggare och nära 1 500 ärenden per assistent baserat på faktisk arbetstid under ett år. Fördelar man kostnaderna för verksamheten inom Allmänna reklamationsnämnden på antalet ärenden uppgick styckkostnaden för år 2003 till 2 290 kr. För år 2002 var styckkostnaden 2 460 kr räknat på samma sätt. Den sänkta styckkostnaden beror främst på att nämnden genom betydande ansträngningar förmått avgöra ett kraftigt ökat antal ärenden genom kanslibeslut.8
Till det sagda kommer även att Fjärrvärmenämnden har att på begäran utöva medling mellan parterna i ett fjärrvärme- eller fjärrkyleavtal. Det totala antalet avtal uppgår till cirka 210 000 stycken.
8 Allmänna reklamationsnämnden, ”Årsredovisning 2003”, www.arn.se
244
| SOU 2004:136 | Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag |
Därtill kommer ett okänt antal förhandlingar med
Sammanfattningsvis
Vid underhandskontakter med Energimyndigheten har myndigheten bedömt att sammanlagt sju till åtta heltidstjänster behöver tillföras verksamheten med beaktande av myndighetens nya uppgifter. Jag har inte funnit anledning att ifrågasätta denna bedömning. En resursförstärkning av denna omfattning kan vara nödvändig om myndigheten skall kunna fullgöra de nya rapporterings- och tillsynsuppgifter som föreslås och samtidigt utföra såväl den överblickande verksamhet som myndigheten har att utföra samt de medlings- och tvistlösningfunktioner på fjärrvärmeområdet som nu tillkommer.
10.2.2Konsumentverket
Konsumentverket har till uppgift att ta tillvara konsumenternas intressen. I uppgiften ligger bl.a. att utföra förebyggande tillsynsarbete genom att verket träffar överenskommelser med näringslivet
– ofta med hela branscher – om hur marknadsföring och avtalsvillkor ska utformas.
Mitt förslag berör Konsumentverkets verksamhet huvudsakligen endast såvitt gäller utarbetandet av allmänna avtalsvillkor för konsumenter på fjärrvärmeområdet. Uppgiften är inte ny för Konsumentverket utan ingår, som konstaterats, redan i dag i verkets arbetsuppgifter. Jag bedömer därför att Konsumentverket inte kommer att drabbas av några merkostnader som medför ett ytterligare behov av resurstillskott till verksamheten.
245
| Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens förslag | SOU 2004:136 |
10.2.3De allmänna domstolarna m.m.
Den kriminalisering av olovliga avledningar av värmeenergi som jag föreslår kommer visserligen, såvitt jag kan bedöma, att medföra förbättrade möjligheter att väcka åtal för brott. Någon större ökning av antalet brottmål lär regleringen dock inte ge upphov till. Den påverkan som kriminaliseringen kan väntas få på rättsväsendet kan därför i princip bortses ifrån.
10.2.4De allmänna förvaltningsdomstolarna
De allmänna förvaltningsdomstolarna kommer inte direkt att beröras av mina förslag, huvudsakligen då Fjärrvärmenämndens avgöranden i form av rekommendationer inte kommer att kunna överklagas. Visserligen kommer nämndens verksamhet att underställas förvaltningslagen och därmed kunna komma att medföra att ärenden prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Denna påverkan är dock marginell. Dessutom kan regleringen om ökad åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och elmarknadsverksamhet för att undvika korssubventionering mellan olika verksamheter, som Kammarrätten i Stockholm konstaterat, indirekt förbättra möjligheten att i mål om tariffer och anslutningsavgifter på elområdet bedöma verkliga kostnader i respektive verksamhet.
10.3Övriga konsekvenser
Jag bedömer att de förslag som jag tidigare lämnat och nu lämnar i detta betänkande inte medför några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, det brottsförebyggande arbetet, sysselsättningen och offentlig service i olika delar av landet. Inte heller påverkas jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.
246
11 Finansiering
Förslag: En tillsynsavgift bör tas ut som bygger på den försålda volymen fjärrvärme respektive den mottagna volymen värmeenergi i fjärrkyleverksamheten. Tvistlösning i Fjärrvärmenämnden bör vara avgiftsfri. Dock bör regeringen ha möjlighet att förordna om en mindre avgift om antalet ärenden av mindre ekonomisk betydelse blir så stort att handläggningstiderna blir alltför långa.
11.1Finansiering av tillsynsfunktionen
De två huvudsakliga formerna för finansiering av den statliga tillsynen utgörs av avgifter eller finansiering genom förvaltningsanslag, dvs. genom skatter. Principerna för vilken av de olika finansieringsformerna som skall väljas för en viss verksamhet är något oklara. Såväl relativt närliggande verksamhetsområden som olika tillsynsområden inom samma myndighet kan ha olika former av finansiering.
De avgifter som till stora delar finansierar en tillsynsverksamhet på ett område är s.k. offentligrättsliga avgifter, dvs. de innebär ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden. Med detta följer att avgifterna enligt lag är tvingande för samtliga tillsynsobjekt på det aktuella området. Det är riksdagen som skall fatta beslut om offentligrättsliga avgifter. Riksdagen kan dock delegera rätten att föreskriva om avgifter till regeringen, som i sin tur kan delegera denna rätt vidare till en myndighet. Förstnämnda sker normalt i samma lag som reglerar tillsynen.
Det förslag till reglering av fjärrvärmeverksamhet som utredningen lämnade i delbetänkandet, SOU 2003:115, innehöll en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att, med stöd av 12 kap. 6 § ellagen (1997:857), meddela
247
| Finansiering | SOU 2004:136 |
föreskrifter om avgifter för en myndighets verksamhet som sker med stöd av den lagen. Föreskriftsrätten skulle med den lagtekniska lösning som då föreslogs alltså även gälla för fjärrvärmeverksamhet.
I detta betänkande föreslår jag att det skall skapas en särskild lagstiftning för fjärrvärmeverksamhet. Fjärrvärmelagen bör därför innehålla motsvarande föreskriftsrätt på fjärrvärmeområdet. De verksamheter som avgifter kan föreskrivas om är i huvudsak tillsynsverksamhet.
Utredningen konstaterade i delbetänkandet att det skulle kunna slå mycket olika för olika fjärrvärmeföretag vid val av en avgiftsreglering som kom att belasta fjärrvärmeleverantörerna med en tillsynsavgift för varje abonnemang de innehar. Med en sådan ordning skulle de fjärrvärmeföretag som har ett större antal lågkonsumerande småhusabonnenter tvingas betala höga tillsynsavgifter i jämförelse med fjärrvärmeföretag som har stor andel högkonsumerande abonnenter med flerbostadshus. Ett sådant avgiftssystem fann utredningen otillfredsställande och det skulle också, enligt utredningens bedömning, kunna motverka en fortsatt utbyggnad av fjärrvärme till småhus.
Utredningen förespråkade i stället att det skall införas en avgiftsmodell som bygger på den försålda volymen fjärrvärme, t.ex. öre per såld MWh. Visserligen kan även ett sådant system innehålla vissa otillfredsställande inslag men utredningen fann att det finns skäl att anta att resultatet av ett sådant system är mindre ingripande för de berörda fjärrvärmeföretagen i förhållande till ett system som är relaterat till antalet abonnenter. Den föreslagna konstruktionen är tilltalande även av det faktum att ett företags storlek och verksamhet ofta påverkar och är relaterat till behovet av tillsyn. Dessutom torde en volymanknuten tillsynsavgift vara tämligen enkel att administrera och kontrollera då försäljningsuppgifterna utan större administrativa åtgärder bör finnas tillgängliga hos den som bedriver fjärrvärmeverksamhet.
Vad som framkommit under utredningens fortsatta arbete har inte föranlett annan bedömning än den som tidigare gjordes. Utredningen förordar därför alltjämt ett avgiftssystem som baseras på mängden försåld värme i en fjärrvärmeverksamhet där företagens inrapportering av försäljningsuppgifterna till tillsynsmyndigheten sker utan anmodan. Motsvarande reglering bör gälla för fjärrkyleverksamhet. Avgiften för den verksamheten skall dock baseras på mängden mottagen värmeenergi från kund. Det är dock
248
| SOU 2004:136 | Finansiering |
viktigt att uttaget avstäms mot tillsynsmyndighetens faktiska kostnader för verksamheten så att avgiften kan relateras till en motprestation. En sådan uppgift ligger inom Ekonomistyrningsverkets verksamhetsområde.
11.2Finansiering av tvistlösningsfunktionen
11.2.1Ansökningsavgift för tvistlösning
För att få en tvistefråga i ett fjärrvärmeavtalsförhållande prövad är parterna, som ovan redogjorts för, huvudsakligen hänvisade till allmän domstol. Innan en tingsrätt tar upp målet till prövning krävs att den som väcker talan först betalar en i sammanhanget relativt blygsam ansökningsavgift.
De resonemang som vi fört kring utformningen av en tvistlösningsmöjlighet på fjärrvärmeområdet har gått ut på att skapa bl.a. ett snabbt, effektivt, rättssäkert och billigt förfarande. Den fråga vi nu har att ta ställning till är i vilken utsträckning, om ens alls, verksamheten skall delfinansieras genom att en ansökningsavgift skall erläggas även för prövning i Fjärrvärmenämnden. Här är inledningsvis att märka att Fjärrvärmenämndens avgörande inte är bindande för parterna. För att då belägga ett förfarande hos nämnden med en ansökningsavgift krävs, enligt min mening, att det bör föreligga rimliga skäl för detta.
De aktörer, dvs. fjärrvärmeleverantörer och fjärrvärmekunder, som kan komma i fråga för en tvistlösning i Fjärrvärmenämnden har olika, djupt varierande, ekonomiska förutsättningar. En fjärrvärmeleverantör har som regel goda möjligheter att kunna betala för den tvistlösning som kan komma i fråga i Fjärrvärmenämnden. Detta gäller också för stora delar av kundkollektivet, speciellt de kunder som har flerbostadshus. Däremot kan även en relativt låg ansökningsavgift onekligen utgöra ett inte obetydligt hinder för konsumenter att ta steget mot en prövning av t.ex. frågan om fjärrvärmepriserna är oskäliga. En sådan ordning är inte lyckad. Mycket talar därför för att konsumenter, liksom är fallet i Allmänna reklamationsnämnden, inte bör behöva betala för tvistlösningsmöjligheten.
Det kan ifrågasättas om även fjärrvärmeleverantörer och andra kunder bör komma i åtnjutande av en privilegierad prövningsmöjlighet, som Fjärrvärmenämndens prövning ändå är, utan kostnad.
249
| Finansiering | SOU 2004:136 |
Dessa aktörer är ju annars hänvisade till allmän domstol eller till skiljeförfaranden med vilka det följer inte oansenliga kostnader. Visserligen betalar fjärrvärmeleverantörerna och de kunder som inte är konsumenter då för ett mellan parterna rättskraftigt bindande avgörande. För att förstärka Fjärrvärmenämndens attraktionskraft och därmed få parterna att utnyttja detta förfarande i högre utsträckning talar dock att inte göra åtskillnad mellan olika typer av fjärrvärmeaktörer. Dessutom bör en likhetsprincip gälla i fråga om att få tillgång till ett och samma förfarande för prövning av tvist. Det finns därför skäl att tillhandahålla ett billigt förfarande för alla typer av parter. För att tillvarata konsumenternas intressen av en kostnadsbegränsad prövning bör därför ingen ansökningsavgift förekomma för att få en tvistefråga prövad i Fjärrvärmenämnden. I konsekvens med det ovan anförda skall inte heller andra kunder eller fjärrvärmeleverantörer betala ansökningsavgift. Med den utformning som fjärrvärmelagen förutsätts få finns det dock en möjlighet att delegera avgiftsfrågan till regeringen. Denna möjlighet kan komma att behöva utnyttjas om utvecklingen skulle visa att antalet ärenden av mindre ekonomisk betydelse i nämnden blir så stort att handläggningstiderna växer på ett oacceptabelt sätt.
11.2.2Annan finansiering av tvistlösningsfunktionen
I den utsträckning som tvistlösningsfunktionen inte kan anses utgöra ett led i ansvarig myndighets tillsynsverksamhet krävs annan finansiering än via tillsynsavgifter. För denna verksamhet bör utgångspunkten vara att den skall finansieras via anslag, dvs. vara skattefinansierad.
Regeringen bedömde i budgetpropositionen (prop. 2004/05:1, utgiftsområde 21, s. 50 f.) att de tillkommande tillsynsuppgifter vid Energimyndigheten som kraven på åtskillnad av fjärrvärmeverksamheten kan föranleda bör finansieras inom ramen för de utökade förvaltningsresurser som föreslås för myndigheten. Vidare framgår att regeringen bedömde att Energimyndighetens resurser för tillsyns- och analysverksamheten avseende energimarknaderna behöver utökas med 25 miljoner kronor per år.
Det är min uppfattning att de kostnader som verksamheten i Fjärrvärmenämnden medför bör kunna täckas av detta extra resurstillskott och således inte i dagsläget föranleda ytterligare finansieringsbehov. I den mån Fjärrvärmenämndens arbetsbelastning skulle
250
| SOU 2004:136 | Finansiering |
komma att påverkas av hög belastning till följd av ett stort antal ärenden av mindre ekonomisk betydelse bör en delfinansiering genom ansökningsavgifter i första hand övervägas.
251
12 Författningskommentar
Förslag till lag om ändring i brottsbalken
8 kap. 10 a §
Avleder någon olovligen värmeenergi ur ett försörjningsnät för värme eller till ett försörjningsnät för kyla, döms för olovlig värmeenergiavledning till böter eller fängelse högst ett år. Vid ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
Paragrafen är ny. Bestämmelsen har berörts bl.a. i avsnitt 9.5. Den innehåller en kriminalisering av en till olovlig kraftavledning motsvarande gärning på fjärrvärme- och fjärrkyleområdet. Bestämmelsen har också utformats med utgångspunkt från 8 kap. 10 § brottsbalken om olovlig kraftavledning.
Av första stycket följer att olovlig avledning av värmeenergi kan medföra ansvar. Alla former av värmeenergi avses, dvs. såväl låggradig som höggradig sådan. Därmed omfattas såväl den värmeenergi som används i ett fjärrvärmesystem som den värmeenergi med lägre temperaturnivå som används i ett fjärrkylesystem. Vid fjärrkyla avleds dock inte värmeenergi med låg temperatur utan värmeenergi från den kylda fastigheten m.m. avleds till fjärrkylesystemet och tillför det värmeenergi. En begränsning av ansvaret följer dock av rekvisitet att endast värmeenergi som avleds ur ett försörjningsnät för värme eller till ett försörjningsnät för kyla omfattas av straffbestämmelsen. Med försörjningsnät avses nödvändig infrastruktur för försörjning eller bortledande av värmeenergi, dvs. huvudsakligen rörledningar men även fjärrvärme- och fjärrkylecentraler m.m. kan ingå. Det förekommer dock försörjningsnät som används för värme- eller kyländamål utan att de för den skull utgör en del i ett fjärrvärme- eller fjärrkylenät.
Bestämmelsen tar visserligen sitt huvudsakliga sikte på olovliga åtkomster av värmeenergi ur fjärrvärme- och fjärrkylenät. Den ut-
253
| Författningskommentar | SOU 2004:136 |
formning som bestämmelsen har getts medför dock att olovliga avledningar av värmeenergi ur även andra försörjningsnät för uppvärmnings- eller avkylningsändamål än fjärrvärme- och fjärrkylenät blir straffbara. En sådan ordning överensstämmer med vad som gäller för olovlig avledning av elektrisk kraft, där inskränkningar av det straffbara området inte görs.
Vad som kriminaliseras är olovlig avledning. Begreppet avledning är detsamma som i 8 kap. 10 § brottsbalken. Därmed bör förstås att låta elektrisk ström passera genom ledning utan att registreras av elmätare. Det begreppet är således etablerat och det finns därför inte skäl att nu föreslå något annat begrepp för det aktuella förfarandet med värmeenergi ur ett försörjningsnät för värme eller till ett försörjningsnät för kyla utan att låta värmeenergin registreras i en värmeenergimätare. Den innebörd av begreppet som följer av praxis bör direkt gälla för och kunna tillämpas vid prövning enligt den nu föreslagna regleringen.
För straffansvar krävs inte att den tilltalade orsakat skada eller ens hade uppsåt att orsaka sådan.
Straffet för normalgraden av gärningen är böter eller fängelse högst ett år. Straffskalan överensstämmer med den för olovlig kraftavledning. Vid ringa fall skall dock inte dömas till ansvar. Vid bedömningen av om brottet är att anse som ringa skall beaktas bl.a. värdet och omfattningen av den avledda värmeenergin, tillvägagångssättet och de övriga omständigheter som talar för att brottet kan anses mindre allvarligt.
Av andra stycket följer en kvalificering av gärningen. Även denna följer regleringen i 8 kap. 10 § brottsbalken. En gärning är att bedöma som grov om den utförts systematiskt, avsett betydande värden eller visat på mycket stor förslagenhet.
8 kap. 12 §
För försök eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel, olovlig kraftavledning eller olovlig värmeenergiavledning, så ock för stämpling till eller underlåtenhet att avslöja rån eller grovt rån dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Skulle tillgrepp av fortskaffningsmedel eller olovlig värmeenergiavledning, om brottet fullbordats, hava varit att anse som ringa, må dock ej dömas till ansvar som nu sagts.
254
| SOU 2004:136 | Författningskommentar |
I paragrafen föreslås en ändring. Bestämmelsen har berörts i avsnitt 9.5. Genom ändringen i 12 § kriminaliseras olovlig värmeenergiavledning också på försöks- och förberedelsestadiet.
255
Särskilda yttranden
Särskilt yttrande av experterna
Fjärrvärme är ett effektivt och miljövänligt uppvärmningssystem. Energipolitiken tar även sikte på att, bl.a. genom att höja skatten på el och olja, uppmuntra fastighetsägare och hushåll att byta från el- och oljeuppvärmning till fjärrvärme. Före elmarknadsreformen den 1 januari 1996 drevs fjärrvärmeverksamhet nästan enbart av kommuner. Vidare gällde före denna tidpunkt att priset på fjärrvärme inte fick vara högre än kommunens kostnader för verksamheten, vilket var en följd av den s.k. självkostnadsprincipen enligt kommunallagen. Efter denna tidpunkt råder fri prissättning. Fjärrvärmeanläggningar har numera såväl kommunalt, privat som statligt ägande.
Vid sidan av en fastighets kapitalkostnader är kostnaderna för uppvärmning normalt den enskilt största kostnadsposten för fastighetsägare och enskilda hushåll. För exempelvis en hyresfastighet utgör kostnaden för fjärrvärme i genomsnitt ca 15 procent av de totala hyreskostnaderna enligt branschorganisationen Fastighetsägarna i Sverige. En ökad uppmärksamhet har även kommit att riktas mot de i många fall kraftiga prishöjningarna på fjärrvärme och höjningarnas betydelse för bostads- eller hyreskostnaderna.
Fjärrvärmeföretagen är till helt övervägande del vertikalt integrerade, dvs. produktion och distribution av hetvatten sker i samma företag. Fjärrvärmen skiljer sig i detta fall från el- och gasmarknaderna. Här finns ett tredjepartstillträde som medför att endast transporten av el och gas på ledningsnäten är monopoltjänster. I direktiven till utredningen om fjärrvärme påpekas att fjärrvärme eller distribution av hetvatten i rörledningar för bostadsuppvärmning är ett naturligt monopol och att kundens ställning är svag. Här avses närmast att det finns stordriftsfördelar förknippade med denna distribution och att det skulle uppstå höga kostnader för
257
| Särskilda yttranden | SOU 2004:136 |
samhället om mer än en aktör anlägger distributionsnät för fjärrvärme i samma område och konkurrerar om samma kunder. Andra naturliga monopol på energiområdet är transport av el och gas (elnät, rörledningar etc.).
Man bör så långt som möjligt undvika att bestämma priser på varor och tjänster genom olika former av prisreglering. I stället bör man eftersträva marknadslösningar där företagen konkurrerar om kundernas efterfrågan och priset bestäms av den samlade efterfrågan och utbudet där ingen enskild aktör kan bestämma priset. På områden med naturliga monopol är det emellertid inte möjligt att åstadkomma en fungerande konkurrens med en fri marknad som endast omfattas av en konkurrensrättslig reglering. Naturliga monopol omfattas därför normalt av särskilda regler för att skydda konsumenterna mot oskäliga priser, prisdiskriminering m.m.
Av utredningen framgår att konkurrensen för fjärrvärme från andra energislag, främst olja och el, är liten. Detta beror bl.a. på fastighetsägarens och konsumenters höga investeringskostnader vid byte från fjärrvärme till andra uppvärmningssätt. Till detta kommer att det i många fall i praktiken inte är möjligt att göra ett sådant byte på grund av praktiska skäl (det finns inte lokalutrymme för oljeanläggningar etc.). Ett byte från fjärrvärme till olje- eller eluppvärmning är heller inte önskvärt i ett samhällsekonomiskt perspektiv, bl.a. med hänsyn till den negativa påverkan på miljön som kan följa av detta. Sistnämnda två uppvärmningsformer byts i första hand till fjärrvärme och berg- eller jordvärme via investeringar i värmepumpar.
Branschorganisationen Svensk Fjärrvärme menar att medlemsföretagen konkurrerar på en värmemarknad. Här avses att man konkurrerar med bl.a. el- och oljeuppvärmning. Fjärrvärmeföretags riktmärke vid beslut om fjärrvärmepriserna är således de priser eller kostnader som fastighetsägare och konsumenter har för alternativa uppvärmningsformer. Skattehöjningar på el och olja medför således ett motsvarande utrymme för prishöjningar på fjärrvärme. Här bör beaktas att många energiföretag bedriver såväl elsom fjärrvärmeverksamhet.
Vidare bör riktas uppmärksamheten på att fjärrvärmeproducenten kan få nya kunder genom att erbjuda lägre fjärrvärmepris än det ”ordinarie” priset. Efter att fastighetsägaren gjort nödvändiga investeringar för att ansluta sig till fjärrvärmenätet kan producenten återgå till det högre priset.
258
| SOU 2004:136 | Särskilda yttranden |
Med hänsyn till inlåsningen av fjärrvärmekunderna får den relevanta produktmarknaden i ett konkurrensrättsligt perspektiv anses vara olika lokala fjärrvärmemarknader där ett företag har dominerande ställning eller i princip monopolställning med otillräcklig konkurrens från andra uppvärmningsformer. Det gäller inte minst i tätortsområden. Konkurrensverket har utvecklat fjärrvärmens marknadsposition i två beslut (dnr 533/1998 och 409/2000) som gäller fjärrvärmeföretag som bedömts handlat i strid med konkurrenslagens förbud för företag att missbruka en dominerande ställning.
En av utredningens viktigaste uppgifter var att föreslå åtgärder för att skydda fastighetsägare/konsumenter mot oskäliga fjärrvärmepriser. Utredningen anser också att kundernas ställning måste stärkas, bl.a. mot bakgrund av att fjärrvärme har en viktig roll i energiomställningen och att det är angeläget att skapa ökad kundtrygghet med ökat förtroende för fjärrvärme som uppvärmningsform.
Utredningen fastslår att det finns behov av pristillsyn men har utan ingående analys bedömt att det inte skall införas en sedvanlig prisreglering på området med tillsyn av en statlig myndighet. Den föreslagna modellen för att hindra oskälig prissättning av fjärrvärme har dock till viss del inspirerats av inslag från vanliga prisregleringsmodeller. Här avses närmast s.k. måttstockskonkurrens eller benchmarking med jämförelser av fjärrvärmepriset mot olika nyckeltal såsom t.ex. avkastning på totalt kapital. Den föreslagna modellen förutsätter i princip samma omfattning beträffande insamling, bearbetning och analys av ekonomiska data som den nuvarande pristillsynen av elnäten.
Utredningens förslag är i stort av två slag. Den ena typen av åtgärder tar sikte på att öka transparensen på området. Syftet är att öka fastighetsägarnas och konsumenternas insyn i hur fjärrvärmeverksamheten bedrivs med hänsyn till priser, kostnader, intäkter, lönsamhet, produktivitet m.m. Den ökade transparensen ska möjliggöras genom att fjärrvärmeproducenten rapporterar till Energimyndigheten vissa nyckeltal (priser, lönsamhet, produktivitet m.m.) för verksamheten. Tanken är att en öppen redovisning av sådana nyckeltal ska medföra att fjärrvärmeföretag med höga priser, låg produktivitet m.m. anstränger sig för att anpassa sig till de bästa företagen från konsumentsynpunkt. En form av benchmarking med syfte att få företag att förbättra sina nyckeltal ska
259
| Särskilda yttranden | SOU 2004:136 |
således medföra att fjärrvärmeföretagen blir konsumenttillvända i berörda avseenden (skampåleprincipen).
Förutsättningarna för externa aktörer – t.ex. en statlig myndighet, fastighets- eller villaägare m.fl. – att få en klar uppfattning om ett energiföretags kostnader och lönsamhet för att bedriva fjärrvärme är dock inte särskilt goda. Fjärrvärmeverksamheten ingår ofta i stora energikoncerner. Det är svårt att kartlägga sambandet mellan kostnader och pris för en verksamhet, särskilt när denna drivs tillsammans med andra verksamheter inom samma organisation. Det hänger samman med svårigheter som rör särredovisning av viss verksamhet.
En svårighet gäller att fördela gemensamma resurser och berörda kostnader (samkostnader) – exempelvis
Den aktör som berörs av reglerna om särredovisning har ett informationsövertag gentemot utomstående parter, t.ex. en tillsynsmyndighet på området, om hur den egna verksamheten är organiserad och hur resurser och kostnader fördelas på olika verksamheter. Då redovisningsfrågorna förutsätter specifika kunskaper krävs särskilda insatser för att bygga upp och upprätthålla nödvändig kompetens hos ett tillsynsorgan på området. Konkurrensverkets erfarenheter av prövning enligt konkurrenslagen av fall som rör s.k. underprissättning ger stöd för dessa slutsatser. Energimyndigheten har liknande erfarenheter av prisregleringen av elnäten. Internationella erfarenheter är likartade.
Vidare vill vi framhålla att erfarenheterna visar att monopolföretag inte normalt beaktar kritik från utomstående som rör höga priser. Tvärtom finns alltid en risk att prisjämförelser i en bransch med ej fungerande konkurrens medför att företag som har jämförelsevis låga priser får alibi för att höja priserna. Det skulle ha varit av värde om utredningen redovisat något fall där en öppen eller för konsumenten lättillgänglig information om priser m.m. på ett varu- eller tjänsteområde med monopol eller en ej fungerande konkurrens resulterat i lägre priser.
Vi anser att de framlagda förslagen inte är tillräckliga för att skydda konsumenterna mot oskäliga fjärrvärmepriser. Däremot kan ökad kunskap om skillnader mellan olika fjärrvärmeföretags
260
| SOU 2004:136 | Särskilda yttranden |
kostnader erhållas. Som framgått är dock förutsättningarna att beräkna dessa inte entydigt givna och nyckeltalen kan dessutom vara svårtolkade.
Utredningen borde bättre ha preciserat omfattning och inriktning av aktuella nyckeltal samt analyserat förutsättningarna och hindren för att redovisa nyckeltalen i stället för att hänskjuta dessa frågor till en ny utredning. Det är således oklart i vilken utsträckning utredningens tankar i denna del kan realiseras.
Den andra typen av åtgärder som föreslås av utredningen tar sikte på att ge fjärrvärmekunden bättre möjligheter att förhandla med producenten om fjärrvärmepriset och att ett organ för tvistelösning, en s.k. fjärrvärmenämnd, ska behandla tvisten om parterna inte kommer överens. Nämnden, som ska utgöras av lika antal representanter för fjärrvärmeproducenter resp. kunder (fastighets- och bostadsmarknaden) och en opartisk ordförande, föreslås knytas till Energimyndigheten men vara fristående från denna.
Vi anser att den föreslagna modellen med en förhandlingsordning om fjärrvärmepriser har flera brister. För det första förutsätter en analys av fjärrvärmepriser speciella kunskaper. Många fjärrvärmekunder, inte minst de små kunderna såsom villaägare och mindre bostadsrättsföreningar, har ett informationsunderläge i förhållande till producenten, vilket medför en dålig förhandlingsposition. Till det senare bidrar att kunden oftast inte har ett reellt alternativt till fjärrvärme.
För det andra har utredningen inte föreslagit kriterier eller bedömningsgrunder för fjärrvärmenämndens utlåtanden eller rekommendation om prissättningen. Utredningen pekar på nyckeltal för fjärrvärme utan att det har analyserats än mindre föreslagits vad nyckeltalen ska ha för värde för att anses utgöra oskälig prissättning och vilken tyngd varje nyckeltal ska ha vid fjärrvärmenämndens ställningstagande och utlåtande om rekommenderat pris eller rekommenderad prisändring. Förslaget ger stort utrymme för godtycke och svarar inte mot nödvändiga krav på ett förutsebart och rättssäkert förfarande.
En tredje brist är enligt vår mening att nämndens utlåtande är av rekommenderande karaktär. Om dessa utlåtanden inte följs i någon högre utsträckning av fjärrvärmeproducenterna är tanken att statsmakterna ska strama upp systemet. Innan detta kan ske har det troligen gått minst 5 år (om det nu sker en uppstramning). Förlorarna är fjärrvärmekunder och konsumenter.
261
| Särskilda yttranden | SOU 2004:136 |
En fjärde brist med förslaget är att utredningen inte analyserat fjärrvärmenämndens kapacitet med avseende på antalet ärenden eller klagomål som kan behandlas. Vidare har inte föreslagits vilka grunder nämnden ska ha för att prioritera ärenden när dessa antalsmässigt överstiger nämndens ”utlåtandekapacitet”. Det mesta talar för att ett antal resursstarka fastighetsägare (allmännyttiga bostadsföretag, stora privata fastighetsägare m.fl.) kan få fjärrvärmepriset prövat i nämnden, medan klagomål från bl.a. små fastighetsägare och bostadsrättsföreningar samt enskilda villaägare troligen inte kan tas upp av nämnden i någon större utsträckning.
Det finns således flera skäl som talar för att den föreslagna ordningen medför att fastighetsägare och konsumenter inte blir likabehandlade. Det kan i sin tur medföra en snedvridning av fjärrvärmepriser. Förhandlingsstarka fastighetsägare, bostadsföretag m.fl. kan få lägre fjärrvärmepriser än bl.a. resurssvaga hushåll och bostadskonsumenter. Risken är att systemet bidrar till prisskillnader på fjärrvärmemarknaden som inte kan kostnadsmässigt motiveras och därmed innebär prisdiskriminering. Den risken finns i och för sig redan nu. Den föreslagna förhandlingsordningen med en form av ”medlingsinstitut” kan dock påskynda utvecklingen mot en från konsumentsynpunkt inte önskvärd prisdifferentiering.
Sammanfattningsvis anser vi att utredningens förslag inte utgör ett tillräckligt effektivt skydd för konsumenterna mot oskäliga fjärrvärmepriser. Tillsynen av de naturliga monopolen fjärrvärme, transport av el och gas på ledningsnät bör så långt möjligt följa samma principer och regler. Enligt vår uppfattning borde utredningen ha närmare analyserat möjligheterna att införa en modern prisreglering på fjärrvärme som ger företagen incitament att både investera och löpande rationalisera verksamheten.
262
| SOU 2004:136 | Särskilda yttranden |
Särskilt yttrande av experterna Anders Ydstedt och Birgitta Lindblad
Först och främst vill vi poängtera att det måste vara i branschens intresse att själva finna former att vara attraktiv aktör på värmemarknaden. I detta ligger bl.a. att ha en god dialog med kunder och konsumenter, hålla attraktiva priser och utveckla verksamheten på ett effektivt och miljöanpassat sätt som samtidigt ger en trygghet åt kunder och konsumenter. Enligt uppgift föreligger ett samarbete utanför denna utredning som på flera sätt tillgodoser flera av de frågor som denna utredning tar upp. Vi anser att marknadens egna initiativ har bäst förutsättningar att skydda konsumenten mot oskälig prissättning på fjärrvärme.
Historiskt sett har förändringar i skattesystemet haft en avgörande betydelse för med vilka bränslen och teknik som används i värmeproduktionen. Ibland har stora förändringar skett på under kort tid med stora omställningskostnader som följd vilket i sin tur belastat kunderna. Staten har möjlighet att genom en konsekvent skattepolitik skapa stabila villkor för branschen och därmed även för kunderna.
Vi har i utredningen framfört ett antal förslag och i flera fall har utredaren tagit med våra förslag. Nedanstående förslag har vi inte vunnit gehör för och vi väljer därför att framföra dem i detta särskilda yttrande till utredningen.
1.En kommun ska inte i något fall kunna införa krav på att fjärrvärme eller annan uppvärmningsform skall vara obligatoriskt i ett område.
2.Utredaren vill se en partssammansatt nämnd (intressenter) kopplad till Energimyndigheten för att hantera konflikter mellan kunder och fjärrvärmeföretag. Vi avvisar alla former av partslösningar.
3.Utredaren vill att Energimyndigheten ska samla in ekonomiska och verksamhetssnyckeltal från fjärrvärmeföretagen. Statistiken ska ligga till grund för en skälighetsbedömning av priset vid eventuella konflikter mellan kunder och fjärrvärmeföretag. Detta förfarande skulle kunna utgöra ett första steg mot en prisreglering. Lönsamhet är bra och en god lönsamhet i värmeföretagen behöver inte stå i motsatsförhållande till rimliga priser. Vi avvisar därför helt detta förslag.
263
| Särskilda yttranden | SOU 2004:136 |
4.För att åstadkomma samma förhållanden för kunder och konsumenter på fjärrvärmemarknaden bör alla kunder och konsumenter inom samma fjärrvärmenät behandlas efter samma taxa oavsett var i nätet som fjärrvärmeanslutningen sker, dvs. på samma sätt som för anslutningar till elnätet. Detta kan t.ex ingå i det s.k. normalavtal som utredaren föreslår. Liknande principer som gäller idag enligt ellagens fjärde kapitel (SFS 1997:857) bör även gälla för anslutningar till ett befintligt fjärrvärmenät.
5.För de fjärrvärmenät som ägs av kommuner, ca 60 procent av näten räknat som levererad värme, finns ett sätt att uppnå de mål som är utredningens uppdrag. De kommuner som äger fjärrvärmenät bör åtminstone överväga att lägga ut driften på entreprenad. Genom en entreprenadutsättning av driften ges incitament för effektivare drift och förutsättning för låga taxor vilket skulle förbättra kundens situation. Utredningen bör också ta fasta på att utbyggnaden av de kommunägda näten har finansierats av kunderna som inte alltid är desamma som kommuninvånarna. Möjliga effektiviseringsvinster bör därför i första hand tillfalla kunderna.
6.De utredningar som gjorts för att belysa fjärrvärmeverksamheten visar på stora skillnader i hur näten är byggda, drift och produktion. För att effektivisera drift och upphandlingar, underlätta användning av spillvärme men främst för att öka användningen av fjärrvärme borde en ökad teknisk och avtalsmässig standardisering av verksamheterna främjas.
Nät som tar tillvara spillvärme har även de lägsta taxorna. Det är viktigt för relationen med kunder visa att man tar tillvara på spillvärme. Därför bör man på olika sätt verka för att spillvärmen tas tillvara för att stärka förtroendet för fjärrvärmen som uppvärmningsform. Uppgifter om hur spillvärme tas tillvara bör finnas med i det statistikunderlag som föreslås tas fram om varje nät.
264
| SOU 2004:136 | Särskilda yttranden |
Särskilt yttrande av experterna Peter Dahl och Lars
Andersson
Fjärrvärmeutredningens delbetänkande innehåller ett åtgärdspaket i syfte att ge kunderna större trygghet i affärsrelationen med fjärrvärmeföretaget. Åtgärdspaketets huvudinnehåll finner vi väl utformat mot bakgrund av de olika intressen som utredaren har att beakta. Förslaget sammanfaller också till stora delar med Värmemarknadskommitténs kvalitetssäkringssystem vilket vi ser positivt på, även om det finns invändningar mot detaljer i utredningens verklighetsbeskrivning och tekniska förslag.
Vi vill här begränsa oss till att peka på tre principiella frågor där vår uppfattning avviker från utredarens.
•Utredaren har underskattat de kostnader som förslaget om juridisk och funktionell uppdelning innebär för framför allt små energiföretag.
•Priset på alternativa uppvärmningsformer måste vara en central jämförelsepunkt vid bedömning av prisets eventuella oskälighet.
•Vi är oförstående till att fjärrkylan ska omfattas av samma regler som fjärrvärmen. Fjärrkyla har, i motstats till fjärrvärmen, ingen dominerande ställning och det finns inget som tyder på att en reglering av fjärrkylan skulle medföra förbättringar för varken kunder eller fjärrkyleföretag.
265
| Särskilda yttranden | SOU 2004:136 |
Särskilt yttrande av experten Rogert Leckström
Utredningen föreslår i sitt delbetänkande ”Tryggare fjärrvärmekunder – Ökad transparens och åtskillnad mellan el- och fjärrvärmeverksamhet”, SOU 2003:115, juridisk och funktionell åtskillnad mellan elmarknads- och fjärrvärmeverksamhet. Utredningen vidhåller sitt förslag.
Några av remissinstanserna, bl.a. Svenska Kommunförbundet, har avvisat förslaget. Jag delar dessa remissinstansers uppfattning i denna del.
Kommunal verksamhet är underkastad lagen om offentlig upphandling (LOU). Förslaget skulle medföra att respektive verksamhet betraktas som separata upphandlande enheter. Det innebär att ingendera av verksamheterna skulle kunna utnyttja tjänster från den andre utan föregående upphandling. För många kommunala energibolag skulle denna förändring innebära effektivitetsförluster med åtföljande prisökningar för konsumenterna. Mycket av det rationaliseringsarbete som genomförts under senare år inom kommunaltekniken bygger just på att resurser för arbete på fältet förts samman i ett enda bolag. Därmed kan dessa resurser fritt utnyttjas ur en gemensam pool utan att någon upphandling behöver göras. Betydande vinster har kunnat konstateras i de bolag som inte bara samordnat resurserna inom olika delar av energiverksamheten, utan också fört in andra delar av kommunalteknisk verksamhet i en gemensam organisation. Dessa vinster har i slutändan kommit konsumenterna till del både i form av lägre priser och högre standard i den övriga kommunaltekniska verksamheten.
266
Referenser
Litteratur
Bergström, Sture, m.fl., Juridikens termer, Stockholm, 1998. Bergman, L. mfl., Europas nätverksindustrier, Telekommunika-
tioner, Avregleringar i Europa, SNS förlag, 1999.
Bergman, Mats, Lärobok för regelnissar – en
Bergman, Mats, Missbruk av dominerande ställning på avreglerade marknader, Särtryck ur Europarättslig tidskrift, nummer 1 2003 årgång 6. (Bergman, M. 2003)
Bernitz, Ulf, Standardavtalsrätt, 6:e uppl., Marknadsrättsförlaget AB, Stockholm 1993
Call/Holahan, Microeconomics 2nd edition Wadsworth, Inc. 1983. Copeland, Tom, Koller, Tim och Murrin, Jack, “Valuation – Measuring and Managing the Value of Companies”, McKinsey
& Company, Inc. Second edition 1994.
Fitger, Peter, Rättegångsbalken, En laghandbok, Norstedts Juridik AB,
Frederiksen, Svend och Werner, Sven, Fjärrvärme: Teori, teknik och funktion, Studentlitteratur, Lund, 1993.
Holmberg, Carl, m.fl., Brottsbalken, del I, 6:e uppl., Norstedts, Stockholm, 1995.
Jareborg, Nils, Brotten II, 2:a uppl., 1986.
Lehrberg, Bert, Avtalsrättens grundelement, I.B.A. Institutet för Bank- och Affärsjuridik AB, Uppsala 2004.
Lindell, Bengt, ”Alternativ tvistlösning – särskild medling och skiljeförfarande”, Iustus förlag, Uppsala, 2000.
Michanek, Gabriel, Energirätt – En undersökning från mark- och miljörättslig utgångspunkt med särskild inriktning på frågor om energihushållning, Iustus förlag, Uppsala, 1990.
267
| Referenser | SOU 2004:136 |
Nordh, Roberth och Lindblom, Per Henrik, Kommentar till RB, häfte 2, kapitel
Wennberg, Susanne, Straffansvar, 2:a uppl., Juristförlaget, Stockholm, 1987.
Offentligt tryck
Ds 2001:60, Effektivare energianvändning, Näringsdepartementet Ds 2001:65, Förslag till program för långsiktiga avtal med energi-
intensiv industri
Ds 2001:65, Förslag till program för långsiktiga avtal med energiintensiv industri
NJA II 1904 nr 6
NJA II 1942 nr 2, Lag om ändring i vissa delar av strafflagen
prop. 1980/81:90, Om riktlinjer för energipolitiken prop. 1983/84:92, Om avtalsvillkor mellan näringsidkare prop. 1985/86:3, Lag om hushållning med naturresurser prop. 1985/86:62, Datorrelaterade brott och ocker prop. 1985/86:80, Om ny förvaltningslag
prop. 1986/87:89, Om ett reformerat tingsrättsförfarande prop. 1992/93:141, Ändring i straffskalorna
prop. 1993/94:162, Handel med el i konkurrens
prop. 1994/95:17, Oskäliga avtalsvillkor m.m. Införlivande med svensk rätt av EG:s direktiv om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden
prop. 1994/95:222, Ny ellagstiftning
prop. 1996/97:32, Redovisning i ekonomiska föreningar och handelsbolag m.m.
prop. 1996/97:136, Ny ellag
prop. 1998/99:35, Ny lag om skiljeförfarande
prop. 1999/2000:57, Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden prop. 1999/2000:72, Ny naturgaslag
prop. 2001/02:56, Energimarknader i utveckling – bättre regler och tillsyn
prop. 2002/03:1, Budegetpropositionen för 2003, 33, Bilaga: UO 21, Energi
prop. 2002/03:85, Vissa elmarknadsfrågor
268
| SOU 2004:136 | Referenser |
prop. 2003/04:1, Budgetpropositionen för 2004, 16, Bilaga: UO 21, Energi
prop. 2003/04:38, En ny prisinformationslag m.m.
bet. NU 1977/78:47, Med anledning av propositionen 1977/78:86 med förslag till lag om vissa rörledningar, m.m. jämte motion
bet. NU 1980/81:60, Över proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken jämte motioner
bet. 1993/94:NU22, Handel med el i konkurrens bet. 1995:96:NU1, Ny ellagstiftning
bet. 1997/98NU3, Ny ellag
bet. 2001/02:NU9, Energimarknader i utveckling – bättre regler och tillsyn
rskr 1977/78:210 rskr. 1980/81:381 rskr. 1993/94:358 rskr. 1995/96:2 rskr. 1997/98:27 rskr. 2001/01:180
SOU 1996:49, Regler för handel med el
SOU 1999:5, Effektiva värme- och miljölösningar
SOU 1999:115, Värme – och gasmarknadsutredningens slutbetänkande
SOU 2000:90, Elnätsföretag – regler och tillsyn
SOU 2002:14 Statlig tillsyn – Granskning på medborgarnas uppdrag
SOU 2002:54, En ny prisinformationslag
SOU 2003:2, Fördelningseffekter av miljöpolitik, Bilaga 11 till LU 2003
SOU 2003:48, Införlivande av transparensdirektivet Bilaga 4, Konkurrensrådets rapport: Vilka företag omfattas av transparensdirektivet?
SOU 2004:64, Allmänna vattentjänster. Betänkande från Va- lagsutredningen
SOU 2004:100, Tillsyn – Förslag om en tydligare och effektivare offentlig tillsyn
269
| Referenser | SOU 2004:136 |
Ökonomiog Erhvervsministeriet den 29. marts 2004, Danmark. Aftale mellem regeringen (Venstre og det Konservative Folkeparti) og Socialdemokraterne, Socialistisk Folkeparti, Det Radikale Venstre og Kristendemokraterna vedr. vindenergi och decentral kraftvärme m. (opfölgning 19. juni 2002 aftalen).
Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT) L 095, 21.04.1993
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), Europeiska gemenskapernas officiella tidning EGT L 108, 24.4.2002
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/53/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG, Europeiska unionens officiella tidning (EUT) L 176, 15.7.2003
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG, EUT L 176, 15.7.2003
Kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagsttiftning, EGT C 372, 9.12.1997
Rättsfall
Högsta domstolen
NJA 1945 s 354
NJA 1949 s 35.
NJA 1952 s 50
NJA 1984 s 512
NJA 1987 s 388
270
| SOU 2004:136 | Referenser |
Hovrätterna
SvJT 1947 s 20
RH 1982:54
RH 1997:117
Marknadsdomstolen
MD 1985:12
MD 1987:13
MD 1989:8
MD 2002:11
MD 2002:23
MD 2004:22
Rapporter m.m.
Agrell, Per och Bogetoft, Peter, “Norm Models, AG2:V2 – Progress Report”, för SUMICSID AB.
Agrell, Per och Bogetoft, Peter, “Economic and environmental efficiency of district heating plants”, 2004 Elsevier Ltd.
Agrell, Per och Bogetoft, Peter, “Evolutionary Regulation: From
Agrell, Per och Bogetoft, Peter,
Andersen, Christian, Bendz, Anders och Westlund, Tobias, School of Economics and Management, “District Heating – Future Scenarios of 2015”.
Andersson, Sofie och Werner, Sven, ”Fjärrvärme i Sverige 2001 – En analys av ägande, jämställdhet, priser och lönsamhet i svenska fjärrvärmeföretag med vissa internationella utblickar”, FVB Sverige AB, 2003. (Andersson, m.fl. 2001)
Andersson, Sofie och Werner, Sven, Chalmers Tekniska Högskola, ”Svensk fjärrvärme – ägare, priser och lönsamhet”, Göteborg 2001. (Andersson, m.fl. 2003).
Averch, H. And Johnson, L., “The Behavior of the Firm under Regulatory Constraint”; American Economic Review, December 1962.
Avgiftsgruppen med representanter för Fastighetsägarna, HSB:s Riksförbund, Riksbyggen, SABO och Hyresgästernas Riks-
271
| Referenser | SOU 2004:136 |
förbund, ”Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige – En avgiftsstudie för år 1999”,
…En avgiftsstudie för år 2000”, …En avgiftsstudie för år 2001”, …En avgiftsstudie för år 2002”, …En avgiftsstudie för år 2003”, …En avgiftsstudie för år 2004”.
Avgiftsgruppen (HSB, Riksbyggen, SABO, Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna) ”Fjärrvärmeföretagen och ägandet”, Rapport juli 2003.
Avgiftsgruppen (HSB, Riksbyggen, SABO, Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna) ”Fjärrvärmeföretagen och ägandet”, Rapport maj 2004.
Davies, Howard och Lam,
Dreber Lundkvist & partners AB, ”Kritisk granskning av de ekonomiska parametervärdena för kapitalkostnaderna i nät nyttomodellen, uppdrag för Energimyndigheten”.
ECON Analys AB i Sverige (ECON), ”Vissa strukturfrågor i fjärrvärmesektorn”, hösten 2003.
Ek, Göran, STEM, ”Priset på fjärrvärme – reglering av förändring och nivå”,
Ek, Göran, STEM, ”Ekonomisk reglering av fjärrvärme i Norden”, underlag till Fjärrvärmeutredningen.
Ekvall, Tomas, Knutsson, David och Sahlin, Jenny, “Effects of planned expansion of waste incineration in the Swedish district heating systems”, Energy Systems Division, Department of Energy Conversion, Chalmers University of Technology, Göteborg, 14 november 2003.
Emanuelsson, S. och Gryte, T., Fjärrvärme en prissättningsstudie (00/01).
Energitilsynet og Energiklagenaevnet Danmark, ”Prisbestemmelser og myndighetskompetencer”, En redogörelse omhandlende energiforsyningslovene, Bent Ole Gram Mortenssen, December 2001.
Energistyrelsen, Köpenhamn, Danmark, ”Effektivisering av fjernvarmesektorn”, Idékatalog, Udkast juni
Energistyrelsen, Köpenhamn, Danmark, Rammevillkår for fjernvarmesektorn, Baggrundsrapport till projektet ”Effektivisering av fjernvarmesektorn”.
272
SOU 2004:136 Referenser
Euroheat & Power, “District Heat in Europe”, Country by Country 2003 Survey.
Elforsk, El från nya anläggningar – 2003, rapport nr 03:14 juni 2003 FVB, Analysgruppen Borås, Förstudie Regional fjärrvärme Halland, Varberg Energi AB, Falkenberg Energi AB och Ener-
giverken i Halmstad AB (ej offentlig utredning). Fjärrvärmeföreningen, 50 år med fjärrvärme i Sverige, 1999. Gebremedhin, Alemayehu, “Regional and Industrial
in District Heating Systems, Division of Energy Systems, De- partment of Mechanical Engineering, Linköpings universitet.
Grohnheit, Poul Erik, Bent Ole Gram Mortensen, “Competition in the market for space heating. District heating as the infrastructure for competition among fuels and technologies”.
Grohnheit, Poul Erik, Skytte Klaus, ”En nordeuropeisk elbörs”, Afdelningen for Systemanalyse, Forskningscenter Risö, Roskilde September 1998.
Gustafsson, Kristian, Effektivitetsstudier med “Data Envelopment Analysis”. En teoretisk studie med empirisk tillämpning på svensk fjärrvärme, Magisteruppsats i Nationalekonomi, Ekonomiska institutionen, SLU Uppsala.
Henriksson, Lars, ”Fjärrvärmeföretagen – Utredning om behovet av förhandsreglering och priskontroll”, 19 februari 2004.
Höglund, Rune, ”Econometri, 3 SV. Multipel Regression”, Åbo Akademi
IVA 2002, ”El och kraftvärme från kol, naturgas och biobränsle”. Hackett, Steven, “The Economics of Antitrust and Regulation”,
chapter 12: Natural Monopoly Regulation, Humbolt State University, Econ 459.
Joskow, Paul L., “Electricity Sector Restructuring and Competition: lessons learned”, Cuadernos de Economía, år 40, No 121, s.
Joskow, Paul L., “The Determination of Allowed Rate of Return in a Formal Regulatory Hearing”, Bell Journal of Economics, 1972, vol.3 issue 2, s.
Joskow, Paul L., “Regulation and deregulation after 25 years: lessons learned for research in industrial organization”, MIT Cambridge MA.
Knutsson, David, “National Aggregation of Locally Described District Heating Systems”, Department of Energy Conversion, Chalmers University of Technology, Göteborg, Sweden 2003.
273
| Referenser | SOU 2004:136 |
Konkurrensverket, remissvar över betänkande från
Konkurrensverket, rapport 2002:2, ”Vårda och skapa konkurrens – Vad krävs för ökad konsumentnytta?”
Konkurrensverket, rapport 2004:3, ”Monopolmarkander i förändring”.
Munck, Robert och Dyrvold, Andreas, ”Det svenska flygets avreglering”,
Munksgaard, Jesper; Pade,
Naturvårdsverket, ”Utvärdering av spillvärmeprojekt”, Delrapport för utvärdering av de lokala investeringsprogrammen, Utvärdering av
OXERA, “The critical sales loss test in market definition” – Competing Ideas nov 2002.
OXERA, “Informational Asymmetries – what’s your number?”, Competing Ideas Sept 2003.
Profu, ”Avfallsförbränning – utbyggnadsplaner, behov och brist”, Uppdatering av nationell kapacitetsstudie.
Profu, ”Energibeskattning på avfallsförbränning – ett räkneexempel”,
Profu, ”Förstudie om orsaker till att spillvärme från industrin inte utnyttjas för fjärrvärmeproduktion”,
Profu, ”Konsekvensanalyser av olika framtida styrmedels och skattemodeller för det svenska energiskattesystemet – ett samarbetsprojekt med svensk Energi, Svenska Fjärrvärmeföreningen, Svenska Bioenergiföreningen och Svenska Gasföreningen”, mars 2003.
“Quantitative Competition Analysis”, The Utitlities Journal, april 2000.
RDT ESD 126, “Approaches to the economics of regulation”. Rolfsman, Björn, “Interaction between Energy Systems of
Buildings and Utilities in an
RVF, ”Kapacitet för att ta hand om brännbart och organiskt avfall”, RVF Utveckling, Rapport 00:13.
RVF, ”Kapacitet för att ta hand om brännbart och organiskt avfall”, RVF Rapport 02:02.
RVF, Svensk Avfallshantering 2003.
274
| SOU 2004:136 | Referenser |
Sandin, Rickard, ”Avancerad ekonomisk analys i mål om tillämpning av konkurrenslagen i svensk domstol”. Uppdragsforskning åt Konkurrensverket.
Sheshinski, Eytan, “Regulation of Private Infrastructure Industries, Harvard Institute of International Development”, Lecture delivered at the seminar organized by CIDE (Centro de In- vestigacion y Docencia Economicas), Mexico Citu, August 20- 21, 1998.
Statistiska Centralbyrån (SCB), ”Kvalitativ studie – Djupintervjuer med fastighetsägare och kommuner” för Fjärrvärmeutredningen.
Statistiska Centralbyrån (SCB), Statistiska Meddelande SM 16. Solid biofuels – Terminology, definitions and descriptions, CEN
TC 335, TS 14588.
Statens energimyndighet, ”Förstudie av värmemarknaden”, ER 23:1999.
Statens energimyndighet, ”Fjärrvärmen på värmemarknaderna”, ER 19:2000.
Statens energimyndighet, Remissvar över rapport ER 19:2000. Statens energimyndighet, ”Värme i Sverige”, ET 1:2002. Statens energimyndighet, ”Värme i Sverige 2002”, ET 23:2002.
Statens energimyndighet, ”Värme i Sverige år 2003”, En uppföljning av värmemarknaderna.
Statens energimyndighet, ”Värme i Sverige 2004”.
Statens energimyndighet, Föreskrifter om statligt bidrag till investering för ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader till fjärrvärme.
Statens energimyndighet, ”Ekonomiska parametrar till Nätnyttomodellen”, Energimyndigheten juni 2003.
Statens energimyndighet, ”Rapport Nätnyttomodellen, Kundspecifika samt drift och underhållskostnader”, januari 2003, Anders Ångström SWECO Energuide och Magnus Lindén EME Analys.
Statens energimyndighet, ”Nätnyttomodellen – utveckling, Andra avstämning mot företagsdata”, Energimyndigheten oktober 2002.
Statens energimyndighet, ”Nättnyttomodellen utveckling – fokus på ekonomiska parametrar i modellen”, mars 2003.
Statens energimyndighet, ”Elnätföretagens kostnadseffektivitet och produktionsutveckling – jämförelser av nätföretagens distribution av el år 2002 samt utvecklingen
275
| Referenser | SOU 2004:136 |
Statens energimyndighet och
Statens energimyndighet, ”Energiläget 2002”, ET 18:2002.
Statens energimyndighet, ”Energiläget 2003”, ET 20:2003, november 2003.
Statens energimyndighet, ”Energiläget i siffror”, ET 21:2003, januari 2004.
Statens energimyndighet, ”Energiläget 2004”, ET 17:2004, november 2004.
Statens energimyndighet, Energiindikatorer för uppföljning av Sveriges energipolitiska mål – temaområden fjärrvärmemarknaden och naturgasmarknaden.
Statens energimyndighet, Rapport angående systemgränser för byggnadsuppvärmning, oktober 2004.
Statens energimyndighet, Uppskattning av marknaden för kyla, främst komfortkyla i Sverige, opublicerad
Statoil, ”Energi till bostäder och lokaler – många frågor, få svar”, Energirapporten, juni 2004.
Statskontoret, ”Effektivare tillsyn över energimarknaderna”, Statskontoret, 2003:27.
STOSEB, ”Kraftvärme syd. När och hur mycket. Vad säger ekonomin?”.
STOSEB ”Fjärrvärmeintegrationen i
Svensk Fjärrvärme, ”Fjärrvärme som uppvärmningssystem – vad tycker kunden?”, FVF 1998:3.
Svensk Fjärrvärme, ”Kalkylering i fjärrvärmeföretag”, januari 2002. Svensk Fjärrvärme, ”Industriell Spillvärme”, juni 2002.
Svensk Fjärrvärme, ”Svenska Värmenät”, mars 2003. Svensk Fjärrvärme, Statistik 2002, november 2003.
Svensk Fjärrvärme, ”Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden”, Rapport februari 2004.
Svensk Fjärrvärme, ”Fjärrvärmen och miljön”.
Svensk Fjärrvärme, ”Konkurrenssituationen för fjärrvärmemarknaden på värmemarknaden”.
Svahn, Peter, ”Beslutsunderlag i svenska energiföretag – Kalkylpraxis, prissättning och strategier för ledningsbunden energi”, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet år 2000.
276
| SOU 2004:136 | Referenser |
Sycon Energikonsult AB Maria Nilsson, SwedPower AB Pernilla Strömberg, ”Utvärdering av olika metoder för allokering i kraftvärmeproduktion”.
The Economist, Research Tools
VanDoren, Peter, “Making sense of electricity regulation”; Regulation, vol. 23 No. 23.
Vogelsang, Ingo; “Incentive Regulation and Competition in Public Utility Markets: a 20 year Perspective”; Journal of Regulatory Economics, 2002, vol 22. issue 1 s.
Werner, Sven, “The position of district heating in the world and the corresponding use of renewables”, Chalmers Tekniska Högskola,.
Werner, Sven, “Avoided carbon dioxide emissions from the current global use of district heating and combined heat and power”, Chalmers University of Technology, District Heating and Cooling, April 2003.
Werner, Sven, ”Fjärrvärme som underlag för framtida kraftvärme”, FVB Borås
Werner, Sven och Knutsson, David, “Potential for natural gas based CHP generation in Swedish district Heating Systems”, Nordleden Project.
Werner, Sven och Broden, Anders, ”Prices in European District Heating Systems”, Helsingfors
Westin, Paul, ”Öppna Fjärrvärmenät (TPA)”, Sveriges Energiting
Westin, Paul, ”Tredjepartstillträde till fjärrvärmenät”, Arbetsrapport för Svenska Fjärrvärmeföreningen 14 december 2001.
VMK/EKAN, ”Vad kostar fjärrvärmen? Slutrapport med fokus på metodanvisningar”.
ÅF EnergiledarGruppen Nätverk Sverige, ”Miljönyckeltal för energianvändning”, David Ringmar, Camilla Sundlöf,
tillträde i fjärrvärmenäten”, Rapport för Fjärrvärmeutredningen, Karin Byman och Hans Åkesson,
277
| SOU 2004:136 | Bilaga 1 a |
Kommittédirektiv
| Fjärrvärme på värmemarknaden | Dir. |
| (N 2003:03) | 2002:160 |
Beslut vid regeringssammanträde den 12 december 2002.
Sammanfattning av uppdraget
En utredare tillkallas med uppdrag att
–belysa fjärrvärmens konkurrenssituation på värmemarknaderna,
–föreslå åtgärder för att bättre skydda konsumenten mot oskälig prissättning på fjärrvärme,
–analysera om det är lämpligt att införa tredjepartstillträde på fjärrvärmemarknaden och, om det bedöms lämpligt, föreslå regler för detta,
–analysera de samhälls- och företagsekonomiska konsekvenserna samt miljökonsekvenserna av tredjepartstillträde,
–bedöma vilka tekniska och andra begränsningar som finns för tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten, och
–genomföra den kompletterande analys på el- och värmeområdet som riksdagen tillkännagivit när det gäller åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet på elmarknaden såvitt avser avgränsningen till fjärrvärmeverksamhet (bet.2001/02:NU9,rskr.2001/02:180) och om det behövs föreslå reglering eller andra åtgärder.
Uppdraget skall delredovisas senast den 30 juni 2003 och vara avslutat senast den 30 juni 2004. Utredaren skall i delredovisningen genomföra den kompletterande analys som riksdagen tillkännagivit avseende åtskillnad mellan elverksamhet och fjärrvärmeverksamhet (bet. 2001/02:NU9, rskr. 2001/02:180).
279
| Bilaga 1 a | SOU 2004:136 |
Bakgrund
Fjärrvärmen har en viktig roll i omställningen av energisystemet. Utbyggnaden av fjärrvärme har bidragit till ett kraftigt minskat oljeberoende, ett effektivare energiutnyttjande, en allt högre användning av förnybara bränslen, en förbättrad tätortsmiljö och minskade utsläpp av koldioxid. Fjärrvärmeutbyggnad kan därutöver bidra till att minska användningen av elvärme och utgör samtidigt en viktig förutsättning för utbyggnad av kraftvärme. Fjärrvärmen medger vidare en större flexibilitet i valet av energikälla jämfört med individuell bränsleeldning.
Fjärrvärmeverksamhet består huvudsakligen av produktion och distribution av hetvatten i ett rörledningssystem för kollektiv uppvärmning av byggnader. Fjärrvärme står idag för ca 43 % av den totala uppvärmningen av bostäder och lokaler. Utbyggnaden av fjärrvärme har till största delen bedrivits i kommunal regi. I samband med avregleringen av elmarknaden 1996 infördes en bestämmelse för kommunala företag som bedriver produktion och handel med el. Bestämmelsen innebär att ett sådant företag skall bedriva verksamheten på affärsmässig grund i stället för med iakttagande av de kommunala självkostnads- och likställighetsprinciperna. Syftet med bestämmelsen är att de kommunala elföretagen skall verka under samma förutsättningar som de privata elföretagen. Samtidigt infördes en motsvarande bestämmelse för kommunala företag som bedriver distribution av fjärrvärme. Syftet med den bestämmelsen är att upprätthålla konkurrensneutraliteten mellan energislagen, dvs. el och fjärrvärme. Detta innebär att fjärrvärmesektorn för närvarande är i stort sett oreglerad.
Vad gäller distributionen av hetvatten utgör denna ett naturligt monopol. Statsmakterna har därför i ökad grad följt utvecklingen på fjärrvärmemarknaden sedan 1996 i syfte att uppmärksamma ett eventuellt behov av åtgärder. Uppföljningar visar att konsumenternas ställning är svag i förhållande till fjärrvärmeföretagen och att konkurrensen behöver stimuleras på värmemarknaden. Uppföljningar visar även att betydande strukturförändringar har skett på fjärrvärmemarknaden sedan 1996. Det kommunala ägandet har minskat. Nationellt och internationellt verksamma integrerade energikoncerner står för en ökad andel av ägandet av fjärrvärmeföretagen. Fjärrvärmeverksamhet bedrivs också i allt högre grad med ökade avkastningskrav av såväl privata som statliga och kommunala ägare. En stor prisspridning mellan fjärrvärmeföretagen och
280
| SOU 2004:136 | Bilaga 1 a |
en ökad grad av prissättning efter alternativa uppvärmningsformer kan även konstateras.
Kommunala fjärrvärmeföretag
Sedan 1996 skall kommunala fjärrvärmeföretag bedrivas på affärsmässig grund (7 kap. 2 § ellagen (1997:857)). I samband med Elbörsutredningens betänkande Regler för handel med el (SOU 1996:49) påpekade flera remissinstanser i sina yttranden att den kommunala lokaliseringsprincipen förhindrade effektiva värmeförsörjningslösningar i områden nära kommunområdesgränser. Kommunallagens lokaliseringsprincip innebär att en kommun som bedriver värmeproduktion i princip endast får leverera värme inom den egna kommunen. Den 4 juni 1998 tillkallade regeringen en särskild utredare (dir. 1998:41) för att studera regelverket för handel med och distribution av naturgas och annan rörbunden energi. Utredaren fick i detta sammanhang i uppdrag att överväga om kommunala värmeföretag bör undantas från kommunallagens lokaliseringsprincip. Den 1 februari 1999 överlämnades delbetänkandet Effektiva värme- och miljölösningar (SOU 1999:5). Utredningen föreslog att kommunal fjärrvärmeverksamhet även skulle få bedrivas i geografisk närhet till företagets fjärrvärmeverksamhet inom kommunen i syfte att uppnå en ändamålsenlig fjärrvärmeverksamhet. Regeringen bedömde i propositionen Energimarknader i utveckling - bättre regler och tillsyn (prop. 2001/02:56) att ett undantag från lokaliseringsprincipen bör genomföras på sikt, men först efter en ytterligare utredning av möjligheterna att införa pristillsyn av värmedistribution. Riksdagen delade regeringens bedömning när det gäller lokaliseringsprincipen (bet. 2001/02:NU9).
Utredningar om konkurrensen för fjärrvärmen på värmemarknaderna
Den 17 december 1998 fick Energimyndigheten regeringens uppdrag att göra en förstudie i syfte att beskriva situationen på värmemarknaden ur ett användarperspektiv. Uppdraget redovisades den 26 oktober 1999 (dnr N1999/11368/ESB). Efter remissbehandling fick Energimyndigheten i uppdrag av regeringen att i samråd med Konkurrensverket och Konsumentverket samt företrädare för bransch- och konsumentorganisationer senast den 1
281
| Bilaga 1 a | SOU 2004:136 |
oktober 2000 redovisa en översyn av fjärrvärmemarknaden och ett förslag till metod för att följa utvecklingen på denna (dnr N1999/11368/ESB). I uppdraget ingick att ta fram ett system för riktmärkesjämförelser (s.k. benchmarking) mellan fjärrvärmeföretagen. Energimyndigheten överlämnade den 16 oktober 2000 rapporten Fjärrvärmen på värmemarknaderna
Regeringen bedömde i propositionen Energimarknader i utveckling – bättre regler och tillsyn (prop. 2001/02:56) att konkurrenssituationen, strukturförändringarna på fjärrvärmemarknaden och fjärrvärmens betydelsefulla roll i energiomställningen medför att en ökad pristransparens bör eftersträvas. För att tillgodose konsumentens intresse av låga fjärrvärmepriser bedömdes en ökad uppföljning av fjärrvärmepriserna vara motiverad. Även riksdagen bedömde att fri prissättning för fjärrvärme kombinerat med naturliga monopol riskerar att leda till oskäliga prishöjningar (bet. 2001/02:NU9). Energimyndigheten har fått i uppdrag att följa och analysera utvecklingen på värmemarknaderna med avseende på priser, konkurrensförhållanden, bränsleslag och utsläpp av koldioxid och andra miljöfarliga utsläpp från olika typer av uppvärmning. I detta arbete ingår att ta fram relevanta nyckeltal för att följa fjärrvärmens utveckling i olika avseenden i syfte att få kunskap om produktionsförhållanden och sambandet mellan produktion och kostnader. En första årlig uppföljningsrapport, Värme i Sverige, redovisades till Näringsdepartementet den 20 december 2001 (dnr N2001/11486/ESB).
Åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet i el- och fjärrvärmeföretag
Regeringen föreslog i propositionen Energimarknader i utveckling – bättre regler och tillsyn (prop. 2001/02:56) ett förbud mot gemensam verkställande direktör och gemensam styrelsemajoritet i
282
| SOU 2004:136 | Bilaga 1 a |
elhandels- eller elproduktionsföretag och elnätsföretag. Syftet med förslaget var att försvåra möjligheterna att övervältra kostnader mellan monopolverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet. Att förhindra s.k. korssubventionering är en viktig förutsättning för väl fungerande el- och värmemarknader.
Riksdagen avslog dock regeringens förslag i denna del (bet. 2001/02:NU9, rskr. 2001/02:180). Riksdagen menade att förslaget var behäftat med ett antal problem som kräver ytterligare beredning och överväganden. Riksdagen anmodade regeringen att göra en förnyad prövning av frågan och återkomma till riksdagen med ett nytt förslag. Särskilt bör frågan om kongruensen i regelverket för å ena sidan nätföretag och företag som bedriver produktion av och handel med el och å andra sidan fjärrvärmeföretag och elhandelsföretag uppmärksammas.
Konkurrenssituationen på värmemarknaden
Utbyggnaden av fjärrvärme har lett till att denna uppvärmningsform, där den är etablerad, har en dominerande ställning på värmemarknaderna. Distributionen av hetvatten utgör ett s.k. naturligt monopol. Detta innebär att det inte är möjligt att införa rimliga konkurrenslösningar i denna del.
Monopolprissättning är därför en risk. En stor prisspridning mellan fjärrvärmeföretagen och en ökad grad av prissättning efter vad alternativa uppvärmningsformer kostar kan även konstateras. Konkurrensen från andra uppvärmningsformer är ur fjärrvärmekundens synvinkel begränsad. Värmemarknaden kännetecknas även av betydande trögheter. Kostnaderna för att byta uppvärmningssystem är det största hindret. Ett byte av uppvärmningssystem är ofta en betydande investering som kräver tillgång till kapital hos den enskilde konsumenten. Även de praktiska möjligheterna att byta uppvärmningssystem utgör ofta en begränsning för konvertering från fjärrvärme. Eftersom andra uppvärmningsformer inte direkt konkurrerar då fjärrvärmeanslutning skett är därmed fjärrvärmemarknaden i konkurrensrättsligt hänseende att betrakta som relevant marknad. En värmekonsument som tillgodoser sin uppvärmning med el eller andra bränslen har möjlighet att välja och byta leverantör på ett sätt om fjärrvärmekonsumenten saknar. En ökad utbyggnad av fjärrvärme i småhusområden medför även att de små värmekonsumenternas intressen behöver tillgodoses i större
283
| Bilaga 1 a | SOU 2004:136 |
utsträckning. I övrigt bestäms konkurrensförhållandena mellan bränslena inom värmesektorn i hög grad av energibeskattningen.
Åtgärder för att förbättra konkurrensen på värmemarknaden
Konkurrensen inom värmesektorn bör stimuleras så att ökad effektivitet och lägre priser kan uppnås. För att uppnå en dynamisk konkurrens på värmemarknaden är det viktigt att motverka olika inträdesbarriärer. Ett sätt att öka konkurrensen på fjärrvärmemarknaden kan vara att låta spillvärmeleverantörer sälja värme direkt till konsumenten genom att få tillträde till nätet för själva distributionen, s.k. tredjepartstillträde. En sådan ordning torde kunna vara aktuell främst i de stora fjärrvärmesystemen. En potentiell leverantör av spillvärme har i dag i princip endast ett alternativ för nyttiggörande av spillvärme genom att leverera till nätet på villkor fastställda av nätägaren. Ett bättre utnyttjande av spillvärme innebär även hushållning med naturresurser och en effektivare energianvändning. I främst de stora fjärrvärmesystemen i landet skulle en sådan möjlighet kunna ge ett stimulerande konkurrenstryck på fjärrvärmeföretagen som då inte är den enda köparen av spillvärmen. Vidare kan en utbyggnad av fjärrvärmen mellan tätorter stimuleras genom tredjepartstillträde, då nätet öppnas för den som kan erbjuda värme till lägre pris. Ett utökat värmeunderlag för kraftvärme kan även innebära en effektivare elproduktion.
Uppdraget
Konkurrensen för fjärrvärmen på värmemarknaderna och kommunala fjärrvärmeföretag
Utredaren skall belysa fjärrvärmens konkurrenssituation på värmemarknaderna och särskilt beakta effekterna av förändringarna i regelverket för kommunala fjärrvärmeföretag som genomfördes 1996. Utredaren skall även belysa de affärsmässiga riskerna med att bedriva fjärrvärmeverksamhet, exempelvis hur behovet av bränsleflexibilitet påverkar värmepriserna.
284
| SOU 2004:136 | Bilaga 1 a |
Åtgärder mot oskälig fjärrvärmeprissättning
Utredaren skall föreslå åtgärder för att bättre skydda konsumenten mot oskälig fjärrvärmeprissättning. Utredaren skall analysera behovet av pristillsyn på fjärrvärmemarknaden och, om det bedöms nödvändigt, föreslå hur ett regelverk och en tillsynsmodell för fjärrvärmemarknaden lämpligen kan utformas. Utgångspunkten bör vara motsvarande regelverk för el- och gasmarknaderna. Olika system för tillsyn bör emellertid studeras såsom prisjämförelser, pristaks- och indexreglering samt inrättande av fjärrvärmekonsumentråd. Riktmärkesjämförelser av priserna för värmedistribution kan vara en sådan modell. För fjärrvärmen som är lokal till sin karaktär bör de lokala skillnaderna kunna tillgodoses genom en inriktning som bygger på prisjämförelser. Erfarenheterna från tillsynen av elnätsföretag bör även tillvaratas. I Sverige finns det ett
Utredaren skall även studera behovet av och förutsättningarna för att inrätta en instans för klagomål mot priser och leveransvillkor för konsumenterna på fjärrvärmemarknaden samt införande av en förhandlingsordning vad gäller prissättningen av fjärrvärme, och i sådana fall lämna förslag på lämpliga åtgärder. Utredaren skall vidare analysera hur en ökad pristransparens på värmemarknaden skapar förutsättningar för konsumenten att bättre utvärdera sin situation. Utredaren skall i detta sammanhang beakta det arbete Energimyndigheten bedriver för att följa utvecklingen på värmemarknaden. Utredaren skall om så bedöms lämpligt lämna förslag om, i det fall att ett system för pristillsyn föreslås, att medge undantag från lokaliseringsprincipen vad gäller fjärrvärmeverksamhet i geografisk närhet till företagets fjärrvärmeverksamhet inom kommunen.
285
| Bilaga 1 a | SOU 2004:136 |
Tredjepartstillträde
För att åstadkomma ökad konkurrens på värmemarknaderna skall utredaren analysera möjligheterna att åstadkomma ökad konkurrens vad gäller utbudet. Ett sådant sätt som skall analyseras är möjligheterna för spillvärmeleverantörer att sälja värme direkt till konsumenten genom att få tillträde till nätet för själva distributionen, s.k. tredjepartstillträde. Utredaren skall i det sammanhanget analysera effekterna av att fjärrvärmenäten integreras mellan närbelägna tätorter i fråga om möjligheterna att utnyttja spillvärmen och/eller öka värmeunderlaget för kostnadseffektiv kraftvärmeproduktion. I detta sammanhang skall en analys också göras av om den kommunala lokaliseringsprincipen innebär en begränsning för en sådan utveckling.
Utredaren skall undersöka de rättsliga förutsättningarna för ett tredjepartstillträde samt hur villkoren och administrationen för sådant tillträde till distributionen av hetvatten kan utformas. Utredaren skall vidare undersöka i vilken mån andra regelverk kan behöva ändras för att underlätta tredjepartstillträde. Utredaren skall därvid särskilt beakta behovet av ett enkelt regelverk som underlättar för nya aktörer. Vidare skall de samhälls- och företagsekonomiska konsekvenserna samt miljökonsekvenserna av tredjepartstillträde analyseras. Utredaren skall även bedöma de tekniska begränsningar för tredjepartstillträde som följer av fjärrvärmenätens tekniska utformning. Då den nuvarande beskattningen av värmeproduktion beror på om den produceras inom industri, fjärrvärmeverk eller kraftvärmeverk skall energiskattesystemets utformning också uppmärksammas vid analysen. Arbetet med ett program för långsiktiga avtal för en konkurrenskraftig energiintensiv industri skall även beaktas. Vidare skall arbetet inom EU med relevanta direktivförslag, såsom kommissionens förslag till direktiv om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi (KOM(2002) 415 slutlig), uppmärksammas och hänsyn tas till eventuella EG- rättsliga krav. Om utredaren finner att tredjepartstillträde bör genomföras skall ett förslag till regelverk om detta läggas fram. Utredaren skall i detta fall också föreslå nödvändiga ändringar i andra regelverk som kan behöva ändras för att underlätta tredjepartstillträde. Utredaren skall också undersöka om ytterligare åtgärder utöver tredjepartstillträde bör vidtas som kan bidra till att
286
| SOU 2004:136 | Bilaga 1 a |
öka konkurrensen på värmemarknaderna, och i sådant fall lämna förslag till sådana.
Åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet i el- och fjärrvärmeföretag
Utredaren skall studera och överväga behovet av bestämmelser som reglerar åtskillnaden mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet på elmarknaden och fjärrvärmeverksamhet. Eftersom fjärrvärmeföretag i dag ofta drivs inom integrerade energikoncerner där även såväl elhandel som elproduktion och nätverksamhet ingår, utgör korssubventionering mellan konkurrensutsatt och monopolskyddad verksamhet en risk. I vissa fall drivs fjärrvärmeföretagen även i samma juridiska person som elproduktion och elhandel. I syfte att undvika korssubventionering och prisdiskriminering skall utredaren överväga behovet av skärpta regler och tillsyn av särredovisning av fjärrvärmeverksamhet. Kongruensen mellan kraven på åtskillnad mellan å ena sidan elnätsverksamhet och elhandel och elproduktion och å andra sidan fjärvärmeverksamhet och elhandel och elproduktion skall beaktas. Vidare skall behovet av särskilda regler för kraftvärmeföretag analyseras.
Arbetets genomförande, tidsplan m.m.
Utredaren skall samråda med utredningen om en översyn av valagstiftningen (dir. 2002:46).
Om utredaren föreslår åtgärder som kräver finansiering skall förslag till sådan lämnas. Utredaren skall även göra en bedömning av vilken miljöpåverkan som förslagen får om de genomförs. Utredaren skall, när det gäller redovisning av förslagets konsekvenser för små företag, samråda med Näringslivets nämnd för regelgranskning.
Uppdraget skall delredovisas senast den 30 juni 2003 och vara avslutat senast den 30 juni 2004. Utredaren skall i delredovisningen genomföra den kompletterande analys som riksdagen tillkännagivit avseende åtskillnad mellan elverksamhet och fjärrvärmeverksamhet (bet. 2001/02:NU9, rskr. 2001/02:180).
(Näringsdepartementet)
287
Bilaga 1 b
Kommittédirektiv
| Tilläggsdirektiv till utredningen om | Dir. |
| fjärrvärme på värmemarknaden (N2003:03) | 2003:77 |
Beslut vid regeringssammanträde den 12 juni 2003.
Förlängd tid för delredovisning av uppdraget
Regeringen beslutar om förlängd tid för att delredovisa uppdraget. Uppdraget skall delredovisas senast den 31 oktober 2003.
Komplettering av uppdraget
Utredaren skall om det bedöms lämpligt föreslå regler för hur förbikoppling av värmemätare i fjärrvärmesystem kan beivras. Denna del av uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2004.
Bakgrund
Förlängd tid
Med stöd av regeringens bemyndigande den 12 december 2002 har chefen för Näringsdepartementet tillkallat en särskild utredare med uppdrag att se över fjärrvärmens
289
| Bilaga 1 b | SOU 2004:136 |
är det angeläget att denna del i uppdraget redovisas koordinerat i tid mellan de båda utredningarna.
Förbikoppling av värmemätare
Svenska Fjärrvärmeföreningen har i en skrivelse till Näringsdepartementet begärt komplettering av gällande lagstiftning för att kunna beivra förbikoppling av värmemätare. Föreningen hänvisar dels till en dom i tingsrätt där tingsrätten ogillade ett åtal för egenmäktigt förfarande avseende en förbikoppling av värmemätare, dels till att det är straffbart att förbikoppla motsvarande mätutrustning såsom vattenmätare och gasmätare liksom att olovligen avleda elektrisk kraft. Eftersom fjärrvärmen blivit en allt vanligare uppvärmningsform till följd av en kraftig utbyggnad under de senaste decennierna och utbyggnaden i dag i större utsträckning sker i
(Näringsdepartementet)
290
Bilag 1 c
Kommittédirektiv
| Tilläggsdirektiv till Fjärrvärmeutredningen | Dir. |
| (N2003:03) | 2003:138 |
Beslut vid regeringssammanträde den 30 oktober 2003.
Förlängd tid för delredovisning av uppdraget
Regeringen beslutar om förlängd tid för att delredovisa uppdraget. Uppdraget skall delredovisas senast den 1 december 2003.
Bakgrund
Med stöd av regeringens bemyndigande den 12 december 2002 har chefen för Näringsdepartementet tillkallat en särskild utredare med uppdrag att se över fjärrvärmens konkurrenssituation på värmemarknaderna (dir. 2002:160). Utredaren skall enligt tilläggsdirektiv (2003:77) delredovisa uppdraget när det gäller den kompletterande analys som riksdagen tillkännagivit avseende åtskillnad mellan elverksamhet och fjärrvärmeverksamhet (bet. 2001/02:NU9, rskr. 2001/02:180) senast den 31 oktober 2003.
Fjärrvärmeutredningen (N2003:03) skall samråda med utredningen om fortsatt utveckling av el- och naturgasmarknaderna (N2003:04) i frågan om åtskillnaden mellan elverksamhet och fjärrvärmeverksamhet. Utredningen om fortsatt utveckling av el- och naturgasmarknaderna har i en skrivelse den 14 oktober 2003 begärt förlängd tid för att delredovisa uppdraget till den 1 december 2003. Skälet är främst att Europeiska kommissionen har kallat medlemsstaterna till möten om tolkningen av el- och naturgasmarknadsdirektiven som antogs den 26 juni 2003. Mötena äger rum den 21 oktober respektive den 13 november 2003. Det är angeläget att utredningen om fortsatt utveckling av el- och naturgasmarknaderna ges möjlighet att beakta vad som framkommer i samband med dessa möten. Även Fjärrvärme-
291
| Bilaga 1 c | SOU 2004:136 |
utredningens tid för att delredovisa uppdraget bör därför utsträckas till den 1 december 2003.
(Näringsdepartementet)
292
Bilaga 1 d
Kommittédirektiv
| Tilläggsdirektiv till Fjärrvärmeutredningen | Dir. |
| (N 2003:03) | 2004:58 |
Beslut vid regeringssammanträde den 6 maj 2004.
Sammanfattning av tilläggsuppdraget
Utredaren skall lämna förslag till hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi och om ändring av direktiv 92/42/EEG skall genomföras i Sverige. Tilläggsuppdraget skall redovisas senast den 31 mars 2005.
Bakgrund
Fjärrvärmeutredningen
Med stöd av regeringens bemyndigande den 12 december 2002 har chefen för Näringsdepartementet tillkallat en särskild utredare med uppdrag att se över fjärrvärmens konkurrenssituation på värmemarknaderna (dir. 2002:160). Utredaren skall enligt tidigare tilläggsdirektiv (dir. 2003:102) redovisa uppdraget senast den 30 september 2004.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av den 11 februari 2004 om främjande av kraftvärme
Europeiska kommissionen lämnade i juli 2002 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi och om ändring av direktiv 92/42/EEG. Direktivet antogs slutligt av rådet och Europaparlamentet i februari 2004 och trädde i kraft den 21 februari 2004 (EUT nr L 52, 21.2.2004, s. 50–
293
| Bilaga 1 d | SOU 2004:136 |
60, Celex 32004L0008). Direktivet skall vara genomfört i medlemsstaterna senast den 21 februari 2006.
Kraftvärme och kraftvärmen i Sverige
Kraftvärme innebär samtidig produktion av el och värme samt i en del fall även av processånga. Kraftvärme är både energi- och miljömässigt effektivt oavsett vilket bränsle som används och kan därmed på ett verkningsfullt sätt bidra till minskad miljöpåverkan.
I Sverige finns väl utbyggda fjärrvärmenät, vilka medger en förhållandevis stor potential för kraftvärme. Den fortsatta expansionen av fjärrvärmenäten skapar ytterligare potential för ökad kraftvärmeproduktion. Under 2002 uppgick elproduktionen i landets kraftvärmeverk till cirka tre procent av Sveriges samlade elproduktion, vilket är en betydligt lägre andel än i flera av våra grannländer. Den 1 januari 2004 genomfördes förändringar i energibeskattningen av kraftvärmen som syftar till att öka elproduktionen i de befintliga kraftvärmeverken och till att förbättra förutsättningarna för investeringar i ny kraftvärme. Statens energimyndighet har enligt regleringsbrevet för 2004 i uppdrag att redovisa utvecklingen på kraftvärmeområdet i syfte att följa upp de samlade effekterna på kraftvärmen av de nya reglerna för energibeskattning och introduktionen av elcertifikatssystemet. Uppdraget skall redovisas senast den 15 juni 2004.
Tilläggsuppdraget
Genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av den 11 februari 2004 om främjande av kraftvärme i Sverige
Utredaren skall lämna förslag till hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttiggjord värme på den inre marknaden för
294
| SOU 2003:136 | Bilaga 1 d |
energi och om ändring av direktiv 92/42/EEG skall genomföras i Sverige. I uppdraget ingår att lämna förslag till de författningsändringar som krävs för att genomföra artikel 5 i
Utredaren skall även analysera den svenska potentialen för högeffektiv kraftvärme enligt vad som föreskrivs i artikel 6 i
Utredaren skall vidare lämna förslag om tillämpning av Bilaga III a i fråga om särskilda kriterier för att småskalig kraftvärme och mikrokraftvärme skall betraktas som högeffektiv.
Vidare skall utredaren utvärdera nuvarande lagstiftning och regelverk om tillståndsförfaranden enligt artikel 9 i EG- direktivet (2004/8/EG). Vid utvärderingen skall arbetet inom Miljöbalkskommittén (M 1999:03) och
295
| Bilaga 1 d | SOU 2004:136 |
Arbetets genomförande, tidsplan m.m.
Utredaren skall samråda med
Det nu aktuella tilläggsuppdraget skall redovisas senast den 31 mars 2005 och övriga delar av uppdraget, i enlighet med vad som bestämts tidigare, senast den 30 september 2004.
(Näringsdepartementet)
296
Bilaga 1 e
Kommittédirektiv
| Tilläggsdirektiv till Fjärrvärmeutredningen | Dir. |
| (N 2003:03) | 2004:130 |
Beslut vid regeringssammanträde den 23 september 2004.
Förlängd tid för huvuduppdraget
Regeringen beslutar om förlängd tid för huvuduppdraget. Huvuduppdraget skall redovisas senast den 31 december 2004.
Bakgrund
Med stöd av regeringens bemyndigande den 12 december 2002 har chefen för Näringsdepartementet tillkallat en särskild utredare med uppdrag att se över fjärrvärmens konkurrenssituation på värmemarknaderna (dir. 2002:160). Utredaren skall enligt tilläggsdirektiv (dir. 2003:102) redovisa denna del av uppdraget senast den 30 september 2004. Den 6 maj 2004 beslutade regeringen om ytterligare ett tilläggsuppdrag (dir. 2004:58). Enligt tilläggsuppdraget skall utredaren lämna förslag till hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG om främjande av kraftvärme på den inre marknaden för energi och om ändring av direktiv 92/42/EEG skall genomföras i Sverige. Detta tilläggsuppdrag skall redovisas senast den 31 mars 2005.
Utredaren har i en skrivelse begärt förlängd tid med att redovisa huvuduppdraget. Utredaren anger att utredningsuppdraget har vidgats genom de tilläggsuppdrag som har givits vilka medför vidgade frågeställningar och behov av ytterligare samråd med andra utredningar. Utredaren skall bl.a. samråda med El- och gasmarknadsutredningen (N2003:04) i frågan om att utvärdera behovet av koncessionsplikt för rörledningar som utnyttjas för transport av fjärrvärme. El- och gasmarknadsutredningen har beviljats förlängd redovisningstid bl.a. när det gäller frågan om att utreda behovet av
297
| Bilaga 1 e | SOU 2004:136 |
koncessionsplikt för distributionsledningar för naturgas till den 31 december 2004 (dir. 2004:104).
Då Fjärrvärmeutredningen enligt ett av sina tilläggsuppdrag skall redovisa förhållandena avseende koncessionsplikt för andra konkurrerande ledningsbundna energiformer, såsom el och naturgas, och vilken eventuell påverkan olika koncessionsregler för dessa energiformer kan ha på konkurrenssituationen dem emellan, finns skäl att samordna redovisningstidpunkten för de båda utredningarna. Fjärrvärmeutredningens huvuduppdrag bör därför redovisas senast den 31 december 2004. Tilläggsuppdraget gällande förslag till hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG om främjande av kraftvärme skall genomföras i Sverige skall, som tidigare bestämts, redovisas senast den 31 mars 2005.
(Näringsdepartementet)
298
Bilaga 2
Fjärrvärmeföretagen och ägandet
En rapport av
Sammanfattning
Syftet med studien är att studera prisutveckling för fjärrvärme vid olika ägarstrukturer och särskilt prisförändring efter en ägarförändring.
| Fjärrvärmeprisets utveckling |
|||||||||
| 700 | |||||||||
| Me | 650 | E.ON |
|||||||
| del[kr/ | |||||||||
| priM | 600 | ||||||||
| s Wh | |||||||||
| förex 550 | |||||||||
| till kl | |||||||||
| g mo500 | |||||||||
| urvms | Övriga i huvudsak | ||||||||
| al ] | kommunalt ägda | ||||||||
| 450 | |||||||||
| Kommunalt ägda | |||||||||
| (>250 GWh) | |||||||||
| 400 | |||||||||
| Olja | |||||||||
| 350 | Alt.uppvärmingskostnad enl redovis- | ||||||||
| Medelvärde Fjv | |||||||||
| ningen i NH2003 var 428 kr/MWh. | |||||||||
| (Riket) | |||||||||
| 300 | |||||||||
| 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | År | |
En sammanfattning av ägarbilden inom svensk fjärrvärme är:
•59 % av fjärrvärmeförsäljningen är kommunalt ägd och resten är en blandning av privat och statligt (5 aktörer).
•32 % av fjärrvärmeförsäljningen kan sägas vara i utländskt ägande (3 aktörer).
1 HSB, Riksbyggen, SABO, Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen.
299
| Bilaga 2 | SOU 2004:136 |
•De 35 största företagen står för nästan 85 % av fjärrvärmeförsäljningen.
Flera av de företag som genomfört ägarbyten omkring år 2000 finns representerade bland de ”värsta prishöjarna”.
Sammanfattningsvis kan följande slutsatser göras:
•De privata och statliga fjärrvärmeföretagen har ett fjärrvärmepris som ligger
•Fortum- och Vattenfallsfären höjer mer än medelprishöjningen för fjärrvärmebranschen. De kommunala aktörerna samt E.ON
•Fjärrvärmeföretagens ökade alternativprissättning i kombination med den kraftigt ökade energibeskattningen och oljeprishöjningen under de senare åren ”skapar” ett utrymme för prishöjningar utöver vad som motiveras av ökade kostnader.
1 Bakgrund och syfte
Under 2003 tog avgiftsgruppen initiativ till en studie av fjärrvärmeföretagen och deras ägandet. Bakgrunden till studien var bl.a. att det hade konstaterats att ett flertal kommunala energiföretag under de senaste åren sålts till större energiföretag med olika typer av ägare. Det fanns då en misstanke om att prisutvecklingen för fjärrvärme i dessa kommuner skulle skilja sig åt jämfört med någon form av medelvärde för fjärrvärmepriset i landet eller för liknande storlekar på kommuner. I studien har uppgifterna uppdaterats med underlag från 2002 års uppgifter i årsredovisningar kompletterade med uppgifter från press mm. Syftet med den nu aktuella studien är att allt jämt studera prisutveckling vid olika ägarstrukturer och särskilt prisförändring efter en ägarförändring.
2 Underlag för studien
Som underlag för studien har följande material använts:
•Uppgifter om fjärrvärmepriser och fjärrvärmeföretag i landets kommuner från Nils
300
| SOU 2004:136 | Bilaga 2 |
•Fjärrvärmeföretagen har i föregående års studie kompletteras med uppgift om organisationsnummer mm för att möjliggöra unika sökningar avseende företagsinformation mm.
•Underlag för information om ägande från Market Manager partner, som ingår i Bonniers Affärsinfo. Market Manager 2004:1 (100 % från 2002). Detta material är baserat på årsredovisningar som hämtats från PRV (Patent- och Registreringsverket).
•Uppgifter om fjärrvärmeförsäljning mm för respektive företag från Svensk Fjärrvärmes statistik för år 2002.
•Kompletterande information om fjärrvärmeföretag har dessutom tagits fram genom kontakter med Svensk Fjärrvärme och genom olika sökningstjänster på Internet.
3 Resultatredovisning av uppdraget
Med ovanstående underlag tillsammans med Nils Holgerssonstudiernas material om fjärrvärmepriser har det varit möjligt att ta fram följande resultatredovisning:
•En databas som innehåller information om fjärrvärmeföretagens ägare som i princip har samma starttidpunkt som Nils
•Redovisning av förändringar av fjärrvärmepriser kopplade till ägarbyten.
•Specialstudier av ett antal företag med avseende på ägarbyten och stora prisförändringar.
Prissättningen av fjärrvärme beror inte endast av ägarform utan hör samman med ytterligare faktorer, som t.ex:
•Prissättningen hos fjärrvärmeföretagen har allt mer orienterat sig mot att söka en jämförelse med kundens alternativkostnad för uppvärmningen.
•De kommunala ägarna har ”vaknat upp” i frågan om att ställa tuffare krav på avkastningen i de egna bolagen.
•Den kraftigt ökade energibeskattningen under de senare åren gör att det finns ”formella” skäl till att prisändra. Många aktörer utnyttjar situationen.
301
| Bilaga 2 | SOU 2004:136 |
Svensk Fjärrvärme har i sitt policydokument ”Fjärrvärmen på värmemarknaden”, daterat
Värmemarknaden är en marknad där fjärrvärmeföretagen söker tillgodose kundernas behov av värme i konkurrens med andra uppvärmningsformer.
Det branschföreningen vill tydliggöra är att det inte i första hand är verksamhetens kostnader som styr vilket pris som sätts gentemot kunden utan att det istället bör sättas utifrån vilka alternativ som kunden har.
De avtalsformer som finns för fjärrvärmepriset idag kan grovt sammanfattas i tre grupper:
•Långa avtal (specialavtal)
•Referensbränsleavtal (relaterat till bränslepris t ex olja – både specialavtal och prislista)
•Avtal enligt prislista (tillsvidarepris)
De olika avtalsformerna ger olika frihetsgrader för både leverantör och kund. Det kan konstateras att den senare formen av avtal enligt prislista möjliggör en enkel jämförelse mellan företag och alternativa uppvärmningsformer. Tyvärr visar det sig att flera av marknadens stora aktörer inte redovisar denna typ av pris, t ex via sina hemsidor.
Vid ägarbyte kompliceras bilden ytterligare då säljare och köpare kan avtala om hur prisnivån/prisutvecklingen inom en viss tidsperiod efter försäljningen. Denna typ av avtal är naturligast vid försäljning av kommunalt ägd verksamhet.
3.1Hur såg det ut år 2002/03?
Genom den årliga studien, ”Avgiftsrapporten Nils Holgersson”, publiceras prisjämförelser mellan alla kommuner i Sverige som har fjärrvärme. Nuläget är att det ca 230 kommuner som i sin centralort har fjärrvärme som dominerande uppvärmningsform för flerbostadshus.
302
| SOU 2004:136 | Bilaga 2 |
| Ägartyp - Svenska fjärrvärmeföretag år2001 | |||
| Andelar av total försäljning 46,2 GWh | |||
| Indelning av Ägartyper: | |||
| K - Kommun (100%) | |||
| K0/Ps | K0 - Kommun (>50%) | ||
| S - Stat | |||
| K0/Pu | 0% | ||
| Ps - Privat (>50% svenskt) | |||
| 17% | Pu - Privat (>50% utländskt) | ||
| K0/S | |||
| 1% | |||
| Pu | |||
| 9% | |||
| Ps | K | ||
| 3% | 60% | ||
| S | |||
| 7% | |||
| K0 | |||
| 3% | |||
| Figur 1 Ägartyper i svenska fjärrvärmeföretag år | |||
| 2001 | |||
| Ägartyp - Svenska fjärrvärmeföretag år 2002/2003 | |||
| Andelar av total försäljning 47,0 | |||
K0/Ps
K0/Pu 0%
18%
K0/S 0%
Pu 14%
| Ps | |
| 1% | |
| S | |
| 7% | K0 |
| 3% |
Indelning av Ägartyper:
K - Kommun (100%)
K0 - Kommun (>50%) S - Stat
Ps - Privat (>50% svenskt)
Pu - Privat (>50% utländskt)
| Ägartyp - Svenska fjärrvärmeföretag år2001 | |||
| Andelar av total antal kommuner 289 st | |||
| Indelning av Ägartyper: | |||
| K - Kommun (100%) | |||
| K0 - Kommun (>50%) | |||
| K0/Pu | K0/Ps | S - Stat | |
| Ps - Privat (>50% svenskt) | |||
| K0/S | 5% | 1% | Pu - Privat (>50% utländskt) |
| 1% | |||
| Ingen fjv | |||
| 21% | |||
| K | |||
| 48% | |||
| Pu | |||
| 4% | |||
| Ps | |||
| 8% | |||
| S | K0 | ||
| 8% | 4% | ||
Figur 2 Andel av olika ägartyper i Landets kommuner år 2001
| Ägartyp - Svenska fjärrvärmeföretag år 2002/2003 | ||||
| Andelar av total antal kommuner 290 st | ||||
| Indelning av Ägartyper: | ||||
| K - Kommun (100%) | ||||
| K0 - Kommun (>50%) | ||||
| K0/Pu | K0/Ps | S - Stat | ||
| Ps - Privat (>50% svenskt) | ||||
| K0/S | 5% | 1% | Pu - Privat (>50% utländskt) | |
| Ingen fjv | 1% | |||
| 21% | ||||
| K | ||||
| 45% | ||||
| Pu | ||||
| 10% | ||||
| Ps | S | K0 | ||
| 5% | ||||
| 4% | ||||
| 9% | ||||
Figur 3 Ägartyper i svenska fjärrvärmeföretag år 2002/2003
Figur 4 Andel av olika ägartyper i Landets kommuner år 2002/2003
Den helt dominerande andelen fjärrvärme försäljs fortfarande av kommunalt ägda företag eller förvaltningar. I figuren ovan redovisas hur fördelningen av ägandet ser ut av fjärrvärmen i de svenska kommunerna. Drygt 20 % av de svenska kommunerna har inte fjärrvärme. Den helt dominerade ägaren är kommunen. Oftast sker detta genom ett helägt bolag (ibland med minoritetssamägande med ett energiföretag som finns verksamt i flera kommuner och som inte är kommunalt).
Svenska staten, via Vattenfall AB, äger fjärrvärmeföretag (till minst 50 % andel) i knappt 10 % av landets kommuner medan andra privata aktörer äger ca 20 % av fjärrvärmen i landets kommuner. Sedan förra studien har en liten förskjutning skett från kommunalt och statligt ägande till utländskt ägande. Förskjutningen motsvarar ca 2 % enheter.
303
| Bilaga 2 | SOU 2004:136 |
3.2De olika ägarsfärerna – underlag 2002 och 2003
I figuren nedan redovisas de olika aktörerna i olika intressesfärer. Fördelningen som redovisas i figuren är baserad på landets totala fjärrvärmeförsäljning som den redovisats i Svensk Fjärrvärmes statistik för år 2002.
Fjärrvärmeförsäljn för resp sfär år 2002 [GWh] - Totalt ca 47 TWh
25000
18%
Kommunalt ägda (>250 GWh)
| 20000 | 42% | |||||||
| E.ON |
||||||||
| 14% | ||||||||
| 15000 | ||||||||
| Kommunalt ägda | 8% | |||||||
| (<250 GWh) | Rindi Energi- | |||||||
| 17% | ||||||||
| sfären | ||||||||
| 10000 | 1% | |||||||
| 5000 | ||||||||
| 0 | Övriga i | varav | ||||||
| E.ON AG- | Vattenfall- | Graninge- | Rindi Energi- | Energisystem i | ||||
| huvudsak | Kommunalt | |||||||
| sfären | sfären | sfären | sfären | |||||
| kommunalt ägda | ägda (>250 | |||||||
| Energi 2002 GWh | 8 223 | 6 662 | 3 737 | 0 | 237 | 0 | 7 813 | 20 260 |
Den helt dominerande aktören är kommunerna som totalt äger knappt 60 % av landets fjärrvärmeförsäljning. Denna aktör är emellertid inte särskilt homogen utan bedriver sin verksamhet utifrån helt olika perspektiv. Den gemensamma nämnaren är möjligen att fjärrvärmen är samhällsägd och att värdena som genereras i verksamhet i en eller annan form återgår till en för samhället gemensam nytta.
De övriga aktörerna kan samlas i ett antal företagssfärer där huvudägaren utgörs av Fortum Värme, E.ON AG (ägare av Sydkraft och numera via Sydkraft även Graninge), Vattenfall samt ett antal mindre privata aktörer där de dominerande är Rindi Energi och Energisystem i Sverige (företaget genomgår för närvarande till vissa delar en rekonstruktion ). Dessa aktörers drivkraft är mer orienterad åt att leva upp till mer eller mindre tydliga avkastningskrav från ägaren.
I bilaga2 som presenterats till denna rapport finns en kort presentation i tabellform av de studerade huvudaktörerna. Av
2 Bilagan har inte bifogats i betänkandet. Se Fjärrvärmeutredningens diarium, dnr 01/2004.
304
| SOU 2004:136 | Bilaga 2 |
tabellhuvudet framgår den redovisade informationen i form av kommun, fjärrvärmeföretag, ägare (uppgift från 2002/03), ägarandel, typning, fjärrvärmepris (uppgift från 2003) och fjärrvärmeförsäljning (uppgift från 2002). Med typning avses här olika ägartyper enskilt och i kombination K=Kommun (100 %), K0=Kommun (>50 %), S=Stat, Ps=Privat (>50 % svenskt) och Pu=Privat (>50 % utlänskt).
En sammanfattande bild av medelpriset för fjärrvärme i de olika ägarsfärerna år 2003 finns redovisade i bilderna nedan. Fjärrvärmepriset redovisas i två olika former: 1) Kommunviktat medelvärde avser medelvärdet för kommunerna som ingår i respektive ägarsfär och 2) Energiviktat medelvärde avser medelvärdet med hänsyn till fjärrvärmeleveransens omfattning för respektive företag i sfären.
| Medelpriser för fjärrvärme | ||||||||||
| 520,0 | ||||||||||
| 500,0 | ||||||||||
| 480,0 | ||||||||||
| moms | 460,0 | |||||||||
| exkl | 440,0 | |||||||||
| Kr/MWh | 420,0 | |||||||||
| 400,0 | ||||||||||
| 380,0 | ||||||||||
| 360,0 | E.ON AG- | Vattenfall- | Graninge- | Rindi Energi- | Energisystem i | Övriga i | varav | |||
| Medel | ||||||||||
| sf ären | sf ären | sfären | sf ären | Sverige- | huvudsak | Kommunalt | ||||
| sf ären* | kommunalt | ägda (>250 | ||||||||
| Medelpris (kommunviktat) NH2003 | 485,1 | 479,5 | 502,6 | 461,5 | 478,3 | 420,5 | 466,3 | |||
| Medelpris (energiviktat) NH2003 | 500,5 | 469,9 | 474,6 | 461,5 | 441,7 | 439,5 | 456,4 | |||
305
| Bilaga 2 | SOU 2004:136 |
Differens jmf m Medelpriser för fjärrvärme
| 50,0 | |||||||||
| 40,0 | |||||||||
| 30,0 | |||||||||
| moms | 20,0 | ||||||||
| 10,0 | |||||||||
| exkl | 0,0 | ||||||||
| Kr/MWh | |||||||||
| E.ON AG- | Vattenfall- | Graninge- | Rindi Energi- | Energisystem i | Övriga i | varav | |||
| sf ären | sf ären | sfären | sf ären | Sverige- | huvudsak | Kommunalt | |||
| sf ären* | kommunalt | ägda (>250 | |||||||
| Medelpris (kommunviktat) NH2003 | 18,8 | 13,3 | 36,3 | 12,0 | |||||
| Medelpris (energiviktat) NH2003 | 44,1 | 13,5 | 18,2 | 5,1 | |||||
Av figurerna ovan framgår att de fyra icke kommunala sfärerna har ett fjärrvärmepris som är
De två ägarsfärerna, Rindi Energi och Energisystem i Sverige (här saknas uppgifter då bolaget vägrat att lämna information), har ett för litet dataunderlag för att kunna göra en historisk bedömning. I tabellen nedan redovisas en karaktäristik för de olika sfärerna med avseende på energi, storlek på kommun m.m.
306
| SOU 2004:136 | Bilaga 2 | ||||||
| Sammanställning över de olika | Pris 2003 | Energi | Antal | Kommun- | |||
| ägarsfärernas karaktärer avseende | [Kr/MWh] | 2002 | kommuner | storlek | 1) | medel | |
| försäljning i kommuner | kommun/ | [GWh] | medel | 1) | |||
| energi* | [inv.antal] | ||||||
| 485/500 | 8 223 | 14 | 74 559 | 1 | 2,0 | ||
| E.ON |
480/470 | 6 662 | 22 | 42 355 | 1 | 2,0 | |
| 503/475 | 3 737 | 29 | 26 210 | 2 | 2,3 | ||
| Rindi |
461/461 | - | 10 | 13 126 | 3 | 2,7 | |
| Energisystem i |
- | - | 6 | 12 868 | 2 | 2,8 | |
| Övriga i huvudsak kommunalt ägda | 478/442 | 28 073 | 152 | 33 794 | 2 | 2,1 | |
| Varav Kommunalt ägda (>250 GWh) | 420/440 | 20 260 | 29 | 91 222 | 1 | 1,1 |
1) Kommunklass definierad enl klass 1 >35.000 inv, klass 2
*) Prisuppgifter redovisas både som kommunviktade och energiviktade **) Prisuppgifter saknas
Av tabellredovisningen kan konstateras att de kommunalt ägda fjärrvärmesystemen har ett något lägre medelpris än de fyra ”stora” sfärerna som återfinns överst i tabellen. Undantaget från detta mönster är till vissa delar Rindi Energisfären som trots att de äger fjärrvärmesystem med mindre energileveranser ändå har tydligt lägre prisprofil än de ”stora” sfärerna.
I figurerna i nästa kapitel, kapitel 3.3, illustreras prisutvecklingen för de olika ägarsfärerna enligt ovan.
| 3.3 | De olika ägarsfärerna – underlag |
|||||||||
| Fjärrvärmeprisets utveckling |
||||||||||
| 550 | ||||||||||
| E.ON |
||||||||||
| för tillg urval | exkl moms] | 500 | ||||||||
| 450 | ||||||||||
| Medelpris | [kr/MWh | 400 | Övriga i huvuds ak | |||||||
| komm unaltägda | ||||||||||
| Kommunalt ägda | ||||||||||
| 350 | (>250 GWh) | |||||||||
| 300 | ||||||||||
| 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | År | ||
307
| Bilaga 2 | SOU 2004:136 |
Över den studerade tiden har spridningen av fjärrvärmepriset minskat för att under de senare åren tenderat att öka igen. Det finns också en tendens till att priserna närmar sig en ”högre” prisnivå. Fram till 2002 ökade gruppen av ”större” kommunala fjärrvärmeföretag (>250 GWh) mest men den trenden har stannat av 2003.
| Fjärrvärmeprisets utveckling |
||||||||||
| 700 | Fortum |
|||||||||
| 650 | E.ON |
|||||||||
| för tillg urval | exkl moms] | 600 | ||||||||
| 550 | ||||||||||
| 500 | ||||||||||
| Övriga i huvudsak | ||||||||||
| Medelpris | [kr/MWh | |||||||||
| kommunalt ägda | ||||||||||
| 450 | ||||||||||
| Kommunalt ägda | ||||||||||
| (>250 GWh) | ||||||||||
| 400 | ||||||||||
| Olja | ||||||||||
| 350 | Alt.uppvärmningskostnad enl redovis- | |||||||||
| Medelvärde Fjv | ||||||||||
| ningen i NH2003 var 428 kr/MWh. | ||||||||||
| (Riket) | ||||||||||
| 300 | ||||||||||
| 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | År | ||
I figuren ovan redovisas samma fjärrvärmepriser som i den tidigare figuren men med tilläggen för medelpriset för fjärrvärmen (kommunviktat) och oljeprisutvecklingen över den studerade tidsperioden. Av figuren framgår att det finns en viss följsamhet mellan oljepriset och fjärrvärmepriset. En annan iakttagelse som tydliggörs i figuren är att fjärrvärmepriserna i allt högre utsträckning konvergera mot medelpriset även om 2003 tenderar att ändra denna bild något.
308
| SOU 2004:136 | Bilaga 2 |
Fjärrvärmeprisets utv. som relation till totalt medelpris
| 60 | ||||||||||
| för tillg urval | 40 | E.ON |
||||||||
| exkl moms] | 20 | |||||||||
| 0 | ||||||||||
| Medelpris | [kr/MWh | Övriga i huvudsak | ||||||||
| kommunalt ägda | ||||||||||
| Komm unaltägda | ||||||||||
| (>250 GWh) | ||||||||||
| 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | År |
I figuren ovan är fjärrvärmens medelpris utgångspunkten. Redovisningen för de olika ägarsfärerna är baserad på mellanskillnaden av det beräknade medelpriset för sfären och rikets medelpris.
De kommunalt ägda fjärrvärmeföretagen har sedan 2002 ökat sina fjärrvärmepriser i paritet med medelpriset och för de större (>250 GWh) innebär det ett trendbrott. De kommunalt ägda bolagen ligger under medelpriset för fjärrvärme. De större (250 GWh) ca 30 kr/MWh och för hela gruppen ca 10 kr/MWh under medelpriset.
För Vattenfallsfären fortsätter ökningen, jämfört med branschens medelpris, som påbörjades omkring år 2000 och som är markant från år 2001 och framåt. Det samma gäller för Fortumsfären där en tydlig prishöjning påbörjades omkring år 2000 och sedan fortsatt. För E.ON
309
| Bilaga 2 | SOU 2004:136 |
| Medelvärde för Fjärrvärmepriser | ||||||||
| 700 | ||||||||
| (kommunviktat) | 650 | Medel K1 (>35.000 inv) | ||||||
| Medel K2 |
||||||||
| 600 | Medel K3 (<15.000 inv) | |||||||
| Medel (rike) | ||||||||
| 550 | Olja | |||||||
| moms | 500 | |||||||
| exkl | 450 | |||||||
| kr/MWh | ||||||||
| 400 | ||||||||
| Alt.uppvärmningskostnad enl redovis- | ||||||||
| ningen i NH2003 var 428 kr/MWh. | ||||||||
| 350 | ||||||||
| 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | |
| År | ||||||||
I figuren ovan har fjärrvärmesystemen studerats utifrån storleken på kommuner. Den här bilden visar tydligt att fjärrvärmepriserna tycks konvergera oavsett storlek på kommuner/fjärrvärmesystem. Spridningen är dramatiskt mindre i slutet av perioden jämfört med inledningen. Noterbart är att priset i stort sett legat oförändrat för de små kommunerna (K3) fram till 2002 medan ökningen är relativt stor för de större kommunerna (K1).
| kr/MWh exkl moms | Fjärrvärmepriser åren |
||||||||
| 700 | |||||||||
| Antal fjärrvärmekommuner | |||||||||
| 600 | |||||||||
| Kvartil (max) | |||||||||
| 500 | Kvartil (3:dje 75%) | ||||||||
| 400 | Kvartil (median) | ||||||||
| 300 | Kvartil (1:a 25%) | ||||||||
| 216 | 214 | 222 | 226 | ||||||
| 200 | 192 | Kvartil (min) | |||||||
| 155 | 152 | 151 | |||||||
| Oljeuppv. (rörl) | |||||||||
| 100 | |||||||||
| 0 | |||||||||
| 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | År | |
310
| SOU 2004:136 | Bilaga 2 |
Figuren visar på en relativt stabil prisutveckling för medianvärdet för fjärrvärmepriset i landets kommuner. Det kan också konstateras att priset har en stor spridning mellan min- och maxvärdena. Övre och undre kvartil ligger ca ± 30 kr/MWh från medianvärdet och har faktiskt ökat något för år 2003 jämfört med åren från 1999 och framåt. Det rörliga priset för oljeuppvärmning har i stort sett legat inom gränserna för övre och undre kvartil för perioden 1996– 2000. Under 2000 påbörjades dock en kraftig prisuppgång som berott på en del sammanfallande faktorer såsom uppgång på råoljepriset, dollarprisets uppgång och skattehöjningar. Höjningen mellan åren 2002 och 2003 är framförallt motiverat av den pågående skattväxlingen.
Det har hela tiden varit avsikten att spegla skillnader för ett specifikt typhus och därmed för en specifik fastighetsägare och deras hyresgäster. Medelvärdet ska således ej uppfattas som något ”Sverigesnitt” för fjärrvärme. Vid en sådan jämförelse kommer stora fjärrvärmerörelser att få en större vikt. I en del av studiens redovisning finns också en redovisning av ett energiviktat medelpris. Beroende på hur prissättningen är utformad så innebär det som regel att ett något större typhus också skulle ha gett ett lägre genomsnittligt pris.
Det ska också noteras att fjärrvärmepriserna från olika leverantörer kan innefatta olika leveransåtaganden. Några fjärrvärmeföretag äger och driver fjärrvärmecentralerna i huset och vissa inkluderar serviceåtaganden. Likaså varierar uttaget av anslutningsavgift och anslutningslån historiskt samt sättet att återbetala lånen både inom ett företag och mellan företagen. Det gör att en helt rättvisande jämförelse mellan olika fjärrvärmeföretag är en svår uppgift.
I Nils Holgerssonstudien har inhämtats officiella priser, som inrapporteras av fjärrvärmeföretagen. Det finns hos flera företag, bland annat Sveriges största fjärrvärmeleverantör Fortum Värme (Stockholm), ett stort inslag av individuella kontrakt även för mindre fastigheter som vårt typhus. Den faktiska prissättningen kan därför skilja sig åt beroende på att pristransperansen är ofullständing.
Rent generellt kan konstateras att priskonstruktionerna för fjärrvärme fortfarande i många fall är alltför komplicerade. Det finns fortfarande många exempel på priskonstruktioner som innehåller ett flertal index och är mycket svårtillgängliga för att inte säga omöjliga att kontrollera för en normalkund.
311
| Bilaga 2 | SOU 2004:136 |
Konstaterade beträffande ägarsfärerna – Slutsatser:
•Ca 59 % kommunalt ägande och resten, 41 %, en blandning av privat och statligt (5 aktörer).
•Omkring 32 % av fjärrvärmeförsäljningen kan sägas vara i utländskt ägande (3 aktörer). Denna andel har ökat med 2 %- enheter sedan 2001/02.
•De 35 största aktörerna står för nästan 85 % av fjärrvärmeförsäljningen.
•Med undantag för Rindi Energi har de övriga 5 privata och statliga aktörerna för närvarande mellan 5 och 15 % högre fjärrvärmepriser (medelvärde för
•Prisgapet är ytterligare 5 % till de större kommunala fjärrvärmeföretagen (>250 GWh).
•Ägarsfärerna finns på olika värmemarknader avseende kommunstorlek. Studie av pris i relation till kommunstorlek visar att denna betydelse minskat över tiden.
•Spridningen av fjärrvärmepriset är fortsatt lika stor över den studerade tidsperioden. De flesta fjärrvärmeföretagen finns emellertid väl samlade kring det framräknade medelpriset för riket. (50 % inom ±30 kr/MWh runt medelvärde). Tendenser 2003 på ökad spridning.
3.4Vad händer vid en ägarförändring?
Det är inte helt lätt att urskilja prisförändringar direkt efter en försäljning. Det finns som tidigare nämnts flera faktorer som kan påverka prisutvecklingen.
Nedan redovisas utvecklingen för ett antal mer eller mindre uppmärksammade ägarförändringar i jämförelse med utvecklingen för riket. De förändringar som studerats är de enligt tabellen nedan:
312
| SOU 2004:136 | Bilaga 2 | |||||
| Kommun | Fjärrvärmeföretag idag | Ägare | Tidigare ägare | Tidpunkt för ägarför- | Övrigt | |
| ändring | ||||||
| Lidingö | Fortum Värme | Fortum Värme | Lidingö Kommun | 1999 | ||
| Fortum Värme | Fortum Värme | Upplands Väsby kommun | 1999/2000 | |||
| Sigtuna | Fortum Värme | Fortum Värme | Brista Kraft AB | 1999/2000 | ||
| Mora | Sydkraft Sellbergs AB | E.ON AG | Waste management Int | 1999 | ||
| Norrköping | Sydkraft Östvärme AB | E.ON AG | Norrköping kommun | 2000 | ||
| Uppsala | Vattenfall Värme Uppsala AB | Vattenfall | Uppsala kommun | 2000 | ||
| Järfälla | Graninge Järfälla Värme AB | Graninge/ | Järfälla kommun | 2000 | ||
| E.ON AG (2003) | ||||||
| Kalmar | Graninge Kalmar Energi AB | Graninge/ | Kalmar kommun | 1999 | ||
| E.ON AG (2003) | ||||||
Stora ägarförändringar som har ägt rum är Fortums köp av Birka Värme (under år 2002) och E.ON AG:s köp av Sydkraft (under år 2000). Dessutom har E.ON
313
| Bilaga 2 | SOU 2004:136 |
Ägarbyten (från Kommunalt till Privat eller Statligt)
| [kr/MWh] | 650 | ||||||
| 600 | |||||||
| 550 | |||||||
| 500 | |||||||
| 450 | |||||||
| 400 | |||||||
| 350 | |||||||
| 300 | |||||||
| 250 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | År | |
| Lidingö / Fortum (1999) | 390 | 390 | 394 | 451 | 477 | ||
| Sigtuna / Fortum (2000) | 486 | 514 | 527 | 518 | 557 | ||
| 463 | 486 | 441 | 469 | 535 | |||
| Mora / E.ON AG (1999) | 474 | 447 | 449 | 482 | 494 | ||
| Norrköping / E.ON A G (2000) | 303 | 346 | 358 | 381 | 395 | ||
| Uppsala / Vattenf all (2000) | 358 | 358 | 374 | 430 | 455 | ||
| Järf älla / Graninge (2000) | 452 | 444 | 474 | 504 | 536 | ||
| Kalmar / Graninge (1999) | 374 | 374 | 384 | 402 | 421 | ||
| Medelvärde Fjv (Riket) - | 422 | 423 | 437 | 448 | 466 | ||
| Oljeuppv. (rörl) - | 394 | 472 | 601 | 600 | 657 | ||
| Medelvärde f ör studerad grupp | 412 | 420 | 425 | 454 | 484 | ||
Figurredovisningen ovan ger ingen direkt generell bild. I några fall finns tydliga indikationer på att priset kraftigt förändras just till följd av en ägarförändring kopplat till någon enskild aktör. Detta är Norrköping (E.ON AG), Uppsala (Vattenfall) och Lidingö (Fortum). Här har fjärrvärmepriserna ökat med
314
| SOU 2004:136 | Bilaga 2 |
Ägarbyten (från Kommunalt till Privat eller Statligt)
| 170 | |||||
| 160 | |||||
| 1996] | 150 | ||||
| 140 | |||||
| 100 år | |||||
| 130 | |||||
| bas | 120 | ||||
| [Index | |||||
| 110 | |||||
| 100 | |||||
| 90 | |||||
| 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | |
| År |
Uppsala / Vattenfall (2000)
Förändringen mätt som ett index visar på samma särprägel som för gruppen med ägarbyte. Ökningen för den är 117 jämfört med medelvärdet för riket som på ca 110 (Index = 100 är här år 1999). Indikationen är att prishöjningarna är tydligt högre (ca 70 % högre) vid ägarbyte från kommunalt ägande till privat eller statligt ägande (med reservation för att den studerade gruppen med ägarbyten är liten).
För att utvidga analysen något och studera vilka av landets kommuner där prisförändringen varit störst oavsett ägande och eventuellt ägarbyte så framkommer nedanstående bilder. Redovisningen innehåller dels prisförändring i kr/MWh mellan åren 1996 och 2003 (översta vänstra bilden) och den relativa prisförändringen redovisad som ett index över samma tidsperiod (basår för indexet år 1996 = 100) i den översta högra bilden. Redovisningen har dessutom kompletterats med förändringen mellan åren 2001 och 2003 (de båda undre bilderna) som i övrigt är uppbyggda på samma sätt. Efter kommunnamnen redovisas ägaren inom parantes. K skall utläsas som Kommun, F skall utläsas som Fortum Värme och E skall utläsas som E.ON AG (tidigare Sydkraft och Graninge).
315
| Bilaga 2 | SOU 2004:136 | ||||
| Kommuner med största förändring av fjärrvärmepriset | Kommuner med största förändring av fjärrvärmepriset | ||||
| 250,0 | (kr/MWh exkl moms mellan åren 1996 och 2003) | 170,0 | (Indexförändring mellan åren 1996 och 2003 - Bas 100 år 1996) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 200,0 | 160,0 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 150,0 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 150,0 | 140,0 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 100,0 | 130,0 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 120,0 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 50,0 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 110,0 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 0,0 | 100,0 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ) | ) | (K) | ) | (K) | ) | ) | ) | (K) | ) | iket | Olja | ) | (F) | ) | ) | (K) | (K) | (E) | (K) | ) | (K) | t | ||||||||||||||||||||||||
| (F | vall | (K | nd | (K | pan | (K | lna | (K | (K | rås | (E | (K | na | (K | (K | an | lna | (K | e | lja | ||||||||||||||||||||||||||
| sberg | una | lm | dbybe | rg | g | e Fjv | Lund | g | vall | Västerås | ing | Ängelholm | yberg | O | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| ds | Lu | Kir | Klip | Ängelho | So | äste | köpin | arsber | Kiru | ds | Klipp | rköp | So | Fjv | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Ljusnar | Sun | n | V | Norr | d | sn | Sun | Nor | Sundb | ärde | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Su | vär | Lju | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| el | v | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kommun | d | Kommun | del | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Me | Me | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kommuner med största förändring av fjärrvärmepriset | Kommuner med största förändring av fjärrvärmepriset |
| 250,0 | (kr/MWh exkl moms mellan åren 2001 och 2003) | (Indexförändring mellan åren 2001 och 2003 - Bas 100 år 2001) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 170,0 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 200,0 | 160,0 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 150,0 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 150,0 | 140,0 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 100,0 | 130,0 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 120,0 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 50,0 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 110,0 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 0,0 | 100,0 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ) | (P | s) | (K) | (K0/Pu) | (K) | (S) | (K) | /Pu) | (K) | (K0/Pu) | lja | p | ) | (S) | ) | (K) | ) | (K) | ) | 0/Pu) | Pu) | - Riket | Olja | p | |||||||||||||||||||||||
| rs | (S | O | rup | (Ps | ga | (K | 0/Pu) | d | (S | (S | 0/ | up | |||||||||||||||||||||||||||||||||||
| sfo | Gnesta | Forshaga | Å | sele | tsf | und | (K | gsör | v | esta | Robertsfors | sele | (K | Lund | psala | (K | (K | ||||||||||||||||||||||||||||||
| obert | Säffle | L | y | n | gö | Fj | Stud | rsha | Å | Säffle | ultsfre | y | Lidingö | Fjv | Stud | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Hul | sb | Ku | värde | n | Fo | p | äsb | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ä | Lidin | värde | G | H | U | Medelvärde | elvärde | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| R | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| pland | del | ed | el | plands | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Me | Med | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| pKommun | M | Kommunp | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| U | U | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Flera noteringar kan göras utifrån denna redovisning. Åtta av tio kommuner med de största förändringarna under åren
Med undantag av Ljusnarsbergs kommun är det inga direkt små kommuner som är representerade (övriga kommuner tillhör den större halvan av landets kommuner). Ingen kommun har höjt sitt fjärrvärmepris mer än vad oljepriset har ökat. Detta gäller både i absoluta och relativa tal.
Av de kommuner med största prisförändringarna är det endast Norrköping som samtidigt genomgått ett ägarbyte. Prisnivån för fjärrvärme ligger samtidigt klart under medelpriset för landet trots den relativt sett stor prisförändringen.
Om istället perioden
Konstaterade beträffande ägarbyten – Slutsatser:
•Vid den tidigare studien konstaterades att det skett för få ägarbyten och för nära i tiden för att man ska kunna göra någon egentlig bedömning. Årets studie visar, trots att antalet ägarbyten fortfarande är lågt, att det ofta tycks leda till uppmärksammade prishöjningar (i relativa och/eller absoluta värden).
316
| SOU 2004:136 | Bilaga 2 |
•För de kommuner där ägarbyte har skett har fjärrvärmepriset ökat med 72 kr/MWh (jfr 44 kr/MWh medel) vilket i relativa tal innebär 17 % (jfr 10 % medel), dvs. ca 70 % skillnad.
•8 av de 10 största prishöjarna är kommunalt ägda och 6 av 10 tillhör kategorin större fjärrvärmekommuner (>250 GWh) sett över perioden 1996- 2003.
•7 av de 10 största prishöjarna är icke kommunalt ägda och 4 av dessa har nyligen genomfört ägarskifte (kommun till annan aktör) om den studerade perioden istället är
4 Slutsatser
Det finns ett antal slutsatser som kan dras utifrån det material som analyserats.
Inledningsvis kan konstateras att den bild som togs upp under kapitel 3, där det redovisades ett antal andra faktorer utöver ägarformen, bekräftas av studien och kvarstår sedan tidigare – Slutsatser:
•Prissättningen hos fjärrvärmeföretagen har allt mer orienterat sig mot kundens alternativkostnad för uppvärmningen.
•De kommunala ägarna har ”vaknat upp” i frågan om att ställa tuffare krav på avkastningen i de egna bolagen.
•Den kraftigt ökade energibeskattningen och oljeprishöjningen under de senare åren gör att det finns ”formella” skäl till att prisändra. Många aktörer utnyttjar situationen.
Vidare har följande konstateranden gjorts beträffande ägarsfärerna:
•59 % kommunalt ägande och resten, 41 %, en blandning av privat och statligt (5 aktörer). En förskjutning med 1 %- enhet.
•Omkring 32 % av fjärrvärmeförsäljningen kan sägas vara i utländskt ägande (3 aktörer). En förskjutning med 2
•De 35 största aktörerna står för nästan 85 % av fjärrvärmeförsäljningen.
•Med undantag för Rindi Energi har de övriga 5 privata och statliga aktörerna för närvarande mellan 5 och 15 % högre fjärrvärmepriser (medelvärde för NH- fastighet).
•Prisgapet är ytterligare 5 % till de större kommunala fjärrvärmeföretagen (>250 GWh).
317
| Bilaga 2 | SOU 2004:136 |
•Ägarsfärerna finns på olika värmemarknader avseende kommunstorlek. Studie av pris i relation till kommunstorlek visar att denna betydelse minskat över tiden.
•Spridningen av fjärrvärmepriset är fortsatt lika stor över den studerade tidsperioden. De flesta fjärrvärmeföretagen finns emellertid väl samlade kring det framräknade medelpriset för riket. (50 % inom ±30 kr/MWh runt medelvärde beräknat som medianpris). Tendenser 2003 på ökad spridning.
Följande konstateranden har gjorts beträffande ägarbyten:
•Vid den tidigare studien konstaterades att det skett för få ägarbyten och för nära i tiden för att våga göra någon egentlig bedömning. Årets studie visar, trots att antalet ägarbyten fortfarande är lågt, att det ofta tycks leda till uppmärksammade prishöjningar (i relativa och/eller absoluta värden).
•För de kommuner där ägarbyte har skett har fjärrvärmepriset ökat med 72 kr/MWh (jfr 44 kr/MWh medel) vilket i relativa tal innebär 17 % (jfr 10 % medel), dvs. ca 70 % skillnad.
•8 av de 10 största prishöjarna är kommunalt ägda och 6 av 10 tillhör kategorin större fjärrvärmekommuner (>250 GWh) sett över perioden
•7 av de 10 största prishöjarna är icke kommunalt ägda och 4 av dessa har nyligen genomfört ägarskifte (kommun till annan aktör) om den studerade perioden istället är
318
Bilaga 3
Djupintervjuer med fastighetsägare och kommuner
En kvalitativ studie av SCB
1 Sammanfattning
Fastighetsägare
Hos i stort sett alla fastighetsägare vi intervjuat finns en strävan att byta ut oljepannor mot fjärrvärme i den takt som näten byggs ut. Fjärrvärme föredras därför att den är driftsäker och fordrar lite tillsyn. Att byta till biobränsle ses inte som någon lösning annat än i glesbygd. Om priset på fjärrvärmen skulle höjas väsentligt ser man egentligen inget alternativ. Om fjärrvärmen ökar mycket i pris menar man att priset på el också kommer att öka och i så fall skulle i alla fall fjärrvärme vara ett billigare alternativ. Några har nämnt att man i händelse av en rejäl prisökning skulle börja fundera på en egen närvärmeanläggning. Någon möjlighet att byta fjärrvärmeleverantör finns inte.
De kommuner som inte sålt ut sina fjärrvärmeanläggningar är i allmänhet mera aktiva med att bygga ut fjärrvärmenäten än de stora fjärrvärmeleverantörerna.
Från flera håll har vi hört att det pågår energisparande. Det gäller både värme, el och vatten. Man har årliga sparplaner så väl som treårsplaner. Energijägare är ett koncept med tips, som arbetas fram i arbetslagen, på olika sätt att spara energi. I ett företag upprättade man varje år
Det enda uttalade målet som kommunerna framhållit är miljöhänsyn och en strävan att byta ut oljan. I något fall kände man till att kommunen hade upprättat en energiplan. I ett annat fall var Agenda
Några styrmedel finns egentligen inte heller.
319
| Bilaga 3 | SOU 2004:136 |
Vi har inte kunnat konstatera någon skillnad mellan olika typer av fastighetsägare. Övervägande delen av de utvalda ägarna visade sig också vara kommunala ägare (kommunala bolag som hade både hyresfastigheter och lokaler). Samma strävan mot fjärrvärme i den takt som den byggdes ut och bort från oljan. Inte heller har vi märkt någon skillnad beträffande belägenheten på fastigheterna eller om det är en stor eller liten kommun. Allt verkar styrt av utbyggnaden av fjärrvärmenäten.
Kommuner
Samtliga kommuner som utfrågats har uppgett att de bygger ut fjärrvärmenäten så långt det är möjligt. Utbyggnadstakten varierar mellan kommuner bl.a. beroende på ägarförhållanden. En del kommuner har byggt ut för snabbt och mött problem med effekten på sina anläggningar. Några bygger ut utifrån marknadsmässiga grunder och går endast in i lönsamma byggprojekt.
Fjärrvärmen anses ha en dominerande ställning i centralorten men är konkurrensutsatt utanför tätorten. Samma bolag äger oftast hela värmesystemet med produktionsenheter, näten och drift- och underhåll.
Kommunerna har inga regleringar för att styra de olika uppvärmningssätten men har oftast synpunkter och önskemål om vilket uppvärmningssätt som är lämpligt i det enskilda fallet.
Målet med fjärrvärmeutbyggnaden och konverteringen är oftast miljömässiga aspekter. För att uppnå målen har man inte några styrmedel att ta till men kommuner som äger sitt energibolag har lättare att lyckas.
En viss oro har framkommit vad gäller planerna på att utnyttja gas för framställning av fjärrvärme. I och med att man använder gas blir inte fjärrvärmen lika miljövänlig längre.
Kontakter med fastighetsägare förekommer oftast i samband med infomöten som energibolagen eller energirådgivaren anordnar. Kontakterna resulterar i många fall till ökad fjärrvärmeanslutning.
320
| SOU 2004:136 | Bilaga 3 |
2 Fjärrvärmeutredningens uppdrag
SCB:s enhet för energistatistik har fått i uppdrag av Fjärrvärmeutredningen att analysera den faktiska och den upplevda möjligheten att ändra uppvärmningssätt. Djupintervjuer ska genomföras med fastighetsägare, privata och allmännyttan, samt kommuner.
3 Metod
Uppdraget gällde att göra en kvalitativ undersökning med djupintervjuer. En kvalitativ studie kännetecknas av att man gör ett styrt urval utifrån syftet. Frågeställningarna är fastställda genom en strukturerad frågeguide. Samtidigt är frågorna öppna och ger möjligheter för den intervjuade att utveckla, kommentera och dela med sig av sina erfarenheter och uppfattningar.
Fastighetsägare och kommuner arbetar med energifrågor och uppvärmningssätt på många olika sätt. Genom att göra ett
4 Genomförande
En frågeguide för fastighetsägare och en för kommuner gjordes på SCB av energienheten tillsammans med SCB:s mättekniska laboratorium. Frågeguiderna godkändes av utredningen efter ett par tillägg.
Urvalet diskuterades också med kunden. Önskemål fanns att en del av de utvalda fastighetsägarna skulle ha fastigheter i samma kommuner där kommunen valts för intervjuer.
Totalt har 30 intervjuer genomförts. 20 intervjuer har gjorts med privata fastighetsägare, allmännyttan och en rikskooperativ ägare samt 10 med kommuner. När det gäller fastighetsägare har vi sökt energiansvariga (i de flesta fall samma personer som besvarar de årliga undersökningarna av energianvändningen i flerbostadshus och lokaler) och i kommuner energiplanerare, miljöansvariga eller liknande.
321
| Bilaga 3 | SOU 2004:136 |
Intervjuerna har ägt rum från den 5 maj till den 4 juni och genomförts av fyra personer. Tre intervjuer gjordes vid besök och övriga med högtalartelefon.
5 Uppvärmning av bostäder och lokaler
Hela 77 procent av arean i flerbostadshus var uppvärmd med fjärrvärme år 2002 och denna andel har ökat stadigt sedan
Figur 1. Flerbostadsarean fördelad efter uppvärmningssätt sedan 1976, miljoner m2
| 160 | ||||||||
| 140 | ||||||||
| 120 | ||||||||
| 100 | ||||||||
| 80 | ||||||||
| 60 | ||||||||
| 40 | ||||||||
| 20 | ||||||||
| 0 | ||||||||
| 1976 | 1979 | 1982 | 1985 | 1988 | 1991 | 1994 | 1997 | 2000 |
| Fjärrvärme | Oljeeldning | Annat | Elvärme | |||||
Även andelen lokalarea som värms med fjärrvärme har ökat under samma tidsperiod om än inte lika mycket som för flerbostadshusen. År 2002 värmdes ca 58 procent av lokalarean med fjärrvärme.
322
| SOU 2004:136 | Bilaga 3 |
Figur 2. Lokalarean fördelad efter uppvärmningssätt sedan 1976,
| miljoner m2 | ||||||||
| 90 | ||||||||
| 80 | ||||||||
| 70 | ||||||||
| 60 | ||||||||
| 50 | ||||||||
| 40 | ||||||||
| 30 | ||||||||
| 20 | ||||||||
| 10 | ||||||||
| 0 | ||||||||
| 1976 | 1979 | 1982 | 1985 | 1988 | 1991 | 1994 | 1997 | 2000 |
| Fjärrv ärme | Olja | Öv rigt | El | Olja och el | ||||
Småhusen är till allra största delen uppvärmda med el. Andelen småhus som värms med fjärrvärme var fortfarande 2002 under nio procent. I diagrammet nedan redovisas fjärrvärme under rubriken ”annat” tillsammans med gas, berg/jord/sjövärmepump och andra kombinationer än de som finns uppräknade.
Figur 3. Antalet småhus med olika typer av uppvärmning under en
| 600 000 | ||||||
| 500 000 | ||||||
| 400 000 | ||||||
| 300 000 | ||||||
| 200 000 | ||||||
| 100 000 | ||||||
| 0 | ||||||
| 1982 | 1985 | 1988 | 1991 | 1994 | 1997 | 2000 |
| Enbart olja | Olja + biobränsle | Olja + el | Enbart el | |||
| El + biobränsle | Enbart biobränsle | Annat | ||||
323
| Bilaga 3 | SOU 2004:136 |
6 Fastighetsägare
6.1Uppvärmningssätt
Bland fastighetsägarna fanns följande olika uppvärmningssätt representerade:
•Fjärrvärme
•Eluppvärmning, både vattenburen, direktverkande och luftburen
•Eldningsolja
•Värmepumpar, såväl
•Biobränsle
•Biogas
•Solfångare, som ett komplement för uppvärmning av vatten.
Fjärrvärmen har funnits väldigt länge i en del kommuner – sedan
Fjärrvärmen är det allra största uppvärmningssättet när det gäller de centrala delarna av kommunerna. När det gäller ytterstadsområden är det olika. Där finns både olje- och elvärmda lägenheter. I kommuner där man har kommunägda energibolag försöker man bygga ut nätet mot olika ytterområden. I ett par kommuner har man i ett område konverterat från direktel. Det var i samband med att man fick bidrag. När mindre orter har lokala fjärrvärmenät försöker man att bygga ihop med centralortens nät. Energibolaget i denna kommun har varit mycket aktivt med utbyggnad av fjärrvärmenätet och även många småhusägare är positiva till anslutning.
Flera fastighetsägare kombinerar fjärrvärmen med värmepumpar. Om inget fjärrvärmenät finns i närheten är det vanligt att man byter till värmepumpar. Pellets är också ett alternativ men fordrar mera skötsel än värmepumpar.
6.2Egen policy
Fastighetsägarnas policy är dels att det ska vara så ekonomiskt som möjligt dels att uppvärmningssätten ska ta hänsyn till miljön. Flera kommenterar att man huvudsakligen vill bort från oljan. Planerna är att gå över till fjärrvärme så snart som möjligt.
En fastighetsägare är miljöcertifierad och deras policy är att använda fjärrvärme.
324
| SOU 2004:136 | Bilaga 3 |
Vi använder våldsamt mycket el. Det finns två sätt att få en bättre värld på. Första är att minska elanvändningen vilket är buslätt att göra. Sedan finns inget och sedan inget egentligen. Och sedan kommer längre ner på listan och det är att vi ska producera det vi måste med minsta möjliga miljöbelastning. Det är de två huvudpunkterna. Det är märkligt att debatten kretsar kring hur vi producerar. Grejen är att vi producerar för mycket. Det är lätt att minska elanvändningen. Det är att vilja och att satsa.
6.3Fjärrvärmens ställning
Alla fastighetsägare – oavsett kategori – menar att fjärrvärmen är det uppvärmningssätt man ska satsa på. Även om priset skulle höjas drastiskt skulle det inte finnas något alternativ till fjärrvärmen. Man är ansluten till ett nät och ett energibolag och det kan man inte ändra på.
Vi har ju inget egentligt alternativ. Det finns ingen konkurrent som säljer värme i en annan ledning.
Fjärrvärmen upplevs mycket positivt av fastighetsägarna. Det är driftsäkert och bekvämt. Och det är miljövänligt. Man kan använda många olika bränslen, flis/spån/pellets, sopor, gas och olja. Även värmepumpar används av fjärrvärmeproducenterna. Någon använde havsvatten, en annan renat avloppsvatten från reningsverket och detta vatten levererades sedan ut igen i form av fjärrkyla.
Vissa bolag som tillhandahåller såväl fjärrvärme som gas och el upplevs som monopolföretag.
Man sitter fast i det här systemet. Det är en stor anläggning som ägs av en enda organisation. Konkurrensen är ju obefintlig. Men jag har ingen lösning på det.
6.4Hinder att byta uppvärmning
Utbyggnaden av fjärrvärmenäten är beroende av vem som äger näten. En fastighetsägare menar att det är stor skillnad om kommunen är ägare eller om det är ett privat kraftbolag. Kommunen har ett samhällsintresse medan det privata kraftbolaget är mera affärsmässigt och vill ha lönsamhet.
Om vi minskar vår energianvändning så kan krafbolaget sälja den fjärrvärmen två gånger. Dels betalar vi för något vi inte använder och den effekt som vi inte använder säljer de till någon annan. Här finns det
325
| Bilaga 3 | SOU 2004:136 |
alltså ingen marknadskraft. Bolaget bryr sig inte om att vi gör bättre anläggningar. Det enda vi kan påverka är den rörliga kostnaden, inte den fasta. De har alltså inget miljötänkande… Priset kan vi inte förhandla om utan endast den anslutna effekten.
Energileverantörerna är inte intresserade att ta fram en billig produkt. De vill endast tjäna mer pengar. Man måste ha någon form av styrmedel så att de inte tar ut för mycket i vinst. Vad är egentligen skäligt att tjäna? Om man ska ha en stor vinst ska man också ha en hög leveranssäkerhet. Man ska se till att det inte blir exempelvis strömavbrott så fort det är kallt ute.
En oro som finns hos fastighetsägare med miljöansvar är att det diskuteras att dra ledningar med naturgas. Även om naturgas inte ger upphov till lika stort utsläpp av koldioxid som olja är det ändå ett fossilt bränsle och olja försöker man att lämna.
Några fastighetsägare har byggt om från direktel till fjärrvärme. Det har då varit möjligt att få bidrag. Flera nämner att det skulle underlätta om man åter skulle kunna få bidrag för att konvertera från direktel till fjärrvärme.
I en kommun upprättade man
I en annan kommun arbetade man med
Det finns alternativ. Det behövs nog att det konverteras från fjärrvärme till annat. Det är marknadskrafterna det handlar om.
Om jag får bygga en gasanläggning så kommer vi att utnyttja bränslet mycket mer effektivt än vad de stora värmekraftverken kan göra. En liten gaspanna är mycket mer miljövänlig än de stora kraftverkens.
6.5Fjärrvärmens prissättning
Ett kommunägt fjärrvärmeverk har nyligen ändrat
I en kommun har man haft samma taxa i nio år. Nu har man ändrat och har tre olika priser under året. Under sommaren är priset halverat. Under vinterhalvåret är det ett högre pris och sedan har man dessutom ett tredje pris under resten av året. De låga
326
| SOU 2004:136 | Bilaga 3 |
taxorna under sommaren hämmar användandet av solfångare, som fungerar bäst på sommaren. Likaså påverkar det användandet av luftvärmepumpar, som drivs av el, under sommaren. Det vore bättre med en enhetlig taxa för fjärrvärme året runt. Flödesmätare är man dock positiv till. Höj det rörliga priset i stället för det fasta så uppmuntrar man till energisparande var en annan åsikt.
På vår fråga vad som skulle hända om fjärrvärmen blev betydligt dyrare fick vi följande svar från två fastighetsägare:
Den är bra mycket dyrare idag. Man höjer rätt friskt. Vi har haft höjningar på
Då skulle vi skälla på energibolaget. (Skratt). En rejäl skopa ovett om de har lurat in oss i något … Tyvärr är det så att om anläggningen är gammal och dålig så rivs den ut. Skulle det bli en sån höjning är det då en följd av att elpriserna har gått upp då kommer fjärrvärmen att vara billig ändå. Det hänger på hur den övriga prisbilden ser ut … Skulle de bara höja fjärrvärmen då skulle vi kanske fundera på att bromsa utbyggnaden … Bär det sig att ligga kvar med något annat istället?
Jag har ingenting emot fjärrvärme. Tvärtom ger det enormt goda möjligheter med flexibilitet och att elda med alla möjliga bränslen. Det är en alldeles utmärkt lösning med fjärrvärme. Jag är inte emot fjärrvärme. Jag är emot de höga priserna. … Vi ska inte betala mer än vad alternativet kostar.
En fastighetsägare, med fastigheter i mer än en kommun, var mycket kritisk till energibolaget i en av dessa kommuner. Fakturor kom mycket oregelbundet och var ofta fel samtidigt som kundtjänsten låg i en helt annan kommun och därför saknade lokalkännedom. Krav borde finnas på att kundtjänsten ligger i samma kommun som energibolaget.
I en kommun kunde man förhandla sig till ett lägre pris på fjärrvärmen efter att man visat kalkyler på att det skulle löna sig att bygga en gaspanna. I samma kommun ansåg man även att små gaspannor var ett bra alternativ där man kunde få ut mera energi genom att det gick att kyla ned rökgaserna effektivare.
6.6Kontakt med kommunen
De flesta kontakter fastighetsägarna har med kommunerna gäller när kommunen har ett eget energiverk. De kommunägda fastighetsföretagen har mer regelbundna möten.
327
| Bilaga 3 | SOU 2004:136 |
Man upplever inte att kommunerna har några styrmedel. Regleringar som finns är väldigt få. Däremot strävar man åt samma håll, framför allt ur miljösynpunkt, att gå ifrån oljan så mycket som möjligt.
7 Kommunernas syn på uppvärmning
7.1Bild av uppvärmningen
De kommuner som har intervjuats för utredningens räkning har ett fungerande miljö- och energiarbete vilket förutsätter bra överblick över energiläget i kommunen. Utbyggnad av fjärrvärmenäten ser olika ut i olika kommuner.
De tidigaste näten byggdes redan på 50- och
De större fastigheterna är i större omfattning anslutna till fjärrvärmen än småhus som oftast ligger utanför centralorten.
7.2Fjärrvärmens ställning
För de flesta kommunerna i urvalet ligger anslutningsgraden till fjärrvärme mellan
Utbyggnadstakten av fjärrvärmenäten ser olika ut i olika kommuner. En majoritet av kommuner uppger att konvertering till fjärrvärme blir allt svårare p.g.a. det ökande antalet värmepumpar. I ett småhusområde där många fastighetsägare investerat i värmepumpar blir anslutningskostnaden hög för resterande småhusägare som vill konvertera.
328
| SOU 2004:136 | Bilaga 3 |
Hos de flesta kommuner är det samma företag som äger nätet, står för produktionen och sköter leverans och underhåll. Konkurrensen inom marknaden är begränsad och ibland helt obefintlig. Marknaden anses vara för liten för att räcka till för flera aktörer.
Kommunerna anser det inte vara realistiskt att utsätta fjärrvärmeverksamheten för konkurrens. En sådan konkurrens skulle endast ”existera på papperet”.
Några kommuner har låtit flera enheter samverka i produktionsledet. Andra har lagt drift och underhållsarbetet på entreprenad.
I ett fall har vi fått höra att man från fastighetsägaren förhandlar med energibolaget om priset på fjärrvärmen. I detta fall hade man som alternativ att starta en panna till för biogas.
7.3Regleringar i kommunen
Det finns inga föreskrifter som reglerar de olika uppvärmningssätten i kommunerna. Miljökontoren i kommunerna har synpunkter på biobränsleeldning i tätbebyggda områden.
Vid nybyggnation ivrar man från kommunens sida för vattenbaserade uppvärmningssystem. Vissa kommuner har haft bestämmelser i detaljplaner om att anslutning ska ske till fjärrvärmen men numera har man tagit bort dessa bestämmelser.
Vad gäller användning av elvärme har kommuner inga restriktioner. Kommunerna upplever det växande antalet eldrivna värmepumpar som problematiskt. Dock har man inte gått så långt som att införa restriktioner mot installation av dessa.
Få kommuner använder sig av styrmedel för att reglera utbyggnaden av fjärrvärme. Styrningen har handlat om att inkludera anslutningskostnaden till fjärrvärmenätet i tomtpriset vid försäljning. Verksamheten är avreglerad och utbyggnad sker på marknadsmässiga grunder.
En del kommuner har lyckats bra med sitt konverteringsarbete. Framgången för dessa kommuner beror främst på de prissättningsmodeller de tillämpar. Genom att erbjuda avtalsformer där kunden binder sig ett år i taget att köpa fjärrvärme har man lyckats göra fjärrvärmen väldig attraktiv.
329
| Bilaga 3 | SOU 2004:136 |
7.4Kommunens mål för uppvärmning
Kommunernas mål för uppvärmning varierar i olika aspekter men i ett avseende är de lika. Det gemensamma målet är att uppvärmning skall baseras på förnybara energikällor. Eftersom fjärrvärme produceras främst med biobränslen som insatsvaror strävar kommunerna efter så stor fjärrvärmeanslutning som möjligt.
Om kommunerna uppnår sina målsättningar eller inte är beroende av hur väl de lyckas förena energi och miljöarbetet med politiska beslut och affärsmässiga intentioner. För att det skall lyckas krävs ett fungerande samarbete mellan energibolaget på orten och kommunen.
Bland de kommuner som anser sig uppnå eller uppnått sina mål med uppvärmningen i kommunen är samtliga ägare till sitt eget energibolag.
De kommuner som har privata ägare till energibolaget har svårare att bedriva ett fungerande samarbete kring energi och miljöfrågor med energibolaget. I detta sammanhang har någon också uttryckt en oro för en planerad gaseldning av fjärrvärmeverket.
7.5Kontakter med fastighetsägare
Kontakterna med fastighetsägare sker på olika nivåer i kommunen och med olika fastighetsägare. Allmännyttans fastighetsbolag är kommunägda och därmed har man en naturlig kontakt med kommunen. I något fall, där man har ett kommunalt energiföretag, har man regelbundna möten med ”tekniska verken” 1 eller 2 gånger per år. Sporadiska kontakter med energirådgivare och energiplanerare förekommer också.
8 Erfarenheter från två sidor i samma kommun
Urvalet är för litet för att dra några generella slutsatser om hur situationen upplevs från kommunens och fastighetsägarnas sida. Dock kan vi konstatera att det föreligger skillnader i hur kommunen ser sin roll som fjärrvärmeproducent och leverantör och hur fastighetsägaren uppfattar det. Fastighetsägarna upplever att de har byggt sig fast i fjärrvärmen och att realistiska alternativ inte existerar. Kommunen hävdar från sin sida att fastighetsägare har alternativ till fjärrvärmen i form av värmepumpar och biobränslepannor.
330
| SOU 2004:136 | Bilaga 3 |
Det övergripande målet vad gäller uppvärmning i kommunerna är att få ned utsläppen till miljön. Det vill man uppnå genom att bygga ut fjärrvärmen maximalt och ersätta de oljeeldade pannorna. I många fall känner fastighetsägarna till dessa mål, men vid val av uppvärmningssystem är det ekonomin som avgör vilket system man väljer.
331
| Bilaga 3 | SOU 2004:136 |
Appendix 1
Frågeguide – djupintervjuer med fastighetsägare
Introduktion
Regeringen har tillsatt en utredning om fjärrvärme. Utredningens uppdrag består bl.a. i att se över fjärrvärmens konkurrenssituation på värmemarknaderna, föreslå åtgärder för att bättre skydda konsumenten mot oskälig prissättning på fjärrvärme samt analysera om det är lämpligt att införa tredjeparts tillträde på fjärrvärmemarknaden och i sådant fall föreslå regler för detta. För att kunna dra slutsatser om fjärrvärmens ställning på värmemarknaden är det angeläget att kartlägga i vilken utsträckning det finns realistiska alternativ till fjärrvärme i en tätort och om fastighetens lokalisering centralt eller i ytterkanten av en tätort har någon betydelse för vilka alternativ som är tillgängliga.
SCB har fått ett uppdrag att på utredningens vägnar intervjua ett antal fastighetsägare och kommuner.
Faktauppgifter
Enligt fastighetstaxeringsregistret
Vilka uppvärmningssätt används i era fastigheter?
Centrum ………………………………
Stad ………………………………
Ytterstad ………………………………
Glesbygd ……………………………….
Behov av byte
Har ni behov av att byta uppvärmningssätt i någon/några av era fastigheter inom de närmaste 2 åren?
JA NEJ
Från vad?
Till vad ska ni byta?
Vilka motiv ligger bakom ert val?
Finns det några hinder att byta till annat uppvärmningssätt?
332
| SOU 2004:136 | Bilaga 3 |
Uppvärmningssätt 1 El
2Olja
3Biobränsle (Ved/Flis/spån/pellets)
4Gas
5Fjärrvärme
6Värmepump
7Närvärme
8Annat
Nuvarande uppvärming
Hur länge har nuvarande uppvärmningssystem funnits i era fastigheter?
För alla fastigheter: Sedan fastigheten byggdes. När? Om byte: Vad var anledningen till att ni bytte? När?
Ändra uppvärmningssätt
Vad skulle få er att ändra uppvärmningssätt i någon av era fastigheter som det ser ut idag?
Nya regleringar? Miljömässiga? Politiska (skatter)? Kostnader – något uppvärmningssätt blir billigare eller dyrare?
Hinder
Vilka är de största hindren för att byta uppvärmningssätt? Även om det skulle vara lönsamt.
Centrum?
Stad?
Ytterstad?
Glesbygd?
•Koppling till kommunen (?)
•Ekonomiska (priset på olja/el/ höjs eller sänks. Hur mycket?)
•Praktiska (ingen plats för panna, skorsten saknas m.m.)
•Reglering
333
| Bilaga 3 | SOU 2004:136 |
Om fjärrvärme:
Om priset skulle höjas med 10 % skulle det då kunna bli aktuellt att byta?
I så fall till vad? I vilka områden?
Kommunens/kommunernas mål?
Har kommunen/kommunerna satt upp mål eller regleringar som styr ert val av uppvärmning?
Kommunens/kommunernas styrmedel?
Vilka styrmedel har kommunen/kommunerna?
Om styrmedel:
Hur upplever ni styrmedlen?
Behövs dom?
Finns det andra styrmedel som går att använda?
Egen policy?
Har ni någon egen policy i företaget för uppvärmningssätt? Stämmer det överens med kommunens/kommunernas policy eller inte?
Kontakt med kommun
Har ni någon regelbunden kontakt (minst ett par gånger per år) med t.ex. energiplanerare i kommunen/kommunerna?
Om JA:
–Hur ofta har ni kontakt?
–Är det samma person ni har kontakt med?
–Vilket utbyte har ni av kontakten?
Om NEJ:
–Vad beror det på?
–???
334
| SOU 2004:136 | Bilaga 3 |
Övrigt
Har du några andra problem eller funderingar om energifrågor som du vill ta upp/föra fram?
TACK för din medverkan!
335
| Bilaga 3 | SOU 2004:136 |
Appendix 2
Frågeguide – djupintervjuer med kommuner
Introduktion
Regeringen har tillsatt en utredning om fjärrvärme. Utredningens uppdrag består bl.a. i att se över fjärrvärmens konkurrenssituation på värmemarknaderna, föreslå åtgärder för att bättre skydda konsumenten mot oskälig prissättning på fjärrvärme samt analysera om det är lämpligt att införa tredjeparts tillträde på fjärrvärmemarknaden och i sådant fall föreslå regler för detta. För att kunna dra slutsatser om fjärrvärmens ställning på värmemarknaden är det angeläget att kartlägga i vilken utsträckning det finns realistiska alternativ till fjärrvärme i en tätort och om fastighetens lokalisering centralt eller i ytterkanten av en tätort har någon betydelse för vilka alternativ som är tillgängliga.
SCB har fått ett uppdrag att på utredningens vägnar intervjua ett antal fastighetsägare och kommuner
Läget i kommunen
Har ni någon bra bild av uppvärmningen i kommunen?
Fjärrvärme
Vilken ställning har fjärrvärme i kommunen?
Hur ser ni på fjärrvärme i förhållande till andra uppvärmningssätt? Har t.ex. fjärrvärmen:
–monopolställning
–dominerande ställning eller
–är den konkurrensutsatt?
Finns det realistiska alternativ till fjärrvärme?
VEM äger nätet? VEM levererar? VEM sköter drift och underhåll? Hur ser det ut med konkurrensen inom fjärvärmerörelsen från leverantör, producent och förbrukarsidan?
336
| SOU 2004:136 | Bilaga 3 |
Uppvärmningssätt 1 El
2Olja
3Biobränsle (Ved/Flis/spån/pellets)
4Gas
5Fjärrvärme
6Värmepump
7Närvärme
8Annat
Regleringar
Vilka regleringar har kommunen satt upp?
•Fjärrvärmeanvändning
•Oljeeldning (t.ex. utsläpp, lager …)
•Biobränsleeldning (…)
Finns det restriktioner för att använda elvärme i kommunen?
Mål
Vilka mål gäller för uppvärmning i kommunen?
Koppling till energi och miljöarbetet?
Styrmedel?
Vilka styrmedel har kommunen?
Vilka använder man för att reglera uppvärmningssätten?
Vilka använder man för att reglera fjärrvärmerörelsen?
Hur fungerar styrmedlen?
Behövs dom?
Finns det andra styrmedel som går att använda?
Kontakt med fastighetsägare
Har ni kontakt med privata och allmännyttiga fastighetsägare i kommunen när det gäller energifrågor?
Om JA:
–Med vilka? (stora, små?)
–Hur ofta har ni kontakt?
–Vilka frågor diskuteras?
337
| Bilaga 3 | SOU 2004:136 |
–Är det samma person ni kontaktar?
–Vilket utbyte har ni av kontakterna?
Om NEJ:
–Vad beror det på?
–???
Övrigt
Har du några andra problem eller funderingar om energifrågor som du vill ta upp/föra fram?
TACK för din medverkan!
338
| SOU 2004:136 | Bilaga 3 |
Appendix 3
Urval av fastighetsägare och kommuner
| Företag | Kommun | Fastighetsbestånd | Belägenhet | Uppvärmning | |||
| Lulebo | Luleå | 12 000 lägenheter + några | Centralt samt | De flesta har fjärr- | |||
| lokaler | ytterområden | värme, va el, d el | |||||
| AB Övikshem | Örnsköldsvik | Ca 3 400 lägenheter | Centralt samt | De flesta har | |||
| ytterområden | fjärrvärme men även | ||||||
| olja och el, | |||||||
| jordvärmepump finns i | |||||||
| någon fastighet | |||||||
| Byggab Mimer | Västerås | Stort antal bostadshus och | Centralt samt ytter- | Större delen av fastig- | |||
| lokaler | områden och glesbygd | hetsbeståndet har | |||||
| fjärrvärme | |||||||
| AB Teljebostäder | Södertälje | 12 000 lägenheter | I Södertälje stad samt en |
| liten del i ytterområden |
100 % fjärrvärme i staden och en liten fraktion olja i ytterområden
| Örebrobostäder AB | Örebro | 23 100 lägenheter | Centralt, ytterområden och | 98 % fjärrvärme, va el, | |||
| glesbygd | solfångare till | ||||||
| tappvarmvatten + | |||||||
| utepooler, berg vp och | |||||||
| olja | |||||||
| Kristianstadbyggen | Kristianstad | 10 000 lägenheter | Centralt och lite glesbygd | Över 90 % fjärrvärme i | |||
| centralorten, olja och | |||||||
| el i glesbygden | |||||||
| MKB Fastighets AB | Malmö | 21 000 lägenheter, | Ytterstad samt centrum | Ca 98 % fjärrvärme, | |||
| ca 10 procent av ytan är | lite gas samt ett | ||||||
| lokalyta | område i förort med | ||||||
| direktel | |||||||
| Västerviks bostads AB | Västervik | 1 150 lägenheter och | Centralt samt | Fjärrvärme. Pellets, | |||
| 250 000 kvm lokaler | ytterområden | närvärme, vp, direktel | |||||
| och solfångare | |||||||
| Varbergs bostads AB | Varberg | Ca 5 000 lägenheter | 650 i tre ytterområden, | Fjärrvärme först 2000, | |||
| resten centralt | va el, d el, olja och gas | ||||||
| Familjebostäder i Gbg | Göteborg | ||||||
| Rikskooperationen | |||||||
| HSB Porfyren i Kiruna | Kiruna | 1237 lägenheter | Alla i centrum | Fjärrvärme enbart | |||
| sedan 1997/98 | |||||||
339
| Bilaga 3 | SOU 2004:136 | ||||||
| Företag | Kommun | Fastighetsbestånd | Belägenhet | Uppvärmning | |||
| Lokaler | |||||||
| Landstinget i Örebro | Örebro | Alla landstingsägda | På alla större orter i länet | De flesta fjärrvärme | |||
| fastigheter i Örebro län | men även vattenburen | ||||||
| och luftburen el samt | |||||||
| olja och biogas | |||||||
| Posten | Stockholm, | Tre fastigheter i Stockholm, |
| Göteborg, | 1 i Malmö, 1 i Göteborg | |
| Malmö | ||
| Ritzéns livs AB | Näsåker | 2 hus på en fastighet i |
| Sollefteå | Näsåker | |
| Amelec AB | Jönköping | Lokaler för handel och |
| industri i Jönköping, | ||
| Halmstad och Nyköping |
Glesbygd
Köpcentrum och industriområden
Alla fjärrvärme utom en i Sthlm som har va el
Olja och d el
Luftburen fjärrvärme och luftburen el. Även lite olja. En fastighet i Nyköping värms helt med belysning + kyl/frys, flera andra till 80 % med belysning.
| Norrköpings kommun | Norrköping | 750 000 kvm skolor, | Centralt utom några i | Centralt fjärrvärme, | ||
| daghem och vårdhem | ytterstad | olja, pellets, bergvärme | ||||
| Företag | Kommun | Fastighetsbestånd | Belägenhet | Uppvärmning | ||
| Örebroporten | Örebro | Kommunägt företag med | Stad, ytterstad och | Fjärrvärme utom en | ||
| Fastigheter AB | enbart lokalfastigheter | glesbygd | hangar på flygplatsen | |||
| – elpanna | ||||||
| Arvidsjaurhem AB | Arvidsjaur | Kommunägt företag, 950 | 60 lägenheter i glesbygd, | Olja/va el, d el | ||
| lägenheter + några lokaler | resten centralt | |||||
| Tyresö Bostäder AB | Tyresö | Kommunägt företag med | Centrum och ytterområden | Fjärrvärme i ca 50 %, | ||
| största delen bostäder | va el, d el, olja vp | |||||
| Malmstaden/Tornet AB | Linköping | 60 % lokaler, 40 % | 90 % i centrum, 10 i | Fjärrvärme överallt | ||
| bostäder | ytterstad | sedan 2003 | ||||
| Kommuner | Befolkning per den 31 dec. 2003 | Fick fjärrvärme | ||||
| Falun | 55 010 | 1984 | ||||
| Göteborg | 478 055 | 1950 | ||||
| Jönköping | 119 340 | |||||
| Kiruna | 23 407 | i slutet av |
||||
| Linköping | 136 231 | |||||
| Norrköping | 123 971 | |||||
| Sollefteå | 21 317 | |||||
| Västerås | 129 987 | 1954 | ||||
| Örebro | 126 288 | |||||
| Örnsköldsvik | 54 950 | i slutet av |
||||
340
Bilaga 4
Fjärrvärme i omvärlden
Det finns olika former för reglering av fjärrvärmen i omvärlden. I många länder betraktas fjärrvärme som naturligt monopol och får inte gå med vinst. I andra länder begränsas vinsten med någon form av reglering. I t.ex. Finland, Sverige, Tyskland och Österrike sker reglering endast i konkurrenslagstiftningen. Konkurrensen mot alternativen kan i en del länder vara hård.
Vilka länder har fjärrvärme?
Fjärrvärme finns framför allt i Öst- och Centraleuropa och i de före detta Sovjetstaterna men även i ett antal asiatiska länder som Japan, Korea, Kina och Mongoliet. År 1998 producerades omkring 80 procent av världens fjärrvärme i de före detta Sovjetstaterna och i Kina. Kina är också det land där fjärrvärmemarknaden växer snabbast i världen. I Europa levererar fjärrvärmesektorn i dag fjärrvärme till mer än 100 miljoner människor.1
1 Euroheat & Power (2003a) samt Andersson, S. och Werner, S. (2003).
341
| Bilaga 4 | SOU 2004:136 |
Figur 1. Andel av fjärrvärmeproduktionen i världen 1998 enligt IEA:s Energi balans
Resterande
icke OECD
| länder | |||
| Resterande | 3% | Kina | |
| 11% | |||
| OECD länder | Fd | ||
| 3% | Sovjetunionen | ||
| exkl Ryssland | |||
| 12% | |||
| EU | |||
| 9% | |||
| Polen | |||
| 3% | |||
| Ryssland | USA | ||
| 56% | |||
| 3% | |||
| Kanada | |||
| 0% | |||
| Japan | |||
| 0% | |||
Källa: Werner, S. (2003).
Fjärrvärmens situation i Västeuropa2
I Västeuropa (gamla EU länderna samt Island, Norge och Schweiz) varierar fjärrvärmens marknadsandel för uppvärmning i hushållssektorn kraftigt. I de nordiska länderna, förutom Norge, har fjärrvärmen en näst intill dominerande ställning. Därefter kommer länder som Österrike och Tyskland med marknadsandelar för fjärrvärme på omkring 12 till 15 procent. I övriga västeuropeiska länder har fjärrvärme en mer blygsam ställning. I Storbritannien och Italien uppgår fjärrvärmens marknadsandel endast till en eller ett par procent. Men även om marknadsandelen t.ex. i Tyskland är lägre än i de nordiska länderna så är den totala konsumtionen högre. Fjärrvärmen fortsätter dessutom att utvecklas starkt i flertalet Europeiska länder, särskilt Österrike och Italien.
2 Avsnittet bygger på Euroheat & Power (2003a) och Gochenour, C. (2001).
342
| SOU 2004:136 | Bilaga 4 |
Figur 2. Fjärrvärmensmarknadsandel och total värmeproduktion
| GWh | Procent |
| 100000 | 100 |
| 90000 | 90 |
| 80000 | 80 |
| 70000 | 70 |
| 60000 | 60 |
| 50000 | 50 |
| 40000 | 40 |
| 30000 | 30 |
| 20000 | 20 |
| 10000 | 10 |
| 0 | 0 |
| Danmark | Ty | Frankrik | d | S | |||||||||||
| inland s | an | e | d | N | n | h | iz | ||||||||
| Sverige | kland | n | n | n | rge | Ita | lie | we | |||||||
| F | Isla | H | o | c | |||||||||||
| it | |||||||||||||||
| torbr | |||||||||||||||
| S | |||||||||||||||
Källa: Euroheat & Power.
Det finns flera orsaker till den stora variationen i marknadsandel mellan olika länder. En förklaring kan sökas i klimatskillnader, tillgången på andra värmealternativ såsom naturgas eller el, tillgång till industriell spillvärme samt vilken typ utav marknadslösning olika länder valt för sina energimarknader. I Västeuropa (förutom Norden) utgör naturgasen den viktigaste källan för uppvärmning. I länder där naturgas har en stor del av marknaden för uppvärmning är fjärrvärmens marknadsandel inte särskilt hög. Naturgasen utgör där ett konkurrenskraftigt alternativ till fjärrvärmen. I Norge har den goda tillgången på vattenkraft istället inneburit en stor andel eluppvärmning. I Oslo värms t.o.m. flerfamiljshus med elvärme.
Bränsleanvändningen i fjärrvärmesystemen i de västeuropeiska länderna varierar också mellan länder. I Finland, Österrike, Italien, Holland och Storbritannien används framför allt naturgas medan Tyskland och Danmark i stor utsträckning fortfarande förlitar sig till kol. Den huvudsakliga energikällan för fjärrvärme på Island är geotermi medan i Sverige bränsletillförseln är starkt diversifierad varav biomassa utgör en viktig energikälla. Under
343
| Bilaga 4 | SOU 2004:136 |
tioner och högre naturgaspriser sker nu en omställning i många länder mot förnybara bränslen.
Öst- och centraleuropa samt forna Sovjet
Fjärrvärme har en lång tradition i öst- och centraleuropa samt forna Sovjet. Idag är mer än 40 miljoner människor anslutna till fjärrvärme i de öst- och centraleuropeiska länderna och marknadsandelen för uppvärmning av hushållssektorn ligger som ett viktat genomsnitt på 37 procent. Detta kan jämföras med motsvarande andel för de gamla EU länderna3 på 7 procent.4
Tabellen nedan ger en översikt över fjärrvärmens marknadsandel och produktionen i ett urval av östsatsländerna. Marknadsandelen varierar från 12 procent i Kroatien till 70 procent i Litauen och Ryssland.
Tabell 1. Fjärrvärmens marknadsandel och förändring i värmekonsumtion
| Land | Marknadsandel (%) | Procentuell förändring i |
| värmekonssumtion | ||
| Polen | 52 | |
| Ungern | 16 | |
| Litauen | 58 | |
| Lettland | 70 | |
| Estland | 52 | |
| Ryssland | 70 | |
| Bulgarien | 20 | i.u |
| Tjeckien | 32 | i.u |
| Slovakien | 40 | i.u |
| Kroatien | 12 | i.u |
Källa: IEA och Euroheat & Power.
Även om fjärrvärmens marknadsandel för uppvärmning fortfarande är hög och stabil i de forna öststaterna så har fjärrvärmeproduktionen fallit de senaste åren. Utfasningen av subventioner och in-
3 Dvs. före utvidningen den 1 maj 2004.
4Gochenour, C. (2001).
344
| SOU 2004:136 | Bilaga 4 |
troduktionen av mätsystem har lett till stigande fjärrvärmepriser och en fallande förbrukning av fjärrvärme. Detta samtidigt som den pågående renoveringen och moderniseringen av fjärrvärmesystem också betytt effektiviseringar i produktionen.
Ytterligare en orsak till den lägre fjärrvärmeproduktionen under senare år är konkurrensen från andra uppvärmningsalternativ. Den stora konkurrenten gentemot fjärrvärme i öst- och centraleuropa utgörs av individuell gasuppvärmning. Gasuppvärmning gynnas dessutom ofta av regleringsmyndigheternas tariffsättningsregler som är särskilt gynnsamma för de små konsumenterna. I Bulgarien utgör även el en betydande konkurrent till fjärrvärme, vilket bland annat beror på tillgången av kärnkraft och låga elpriser.5
Många fjärrvärmeföretag i öst- och centraleuropa har dessutom finansiellt svårt att klara de restaureringar och investeringar som nu behöver göras, vilket ytterligare försämrar fjärrvärmens konkurrenskraft. Svårigheter för fjärrvärmelevevarentörer att upprätthålla en tillförlitlig leveranskvalitet i kombination med högre fjärrvärmepriser har fått många konsumenter att byta till andra uppvärmningsalternativ. Framför allt gäller detta de större industrikunderna som ofta har större möjligheter att vidta de nödvändiga och ofta kostsamma investeringar som ett byte innebär. Ett viktigt syfte med reformeringen av fjärrvärmesektorn i de flesta öst- och centraleuropeiska länder är därför att försöka förbättra den finansiella situationen för sina fjärrvärmeföretag. De länder som kommit längst i detta reformeringsarbete är Polen, Tjeckien och de baltiska staterna.
De vanligaste bränslena i för fjärrvärmeproduktion i de forna planekonomierna är kol, naturgas och olja. Polen, Tjeckien och Slovakien använder i huvudsak kol som bränsle i sina fjärrvärmesystem medan systemen i Ungern, Bulgarien och de baltiska staterna i högre utsträckning är naturgasbaserade. Förnybara bränslen, avfall och andra energikällor står för mindre än 10 procent av den totala bränsleanvändningen i dessa länder.6
5Euroheat & Power (2003b).
6Euroheat & Power (2003b).
345
| Bilaga 4 | SOU 2004:136 |
Nordamerikanska fjärrvärme- och fjärrkylasystem7
I Nordamerika finns fjärrvärme i USA och Kanada. Fjärrvärmesystemen är dock mindre och inte lika effektiva som i västeuropa. Detta beror bland annat på att de till största delen baseras på en annorlunda och något föråldrad teknik. I huvudsak används ånga som värmebärande medium i stället för hetvatten. I USA står fjärrvärme- och fjärrkyla (district energy)8 för omkring 1,5 procent av den totala energikonsumtionen och omkring 4 procent av uppvärmnings- eller kylbehovet i byggnader. Kanada har omkring 15 fjärrvärmesystem i drift med en total kapacitet på 910 MW. De kanadensiska systemen uppvisar stora likheter med systemen i USA och är i huvudsak ångbaserade.
Efter andra världskriget fanns det omkring 250 centrala fjärrvärme- och fjärrkylasystem i USA, men 1980 var endast ett
Efter 1980 har en del av de gamla systemen börjat restaureras. Dessutom har en viss utveckling av nya het- och kylvattenbaserade system kommit igång vilket har resulterat i ett femtiotal nya centrala system i USA. I tabellen nedan ges en summering över fjärrvärme- och fjärrkylasystemen i USA.
7Avsnittet bygger på Gochenour, C. (2001) samt intervju med Internationel District Energy Association (IDEA) den 20040302.
8Fjärrvärme- och fjärrkyla i samma system betecknas ofta som ”district energy”.
346
SOU 2004:136 Bilaga 4
Tabell 2. Fjärrvärme- och fjärrkylasystem i USA
| Centrala | Högskolor och | Sjukhus | Industriella | Militära | Andra | Totalt | |
| universitet | |||||||
| Antal system | 110 | 1910 | 2026 | 432 | 310 | 1015 | 5803 |
| Kapacitet (GWt) | 28 | 49 | 36 | 19 | 52 | 48 | 231 |
| Årlig energiprod. (PJ) | 189 | 282 | 199 | 99 | 190 | 225 | 1185 |
| Distributionsnät (km) | 1649 | 9981 | 6055 | 3648 | 6457 | 5789 | 33578 |
| Andel ångsystem (%) | 85 | 71 | 69 | 62 | 31 | 12 | 75 |
| Andel hetvattensystem (%) | 10 | 7 | 0,5 | 135 | 27 | 85 | 9 |
| Andel kallvattensystem (%) | 5 | 22 | 31 | 25 | 42 | 3 | 16 |
Källa: Gochenour, C. (2001).
Som framgår av tabellen har också ett stort antal institutioner såsom skolor och universitet, sjukhus och militärbaser konstruerat och byggt sina egna system. Dessa system är också i huvudsak ångbaserade även om det finns en trend mot att i ökad utsträckning distribuera hetvatten. En del av systemen genererar även sin egen elektricitet.
Fjärrvärmen konkurrerar ofta mot naturgas som har en dominerande ställning i USA. Konkurrensen är hård om varje kund. I nordöstra USA kommer konkurrensen även från individuell uppvärmning med olja. Olja och naturgas har här ungegär 40 procent av marknaden vardera. I Kalifornien är även el en stor konkurrent till fjärrvärmen. Genom att gaspriset ökat avsevärt under senaste året har intresset för fjärrvärme nu börjat växa.
Naturgas är det vanligaste bränslet och ungefär 40 procent av fjärrvärme- och fjärrkylaproduktionen i USA är baserad på naturgas. Därefter följer kol och elektricitet med omkring 20 procent av produktionen vardera. Resterande 10 procent av produktionen är i huvudsak baserad på olja, men även förnybara bränslen och spillvärme används till en liten del.
347
| Bilaga 4 | SOU 2004:136 |
Fjärrvärmens ägande och institutionella och legala ramar
Ägande och reglering av fjärrvärme i Västeuropa9
I de västeuropeiska länderna har fjärrvärmerörelser och el- och gas traditionellt varit integrerade i samma företag eller organiserat under samma typ av ägande, såsom statligt, regional eller kommunalt ägande. Eftersom fjärrvärme är en lokal företeelse så spelar kommunerna en viktig roll. I flertalet av de gamla EU länderna är en stor del av fjärrvärmeföretagen kommun- eller privatägda och i framför allt norra europa har fjärrvärme traditionellt producerats och distribuerats av kommunala företag.
Till skillnad mot i öst- och centraleuropa samt Ryssland har fjärrvärmen i västra och framför allt norra europa varit verksam i enlighet med affärsmässiga principer, antingen som ett affärsverk eller som ett aktiebolag. Det har inte funnits några krav på sammanslagningar eller omstruktureringar mot en nationell offentlig nyttighet såsom ibland har varit fallet med elindustrin. Ett annat typiskt karaktärsdrag för fjärrvärmeföretag är att de är både producenter och distributörer av värme. Enligt Världsbankens rapport är ett skäl för detta en önskan om att optimera driften för att på så sätt kunna konkurrera med individuella uppvärmningssystem.
Idag finns en klar tendens bland västeuropeiska länder mot ett ökat privat ägande och en renodling av verksamheter genom att elproduktion och fjärrvärmerörelser spepareras från varandra och från andra affärsrörelser. Detta är en del i den pågående reformeringen av energimarknaderna och huvudsyftet med att särskilja fjärrvärme och elproduktion är att förbättra effektiviteten och konkurrensen på dessa marknader, att öka transparensen över kostnader och vinster samt att förhindra korssubventionering från den ena rörelsen till den andra.
Fjärrvärmebranschen karaktäriseras av ett stort antal små företag eller enheter inom varje distrikt. I de flesta västeuropeiska länder anses fjärrvärme också utgöra naturliga monopol inom sina utbrednings- och försörjningsområden. Det är dock inte vanligt med någon särskild lagstiftning eller reglering riktad mot fjärrvärme Fjärrvärme ses ofta i stället som affärsrörelser som regleras av marknaden. Naturgasen utgör ett konkurrenskraftigt alternativ. Tyskland, Österrike och Danmark har särskilda stöd för kraftvärme i sin lagstiftning.
9 Gochenour, C. (2001).
348
| SOU 2004:136 | Bilaga 4 |
Där övervakning och reglering av fjärrvärmepriser finns syftar dessa framför allt till att förhindra missbruk av fjärrvärmens dominerande ställning. Detta innebär att reglering och övervakning inriktas mot att prisnivån ska vara skälig och i överensstämmelse med kostnaderna. Kunder inom samma typ av kundkategori ska behandlas lika och prisättning av värme- och el från samma företag får inte göras beroende av varandra. Korssubventionering är också förbjuden mellan olika affärsröresler inom samma företag, även om korssubventionering som sådan är svår att upptäcka. Såvitt utredningen kunnat utröna är det endast Danmark bland de västeuropeiska länderna som har en strikt särreglering av sin fjärrvärmesektor, övriga länder tycks i hög grad förlita sig till konkurrenslagstiftningen.
Fjärrvärmetarifferna i västeuropa är marknadsorienterade och kostnadsbaserade. I stor utsträckning används tvådelade tariffer med en fast avgift, som antingen är flödes- eller effektbaserad, och en rörlig energiavgift. Tariffstrukturen ger på så sätt relativt god kostnadskoppling. Vanligtvis utgör bränslekostnaden omkring 50 procent av fjärrvärmepriset. Även i de fall priserna regleras har fjärrvärmeföretagen för det mesta möjlighet att anpassa fjärrvärmetarifferna till upp- och nedgångar i bränslepriser utan att myndigheterna behöver godkänna detta.
Finansieringsbehovet i västeuropeiska fjärrvärmesystem tillgodoses vanligtvis genom självfinansiering antingen genom fonderade medel eller genom höja det egna kapitalet (dvs. aktiekapitalet) eller genom lånat kapital.
Fjärrvärmens ställning och reglering i några västeuropeiska länder
Danmark10
Det finns drygt 400 fjärrvärmeföretag i Danmark och fjärrvärmens andel av den totala värmeproduktionen är omkring 50 procent. Ungefär 14 procent av fjärrvärmeföretagen och ca 65 procent av produktionen i Danmark är offentligt eller kommunalt ägda, vilket innebär att det framför allt är de största företagen som är offentligt
10 Avsnittet bygger på Euroheat & Power (2003a), Statskontoret (2003) samt studiebesök vid Energitillsynet
349
| Bilaga 4 | SOU 2004:136 |
ägda. Resterande del ägs av privata konsumentägda företag eller kooperativ.
Danmark har en klart definierad fjärrvärmepolitik och det har funnits en fjärrvärmelagstiftning sedan 1979. Fjärrvärme ses som ett naturligt monopol och både priset och avkastningen på investerat kapital är reglerade i lagstiftningen. Dessutom är anslutning till fjärrvärme obligatorisk i vissa utpekade distributionsområden. Enligt lagen ska det även finnas en reglerande myndighet som har ansvar för lagen och som utövar prisöversyn samt löser tvister mellan kunder och leverantörer. I denna del är dock den danska regleringen något komplicerad och det är svårt att skilja olika myndigheters ansvarsområden från varandra.
Den danska regleringen av fjärrvärme innebär att fjärrvärmen i Danmark inte kan drivas med vinstsyfte. Det är förbjudet att ta ut ett högre pris för fjärrvärmen än vad som krävs för att täcka fjärrvärmerörelsens kostnader, vilket också förklarar avsaknaden av affärsdrivande företag på marknaden.
I enlighet med lagstiftningen på området ska priset på fjärrvärme baseras på självkostnadsprincipen plus en viss godkänd avkastning på insatt kapital. För att säkra en kostnadseffektiv fjärrvärmeproduktion och förhindra att regleringen blir kostnadsdrivande finns även möjlighet att lägga fast s.k. intäktsramar. Dessa intäktsramar sätter en gräns för vilka priser företagen kan ta ut för sina fjärrvärmeleveranser. I praktiken har dock regleringen om intäktsramar hittills inte användts. Det har helt enkelt ansetts för arbetskrävande att ta fram intäktsramar för Danmarks drygt 400 fjärrvärmeföretag. Istället avser regleringsmyndigheten att använda sig av ett benchmarking system för att söka pressa de kostnader som får räknas med i priset att framöver.
En viktig utgångspunkt i det danska regleringsarbetet är ökad transparens. För att underlätta tillsynsarbetet och göra det lättare att jämföra företag med varandra har en standardkontoplan som alla fjärrvärmeföretag skall följa tagits fram. Det pågår också ett samarbete med de olika aktörerna på fjärrvärmeområdet i syfte att arbeta fram en gemensam uppfattning om vad som utgör ett korrekt regleringsunderlag. På så sätt är tanken att regleringen ska få en ökad acceptans och att ärendehanteringen med överklaganden m.m. ska komma att minska.
Energistyrelsen är den myndighet som ansvarar för att lagarna på energiområdet, inklusive fjärrvärmelagen upprätthålls medan konkurrensmyndigheterna, Konkurrencerådet och Konkurrencesty-
350
| SOU 2004:136 | Bilaga 4 |
relsen, har till uppgift att reglera de naturliga monopolen inom energisektorn. Men det är Energitilsynet som är den egentliga regulatorn på energiområdet.
Enerigtilsynet är en oberoende myndighet och har till uppgift att kontrollera prissättning och leverantörsbestämmelser på energimarknaderna och har även befogenhet att ingripa mot oskälig prissättning. Det finns även en oberoende klagoinstans, Energiklagenaevnet, där företag och enskilda kan få Energitilsynets beslut prövade. Dessutom finns en tvärsektoriell klagoinstans, Forbrugerklagenaevnet, som behandlar klagomål från konsumenter rörande varor och tjänster inom alla områden.
Finland11
Det finns mer än 200 fjärrvärmeföretag i Finland. De flesta av dessa är kommunalt ägda och vanligen i form av ett kommunalt aktiebolag. Det vanliga är också att både nät och produktion återfinns i samma bolag. Det finns inga hinder för ett fjärrvärmeföretag att gå över kommungränsen. En ”lokaliseringsprincip” motsvarande den svenska finns alltså inte.
I ökande utsträckning har kommunerna börjat sälja ut sina produktionsanläggningar men väljer då oftast att behålla ägandet över fjärrvärmenätet. Fortum, Vattenfall och EoN äger idag flera produktionsanläggningar i Finland som levererar värme till olika fjärrvärmenät. Villkoren kring värmeleveranser etc. regleras då i ett avtal mellan ägaren till produktionsanläggningen och ägaren till fjärrvärmenätet och vanligtvis löper ett sådant avtal på 10 till 20 år.
Anslutning till fjärrvärme är helt frivillig i Finland och uppsägningstiden är vanligtvis två månader. Finns det tillräckligt många potentiella kunder i ett område som vill ha fjärrvärme då dras fjärrvärmeledningar till området. Tidigare fanns möjlighet för kommunen att besluta om viss uppvärmningsform om kommunen var ägare till den tomt som skulle anslutas. Marknadsandelen för fjärrvärme växer inte men den kan variera mellan åren beroende på hur stort småhusbyggandet är.
Finland har inte någon nationell fjärrvärmelagstiftning eller reglering. Det finns inte heller någon prisreglering i Finland. Konkurrens, konsumentskydd och säkerhetsregleringar är lika för alla
11 Avsnittet bygger på Euroheat & Power (2003a), Statskontoret (2003) samt studiebesök vid Helsingfors Energi
351
| Bilaga 4 | SOU 2004:136 |
branscher. Fjärrvärme betraktas som ett naturligt monopol och hanteras under konkurrenslagstiftningen. Det finska Konkurrensverket har lagt fast att fjärrvärme har dominerande ställning i de områden där fjärrvärme finns. I enlighet med konkurrenslagen är missbruk av dominerande ställning förbjudet, vilket inkluderar orättvis behandling av kunder, oskäliga vinster, korssubventionering mellan ett företags olika aktiviteter etc. Konkurrensmyndigheten ingriper dock endast mot fjärrvärme och kraftvärmesektorn vid klagomål från kund eller annan.
Konsumentlagen stadgar att avtalsvillkoren ej får vara oskäliga. Det finns även en konsumentklagonämnd som kan behandla t.ex. avbrott på leverans av fjärrvärme. Det kostar inget att klaga hos konsumentklagonämnden och nämndens lämnar en rekommendation.
Eventuella problem förknippade med fjärrvärme har inte studerats av regeringen. Ett stöd ges till förnybara bränslen men det finns inget direkt stöd till fjärrvärme. Däremot finns ett särskilt teknikutvecklingstöd. Kraftvärme främjas dessutom i skattesystemet.
Prissättningen av fjärrvärme i Finland kan närmast karaktäriseras som en ”självkostnadsprincip”, även om det finns lite olika taxefilosofier inom de kommunala företagen. Det finns exempelvis företag som har så låga taxor att det inte ges möjligt till nyinvesteringar.
Fjärrvärme, vatten och el räknas i Finland som nödvändighetstjänster för konsumenter. Det innebär att dessa tjänster måste vara tillgänglig till skäliga villkor och till skäligt pris. En fjärrvärmekund kan ju inte välja fjärrvärmeleverantör eller byta leverantör och det är svårt att byta till något annat uppvärmningsalternativ.
Nödvändighetstjänsterna el och vatten behandlas i ellagen respektive vattenlagen. Någon speciell fjärrvärmelag finns inte, men detta har hittills inte varit något stort problem. Däremot har det finska konsumentverket har i samråd med fjärrvärmebranschen tagit fram standardvillkor för hur fjärrvärmeavtal bör utformas. Standardvillkoren i fjärrvärmeavtalen liknar de i el och vattenavtalen.
352
| SOU 2004:136 | Bilaga 4 |
Tyskland12
Fjärrvärme för uppvärmning och industrin produceras både i kraftvärme anläggningar och i värmeverk. Fjärrvärmens andel av den totala värmemarknaden utgjorde 1998 omkring 28 procent i forna östtyskland och 8 procent i f d västtyskland.
Priset på värme är inte reglerat utan bestäms i förhandling mellan producenten (vanligtvis det lokala Stadtwerke) och konsumenten. Efter liberaliseringen av energimarknaden sjönk elpriset samtidigt som gaspriserna steg i Tyskland. Många lokala kraftvärmeverk förlorade därmed konkurrenskraft på marknaden och fick stängas. Detta har blivit en politisk fråga och parlamentet antog en lag i maj 2000 i syfte att ge ett temporärt skydd till existerande kraftvärmeanläggningar. Lagen garanterar en minsta ersättning för elektricitet som producerats i kraftvärmeanläggning och gäller för alla offentliga kraftvärmeanläggningar. Kostnaden för systemet överförs i princip till konsumenterna via elpriset.
I augusti 2001 presenterade regeringen en ny kraftvärmelag som ersätter den gamla lagen. I den nya lagen har subventioner till stora kraftvärmeanläggningar tagits bort samtidigt som klara tidsgränser för när övriga subventioner ska fasas ut har satts. Lagen kräver också att kraftvärmeanläggningar möter vissa effektivitetsstandarder för att kvalificeras för subventioner. Fortfarande finns dock en del funderingar kring om systemet är det mest kostnadseffektiva sättet att försöka gynna kraftvärme. Kostnaderna för systemet fördelas inte heller rättvist på kundkollektivet.
Storbritannien13
Ungefär 1 procent av bostadsbeståndet eller 250 000 hushåll är anslutna till fjärrvärme i Storbritannien och det finns omkring 800 fjärrvärmesystem. I genomsnitt handlar det alltså om ganska små system. Det flesta systemen finns i kommunalt ägda bostäder.
Storbritannien har fortfarande stora problem med s.k. ”fuel poverty”, dvs att många hushåll har svårigheter att ekonomiskt klara sin värmeförsörjning. En ökad utbyggnad av fjärrvärme som uppvärmningskälla anges ofta som en viktig åtgärd för att hantera detta problem. I en nyligen utgiven studie över potentialen för
12Euroheat &Power (2003a).
13Euroheat &Power (2003a).
353
| Bilaga 4 | SOU 2004:136 |
kommunal uppvärmning i Storbritannien beräknas att ökad kommunal uppvärmning, bland annat genom en utbyggnad av fjärrvärmen, kan minska bränslekostnader för mer än 5 miljoner hushåll, 200 sjukhus, 750 skolor och 80 universitet.
Regeringen har också börjat utveckla åtgärder och strategier för att stärka uppbyggnaden av kommunal uppvärmning med hjälp av kraftvärme. Anledningen till detta initiativ är strävan att minska utsläppen av koldioxid samt uppnå en ökad energieffektivisering. Idag utgör kraftvärme omkring 6 procent av den totala elproduktionen. Även om det finns en god potential är fjärrvärmesektorn fortfarande mycket outvecklad i Storbritannien. Det finns få stora anläggningar. Genom regeringens nya initiativ finns tecken på att detta nu håller på att förändras. Ett exempel som kan nämnas är regeringens nya ”Community Energy Programme”.
Österrike14
Fram till nu har fjärrvärmens marknadsandel varit stadigt ökande med ca 7 procent per år. Andelen hushåll som är anslutna till fjärrvärme är ca 16 procent. Liberaliseringen av energimarknaderna har dock skapat en ny situation. Eftersom fjärrvärme är en kapitalintensiv investering med lång återbetalningstid behövs någon form utav ram för att försäkra sig om konkurrenskraftiga kraftvärmeanläggningar.
Österrikes Energy Promotion Law utgör en ram för nätbundna energisystem. Enligt reglerna måste organisationern för
14 Euroheat &Power (2003a).
354
| SOU 2004:136 | Bilaga 4 |
Ägande och reglering av fjärrvärme i Öst- och Centraleuropa samt forna Sovjet15
Många fjärrvärmesystem i öst- och Centraleuropa är influerade av den teknik som utvecklades i före detta Sovjetunionen med ett starkt centraliserade distributionssystem, nästan som distributionssystemen för el- och gassektorerna. Systemen var mer inriktade mot produktion än att tillfredsställa konsumenternas efterfrågan på värme. Exempelvis så existerade knappast någon individuell mätning av kundernas värmeförbrukning före 1990, vilket innebar att det inte heller fanns någon koppling mellan kundens förbrukning och prissättningen på fjärrvärme. Tarifferna var därmed inte kostnadstäckande utan istället gick staten in och subventionerade produktionen med olika åtgärder. Detta har lett till en utveckling mot system med en betydande överkapacitet och låg effektiviteten i drift och produktion. Många system är dessutom föråldrade och är i stort behov av renovering och modernisering.
I och med övergången till marknadsekonomi under
I Öst- och Centraleuropa samt i de före detta Sovjetstaterna har fjärrvärme traditionellt ägts av staten, regionala myndigheter eller av kommunerna. I Bulgarien, Kroatien, Slovakien och Lettland är fjärrvärmesystemen delvis ägda av staten. Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Slovakien, Rumänien har påbörjat en privatisering av fjärrvärmeföretag.
I de större städerna har fjärrvärme vanligen bedrivits i en två delad företagsstruktur. Kraftvärmeverk och stora värmeverk samt transmissionsnätet har ofta drivits i ett företag medan distributionen och mindre anslutande nätverk samt små värmeanläggningar drivits av ett annat företag. Dessutom finns ofta ett antal mindra separata nät som drivs av olika institutioner eller industrier.
15 Avsnittet bygger på Euroheat & Power (2003a), Euroheat & Power (2003b), Gochenour, C. (2001) samt material från IEA workshop den
355
| Bilaga 4 | SOU 2004:136 |
I några städer såsom Tallinn, Riga och Kiev har denna tvådelade företagstruktur förändrats så att där nu bara finns ett företag som betjänar fjärrvärmekonsumenterna i hela staden. Detta för att bättre kunna optimera fjärrvärmesystemet så att det resulterande företaget bättre kan konkurrera med de individuella uppvärmningssystem som nu utvecklas allt mer.
Investeringsbehovet i många fjärrvärmesystem är fortfarande stort i de öst- och centraleuropeiska länderna. Leasing, privatisering och offentligt/privat ägande är vanligt i många av dessa länder som en metod att attrahera finansiella resurser för att reformera och renovera fjärrvärmesystem. T.ex så använder sig Litauen av leasing för att attrahera finansiella resurser.
Regleringen av fjärrvärme i Öst- och Centraleuropa och forna Sovjet har vanligtvis legat på kommunal nivå medan electriciteten från kraftvärmeverk vanligtvis legat under federala eller nationella myndigheter. I och med avregleringen har de öst- och centraleuropeiska länderna nu tagit fram relativt omfattande energilagar i syfte att skapa en övergripande ram för energisektorn som helhet och stödja liberaliseringen av densamma. Det är dock inte alltid så att fjärrvärmesektorn är speciellt refererad till i det ramverk för reglering av energisektorn som tagits fram. Tabellen nedan ger en summarisk översikt över vilka länder som infört energilagar respektive sektorspecifika lagar för energiområdet.
Tabell 3. Lagar för energiområdet i olika länder
| Land | Energilag | Ellag | Naturgaslag | Fjärrvärme/ | Kraft- | Energieffektivi |
| värmelag | värmelag | seringslag | ||||
| Bulgarien | Ja | Nej | Ja | Nej | Nej | Ja |
| Tjeckien | Ja | Nej | Nej | Nej | Nej | Ja |
| Estland | Ersätts av | |||||
| sektorslagar | Ja | Ja | Ja | Nej | Nej | |
| Ungern | Nej | Ja | Nej | Ja | Nej | Ja |
| Lettland | Ja | Nej | Nej | Nej | Nej | Nej |
| Litauen | Ja | Ja | Ja | Ja | Nej | Nej |
| Polen | Ja | Nej | Nej | Nej | Nej | Nej |
| Rumänien | Nej | Ja | Nej | Nej | Nej | Ja |
| Ungern | Ja | Nej | Nej | Nej | Nej | Under utarbetande |
Källa: Euroheat & Power
356
| SOU 2004:136 | Bilaga 4 |
I några länder såsom Ungern, Polen, Estland och Litauen har en speciell fjärrvärmelagstiftning eller reglering införts och Ryssland, Moldavien och Kroatien är pågång med sådan. I andra länder regleras fjärrvärmen i en energilag eller till och med i ellagen. Många länder såsom Bulgarien, Ungern, Rumänien, Slovakien, Lettland ser fjärrvärme som en offentlig nödvändig nyttighet vilken därmed regleras i lag om naturliga monopol, lag om nätverkstjänster eller lag om offentliga tjänster.
Genom den nyligen införda eller reformerade lagstiftningen har även oberoende regleringsmyndigheter instiftats i de flesta av länderna. Dessa regleringsmyndigheter hanterar bland annat tariffsättningen samt kontrollerar fjärrvärmeföretagen i övrigt. I några fall agerar regleringsmyndigheten på nationell nivå (Bulgarien, Rumänien, Kroatien, Litauen) och andra fall agerar även kommunerna som regleringsmyndighet (Lettland) och i ytterligare några fall finns både statliga och kommunala regleringsmyndigheter (Estland). I några länder som Bulgarien, Rumäninen, Kroatien och Litauen måste den nationella reglermyndigheten godkänna tarifferna. I andra länder som ex Lettland är det kommunerna som agerar reglermyndighet och i ytterligare andra länder är det en blandning av statliga och kommunala myndigheter.
Som tidigare nämnts har utfasningen av statliga eller kommunala subventioner och införandet av kostnadsbaserade fjärrvärmetariffer inneburit att många hushåll inte kan att betala den fulla kostnaden för sin värmeförbrukning. Obetalda räkningar blir därmed ett problem för företagen. Prisreglering av fjärrvärmetariffer är därför mycket vanligt sätt att söka skydda konsumenterna och säkra att de nödvändiga investeringarna inte blir för kostnadsdrivande. I några länder (t.ex Litauen) är tarifferna kostnadsbaserade och innehåller också en viss vinstmarginal vars nivå är reglerad. I andra länder anses fjärrvärmeföretag tillhandahålla offentliga tjänster och är därmed inte tillåtna att göra någon vinst.
357
| Bilaga 4 | SOU 2004:136 |
Fjärrvärmens ställning och reglering i två f.d. planekonomier
Polen16
Värmemarknaden reformerades 1998 och fjärrvärmenäten är nu öppna för alla som vill ha fjärrvärme. I och med reformen har stora kraftvärmeverk privatiserats eller håller på att privatiseras. I Warszawa är produktion och nät delad. Produktionen ägs av EW S.A. (Vattenfall) medan nätbolaget (SPEC) är samhällsägt. I Warszawa upplever fjärrvärmen en relativt stark konkurrens från naturgas som det av historiska skäl finns möjlighet att använda sig av. Cirka 68 procent av värmeförsörjningen i Warszawa sker genom fjärrvärme. Naturgasen står för cirka 31 procent av värmeförsörjningen och individuell koleldning för ca 1 procent. Konkurrenssituationen gentemot gasen är reell genom att lägenhetsinnehavarna i flerbostadshus har möjlighet till individuell gaseldning. Gasen tar numera marknadsandelar från fjärrvärmen. Det kan förekomma att det föreskrivs att ett visst område skall försörjas genom en viss värmeform, t.ex. fjärrvärme. Med detta följer en anslutningsskyldighet för konsumenten och ett anslutningstvång för leverantören.
De stora distributionsföretagen ägs av i huvudsak kommunerna eller av privata investerare. De mellanstora företagen är delvis av kommunägda och delvis privatägda medan de minsta företagen har ett mixat ägande.
Före 1998 baserades fjärrvärmetarifferna inte på värmekonsumtionen. Fjärrvärmekonusmenterna betalade därmed endast omkring
Den nya energilagen innebär att fjärrvärmetarifferna ska täcka skäliga kostnader (justified costs) för verksamheten samt skydda konsumenterna mot för snabba och oskäliga prishöjningar.
Tarifferna är tudelade vilket innebär att olika tariffer gäller för produktions respektive distributionsledet. Tarifferna bestäms av Energiregleringsmyndigheten (URE) enligt en relativt komplicerad beräkningsmodell. Modellen ger möjlighet att ta hänsyn till bl.a. effektivitets- och investeringsförhållanden. Den tariff som URE beslutar att producent resp. distributör får ta ut vid försäljning av fjärrvärme kan bestämmas till ett positivt eller ett negativt tal i för-
16 Avsnittet bygger på uppgifter från studiebesök vid EW S. A (Warszawas fjärrvärmenätbolag) den
358
| SOU 2004:136 | Bilaga 4 |
hållande till vad som gällde under föregående år, dvs. den kan innebära såväl en höjning som en sänkning.
Om konsumenten/kunden av fjärrvärme inte är nöjd så kan vederbörande klaga, men inte påverka sin situation. Vill kunden påverka sin situation så är den bästa metoden att gå över till annat uppvärmningsalternativ.
Litauen17
Ungefär 75 procent av hushållen i Litauen får sin värme från ett fjärrvärmesystem. Den totala kapaciteten i landets fjärrvärmesystem är 10500 MW och den totala längden på distributionsnäten uppgår till omkring 2400 km. Värmedistributionsföretagen i Litauen sysselsätter ungefär 7600 personer och mer än 1,5 miljoner hushåll får sin värme från deras produktion. Ungefär 70 procent av den producerade värmen i fjärrvärmesystemen går till flerbostadshus.
Sedan 1990 har regering och parlamentet i Litauen initierat policyreformer inom energisektorn. Den viktigaste reformen har varit övergången till marknadsekonomi och omstruktureringen av de legala och institutionella systemen.
Den grundläggande regleringen av energisektorn har redan antagits. I maj 2002 antogs en reviderad energilag. Lagen anger bland annat de grundläggande principerna för energisektorns utveckling, prissättning och statlig kontroll. Lagen anger också hur Litauens nationella energistrategi bör utvecklas och uppnås. Den tredje versionen av den nationella energistrategin antogs i oktober 2002. Ett antal strategiska mål har också satts upp för energisektorn i Litauen. Målsättningen för fjärrvärmesektorn är en ökad effektivitet i fjärrvärmesystemen.
Parlamentet har även antagit fem sektorsspecifika lagar inom energiområdet. En av dessa är Lagen om värmesektorn som trädde i kraft den 1 juli 2003. (Övriga sektorsspecifika lagar är Lagen om elektricitet, Lagen om Naturgas, Lagen om kärnkraft, Lagen om statliga oljereserver och oljeprodukter.) De sektorsspecifika lagarna reglerar de specifika förhållandena inom de olika sektorerna samt förhållandet mellan företag och kunder. Lagarna åtföljs av ett antal
17 IEA konferens i Prag, februari 2004, ”District Heating Policy in Transition Economies, www.iea.org
359
| Bilaga 4 | SOU 2004:136 |
förordningar vars syften är att lägga fast olika regleringar, bestämmelser och normer i detalj.
Parallellt med utvecklingen av den legala grunden har en omstrukturering av energisektorn ägt rum de senaste åren. Det tidigare el- och fjärrvärmemonopolet JSC ”Lietuvos Energija” omorganiserades genom att fjärrvärmerörelsen separerades och delades upp i sex regionala bolag som flyttades ut på kommunerna. Tidigare ingick alltså alla fjärrvärmesystem i ett enda statligt bolag eller verk. De efterföljande åren efter separationen delades de regionala värmedistributionsföretagen upp i lokala företag och år 2001 återstod bara ett regionalt bolag i Litauen. 13 värmedistributionsföretag har också hyrts ut till privata företag.
I enlighet med den nya Värmelagen ska beslut om värmesektorns utveckling baseras på tre kriteria. Effektivitet i produktion, transmission och distribution av värme, säkerhet och pålitlighet av fjärrvärmeleveranser, överensstämmelse med miljömässiga krav.
Värme och hetvatten produktion baseras på konkurrens mellan värmeproducenter och kommunerna gynnar konkurrens genom underhåll och skötsel av värme och hetvattensystem. Kommunerna ska driva värmesektorn i överenstämmelse med de särskilda kommunala värmeplanerna, vars främsta målsättning är att vara i överensstämmelse med den nationella energistrategin samt att konsumenternas efterfrågan på värme ska tillfredsställas till lägsta kostnad.
Fjärrvärmens ägande och legala situation i USA18
Det finns ingen federal lag som styr fjärrvärmen i USA. Fjärrvärme har ansetts utgöra ett naturligt monopol och därför sorterats under samma typ av regleringar som andra nätverkstjänster. För att skydda mot missbruk och oskälig prisättning har två regleringsmodeller utvecklats. Antingen kontrolleras nyttigheten genom offentligt ägande på kommunal eller federal nivå eller så tillåts nyttigheten fungera som ett privat företag, vanligtvis aktiebolag, men då med en strikt och vanligtvis statlig reglering.
Fjärrvärmesystem har växt fram under båda dessa modeller. I de stora städerna i östra USA (New York, Boston och Philadelphia) har systemen ofta varit en del av det lokala privatägda och reglerade
18 Avsnittet bygger på Gochenour, C. (2001) samt referat från intervju med IDEA
360
| SOU 2004:136 | Bilaga 4 |
elbolaget. I stora drag innebar regleringen att priserna fick sättas så att aktieägarna kunde ges en skälig vinst. Vinsten baserades på det investerade kapitalet i systemet, ”rate base”. Investeringar utöver den s.k. ”rate base” var tvunget att motiveras med att de skulle resultera i lägre drifkostnader och förbättrad service till kunderna. Detta för att förhindra att pris urgröpning och omotiverad expansion av systemet.
Regleringen fungerande någorlunda väl medan systemen fortfarande var unga och fortfarande expanderade. Men regleringen har sannolikt inte varit tillräckligt flexibel för att ta hänsyn till förändrade villkor och uppmuntra till teknisk utveckling vilket lett till föråldrade och tekniskt ineffektiva system.
Omregleringen av gas och elmarknaden fick dock en viss inverkan på fjärrvärme- och fjärrkylasystemen. Tidigare var systemen i huvudsak ägda av stora lokala samhällsnyttiga elbolag, som antingen var offentligt ägda eller ägda av privata reglerade företag. Några av dessa äger fortfarande sina system och ser dem som möjligheter att behålla sina kunder gentemot konkurrerande el och gasdistributörer, men i de flesta fall har elbolagen sålt sina fjärrvärme- och fjärrkylasystemen till oberoende vinstdrivande företag. Båda dessa utvecklingar har lett till nytt intresse för fjärrvärme och en effektivisering av systemen. Förekomsten av privata ägande har också inneburit en avsevärd återhämtning av industrin. I vissa fall har de nya ägarna lyckats förhandla med den lokala regleraren om att häva eller lätta på den rådande prisregleringen. Huvudargumentet här är att förekomsten av konrkurrenskraftiga individuella uppvärmningssystem förhindrar monopolprissättning.
En vanlig variant är att fjärrvärmeföretaget får någon form av ”franchise” med rättighet att ha fjärrvärmeledningar i gatan (servitut). För denna rättighet betala fjärrvärmeföretaget en avgift till staden. Avgiftsmodellen varierar. Avgiften kan vara en fast avgift, överenskommen eller baserad på en procentsats av omsättning eller vinst. Avgiften innebär emellertid inte att fjärrvärmeföretaget fått monopol på fjärrvärme i området.
Det finns ingen anslutningsplikt till fjärrvärme men ej heller tvång för fjärrvärmeföretaget att leverera värme även om fjärrvärme finns i området. I många fall är det möjligt att lämna fjärrvärmen. Uppsägningstiden varierar då mellan
361
| Bilaga 4 | SOU 2004:136 |
kunderna. Fjärrvärmekontrakten arkiveras ofta hos en Public Utility Commission eller motsvarande översynsmyndighet.
De flesta kunderna utgörs av kommersiella fastigheter. I städer som New York, på Manhattan, finns dock ett stort antal bostadsfastigheter som är anslutna till fjärrvärme. Genom att flertalet kunder är kommersiella företag finns det en stor förståelse för centraliserad produktion i ett fjärrvärmeföretag.
Det finns olika företagsmodeller beroende på lokala förutsättningar. Vanligtvis är det samma ägare av både nät och produktion. Det finns såväl privata som offentligt ägda fjärrvärmeföretag. En del av de offentligt ägda företagen ses som ineffektiva och har dåligt rykte hos kunderna. Företagen är kommunala eller privata. De privata kan vara av typ ”For Profit” eller ”Non Profit”. De har alla en avkastningsbegränsning på i allmänhet ca
District Energy St. Paul är ett ”Non Profit” företag.Staden St. Paul äger ingenting av företaget men tillsätter 3 ledamöter av 7 i företagsstyrelsen. Konsumenterna tillsätter 3 ledamöter. Den sjunde ledamoten är en expert som kan vara t.ex. en professor från ett universitet. Konsumentrepresentanterna väljs i allmänna val bland kunderna (fastighetsägarna) på förslag till fjärrvärmeföretaget från olika kundgrupper. Ofta sitter en hyresgäst i styrelsen. Företaget har en form utav franchise med staden och betalar t.ex. fjärrvärmeföretaget 8,7 % av omsättningen i avgift till staden vilket är högt.
Fjärrvärmen ”slåss” ofta mot naturgasen. Konkurrensen är hård om varje kund. Naturgasen har en dominerande ställning i USA. Det finns ca 5 olika kundkategorier. Inom samma kundkategori är gaspriset samma. Genom att emissioner från små pannor är oreglerade blir konkurrensen hård. I nordöstra USA kommer konkurrensen från individuell uppvärmning med olja och naturgas som har 40 % marknadsandel vardera. I Kalifornien konkurrerar fjärrvärmen mot naturgas och el. Gaspriset har ökat dramatiskt under senaste året varför intresset för fjärrvärme växt.
Det är vanligt med olika fjärrvärmepriser och kontrakt. Kontraktet kan vara
362
| SOU 2004:136 | Bilaga 4 |
Commission som fastlägger priset. Genom att konkurrensen är så hård från alternativen till fjärrvärme upplevs det nuvarande prisregleringssystemet som helt obehövligt. På marknaden finns ett otal alternativ till fjärrvärme.
I en del kommuner finns en Public Utility Commission där företagets underlag granskas. Det finns vissa möjligheter till revision. Vid avslag finns det inga möjligheter att höja fjärrvärmepriset. Ett höjt eller sänkt bränslepris slår dock automatiskt igenom. En hyresgäst måste enligt sitt hyreskontrakt då med automatik betala ett höjt fjärrvärmepris. I St. Paul beviljar eller avslår stadsfullmäktige prishöjningar. Om Stadsfullmäktige beviljar en prishöjning kan kunderna alltid klaga hos sin lokala politiker i Stadsfullmäktige. Detta är effektivt och medför ett högt politikertryck.
Tabell 4. Jämförelse av öst- och västeuropeiska fjärrvärmesystem
| Östeuropa | Västeuropa | |
| Ägande | I huvudsak offentligt men privata inslag | Kommun eller privat |
| börjar förekomma |
| Företagsstruktur | Två eller flerdelad företagsstruktur. |
| Kraftvärme ofta i eget företag | |
| Distribution och nätverksverksamhet | |
| ofta i egna bolag. | |
| Reglering | För det mesta hanterade som naturliga |
| monopol. | |
| Offentlig reglering | |
| Tariffstruktur | Mot kostnadsbaserade tariffer, men |
| subventionsgraden fortfarande hög | |
| Finansiering | Offentliga medel |
| Lån från utvecklingsbanker |
Produktion, transmission och distribution vanligtvis i ett företag.
Fjärrvärme och elproduktion ofta i samma företag
Ibland hanterad som naturligt monopol.
Tvådelad och kostnadsbaserad.
Egna medel
Lånat kapital
Källa: Gochenour, C. (2001).
Sammanfattning och slutsats
Olika länder har valt olika former för att reglera fjärrvärmeverksamhet. I många länder betraktas fjärrvärme som ett naturligt monopol och fjärrvärmeföretagen får inte gå med vinst. Priserna bestäms av en statlig myndighet eller av kommunen. Detta är en vanlig modell i de f.d. planekonomierna men den finns även
363
| Bilaga 4 | SOU 2004:136 |
Danmark. I andra länder, exempelvis i USA, kan fjärrvärmeföretag tillåtas göra vinst men storleken på denna och även de priser fjärrvärmeföretagen tar ut måste ofta godkännas av någon myndighet.. Ett annat alternativ är en s k avkastningsreglering. Avkastningen maximeras. Det finns även länder där fjärrvärme inte regleras annat än genom den nationella konkurrenslagstiftningen, t.ex. i Sverige, Finland, Tyskland, eller Österrike. I dessa länder kan fjärrvärmeföretagen ta ut vilka priser de vill och det kan vara svårt att pröva om detta pris är skäligt. En viktig skillnad mellan Sverige och dessa länder är emellertid att konkurrerande alternativ till fjärrvärme inte ”skattas bort” i omvärlden (inte beskattas på samma sätt). Det finns ofta en hård konkurrens mellan individuell uppvärmning med t.ex. naturgas eller el och fjärrvärme. Den s.k. ”gröna skatteväxlingen” i Sverige har genom upprepade höjda energi och koldioxidskatter på villaolja och höjd elskatt för individuell uppvärmning försämrat konkurrensen mellan individuell uppvärmning och fjärrvärme.
Det finns även olika modeller för hur verksamheten bedrivs. I västeuropa och USA har vanligtvis både produktion, transmission och distribution bedrivits i samma företag medan verksamheten i de f.d. planekonomierna vanligen varit uppdelat på två eller flera företag.
364
| SOU 2004:136 | Bilaga 4 |
Källor
Andersson, S. & Werner, S. (2003), ”Fjärrvärme i Sverige 2001: En analys av ägande, jämställdhet, priser och lönsamhet i svenska fjärrvärmeföretag med vissa internationella utblickar”, FVB Sverige AB, Västerås.
Euroheat & Power (2003a), ”District Heat in Europe – Country by Country/ 2003 Survey”, Euroheat & Power, Brussels.
Euroheat & Power (2003b), ”Findings of the DHC sector – challenges and opportunities in CEE countries”, part of the OPET CHP/DHC cluster project financed under FP5, november 2003.
Euroheat & Power: The International Association for District Heating, District Cooling and Combined Heat and Power, hemsida: http://www.euroheat.org/.
Gochenour, C (2001), ”District Energy Trends, Issues, and Opportunities: The Role of the World Bank”, Worldbank technical paper no. 493.
IEA:s workshop ”District Heating Policy in Transition Economies”
Intervju
Statskontoret (2003), ”Effektivare tillsyn över energimarknaderna”, rapport 2003:27.
Studiebesök
Studiebesök
Studiebesök
Werner, S. (2003), ”The Position of District Heating in the World and the Corresponding Use of Renewables”, Department of Energy Systems Technology, Chalmers University of Technology, Göteborg, Sweden.
365
Statens offentliga utredningar 2004
Kronologisk förteckning
1.Ett nationellt program om personsäkerhet. Ju.
2.Vem tjänar på att arbeta? Bilaga 14 till Långtidsutredningen 2003/04. Fi.
3.Tvång och förändring. Rättssäkerhet, vårdens innehåll och eftervård.
+ Bilagor. S.
4.Förnybara fordonsbränslen. Nationellt mål för 2005 och hur tillgängligheten av dessa bränslen kan ökas. M.
5.Från klassificering till urval. En översyn av Totalförsvarets pliktverk. Fö.
6.Översyn av personuppgiftslagen. Ju.
7.Ledningsrätt. Ju.
8.Folkbildning och lärande med ITK- stöd – en antologi om flexibelt lärande i folkhögskolor och studieförbund. U.
9.Bokpriskommissionens fjärde delrapport. Det skall vara billigt att köpa böcker och tidskrifter IV. Ku.
10.Rätten till skadestånd enligt konkurrenslagen. N.
11.Sveriges ekonomi – utsikter till 2020. Bilaga
12.Patientskadelagen och läkemedelsförsäkringen – en översyn. S.
13.Samhällets insatser mot hiv/STI
– att möta förändring. S.
14.Det ofullständiga pusslet. Behovet av att utveckla den ekonomiska
styrningen och samordningen när det gäller länsstyrelserna. Fi.
15.Tolkförmedling. Kvalitet registrering tillsyn. Ju.
16.Digital Radio. Ku.
17.Turistfrämjande för ökad tillväxt. N.
18.Brottsförebyggande kunskapsutveckling. Ju.
19.Långtidsutredningen 2003/04. Fi.
20.Genetik, integritet och etik. S.
21.Egenförsörjning eller bidragsförsörjning? Invandrarna, arbetsmarknaden och välfärdsstaten. Ju.
22.Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters intäkter. Ju.
23.Från verksförordning till myndighetsförordning. Fi.
24.Utlandstjänstens villkor. Arbetsvillkor, ersättningssystem och skatteregler för statligt anställda under utlandsstationering. UD.
25.Informera om samhällets säkerhet. Fö.
26.Arbetstid vid vägtransporter – förslag till ny lag. N.
27.En Ny Doktorsutbildning – kraftsamling för excellens och tillväxt. U.
28.Hyressättning av vissa ändamålsbyggnader. Fi.
29.Tre vägar till den öppna högskolan. U.
30.Folkbildning i brytningstid
– en utvärdering av studieförbund och folkhögskolor. U.
31.Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse. UD.
32.Informationssäkerhet i Sverige och internationellt – en översikt. Fö.
33.Kunskap för integration. Om makt i skola och utbildning i mångfaldens Sverige. Ju.
34.Regional utveckling – utsikter till 2020. Bilaga 3 till Långtidsutredningen 2003/04. Fi.
35.Utan timplan – med målen i sikte. U.
36.Reformerade egendomsskatter. Fi.
37.Miljöbalkens sanktionssystem och hänsynsregler. M.
38.Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation. M.
39.Nytt regelverk för marksänd digital- TV. Ku.
40.Kortare instanskedja och ökad samordning. Alternativ för plan- och bygglagens prövningsorganisation. M.
41.Totalförsvarets forskningsinstitut. En översyn. Fö.
42.Lärare, forskare och läkare – tre kompetenser i en befattning. U.
43.Den könsuppdelade arbetsmarknaden. N.
44.Kan vi räkna med de äldre? Bilaga 5 till Långtidsutredningen 2003/04. Fi.
45.Nationaldagen – ny helgdag. Ju.
46.Svensk kod för bolagsstyrning. Förslag från Kodgruppen. Ju.
47.Näringslivet och förtroendet. + Bilagedel. Ju.
48.Kategorisering och integration. Om föreställda identiteter i politik, forskning, media och vardag. Ju.
49.Engagemang, mångfald och integra tion. Om möjligheter och hinder för politisk jämlikhet. Ju.
50.Skolans ansvar för kränkningar av elever. U.
51.Vem får vara med? En belysning av folkbildningens relation till icke deltagarna. U.
52.Samhällets behov av betaltjänster. N.
53.Bevara ljud och rörlig bild. Insamling, migrering – prioritering. U.
54.Handikappolitisk samordning
– organisation för strategi och genomförande. S.
55.Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering. Ju.
56.
57.Tillsyn för säkra varor och öppna marknader. UD.
58.Försvarshögskolan. En översyn. Fö.
59.Kvinnors organisering. Ju.
60.Samspel och integration. Nationell organisation för deltagande i EU:s forsknings- och utvecklingsarbete. U.
61.En översyn av Brottsoffermyndigheten. Ju.
62.Handla för bättre klimat – handel med utsläppsrätter
63.Skatt på väg. Fi.
64.Allmänna vattentjänster. M.
65.En statsförvaltning i utveckling och förnyelse. Fi.
66.Egendomsskatter. Reform av arvs- och gåvoskatter. Fi.
67.Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2004. M.
68.Sammanhållen hemvård. S.
69.Marknadsmissbruk. Fi.
70.Tid och pengar – dela lika?
Bilaga 13 till Långtidsutredningen 2003/04. Fi.
71.Sexuell exploatering av barn i Sverige. S.
72.Utsädeskontroll i förändring. Jo.
73.Migration och integration – om framtidens arbetsmarknad. Bilaga 4 till Långtidsutredningen 2003/04. Fi.
74.Utlänningslagstiftningen i ett domstolsperspektiv. UD.
75.Insyn och sekretess
–i statliga företag
–i internationellt samarbete. Ju.
76.Godstransporter – noder och länkar i samspel. N.
77.Snö, mörker och kyla. Fö.
78.Byggnadsdeklarationer. Inomhusmiljö och energianvändning. M.
79.Allt ljus på storstadspolitikens lokala utvecklingsavtal?
Förslag till nationellt utvärderingsprogram. Ju.
80.Kompletterande bestämmelser till den nya Bryssel
81.Ett steg mot ett enklare och snabbare skuldsaneringsförfarande. Ju.
82.Sluta strunta i EU
–EU
83.Hjälpmedel. + Lättläst, DAISY och sammanfattning på teckenspråk. S.
84.SWENTEC AB – för en nationell kraftsamling på svensk miljöteknik. N.
85.Genomförande av direktivet om information och samråd. N.
86.Var går gränsen? S.
87.Ny reglering för transporter av farligt gods. Fö.
88.Tobakskontroll i internationellt perspektiv. S.
89.Verksamheten vid IMEGO AB. U.
90.Bokpriskommissionens femte delrapport. Det skall vara billigt att köpa böcker och tidskrifter V. Ku.
91.Reformerad hyressättning. Ju.
92.En samlad järnvägslagstiftning. + Bilagedel. N.
93.Lönegarantiförsäkring
– en partsfråga. Fi.
94.
Förslag till förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. K.
95.PROSPEKT. Nya regler om prospekt m.m. Fi.
96.Remissvaren på 2003/04 års Långtidsutredning. Fi.
97.Att lyfta matematiken
– intresse, lärande, kompetens. U.
98.För oss tillsammans. Om utbildning och utvecklingsstörning. U.
99.Kärnavfall – demokrati och vetenskap. M.
100.Tillsyn. Förslag om en tydligare och effektivare offentlig tillsyn. Fi.
101.Genomförande av tjänstepensionsdirektivet. Fi.
102.Ekonomisk brottslighet inom taxinäringen. N.
103.LSS – Särskilt personligt stöd. + Lättläst sammanfattning, DAISY och sammanfattning på teckenspråk. S.
104.Att lära för hållbar utveckling. U.
105.Utdelning av överskott i inkomstpensionssystemet. S.
106.Folkbokföringsuppgifter hos arkivmyndigheterna. Integritet – Effektivitet
– Tillgänglighet. Ku.
107.Att granska och pröva ansvar i kommuner och landsting. + Bilaga. Fi.
108.Personskyddet för den centrala statsledningen. Ju.
109.Energideklarering av byggnader. För effektivare energianvändning. N.
110.Gränskontrollag
– effektivare gränskontroll. Ju.
111.Ny vallag. Ju.
112.Frågor om Förmyndare och ställföreträdare för vuxna. Band
113.Utveckling av god företagshälsovård
– ny lagstiftning och andra åtgärder. N.
114.Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor. Internationellt rättsligt bistånd, brottskatalogen, målhandläggningsfrågor m.m. Ju.
115.Den könade förskolan – om betydelsen av jämställdhet och genus i skolans pedagogiska arbete. U.
116.Skolans ledningsstruktur. Om styrning och ledning i skolan. U.
117.Nytt nationellt kunskapscentrum. Ombildning av RKC. N.
118.Beviljats men inte fått. + Lättläst sammanfattning, Daisy och kassett. S.
119.Hållbara laster. Konsumtion för en ljusare framtid. Jo.
120.KÄRNAVFALL
Tillbakablick och framtidsperspektiv i KASAM:s verksamhet.
Rapport från ett seminarium tillägnat Camilla Odhnoff.
Stockholm 22 oktober 2002. M.
121.Slag i luften.
En utredning om myndigheter, mansvåld, och makt. N.
122.Ingripanden mot unga lagöverträdare. Ju.
123.Ett nationellt register över yrkesutövare av alternativ- eller komplementärmedicin. S.
124.Utredning rörande organisation av ett Östersjöcentrum. UD.
125.Betalningsansvaret för kärnavfallet. +Underlagsrapporter. M.
126.Vänd på kuttingen! Tillväxt- och utveckling i ett nytt perspektiv. N.
127.Försäkringskassan. S.
128.En lag om Sveriges indelning i län och landsting. Fi.
129.El- och naturgasmarknaderna. Energimarknader i utveckling. + Bilagedel med rapporter. N.
130.Svensk kod för bolagsstyrning. Ju.
131.Konkurrensbrott.
En lagstiftningsmodell. N.
132.Tidsbegränsat uppehållstillstånd vid oklar identitet och resväg. UD.
133.Introduktion av förnybara fordonsbränslen. M.
134.Krishantering och civilt försvar i kommuner och landsting. Fö.
135.Inlandet har möjligheter. N.
136.Skäligt pris på fjärrvärme. N.
Statens offentliga utredningar 2004
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Sluta strunta i EU
– EU
Justitiedepartementet
Ett nationellt program om personsäkerhet. [1]
Översyn av personuppgiftslagen. [6] Ledningsrätt. [7]
Tolkförmedling. Kvalitet registrering tillsyn. [15]
Brottsförebyggande kunskapsutveckling. [18]
Egenförsörjning eller bidragsförsörjning? Invandrarna, arbetsmarknaden och välfärdsstaten. [21]
Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters intäkter. [22]
Kunskap för integration. Om makt i skola och utbildning i mångfaldens Sverige. [33]
Nationaldagen – ny helgdag. [45] Svensk kod för bolagsstyrning.
Förslag från Kodgruppen. [46] Näringslivet och förtroendet. + Bilagedel.
[47]
Kategorisering och integration. Om föreställda identiteter i politik, forskning, media, och vardag. [48]
Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder för politisk jämlikhet. [49]
Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering. [55]
Kvinnors organisering. [59]
En översyn av Brottsoffermyndigheten. [61]
Insyn och sekretess
–i statliga företag
–i internationellt samarbete. [75] Allt ljus på storstadspolitikens lokala
utvecklingsavtal?
Förslag till nationellt utvärderingsprogram. [79]
Kompletterande bestämmelser till den nya Bryssel
Ett steg mot ett enklare och snabbare skuldsaneringsförfarande. [81]
Reformerad hyressättning. [91] Personskyddet för den centrala stats-
ledningen. [108] Gränskontrollag
– effektivare gränskontroll. [110] Ny vallag. [111]
Frågor om Förmyndare och ställföreträdare för vuxna. Band
frågor. Internationellt rättsligt bistånd, brottskatalogen, målhandläggningsfrågor m.m. [114]
Ingripanden mot unga lagöverträdare. [122]
Svensk kod för bolagsstyrning. [130]
Utrikesdepartementet
Utlandstjänstens villkor. Arbetsvillkor, ersättningssystem och skatteregler för statligt anställda under utlandsstationering. [24]
Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse. [31]
Tillsyn för säkra varor och öppna marknader. [57]
Utlänningslagstiftningen i ett domstolsperspektiv. [74]
Utredning rörande organisation av ett Östersjöcentrum. [124]
Tidsbegränsat uppehållstillstånd vid oklar identitet och resväg. [132]
Försvarsdepartementet
Från klassificering till urval. En översyn av Totalförsvarets pliktverk. [5]
Informera om samhällets säkerhet. [25] Informationssäkerhet i Sverige och
internationellt – en översikt. [32] Totalförsvarets forskningsinstitut.
En översyn. [41] Försvarshögskolan. En översyn. [58] Snö, mörker och kyla. [77]
Ny reglering för transporter av farligt gods. [87]
Krishantering och civilt försvar i kommuner och landsting. [134]
Socialdepartementet
Tvång och förändring. Rättssäkerhet, vårdens innehåll och eftervård.
+ Bilagor. [3] Patientskadelagen och läkemedels-
försäkringen – en översyn. [12] Samhällets insatser mot hiv/STI – att möta
förändring. [13]
Genetik, integritet och etik. [20] Handikappolitisk samordning
– organisation för strategi och genomförande. [54]
Sammanhållen hemvård. [68]
Sexuell exploatering av barn i Sverige. [71] Hjälpmedel. + Lättläst, DAISY och
sammanfattning på teckenspråk. [83] Var går gränsen? [86]
Tobakskontroll i internationellt perspektiv. [88]
LSS – Särskilt personligt stöd. + Lättläst sammanfattning, DAISY och sammanfattning på teckenspråk. [103]
Utdelning av överskott i inkomstpensionssystemet. [105]
Beviljats men inte fått. + Lättläst sammanfattning, Daisy och kassett. [118]
Ett nationellt register över yrkesutövare av alternativ- eller komplementär medicin. [123]
Försäkringskassan. [127]
Finansdepartementet
Vem tjänar på att arbeta? Bilaga 14 till Långtidsutredningen 2003/04. [2] Sveriges ekonomi – utsikter till 2020. Bilaga
2003/04. [11]
Det ofullständiga pusslet. Behovet av att utveckla den ekonomiska styrningen och samordningen när det gäller länsstyrelserna. [14]
Långtidsutredningen 2003/04. [19] Från verksförordning till myndighets-
förordning. [23] Hyressättning av vissa ändamåls-
byggnader. [28]
Regional utveckling – utsikter till 2020. Bilaga 3 till Långtidsutredningen 2003/04. [34]
Reformerade egendomsskatter. [36] Kan vi räkna med de äldre? Bilaga 5 till Långtidsutredningen 2003/04. [44]
En statsförvaltning i utveckling och förnyelse. [65]
Egendomsskatter. Reform av arvs- och gåvoskatter. [66]
Marknadsmissbruk. [69] Tid och pengar – dela lika?
Bilaga 13 till Långtidsutredningen 2003/04. [70]
Migration och integration – om framtidens arbetsmarknad. Bilaga 4 till Långtidsutredningen 2003/04. [73]
Lönegarantiförsäkring – en partsfråga. [93]
PROSPEKT. Nya regler om prospekt m.m. [95]
Remissvaren på 2003/04 års Långtidsutredning. [96]
Tillsyn. Förslag om en tydligare och effektivare offentlig tillsyn. [100] Genomförande av tjänstepensions-
direktivet. [101]
Att granska och pröva ansvar i kommuner och landsting. + Bilaga. [107]
En lag om Sveriges indelning i län och landsting. [128]
Utbildningsdepartementet
Folkbildning och lärande med
– en antologi om flexibelt lärande i folkhögskolor och studieförbund. [8]
En Ny Doktorsutbildning – kraftsamling för excellens och tillväxt. [27]
Tre vägar till den öppna högskolan. [29] Folkbildning i brytningstid
– en utvärdering av studieförbund och folkhögskolor. [30]
Utan timplan – med målen i sikte. [35] Lärare, forskare och läkare –
tre kompetenser i en befattning. [42] Skolans ansvar för kränkningar av elever.
[50]
Vem får vara med? En belysning av folkbildningens relation till icke deltagarna. [51]
Bevara ljud och rörlig bild. Insamling, migrering – prioritering. [53]
Samspel och integration. Nationell organisation för deltagande i EU:s forsknings- och utvecklingsarbete. [60]
Verksamheten vid IMEGO AB. [89] Att lyfta matematiken
– intresse, lärande, kompetens. [97] För oss tillsammans. Om utbildning
och utvecklingsstörning. [98] Att lära för hållbar utveckling. [104]
Den könade förskolan – om betydelsen av jämställdhet och genus i förskolans pedagogiska arbete. [115]
Skolans ledningsstruktur. Om styrning och ledning i skolan. [116]
Jordbruksdepartementet
Utsädeskontroll i förändring. [72] Hållbara laster. Konsumtion för en ljusare
framtid. [119]
Kulturdepartementet
Bokpriskommissionens fjärde delrapport. Det skall vara billigt att köpa böcker och tidskrifter IV. [9]
Digital Radio. [16]
Nytt regelverk för marksänd
Bokpriskommissionens femte delrapport. Det skall vara billigt att köpa böcker och tidskrifter V. [90]
Förslag till förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. [94]
Folkbokföringsuppgifter hos arkivmyndigheterna. Integritet – Effektivitet
– Tillgänglighet. [106]
Miljödepartementet
Förnybara fordonsbränslen. Nationellt mål för 2005 och hur tillgängligheten av dessa bränslen kan ökas. [4]
Miljöbalkens sanktionssystem och hänsynsregler. [37]
Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation. [38]
Kortare instanskedja och ökad samordning. Alternativ för plan- och bygglagens prövningsorganisation. [40]
Allmänna vattentjänster. [64] Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2004.
[67]
Byggnadsdeklarationer. Inomhusmiljö och energianvändning.[78]
Kärnavfall – demokrati och vetenskap. [99] KÄRNAVFALL
Tillbakablick och framtidsperspektiv i KASAM:s verksamhet.
Rapport från ett seminarium tillägnat Camilla Odhnoff.
Stockholm 22 oktober 2002. [120] Betalningsansvaret för kärnavfallet.
+Underlagsrapporter. [125] Introduktion av förnybara fordons-
bränslen. [133]
Näringsdepartementet
Rätten till skadestånd enligt konkurrenslagen. [10]
Turistfrämjande för ökad tillväxt. [17] Arbetstid vid vägtransporter – förslag till
ny lag. [26]
Den könsuppdelade arbetsmarknaden. [43] Samhällets behov av betaltjänster. [52]
Handla för bättre klimat – handel med utsläppsrätter
Godstransporter – noder och länkar i samspel. [76]
SWENTEC AB – för en nationell kraftsamling på svensk miljöteknik. [84] Genomförande av direktivet om informa-
tion och samråd. [85]
En samlad järnvägslagstiftning. + Bilagedel. [92]
Ekonomisk brottslighet inom taxinäringen. [102]
Energideklarering av byggnader. För effektivare energianvändning. [109]
Utveckling av god företagshälsovård
– ny lagstiftning och andra åtgärder. [113]
Nytt nationellt kunskapscentrum. Ombildning av RKC. [117]
Slag i luften.
En utredning om myndigheter, mansvåld, och makt. [121]
Vänd på kuttingen! Tillväxt- och utveckling i ett nytt perspektiv. [126]
El- och naturgasmarknaderna. Energimarknader i utveckling. + Bilagedel med rapporter. [129]
Konkurrensbrott.
En lagstiftningsmodell. [131] Inlandet har möjligheter. [135] Skäligt pris på fjärrvärme. [136]