Till statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 18 mars 2004 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Ann-Christin Nykvist, att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att precisera begreppet hållbar konsumtion när det gäller hushållen samt att föreslå en handlingsplan med åtgärder för hur en ekologisk, social och eko- nomisk hållbar konsumtion ska uppnås.

Utredaren skall följa de direktiv som framgår av bilaga.

Genom beslut den 18 mars förordnar chefen för Jordbruks- departementet, statsrådet Nykvist, biologen och författaren Stefan Edman att vara särskild utredare i utredningen En handlingsplan för hållbar konsumtion – för hushållen (Jo 2004:01). Förordnandet gäller fr.o.m den 18 mars 2004, dock längst till dess att utredningen är slutförd.

Genom beslut den 11 augusti 2004 förordnar chefen för Jordbruks- departementet, statsrådet Nykvist, generalsekreteraren Svante Axelsson och ekonomen Anders Wadeskog som experter i utredningen.

Utredningen skall lämna två betänkanden, dels föreliggande delbetänkande, dels ett slutbetänkande senast den 31 maj 2005.

Delbetänkandet omfattar elva kapitel, med begreppsdefinitioner samt beskrivningar och analyser av förhållandena på de tre särskilt utpekade sakområdena: livsmedel, boende och transporter. Tyngden har kommit att ligga på det mångfacetterade livsmedelsområdet; dock har även här en del väsentliga aspekter, t.ex. vad gäller kemi- kalier fått stå över för redovisning i slutbetänkandet. Ett avsnitt behandlar konsumtionsmönstrens övergripande välfärdsdimensioner inklusive en tillbakablick på den s.k. ”Lagom-Sverige-debatten”1970-talet.

Delbetänkandet innehåller även förslag till åtgärder, inom varje sakområde men också vad gäller skolans roll. Frågor om märknings- system och indikatorer samt ekonomiska styrmedels utformning behandlas dock inte här, utan i slutbetänkandet där utredaren har för avsikt att lämna en mera samlad strategi för hur en mera hållbar konsumtion i hushållen bör kunna uppnås.

Undertecknad har varit utredningens koordinator, tillika sekreterare och skribent, och till min hjälp haft de ovannämnda experterna. Under-

lagsmaterial och synpunkter för de olika avsnitten i delbetänkandet har dessutom lämnats av PhD Eva Alfredsson, agr ek Leif Berndtsson, arkitekt Hans Eek, professor Olof Eriksson, docent Carl Folke, specialisten i allmänmedicin Johan Hallberg, fil dr Karin Hjälmeskog, professor Lars Ingelstam, fd miljö- kvalitetschef vid Ikea Russel Johnson, nutritionist Pia Lindeskog och docent Christer Sanne, vidare av sakkunniga inom bl.a. Konsumentverket, Livsmedelsverket, Natur- vårdsverket, Folkhälsoinstitutet, Miljövårdsberedningen, Kommun- och Landstingsförbundet, Göteborgs stad, KRAV, LRF, Svenska Naturskyddsföreningen, Centrum för Konsumentforskning (CFK), Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) samt de berörda branscherna och handeln. ICA, Coop och Axfood respektive de tre stora byggföretagen Skanska, NCC och Peab bereds även möjlighet att med egna ord formulera svar på mina frågor om vad de avser att göra de närmaste fem, tio åren för att ge konsumenten tillgång till ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt mera hållbart sortiment av varor och tjänster.

I en kort avslutande ”antologidel” skriver ett urval personer om vad de lägger in i begreppet hållbar konsumtion.

Jag har också till mitt förfogande en referensgrupp med bred kompetens, med samhällsdebattörer, media- och reklamfolk, forskare och myndighetspersoner; gruppen har haft två seminarier under hösten och planerar ytterligare två under våren, se bilaga 1.

Vidare har en interaktiv hemsida etablerats, www.supersize.nu tillsammans med lärare och studenter vid informationslinjen på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping. Syftet är att få till stånd en vardagsnära diskussion och idéutbyte med den stora allmän- heten, inte minst ungdomar.

Jag inhämtar även kunskaper och uppslag från en grupp sak- kunniga i en ”testkommun”, Göteborgs stad. Samtal förs dessutom med Svenska kyrkan och några utvalda folkrörelser om deras roll som bärare av visioner och konkreta idéer om en mera hållbar konsumtion.

Med dessa ord överlämnar jag mitt delbetänkande ”Hållbara laster. Konsumtion för en ljusare framtid” (SOU 2004:119).

Ljungskile i december 2004

Stefan Edman

Innehåll

Sammanfattning ................................................................

13

Summary ..........................................................................

19

1 Sverige – ett kvarter i den globala byn ..........................

25

1.1Smartare vardagskonsumtion ger vinster för ekonomi,

hälsa och miljö – här är utredningens grundbultar ................

25

1.2Utredningens bakgrund: FN:s världstoppmöte i

 

Johannesburg............................................................................

27

1.3

Internationellt arbete för hållbar konsumtion .......................

30

 

1.3.1

FN..................................................................................

30

 

1.3.2

OECD ...........................................................................

30

 

1.3.3

EU..................................................................................

31

 

1.3.4 Nationella ansatser: Sverige – hållbar konsumtion

 

 

 

är en kärnfråga ..............................................................

32

 

1.3.5 Nationella ansatser: Storbritannien – ny visionär

 

 

 

konsumentpolitik .........................................................

35

2

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner.............

39

2.1

Allmänna kriterier....................................................................

39

2.2

Hållbarhetens tre ben – en delikat avvägning ........................

40

2.3Skillnaden mellan produktions- och

konsumtionsmönster...............................................................

40

5

Innehåll

SOU 2004:119

2.4Behovet av immateriell konsumtion och dess effekter på

tillväxten....................................................................................

42

2.4.1

Hållbara konsumtionsmönster.....................................

42

2.4.2 Effekter på tillväxten av ökad tjänstekonsumtion ......

44

2.4.3

Slutsatser........................................................................

47

2.5Resiliens – den yttersta biologiska grunden för hållbar

 

utveckling..................................................................................

47

2.6

Forskning om konsumtion......................................................

52

3

Hållbar konsumtion – samhällets tre målområden ..........

55

3.1

Konsumentpolitiken ................................................................

55

3.2

Folkhälsopolitiken ...................................................................

56

3.3

Miljöpolitiken ...........................................................................

56

4

Hushållen och miljön – en resa i statistiken...................

59

4.1

Vårt leverne påverkar miljön ...................................................

59

4.2

De totala utsläppens fördelning ..............................................

60

4.3

Utsläppens utveckling..............................................................

65

4.4

Konsumtionens utveckling......................................................

70

4.5

Fördelningsaspekter.................................................................

76

4.6

Förändrade konsumtionsmönster...........................................

80

4.7

Indikatorer för hållbar privat konsumtion .............................

82

5

Hållbar livsmedelskonsumtion......................................

87

5.1

Mina förslag i korthet ..............................................................

87

 

5.1.1

Jordbrukspolitiken........................................................

87

 

5.1.2

Konsumentpolitiken .....................................................

87

5.2

Hållbar livsmedelskonsumtion – kriterier ..............................

88

6

SOU 2004:119

Innehåll

5.3Så vill statsmakterna styra mot hållbar

livsmedelskonsumtion .............................................................

89

5.3.1

Konsumentpolitiken (kap. 3.1)....................................

90

5.3.2 Folkhälsomålen – fokus på livsmedel..........................

90

5.3.3

Miljömålen – fokus på livsmedel .................................

90

5.4 Vad äter och dricker vi idag – och hur ser trenderna ut?.......

93

5.5Hur hållbar är maten – ekologiskt, hälsomässigt,

ekonomiskt? .............................................................................

97

5.5.1

Mat och miljö................................................................

97

5.5.2

Mat och hälsa ..............................................................

106

5.6 Strategier för hållbar livsmedelskonsumtion........................

109

5.6.1

Modell ”Första-steget-maten”, FSM.........................

109

5.6.2

Modell ”Grön diet”.....................................................

116

5.6.3 Mitt förslag: FSM bör stå modell för det fortsatta

 

 

arbetet med hållbar livsmedelskonsumtion...............

117

5.7 Hela livsmedelskedjan måste vara hållbar.............................

117

5.7.1

Resurseffektiv och miljöanpassad

 

 

livsmedelsproduktion .................................................

118

5.7.2 Vägar till ökad hållbarhet i svensk

 

 

jordbruksproduktion..................................................

122

5.7.3 Mina förslag om ekomaten på marknaden ................

125

5.8Handelskedjorna om sin roll för en mera hållbar

 

livsmedelskonsumtion, bilaga 3 ............................................

133

6

Hållbart boende .......................................................

135

6.1

Mina förslag i korthet ............................................................

135

6.2

Hållbart boende – kriterier och styrmedel ...........................

136

6.3

Grundfakta om förvaltande och nybyggnation....................

136

6.4

Boendet berör hållbarhetens tre dimensioner......................

137

 

6.4.1 Brister i social hållbarhet............................................

138

 

6.4.2

Bostaden och energin .................................................

138

 

6.4.3

Energiförbrukning och klimatpåverkan ....................

141

 

6.4.4 Minskad klimatpåverkan från svenska bostäder .......

142

 

6.4.5 Effektiviseringen i flerbostadshus har avstannat ......

143

7

Innehåll

SOU 2004:119

 

6.4.6

Energimätning för värme och varmvatten i

 

 

 

flerbostadshus .............................................................

144

 

6.4.7

En förklaring till: Flerbostadshusen som

 

 

 

värmesänka ..................................................................

145

 

6.4.8

Onödiga extrakostnader för de boende.....................

146

 

6.4.9

Effektivare elanvändning – genom enbart rörligt

 

 

 

pris................................................................................

147

 

6.4.10 Räntefria lån och bidrag för energieffektiva

 

 

 

investeringar ................................................................

147

 

6.4.11 Fastighetsklassning och differentierad

 

 

 

fastighetsskatt..............................................................

148

 

6.4.12 Bygga-bo-dialogen och energin..................................

148

 

6.4.13 Stimulans för energismarta produkter.......................

149

 

6.4.14 Offentlig energieffektiv upphandling........................

149

 

6.4.15 Skärp reglerna, sätt maxnormer för

 

 

 

energiförbrukning .......................................................

149

 

6.4.16 Konsumenten behöver energirådgivning...................

150

 

6.4.17 Konsumentverkets service till de boende..................

150

6.5

Hus utan värmesystem...........................................................

153

 

6.5.1 Bygg för ett hållbart Sverige – idag ............................

153

 

6.5.2

Lindås visar vägen .......................................................

153

 

6.5.3 Hinder för energieffektivt byggande .........................

154

 

6.5.4 Hur undanröjer vi hindren? .......................................

155

 

6.5.5 Hållbart i alla tre dimensionerna................................

156

 

6.5.6

Initiativ på gång...........................................................

156

6.6

Vi kan vardagsspara mer än vi tror ........................................

157

7

Hållbara transporter ..................................................

161

7.1

Mina förslag i korthet ............................................................

161

7.2

Kriterier och styrmedel..........................................................

161

7.3

Transporttrender ....................................................................

162

7.4

Ökande klimatutsläpp............................................................

162

7.5

Regeringens mål .....................................................................

163

8

SOU 2004:119 Innehåll

7.6

Strategier för en mera hållbar konsumtion av transporter

.. 163

 

7.6.1

Mindre törstiga fordon...............................................

164

 

7.6.2

Hållbara bränslen........................................................

165

 

7.6.3

Hållbar körning ..........................................................

170

 

7.6.4 Kollektivtrafik och konsumentägda bilpooler ..........

170

 

7.6.5 Effektivisera den tunga trafiken.................................

172

 

7.6.6 Gör etablering av externhandel (stormarknader

 

 

 

utanför tätorterna) tillståndspliktig...........................

173

 

7.6.7 Befria storstäderna från trafikinfarkt.........................

174

 

7.6.8 Mobilitetskontor ger smartare trafikanter ................

175

7.7

Framtidens hållbara transporter............................................

175

 

7.7.1

Spårbilsystem ..............................................................

175

 

7.7.2

Vätgasbilen ..................................................................

179

8

Tillväxt, hållbar välfärd, livstillfredsställelse ................

181

8.1

Mina förslag i korthet ............................................................

181

8.2

Djupare välfärd.......................................................................

181

 

8.2.1

Sjunkande livstillfredsställelse....................................

182

 

8.2.2 Moralisk och politisk utmaning.................................

186

 

8.2.3

Måste cykeln välta?.....................................................

187

8.3

Hållbar utveckling – med större känsla av sammanhang.....

188

 

8.3.1 Medicin för det hållbara samhället.............................

188

 

8.3.2

Helhet och hälsa .........................................................

189

8.4

”Lagom-Sverige” – en nygammal debatt ..............................

191

 

8.4.1

Ursprunget..................................................................

191

 

8.4.2

Förslagen .....................................................................

191

 

8.4.3

Sammanhanget ............................................................

192

 

8.4.4

Debatten......................................................................

194

 

8.4.5 Då och nu: likt och olikt ............................................

196

 

8.4.6

Personligt mot politiskt .............................................

198

 

8.4.7 Att hålla sig till det välkända......................................

198

 

8.4.8 Tillväxt – medel eller mantra?....................................

199

9

Innehåll SOU 2004:119

9

Hållbar konsumtion – skolans möjligheter ...................

201

9.1

Mina förslag i korthet ............................................................

201

9.2

Unga konsumenter.................................................................

201

 

9.2.1

Konsumentutbildning.................................................

203

9.3

Skolundervisningens stora potential .....................................

203

 

9.3.1

”Life skills” ..................................................................

204

 

9.3.2

Skolans styrdokument ................................................

204

 

9.3.3

Grundskolan................................................................

205

 

9.3.4

Mina förslag om grundskolans undervisning i

 

 

 

hem- och konsumentkunskap ....................................

207

 

9.3.5

Mitt förslag: Hem- och konsumentkunskap bör

 

 

 

bli nytt kärnämne i gymnasieskolan ..........................

210

9.4

Skolan – en hel miljö ..............................................................

210

9.5

Skolverket och Myndigheten för skolutveckling .................

211

10

Hållbar konsumtion i perspektivet stad-land ................

213

10.1

Mina förslag i korthet ............................................................

213

10.2

Mörka och ljusa scenarier ......................................................

213

10.3

Problemområden....................................................................

214

 

10.3.1 Livsmedelsproduktion ................................................

214

 

10.3.2 Kapitalmarknaden .......................................................

215

 

10.3.3 Energiproduktion........................................................

215

 

10.3.4 Offentlig och kommersiell service.............................

216

 

10.3.5 Infrastruktur................................................................

216

10.4

Förslag till åtgärder ................................................................

217

 

10.4.1 Generellt ......................................................................

217

 

10.4.2 Livsmedelsproduktion ................................................

217

 

10.4.3 Kapitalmarknaden .......................................................

218

 

10.4.4 Offentlig och kommersiell service.............................

218

11

Röster om hållbar konsumtion....................................

219

10

SOU 2004:119

Innehåll

Bilagor

 

1

Utredningens referensgrupp och dess program...................

237

2

Referenser...............................................................................

241

3

Livsmedelskedjornas redovisning för utredningen..............

249

4

Byggföretagens svar på utredningens frågor ........................

253

5

Kommittédirektiv ..................................................................

261

11

Sammanfattning

Denna utredning om hållbar konsumtion, med fokus på livsmedel, boende och transporter har sina rötter i den globala arenan.

1992 samlades världens regeringar till en FN-konferens i Rio de Janeiro för att dryfta mänsklighetens framtid. Mötet blev historiskt, med bl.a. tillkomsten av Agenda 21, konventioner om klimat och biologisk mångfald och en ny vilja att arbeta nationellt och globalt för en mera hållbar utveckling, ekologiskt, ekonomiskt och socialt.

Tio år senare, 26 augusti – 4 september 2002, följdes Riomötet upp av en ny FN-konferens i Johannesburg, Sydafrika. Här beslutade de medverkande ländernas regeringar bl.a. att utveckla ett tioårigt ramverk av program för att påskynda omställningen till hållbar konsumtion och produktion. Man enades om åtgärder för att:

främja att sociala aspekter och miljökostnader inkluderas i priset på varor och tjänster,

utforma program för ökad medvetenhet, i synnerhet bland ungdomar, bl.a. genom utbildning, offentlig information, konsumentinformation, reklam och media,

utveckla och introducera effektiva verktyg för konsument- upplysning, bl.a. om aspekter som rör människors hälsa och säkerhet,

främja offentlig upphandling som utvecklar och sprider miljö- anpassade varor och tjänster.

En väsentlig del i arbetet för hållbar konsumtion gäller också människors hälsa, en aspekt av den sociala dimensionen

13

Sammanfattning

SOU 2004:119

Min grundsyn

För välbeställda nationer som Sverige måste en kärnfråga vara hur vi under årtiondena framöver kan utveckla en mer solidarisk livsstil inom ramen för ”den globala byn”. Det handlar bl.a. om hur vi lär oss producera och fördela välfärd med allt mindre ohälsa, miljö- belastning och förbrukning av naturresurser som olja, el, mineraler och vatten.

Med hjälp av ny resurseffektiviserande ”grön teknik” – som delvis frikopplar tillväxt och miljöbelastning från varandra – har vi kommit ett litet stycke på väg mot en sådan ekologiskt hållbar produktion och konsumtion (”de-coupling”). Det gäller inte minst på de tre sakområden som den här utredningen arbetar med: transporter, livsmedel, bostäder (”bilen, biffen, bostaden”). Ett exempel på detta är energieffektiva bostäder med lägre utsläpp av klimatpåverkande koldioxid.

När vi åstadkommer de-coupling får vi samtidigt – som bonus – en gradvis bättre ekonomisk hållbarhet eftersom hushållens utgifter oftast kan minska, särskilt på lite sikt.

Därmed uppstår den intressanta frågan: Hur kommer detta friställda konsumtionsutrymme att användas? Investeras det måhända i konsumtion av andra varor och tjänster som slukar betydande mängder fossil energi – ytterligare en utlandsresa eller en bil till i familjen? För miljön blir resultatet i så fall troligen ett nollsummespel: ”Det vi vann på karusellen gick förlorat på gungorna” En reboundeffekt har uppstått, för att tala konsumtions- forskarnas språk.

Antag istället att merparten av det nya konsumtionsutrymmet satsades på utbildning, vård av anhöriga, kultur i olika former, naturupplevelser på nära håll. Alltså i välfärdshöjande, mindre miljöbelastande konsumtion som idag allt oftare ibland upplevs som bristvara men som också bevisligen kan sätta guldkant på tillvaron. Om detta skedde i högre utsträckning än nu skulle det bli betydligt enklare att uppnå en såväl ekologiskt som socialt mera hållbar utveckling.

Vill vi att Sverige på allvar skall kunna röra sig i riktning mot en välfärd som tär mindre på planetens materiella tillgångar måste politiken mera kraftfullt nyttjas som ett redskap dels för att driva fram och påskynda ”den gröna teknikutvecklingen”, dels för att förändra prisrelationerna till förmån för mer av social konsumtion. Regeringen borde initiera ett ”positivt kontrakt” med oss medborgare,

14

SOU 2004:119

Sammanfattning

där hållbar konsumtion på ett antal strategiska områden premieras på ett tydligt och vardagsnära sätt.

Men dessutom bör vi, både privat och på den offentliga arenan, börja diskutera och bearbeta våra värderingar, attityder och vanor till förmån för en ”smartare och varsammare livsstil”. En vardags- konsumtion, präglad av lustfylld komfort men till priset av mindre resursförbrukning, miljöbelastning och minusposter för fysisk och mental hälsa. Ett liv av mera ”hållbara laster”, om man vill utrycka saken så.

Jag menar, sammanfattningsvis, att en ekonomiskt mera framsynt, resurssnål och hälsofrämjande konsumtion förutsätter förändringar både vad gäller teknik/politik och etik/vanor.

I utredningen strävar jag efter att konkretisera dessa komplicerade sammanhang på vad jag vill kalla tre aktörsfält:

Producenternas vilja och förmåga att förse marknaden med ekologiskt hållbara varor och tjänster som också är prisvärda och tillgängliga för en bred grupp konsumenter.

Handelns ansvar och roll som länken mellan tillverkare och brukare.

Konsumentbeteendet, präglat av både vanor, ekonomisk styrka, reklam och trender, men också individens behov av sociala markörer som speglar djupa, delvis irrationella och svår- åtkomliga skikt inom personligheten.

I de senaste årens debatt om fysisk och mental ohälsa har många människor också upptäckt delvis nya utmanande samband:

Den högt uppdrivna livsrytmen – uttryck för ökad produktivitet, konsumtion och resursförbrukning – orsakar samtidigt en stress på såväl människor som natur.

Det hävdvunna politiska axiomet om ”ekonomisk tillväxt som leder till välfärd som ger livstillfredsställelse” tycks inte längre framstå som lika entydigt sant. Välfärden har visat upp en baksida av ofärd; medan BNP-kurvan fortsätter stiga, böjer kurvan för djupare livstillfredsställelse nedåt.

Vardagskonsumtionen kan alltså betraktas som ett nav i samhälls- hjulet, där ekrarna strålar ut i frågeställningar på en rad olika sak- områden och nivåer. Den borde därför engagera inte endast ekonomer, politiker och konsumtionsexperter utan minst lika

15

Sammanfattning

SOU 2004:119

mycket sakkunniga och företrädare för hälso- och sjukvård, kultur, beteendevetenskap, etik, filosofi.

I utredningen försöker jag så gott jag förmår fånga in denna breda kunskap och erfarenhet genom seminarier med min referens- grupp (bilaga 1), möten med forskare, experter, folkrörelser och en testkommun (Göteborgs Stad) samt genom en interaktiv hemsida, www.supersize.nu där den breda allmänheten inbjuds att höra av sig med idéer och uppslag.

Definitioner

”Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfreds- ställa sina behov”

Brundtlandkommissionen

Agenda 21, handlingsprogrammet från Riokonferensen 1992, slår fast att en hållbar samhällsutveckling måste grundas på tre samverkande dimensioner: en social, en ekonomisk och en ekologisk.

Förutsättningarna för en hållbar konsumtion utgörs av följande sju basala funktioner:

1.Ständig resurseffektivisering. Alla varor och tjänster skall produ- ceras, distribueras, konsumeras och i tillbörlig grad åter- vinnas på ett så energi- och/eller materialeffektivt sätt som möjligt.

2.Vård av ekosystemens produktionsförmåga (jordar, vatten, skogar, luft etc).

3.Minimering av och på sikt frihet från miljö- och hälsofarliga kemikalier.

4.Återvinning och på sikt slutna kretslopp för en effektiv hushållning med både ändliga och förnyelsebara resurser.

5.Internationell solidaritet: mänskliga fri- och rättigheter, inklusive rätten till hälsa, försörjningsmöjligheter och arbete.

6.Konsumentens rätt till öppen, saklig och kvalitetssäkrad information om i vilken utsträckning produktionen av varor och tjänster uppfyller punkterna 1-5.

7.Konsumentens rätt till prisvärda varor och tjänster som uppfyller punkterna 1–6.

16

SOU 2004:119

Sammanfattning

Politiken för hållbar konsumtion skall väsentligen formas utifrån de ambitioner som uttrycks i riksdagens konsument-, folkhälso- och miljömål.

Ett följande kapitel visar hur miljöbelastningen i Sverige, i termer av koldioxidutsläpp, över tid kan relateras till ekonomi och sociala och demografiska förhållanden.

I tre längre kapitel beskrivs och analyserars nuläget och förut- sättningarna för en mera hållbar konsumtion vad gäller livsmedel, boende och transporter. Vissa förslag till åtgärder presenteras också.

Sedan följer ett kapitel om konsumtionsmönstrens inre dynamik och ”psykologi”, med reflektioner över 1970-talets livfulla offentliga debatt om ”Lagom-Sverige”. De avslutande kapitlen handlar om skolans roll och om stad-land-perspektivet; allra sist skriver ett brett urval av personer om vad de menar med begreppet hållbar konsumtion.

I slutbetänkandet (maj 2005) avser jag att presentera en mera samlad strategi, med ekonomiska styrmedel och konsekvensbeskriv- ningar, nyckeltal, märkningssystem mm. Dock återfinns alltså redan här i delbetänkandet ett antal förslag, som syftar till att visa på den potential för angelägna förändringar som kan och bör tas till vara.

Bland annat föreslår jag ett offentligt konsumtionsmål för ekologiska livsmedel (25 procent år 2010), statligt stöd till certifieringskostnader och lokal produktion, registrerings- och fordonsskatter i kombination med höjda skrotpremier för att styra över mot mera bränslesnåla fordon i svensk bilpark, normer för maximal energiförbrukning per yta i nybyggnation samt förstärk- ning av skolans undervisning i hem- och konsumentkunskap (för detaljer se respektive kapitel).

Utredningen präglas av optimism när det gäller hushållens möjligheter att påskynda Sveriges utveckling mot ökad hållbarhet. En utveckling som kommer att främja både hälsa, naturmiljö och ekonomi, och därmed även skapa nya nischer för en sund omdaning av näringsliv och arbetsmarknad.

17

Summary

This inquiry into sustainable consumption focusing on foodstuffs, housing and transport has its roots in the global arena.

In 1992, the world’s governments assembled at a United Nations conference in Rio de Janeiro to discuss the future of the world. It was a historic meeting which led to the establishment of Agenda 21, conventions on climate and biological diversity and new resolve to work nationally and globally for more sustainable development, ecologically, economically and socially.

Ten years later, 26 August–4 September 2002, the Rio meeting was followed up by a new United Nations conference in Johannesburg, South Africa. It was here the governments of the participating countries decided to develop a ten-year framework programme to speed up the transition to sustainable consumption and production. Agreement was reached on measures to:

promote the inclusion of social aspects and environmental costs in the price of goods and services,

draw up programmes to promote increased awareness, especially among young people, in areas such as education, public information, consumer information, advertising and the media,

develop and introduce efficient tools for consumer information on issues relating to human health and safety,

promote public procurement that develops and distributes environmentally sound goods and services.

Another important part of the work to achieve sustainable consumption is human health, one aspect of the social dimension.

My basic view

For prosperous nations like Sweden, a key issue in the coming decades must be how we can develop a lifestyle based more on social solidarity within the framework of the Global Village. This

19

Summary

SOU 2004:119

means, for example, how we learn to create and share welfare that has decreasing levels of ill health, environmental impact and consumption of natural resources such as oil, electricity, minerals and water.

With the help of new resource-efficient green technology – which partially decouples growth from environmental impact – we have made some progress along the path towards ecologically sustainable production and consumption (decoupling). This applies not least to the three policy areas addressed by this inquiry: transport, foodstuffs and housing. One such example is energy- efficient homes with lower emissions of climate-affecting carbon dioxide.

When we achieve decoupling, we also gain – as a bonus – a gradual improvement in economic sustainability since household expenditure can often be reduced, particularly in the longer term.

This gives rise to the interesting question: How will this newly created scope for consumption be used? Might it be invested in the consumption of other goods and services that use up copious amounts of fossil energy – another trip abroad, or another family car? If this is the case, the result for the environment will probably be a zero-sum game: “What we lose on the swings, we win on the roundabouts”. A rebound effect has arisen, as consumption researchers would say.

Assume, instead, that most of this new scope for consumption were invested in education, the care of relatives, culture in different forms, experience of nature at close quarters. In other words, consumption that increases well-being and reduces environmental impact, something that is increasingly felt to be a scarce commodity nowadays but that can unquestionably enrich our lives. If this took place to a greater extent than at present, it would be very much simpler to achieve development that was ecologically as well as socially more sustainable.

If we want Sweden to make a serious move forward towards a welfare system that is less of a drain on the planet’s material assets, policy must be used more forcefully, not only as a tool to advance and speed up the development of green technology, but also to change price relations in favour of greater social consumption. The Government should initiate a “positive contract” with us as citizens, a contract in which sustainable consumption is rewarded in a clear and down-to-earth way in a number of strategic areas.

20

SOU 2004:119

Summary

But we should also discuss and consider our values, attitudes and habits – both privately and in the public arena – in favour of a smarter and more caring lifestyle. Daily consumption characterised by pleasurable comfort but with the benefit of a reduction in the use of resources, less environmental impact and fewer negative effects on physical and mental health. A life of more “sustainable burdens”, if you like.

To sum up, I believe that consumption that is economically far- sighted, minimises the use of resources and promotes good health presupposes changes in both technology and policy as well as ethics and habits.

In this inquiry, I am aiming to make these complex connections more concrete in what I would like to call three stakeholder fields:

The desire and ability of producers to provide the market with ecologically sustainable goods and services which also give good value for money and are available to a wide group of consumers.

The role and responsibility of retailers as a link between manufacturers and users.

Consumer behaviour, characterised not only by habits, economic strength, advertising and trends, but also by the individual’s need for social markers that mirror profound, somewhat irrational and deep-seated traits in our personalities.

In the debate on physical and mental ill health over recent years, many people have also discovered quite new and challenging connections:

At the same time, the frantic pace of life – an expression of increased productivity, consumption, and use of resources – causes stress in people as well as on the natural environment.

The established political axiom of “economic growth that leads to welfare that provides life satisfaction” no longer seems to be quite as unequivocally true. The welfare system has shown itself to have an unfortunate downside; whilst the GDP curve continues to rise, the curve for greater life satisfaction is falling.

Daily consumption can, in other words, be seen as a hub in the wheel of society, where the spokes radiate out into questions on a number of different topics at different levels. This should be of

21

Summary

SOU 2004:119

interest, therefore, not only to economists, politicians and consumption experts, but equally to experts and representatives of health and medical services, culture, behavioural science, ethics and philosophy.

In this inquiry, I am attempting to capture as best I can this wide knowledge and experience by means of seminars with my reference group (Appendix 1), meetings with researchers, experts, popular movements and a trial municipality (the City of Göteborg), as well as an interactive website www.supersize.nu where the general public is invited to come up with ideas and suggestions.

Definitions

“Sustainable development is development that meets the needs of the present without compromising the ability of future generations to meet their own needs.”

World Commission on Environment and Development (the Brundtland Commission)

Agenda 21, the action programme from the 1992 Rio Conference, establishes that a sustainable society must be based on three interacting dimensions: social, economic and ecological.

Sustainable consumption must therefore be characterised by the following features:

1.Continuous improvement in resource efficiency. All goods and services must be produced, distributed, consumed, and recycled appropriately in a way that is as energy and material efficient as possible.

2.Preservation of ecosystem production capacity (land, water, forests, air, etc.).

3.Minimisation of – and in the long run, freedom from – toxic and ecotoxic chemicals.

4.Recycling and, ultimately, closed ecocycles for efficient management of both finite and renewable resources.

5.International solidarity: human freedoms and rights, including the right to health, to a livelihood and to work.

6.The consumer’s right to open, objective and quality-assured information on the extent to which the production of goods and services fulfil points 1–5.

22

SOU 2004:119

Summary

7.The consumer’s right to goods and services that give good value for money and fulfil points 1–6.

Sustainable consumption policy must be designed essentially around the ambitions expressed in the Swedish Riksdag’s consumer, public health and environmental goals which are presented in one of the introductory chapters.

A subsequent chapter shows how environmental impact in terms of carbon dioxide emissions in Sweden, can over time be related to economic, social and demographic conditions.

In three longer chapters, there is a description and analysis of the current situation and the preconditions for more sustainable consumption relating to foodstuffs, housing and transport. A number of proposals for measures are also presented.

Then comes a chapter on the inner dynamics and psychology of consumption patterns, with reflections on the lively public debate in the 1970s about “Moderation Sweden”, a country of neither too much nor too little. The concluding chapters deal with the role of schools and with the town-country perspective; at the very end, a wide cross-section of people describe what they mean by the concept of sustainable consumption.

In the final report in May 2005, I intend to present a more cohesive strategy, with economic policy levers and consequence analyses, key indicators, benchmarking systems, etc. This interim report also contains, however, a number of proposals that aim to show the potential for important changes that can and should be implemented.

I propose, among other things, a public consumption goal for ecological foodstuffs (25 per cent by 2010), government support for certification costs and local production, registration and vehicle taxes combined with increased premiums for scrapping vehicles to promote more fuel-efficient vehicles in Sweden’s car fleet, norms for maximum energy consumption per square metre in new buildings and a strengthening of domestic and consumer science teaching in schools (see the respective chapters for details).

The inquiry is characterised by a sense of optimism about Sweden’s capacity to speed up developments towards increased sustainability. This will promote improvements in health, the natural environment and the economy, thus also creating new niches for a sound transformation of the business sector and the labour market.

23

1Sverige – ett kvarter i den globala byn

1.1Smartare vardagskonsumtion ger vinster för ekonomi, hälsa och miljö – här är utredningens grundbultar

Världens länder framstår alltmer som ”kvarter i en krympande global by”, där ekonomi och kommunikationsteknik fört oss nära samman och där vi blir mer och mer beroende av varandra.

För de välbeställda nationerna, däribland Sverige, måste en kärnfråga vara hur vi under årtiondena framöver kan utveckla en mer solidarisk livsstil inom ramen för den globala byn. Det handlar bl.a. om hur vi lär oss producera och fördela välfärd med allt mindre ohälsa, miljöbelastning och förbrukning av naturresurser som olja, el, mineraler och vatten.

Med hjälp av ny resurseffektiviserande ”grön teknik” – som delvis frikopplar tillväxt och miljöbelastning från varandra – har vi kommit ett litet stycke på väg mot en sådan ekologiskt hållbar produktion och konsumtion (”de-coupling”). Det gäller inte minst på de tre sakområden som den här utredningen arbetar med: transporter, livsmedel, bostäder (”bilen, biffen, bostaden”). Ett exempel på detta är energieffektiva bostäder med lägre utsläpp av klimatpåverkande koldioxid.

När vi åstadkommer de-coupling får vi samtidigt – som bonus – en gradvis bättre ekonomisk hållbarhet eftersom hushållens utgifter oftast kan minska, särskilt på lite sikt.

Därmed uppstår den intressanta frågan: Hur kommer detta fri- ställda konsumtionsutrymme att användas? Investeras det måhända i konsumtion av andra varor och tjänster som slukar betydande mängder fossil energi – ytterligare en utlandsresa eller en bil till i familjen? För miljön blir resultatet i så fall troligen ett noll- summespel: ”Det vi vann på karusellen gick förlorat på gungorna”. En rebound-effekt har uppstått, för att tala konsumtionsforskarnas språk.

25

Sverige – ett kvarter i den globala byn

SOU 2004:119

Antag istället att merparten av det nya konsumtionsutrymmet satsades på utbildning, vård av anhöriga, kultur i olika former, naturupplevelser på nära håll. Alltså i välfärdshöjande, mindre miljöbelastande konsumtion som idag allt oftare upplevs som brist- vara men som bevisligen kan sätta guldkant på tillvaron. Om detta skedde i högre utsträckning än nu skulle det bli betydligt enklare att uppnå såväl en ekologiskt som socialt mera hållbar utveckling.

Vill vi att Sverige på allvar skall kunna röra sig i riktning mot en välfärd som tär mindre på planetens materiella tillgångar måste politiken mera kraftfullt nyttjas som ett redskap dels för att driva fram och påskynda ”den gröna teknikutvecklingen”, dels för att förändra prisrelationerna till förmån för mer av social konsumtion. Regeringen borde initiera ett ”positivt kontrakt” med oss med- borgare, där hållbar konsumtion på ett antal strategiska områden premieras på ett tydligt och vardagsnära sätt.

Men dessutom bör vi, både privat och på den offentliga arenan, börja diskutera och bearbeta våra värderingar, attityder och vanor till förmån för en ”smartare och varsammare livsstil”. En vardags- konsumtion, präglad av lustfylld komfort men till priset av mindre resursförbrukning, miljöbelastning och minusposter för fysisk och mental hälsa. Ett liv av mera ”hållbara laster”, om man vill utrycka saken så.

Jag menar, sammanfattningsvis, att en ekonomiskt mera fram- synt, resurssnål och hälsofrämjande konsumtion förutsätter för- ändringar både vad gäller teknik/politik och etik/vanor.

I utredningen strävar jag efter att konkretisera dessa kompli- cerade sammanhang på vad jag vill kalla tre aktörsfält:

Producenternas vilja och förmåga att förse marknaden med ekologiskt hållbara varor och tjänster som också är prisvärda och tillgängliga för en bred grupp konsumenter.

Handelns ansvar och roll som länken mellan tillverkare och brukare.

Konsumentbeteendet, präglat av både vanor, ekonomisk styrka, reklam och trender, men också av individens behov av sociala markörer som speglar djupa, delvis irrationella och svåråtkomliga skikt inom personligheten.

I de senaste årens debatt om fysisk och mental ohälsa har många människor också upptäckt delvis nya utmanande samband:

26

SOU 2004:119

Sverige – ett kvarter i den globala byn

Den högt uppdrivna livsrytmen – uttryck för ökad produk- tivitet, konsumtion och resursförbrukning – orsakar samtidigt en stress på såväl människor som natur.

Det hävdvunna politiska axiomet om ”ekonomisk tillväxt som leder till välfärd som ger livstillfredsställelse” tycks inte längre framstå som lika entydigt sant. Välfärden har visat upp en baksida av ofärd; medan BNP-kurvan fortsätter stiga, böjer kurvan för djupare livstillfredsställelse nedåt.

Vardagskonsumtionen kan alltså betraktas som ett nav i samhälls- hjulet, där ekrarna strålar ut i frågeställningar på en rad olika sakområden och nivåer. Den borde därför engagera inte endast ekonomer, politiker och konsumtionsexperter utan minst lika mycket sakkunniga och företrädare för hälso- och sjukvård, kultur, beteendevetenskap, etik, filosofi.

I utredningen försöker jag så gott jag förmår fånga in denna breda kunskap och erfarenhet genom seminarier med min referens- grupp (bilaga 1), möten med forskare, experter, folkrörelser och en testkommun (Göteborgs Stad) samt genom en interaktiv hemsida, www.supersize.nu där vem som helst kan höra av sig med idéer och uppslag.

1.2Utredningens bakgrund: FN:s världstoppmöte i Johannesburg

1992 samlades världens regeringar till en FN-konferens i Rio de Janeiro för att dryfta mänsklighetens framtid. Mötet blev historiskt, med bl.a. tillkomsten av Agenda 21, konventioner om klimat och biologisk mångfald och en ny vilja att arbeta nationellt och globalt för mera hållbar utveckling, ekologiskt, ekonomiskt och socialt.

Tio år senare, 26 augusti – 4 september 2002, följdes Riomötet upp av en ny FN-konferens i Johannesburg, Sydafrika. Här beslutade de medverkande ländernas regeringar bl.a. att utveckla ett tioårigt ramverk av program för att påskynda omställningen till hållbar konsumtion och produktion. Man enades om åtgärder för att:

27

Sverige – ett kvarter i den globala byn

SOU 2004:119

främja att sociala aspekter och miljökostnader inkluderas i priset på varor och tjänster,

utforma program för ökad medvetenhet, i synnerhet bland ungdomar – genom utbildning, offentlig information, konsu- mentinformation, reklam och media,

utveckla och introducera effektiva verktyg för konsument- upplysning, bl.a. om aspekter som rör människors hälsa och säkerhet,

främja offentlig upphandling som utvecklar och sprider miljö- anpassade varor och tjänster.

En väsentlig del i arbetet för hållbar konsumtion gäller också män- niskors hälsa, en aspekt av den sociala dimensionen.

Det innehållsmässiga skälet för utredningen – och för det tio- åriga ramverk som toppmötet beslutade om – har givetvis att göra med de utmaningar världssamfundet står inför. I populärveten- skapliga sammanhang ser man ofta formuleringar av typen:

Om hela mänskligheten skulle leva på samma genomsnittliga materiella nivå som européer och amerikaner nu gör, så skulle det – med dagens teknik för att omvandla naturresurser till välfärd – krävas tre, fyra planeter till.

Samtidigt har våra gemensamma möjligheter till global problem- lösning nog aldrig varit större än nu. Det finns en uppsjö av kun- skap, teknik, strategier och ekonomiska möjligheter. Och därtill, faktiskt, många löftesrika trender:

Andelen extremt fattiga har de senaste trettio åren halverats i femton utvecklingsländer med en samlad befolkning på 1,6 mil- jarder människor.

Ozonskiktets nedbrytning till följd av mänskliga utsläpp hejdas genom det s.k. Montrealprotokollet, antaget av FN:s medlemsländer 1989.

Kyotoprotokollet från 2001 innebär – trots att det ännu ej ratificerats fullt ut – en viktig start för mänsklighetens gemen- samma kamp mot den globala klimatförändringen.

Spädbarnsdödligheten i världen har halverats på trettio år.

Den förväntade medellivslängden i många utvecklingsländer har sedan 1970 stigit till över 60 år; motsvarande utveckling i Europa tog 150 år. Hiv/aids har dock i många länder för- ändrat situationen dramatiskt.

28

SOU 2004:119

Sverige – ett kvarter i den globala byn

Medelinkomsten i utvecklingsländerna har nästan fördubblats i perioden 1975–1998.

Andelen barn i världen med grundskoleutbildning har ökat med 80 procent på trettio år.

Källa: FN

Världen är dock i alltför många avseenden fortfarande på väg ”åt fel håll”:

Dagens samlade produktion och konsumtion beräknas överstiga jordens långsiktiga ekologiska bärkraft med storleksordningen 25 procent. De rikaste 14 procenten av världens befolkning konsumerar 56 procent av resurserna, medan de fattigaste 40 procenten endast förbrukar 11 pro- cent.

Källa:FN

Trots framsynta globala avtal

är miljöhoten alarmerande; den globala klimatuppvärmningen fortgår

går 800 miljoner människor dagligen hungriga och felnärda

saknar 1,2 miljarder människor rent dricksvatten. Drygt

 

2 miljarder saknar vatten för hygien och sanitet

har 2 miljarder, var tredje världsmedborgare, ännu inte till- gång till elektricitet utan tvingas samla kvistar och ris eller använda hälsovådliga bränslen till matlagning och uppvärm- ning

drabbas miljoner människor dagligen av ohälsa: malaria, gula febern, sömnsjuka, hiv/aids, cancer, allergier, luftvägssjukdomar

går hundratals miljoner människor utan jobb, utan möjlighet till försörjning, trygghet och en anständig social välfärd

Fattigdom och ohälsa gör den globala utvecklingen helt ohållbar, liksom arbetslöshet, korruption och bristande demokrati, växande klyftor och skeva handelsrelationer mellan Nord-Syd. Det handlar också om marknadsekonomins oförmåga att till fullo internalisera

– ”räkna in” – negativa miljöeffekter och därmed, indirekt, främja utvecklingen mot en mer hållbar produktion och konsumtion

Det viktiga budskapet är emellertid att de ohållbara trenderna kan brytas, om den politiska viljan stärks. FN:s millenniedeklaration, undertecknad av 147 stats- och regeringschefer i september 2000, ställer upp följande mätbara mål som skall vara genomförda senast år 2015:

29

Sverige – ett kvarter i den globala byn

SOU 2004:119

Halvera andelen mänskor som saknar dricksvatten och vatten för den dagliga hygienen

Varje nation skall integrera hållbar utveckling i alla politik- områden

Halvera andelen människor som lever på mindre än en dollar om dagen

Alla barn skall gå i skolan

Avskaffa all könsdiskriminering i utbildningen

Minska dödligheten med 70 procent för barn under fem år

Hejda och få ned spridningen av hiv/aids

Stärk det globala partnerskapet för utveckling, bl.a. genom att ta bort tullar och jordbrukssubventioner, sanera de fattiga ländernas skuldsättning och öka biståndet

1.3Internationellt arbete för hållbar konsumtion

1.3.1FN

Vid toppmötet i Johannesburg 2002 antogs en politisk deklaration och en genomförandeplan. I dessa dokument enades världens länder om åtgärder med tre huvudinriktningar. En av dem är att förändra ohållbara produktions- och konsumtionsmönster.

FN:s miljöorgan, UNEP, anser i sin rapport, Consumption Opportunities (2001) att hållbar konsumtion har uppmärksammats för lite och uppmanar regeringarna att utarbeta nationella handlingsplaner. Åtgärder bör inte endast riktas mot individer, utan mot ett antal olika aktörer, t.ex. producenter, marknadsförare, handeln och myndigheter. UNEP har också tillsammans med den internationella konsumentorganisationen, Consumers International, kartlagt hur olika länder genomfört FN:s riktlinjer för konsument- skydd och avsnittet om hållbar konsumtion (2002). Rapporten innehåller en rad rekommendationer för fortsatt arbete inom området.

1.3.2OECD

Det ekonomiska samarbets- och utvecklingsorganet OECD har arbetat med frågan sedan 1994. Man har ett program för hållbar konsumtion, genomför utvärderingar av medlemsländernas arbete och publicerar rapporter på olika teman, t.ex. om aktörernas roll,

30

SOU 2004:119

Sverige – ett kvarter i den globala byn

val av styrmedel och utbildningens betydelse i sammanhanget hållbar konsumtion.1

1.3.3EU

EU:s strategi för hållbar utveckling2 fokuserar på ett antal problem som utgör allvarliga hot mot en sådan utveckling. Flera av dem är direkt kopplade till hållbar konsumtion, t.ex. klimatpåverkan genom ökade transporter. Kommissionen antog våren 2003 ett meddelande om en så kallad integrerad produktpolitik (IPP)3. Här betonas vikten av att arbeta med konsumtion och att ge konsu- menter – inklusive näringsliv och offentlig förvaltning – tillgång till lättbegriplig, relevant och trovärdig information. Man diskuterar också en rad faktorer som påverkar de informativa styrmedlens effekt, t.ex. livssituation, sociala normer och infrastruktur. Det är upp till medlemsländerna att främja den medvetenhet som är nödvändig för att konsumenterna ska kunna ta sitt ansvar i processen. Hösten 2003 uppmanade miljöministrarna4 medlems- staterna att ta till sig meddelandets innehåll som riktlinjer för sina nationella strategier.

Sverige har sedan länge valt att via staten utveckla konsument- arbetet. Först när EU- medlemskapet blev ett faktum insåg vi behovet av en konsumentrörelse som kunde agera på den gemensamma EU-arenan. Därför är Sverige unikt med Konsument- verket och sin relativt “lilla konsumentrörelse”, med Sveriges Konsu- menter i Samverkan (SKiS) och Sveriges Konsumentråd. I andra länder är situationen oftast den omvända, t.ex. i Danmark där Förbrukerrådet (konsumentrörelsen) är större än statens konsumentverk.

En viktig del av konsumentorganisationernas verksamhet är att påverka utvecklingen av EU:s konsumentpolitik. Det är särskilt betydelsefullt då konsumentpolitiken till största del är en del av EU:s kompetensområde. Viktiga aktörer att påverka är den europeiska konsumentorganisationen BEUC, Europaparlamentet, Kommissionens konsultativa konsumentgrupp (ECCG), Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK), och den europeiska

1Bl.a. Policies to Promote Sustainable Consumption: an Overview, OECD 2002, The Role of Stakeholders in Changing Consumption and Production Patterns, OECD 2002, Household, Tourism, Travel: Trends, Environmental Impacts and Policy Responses, OECD 2002, Education and learning for sustainable consumption, 1999.

2(KOM (2001) 264).

3Integrerad produktpolitik, KOM (2003) 302.

4Rådsslutsatser 14405/03.

31

Sverige – ett kvarter i den globala byn

SOU 2004:119

organisationen för konsumentrepresentation i standardiseringsfrågor (ANEC).

Det gäller att tidigt komma in i beslutsprocessen, helst innan en fråga har förts upp på den formella dagordningen. Således måste det representativa arbetet kompletteras med ett proaktivt arbets- sätt. BEUC (konsumentparaplyet i Europa) har 38 medlemmar – konsumentorganisationer från Europas länder – som genom sin starka ställning och utmärkta kontakter äger kännedom om frågor som är på gång och kan förbereda utkast till ställningstaganden som bl.a. de svenska konsumentrörelserna får ge synpunkter på. Detta remissförfarande innebär att BEUC kan agera snabbt och med den europeiska konsumentrörelsen bakom sig.

Kommissionens konsultativa konsumentgrupp (ECCG), är ett rådgivande organ till generaldirektoratet för folkhälsa och konsument- skydd (DG SANCO). Medlemsländerna och de europeiska konsu- mentorganisationerna har en representant vardera.

EU:s ekonomiska och sociala kommitté (EESK) är ett rådgivande remissorgan indelat i tre olika grupper: Industri- och näringslivs- intressen, fackföreningar samt en grupp bestående av konsument-, miljö- och jordbruksintressen samt konsumentkooperationen.

Sveriges Konsumentråd är representerat inom ANEC:s styrelse och deltar där i utformningen av strategier och prioriteringar i arbetet med att stärka konsumentfrågorna i den europeiska standardi- seringsverksamheten. SKiS är suppleant i EU:s konsumentkommitté.

Konsumentorganisationerna bedriver lobbyverksamhet gentemot ett nätverk av beslutsfattare som huvudsakligen verkar i Bryssel. Det omfattar särskilt de svenskar som arbetar med konsumentfrågor inom olika EU-organ och intresseorganisationer. Viktig är givetvis även kontakten med EU-parlamentarikerna.

1.3.4Nationella ansatser: Sverige – hållbar konsumtion är en kärnfråga

I propositionen Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling5 anger regeringen att Sverige skall bidra till utvecklingen av det tioåriga ramverk som enligt FN:s genomförandeplan skall arbetas fram. Hushållens, näringslivets och den offentliga förvaltningens konsumtion kommer att hanteras inom ramen för vår nationella

5 Prop. 2002/03:122, bet. 2003/04:UU03, rskr. 2003/04:112.

32

SOU 2004:119

Sverige – ett kvarter i den globala byn

uppföljning av världstoppmötet i Johannesburg samt det fortsatta arbetet med IPP.

I Sveriges strategi för hållbar utveckling6 understryks att konsument- politiken skall utformas så att den bidrar till en hållbar välfärds- utveckling. Sedan 1998 har konsumentpolitiken omfattats av ett tydligt miljömål7 med syftet ”att utveckla sådana konsumtions- och produktionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön och som bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling”.

Konsumentverket är statens expertorgan i dessa frågor och spelar en viktig roll som kunskapsförsörjare.

Konsumentverket – en nyckelspelare

Konsumentverket arbetar inom alla tre dimensionerna för hållbar utveckling. En stark tonvikt ligger på den ekonomiska och eko- logiska, men aktiviteter finns även i viss mån inom den sociala dimensionen via verkets arbete med hälsa och säkerhet och numera också genom sektorsansvaret för handikappfrågor. Fokus för arbetet med den ekonomiska dimensionen ligger på hushållseko- nomiska frågor. För närvarande bereds frågan huruvida verket ska få ett uttalat ansvar för problem förknippade med överskuld- sättning liksom budget- och skuldrådgivning.

Konsumentverket arbetar aktivt inom de tre konsumtionsom- råden som pekas ut i direktiven för denna utredning. Dessutom arbetar verket med åtgärder inom 2002 års energipolitiska program för att öka kunskap om och stimulera intresset för miljömässigt motiverad energieffektivisering. Här nedan räknas upp ett antal insatsområden där det finns en utvecklingspotential och möjlighet att nå goda resultat, och där behov av förstärkta insatser finns.

Arbetsmetoder

Förutom mer områdesspecifika insatser kan Konsumentverket identifi- era ett par arbetsmetoder som man generellt vill förstärka för att uppnå önskvärda resultat.

6En svensk strategi för hållbar utveckling, rskr.2003/04:129.

7skr.1997/98:67, bet. 1997/98:LU21, rskr.1997/98:220.

33

Sverige – ett kvarter i den globala byn

SOU 2004:119

Myndigheters roll och ansvar

Konsumentverket har i redovisningen av regeringsuppdraget kring det särskilda sektorsansvaret föreslagit att det ansvar som ett antal utpekade myndigheter har bör vidgas från de ekologiska frågorna till att omfatta alla tre dimensionerna av hållbar utveckling, inklusive ett globalt perspektiv.

Samverkan med andra aktörer

Det finns en mängd olika arenor och aktörer där konsument- perspektivet skulle ha goda möjligheter att stärkas om resurser satsades på att få med konsumentföreträdare. Aktörer som ”äger” olika frågor har möjlighet att ge konsumenterna bättre förutsättningar, och de kan behöva stöd och få influenser utifrån konsument- perspektivet när det gäller hållbarhetsaspekter. Exempel på sådana områden är IPP liksom Design för alla.

Utveckla informationsmaterial

Inom samtliga konsumtionsområden som prioriteras i utredningen (mat, boende och transporter) finns möjlighet att utveckla det informationsmaterial som Konsumentverket riktar till både konsu- menter och andra aktörer. Detta gäller såväl webbplatsen som tryckt material.

Mat

Konsumentverket arbetar sedan flera år tillbaka med matens koppling till miljöfrågorna. Arbetet har hittills koncentrerats till ekologiska livsmedel, även om andra frågor, t.ex. S.M.A.R.T.-konceptet också funnits med. (sid 116) Konsumentverket menar att arbetet kan gynnas av ytterligare breddning mot livsmedelsproduktionens totala miljöbelastning, men att ekologiska livsmedel även framdeles bör vara en viktig del.

En utvärdering av verkets arbete med ekologiska livsmedel som genomfördes våren 2004 visar att nedanstående strategiska inrikt- ningar har varit viktiga och kommer så att förbli.

Alla konsumenter måste kunna köpa miljöanpassade livsmedel. Prisfrågan är därför viktig att arbeta med, dock kompletterad med ett budskap om fler aspekter och mervärden kring maten. När det gäller tillgänglighet behövs en aktiv dialog med handeln om utbud, exponering och marknadsföring.

Det finns även ett behov av att föra in konsumentaspekterna i exempelvis regelarbetet för ekologiska livsmedel samt att sprida

34

SOU 2004:119

Sverige – ett kvarter i den globala byn

kunskaper till olika aktörer om vilka frågor som är intressanta för konsumenterna inom mat- och miljöområdet.

En viktig samverkansgrupp för ekologisk mat är Ekologiskt Forum, som i Jordbruksverkets förslag får uppdraget att arbeta fram en aktionsplan för de nya målen för ekologisk produktion.

1.3.5Nationella ansatser: Storbritannien – ny visionär konsumentpolitik

Den brittiska regeringen har gett Kommissionen för hållbar utveckling (SDC) i uppdrag att rekommendera olika sätt att föra debatten om hållbar konsumtion framåt. SDC kommer att bidra med konkreta inspel till den nationella strategin för hållbar utveckling 2005.

Som underlag i detta arbete har SDC publicerat en rapport,

Policies for Sustainable Consumption, med en genomgång av den akademiska litteraturen om hållbar konsumtion. Rapporten drar slutsatsen att konsumtionsmönster påverkas av en mängd olika faktorer: ekonomiska, psykologiska, sociologiska och antropologiska. SDC anser att det finns starka skäl för regeringen att engagera sig i att forma konsumtionen, eftersom denna påverkar kollektiva nyttigheter som miljö och livskvalitet. Rapporten konstaterar dock att den ”vanliga” politiken inte räcker till om regeringen vill skapa den strategiska förändring som kommer att krävas.

Konventionell politik har gett regeringen två roller:

1.Den skall försöka styra konsumenterna med regler, standards, marknadsinstrument och planering.

2.Den skall försöka påverka dem genom information, utbild- ning och andra ”psykologiska” styrmedel, dvs. som en expert- rådgivare eller moralisk guide.

Den nya konsumentpolitiken bygger på sex läxor:

1.Politiken har felbedömt sambandet mellan materiell välfärd och livskvalitet. Det är väsentligt att mer än idag betona hälsa, samhällelig/social samverkan och meningsfull sysselsättning.

2.Man brukar säga att det är omöjligt för regeringar att förändra konsumenternas individuella beteenden. Men forsk- ning visar på motsatsen: Genom sin inverkan på tekniken,

35

Sverige – ett kvarter i den globala byn

SOU 2004:119

marknaden, institutionella strukturer, media och sociala nyttig- heter formar regeringen det kulturella sammanhang där individer fattar beslut om sin konsumtion.

3.Nuvarande politik förutsätter att marknaden erbjuder konsu- menterna frihet att välja den livsstil som bäst speglar deras behov och önskningar. Men forskningen visar att konsumenter ofta finner sig ”inlåsta” i en ohållbar konsumtion. Regeringens agerande är avgörande för att åstadkomma förändringar.

4.I Storbritannien finns en lång rad olika rörelser och nätverk, där deltagarna möts i smågrupper och lär sig mer om sociala frågor och miljö, utforskar möjliga val av livsstil samt agerar tillsammans. Deras möjligheter att demonstrera hållbara livs- stilar skulle öka markant om regeringen etablerade stöd för detta arbete.

5.Regeringens roll i det posttraditionella samhället skiftar från kontrollorgan till ”förändringsinriktad förvaltning” som upp- muntrar lärande. Framgångsrikt ledarskap kräver att regeringen lyssnar till andra aktörer och ifrågasätter sina egna antaganden och rutiner.

6.För att åstadkomma en effektiv strategi för hållbar konsumtion, måste regeringen arbeta i nära samverkan med olika samhälls- aktörer i syfte att utveckla sammanhållna visioner, strategier, åtgärder och utvärderingssystem.

Rapporten utmynnar i förslag till möjliga policyvägar som betonar regeringens roll

att tydligare följa upp vision och retorik med politik och praktik,

att forma konsumtionens kulturella kontext,

att stödja NGO-initiativ för förändring och innovation,

att skapa program, organ och nätverk som stöttar framgångs- rika initiativ och hjälper till att sprida dem,

att skapa en ständig process för utvärdering och gemensamt lärande.

Den nya rollen avviker från konventionell politik på två sätt:

För det första betonar den en regerings avgörande roll i att forma den institutionella, sociala, kulturella och etiska kontext inom vilken individuella konsumenters beslut fattas.

36

SOU 2004:119

Sverige – ett kvarter i den globala byn

För det andra erbjuder den en modell för en regeringspolitik som

– utöver kontroll- eller övertalningsfunktionen – grundas på idén om regering och allmänhet som lärande partners i en förändrings- process.

Ett annat intressant initiativ är fonden för hållbar utveckling, The Environmental Action Fund.

I början av augusti 2004 annonserade Storbritanniens regering en fond med fokus på arbete för hållbar konsumtion och produktion. Frivilligorganisationer inbjuds 2005-08 att ansöka om medel (£2.25 miljoner/år) för projekt som stöder hållbar konsumtion och produktion. Fonden kommer att användas för att sporra människor att ”agera för att förändra”. Det handlar om projekt som syftar till att påverka kommunernas konsumtionsmönster, och som har ett brett perspektiv.

37

2Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

Alla har vi nog en maggropskänsla för vad som bör menas med begreppet hållbar utveckling respektive produktion och konsumtion. Vi lutar oss då tryggt mot Brundtlandkommissionens redan klassiska formulering i FN-rapporten Vår gemensamma framtid (1987):

”Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfreds- ställa sina behov”

Agenda 21, handlingsprogrammet från Riokonferensen 1992, slår fast att en hållbar samhällsutveckling bör präglas av tre samverkande dimensioner: den sociala, den ekonomiska och den ekologiska

Begrepp som ofta används för att fånga in och konkretisera hållbarhetens olika ekologiska dimensioner är faktor 10, ekologiska fotavtryck och miljöutrymme (se kap. 11)

Det finns ofantligt mycket skrivet om hållbar utveckling på olika nivåer och i skilda tidsperspektiv. Den som önskar en fördjupad förståelse hänvisas till dessa material (bilaga 2).

För denna utredning har jag valt att mer pragmatiskt ange ett antal viktiga principer/kriterier.

2.1Allmänna kriterier

Förutsättningarna för en hållbar konsumtion utgörs av följande sju basala funktioner:

1.Ständig resurseffektivisering. Alla varor och tjänster skall produ- ceras, distribueras, konsumeras och i tillbörlig grad återvinnas på ett så energi- och/eller materialeffektivt sätt som möjligt.

2.Vård av ekosystemens produktionsförmåga (jordar, vatten, skogar, luft etc.).

39

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

SOU 2004:119

3.Minimering av och på sikt frihet från miljö- och hälsofarliga kemikalier.

4.Återvinning och på sikt slutna kretslopp för en effektiv hushållning med både ändliga och förnyelsebara resurser.

5.Internationell solidaritet: mänskliga fri- och rättigheter, inklusive rätten till hälsa, försörjningsmöjligheter och arbete.

6.Konsumentens rätt till öppen, saklig och kvalitetssäkrad information om i vilken utsträckning produktionen av varor och tjänster uppfyller punkterna 1–5.

7.Konsumentens rätt till prisvärda varor och tjänster som upp- fyller punkterna 1–6.

2.2Hållbarhetens tre ben – en delikat avvägning

”Hållbarhet” definieras alltså i tre dimensioner: ekologiskt (miljö- mässigt), socialt (folkhälsa, demokrati) och ekonomiskt. När man för svenska förhållanden försöker ringa in vad som bör menas med hållbar konsumtion, är det en poäng att utgå från miljömålen som ju fastställts av riksdagen i en demokratisk process. Avvägningen mot de andra samhällsmålen är redan gjord och miljömålen kan alltså inte anses vara ”extrema” Ett dilemma är dock att de möjligen kan bedömas vara för kortsiktiga och därmed inte ge tillräckligt tydliga signaler om vad som långsiktigt behöver förändras.

En annan utgångspunkt för definitionen är att det på lång sikt inte bör finnas någon konflikt mellan de tre dimensionerna, vilket också var en viktig slutsats från Riokonferensen. Tvärtom bör man inse att ekologiskt hållbar utveckling faktiskt är en förutsättning för att uppnå de två andra målen. På kort sikt kommer intresse- motsättningar förvisso att uppstå. Men dessa måste då överbryggas, t.ex. genom fördelningspolitik istället för sänkta miljöambitioner.

2.3Skillnaden mellan produktions- och konsumtionsmönster

Det kan vara värt att i detta sammanhang kort diskutera skillnaden mellan produktions- och konsumtionsmönster. Utredning har fått uppdraget att sätta fokus på konsumtionsmönster. Men konsumtionen är bl.a. en direkt spegel av vilket sortiment som producenterna och handeln erbjuder.

40

SOU 2004:119

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

Om produktionsmönstren vore hållbara skulle även en stor del av konsumtionsmönstren vara det. Från ett teoretiskt miljöekonomiskt perspektiv skulle det inte behövas någon konsumentpolitik efter- som de negativa externa effekterna som uppstår vid produktion och konsumtion synliggörs i varornas pris. När de externa effekterna motverkas genom miljöavgifter/skatter, utsläppshandel eller sträng miljölagstiftning sker en automatisk anpassning av produktions- konsumtionsmönstren.

För att denna teori skall fungera måste dock importen hanteras på samma sätt genom att miljöavgifter/skatter påläggs vid nations- gränsen när varorna importeras, allt enligt principen om Boarder Tax Adjustment.

I praktiken är dock ytterst få av de negativa externa miljö- effekterna internaliserade i de priser vi idag ser på marknaden. Priserna avspeglar varken miljöbelastningen eller den faktiska knappheten vad gäller naturresurserna.

Det kommer att ta långt tid innan produktions- och konsumtions- mönstren kan anses långsiktigt hållbara. Med ökad frihandel får vi räkna med att översköljas av varor som har producerats i länder med sämre miljökrav än de som gäller i Sverige och Europa. Importprodukter från Kina är givetvis en funktion av den nuvarande kinesiska kemikaliepolitiken men kommer i praktiken att påverka miljön och hälsan även i Sverige.

Eftersom produktionen specialiseras krymper våra möjligheter att styra den med politiska instrument. Inom somliga varugrupper kan ”konsumentkraften” bidra med viss påverkan på produ- centernas beteende och produktutveckling. Men i många fall är producenterna ”kungar” och konsumenterna ”pristagare” på en oligopolliknande marknad. I en globaliserad ekonomi blir det därmed allt viktigare att stat, kommuner och enskilda konsumenter så långt möjligt försöker påverka och stimulera utbudet av hållbara varor och tjänster.

Slutsats

Utredningen fokuserar på olika vägar till mer hållbara konsumtions- mönster. Vid en enkel systematisering av begreppet konsumtions- mönster urskiljer jag tre olika nivåer:

1.Den första nivån handlar om att konsumera ”samma fast grönare”, att välja sina varor och tjänster på marknadens f.n.

41

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

SOU 2004:119

bästa ”fjärdedel” (kvartil). Det är en relativt måttlig och sannolikt otillräckligt ambition för att framgångsrikt kunna hantera de långsiktiga utmaningarna.

2.Den andra nivån handlar om att byta själva konsumtionsmönstret från t.ex. minskad konsumtion av varor till förmån för mer av resurssnåla tjänster.

3.Den tredje nivån angriper själva fundamentet i vårt konsumtions- samhälle: Den handlar om att minska den totala konsumtionen. Nivå 1 och 2 hotar egentligen inte den traditionella världsbilden med ökad ekonomisk tillväxt och ökad mängd lönearbete. Men den tredje gör det. Att öka den lediga tiden och därigenom minska köpkraften bidrar sannolikt till att reducera de samlade intäkter som skall finansiera den offentliga sektorn. Samtidigt minskar också behoven av offentliga tjänster. Men om ledighet värderas högre än ökad köpkraft växer välfärden, även om BNP minskar. Den tredje nivån är alltså ett skifte från konsumtion till ledighet.

2.4Behovet av immateriell konsumtion och dess effekter på tillväxten

2.4.1Hållbara konsumtionsmönster

Ekologiskt hållbar konsumtion förutsätter generellt sett en minskad materiell förbrukning (minskat resande, lägre värme- och elförbrukning etc.). Kostnaderna för en sådan livsstil hamnar därvid på en lägre nivå dvs. är billigare (Alfredsson, 2002). Det är positivt för dem som väljer detta alternativ.

Effekten är dock inte helt oproblematisk. Det intjänade konsum- tionsutrymmet (kostnadsbesparingen) kan och kommer med oför- ändrade preferenser att leda till att en del av den positiva miljö- effekten i form av lägre energikonsumtion och koldioxidutsläpp m.m. tas tillbaka genom att de insparade pengarna används till det som människor oftast har högst på önskelistan: resor, ny och större bil eller investeringar i bostaden (konsumtionsvaror med hög inkomstelasticitet).

För att den positiva miljöeffekten inte skall gå förlorad måste det ökade konsumtionsutrymmet användas så att denna s.k. rebound- effekt minimeras. En potentiellt intressant möjlighet att åstad- komma detta är att öka den immateriella konsumtionen. Alter-

42

SOU 2004:119

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

nativa metoder är minskad arbetstid, ökat sparande och invest- eringar i miljöteknik. Var för sig är dock inget av dessa alternativ – av olika skäl – någon långsiktig lösning. Att anpassa inkomsterna till den lägre konsumtionsnivån kan t.ex. kortsiktigt vara positivt för individen. Men det är negativt ur ett tillväxtperspektiv och löser inte heller problemet med trendmässigt ökad miljöeffekt i form av naturresursanvändning, energikonsumtion och koldioxidutsläpp som ett resultat av konventionell tillväxt. Eftersom tillväxten är betydelsefull för bl.a. välfärden är detta inte en hållbar lösning.

Ökat sparande är positivt ur flera aspekter, men innebär inte automatiskt att reboundeffekten elimineras eller ens minimeras. Anledningen är att pengar som sparas i andra former än madrassen arbetar, dvs. används för olika typer av investeringar under tiden de ”sparas”, vilket i sin tur får effekter på miljön. Hushållets konsumtion minskar inte heller långsiktigt utan förskjuts bara in i framtiden. Investeringar i miljöteknik, t.ex. effektivare uppvärmning, är positiva på både kort och lång sikt. På kort sikt uppnås positiva goda miljöeffekter (minskad energianvändning för uppvärmning) samtidigt som miljöteknikutvecklingen stimuleras. En bra investering ger dock en långsiktigt positiv avkastning och minskar kostnaderna för ett grönt konsumtionsmönster ytterligare. Därför är ökad immateriell konsumtion en strategiskt viktig utvecklingsväg.

Gå på gym

Med immateriell konsumtion menas nyttjande av tjänster eller produkter med ett högt tjänsteinnehåll. Ett högt tjänsteinnehåll är önskvärt eftersom detta generellt innebär att energiintensiteten och naturresursanvändningen är låg. Energiintensitet definieras i detta sammanhang som energi per krona. Ett konsumtionsmönster med låg energiintensitet innebär att pengar spenderas så att energi- användningen per krona är låg. Det är t.ex. att äta på restaurang, åka taxi, gå på gym, konserter, bio, teater, ta musiklektioner, barn- passning, hantverkstjänster, att köpa hantverksprodukter, konst etc.

I Sverige och många andra utvecklade ekonomier har andelen personer som arbetar med tjänsteproduktion ökat kraftigt; detta kallas ofta tjänsteekonomi. Orsaken till att tjänsteproduktionen ökat är bl.a. att färre personer i dag behövs inom tillverknings- industrin genom den produktivitetsutveckling som skett där.

43

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

SOU 2004:119

Alltmer av tillverkningsindustrin är också förlagd till andra länder. Genom att jämföra fem olika länder har Kroeger et al (2000) undersökt huruvida en förändring av näringsstrukturen mot en högre andel tjänster minskar energiintensiteten i ekonomin. Studien drar slutsatsen att ekonomier där tjänstesektorn står för en relativt högre andel av BNP har en lägre energiintensitet.

Hushållens konsumtionsmönster har dock inte blivit mindre materiellt. Vringer och Block (2000) analyserade hur konsumtions- mönstret i Nederländerna förändrats mellan 1948 och 1996. Efter- som konsumtionsmönstren liksom energiintensiteten i Neder- länderna och Sverige är mycket lika bör resultaten vara applicerbara på Sverige. Vringer och Blok kom fram till att det inte skett någon dematerialisering eller trend mot lägre energiintensitet under denna period. Detta är bl.a. en effekt av produktivitetsutvecklingen, som lett till att varukonsumtion blivit billigare i förhållande till tjänster. Beräkningar av den nationella energikonsumtionen per BNP tar inte hänsyn till den energi som vi importerar indirekt i form av produkter dvs. den energi som gått åt för att producera de importerade varorna.

Det finns alltså inte någon tydlig trend på efterfrågesidan mot en ökad dematerialisering av konsumtionsmönstret. Att Sveriges och andra länders energi- och koldioxidintensitet minskar, utan att konsumtionsmönstret uppvisar motsvarande förändringar, beror i hög grad på en omlokalisering av intensitetsmönstret. Utsläppen har delvis ”flyttat utomlands”.

2.4.2Effekter på tillväxten av ökad tjänstekonsumtion

En avgörande fråga är hur ekonomin i sin helhet kan styras om mot hållbar resursförbrukning och energikonsumtion dvs. en hållbar tillväxt.

1995 publicerades Factor four: Doubling Wealth, Halving Resource Use (Ernst Won weizsäcker, Amory & Hunter Lovin), en bok som fått stort inflytande på EU-politiken för hållbar utveckling. Författarna visar att det är både nödvändigt och möjligt att minska resurs- användningen och samtidigt öka tillväxten och välfärden. Den efterföljande debatten har handlat om hur stor potential som finns för effektiviseringar av främst energianvändning men även andra naturresurser. Som en ensidig åtgärd leder dock inte effektivise- ringar automatiskt till minskningar i absoluta tal av energi- och

44

SOU 2004:119

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

naturresursanvändning. Effekten kan bli den motsatta med större produktionsvolymer som följd. Ett viktigt komplement till effektiviseringen är att fokus förskjuts från tillverkning av produkter, till försäljning och konsumtion av tjänster (Hawken, P., Lovins A, & Lovins, L.H. 1999).

Ur ett tillväxtperspektiv har utvecklingen av tjänsteproduktionen studerats och analyserats ur flera aspekter. Forskningen har främst belyst tjänstesektorns produktivitet, som ett indirekt men avgörande mått på dess tillväxtpotential. Tjänstesektorns betydelse för syssel- sättningen har också skärskådats. Analyserna är komplicerade, eftersom ”tjänster” inte är särskilt enkla att definiera. Det finns knappast någon specifik egenskap som förenar tjänster och skiljer ut dem från varor. Tjänster ingår också mer eller mindre i alla branscher, och de branscher som räknas till tjänstesektorn är mycket heterogena.1

Egenskaper som ofta förknippas med tjänster är att de förut- sätter ett möte mellan människor, att de inte kan lagras, att de ofta skräddarsys efter mottagarens behov och ingår i ett paket. Dessa egenskaper är emellertid inte längre specifika för tjänster. I dag är t.ex. kundkontakt en allt viktigare del av all försäljning, och produkter som t.ex. bilar skräddarsys enligt kundens önskemål. Även när det gäller varor försöker man numera ofta minimera lagerhållningen, genom t.ex. ”just in time”-leveranser (Hultkrantz).

Tjänstekomponenten växer alltså i samtliga branscher. En av de frågor som analyserats är huruvida tillväxten hämmas när tjänste- produktion ersätter tillverkningsindustrin, och om detta i så fall skulle kunna vara en av orsakerna till den avmattning av tillväxten som noterats under de senaste decennierna. Produktivitetsökningen har antagits vara lägre inom tjänstesektorn än i tillverkningsindustrin, främst i offentlig sektor. Tanken är att det skulle vara lättare att öka produktiviteten för varor jämfört med tjänster, beroende på deras skilda egenskaper. De statistiska mått som finns visar också att produktiviteten i privata tjänstebranscher i genomsnitt utvecklas långsammare än i tillverkningsindustrin. Den del av tjänstesektorn som ofta lyfts fram som ett exempel på att tjänster har låg produktivitet, är servicenäringarna. Ny forskning bestrider dock detta antagande, som anses bero på att det är svårare att mäta

1 Handeln, Hotell & restaurangverksamhet, Transporter, Finansiell verksamhet, Fastighets- & uthyrningsverksamhet, Offentlig förvaltning, försvar & socialförsäkring, Utbildning, Hälso & sjukvård, Andra samhälleliga & personella tjänster, Förvärvsarbete i hushåll och Verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader.

45

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

SOU 2004:119

kvalitetsförbättringar för tjänster än för varor. Om man istället för att jämföra produktivitetsutvecklingen vid tillkomsten av t.ex. en bil och en konsert och fokuserar på den producerade funktionen och nyttigheten – att resa och uppleva musik – kan man notera att produktiviteten inom tjänstesektorn, i detta fall musikbranschen, varit hög: Idag har t.ex. alla möjlighet att lyssna på de stora artisterna.

Hushållsnära tjänster

En annan aspekt av tjänstesektorns expansion är påverkan på inkomsterna. Det har framförts farhågor om att tjänstesektorn främst skulle generera låglönejobb, alternativt vara bimodal, dvs. ha en tydlig uppdelning mellan låg- och höglönejobb. Dessa antaganden har inte visat sig stämma. I USA växer de välbetalda yrkena inom tjänstesektorn allra snabbast.

De sysslor som oftast förknippas med tjänstesektorn är de hus- hållsnära tjänsterna. Karaktäristiskt för dem är att de kan utföras av hushållen själva. Detta sker också i mycket stor omfattning. Enligt Tjänsteskatteutredningens (SOU 1997:17) bedömning är arbets- insatsen i egenarbete större än i beskattat marknadsarbete; vi arbetar alltså i snitt mer i hemmet än på jobbet. För att det ur hushållets perspektiv – med nuvarande beskattning och s.k. skatte- kil – skall vara lönsamt att köpa hushållsnära tjänster måste dessa ha en produktivitet som är tre till fyra gånger högre än den egna arbetsinsatsen (Henreksson, 1999).

Den stora volymen hemarbete – och det faktum att detta utförs med en lägre produktivitet än av professionella yrkesarbetare – innebär att det ur ett effektivitets- och tillväxtperspektiv finns en stor potential inom denna sektor. En ökning av de hushållsnära tjänsterna skulle vara positivt för jämställdheten, för barnfamiljer, äldre etc. som har behov av stöd under en kortare eller längre period i livet.

Med nuvarande skatteregler expanderar dock inte de hushålls- nära tjänsterna eftersom de inte kan erbjuda konkurrenskraftiga löner. De senaste åren har det som bekant pågått en intensiv debatt om fördelar och nackdelar med att förändra skattereglerna för att göra hushållsnära tjänster mer attraktiva.

De nackdelar som framförts är att man genom ”subventioner” skulle locka över arbetskraft till en sektor med låg produktivitet.

46

SOU 2004:119

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

Fördelarna är att effektiviteten i ekonomin som helhet ökar, att en större del av arbetet genomförs på ett effektivt sätt och att de som köper hushållsnära tjänster ges möjlighet att yrkesarbeta fler timmar alternativt bevilja sig mer fritid.

Ett exempel på hur företag strategiskt arbetar för att stärka sin lönsamhet genom ökat tjänsteinnehåll är den s.k. funktionsförsälj- ningen. Det är en idé som bygger på att de, genom att sälja funktioner, ökar kundvärdet och sin konkurrenskraft samtidigt som möjlig- heten till miljöanpassad produktion och konsumtion ökar. (Berggren & Björkman, 2002). Ur ett affärsmässigt perspektiv innebär funktions- försäljning att företaget ”rör sig framåt i kedjan”, dvs. satsar på att öka värdet för kunden utan att nödvändigtvis behöva investera i ny hårdvara, infrastruktur eller kapitalvaror. Det hela bygger på ett plattformstänkande där uppdateringar kan ske av olika komponenter för att öka prestanda och nytta. Funktionsförsäljningen är ännu i ett tidigt utvecklingsskede. Det återstår mycket utvecklingsarbete för att denna typ av försäljning skall kunna konkurrera ut traditionell försäljning av produkter och därigenom signifikant påverka resurs- användning och energikonsumtion.

2.4.3Slutsatser

En expansion av tjänstesektorn i vid bemärkelse tycks inte utgöra något hot mot tillväxten. Produktivitetsutvecklingen inom denna sektor har tvärtom lika stor potential som inom andra sektorer.

För en mera hållbar tillväxt är expansionen av tjänstesektorn en strategiskt viktig utveckling, i kombination med en radikal produk- tivitetsförändring. Bägge är beroende av ny teknik. Ännu saknas dock effektiva och starka, nationella och internationella incitament för att i större omfattning kunna styra om produktionen så att den sker på ett samhällsekonomiskt effektivt och resurssnålt sätt.

2.5Resiliens – den yttersta biologiska grunden för hållbar utveckling

Ekologisk resiliens är förmågan hos ett ekosystem att möta för- ändring och störningar – t.ex. stormar, bränder, temperaturökning och föroreningar – utan att övergå till ett annat tillstånd. På liknande sätt beskriver social resiliens samhällets kapacitet att hantera

47

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

SOU 2004:119

förändring och störningar, som naturkatastrofer eller politiska och ekonomiska händelser. Sociala och ekologiska system är dynamiska och sammanflätade; de påverkar varandra och är ömsesidigt beroende. Socialekologisk resiliens handlar om förmågan att bygga en samhällsutveckling som motverkar sårbarhet genom att förvalta istället för att förbruka den biosfär människan är fundamentalt beroende av.

Resiliensperspektivet är ett ramverk för att underlätta vägen mot hållbar utveckling i en värld som ständigt förändras. Det betonar vikten av att upprätthålla ekosystemens långsiktiga förmåga att generera varor och tjänster som människan är fundamentalt beroende av för sin välfärd. Genom att investera i ekosystemens för- måga att ”buffra” (dämpa effekten av) förändringar och vidareutvecklas, kan vi öka möjligheterna för en positiv samhällsutvecklingen utan att begränsa valfriheten för framtiden. Minskad resiliens leder till ökad sårbarhet och mindre flexibilitet att bemästra omvärlds- förändringar.

Människans välbefinnande och samhällets utveckling är i grunden beroende av ekosystemens förmåga att generera varor och tjänster. Paradoxalt nog behöver vi i dagens högteknologiska och urbaniserade samhällen betydligt fler stödfunktioner från naturen än i gamla tiders bondesamhälle. Människor som bor i städer som t.ex. Stockholm kräver ”arbetande natur” över en yta natur som är ca tusen gånger större än själva staden de bor i – för sin konsumtion av bland annat mat från jordbrukslandskapet och haven, timmer från skogarna, vatten- och luftrening från våtmarkslandskap, skogar och sjöar. Nya forskningsresultat visar emellertid att många ekosystem har förlorat sin resiliens.

Tidigare såg man på naturen som ett system i jämvikt och trodde att den återvände till sitt ursprungsläge om vi upphörde med vår påverkan. Nu vet forskarna att ekosystemen kan befinna sig i olika jämviktslägen och att samhället kan drabbas av oåterkalleliga och kostsamma förändringar när tröskelvärden passeras. Detta samtidigt som centrala naturresurser och ekosystemtjänster kan gå förlorade. Man vet också att sannolikheten att gå från ett önskvärt tillstånd till ett oönskat har ökat, under det senaste århundradet i allt snabbare takt till följd av mänskliga aktiviteter.

48

SOU 2004:119

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

Ekosystemen är basen för samhälle och ekonomi

Minskad resiliens i ekosystemen kan drabba mänskliga samhällen med kostsamma effekter såsom översvämningar, jorderosion, miss- växt och minskade fiskfångster. En lång rad undersökningar tyder på att det är ekonomiskt fördelaktigt att investera i ekosystemens resiliens, så att deras kapacitet att producera varor och tjänster upprätthålls. Enligt en forskningsstudie som kom år 2002 skulle ett världsomfattande system av naturreservat kosta 45 miljarder dollar, medan en exploatering av samma områden skulle innebära en nettoförlust i form av uteblivna ekosystemtjänster på mellan 4 400 och 5 200 miljarder dollar.

Det är exempelvis ofta mer kostnadseffektivt att skydda skogs- ekosystem som ligger i anslutning till stora städer än att bygga fler reningsverk. En tredjedel av världens 105 största städer är beroende av skyddade skogar för att få rent dricksvatten. Skogen filtrerar bort föroreningar och minskar risken för jordskred och erosion. På detta sätt minskar kostnaden för den dyra kemiska och mekaniska reningen. I New York investerade man därför nästan en och en halv miljard dollar för att skydda och restaurera de ekosystem som renar stadens dricksvatten. Att bygga ännu ett reningsverk skulle ha kostat fem, sex gånger mer, och då är ändå inte den årliga drifts- kostnaden på omkring 300 miljoner dollar inkluderad. Ekosystem- tjänster kan också minska behovet av avloppsrening. Naturliga och restaurerade våtmarker i Östersjöregionen minskar de kväveutsläpp som härrör från människan med 10–20 procent och därmed övergödningen av Östersjön.

Resiliensförluster kan leda till plötslig ekologisk kollaps

Allt fler studier visar att ekosystem sällan reagerar gradvis på miljöförändringar. I många fall har människans aktiviteter successivt urholkat resiliensen och gjort ekosystem sårbara för naturliga händelser, som bränder och stormar, vilka tidigare var en viktig del av utvecklingen av livskraftiga system. Ett ekosystem med låg resiliens kan tyckas vara opåverkat och fortsätta att generera resurser och tjänster, ända tills en störning driver systemet över tröskeln. Då kan en klar sjö plötsligt övergå till ett grumligt tillstånd med bottendöd, gräsmarker förvandlas till buskiga öken- landskap och korallrev bli övervuxna av alger. Sådana ekosystem-

49

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

SOU 2004:119

skiften kan vara oåterkalleliga och hårt drabba de näringar och samhällen, som är beroende av de resurser och ekosystemtjänster som gått förlorade. Dessvärre kan även oönskade ekosystemtillstånd vara resilienta. Den övergödda Östersjön med algblomningar och kollapsade fiskbestånd är ett exempel.

Det är alltid bättre att försöka förebygga än att bota; billigare för samhället att värna om ekosystemtjänster än att försöka ersätta dem med teknik eller att restaurera förstörda ekosystem efter att de skadats. I många fall är det senare alltför kostsamt eller rent av omöjligt.

Biologisk mångfald som försäkring

Världens stats- och regeringschefer har förbundit sig att avsevärt minska förlusten av biologisk mångfald till år 2010. Men det betyder inte att biologisk mångfald ska bevaras i avlägsna reservat eller på museer. Biologisk mångfald är avgörande för ekosystemens resiliens genom att sprida risker, utgöra en ”försäkring” och ge fler möjligheter till omorganisation och återuppbyggnad efter en störning. Mångfald säkerställer på så sätt flödet av varor och tjänster från ekosystemen till det mänskliga samhället. Nya forskningsrön visar att ekosystem är särskilt resilienta om det finns många arter som utför samma funktion – t.ex. fotosyntes eller nedbrytning – och när dessa arter svarar olika på förändringar och störningar som ekosystemet utsätts för. Det centrala för resiliensen är inte antalet arter i sig, utan att det finns en riskspridning bland de arter som utför viktiga funktioner. Det är ungefär som i en stad. Om befolkningen skulle minska med tio procent skulle staden säkert fortsätta att fungera ungefär som förut. Men om denna minskning medför att staden förlorar alla sina renhållningsarbetare, poliser, läkare eller brandmän skulle den påverkas i grunden eller kanske till och med kollapsa.

Social resiliens – mångfald, kunskap, samverkan och flexibilitet

På liknande sätt är mångfald i den beslutsfattande strukturen en nyckelfaktor för den sociala resiliensen. Det är en av grundtankarna i det som forskarna kallar för adaptiv samförvaltning (adaptive co- management). Förvaltningen av ekosystem bör enligt denna

50

SOU 2004:119

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

strategi fördelas över flera enheter på olika nivåer, från nationella till lokala beslutsfattande organ. Då kan man i samverkan pröva regler och strategier på olika administrativ nivå och med olika tids- perspektiv.

Den typen av adaptiv hantering och flexibla institutioner kräver en fortlöpande utvärdering av olika skötselåtgärder i en gemensam lärandeprocess där forskare, tjänstemän och lokala resursanvändare samarbetar. Nyckeln till att uppnå resiliens ligger i kunskap om och förståelse av ekosystemens dynamik och kopplingen till vad som sker i samhällssystemet. Det är bl.a. viktigt att förstå följande:

Vad pågår i ekosystemen (dynamik, interaktioner, processer och funktioner).

Hur sker skötsel och förvaltning (kunskap om naturen och dess dynamik, lärandeprocesser).

Hur möjliggörs den (individer, föreningar, organisationer, myndigheter; normer, regler, rättsystem; lokalt, nationellt, internationellt).

Hur hanteras osäkerhet och förändring för fortsatt utveckling (incitament, restriktioner, flexibilitet, förhållningssätt till omvärlden).

Eftersom naturen är dynamisk och ständigt förändras, måste ekologisk kunskap och förståelse kontinuerligt byggas upp och vårdas för att bibehålla och utveckla resiliensen. Det är en enorm utmaning i en värld där ”analfabetismen” om människans roll i biosfären tycks vara omfattande och där avstånden mellan produktion och konsumtion i många fall är globala.

Många forskare talar om en ’shifting baseline’, dvs. att varje ny mänsklig generation startar med en försämrad resiliens i den resursbas som de lever av, men är omedveten om att en kapacitets- försämring har skett. Utfiskningen av kusthaven är ett exempel, sårbara områden i tredje världen och ignoransen hos konsumenter om produktval och ekosystemskiften långt utanför det egna landets gränser är ett annat. Förlust av resiliens leder till sårbarhet, och när trösklar passeras kan resultatet bli långvariga konflikter och flyktingströmmar. Ofta fokuserar man på hur mycket som kan produceras inom t.ex. jordbruket eller vattenbruket. Mer sällan diskuteras hur man långsiktigt säkerställer produktionskapaciteten, och undviker att kontinuerligt urholka den.

51

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

SOU 2004:119

Hållbara produktions- och konsumtionsmönster förutsätter att resiliensen vårdas och aktivt förvaltas.

2.6Forskning om konsumtion

För att förstå hur konsumtionen av varor och tjänster blir ekonomiskt, socialt och ekologiskt mer hållbar fordras mera forskning om konsumtion utifrån ett konsumentperspektiv. Det är viktigt att begripa hur konsumenter lever och samverkar, både som individer och i grupp, och hur de uppfattar sin konsumtion i relation till hållbarhetsidealet.

Konsumtion är mångfacetterat och komplext, och ett fler- dimensionellt perspektiv bidrar till att öka förståelsen. Olika discipliner, perspektiv, teorier och metoder kan ge olika inblickar och insikter om människors konsumtionsmönster och hur man väljer eller inte väljer att förhålla sig till hållbarhet. Ett konsument- perspektiv fordrar också en kontextuell förståelse, med andra ord att man tar hänsyn till både strukturella, kulturella, individuella, fysiska och sociala aspekter. Dessa olika aspekter bör inte ses som isolerade enheter, inte heller som att någon är överordnad de andra, utan som interagerande. Tvärvetenskapliga forskningsprojekt, där t.ex. ekonomer, etnologer, medicinare, jurister, psykologer och sociologer studerar ett specifikt fenomen ur olika perspektiv från mikro- till makronivå, kan ge ett flertal teoretiska och metodiska infallsvinklar på en problematik, och därmed bidra till värdefull kunskap.

För att förstå konsumenters beteende räcker det inte att enbart förstå deras motivation. Konsumenters förmåga och möjligheter behöver man också ta hänsyn till. Ölander och Thögersen (1995) har utarbetat en modell som visar detta. Konsumenters förmåga inbegriper t.ex. kunskap och vanor. En konsument kan ha en positiv attityd till att agera hållbart, men sakna kunskap eller ha specifika vanor som motverkar detta. Möjligheter inbegriper t.ex. praktiska och sociala förhållanden och den situation som konsumenten kan befinna sig i. Även om konsumenten har en positiv attityd till att agera hållbart, t.ex. genom att återvinna glas, så kanske det motverkas av att det saknas sopstationer i närheten av bostaden.

52

SOU 2004:119

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

Pris och kvalitet

Det behövs ytterligare metoder för att förstå vad konsumtion är. Statistik kan ge information om bruk och tillgänglighet, men inte säga något om hur mycket något används, av vem och i vilket sammanhang. Likaså kan statistik ge information om attityder. Men för att förstå de bakomliggande faktorerna krävs metoder som ger djupare och mer mångsidig information. När det t.ex. gäller frågan om varför vissa konsumenter är negativa till miljövänliga produkter, kan högt pris vara en förklaring. Men det kan även finnas andra t.ex. att man upplever att ekologiskt odlad mat saknar trovärdighet.

Även om priset är ett viktigt incitament framför allt när det gäller mat, handlar det inte bara om detta. Många är t.ex. noga med kvalitet, vilket i sin tur kan definieras på olika sätt, som t.ex. närodlat, fräscht utseende eller ett visst varumärke. Andra är beredda att betala mer för en vara som man vet är miljövänligt eller rättvist producerad. Oavsett vilka önskemål och ideal man har, handlar det också om tillgänglighet. Finns de produkter jag helst vill köpa i min vanliga butik? Är förpackningsstorleken rimlig? En flerbarnsfamilj köper t.ex. knappast KRAV-glass om den bara finns i halvlitersförpackningar.

Ur ett hållbarhetsperspektiv är tillgänglighet en viktig faktor att ta hänsyn till. Det handlar också om att skapa möjligheter för alla människor i samhället, inklusive funktionshindrade och äldre, att i så stor utsträckning som möjligt förbli oberoende av extern hjälp. Vilket ju i sin tur kräver att den fysiska miljön liksom produkter, tjänster, informationssystem osv. utformas för att stödja detta. Boendet och närmiljön är här två viktiga exempel. Om bostäder utformas med hänsyn till att människors förmåga – både den fysiska och kognitiva – förändras över tid, innebär det att de inte bara kan bo kvar längre hemma, utan också, trots begränsningar, vara aktiva i sin bostad med bibehållen livskvalitet. Det är omgivningen som gör människor ”handikappade”, och om man inte kan fungera i sitt vardagliga liv utan hjälp eller träffa andra människor i den utsträckningen man vill, så får man en lägre livskvalitet. Det innefattar också möjligheten för alla att konsumera hållbart.

Begreppen universaldesign och design för alla innebär att produkter, tjänster och miljöer skall formges så att de blir användbara för så många människor som möjligt, utan att behöva specialanpassas

53

Hållbar konsumtion – utredningens definitioner

SOU 2004:119

eller justeras i efterhand. Om producenterna alltid först tänkte sig in i vilka användarna är, och inkluderade en mer varierad målbild, skulle fler människor få tillgång till alternativ på marknaden som inte funnits tidigare. Och även om det kan bli dyrare initialt blir det ändå billigare än efterhandsjusteringarna, vilka alltid visat sig kosta betydligt mer. Resursförbrukningen blir också mindre om man gör ”rätt” från början och över tid eftersom produkterna och miljöerna kan användas längre. Samhälleliga kostnadsbesparingar kan dess- utom skapas genom minskat behov av extern hjälp såsom hemtjänst för en större andel individer.

Avslutningsvis är det också av intresse att studera vilken syn olika aktörer, t.ex. myndigheter, företag och organisationer har på konsumenter. Ser man konsumenter som kompetenta eller inkompetenta? Tycker man att konsumenter ska fostras eller ser man dem som resurser? Människor bär på mycket erfarenheter och vardagskunskaper, en delvis outnyttjad tillgång. Att både forskare och myndigheter ser konsumenter som resurser är nödvändigt för att få relevant kunskap om hur förändringar kan nås. Ett sätt kan vara att undersöka på vilka sätt konsumenter redan nu agerar miljövänligt i sin konsumtion. Det ger oss inte bara kunskaper om vilka möjligheter som finns, utan kan också leda till att människor i högre grad reflekterar över sin egen konsumtion.

54

3Hållbar konsumtion – samhällets tre målområden

Utformningen av politiken för en hållbar konsumtion skall enligt regeringens direktiv vila på de riktlinjer som antagits inom ramen för konsument-, folkhälso- och miljömålspolitiken. Dessa presenteras därför här i en kortfattad översikt.

3.1Konsumentpolitiken

Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001–2005 (regeringens prop 200/01:35) har varit vägledande för statsmakternas konsumentpolitik de senaste åren. Fem mål har stått i fokus, med ambitionen att stärka konsumenternas ställning och inflytande på marknaden och främja kunskaper, säkerhet och hushållens ekonomi. Det särskilda miljömålet lyder så här: ”Sådana konsumtions- och produktions- mönster skall utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.”

I en skrivelse, 2002/03:31 utvecklar och fördjupar regeringen miljömålet genom att ange tre nya delmål som alla har karaktären av effektmål, dvs. anger den påverkan som skall uppnås:

Det skall vara prisvärt och enkelt att agera på ett för miljön positivt sätt

Det skall finnas många konkreta exempel på positiva miljö- effekter av ett ändrat beteende

Miljömärkningen och den etiska märkningen skall ha en stor spridning

55

Hållbar konsumtion – samhällets tre målområden

SOU 2004:119

3.2Folkhälsopolitiken

En viktig del av den sociala dimensionen i ett hållbart Sverige är människors hälsa. Det övergripande målet för folkhälsoarbetet är att skapa förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. För att nå dit krävs kunskaper om hur man genom organiserade och systematiska insatser i samhället förebygger sjukdom och främjar hälsa. Folkhälsoarbete bedrivs på samhällsnivå snarare än på grupp- och individnivå.

Ytterst handlar folkhälsa om i vilket samhälle vi vill leva. Det finns ett nära samband mellan demokrati, delaktighet, jämlikhet och social trygghet å den ena sidan och en bra folkhälsa å den andra.

Istället för att utgå från sjukdomar pekar folkhälsopolitiken på de faktorer i samhället som påverkar hälsan. Det handlar om elva målområden som berör livsvillkor, miljöer, produkter och levnads- vanor:

1.Delaktighet och inflytande i samhället

2.Ekonomisk och social trygghet

3.Trygga och goda uppväxtvillkor

4.Ökad hälsa i arbetslivet

5.Sunda och säkra miljöer och produkter

6.En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård

7.Gott skydd mot smittspridning

8.Trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa

9.Ökad fysisk aktivitet

10.Goda matvanor och säkra livsmedel

11.Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande.

3.3Miljöpolitiken

Som redskap för den ekologiska dimensionen i ett hållbart Sverige har riksdagen antagit femton nationella miljökvalitetsmål (ett sextonde, om biologisk mångfald, presenteras inom kort). Målen har vuxit fram ur ett samarbete mellan förtroendevalda, myndig- heter, näringsliv och miljöorganisationer. De är en kompass för allt miljöarbete, på alla nivåer, i Sverige och i vårt arbete i EU och internationellt. På en generations sikt, kring 2025, skall vi ha löst

56

SOU 2004:119 Hållbar konsumtion – samhällets tre målområden

många av problemen och hunnit en god bit på vägen mot det hållbara samhället.

De femton miljökvalitetsmålen utgår från tanken att en ekologiskt hållbar samhällsutveckling skall

främja människors hälsa, värna biologisk mångfald och andra naturvärden,

ta tillvara de kulturhistoriska värdena,

bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga,

trygga en god hushållning med naturresurserna.

Målen är:

1.Begränsad klimatpåverkan

2.Frisk luft

3.Bara naturlig försurning

4.Skyddande ozonskikt

5.Ingen övergödning

6.Levande sjöar och vattendrag

7.Hav i balans, levande kust och skärgård

8.Myllrande våtmarker

9.Storslagen fjällmiljö

10.Giftfri miljö

11.Säker strålmiljö

12.Grundvatten av god kvalitet

13.Levande skogar

14.Ett rikt odlingslandskap

15.God bebyggd miljö

För att kunna omsättas i praktiken måste varje område göras konkret. Riksdagen har därför beslutat om ett antal delmål som mer i detalj anger vilka egenskaper en viss naturtyp bör ha, vilka enskilda föroreningar eller andra problem som behöver åtgärdas och vilka riktlinjer som ska gälla för sådana åtgärder.

Sektorsmål utformas av de myndigheter, organisationer och företag som verkar inom ett visst samhällsområde, som till exempel transporter, jordbruk eller industri. Länsstyrelserna kan därtill fastställa regionala mål, medan kommunerna kan besluta om lokala mål. På det sättet får myndigheter, företag och enskilda större möjligheter till aktiva insatser för att nå de femton miljökvalitetsmålen. Ansvaret för miljöarbetet flyttas ut i samhället och vardagslivet.

57

4Hushållen och miljön – en resa i statistiken

4.1Vårt leverne påverkar miljön

Vi är helt beroende av de ekologiska systemen för vår överlevnad – och påverkar dem tillbaka, positivt eller negativt genom vår livs- föring. Miljöpåverkan kan vara av många olika slag och är i hög grad knuten till vår konsumtion av mat, energi och olika varor och tjänster. Det sker genom utsläpp av t.ex. klimatpåverkande ämnen, men också genom att vi använder oss av resurser på land och i haven, här hemma och i andra delar av världen.

Den totala bilden är givetvis mycket komplex. För att ge en någorlunda snabb och tydlig bild av hur hushållskonsumtionens miljöpåverkan kan hänga samman med sociala och ekonomiska villkor har jag därför valt ut en enda, men viktig, faktor (parameter)

– utsläppen av klimatpåverkande koldioxid.

Dessa koldioxidutsläpp relateras i allt väsentligt till konsumtionen av varor och tjänster, på tre olika sätt:

Direkt, genom användning av bränsle till egna transportmedel eller till att värma bostaden

Indirekt inhemskt, genom bränsleanvändning som uppstår när svenska producenter tillverkar/utför de varor/tjänster som köps

Indirekt i andra länder, genom import av varor och tjänster som dels används som insatsvaror av svenska producenter och dels går direkt till konsumtion.

Beräkningarna har utförts av ekonomen Anders Wadeskog, Statistiska Centralbyrån (SCB) med hjälp av data från National- och Miljö- räkenskaperna vid SCB. Nationalräkenskaperna är ett bokförings- och analyssystem som bl.a. sammanställer data för hur tillförsel av varor och tjänster under ett år fördelar sig på olika inhemska producenter och användare. Miljöräkenskaperna kompletterar detta genom att

59

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

SOU 2004:119

sammanställa och analysera den specifika energianvändningen och miljöpåverkan från dessa ekonomiska aktiviteter.

Utsläppen från den privata konsumtionen beräknas i Miljöräken- skaperna som direkt utsläpp, dvs. sådana som härrör från användning av bränslen för egna transporter och uppvärmning. De indirekta effekterna beräknas med hjälp av Input-Output analys (IOA).

De tidsseriedata som används avser perioden 1993–1999.

4.2De totala utsläppens fördelning

När man studerar den privata konsumtionens miljöpåverkan så betraktar man ekonomin från efterfrågesidan, i princip utifrån antagandet att det är efterfrågan som styr utbudet. Uppdelningen på direkta och indirekta utsläpp i Sverige respektive indirekta utsläpp i andra länder kan verka förvirrande om man är van vid vanlig energi- och utsläppsstatistik.

Här följer några diagram som illustrerar dels hur beräkningarna för den privata konsumtionen förhåller sig till de oftast förekom- mande redovisningarna, dels hur den privata konsumtionens miljö- påverkan relaterar sig till övriga delar av den slutliga användningen

– dvs. efterfrågan. Dessutom finns betalade CO2-skatter inlagda för att illustrera sambandet mellan utsläppen och betalning för utsläppen.

I figur 4:1 utgör den första stapeln (stapelparet) det som vanligtvis brukar räknas till utsläpp från konsumtionen – såväl den offentliga som den privata. Det är utsläpp från uppvärmning av bostäder/lokaler samt från drivmedel till fordon/redskap, samt de CO2-skatter som konsumenterna får betala för denna användning.

Nästa stapel (-par) är det som framför allt undersöks och följs, dvs. utsläppen från den svenska produktionen samt de CO2-skatter som detta för med sig för svenska producenter. Utsläppen i pro- duktionen kan särredovisas per sektor – energi, transport tillverk- ning etc. – eller per bransch. Utsläppen i den svenska produktionen är knappt tre gånger större än utsläppen i konsumtionen. Samtidigt kan man konstatera att betalning av CO2-skatterna är i stort sett likvärdig med den som privata konsumenter och den offentliga konsumtionen står för, vilket i princip betyder att kopplingen mellan den direkta användning av energi och kostnaderna för CO2- utsläppen från denna energianvändning inte är helt tydlig.

60

SOU 2004:119

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

Den tredje stapeln visar beräknade utsläpp i andra länder till följd av allt det vi importerar som insatser i svensk produktion eller direkt till svensk konsumtion. Dessa utsläpp är drygt två tredje- delar av utsläppen i den inhemska produktionen.

Figur 4:1. Utsläpp av CO2 samt CO2-skatt 2000

 

 

45000

 

 

40000

 

 

35000

 

skatt)

30000

 

25000

 

(MKr för

CO2

20000

Skatt

KTon

15000

 

 

 

 

10000

 

 

5000

 

 

0

 

Direkta - konsumtion

Indirekta - inhemsk

Indirekta - produktion i

 

produktion

andra länder

 

Källa/Aktör

 

Figur 4:2 visar samma utsläpp, men nu fördelade på de kompon- enter i svensk slutlig användning som ger upphov till dessa utsläpp

– via inköpen/användningen.

Vad gäller de direkta utsläppen i konsumtionen så står den privata konsumtionen för den överväldigande delen. Det är intres- sant att notera att denna fördelning ändras när man istället tittar på de inhemska indirekta (dvs. i svensk produktion) och utsläppen i andra länder.

Exportern står för lejonparten av utsläppen i svensk produktion och i utsläppen i andra länder. Andelen för investeringar inbegriper såväl bruttoinvesteringar som lagerförändringar och justerings- poster vilket innebär att den inte skall tas på för stort allvar i denna form.

61

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

SOU 2004:119

Figur 4:2. Fördelning av utsläpp av CO2 2000 på slutlig användning

45000

 

 

40000

 

 

35000

 

 

30000

 

 

 

 

Invest

25000

 

Export

KTon

 

 

Off kons

20000

 

 

Priv kons

 

 

15000

 

 

10000

 

 

5000

 

 

0

 

 

Direkta

Inhemsk indirek

Indir andra länder

 

Typ av CO2-utsläpp

 

I figur 4:3 redovisas samma siffror, men nu efter typ av utsläpp, dvs. sammansättningen av utsläppen i termer av direkt eller indirekt respektive i Sverige eller i andra länder.

Här kan man konstatera att de samlade utsläppen för den privata konsumtionen nu utgör cirka 4/5 av utsläppen från exporten och att den offentliga konsumtionen och övrig slutlig användning (bl.a investeringar) står för en mycket liten del av de totala utsläppen.

62

SOU 2004:119

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

Figur 4:3. Fördelning av utsläpp av CO2 2000 på utsläppstyp

45000

 

 

 

40000

 

 

 

35000

 

 

 

30000

 

 

 

25000

 

 

 

KTon

 

 

 

20000

 

 

 

15000

 

 

 

10000

 

 

 

5000

 

 

 

0

 

 

 

Priv kons

Off kons

Export

Invest

Komponent i slutlig användning

Indir andra länder

Inhemsk indirek

Direkta

Så några diagram om fördelning mellan hushåll, där det relateras per konsumtionsenhet. Figur 4:4 är på hushållstyp, där hushålls- storleken hålls konstant. Ensamma män och sambos utan barn tillhör de större energiförbrukarna.

63

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

SOU 2004:119

Figur 4:4. Emissioner CO2 per KE 2000

2,5

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

 

Ton

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Livsmedel

Boende

Boenergi

Egen transp

Lok transp

Övr transp

Övrigt

 

 

 

Utgiftskategori

 

 

 

Ensamst kvinna

Ensamst man

Ensamst kvinna med barn

Ensamst man med barn

Sambo

Sambo med barn

Övriga

Figur 4:5 är på disponibel inkomstdecil, där hushållsstorleken hålls konstant. Här kan man också ana ett samband mellan inkomst respektive ”varmt hemma” och mycket tid i bilen. Utsläpp från livsmedelsförbrukning verkar inte variera särskilt mycket med inkomsten och boendet ser ut att variera negativt med inkomsten.

64

SOU 2004:119

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

Figur 4:5. Emissioner CO2 per konsumtionsenhet 2000

2,5

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

D1

 

 

 

 

 

 

 

D2

 

 

 

 

 

 

 

D3

1,5

 

 

 

 

 

 

D4

Ton

 

 

 

 

 

 

D5

 

 

 

 

 

 

D6

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

D7

 

 

 

 

 

 

 

D8

 

 

 

 

 

 

 

D9

0,5

 

 

 

 

 

 

D10

0

 

 

 

 

 

 

 

 

Livsmedel

Boende

Boenergi

Egen transp

Lok transp

Övr transp

Övrigt

 

 

 

 

Utgiftskategori

 

 

 

4.3

Utsläppens utveckling

 

 

 

Utsläppen från privat konsumtion kan redovisas som direkta eller indirekta (inhemska eller i andra länder).

De direkta beräknas på grundval av den bränsleanvändning som hänförs till den privata konsumtionen. Bränsleanvändningen för uppvärmning modellberäknas för lägenheter och direktberäknas för småhus. Bensin och dieselanvändningen för egentransporter för- delas mellan producerande branscher och privat och offentlig konsumtion med hjälp av bilregister och körsträckor.

De indirekta utsläppen beräknas med hjälp av IOA vilket här innebär att utsläppen i produktionen från de olika producerande branscherna läggs över på de varor och tjänster de producerar och därmed på de olika komponenterna i slutlig användning. Det inne- bär att hushållens konsumtion av t.ex. kött får med sig alla de utsläpp som skett i jordbruket, livsmedelsindustrin, energibranschen, distribution, lager etc. på vägen fram till den slutliga konsumenten. Det är en form av livscykelanalys där alla utsläpp som uppstått från vaggan till butikskassan tillskrivs produkten i sig.

65

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

SOU 2004:119

 

I figur 4:6 visas de direkta utsläppen av CO2 från privat konsumtion

 

1993–1999. Utsläppen från bränsleanvändning för hushållens egna

 

transporter är större än utsläppen från bränsleanvändning för

 

uppvärmning av bostaden. Tillsammans står de för drygt 15 Miljoner

 

Ton CO2 över åren, med en topp år 1996 som var ett kallt och

 

torrt år.

 

 

 

 

 

 

 

Figur 4:6. Direkta utsläpp CO2 1993–1999

 

 

 

18000

 

 

 

 

 

 

 

16000

 

 

 

 

 

 

 

14000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övrigt

 

12000

 

 

 

 

 

Övriga resor

 

 

 

 

 

 

 

Lok Resor

CO2

10000

 

 

 

 

 

Egna fordon

 

 

 

 

 

 

Bostadsenergi

KTon

 

 

 

 

 

 

8000

 

 

 

 

 

Bostad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6000

 

 

 

 

 

Sötsaker/Läsk

 

 

 

 

 

 

Livsmedel

 

 

 

 

 

 

 

 

4000

 

 

 

 

 

 

 

2000

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

 

 

 

 

År

 

 

 

Figur 4:7 visar de indirekta inhemska utsläppen av CO2 för samma period. Man kan konstatera att dessa ligger något under de direkta i omfattning och att utsläppen från bostadsenergi utgör en stor andel även här, vilket inte gäller för egentransporterna. Vad gäller bostadsenergin så är det utsläppen av el/fjärrvärme som kommer in i de indirekta utsläppen. Detta gör att det kalla och torra året 1996 är än mer markerat i de indirekta utsläppen.

Tillsammans utgör de direkta och indirekta inhemska utsläppen de utsläpp som svenska konsumenter förorsakar i Sverige genom egen användning samt via producenterna av de varor och tjänster som köps.

66

SOU 2004:119

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

Fördelningen mellan de direkta och indirekta utsläppen ligger runt 50/50, med en viss övervikt för de direkta. Samtidigt utgörs en stor del av de indirekta av utsläpp från fjärrvärmeproduktion. Man skulle kanske kunna argumentera för att detta skulle föras direkt på hushållens uppvärmning i diagrammet ovan.

Figur 4:7. Indirekta inhemska utsläpp CO2 1993–1999

18000

16000

14000

12000

10000

KTon

8000

6000

4000

2000

0

1993

1994

1995

1996

1997

1998

År

 

 

Övrigt

Övriga resor

Lok Resor

Egna fordon

Bostadsenergi

Bostad

Sötsaker/Läsk

Livsmedel

1999

Den sista delen av de beräknade utsläppen utgörs av de indirekta utsläpp som svenska konsumenter förorsakar i samband med tillverkningen av produkter i andra länder, se figur 4:8

67

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

SOU 2004:119

Figur 4:8. Indirekta utsläpp CO2 andra länder 1993–1999

18000

 

 

 

 

 

 

16000

 

 

 

 

 

 

14000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övrigt

12000

 

 

 

 

 

Övriga resor

 

 

 

 

 

 

10000

 

 

 

 

 

Lok Resor

 

 

 

 

 

Egna fordon

KTon

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bostadsenergi

8000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bostad

 

 

 

 

 

 

6000

 

 

 

 

 

Sötsaker/Läsk

 

 

 

 

 

Livsmedel

 

 

 

 

 

 

4000

 

 

 

 

 

 

2000

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

 

 

 

År

 

 

 

Dessa utsläpp går via importen av produkter till svensk produktion (som går till privat konsumtion) och konsumtion av importerade produkter.

Lägger man samman de tre så ser det ut som i figur 4:9, där utsläppen summerats över alla utgiftstyper. Man kan notera att den svaga ökningen från början till slutet på perioden framför allt hänger samman med en ökande importandel och därmed beräknade utsläpp i andra länder. De indirekta inhemska utsläppen har minskat något, medan de importrelaterade utsläppen har ökat.

Det är viktigt att hålla ordning på de olika typerna av utsläpp som är kopplade till privat konsumtion. I statistiken redovisas nästan enbart de direkta utsläppen – och framför allt de som hör till uppvärmning. Även om de direkta utsläppen (särskilt om man för över de indirekta som hör till fjärrvärme) dominerar utsläppen av CO2 från privat konsumtion så är ofta övriga delar väl så viktiga att uppmärksamma. Inte minst för att bränsleinnehållet ofta ligger flera led tillbaka i en förädlingsvärdeprocess, och inte sällan i andra länder.

68

SOU 2004:119

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

Utsläppen från privat konsumtion skiftar mellan åren. Tidigare har det kalla och torra året 1996 synts i diagrammen. Detta påverkade framför allt utsläppen från uppvärmning – såväl volym som produktionssätt – vilket återigen visar dess betydelse för den totala miljöbelastningen.

Figur 4:9. Utsläpp CO2 från privat konsumtion 1993–1999

 

50000

 

 

 

 

 

 

 

45000

 

 

 

 

 

 

 

40000

 

 

 

 

 

 

 

35000

 

 

 

 

 

 

 

30000

 

 

 

 

 

 

KTon

25000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20000

 

 

 

 

 

 

 

15000

 

 

 

 

 

 

 

10000

 

 

 

 

 

 

 

5000

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

 

 

 

 

År

 

 

 

Indirekta andra länder

Indirekta inhemska Direkta

I figur 4:10, visas de procentuella förändringarna mellan åren, uttryckta i de olika utgiftstyperna. Återigen framgår uppvärm- ningens betydelse för större förändringar – såväl upp- som ned- gångar.

69

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

SOU 2004:119

 

Figur 4:10. Årlig förändring utsläpp CO2 från privat konsumtion

 

1993–1999

 

 

 

 

 

 

 

15%

 

 

 

 

 

Övrigt

 

 

 

 

 

 

Övriga resor

 

 

 

 

 

 

 

 

10%

 

 

 

 

 

Lok Resor

 

 

 

 

 

 

 

Förändring

5%

 

 

 

 

 

Egna fordon

0%

 

 

 

 

 

Bostadsenergi

-5%

 

 

 

 

 

Bostad

 

 

 

 

 

 

 

 

-10%

 

 

 

 

 

Sötsaker/Läsk

 

 

 

 

 

 

Livsmedel

 

-15%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Summa

 

1993

1994

1995

1996

1997

1998

 

1999

 

 

 

 

År

 

 

 

Man kan se att olika utgiftstyper bidrar till ökningar respektive minskningarna. 1998 bidrog t.ex. utsläppen från egna fordon till att hålla tillbaka utsläppsökningen som annars skulle blivit större. 1999 var det bostadsenergin som höll tillbaka en ökning som drevs på av egna transporter.

4.4Konsumtionens utveckling

Den privata konsumtionen är, i nationalräkenskapstermer, en av komponenterna i det som kallas slutlig användning. De övriga utgörs av offentlig konsumtion, export och investeringar.

I denna rapport har de varor och tjänster som ingår i den privata konsumtionen aggregerats (sammanförts) i 8 kategorier för att täcka in utredningens fokus. Fördelningen mellan de olika utgifts- kategorierna år 2000 framgår av tårtdiagrammet, figur 4:11. Utred- ningens huvudkategorier – livsmedel, transporter, boende – täcker alltså i princip hälften av den privata konsumtionen i räknat i kronor. I termer av utsläpp blir det dock betydligt mera.

70

SOU 2004:119

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

Figur 4:11 Fördelning mellan de olika utgiftskategorierna år 2000

Livsmedel

9%

Sötsaker/Läsk

2%

Bostad

Övrigt

23%

49%

 

Bostadsenergi

 

5%

Övriga resor

Egna fordon

2%

9%

 

Lok Resor

 

1%

Den privata konsumtionens utveckling under perioden 1993–1999 visas i figur 4:12. Totalt sett har konsumtionen ökat med ca 15 procent under perioden. Utgifterna för transportmedel/transporter/resor har ökat mest, medan den kategori som kallas övrigt (50 procent av konsumtionen enligt ovan) ökat mer än snittet. Utgifter för livs- medel och bostad har ökat mindre än snittet under perioden.

En av huvudfrågorna vad gäller miljöaspekterna i hållbar utveckling under senare år är huruvida konsumtion/produktion växer snabbare eller långsammare än själva utsläppen från denna produktion/konsum- tion. Om detta är fallet kallas det ”decoupling”, frikoppling (av miljö- påverkan från tillväxt.

71

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

SOU 2004:119

 

Figur 4:12. Privat konsumtion 1993–99

 

 

 

180

 

 

 

 

 

 

 

160

 

 

 

 

 

 

 

140

 

 

 

 

 

 

 

120

 

 

 

 

 

Livsmedel

 

 

 

 

 

 

Sötsaker/Läsk

(1993=100)

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

Bostad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bostadsenergi

 

 

 

 

 

 

 

Index

80

 

 

 

 

 

Egna fordon

 

 

 

 

 

Lok Resor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

Övriga resor

 

 

 

 

 

 

 

Övrigt

 

40

 

 

 

 

 

Summa

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

 

 

 

 

År

 

 

 

I figur 4:13 visas utvecklingen av de totala utsläppen av CO2 från privat konsumtion över perioden som en indexserie med 1993 som bas.

Här kan man återigen se uppvärmningspuckeln 1996 för bostads- energin. Utsläppen relaterade till lokala resor (spår, taxi och buss) ökar över den senare delen av perioden, men man måste komma ihåg att dessa utsläpp i volym knappt synts i tidigare diagram. De ökade utsläppen från övriga resor (flyg, båt, charter) är däremot av större omfattning och deras ökning är markant.

72

SOU 2004:119

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

Figur 4:13. Utsläpp CO2 från privat konsumtion 1993–1999

 

180

 

 

 

 

 

 

 

160

 

 

 

 

 

 

 

140

 

 

 

 

 

Livsmedel

 

 

 

 

 

 

 

(1993=100)

120

 

 

 

 

 

Sötsaker/Läsk

 

 

 

 

 

 

Egna fordon

 

 

 

 

 

 

 

Bostad

 

100

 

 

 

 

 

Bostadsenergi

Index

80

 

 

 

 

 

Lok Resor

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

Övriga resor

 

 

 

 

 

 

Övrigt

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

Summa

 

20

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

 

 

 

 

År

 

 

 

I figur 4:14 har indexserien över konsumtionen från ovan dragits från indexserien över utsläppen. Man kan tolka detta som ett sätt att illustrera en eventuell frikoppling av tillväxten i konsumtion från tillväxten i utsläpp. Om utsläppen följer konsumtionen skall observationerna ligga runt 0. En relativ frikoppling finns om observationerna ligger under 0, vilket de gör i huvudsak. För att det skall råda en absolut frikoppling skall utsläppen minska absolut sett medan konsumtionen växer eller är konstant. Det är tveksamt om man kan se några sådana tendenser i serierna.

73

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

SOU 2004:119

 

Figur 4.14. Utsläpp–Utgifter 1993–1999

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

Livsmedel

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

Sötsaker/Läsk

 

 

 

 

 

 

Bostad

index

 

 

 

 

 

 

-10

 

 

 

 

 

Bostadsenergi

 

 

 

 

 

 

Diff

 

 

 

 

 

Egna fordon

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-20

 

 

 

 

 

Lok Resor

 

 

 

 

 

 

Övriga resor

 

 

 

 

 

 

 

 

-30

 

 

 

 

 

Övrigt

 

 

 

 

 

 

Summa

 

 

 

 

 

 

 

 

-40

 

 

 

 

 

 

 

-50

 

 

 

 

 

 

 

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

 

 

 

 

År

 

 

 

Det sker således en viss frikoppling mellan konsumtion och utsläpp. Denna kan bero på olika saker. I figur 4:15 illustreras ett par faktorer.

De första staplarna visar de faktiska utsläppen 1993 och 1999 uppdelad på de olika utgiftstyperna.

Därefter följer ett par kontrafaktiska staplar. Den första (Ber1 1999) visar hur stora utsläppen hade varit om utsläppsintensite- terna (dvs. Ton utsläpp per MKr konsumtion) varit desamma som 1993 och utvecklingen i konsumtionen varit den faktiska såväl till sammansättning som till volym.

74

SOU 2004:119

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

Figur 4:15. Faktisk och beräknad utveckling 1993–1999

KTon CO2

50000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

45000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övrigt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

35000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övriga resor

30000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lok Resor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Egna fordon

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bostadsenergi

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bostad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

15000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sötsaker/Läsk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Livsmedel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fakt 1993

 

Fakt 1999

 

Ber1 1999

 

Ber2 1999

 

 

 

 

 

 

År/Beräkning

Detta skulle ha gett större utsläpp än de faktiska. Det kan tyda på att produktionen i sig blivit mindre miljöbelastande i sig och att sammansättningen på konsumtionen ändrats till mindre miljöbelastande produkter.

Den sista stapeln (Ber2 1999) behåller såväl utsläppsintensiteterna som sammansättningen på konsumtionen från 1993 och låter bara konsumtionen totalt växa enligt den faktiska tillväxten. Man kan konstatera att detta skulle gett en ännu högre utsläppsnivå. För- ändringar i konsumtionens sammansättning spelar således in.

Man kan gå ytterligare ett steg i att försöka bena ut vad det är som ger upphov till förändringar i utsläpp över tiden.

Figur 4:16 visar resultatet av en mer fullständig s.k. dekomponerings- analys. Här återfinns konsumtionens volym och sammansättning men nu kompletterat med ekonomins sammansättning (IO struktur) samt utsläppsintensiteter i produktionen. Analysen är gjord enbart på de indirekta inhemska utsläppen.

75

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

SOU 2004:119

Som framgår bidrog emissionsintensiteterna i produktionen kraftigt till uppgången 1996 (smutsigare värme och mer eldning). Tillväxten i konsumtionen i sig dra hela tiden uppåt, dvs. allt annat lika så ökar utsläppen. Under de senare perioderna hölls detta tillbaka av alla andra faktorer vilket ledde till den absoluta minsk- ningen i indirekta inhemska utsläpp från privat konsumtion.

Figur 4:16. Dekomponering av indirekta inhemska utsläpp av CO2 1993–99

 

25%

 

 

 

 

 

 

 

 

20%

 

 

 

 

 

 

 

 

15%

 

 

 

 

 

 

 

förändring

10%

 

 

 

 

 

 

 

5%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ackumulerad

0%

 

 

 

 

 

 

 

-5%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-10%

 

 

 

 

 

 

 

 

-15%

 

 

 

 

 

 

 

 

-20%

 

 

 

 

 

 

 

 

-25%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

 

 

 

 

 

År

 

 

 

 

4.5

Fördelningsaspekter

 

 

Struktur Konsumtion

Volym Konsumtion

IO struktur

Emissions intensitet Faktisk förändring

Resultaten hittills har hanterat svensk privat konsumtion som ett aggregat (summering) av alla svenska hushåll och konsumenter. Det finns naturligtvis skillnader i konsumtionsmönster mellan hushåll, beroende på inkomster, smak, hushållssammansättning etc.

Nationella fördelningsfrågor kring miljöproblem brukar sällan lyftas fram annat än när propåer om höjningar av t.ex. bränsle- skatten kommer på tal. Då framförs ofta synpunkter på energi- skatternas regressivitet, dvs. det faktum att energikostnaderna står för en större del av låginkomsttagarnas utgifter och att dessa grupper

76

SOU 2004:119

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

därför får relativt sett större kostnadsökningar till följd av skatte- höjningen.

Även om energiutgifterna, som konstaterats ovan, är helt centrala för utsläppen från den privata konsumtionen så är andra utgiftstyper viktiga för utsläppen i eller utanför Sverige. I följande diagram visas några smakprov på hur utsläppen från de olika utgiftstyperna kan skilja sig mellan olika hushållstyper baserat på utsläpp per hushåll, per konsumtionsenhet eller för klassen totalt.

I figur 4:17 visas utsläppen per hushåll som grupperats efter inkomstdecil. Man kan konstatera att utsläppen för Livsmedel och boende skiljer mellan låg- och höginkomsttagare men att dessa skillnader bleknar jämfört med skillnaderna i boenergi och egentransporter. Särskilt markant är skillnaden för egentransporter där det handlar om en faktor 15 eller så.

Utsläppen per hushåll döljer naturligtvis antalet personer som står för utsläppen. I diagrammet nedan är basen för jämförelsen konsumtionsenheter i stället för hushåll. En konsumtionsenhet är i princip en vuxen konsument. Barn blir ”delar av en konsumtions- enhet”. Ett ensamhushåll räknas som en dryg konsumtionsenhet eftersom man konsumerar vissa saker ensam som fler kan dela på i flerpersonshushåll.

Figur 4:17. Emissioner CO2 per Hushåll 2000

7

6

5

 

 

4

 

 

Ton

 

 

3

 

 

2

 

 

1

 

 

0

 

 

Livsmedel

Boende

Boenergi

Egen transp

Lok transp

Övr transp

Utgiftskategori

 

 

D1

D2

D3

D4

D5

D6

D7

D8

D9

D10

Övrigt

77

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

SOU 2004:119

I figur 4:18 sker grupperingen av hushåll efter boendeform. Man kan notera att såväl med avseende på egentransporter och boenergi så står jordbrukshushåll och egnahemsägare för större utsläpp per konsumtionsenhet. För livsmedelsutgifterna ligger det ganska jämnt mellan boendeformerna. Boendet i sig drar mest utsläpp i lägenhetsgrupperna. Samma sak gäller lokaltransporter och övriga transporter.

Utfallen per hushåll eller konsumtionsenhet döljer i sin tur den absoluta fördelningen av utsläpp mellan olika hushållstyper eftersom dessa beror på hur många det finna av varje typ.

Figur 4:18. Emissioner CO2 per KE 2000

2,5

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

Jordbr

 

 

 

 

 

Hyresrätt

 

 

 

 

 

 

Ton

 

 

 

 

 

Bostadsrätt

1

 

 

 

 

 

Eget hus

 

 

 

 

 

Övrigt

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Livsmedel

Boende

Boenergi

Egen

Lok transp

Övr transp

Övrigt

 

 

 

transp

 

 

 

 

 

 

Utgiftstyper

 

 

 

I figur 4:19 har de totala utsläppen per hushållstyp beräknats. Denna gång är indelningen utifrån om hushållsföreståndaren är ensamstående eller ej, antalet hemmavarande barn, samt kön på hushållsföreståndaren om ensamstående.

78

SOU 2004:119

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

Sambohushåll med och utan barn står för den överväldigande delen av utsläpp, vilket inte är förvånande.

Tittar man på de ensamstående männen och kvinnorna så fram- träder männens bilberoende som den huvudsakliga förklaringen till skillnader mellan dessa grupper, även om det faktum att gruppen ensamstående män endast är 85 procent av gruppen ensamstående kvinnor också antyder skillnader i inkomster.

Figur 4:19. Fördelning av totala utsläpp CO2 2000

KTon CO2

1 400 0

1 200 0

1 000 0

800 0

600 0

400 0

200 0

0

Ensamst kvinna Ensamst man Ensamst kvinna

Ensamst man

Sambo

Sambo med

Övriga

m ed barn

med barn

 

barn

 

Övrigt

Övr transp

Lok transp

Egen transp

Boenergi

Boende

Livsm edel

Hushållstyp

Gruppen sambo med barn utgör ca 75 procent av gruppen sambo utan barn men har å andra sidan fler konsumtionsenheter vilket kanske kan förklara skillnaderna mellan dessa. I konsumtions- mönster ser barnfamiljerna ut att lägga mer på livsmedel medan de barnlösa lägger mer på resor.

79

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

SOU 2004:119

4.6Förändrade konsumtionsmönster

Den privata konsumtionens miljöpåverkan bestäms av:

vad som köps – konsumtionens sammansättning

hur mycket som köps

hur det produceras – förädlingsvärdekedjor/eneriintensitet/bräns- lemix

var det produceras – importandelar

Som vi sett av staplarna pekar det mesta på en gynnsam utveckling. Med positiv stimulans kan den gå ännu snabbare.

Om man betraktar hållbar utveckling från ett konsumtionsperspektiv så är det framför allt sammansättningen på konsumtionen som är av intresse. Dels att det sker en substitution (utbyte) inom produkt- grupper till förmån för mindre miljöpåverkande alternativ. Dels också att substitutionen äger rum mellan produktgrupper till förmån för mindre miljöpåverkande alternativ. Det är detta som ekonomiska styrmedel på miljöområdet skall bidra till, via relativ- priser. Problemet är att de ofta får en regressiv effekt över inkomstgrupper eller regionalt. Analysen av dess effekter är ofta osäker och bygger på skattningar av eller antaganden om priselasti- citeter som får stort genomslag på resultaten. I praktiken innebär dessa simuleringar alltid uppoffringar som fördelas på olika sätt.

Om man tänker sig att det i stället skulle vara möjligt att förändra konsumtionen genom en ren preferensförskjutning så finns det flera möjligheter. Även i dessa fall skulle givetvis priser förändras vilket i sin tur skulle förändra konsumtionen, vilket bortses från i följande exempel.

I figur 4:20 har två exempel på förändringar beräknats. De första två staplarna visar förändringar i utsläpp av CO2 till följd av en minskad livsmedelskonsumtion.1 I analysen uppträder denna helt enkelt som en minskad konsumtion som fördelar sig beroende på typ av livsmedel. Exempelvis minskar köttkonsumtionen med 16 procent, läsk med 15 procent medan konsumtionen av grön- saker ökar med 2 procent och bröd/spannmål med 6 procent.

1 Eva Alfredsson, Green Consumtion Energy Use and Carbon Dioxide Emission, Umeå University GERUM 2002:1.

80

SOU 2004:119

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

I den första stapeln har effekterna av detta beräknats med antagandet om att den frigjorda köpkraften används för att öka konsumtionen av alla produkter, i enlighet med deras ursprungliga utgiftsandelar. Med detta antagande får man en reduktion i utsläpp från livsmedelskonsumtion, men denna äts upp av den ökade konsumtionen av övriga produktgrupper. Nettot blir alltså en utsläppsökning.

I den andra stapeln görs antagandet att den frigjorda köpkraften används till att öka konsumtionen av allt utom bränsle för egna transporter och bostadsenergi. I detta fall innebär det en nettominskning av utsläppen.

Den tredje stapeln visar effekterna av att konsumtionen av tjänster ökar med 20 procent. Alla produktgrupper får dela med sig av köpkraft för att möjliggöra detta. Utsläppen från tjänste- konsumtion ökar (finns i Övrigt) men denna ökning äts upp flerfaldigt av minskningen i utsläpp från övriga produktgrupper. Nettot blir således en rejäl sänkning vid en konstant total konsumtions- volym.

Figur 4:20. Substitution i konsumtion

 

200000

 

 

 

100000

 

 

 

0

 

Övrigt

 

 

 

Övr transp

 

-100000

 

Lok transp

 

 

 

Ton

-200000

 

Egen transp

 

Boenergi

 

 

 

 

 

 

-300000

 

Boende

 

 

 

 

 

 

Livsmedel

 

-400000

 

Total

 

-500000

 

 

 

-600000

 

 

 

Grön diet - full subst

Grön diet - ej energi

Tjänstekons +20

Antagenden om utgifter

81

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

SOU 2004:119

4.7Indikatorer för hållbar privat konsumtion

På samma sätt som man sedan flera år följer upp Sveriges totala utsläpp av olika ämnen, bör man göra detsamma för den privata konsumtionen. Idag ingår de direkta utsläppen från privat konsumtion – för uppvärmning och eventuellt för drivmedel – men detta visar enbart en del av miljöpåverkan från den privata konsumtionen.

Om förändringen av den privata konsumtionen i en mer hållbar riktning anses viktig så måste en uppföljning ta med konsumtionens direkta och indirekta effekter i och utanför Sverige. De direkta utsläppen är självfallet viktiga, men utgör enbart en del av konsumenternas miljöpåverkan.

Det pågår sedan flera år ett omfattande arbete inom EU med att utarbeta en sk. Integrerad Produkt Politik (IPP- Integrated Product Policy), med de nordiska länderna som pådrivare.

Naturvårdsverket tolkar IPP på följande sätt:2

Integrerad produktpolicy, även kallad IPP, är ett nytt angreppssätt som ska komplettera och utveckla den tidigare miljöpolitiken genom att se produkters miljöbelastning ur ett helhetsperspektiv. IPP ska på sikt bidra till produkter som förbrukar mindre resurser, medför mindre påverkan på miljön och förebygger uppkomsten av avfall redan i konstruktionsstadiet.

IPP-strategin är främst inriktad på de åtgärder som betyder mest för produkters miljöinverkan under livscykeln och som ger störst utrymme för förbättringar. De är:

att påverka produkters prissättning så att de speglar dess miljökostnader

att öka producenternas utbud av gröna produkter

att öka konsumenternas efterfrågan på gröna produkter

Tanken är att den privata konsumtionen – med hjälp av information och olika styrmedel – skall utmynna i en stadig ökande andel gröna produkter och mindre miljöbelastande produktion. Detta sammanfaller till stor del med det som är kärnan i denna utredning: att stimulera och driva fram en mera hållbar privat konsumtion.

2 Hämtat från http://www.naturvardsverket.se/dokument/hallbar/ipp/ipp.htm.

82

SOU 2004:119

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

Inom IPP är man intresserad av olika saker, bl.a. en uppföljning av hur konsumtionens miljöbelastning utvecklas, även om fokus hittills legat mest på produktionskedjan och avfallsfasen. Inom EU och i enskilda länder har man initierat försök med att ta fram rankingsystem för produkter, där miljöbelastningen i alla produktionsled för produkter som går till slutlig användning rangordnas, för att på så sätt få fram en prioritering var insatser skulle kunna göra mest nytta.

De följande diagrammen visar två typer av rankningar av pro- dukter till privat konsumtion. Det första, figur 4:21, visar de 15 viktigaste med avseende på de totala utsläppen av CO2. De sex första produkterna står för 80 procent av utsläppen från privat konsumtion.

Figur 4:21. Utsläpp Inhemska CO2-utsläpp 2000 från privat konsum-

tion – kumulativt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

100%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

utsläpp

90%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

70%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

inhemska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

totala

40%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

av

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andel

20%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Driv- o smörjmedel

Flytande bränslen

Bost Värme/El

Kallhyra/Nyttjvärde

Kollektivtrafik

Paketresor

Kött

Mjölk,ost och ägg

Rest, caféer mm

Bröd,spannmålsprod

Lufttransporter

Kläder

Bilar

Sötsaker,glass,sylt

Grönsaker

 

 

 

 

 

 

 

Utgiftskategori

 

 

 

 

 

 

83

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

SOU 2004:119

Figur 4:22 redovisar de 15 utsläppsintensivaste produktgrupperna, uttryckt i Ton CO2 per Miljon Kronor privat konsumtion, i rangordning. Med undantag av de två första är ordningen inte densamma mellan de två perspektiven.

Detta illustrerar hur viktigt det är att hålla isär miljöpåverkan i termer av totala utsläpp från miljöpåverkan beräknad per Miljon Kronor. En produktgrupp kan ge upphov till stora totala utsläpp, men i sig inte vara så utsläppsintensiv.

Fakta av denna typ ger det nödvändiga beslutsunderlaget för politiker som måste prioritera var effektiviseringsinsatser och skattepengar ger största nyttan.

Figur 4.22. Utsläppsintensiteter (inhemska) privat konsumtion 2000

 

600

 

500

Ton/MKr

400

300

200

 

 

100

 

0

Flytande bränslen

Driv- o smörjmedel

Sjötransport

Kollektivtrafik

Lufttransporter

Bost Värme/El

Andra transporttjäns

Vägtransporter

Paketresor

Järnvägstransporter

Tjänster,underh bost

Mjölk,ost och ägg

Oljor och fetter

Kött

Bröd,spannmålsprod

 

 

 

 

 

 

 

Utgiftstyp

 

 

 

 

 

 

 

Miljöbelastningen per produktgrupp är en del av den information som behövs för att följa utvecklingen av den privata konsumtionen över tiden och dess eventuella anpassning i hållbar riktning.

Jag föreslår därför att regeringen ger SCB i uppdrag att utarbeta ett indikatorverktyg med nedanstående parametrar:

1.Utvecklingen av de totala utsläppen från Privat konsumtion fördelade på direkta, indirekta inhemska och skattade utsläpp i andra länder i relation till utvecklingen av den privata

konsumtionen i fasta priser. Detta ger en snabb indikation på frågan om decoupling och huruvida det är en faktisk

84

SOU 2004:119

Hushållen och miljön – en resa i statistiken

förbättring eller om det t.ex. sker en fortsatt förflyttning av utsläpp från den svenska ekonomin till våra handelspartners.

2.Fördelningen av den svenska privata konsumtionen på olika produktgrupper. Köper vi mer miljövänliga produkter?

3.Produktgruppernas utsläppsintensiteter. Produceras de pro- dukter vi köper på ett miljövänligare sätt? Här är det viktigt att ha med utsläppen i andra länder till följd av import.

4.Eventuella fördelningsanalyser där man kan se hur konsum- tionens miljöpåverkan för olika hushållstyper, regioner etc. utvecklas över tiden. Hushåll skall kunna relatera sig till andra. Det gör deras roll tydligare.

85

5 Hållbar livsmedelskonsumtion

5.1Mina förslag i korthet

5.1.1Jordbrukspolitiken

Regeringen måste säkerställa att svensk livsmedelsproduktion – med goda hållbarhetskvaliteter – ej missgynnas på matmark- naden genom orättvisa konkurrensnackdelar i jordbruksledet. Andelen vallfoder och naturbetesgräs för en mer extensiv mjölk- och köttproduktionen bör successivt öka genom omfördel- ning av stödmedel samt stimulans till lokala och regionala varumärken med denna inriktning (kap. 5.7.3.).

Regeringen bör ge stöd till certifieringskostnaderna, i synnerhet för mindre producenter inom primärproduktion och förädling.

Regeringen bör stimulera produktutveckling av ekologiska livsmedel genom omställningsstöd och gratis rådgivning till förädlare.

Regeringen bör ge stöd till utveckling av strukturer som fungerar långsiktigt på marknaden och som gör det möjligt för små producenter att få avsättning för sina produkter hos stora upphandlare. Exempel på detta är regionala marknads- torg/grossistföretag. Om de lokala producenterna blir fler och får möjlighet att växa stimulerar det också sysselsätt- ningen och ger ökade skatteinkomster.

5.1.2Konsumentpolitiken

Regeringen bör aktivt verka för att upphandling och bered- ning av måltider i stat, kommuner och landsting baseras på riktlinjerna i den s.k. Ät S.M.A.R.T/FSM-modellen (kap. 5.6.1), kompletterade med det underlag till handlingsprogram för

87

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

”Bra mat och fysisk aktivitet” som utarbetats av Livsmedels- verket och Folkhälsoinstitutet.

Regeringen bör snarast inbjuda studieförbund, SVT och t.ex. idrotts- och miljörörelsen till överläggningar om hur frågorna om mat, hälsa och miljö och en ”smartare livsmedelskonsumtion” kan kommuniceras och diskuteras på ett lustfyllt och intresse- väckande sätt.

Regeringen bör föreslå ett konsumtionsmål för ekologiska livsmedel. 25 procent av all offentlig konsumtion av livsmedel bör senast 2010 vara baserad på ekologiskt certifierad produk- tion.

Regeringen bör uppdra åt Statistiska centralbyrån att med lämpliga nyckeltal följa upp ekologisk produktion och konsumtion vad gäller kvalitet, volym och pris.

Regeringen bör stödja initiativ till branschvisa marknadsförings- kampanjer av mervärdet i ekologisk mat, liksom till utbildning av butikspersonal.

Regeringen bör stärka hemkunskapsundervisningen (kap 9) och ge öronmärkta medel för att täcka merkostnaden för inköp av ekologiskt producerade råvaror för denna undervisning.

5.2Hållbar livsmedelskonsumtion – kriterier

Livsmedelskonsumtionen måste successivt bli alltmer hållbar, för hälsan, naturen och hushållsekonomin. Dessa tre dimensioner vill jag beskriva så här:

Ekonomisk hållbarhet innebär

prisvärda matvaror för konsumenten

långsiktigt uthållig lönsamhet för svenskt jordbruk, träd- gårdsnäring, fiske och livsmedelsindustri

Social hållbarhet innebär

välsmakande, högkvalitativa och nyttiga livsmedel som skapar matglädje och dessutom stärker folkhälsan på kort och lång sikt

goda möjligheter till konsumentinflytande

88

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

närhet till livsmedelsbutik var i landet man än bor

möjlighet att handla varor från lokala/regionala producenter som genom sin verksamhet bidrar till öppna landskap och en hållbar utveckling på Sveriges landsbygd

möjlighet att handla varor från producenter i andra länder som främjar social och ekonomisk rättvisa och därmed bidrar till en globalt mera hållbar utveckling

Ekologisk hållbarhet innebär

livsmedel som producerats med metoder och redskap som minimerar den totala energianvändningen och ersätter bensin och diesel med icke-fossila drivmedel; samt med grön el från förnybara kraftkällor.

en livsmedelskedja med minimal eller obefintlig miljöbelast- ning i form av

skador på mark, vatten och levande organismer av kemiska bekämpningsmedel

klimatpåverkan genom koldioxid och andra växthusgaser

försurning och övergödning av mark och vatten

skador på grödorna genom marknära ozon

markskador och utarmning av mullskiktet

produkter från djur som gått på naturbete och därmed hävdat det biologiskt rika svenska kulturlandskapet med dess skönhets- och rekreationsvärden

marina produkter från biologiskt hållbara fisk- och skaldjurs- bestånd

5.3Så vill statsmakterna styra mot hållbar livsmedelskonsumtion

Strategierna för en mera hållbar livsmedelskonsumtion i hushållen vilar på de allmänna hållbarhetsmål som regering och riksdag antagit i konsument-, folkhälso- och miljöpolitiken.

89

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

5.3.1Konsumentpolitiken (kap. 3.1)

5.3.2Folkhälsomålen – fokus på livsmedel

Folkhälsomål 10 handlar om ”Goda matvanor och säkra livsmedel”:

Maten har en avgörande betydelse för hälsan. I ett globalt perspektiv är fortfarande undernäring ett gigantiskt folkhälsoproblem. I allt fler länder, däribland Sverige, håller övervikt på att utvecklas till det dominerande problemet. Nästan 10 procent av den vuxna befolk- ningen är kraftigt överviktiga. Andelen överviktiga barn och ungdomar ökar snabbt.

Övervikten följer ett tydligt socialt mönster där människor i socialt utsatta positioner drabbas hårdast. Övervikt åtföljs av en rad hälso- problem med betydande överrisk för hjärtkärlsjukdomar, diabetes, ledsjukdomar och en del cancerformer, bland annat tjocktarmscancer.

En viktig orsak till övervikten är en felaktigt sammansatt kost med ett alltför stort energiinnehåll. Konsumtionen av socker och fett, särskilt mättat fett, är för hög medan däremot intaget av frukt och grönsaker borde öka.

En intensiv marknadsföring av sockerhaltiga och feta födoämnen, ofta i form av halvfabrikat och snabbmat, bidrar till den ogynnsamma situationen. EU:s gemensamma jordbrukspolitik innebär i hög grad att ohälsosamma produkter subventioneras, exempelvis feta mjölkprodukter, medan däremot frukt och grönsaker missgynnas.”

5.3.3Miljömålen – fokus på livsmedel

Flera av de femton miljökvalitetsmålen har särskilt stor bäring på hur vi skapar en ekologiskt hållbar produktion och konsumtion av livsmedel. Jag presenterar dem här översiktligt inklusive några av de delmål som satts upp och hur dessa berör livsmedelskedjan.

Begränsad klimatpåverkan

Riksdagens mål:

Sverige skall minska sina utsläpp av växthusgaser med minst 4 procent till 2008–2012, jämfört med nivån 1990. Koldioxidutsläppen från transporter skall 2010 ha stabiliserats på 1990 års nivå.

90

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

Livsmedelskedjans roll:

80 procent av växthusgaserna i Sverige utgörs av koldioxid från främst energianvändningen för transporter och uppvärmning.

Återstoden är till största delen metan och dikväveoxid från jordbruket. Den svenska delen av livsmedelskedjan förbrukar 30 miljarder kilowattimmar (TWh) energi och släpper ut fyra miljoner ton koldioxid (jfr totala svenska utsläppsnivån på ca 60 miljoner ton koldioxid). Hushållens andel i livsmedelskedjan: 29 procent av energianvändningen och sju procent av koldioxidutsläppen

Ingen övergödning

Riksdagens mål:

Senast år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 procent från 1995 års nivå.

Senast år 2010 skall utsläppen av ammoniak i Sverige ha minskat med minst 15 procent från 1995 års nivå.

Fram till 2010 skall de vattenburna utsläppen av fosfor till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat kontinuerligt från 1995 års nivå.

Livsmedelskedjans roll:

Jordbruket är den största källan, 45 procent, till kväveutsläpp som belastar haven och orsakar övergödning med algblomning, syrgas- förlust och ekologisk obalans t.ex. på grunda bottnar, ”fiskens barnkammare”. Jordbruket bidrar också med betydande fosforut- släpp.

Ammoniakutsläppen, till 90 procent från jordbrukets djur- hållning och gödselhantering, orsakar försurning och övergödning.

Grundvatten av god kvalitet

Riksdagens mål:

Senast år 2010 skall alla vattenförekomster som används för uttag av vatten som är avsett att användas som dricksvatten uppfylla gällande svenska normer för dricksvatten av god kvalitet med

91

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

avseende på föroreningar orsakade av mänsklig verksamhet. CMR- ämnen, som kan framkalla cancer, skada arvsmassan och störa fortplantningen, skall vara utfasade 2007. Långlivade, bioackumulerbara och giftiga ämnen skall vara utfasade 2010–2015.

Livsmedelskedjans roll:

Genom att efterfråga livsmedel som producerats med liten eller ingen användning av kemiska bekämpningsmedel kan konsumenten bidra till ett friskare grundvatten.

Bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket har ökat med 30 procent sedan mitten av 1990-talet, mätt i antalet doser per hektar åker. Även andelen behandlad mark har ökat. Numera används lågdosmedel, dvs. mindre volymer med starkare preparat.

I dryckes- och livsmedelsindustrin används CMR-ämnen, bl.a. i smörjmedel, rengörings- och desinfektionsmedel, samt långlivade, bioackumulerbara och giftiga ämnen

Ett rikt odlingslandskap

Riksdagens mål:

Senast år 2010 skall samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden.

Livsmedelskedjans roll:

Konsumenternas val av svenskt nötkött och svenska mejeripro- dukter spelar en avgörande roll för om vi skall kunna bevara det öppna, vackra, biologiskt och kulturellt så rika naturbetesland- skapet. Konsumtion av ekologisk mjölk och kött har särskilt positiv effekt, genom djurens längre betesperiod i markerna samt en ökad vallareal p.g.a. kravet på minst 50 procent egenproducerat grovfoder.

92

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

Hav i balans samt levande kust och skärgård

Riksdagens mål:

Uttaget av fisk, inklusive bifångster av ungfisk, skall senast år 2008 vara högst motsvarande återväxten, så att fiskbestånden kan fort- leva och, om så är nödvändigt, återhämta sig.

I ett generationsperspektiv bör följande gälla: Fiske sker med hänsyn till vattenområdenas produktionsförmåga och biologiska mångfald

Livsmedelskedjans roll:

Genom att efterfråga fisk- och skaldjur från bestånd inom säkra biologiska gränser kan konsumenten aktivt bidra till en långsiktigt hållbar utveckling i havet

5.4Vad äter och dricker vi idag – och hur ser trenderna ut?

Matvanor och menyer skiftar över tid och i olika ålders- och social- grupper.

Figur 5:1 och 5.2 visar förändringar i matkonsumtion under perioden 1960–1999.

År 2000 åt varje svensk medborgare i genomsnitt 800 kg livsmedel, inklusive drycker; det är nästan 40 kg mer än för tio år sedan. En allt mindre del av livsmedelskonsumtionen är basmat som tillagas i hemmet, dvs. kött, potatis, mjölk och bröd. Den s.k. ”utrymmesmaten”, läsk, godis, snacks mm får allt större plats, och närmare 40 procent av all mat vi äter kan vara importerad.

93

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Figur 5:1.

Förändringarörändringar ii matkonsumtionatkons tion 1960--1999

 

 

 

 

 

 

(Jordbruksverket)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Jordbruksverket)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ökning

 

 

Minskning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ökning

 

 

Minskning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Glass

250%

 

Potatis

37%

 

 

 

 

 

Glass

250%

 

Potatis

37%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läsk

200%

 

Smör/marg

43%

 

 

 

 

 

Läsk

200%

 

Smör/marg

43%

 

 

 

 

 

Ost

126%

 

Mjölkprodukter

16%

 

 

 

 

 

Ost

126%

 

Mjölkprodukter

16%

 

 

 

 

 

Grönsaker

100%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Grönsaker

100%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Godis

80%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Godis

80%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frukt

50%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frukt

50%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kött

43%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kött

43%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Man kan nu, i början av 2000-talet, urskilja följande starka trender, som uttryck för värderingar, behov och livsstilar i det rådande samhällsklimatet.

Hälsotrenden handlar om hälsa, lycka och fördelaktigt utseende men också om ett långt och bra liv. Det innebär bl.a. ökad konsumtion av mjölkprodukter och mervärdesmat, s.k. functional food.

Etik- och miljötrenden, inklusive en i första hand ungdomlig vego- trend.

Snabbmatstrenden, där man köper djupfryst, äter färdiglagat ”i farten” och alltmer sällan lagar mat från råvaror därhemma.

94

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

Figur 5:2

Mattrenderttr r

(Carlsson-Kanyama & Lindén, 2001)

(Carlsson-Kanyama & Lindén, 2001)

Ökadkad köttkonsumtionköttkonsu tion

Ökatkat inflytandeinflytande avav utländskutländsk

matkulturatkultur

Ökadkad vegetariskvegetarisk & organisktorganiskt odladodlad

matat

Ökadkad bekvämmat,bekvä at,mindreindre

matlagningatlagning hemmahe a

Här följer genomsnittssiffrorna för år 2000 när det gäller konsumtionen per person och år för ett antal vanliga livsmedels- grupper. Ökning/minskning gäller trender under 1990-talet.

Källor:Jordbruksverket Fakta om maten och miljön, rapport 5348, Naturvårdsverket

Ökande konsumtion:

Bröd och spannmålsprodukter, 94 kg.

Mest ökar pasta, mjukt bröd, bakelser och tårtor. Trolig ökning av pizza, piroger, crépe och annan färdigmat. Mjöl och gryn minskar

Kött och köttvaror. 71 kg.

Nöt- och fläskkött samt övriga köttprodukter ökar, fjäderfä allra mest

Köksväxter (färska, frysta, konserverade) 65 kg. Ökar totalt

Färska köksväxter 39 kg, ökar, morötter och lök dominerar

Rotfrukter 8 kg, minskar

95

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Frukt och bär, 95 kg. Ökar svagt

Bananer, meloner, övrig färsk exotisk frukt ökar Äpplen minskar

Läsk, mineralvatten, 123 kg. Ökar kraftigt

Minskande konsumtion:

Mjölk och fil. 139 kg, varav konsumtionsmjölk 108 kg. Minskar totalt

Yoghurt ökar dock kraftigt, i viss mån även mellanmjölk

Kaffe

Kaffe, te, kakao, kryddor, salt 14 kg

Öl

Oförändrad konsumtion:

Ost. 17 kg; 1990–1990 fördubblad konsumtion

Tudelad trend:

Potatis. 54 kg, varav färskpotatis 45 kg

Färskpotatis minskar, pommes frites, chips och andra färdigprodukter ökar

96

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

5.5Hur hållbar är maten – ekologiskt, hälsomässigt, ekonomiskt?

Vilka samband finns mellan våra livsmedel och matvanor å ena sidan – och hälsan, miljön och hushållsekonomin å den andra?

5.5.1Mat och miljö

Med s.k. livscykelanalyser, LCA, följer man olika livsmedel i hela kedjan från jord till bord och kan på så sätt beräkna vilken energiförbrukning och miljöbelastning som de representerar och som alltså därmed också är förbunden med vår konsumtion av dem.

Källa för figurerna nedan: LRF. Kommentarerna är mina egna. Staplarna i figur 5:3 – 5:7 visar sådana data för 1 liter mellan-

mjölk, 1 kg benfritt nötkött med ursprung i mjölkproduktionen, 1 kg benfritt griskött, 1 kg färskt benfritt kycklingkött, 1 kg ham- burgerbröd samt 1 kg rå potatis med skal.

Figur 5:3. Nötköttproduktion bidrar mest till utsläpp av klimat- förändrande ämnen (Obs: dock mycket liten total påverkan, jämfört med andra källor, t.ex. trafiken!) Detta gäller oavsett om den är ekologisk eller konventionell (växthusgasutsläppen kommer inte från energianvändningen utan från djurens ämnesomsättning samt hanteringen av organiska ämnen).

Bidrag till klimatförändringar

 

15 000

13 996

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 000

 

 

 

 

 

ekv/kg

9 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

g CO2

6 000

 

4 785

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 000

 

 

1 790

 

 

 

 

 

 

 

 

 

943

 

 

 

930

254

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Mjölk

Nötkött

Griskött

Kyckling

Hamburgerbröd

Potatis

 

 

 

 

 

 

97

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Figur 5:4. Nöt- och svinproduktion förbrukar mycket mer energi än mjölkproduktionen. Ekologisk nötproduktion är dock bara hälften så energiintensiv (Cederberg/Darelius, 2000, Landstinget Halland), beroende på längre betesgång och energimässigt billigt foder under den tid djuren stod inne (minst 50 procent grovfoder från egna gården, inget importerat kraftfoder). Ekologisk mjölk- produktion förbrukar ca 30 procent mindre energi än den konven- tionella.

Total energianvändning

 

50

 

48,6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

32,1

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

MJ/kg

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

15,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

5,69

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,63

2,85

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

Mjölk

Nötkött

Griskött

Kyckling

Hamburgerbröd

Potatis

98

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

Figur 5:5. Obs: Nötköttproduktionens bidrag till övergödningen beror i hög grad på var den äger rum. Största påverkan sker vid produktion längs kusterna, minsta effekten uppstår på marker inne i landet.

Bidrag till eutrofiering

 

5 000

 

 

 

 

 

 

 

4 318

 

 

 

 

 

4 000

 

 

 

 

 

syre/kg

3 000

 

 

 

 

 

förbrukat

 

 

 

 

 

2 000

 

1 609

 

 

 

g

 

 

 

 

 

 

1 000

 

 

960

 

 

 

 

 

 

 

 

 

225

 

 

 

111

60

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Mjölk

Nötkött

Griskött

Kyckling

Hamburgerbröd

Potatis

99

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Figur 5:6. Här ser man vilken genomsnittlig markyta som krävs för produktion av t.ex. 1 kg intensivproducerat nötkött och 1 kg kyckling, dels i Sverige, dels utomlands. För att få fram 1 kg gris- kött krävs i medeltal 15 kvadratmeter mark, varav tre i t.ex. Brasilien (vid odling av sojabönor eller annat kraftfoder). Ekologisk produktion tar mer yta i anspråk än konventionell, men lämnar betydligt mindre fotavtryck i andra länder.

Ianspråktagen yta

 

35

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

31,0

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

I Sverige

 

 

 

 

 

 

 

 

 

år/kg

 

 

 

 

 

Utomlands

 

25

 

 

 

 

 

 

 

per

 

 

 

 

 

 

 

 

yta

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ianspråktagen

15

 

 

12,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5,4

 

 

 

m2

 

 

 

 

 

 

 

5

 

2,0

3,0

2,0

2,6

 

 

 

 

 

 

 

1,1

0,3

 

0,9

0,5

 

 

 

 

 

0,0

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

Mjölk

Nötkött

Griskött

Kyckling

Hamburgerbröd

Potatis

100

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

Figur 5:7. Här ser man tydligt att nötköttproduktion genom djurens bete och tramp i naturbetesmarkerna alstrar den rikaste biologiska mångfalden. Potatisodling och kycklingproduktion har knappast någon effekt i detta sammanhang.

Bidrag till förutsättningar för biologisk mångfald per år

m2 naturbetesmark och vall/kg

10,0

10

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

0,7

 

0,15

0,0

 

0,0

 

 

0,0

0

 

 

 

 

 

Mjölk

Nötkött

Griskött

Kyckling

Hamburgerbröd

Potatis

Figur 5:8 – 5:16 visar energiförbrukningen och den samlade miljöbelastningen för en ”köttbullemåltid”, dels för var och en av ingredienserna i måltiden, dels vid olika tillagning: hemlagat, ”halvfabrikat” och färdigrätt. Prel material: Ulf Sonesson, SIK, Institutet för livsmedel och bioteknik.

101

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Figur 5:8: Övergödningseffekt av ett hamburgerbröd, fördelad på alla länkar i kedjan från veteodling, via bageri och förpackning till hushållet.

Övergödning, hamburgerbröd

 

90

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övrigt

 

bröd

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fosfor (vatten)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-ekv./kg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kväve (vatten)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kväveoxider

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ammoniak

gram

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

)

 

 

 

r

 

 

 

i

 

r

n

 

 

hushåll

 

 

 

 

(S

 

 

 

 

nse

 

 

 

r

 

nga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

e

 

Distributio

 

 

 

 

 

 

te

 

 

 

 

 

g

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ie

a

 

 

 

 

 

 

 

 

ng

ve

 

 

 

ingred

 

B

 

 

 

Förpa

ckni

 

 

och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Odli

 

 

 

iga

 

 

 

 

 

 

 

Handel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

vr

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

g

ö

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

lin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Od

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: ”Maten och Miljön”, LRF

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 5:9: Energiförbrukningen för produktion av 1 kg nötkött, fördelad på alla länkar i kedjan från jordbruk till hushåll; absoluta merparten är fossila bränslen i primärproduktionen (jordbruket), därnäst kommer förpackningsledet.

 

 

 

 

Energiåtgång för nötkött

 

4 5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övrig t

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

El

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kött

2 5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fos sila bräns len

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

MJ/kg

2 0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ruk

 

 

 

 

i

 

i

 

r

 

 

 

n

 

 

ll

 

-5

 

 

 

 

akter

 

lakter

 

a

 

 

tributio

 

 

hushå

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jo

rdb

 

 

 

 

 

S

 

ning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

till

sl

 

ac

k

 

 

 

 

och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

s

 

 

 

 

 

 

 

 

 

port

 

 

 

p

 

 

D

 

 

 

del,

 

 

 

 

 

 

 

ns

 

 

 

För

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

n

 

 

 

 

 

Tra

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

 

 

Källa: ”Maten och Miljön”, LRF

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

102

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

Figur 5:10: Energiförbrukningen för produktion av köttbullemåltidens potatis, fördelad på alla länkar i kedjan från odling till konsumtion i hushållet.

Energiförbrukning potatis

[MJ /f.e.]

1.5

Fossil

 

 

 

 

 

 

 

El

 

 

1.0

 

 

 

 

 

 

Förnybar mtrl

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fjärrvärme

 

 

0.5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0.0

Odling Halland

Odling Östergötland

Trp t pack eri

Packeri

Förpackning

Dist region

Butik

Hemtrp

Konsument

-0.5

 

-1.0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: ”Maten och Miljön”, LRF

 

 

 

 

 

 

Figur 5:11: Färdigrätten drar en obetydligt mer energi än hemlagat och ”halvfabrikat”, beroende på tillkommande energiandelar i för- packningar och handelsledet.

Energiförbrukning för måltiderna

 

12

 

 

 

 

Förpackningstillverkning

 

 

 

 

 

Hushåll

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

Hemtransport

 

 

 

 

 

 

Måltid/

8

 

 

 

 

Handel

 

 

 

 

 

Slakteri

 

6

 

 

 

 

Övrig industri

 

 

 

 

 

 

MJ

4

 

 

 

 

Lastbil

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

Växtodling

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

Nötköttsgård

 

-2

 

 

 

 

Grisgård

 

 

 

 

 

 

 

 

gat

 

ikat"

ärdigrätt

Mjölkgård

 

 

 

Avfallshantering

 

e

 

 

 

la

 

 

 

H

m

lvfabr

 

 

Restprodukter

 

 

 

F

 

 

 

a

 

 

 

 

 

 

"H

 

 

 

103

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Figur 5:12. Köttbullemåltidens klimatpåverkan är i princip den- samma oavsett tillagningsform. Jordbrukets andel är ojämförligt störst, medan industri och transporter ger mycket små bidrag.

kg CO2-ekv. / Måltid

Växthusgasutsläpp för måltiderna

2.

5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förpackningstillverkning

2.

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hemtransport

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lastbil

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1.

5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Industri

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Potatisodling

1.

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Morots- och veteodling

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0.

5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nötköttsgård

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Grisgård

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0.

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mjölkgård

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Restprodukter/avfall

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-0.5

 

Hemlagat

"Halvfabrikat"

Färdigrätt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 5:13: Köttbullemåltidens övergödningseffekt härrör nästan uteslutande från produktionfasen av de olika ingredienserna.

g O2-ekv. / Må ltid

Övergödande utsläpp från måltiderna

0.5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Allt övrigt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0.4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Potatisodling

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Morots- och

0.3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

veteodling

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0.2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nötköttsgård

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Grisgård

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0.1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mjölkgård

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Restprodukter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hemlaga t

"Halvfabrikat"

F ärdigrätt

 

 

-0.1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

104

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

Figur 5:14. Försurningseffekterna härrör nästan uteslutande från produktionsfasen av de olika ingredienserna, främst djurproduktionen (utsläpp av bl.a. ammoniak och kväveoxider).

Försurande utsläpp från måltiderna

7.E-04 Allt övrigt

 

6.E-04

 

Industri och

 

 

 

 

5.E-04

 

lastbil

 

 

Växtodling

/Måltid

 

 

4.E-04

 

 

 

 

Nötköttsgård

ekv.

3.E-04

 

 

 

-

 

 

 

+

 

 

Grisgård

H

2.E-04

 

Mol

 

 

1.E-04

 

Mjölkgård

 

 

 

0.E+00

 

Restprodukter/

 

 

 

 

-1.E-04

 

avfall

 

 

 

 

Hemlagat

"Halvfabrikat"

Färdigrätt

Figur 5:15. Kväveoxidutsläppen är desamma oavsett tillagnings- form; produktionen betyder mest men lastbilskörning, förpack- ningar och hemtransport står för en viss andel.

Utsläpp av kväveoxider från måltiderna

 

1.2

 

El- och

 

 

bränsletillverkning

 

 

 

 

 

 

Förpackningstillverkning

 

1.0

 

Avfallshantering

 

 

 

 

0.8

 

Hemtransporter

Måltid/

 

 

0.6

 

Industri

NOX

0.4

 

Lastbil

 

 

 

 

 

g

 

 

Växtodling

 

0.2

 

 

 

 

 

 

 

Nötköttsgård

 

0.0

 

Grisgård

 

 

 

 

-0.2

 

Mjölkgård

 

Hemlagat

"Halvfabrikat"

Färdigrätt

 

 

 

Restprodukter

105

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Figur 5:16. Här syns tydligt att livsmedelskedjan har sin största relativa miljöpåverkan i råvaruledet (jordbruket) och vid hantering av restprodukterna (hushållssoporna). För de flesta andra produkter är det tvärtom brukarledet som alstrar mest miljöbelastning.

”Milj ö-

Många andra produkter

påverkan”

ex.vis bil, kylskåp, kläder

Livsmedel

Råvarutillverkning

Industri /handel

Brukande

Restprodukt

hantering

 

 

 

5.5.2Mat och hälsa

Matens betydelse för folkhälsan är tudelad: Dels finns det ett frisk- och främjandeperspektiv på mat; den kan vara en förutsättning för god hälsa. Dels finns ett risk- och preventionsperspektiv; matvanor kan också, som bekant, medverka till ohälsa

Sjukdomspanorama

Om man undantar infektionssjukdomarna svarar hjärt-kärlsjuklighet, diabetes, övervikt/fetma, cancer och respiratoriska sjukdomar enligt WHO för 59 procent av den årliga mortaliteten i världen och 46 pro- cent av den globala s.k. sjukdomsbördan. Ett fåtal faktorer, i stor utsträckning påverkningsbara, är orsak till en majoritet av de kroniska sjukdomarna – höga blodfetter (främst serumkolesterol), högt blod- tryck, övervikt/fetma, rökning och alkohol.

I ett globalt perspektiv beräknas högt blodtryck svara för 13 procent av den totala mortaliteten (16 procent av sjukdomsbördan förekom i Europa) och högt serumkolesterol svara för 8 procent (18 procent

106

SOU 2004:119 Hållbar livsmedelskonsumtion

av sjukdomsbördan fanns i Europa). Högt BMI (> 25) svarar för 8–15 procent av sjukdomsbördan i Europa främst genom en ökning av diabetes typ 2, hjärtkärlsjukdom och vissa cancerformer. I ett globalt perspektiv beräknas en för låg konsumtion av frukt och grönsaker svara för 19 procent av cancer i magtarmkanalen, 31 procent av ischemisk hjärtsjukdom, 11 procent av stroke och 5 procent av den totala mortaliteten (15 procent av sjukdoms- bördan fanns i Europa).

Förebyggande åtgärder

De faktorer som orsakar de kroniska sjukdomarna är i stor utsträckning möjliga att påverka. Man har uppskattat att 70 procent av tjocktarmscancer och stroke, 75–80 procent av hjärtkärlsjuk- domarna och över 90 procent av diabetes typ 2 skulle kunna undvikas genom livsstilsförändringar. Dessa livsstilsförändringar innefattar förändrade matvanor, ökad fysisk aktivitet, icke-rökning och modest alkoholkonsumtion.

Kostens roll

De mest aktuella konsensusdokumenten rörande matens inverkan på hälsa/ohälsa presenteras i WHO World Health Report 2002 och WHO ”Diet, nutrition and the prevention of chronic diseases”, mars 2003. Drygt 60 procent av mortaliteten för europeiska kvinnor resp. drygt 50 procent av mortaliteten för europeiska män kan förklaras av riskfaktorer kopplade till matvanor (högt blod- tryck, höga blodfetter, övervikt och lågt intag av frukt och grönsaker). Ytterligare 6–7 procent kan förklaras av fysisk inaktivitet. Dessa riskfaktorer svarar för drygt 30 procent (fysisk inaktivitet inräknad ca 34 procent) av förlorade friska levnadsår, DALY.

Matens inverkan på olika sjukdomar innefattar ofta många olika kostfaktorer eller kostrelaterade faktorer. T.ex. kan uppkomsten av hjärt-kärlsjukdomar påverkas av bl.a. fettyp, folat, antioxidanter och övervikt. Enligt WHOs expertgrupps rapport från 2003, över styrka i bevisning rörande olika kostfaktorer och sjukdom, kan bevisningen indelas i ”övertygande, troligt samband, möjligt samband och otillräckligt med data”. Enligt expertgruppen finns

107

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

det ett samband (övertygande + troligt) mellan ett antal kost- faktorer och vissa kroniska sjukdomar:

Minskad risk:

Frukt och grönsaker minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar, vissa cancerformer, diabetes typ 2 och övervikt.

Kostfiber minskar risken för hjärt-kärlsjuklighet, diabetes och övervikt.

Alkohol i måttliga mängder minskar risken för hjärtinfarkt.

Omättat fett (enkel- och fleromättat) minskar risken för hjärt-kärl- sjuklighet.

(Fysisk aktivitet minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar, vissa cancer- former, diabetes typ 2 och övervikt.)

Ökad risk:

Energitäta livsmedel (främst fett- och sockerrika) ökar risken för övervikt/fetma.

Mättat fett + transfett (kallas hårt fett) ökar risken för hjärt- kärlsjuklighet och vissa cancerformer.

Alkohol ökar risken för stroke.

Salt och saltad mat ökar risken för hjärt-kärlsjukdom och vissa cancerformer.

Övervikt och fetma ökar för risken hjärt-kärlsjukdom, vissa cancer- former och diabetes typ 2.

För låg konsumtion av ”skyddande faktorer” som t.ex. frukt och grönt kan också uppfattas som en ökad risk

Ekonomiska aspekter på kostrelaterad ohälsa

De direkta kostnaderna (främst sjukvårdskostnader) för hjärt-kärl- sjukdomar, typ 2 diabetes, vissa cancerformer och fetma/övervikt är mycket stora och beräknas öka de närmaste årtiondena. Om enbart direkta kostnader tas med står hjärt-kärlsjukdomarna för 20 procent av alla institutionskostnader och 18 procent av läkemedels-

108

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

kostnaden i Sverige. De svarar för 12 procent av totalkostnaden för alla sjukdomar, vilket gör dem till den tredje mest kostsamma sjukdomkategorin. Sjukvårdskostnaderna för fetma beräknas till 2– 6 procent av totala sjukvårdskostnaderna i i-länder. Dessa beräk- ningar är förmodligen en underskattning av de verkliga kostnaderna då inte alla fetma-relaterade problem inkluderats i beräkningarna. Om indirekta kostnader såsom uteblivna inkomster, skatter m.m. inkluderas blir kostnaderna ännu större.

Det finns få studier om kostnadseffektiviteten av preventiva insatser. De som finns rörande hjärt-kärlsjukdom indikerar att hälsofrämjande insatser på befolkningsnivå är mer kostnadseffektiva (£ 14–560/vunnet levnadsår) än andra insatser såsom screening, rådgivning inom primärvården och förskrivning av mediciner.

Hälsofrämjande och preventiva insatser

De svenska näringsrekommendationerna (SNR) som bygger på de nordiska näringsrekommendationerna (NNR) är ett konsensus- dokument baserat på grundläggande näringsforskning, epidemi- ologisk forskning och på det aktuella läget (hälsoläge + konsumtion). De senaste nordiska rekommendationerna antogs i juni 2004 och de nya svenska förväntas komma 2005. SNR och NNR stämmer väl överens med WHOs rekommendationer från 2003, baserade på WHOs expertgrupps genomgång av den vetenskapliga litteraturen.

5.6Strategier för hållbar livsmedelskonsumtion

5.6.1Modell ”Första-steget-maten”, FSM

”Första-steget-maten” presenterades 1999 av Centrum för tillämpad näringslära, Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Här finns riktlinjerna för hur livsmedelskonsumtionen kan förändras så att den ger större hälso- och miljövinster.

Det handlar om näring, miljö och toxikologi, men också etiska aspekter. FSM vilar på tre grundpelare:

1.Bra proportioner i maten

2.Miljöanpassad produktion

3.Förbättrade/minskade transporter

109

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Det innebär större andel närproducerad och säsongsanpassad mat, ekologiska livsmedel och frilandsodlade grönsaker än idag. Men också en förskjutning mot spannmål, frukt och grönsaker genom att mängden ”utrymmesprodukter” (se nedan) och en del animaliska livsmedel minskas.

Jämfört med konsumtionen i slutet av 1990-talet innebär ”Första-steget-maten” för en vuxen genomsnittskvinna/genom- snittsman:

mer bröd, mjöl och flingor. Bröd har ökat med ca 50 procent till 6–8 brödskivor per dag, alltså i praktiken bröd till varje måltid. Frekvensen flingor/gryn har fördubblats och innebär sex portioner per vecka

en ökning av potatisätandet till sju portioner per vecka, oförändrad pasta- och minskad riskonsumtion. Pasta äts tre gånger så ofta som ris, vilket jämfört med dagens konsumtion innebär en förskjutning från ris till pasta

en betydande ökning av frukt och grönsaker till ca två portioner frukt/bär varje dag (mer svensk frukt, men bara hälften så mycket juice). Två rejäla portioner grönsaker och rotfrukter varje dag och därtill mindre mängder till smörgås och liknande. Mer grövre grönsaker och rotfrukter (i första hand inhemska) och betydligt mindre av salladsgrönsaker, som ofta är växthusodlade. Grönsaksvalet är liksom frukt- valet anpassat efter i första hand den svenska säsongen, men även efter den europeiska. Den totala mängden frukt och grönsaker är ca ½ kg per dag

tiofaldig ökning av torkade baljväxter (torkade ärtor och bönor, i första hand inhemska). Innebär 1 ½ rejäl portion varje vecka och dessutom ärtor och bönor till sallader

en minskning av den totala köttmängden till ca ¾ av dagens konsumtion. Nötköttkonsumtionen ligger kvar på dagens nivå; lammköttkonsumtion fördubblas medan dagens gris- och kycklingkonsumtion halveras. I princip allt nöt/lamm som äts bör vara svenskt och betes/grovfoderkött, och så mycket som möjligt bör vara naturbeteskött. Inget importkött ingår

inga större förändringar i konsumtionen av fisk, däremot en förskjutning mot mer fet fisk och skaldjur men mindre mager fisk. Detta innebär fet fisk 1 gång per vecka (så närproducerad som möjligt)

inga större förändringar av äggkonsumtionen

110

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

inga större förändringar av mängden mjölk/fil/yoghurt. Innebär 3–4 dl mjölk, fil och yoghurt per person och dag, inklusive mjölk till kaffe/te och matlagning. Mindre mängd ost

oförändrad mängd matfett till smörgås och matlagning. En förskjutning har gjorts mot mer flytande matfetter till matlagning. Om alla livsmedelsval görs helt enligt FSM finns det förutsättningar att, ur näringssynpunkt, få plats med enbart fetare matfett typ smörgåsmargariner, om inte måste lättmargarin ingå

en halvering av ”utrymmesprodukterna”: läsk, vin, godis, choklad, grädde, chips, dessertost, glass, kaffe (energirika livsmedel med lite vitaminer och mineraler)

Kostförändringen enligt Första-steget-maten

+ = ökning – = sänkning

 

Bröd

+ 50 %

Kött och chark

– 25 %

Flingor, gryn

+ 50 %

nöt, betes/grovfoder

+ +

Potatis

+ 40 %

nöt, ren kraftfoder

– 100 %

Pasta

± 0

nöt, blandfoder

Ris

lamm

+ 100 %

Frukt och grönsaker

+ 60 %

gris

– 50 %

grönsaker

+

kyckling

– 50 %

rotfrukter

+ +

Fisk och skaldjur

± 0

salladsgrönsaker

fet fisk

+

frukt

+

mager

juice

- 50 %

skaldjur

+

Baljväxter

+ 10 ggr

Ägg

± 0

Matfett

± 0

Mjölk, fil mm

± 0

rapsolja, flyt. marg.

+

Ostvaror

smör mm

– 100 %

fet

- -

lättmargarin

- -

mager

+

smörg.margarin 80 %

+ +

”Utrymmet”

– 50 %

 

 

 

 

111

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Hälso- och miljövinster

En omläggning av konsumtionen enligt Första-steget-maten, FSM bör kunna ge betydande folkhälso- och miljövinster och därmed också vara ekonomiskt intressant för både hushållen och samhället i stort.

HÄLSOVINSTERNA

Minskad övervikt

FSM har en låg energitäthet till följd av den stora mängden vegetabilier och den låga fetthalten (relativt dagens konsumtion), vilket minskar risken för ”överkonsumtion” av energi. Den ansenliga mängden vegetabilier ger också maten en stor volym, vilket har betydelse för en effektiv mättnadsreglering. Kolhydrater som finns rikligt i vegetabilier ger också god mättnadseffekt. En minskad risk för övervikt minskar även risken för sjukdomar som typ 2 diabetes och högt blodtryck.

Minskning av hjärt- och kärlsjukdomarna

FSM innehåller mindre hårt fett (mättat fett + transfett) jämfört med dagens konsumtion, vilket minskar risken för kranskärls- sjukdom. Första-steget-maten innehåller betydligt mer kostfiber än vad som konsumeras idag, vilket är positivt med tanke på hjärt- kärlsjukdom. Den stora mängden frukt och grönsaker bör medföra betydande mängder antioxidanter och andra ämnen, vilka kan vara betydelsefulla för förebyggande av hjärtkärlsjukdom. Den ökad mängden fet fisk är också positiv med tanke på hjärtkärlsjukdom.

Minskad cancerfrekvens

Det är troligt att FSM vad gäller flera cancerformer innebär en minskad risk. Det är däremot ingenting som indikerar att Första- steget-maten skulle öka risken för någon form av cancer. Hela kostomställningen – med en ökad kolhydrathalt och fiberhalt i kombination med en minskad fetthalt, ackompanjerad av ett stort intag av frukt och grönsaker – är förändringar som i den vetenskapliga

112

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

litteraturen anses vara positiva. En minskad risk för övervikt är också betydelsefull ur cancersynpunkt.

MILJÖVINSTERNA

Klimatpåverkan från livsmedelskedjan bör minska

Hälften av dagens gris- och kycklingmängder har ersatts av balj- växter, vilket minskar fossilenergianvändningen och därmed utsläppen av växthusgaser, framför allt genom ett minskat behov av foder- spannmål. Ett skifte från importerade eller växthusodlade grönsaker till mer inhemska frilandsodlade rotfrukter spar fossilenergi.

Mer av närproducerade varor medför mindre transportutsläpp: större andel inhemska rotfrukter och grönsaker, mer potatis, mer svenskodlad pastaråvara, enbart inhemskt kött, mer närproducerat bröd, om möjligt mer närodlad fisk och musslor etc. En stor del av dagens konsumtion av ”utrymmesmat” (livsmedel som inte behövs ur näringssynpunkt) som ofta är relativt processad, ersätts med mer icke-processade basvaror som spannmålsprodukter, potatis, inhemska rotfrukter och frilandsodlade grönsaker. Även detta bör medföra en nettominskning av fossilbränsleanvändningen.

Försurningen från livsmedelskedjan bör kunna minska

Utsläppen av försurande ämnen blir mindre som en följd av ovan nämnda minskning av fossilbränsleanvändningen.

Kväve från livsmedelskedjan till vatten och luft bör kunna minska

Mängden kväve till vatten bör bli lägre med en mindre andel kött, då mindre areal för foder behövs och färre djur alstrar gödsel. Om nötproduktionens omställning sker så att ökningen av betesdjur äger rum framförallt i skogsbygderna, blir kväveläckaget från djuren betydligt mindre. Nedfallet av gödande kväveoxider blir mindre som en följd av ovan nämnda minskning av fossilbränsleanvänd- ningen. Det är ovisst om övergången till större andel ekologiskt lantbruk i sig minskar kvävebelastningen. Dock bör det stimulera

113

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

till en bättre regional balans mellan djurhållning och växtodling, vilket bör minska problemen i de idag djurtäta områdena.

Marknära ozon från livsmedelskedjan bör kunna minska

Bildningen av marknära ozon blir mindre som en följd av ovan nämnda minskning av fossilbränsleanvändningen, i synnerhet genom minskade transporter.

Användningen av kemiska bekämpningsmedel minskar

En större andel ekologisk produktion minskar användningen av kemiska bekämpningsmedel. Detta innebär även en minskad belast- ning på hälsa och miljö i de oftast mer utsatta länder vi importerar från (t.ex. kaffe, te, kakao, tropiska frukter, ris)

Natur- och kulturmiljö och biologisk mångfald gynnas

Ett skifte från ”kraftfodernöt” mot betes/grovfoderdjur gynnar natur- och kulturmiljövärdena. Betande nöt och lamm är en förut- sättning för att bevara ett levande odlingslandskap med beteshagar och en stor artrikedom. Djuren kan dessutom beta på arealer som inte går att odla på och konkurrerar då inte med annan odling. Enligt Naturvårdsverket behövs aktiv beteshävd med djur på drygt 400 000 hektar naturlig och kultiverad betesmark för att vi skall kunna nå riksdagens miljömål för odlingslandskapet och den biologiska mångfalden.

Med utgångspunkt från gängse djurtäthet och slaktkroppsvikt innebär detta en konsumtion av svenskt beteskött motsvarande ungefär den totala nötköttskonsumtionen idag

Åkermarken bör kunna förbättras

En ökad vallodling och stallgödselanvändning ger mer mullhaltiga åkerjordar än idag.

114

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

Billigare matkasse med FSM

Folkhälsoinstitutet och Livsmedelsverket har i en rapport redovisat överslagsberäkningar där de genomsnittliga livsmedelsutgifterna i dagens konsumtion jämförs med kostnaderna för att äta enligt FSM, ”Första-steget-maten”. Rapporten (januari 2005) visar att mat- kostnaderna per person och år sannolikt minskar med ca 3000 kronor eller 15 procent.

Den totala livsmedelskostnaden per person och år idag är ca 20 000 kr per person och år. Enligt FSM skulle den bli ca 17 000 kr. FSM innebär dock att vissa livsmedel ökar sin andel av kostnaden:

spannmål och potatis från ca 1 600 kr idag till ca 2 300 kr

frukt och grönsaker från ca 2 600 kr idag till ca 4 500 kr

En förutsättning för att konsumenten skall tjäna på förslaget är därför att konsumtionen/kostnaden av sådant som inte behövs ur näringssynpunkt, så kallade ”utrymmesmaten” (godis, läsk, glass osv.) halveras, från nära 8 500 kr idag till ca 4 000 kr. En förändring av konsumtionen enligt FSM visar sig ge utrymme för mer än en fördubbling av konsumtionen av ekologiska varor – och detta utan att totalkostnaden blir högre än idag.

Resultaten visar alltså att en hållbar livsmedelskonsumtion inte behöver vara förenad med högre livsmedelsutgifter och att konsumen- ten, genom att minska på ”utrymmesmaten”, kan spara mycket pengar. En övergång från dagens konsumtion till FSM innebär för konsumenten inte bara ekonomiska vinster utan även hälsomässiga och miljömässiga fördelar.

Kräver politiska beslut

För att FSM skall kunna genomföras krävs förändringar på både samhälls- och individnivå. Förslaget förutsätter också en delvis ny inriktning på jordbruket. Vidare måste livsmedelsindustrin arbeta med produktutveckling så att de föreslagna förändringarna passar in i ett ”modernt” samhälle. Konsumenten måste vid köptillfället ha möjlighet att göra ett medvetet val dvs. konsumenten måste ha kunskaper och tillgång till information för att bedöma olika livsmedel.

115

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Ät S.M.A.R.T!

”Ät S.M.A.R.T.” är ett numera vida spritt utbildnings- och informa- tionsmaterial som argumenterar för FSM utifrån fem nyckelbegrepp:

Större andel vegetabilier

Mindre utrymme för ”tomma kalorier”

– bra proportioner

Andelen ekologiskt ökas

Rätt köttval, rätt grönsaksval

– miljöanpassad produktion

Transportsnålt

– Smarta/samordnade transporter

5.6.2Modell ”Grön diet”

Livsmedelsverket konstruerade på uppdrag av Naturvårdsverket en kostmeny, baserad på 2/3 vegetabiliskt protein och 1/3 animaliskt protein.

Energianvändningen enbart i jordbruksledet beräknas därvid minska med 30 procent jämfört med den målbild som användes. Köttkonsumtionen är så låg att allt kött i stor utsträckning måste komma från mjölkkor (för att säkerställa en bas för mjölkkonsum- tionen). Den resterande delen av köttkonsumtionen härrör antingen från betande nötkreatur eller från lamm, så att målet för biologisk mångfald åtminstone delvis skall kunna uppnås. Detta betyder i sin tur att ”Grön diet” inte kan innefatta vare sig gris- eller kycklingkött.

De miljövinster för Första-steget-maten (se ovan) som är kopplade till ökad konsumtion av vegetabilier och därmed en lägre energi- användning, bör gälla även för ”Grön diet”. Dieten är således fördelaktig ur energisynpunkt men mindre effektfull när det gäller att hävda hagar och ängsmarker.

”Grön diet” ger mer vitamin C och fiber än dagens konsumtion; däremot minskar tillförseln av vitamin D och B12 samt selen. Järn och zinkinnehållet är relativt högt eftersom ”Grön diet” innehåller en daglig portion baljväxter. Animaliskt protein stimulerar upp- taget av järn och zink i kroppen. Då mängden animaliskt protein är

116

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

lägre i ”Grön diet” kan upptaget av dessa ämnen alltså bli mindre. Dessutom är biotillgängligheten av mineraler lägre från vegetabilier än från animalisk föda. De hälsoeffekter som tidigare redovisades för ”Första-steget-maten” gäller också för ”Grön diet”, med undantag för det som nu nämnts.

Sammantaget innebär ”Grön diet” betydligt större förändringar för konsumenten än ”Första-steget-maten”

5.6.3Mitt förslag: FSM bör stå modell för det fortsatta arbetet med hållbar livsmedelskonsumtion

Regeringen bör snarast inbjuda studieförbund, SVT och bl.a. idrotts-, konsument- och miljörörelserna till överläggningar om hur frågorna om hälsa, miljö, välfärd och en ”smartare livsmedelskonsumtion” kan kommuniceras och diskuteras på ett lustfyllt och intresseväckande sätt, i huvudsak med utgångs- punkt från ansatserna i FSM, ”Första steget-maten” (kap. 5.6.1) Kunskapsförsörjningen sker genom samverkan med forskar- samhället och berörda myndigheter

Regeringen bör aktivt verka för att upphandling och bered- ning av måltider i stat, kommuner och landsting baseras på riktlinjerna i FSM (kap. 5.6.1), kompletterade med det under- lag till handlingsprogram för ”Bra mat och fysisk aktivitet” som utarbetats av Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet.

5.7Hela livsmedelskedjan måste vara hållbar

All påverkan från livsmedelskonsumtion är en produkt av två faktorer:

1.Vad som konsumeras

2.Hur det som konsumeras produceras

Båda faktorerna är nödvändiga att förstå och förändra för att nå en mer hållbar livsmedelskonsumtion. Sannolikt är det den första punkten som har störst utvecklingspotential och därmed är viktigast att förändra, men kunskap om den andra punkten är nödvändig för att kunna välja eller styra konsumtionen i riktning mot ökad håll- barhet.

117

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

5.7.1Resurseffektiv och miljöanpassad livsmedelsproduktion

Miljöpåverkan och resursförbrukning relaterat till mat orsakas, som vi redan sett, till mycket stor del i primärproduktionen (jordbruk, fiske, vattenbruk). Detta är tydligast för animaliska produkter som kött, fisk och mejeriprodukter. Den självklara slutsatsen av detta är att jordbruket, oavsett var det bedrivs, måste bli resurseffektivare. Vi måste producera mer per insatt resurs och per miljöpåverkan. Det är en stor utmaning och ett viktigt område. Men en minst lika viktig slutsats, om än inte lika självklar, är att effektiviteten i kedjan efter gården fram till konsumenten är kritisk. Om man tänker sig att 50 procent av råvaran som lämnar jordbruket av en eller annan anledning blir svinn, vilket inte är ett orimligt antagande, kommer ju det slutliga kilot mat som verkligen äts upp att ha orsakat miljöpåverkan av att producera två kilo i jordbruket. Har dessutom svinnet skett sent i kedjan, som i vårt eget kylskåp, har än mer resurser gått till spillo – då har ju maten dessutom processats och transporterats helt i onödan Alltså är råvarueffektivitet i hela kedjan en central fråga för uthållig livsmedelsproduktion. Dessutom är ökad råvarueffektivitet en ekonomiskt viktig aspekt.

Denna syn på resurseffektivitet bygger på att resursen odlings- mark är begränsad. Så är helt klart fallet i ett globalt perspektiv. Arealen produktiv mark per capita har länge minskat och trenden att minskningen kommer att fortsätta är tydlig; vi blir fler människor på jorden och arealen åkermark snarare minskar än ökar på grund av erosion, ökenspridning och bebyggelse. Dessutom kommer de nödvändiga minskningarna av växthusgasutsläpp att innebära ett ökat behov av bioenergi, något som är mycket areal- krävande och ytterligare ökar konkurrensen om odlingsmark.

Råvarueffektiviteten i livsmedelskedjan är dock kopplad till andra miljöpåverkande aktiviteter än enbart primärproduktionen. Nedan beskrivs vissa centrala kopplingar inom och mellan länkarna i livsmedelskedjan, huvudsakligen de med betydelse för råvaru- effektiviteten, från jordbruket/fisket och framåt.

Jordbruk och fiske

De hållbarhetsaspekter som är mest relevanta för jordbruket är övergödning, växthusgasutsläpp, biologisk mångfald och djuromsorg. För fisket handlar det om biologisk mångfald (nyttja hållbara bestånd och minimera bottenpåverkan och bifångster) och att minimera

118

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

växthusgasutsläpp. Arbetsmiljö är naturligtvis också viktigt. Råvarans tekniska kvalitet, som form och hanterbarhet, dess sensoriska kvalitet och mikrobiella status (att den kan förvaras utan att för- störas) har mycket stor påverkan på svinnet i senare led.

Ett viktigt effektiviseringsarbete i jordbruket och fisket är att leverera precis det som kunderna vill ha: rätt kvantitet av rätt kvalitet i rätt tid. Överskottsproduktion, som är en potentiell svinnkälla, kan emellertid inte alltid åtgärdas i ett led i livsmedels- kedjan. Det går inte att producera lättmjölk utan att det samtidigt blir en del kött och grädde. I fisket går det inte att bara fiska de arter som har högst kommersiellt värde, man får även bifångstarter med lägre värde och en hel del som måste kastas. På liknande sätt förhåller det sig med spannmålsodling: för att odlingen ska vara effektiv, både miljö- och resursmässigt, krävs bland annat en varierad växtföljd vilket ger en blandning av produkter med olika efterfrågan. En annan sida av ”kundanpassad jordbruksproduktion” är att det finns etiska aspekter på hur och hur hårt vi ska avla våra djur för att öka avkastningen och även om man kan styra pro- duktens sammansättning med fodret måste utfodringen göras med djurens välfärd för ögonen, utan risker för djurhälsan.

Livsmedelsindustrin

De flesta jordbruks- och fiskeriprodukter processas industriellt innan de når konsumenten, och även om den inte förädlas så för- packas nästan all mat. Till skillnad från jordbruket är energianvänd- ningen den mest relevanta hållbarhetsaspekten. Men även arbets- miljön är viktig. Produktionsplaneringen inom industrin är avgörande för råvarueffektiviteten: mycket svinn orsakas av produktbyten i en produktionslinje med därpå följande rengöring. Detta accentueras av de ökande kraven på frånvaro av allergener i mat. Samtidigt är en hög hygienisk och smakmässig kvalitet väsentliga för att produkterna inte ska kasseras senare i kedjan. Ett seriöst och systematiskt kvalitetsarbete är centralt även med tanke på konsekvenserna av dålig hygien; det är varken ekonomiskt, mänskligt eller miljö- mässigt acceptabelt att folk blir sjuka av maten. När alla dessa aspekter på råvarueffektivitet beaktas kan man konstatera att en storskalig industri oftast har högre råvarueffektivitet. Priset man får betala är normalt sett ökade transporter och här finns alltså en hållbarhetsmässig ”trade-off” att göra.

119

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Förpackningar

Förpackningarna svarar för en mycket stor del av miljöpåverkan i livscykeln för vissa livsmedel. Både tillverkningen av materialet och avfallshanteringen spelar roll. Samtidigt är förpackningar nöd- vändiga för att bibehålla en hög kvalitet och undvika svinn genom kedjan. Det är alltså en avvägning i varje enskilt fall hur mycket och vilken sorts förpackningsmaterial som ska användas. Dessutom är förpackningens utformning viktig, eftersom en förpackning som inte går att tömma innebär stort svinn. Som exempel kan nämnas att upp till 10 procent av en yoghurt kan vara kvar i förpackningen när man bedömer den som tom.

Med en smartare design av förpackningar kan svinnet minska kraftigt. Val av förpackningsmaterial är också viktigt, liksom möjlig- heterna att återvinna materialet. Förnyelsebara förpackningsmaterial är en intressant utveckling: en förpackning som kan komposteras eller rötas kan hanteras tillsammans med livsmedelsavfallet, vilket gör att även kladdiga förpackningar kan återvinnas. Med en smartare förpackningsdesign och transportlogistik kan också lastnings- graden och därmed effektiviteten i transporterna öka.

Handeln

Inom detaljhandeln är bristande kunskap om framförallt klimat- kraven hos potatis, frukt och grönsaker en orsak till att många ton produkter går till spillo. Kyl- och frysförvaring och butiks- exponering anpassade till dessa produkter skulle minska svinnet i butik. En lägre leveransfrekvens skulle innebära att industrin kan planera sin produktion på ett råvarueffektivare sätt, genom att satserna och serierna inom industrin då kan öka (se ovan). Med glesare leveranser ökar emellertid risken att produkterna blir för gamla med ökat svinn till följd, särskilt om placeringen av butiker och bostäder begränsar hushållens möjligheter att agera, främst vad gäller frekvensen på inköpsresor.

Storkök och restauranger

En stor del av vår mat äts ute. Svinnet i storkök kan påverkas av kunskap om svinnets betydelse för ekonomi och miljö. Att anpassa portionsstorleken efter individ är ett bra sätt att minska svinnet.

120

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

Liksom inom industrin är ett strukturerat hygienarbete viktigt. Genom planering av utbudet kan sannolikt svinnet minska.

Hushållen

Hushållen svarar för en stor del av matens miljöpåverkan under dess livscykel. Mycket mat slängs utan att den är dålig, men uppenbarligen är det alltför billigt att slänga och istället köpa ny mat. Samtidigt är det självfallet inte bra att äta sig sjuk på gammal mat, så kunskap är viktig, inte minst om hygienfrågor. Några aspekter där hushållen kan påverka svinnet är val av förpackning och korrekt förvaring.

En viktig faktor är tillagning och förvaring. De kräver mycket energi på grund av bristande teknik men kanske framför allt bristande kunskap. Med en bättre planering skulle maten kunna utnyttjas bättre, liksom energin som går åt i matlagningen.

En annan och oerhört viktig sak gäller hushållens val av livs- medel. Det är stor skillnad på olika råvarors miljöpåverkan och det är konsumenten som bestämmer vad som ska produceras. Om man exempelvis skulle äta vegetariskt en dag i veckan (förutsatt att den vegetariska rätten har producerats på ett bra sätt) eller minska storleken på biffen på tallriken skulle stora miljövinster kunna göras.

Transporter

Hemtransporter av maten är ett viktigt område. Resmönster för privatpersoner är en komplex fråga som hänger samman med bebygg- elsestruktur och arbetssituationen och bör behandlas gemensamt med dessa frågor. Transporten kan troligen effektiviseras genom hemtransporter organiserade av en transportör.

De transporter som sker mellan jordbruk och industri samt industri och handel har i de allra flesta livscykelanalyser inte haft någon avgörande betydelse för resultaten. Transporter i dessa led innebär oftast att tillverkningen kan specialiseras med därpå följande svinnminskning (se ovan om industrin). Transporter med- för dock påverkan som inte ingår i hittills utförda livscykelanalyser, som buller, olycksrisker och infrastrukturförändringar med ökade barriäreffekter i våra samhällen.

121

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Avfallshantering

Det är viktigt att det livsmedelsavfall som ändå uppstår hanteras på ett klokt sätt. Kan det användas som foder är detta ett resurs- mässigt bra alternativ, annars bör växtnäringen återföras till jord- bruket. Växtnäringsåterföring sker troligen bäst efter att avfallet utnyttjats för biogasframställning. Detta ger både ett högvärdigt bränsle och en bättre gödselprodukt än exempelvis kompost. Förpackningar bör återvinnas, om det kan ske på ett effektivt sätt.

5.7.2Vägar till ökad hållbarhet i svensk jordbruksproduktion

Svenskt jordbruk och svenskproducerad mat håller – med de brister som kan finnas – god internationell klass vad gäller matkvalitet, miljö, djuromsorg och landskapsvård. Branschen arbetar sedan länge med att minska sin energiförbrukning och miljöbelastning.

En fortsatt hög andel svenskproducerade baslivsmedel på våra matbord underlättar och påskyndar möjligheterna att uppnå de miljö- och hälsopolitiska målen för en hållbar utveckling i Sverige. Det betyder även att transporter av livsmedel kan minskas, med positiva effekter för bl a klimatmålet.

För att ytterligare stärka en långsiktigt positiv utveckling bör det vara ett jordbrukspolitiskt mål att till år 2020 stimulera till nyttjande av förslagsvis två miljoner hektar åker för vallodling samt hela den kvarvarande arealen naturbetesmark för mjölk- och nötköttsproduktion. Det är viktigt att understryka att Sverige har goda agrara förutsättningar att mer extensivt producera mjölk och nötkött med hjälp av större andel gräsfoder, mindre inslag av spannmål och helt utan importerat kraftfoder av typen GMO-soja (GMO=genmodifierade organismer)

En omläggning av detta slag skulle sannolikt medföra en rad miljö-, folkhälsomässiga och ekonomiska vinster.

Det skulle minska nötköttproduktionens andel av klimatpå- verkande gaser och snabbare reducera jordbrukets näringsläckage och användning av kemiska bekämpningsmedel. Samtidigt skulle det hålla marker öppna som annars under de närmaste tio, femton åren kommer att växa igen med sly eller beskogas. Det handlar om kulturlandskap som representerar betydande, stundom omistliga hållbarhetsvärden:

122

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

Sociala – trivsel, skönhet, rekreation, turism

Biologiska – mångfald, friskt mullkapital

Ekonomiska – levande landsbygd, turism

För folkhälsan och sjuk- och hälsovårdens ekonomi skulle detta samtidigt innebära betydande vinster. Ny forskning visar nämligen att kött från djur som uppfötts på gräs innehåller proportionellt sett mer av de nyttiga omega 3-fettsyrorna än motsvarande från djur som äter spannmål. Orsaken är att örter och gräs är särskilt rika på omega 3-fett, vilket bl.a. fungerar som växternas ”frost- skyddsmedel”. Frön innehåller dock betydligt mindre omega 3, därav den låga halten av fettet i djurens spannmålskost. Omega 3- fett minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, ögonsjuk- domar, Alzheimers demens och sannolikt även vissa typer av cancer.

Kött från betande djur innehåller också 3–6 gånger mer av antioxidanten E-vitamin än djur som utfodras med kraftfoder

Svenskt Sigill

Svenskt Sigill grundades av Svenska Lantmännen och Cerealia- koncernen för att skapa en standard för hög miljöhänsyn, kvalitet och livsmedelssäkerhet i spannmålsproduktionen. Svenskt Sigill ägs från år 2001 av LRF och 2003 anslöt sig GRO, (Gröna näringens riksorganisation), med sitt Svenskodlat-koncept. Under 2004 har regler för produktion av nötkött, mjölk, kyckling och honung utarbetats, och målet är att även gris- och äggproduktionen skall få möjlighet att ansluta sig.

Idén med Svenskt Sigill är att skapa ett långsiktigt hållbart lant- bruk som möter konsumenternas och marknadens krav. Svenskt Sigill ger fem löften till konsumenterna:

123

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Säkra livsmedel: Höga krav, strikta regler, provtagningar och analyser ger säkra och trygga råvaror. Råvaran kan spåras tillbaka till gårdarna genom noggrann dokumentation.

God djuromsorg: En ansvarsfull djuromsorg, med höga krav på djurens miljö och skötsel, ger friska och välskötta djur som mår bra.

Öppna landskap: Svensk produktion, skyddade miljöer och betande djur ger levande och öppna landskap.

Miljöansvar: Planering, precision och skyddsåtgärder ger mindre läckage av ämnen som över- göder naturen, mindre risker med bekämp- ningsmedel och en lägre förbrukning av jordens resurser.

Fristående kontroll: Ett oberoende kontrollföretag ser till att regler följs och att den höga kvaliteten säkras. Planerade kontroller och stickprov bidrar till råvaror som uppfyller Svenskt Sigills löften.

Svenskt Sigill-märket garanterar svenska råvaror och har därför stor betydelse för det svenska kulturlandskapet. Den producent som ansluter sig åtar sig att producera enligt certifieringssystemet IP Lantbruk (IP=Integrerad Produktion) Så länge reglerna i systemet uppfylls kan kvalitetsmärket Svenskt Sigill användas. Produktions- reglerna bygger på svensk lag och internationella standarder för jordbruksproduktion (Eurep GAP standarden). Två viktiga utgångs- punkter för reglerna är att nivån måste vara tillräckligt hög för att leva upp till Svenskt Sigills löften; de måste också vara realistiska utifrån dagens produktion.

Svenskt Sigillmärkning förutsätter kvalitetssäkring av produktionen. Det innebär förebyggande arbete för att nå bättre i stället för att åtgärda brister i efterhand. Inom IP Lantbruk och Svenskt Sigill kvalitetssäkras till exempel hygien, skötseln av kor och kalvar, hantering av kemikalier och gödsel, hantering av foder osv. En viktig kvalitetssäkring är den oberoende kontrollen som garanterar att uppsatta regler följs. Revisionen består av en årlig egenkontroll,

124

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

och en andrapartskontroll vart tredje år. Detta kombinerat med att ett oberoende certifieringsorgan årligen kontrollerar systemet för andrapartskontrollen, och även stickprovskontrollerar ca 10 procent av gårdarna, borgar för trovärdighet.

Foderproduktionen är en väsentlig del i djurhållningens bidrag till en uthållig livsmedelsproduktion från såväl positiv som negativ synpunkt. Ett positivt exempel är naturbeten som bevarar den svenska biologiska mångfalden; negativt är odling av soja i länder, där detta innebär nedhuggning av oersättlig regnskog och hög bekämpningsmedelsanvändning.

Konsumentmärkning av foder är beroende av system för öppen deklaration av ingående råvaror i foderblandningar, spårbarhet och kvalitetssäkring. Det finns redan idag krav på att köparen av fabriksblandat foder ska få upplysning om ingående råvaror och inblandningsprocent i foderblandningar (öppen deklaration). I dag finns också krav på märkning av foder avseende GMO (genmo- difierade organismer).

De nya EG-förordningar som träder i kraft 2005 kräver spår- barhet ett led framåt och ett led bakåt i livsmedelskedjan. I spårbarheten ingår foder som en väsentlig del främst av livsmedels- hygieniska skäl. Konsumenten kommer då att kunna få information om fodrets sammansättning och ursprung. Därmed skulle kött och mjölk kunna marknadsföras som producerat på endast svenska foderråvaror, viss andel grovfoder eller på foder som inte innehåller GMO-soja. Förutsättningen för detta är dock att fodrets ursprung och sammansättning kvalitetssäkras, vilket idag sker inom Svenskt Sigill och KRAV.

5.7.3Mina förslag om ekomaten på marknaden

En viktig insats för den hållbara livsmedelskonsumtionen är att statsmakterna ger Sveriges lantbrukare det stöd som krävs för att de inte otillbörligt skall drabbas av konkurrenssnedvridning och minskande marknadsandelar för baslivsmedel (genom bl.a. de lågpris- kedjor som nu alltmer etableras i Sverige).

Parallellt med att den svenska livsmedelsproduktionen stärks på bredden, är det emellertid angeläget att också stimulera den särskilda ”ekomaten”. Ekologisk produktion – definierad igenom EU:s stödsystem – främjar i hög grad de nationella miljökvalitets- målen och inkluderar etiska värden som djurvälfärd och global

125

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

solidaritet. Människor upplever också en hälsosam tillfredställelse av att äta mat som är ekologiskt producerad. Kemiska bekämpnings- medel drabbar heller inte producenterna och ev rester av sådana ämnen i livsmedlen minimeras.

I takt med ökad globalisering växer intresset för närproducerat, hälsa, trygghet och solidaritet. Miljöintresset finns förankrat hos många och de djuretiska frågorna blir allt viktigare. Mycket talar för att marknaden för och konsumtionen av mat med mervärden som ekologiskt och rättvisemärkt kommer att öka.

Konsumtionsmål för ekomat

Idag utgör den ekologiska maten endast 2-3 procent av den totala matkonsumtionen i Sverige, trots att 16 procent av arealen får EU- stöd för ekologisk produktion.

Hittills har de svenska statliga målen för ekologiska livsmedel handlat om själva produktionen. År 2010 skall, enlig Jordbruks- verkets nya förslag till regeringen, 15 procent av jordbruksmarken, tio procent av antalet mjölkkor, ungnöt, lamm och värphöns samt en procent av produktionen av griskött och matfågel finnas i certifierad ekologisk produktion.

Men om det skall gå att öka arealen ekologiskt odlad mark måste det finnas avsättning för produkterna. Och för att konsumenterna ska öka sin konsumtion av ekologiskt måste de erbjudas både volym och en bredd av produkter. Alla delar i kedjan från jord- bruket till handeln måste gå mot samma mål.

Det är därför enligt min mening dags för ett offentligt konsumtionsmål för ekologisk mat, kopplat till kommande mål för primärproduktionen. Ett sådant påverkar, genom volym och därmed prisnivåer, även den privata konsumtionen av ekologiska livsmedel.

Jag föreslår att 25 procent av all offentlig konsumtion av livsmedel

– i stat, kommuner och landsting – år 2010 skall komma från certifierad ekologisk produktion.

Ett sådant konsumtionsmål kommer att sätta ett positivt tryck på förädlings-, handels- och restaurangleden med ökad tillgänglig- het och produktutveckling i sikte. Olika typer av stimulerande åtgärder bör också sättas in, exempelvis omställningsstöd för för- ädlingsföretag och restauranger, stimulans till utveckling av ekologiskt i grossistledet och medel till utbildning och information.

126

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

Ekomaten i handeln

De dominerande aktörerna inom detaljhandeln blir färre och större och internationaliseras. Butikerna utformas efter några få affärs- koncept och lågpriskonkurrenter som Lidl kommer in. När det gäller vad som ska finnas på hyllorna kan en viss förskjutning av makten från livsmedelsförädlingen mot handeln ses i och med att de egna varumärkena ökar i betydelse.

Att dagligvaruhandeln i Sverige satsar på ekologiskt är en av de stora framgångsfaktorerna för den ekologiska konsumtionen. Ett brett sortiment av ekologiska produkter erbjuds dock inte av alla butiker utan framför allt av kvalitetsprofilerade butikskedjor vilka står för en mindre del av försäljningen av mat i Sverige. Tillgången på ekologiskt i butik varierar mycket mellan olika delar av landet, även inom samma butikskedja.

Ekomaten och konsumenten

Bland konsumenterna är det en liten grupp som står för en stor del av den ekologiska konsumtionen. Vem den typiska ekokonsumenten är går dock inte att bestämma utifrån vare sig kön, ålder, inkomst, geografi eller utbildning enligt flertalet undersökningar. En mål- sättning måste vara att stimulera fler att köpa mer ekologiskt. Vad som påverkar kundens val i butiken är framför allt priset, till- gängligheten, kunskapen, och vanan.

Priset

Den ekonomiska dimensionen av hållbar utveckling står idag i konflikt med den ekologiska dimensionen i frågan om ekologiska livsmedel. Enligt en undersökning av Temo under 2004 samt studier av Carlsson-Kanyama m.fl. 2001 anges priset som det i särklass största hindret mot att köpa mer ekomat. I praktiken har det visat sig att många tror att ekologiskt är dyrare även då så inte är fallet. Prisskillnaden ligger enligt Konsumentverkets undersökningar på cirka 35 procent.

Huvuddelen av de merkostnader som den ekologiska maten har i förhållande till den konventionella uppkommer i jordbrukarledet genom t.ex. lägre avkastning och högre foderkostnader, men merkostnader uppkommer också i senare led i form av t.ex. högre

127

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

kostnader för lagring, separata linjer och transport (SLI Rapport 2001:1). Huvuddelen av dessa merkostnader kan inte handeln påverka. Däremot har handeln en central roll för att stimulera producenter att våga satsa på ekologisk produktion, garantera upp- köp, förmedla konsumenters intresse av produkterna, god varu- hantering och erbjuda attraktiv hyllplats och adekvata marknads- föringsåtgärder.

Konsumentverket har i sina kontakter med andra aktörer inom livsmedelsområdet sett möjligheter till olika åtgärder inom handeln för att minska prisskillnaden mellan konventionella och ekologiska varor. Sådana åtgärder kan exempelvis vara:

Kampanjpriser på ekologiska livsmedel.

Fast prispålägg istället för procentuellt pålägg (något som enligt handeln i många fall redan är genomfört).

Att de stora detaljhandelsblocken sätter press gentemot sina egna lågprisalternativ att öka utbudet av ekologiska livs- medel. Konsumentverket har uppmärksammat att även om det ekologiska utbudet ökar generellt varierar utbudet mycket mellan olika butiker, vilket innebär att konsumenten i princip gjort sitt val om ekologiska livsmedel eller inte redan vid valet av butik.

Merpriset för ekologiska produkter varierar starkt mellan olika varor, vid olika tidpunkter och mellan olika butiker och olika orter i Sverige. EU: s östutvidgning kommer troligen att ge tillgång till mer ekologiska produkter till relativt sett lägre priser.

Konsumenter möts ständigt av en prisfokusering i den offentliga debatten och i marknadsföringen. Det handlar hela tiden om att maten måste bli billigare utan tal om vilken kvalitet vi får för pengarna. Men konsumenter kan välja en produkt som kostar mer om den har ett mervärde som är känt. Enligt en undersökning som LUI gjorde på uppdrag av LRF och Ekologiska Lantbrukarna 2001 sade sig 6 procent av konsumenterna definitivt välja en ekologisk produkt framför en annan, även om den ekologiska är dyrare. En betydligt större potential finns dock. I samma undersökning menade 40 procent att de kanske – eller troligtvis – väljer en ekologisk produkt under samma omständigheter. I den allmänna debatten är det viktigt att börja koppla priset på maten till kvalité och hur den är producerad. Här har politiker och andra debattörer en ansvars- full roll att spela.

128

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

Tillgängligheten

En studie av Björkman 1994 visade att prissänkning i kombination med skyltning och exponering gav bästa resultatet för en ökad efterfrågan. Lättillgänglighet, strategisk placering och utseende är verktyg för att göra konsumenter uppmärksamma på det ekologiska utbudet liksom ett sätt att bryta invanda köpmönster (vanans roll i köpögonblicket). Handeln är den aktör som har makten över placeringen av varor inom butiken. Satsningar som t.ex. Bonde i butik, där information om ekologiska varor och smakprover erbjuds kunderna, har också visat sig vara goda sätt att öka kundernas intresse och försäljningen av ekologiska produkter.

Strukturförändringar och öppningar inom handeln som medger större flexibilitet gentemot nya leverantörer kan ge ökad möjlig- heter för lokala och ekologiska livsmedel.

Den ekologiska produktutvecklingen måste följa konsumtions- mönstren och köpvanorna. Det måste finnas ett brett utbud av ekologiska produkter som svarar upp mot olika tycke och smak. Dagens jäktade konsumenter köper alltmer färdiglagat och halv- fabrikat. För att den ekologiska produktutvecklingen ska komma igång på allvar krävs en hel del praktisk hjälp och stöd till livs- medelsindustrin.

Det är även dags för omställning i restaurangbranschen. Det borde vara en självklarhet att kunna välja ett ekologiskt alternativ från menyn. Dagens konsumenter äter alltmer ute, i synnerhet på lunchen och då är de ekologiska alternativen sällan tillgängliga.

Den offentliga upphandlingen av livsmedel har en stor potential som kan driva fram ökade volymer. Många kommuner har beslutat om mål för sin upphandlingen av ekologisk mat. En möjlighet som kommuner nappat på är att registrera KRAV-godkända livsmedel och successivt byta ut de konventionella. På grund av sparkrav inom kommunerna är merkostnaden emellertid ett stort hinder.

Ett övergripande mål för den offentliga upphandlingen av ekologiska livsmedel är alltså helt nödvändigt. Statens övriga insatser bör bestå i att stimulera utvecklingen genom att skjuta till medel för utbild- ning och för erfarenhetsutbyte som underlättar anbudsförfarandet vid upphandlingen av ekologiska och andra miljöanpassade pro- dukter. Medel behövs också för att täcka merkostnaden, men för att det ska bli en långsiktighet bör dessa vara kopplade till någon form av premie för uppnådda miljömål.

129

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Staten kan också bidra genom att föregå med gott exempel. Ett förslag är att myndigheterna får i uppdrag att genomlysa sin verksamhet utifrån vad de gör för att underlätta och stimulera en hållbar konsumtion, samt be dem välja ut minst tre åtgärder för genomförande.

Tillgänglighet av ekologiska produkter i såväl restaurang som handelsled kräver stora volymer. En satsning på storskalighet är därför nödvändig. Samtidigt är det viktigt med extra stöd till småskaliga producenter för att de ska kunna starta sin verksamhet, hitta avsättning, bidra till mångfalden och kunna växa. För små producenter är det svårt att ordna lagerhållning och distribution därför behövs en utveckling av regionala grossister och marknads- torg. Småskaliga producenter kan behöva samarbeta för att få upp volymen då de säljer sina produkter. Och den offentliga upp- handlingen kan i ett sådant sammanhang bli en viktig draghjälp i och med att den ger en trygghet i kontrakterade uppköp. Handeln som också behöver stora volymer kan då haka på och öppna upp för regionala uppköp.

Det skulle också vara av stor betydelse om staten betalade certifieringskostnaderna för små producenter inom såväl primär- produktion som förädling. Detta skulle också vara mer rättvist ur konkurrenssynpunkt eftersom danska producenter slipper dessa kostnader. Stödet skulle kunna gälla såväl småskalig ekologisk produktion som annan kvalitetscertifiering. Om små lokala produ- center blir fler och får möjlighet att växa stimulerar det också sysselsättningen och ger ökade skatteinkomster.

I grossistledet finns det idag några få stora aktörer. För att få fart på den ekologiska matlagningen inom restaurangbranschen är det nödvändigt att få dessa att tillhandahålla ett ekologiskt sortiment i lager till ett rimligt pris. Idag är det svårt för restauranger, offentliga såväl som privata, att få tag i ingredienser till matlagningen. Det får vänta på leveranser och priset är ofta högt.

Ett sätt att ta tag i problemen, identifiera flaskhalsar och lösa dem är att samla marknadsaktörer i hela kedjan inom olika produktområden för att stimulera till bindande överenskommelser om konkreta åtgärder för att öka den ekologiska konsumtionen.

130

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

Kunskapen

För att en konsument ska vilja betala mer för en produkt måste mervärdet vara tydligt. Enligt undersökningen Maten i Sverige 2002 känner 94 procent av alla konsumenter igen KRAV-märket, medan 75 procent anser att en KRAV-märkt produkt är bättre för miljön och 66 procent att den är bättre för djuromsorgen. Enligt studien ”Svenska konsumenters inställning till ekologiska baslivsmedel” (Magnusson 1998) är en majoritet av konsumenterna positivt inställda till att välja ekologiska produkter (mellan 46–67 procent beroende på produkt). Samtidigt visar studien att andra inköps- kriterier anses viktigare, såsom god och hållbar. Statistik från dagligvaruhandeln liksom en rad konsumentundersökningar bekräftar att attityderna inte alltid åtföljs i konkreta köpbeteenden.

Mer preciserad kunskap om mervärdena saknas ofta och flera undersökningar visar att bristen på kunskap är en bidragande faktor till varför människor inte köper ekologiskt. Information och marknadsföring är sålunda viktig. Särskilt viktigt är det att det finns information i butiken, på hyllkanter och på förpackningar, att exponeringen är god och att kunskapen hos butikspersonalen är bra.

För butikspersonal finns idag utbildningen Bondens Ekologi som med statligt stöd utbildar butikspersonal i gårdsmiljö under en halvdag. KRAV har också en kort utbildning för personalen i de KRAV-anslutna butikerna. Men det skulle behövas betydligt mer utbildning och i en form som fungerar trots den stora omsätt- ningen av personal och trots att förhållandena i butiken ofta är sådan att det är svårt att gå ifrån arbetet ens en timme. Ett ekologiskt körkort för butikspersonal som en del i ett körkort i hållbar konsumtion kunde vara en väg, kanske med statligt stöd till såväl butikskedjan som utbildaren.

Barn och ungdomar är morgondagens konsumenter. Att de tillägnar sig kunskap om vad ekologisk mat är för något är mycket viktigt. I skolans undervisning om hållbar utveckling bör därför information och diskussion om den ekologiska maten vara lika självklar som sophanteringen. Så är inte fallet idag. Av särskild vikt är att ekologisk mat får en central plats i hem- och konsument- kunskapen trots att budgeten för inköp av råvaror till matlagningen är liten. Skolan måste kunna föregå med gott exempel. Statliga öronmärkta medel som täcker merkostnaden skulle stimulera utvecklingen (om Hemkunskapen sid kap. 9).

131

Hållbar livsmedelskonsumtion

SOU 2004:119

Vanorna

När människor handlar i butiker sker det ofta enligt invanda mönster. Det är därför som nya produkter brukar lanseras med avsmakningar och tydlig exponering. Ekologiska produkter lanseras sällan på detta sätt. Stora företag med många produkter där huvud- parten är konventionella satsar inte gärna på lansering av de ekologiska eftersom utdelningen blir för liten jämfört med de konventionella storsäljarna. Små producenter vars huvudsakliga produktion är ekologisk har i sin tur inte råd med marknadsföring. I Danmark finns goda exempel där staten gått in med stöd till utbildning av demonstratriser. Marknadsföringskampanjer för mjölk och kött har där också genomförts i tv. I dessa fall har staten och en hel bransch stått för medlen och projekten har styrts av en bred grupp. Liknande breda satsningar med tydlig betoning på mervärdet i ekologiska produkter skulle behövas också i Sverige.

Konsumenternas del i omställningen mot en hållbar utveckling beskrivs i flera sammanhang som central. Det styrmedel som ofta anges för att förändra konsumenters beteende i en hållbar riktning är information. Information som ensamt styrmedel har dock visat sig ha begränsade effekter, speciellt i mer komplexa beteende- mönster där effekterna är långsiktiga och inte knutna till den enskilde individen, exempelvis många av miljöfrågorna. Exempelvis framhåller Grankvist att köp av vardagliga produkter ofta styrs av vanor (TemaNord 2003:540). Information som styrmedel bör därför ske tillsammans med andra verktyg för att ha störst verkan.

Enligt Solér 1997 är det angeläget att i köpögonblicket tydliggöra just kopplingen mellan produkt och miljön. För detaljhandelns del, som innehar arenan under köpögonblicket, innebär detta att ge konkreta exempel på hur konsumentens val har betydelse för miljön. För detta behövs också mer av forskning.

Det vore inte omöjligt att öka försäljningen av ekologiska livsmedel till låt säga 15–30 procent. Men det kräver insatser på bredden, med konsumenten i fokus genom hela produktions- kedjan:

Trenderna inom livsmedelsområdet går mot allt mer förädlad och bekväm mat. Ur ett hållbarhetsperspektiv är tillgänglig- heten av miljöanpassade livsmedel viktig även i denna kategori. Produktutveckling för miljöanpassade alternativ inom detta område är därför önskvärt.

132

SOU 2004:119

Hållbar livsmedelskonsumtion

Generellt är en breddning av utbudet av ekologiska livsmedel viktigt. Om de ekologiska livsmedlen ska attrahera fler konsumenter och nya grupper av konsumenter, måste eko- logiska alternativ finnas i många produktgrupper och då inte minst bland mer förädlad mat.

Flaskhalsar i ledet mellan produktion och försäljning, exempelvis kö till slakterier, för små volymer för detaljhandelskedjorna, distributionsproblem m.m., är kända utvecklingshinder för ekologiska livsmedel. Helhetssyn och samverkan mellan aktörer i kedjan är ofta avgörande för att lösa denna typ av problem.

För konsumenterna behövs en ökad kunskap om effekterna för miljön av ökad konsumtion av ekologiska livsmedel liksom en ökad kunskap om kopplingen mellan miljö och hälsa, exempelvis om och i så fall på vilket sätt ekologiska livsmedel har mervärden inom hälsoområdet. Idag är hälsa tillsammans med miljö en av de viktigaste orsakerna till konsumtion av ekologiska livsmedel.

Storhushåll har också en roll som drivande motor genom att de kan efterfråga större volymer och även ge en större inköpssäkerhet genom avtal än privata konsumenter (särskilt de offentliga storköken genom sina uppbundna upphandlingar). Denna ökade säkerhet kan ge incitament till ökade produktions- volymer, vilket även kommer detaljhandeln och privata konsu- menter till del.

5.8Handelskedjorna om sin roll för en mera hållbar livsmedelskonsumtion, bilaga 3

133

6 Hållbart boende

6.1Mina förslag i korthet

Regeringen bör föreslå ett övergripande mål om halvering av energiförbrukningen i bostäder till 2030.

Regeringen bör verka för obligatorisk energimätning i fler- bostadshus. En särskild förordning bör utformas med precisering av boendekonsumenternas rättigheter och de villkor fastighets- ägaren/hyresvärden måste uppfylla för att mättekniken skall kunna installeras.

Regeringen bör stimulera till effektivisering av den kommunala fjärrvärmeproduktionen.

Regeringen bör verka för en effektivare elanvändning genom att introducera ett system med enbart rörliga kostnader.

Regeringen bör erbjuda 30 procent bidrag (”energi-ROT- bidrag”) till privata energieffektiva investeringar, t.ex. i isolerings- teknik, värmeväxlare, lågemissionsfönster mm. Alternativt bör man överväga att ge lån med lägre ränta och längre avskriv- ningstid, ett system som används i Tyskland för att t.ex. stödja byggnation av hus utan värmesystem.

Regeringen bör införa energiklassning av fastigheter och differentiera fastighetsskatten på grundval av fastighetens energi- prestanda.

Regeringen bör för nybyggda bostäder, och i samband med ROT (renovering, ombyggnad, tillbyggnad) införa normer för maximal energiförbrukning per kvm.

Regeringen bör tillsammans med aktörerna i byggbranschen påskynda marknadsintroduktionen av energieffektiva koncept av typen ”hus utan värmesystem”, både vad gäller småhus och flerbostadshus.

Regeringen bör öronmärka förstärkt medelstilldelning för energi- rådgivning i kommunerna och i andra lämpliga former.

135

Hållbart boende

SOU 2004:119

6.2Hållbart boende – kriterier och styrmedel

Ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart boende förutsätter pris- värda bostäder, präglade av resurseffektivitet, återvinningsbara och helst miljömärkta material och en tilltalande estetisk och social komfort.

Regering och riksdag försöker styra mot angelägna mål genom en omfattande lagstiftning och de ambitioner som uttrycks i folk- hälso-, miljömåls- och konsumentpolitiken.

Miljömålet ”God bebyggd miljö” slår bl.a. fast att senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för

hur ett varierat utbud av bostäder, service och kultur kan utformas så att bilanvändningen kan minska och förutsätt- ningarna för miljöanpassade och resurssnåla transporter kan förbättras

hur kulturhistoriska och estetiska värden skall tas tillvara och utvecklas

hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden skall bevaras och utvecklas och andelen hårdgjord yta inte ökas

hur energianvändningen skall effektiviseras, hur förnybara energiresurser skall tas tillvara och hur utbyggnad av pro- duktionsanläggningar för fjärrvärme, solenergi, biobränsle och vindkraft skall främjas

Andra miljökvalitetsmål som berörs är klimatmålet samt målen för giftfri miljö och frisk luft

6.3Grundfakta om förvaltande och nybyggnation

I Sverige finns det f.n. mer än 4 miljoner hushåll. Deras konsumtion i betydelsen dagligt boende tar hela bostadsbeståndet med dess 4,3 miljoner bostäder i bruk.

2003 såldes 54 000 småhus. Mer än 60 000 personer lämnade sin bostad och utvandrade; ännu fler flyttade inom landet. I de flesta fall sker bostadsbytena direkt mellan hushållen.

I jämförelse med det totala bostadsbeståndet och den stora rörligheten är det årliga tillskottet av bostäder genom nybyggande tämligen obetydligt. År 2003 producerades 20 000 bostäder med en

136

SOU 2004:119

Hållbart boende

yta av 2,5 miljoner kvm, motsvarade ca 0,5 procent alla bostäder. Även om nyproduktionen lokalt och på marginalen kan ha stor betydelse tar det, med denna takt, flera decennier innan den skapat väsentligt nya förutsättningar för boendekonsumtionen som helhet.

Däremot har förvaltningen av det redan byggda stor betydelse för möjligheterna till en hållbar boendekonsumtionen. Fortlöpande köp, försäljning, uthyrning etc. ger en anpassning till efterfrågan och utbudet av boende. ROT-åtgärder (reparationer, ombyggnad, tillbyggnad) moderniserar beståndet, fysiskt och funktionellt. Takten har dock under det senaste decenniet varit låg; detta skall ställas mot Boverkets bedömning att behovet av ROT är 65 000 bostäder per år.

Hela tiden pågår emellertid ett mera småskaligt underhåll med stora inslag av ”gör det själv”, och en daglig fastighetsdrift som har långt större betydelse för hållbart boende än vad man i politik och byggsektor vanligen tycks tro.

Flera av de förslag jag väcker i detta avsnitt syftar till att lyfta fram förvaltandets betydelse och skapa den kunskapsbank och kompetens som behövs i sammanhanget. Det är inte minst viktigt i ett konsumentperspektiv.

6.4Boendet berör hållbarhetens tre dimensioner

De sociala och ekonomiska förhållandena i boendet speglar sam- hället i stort. Växande ekonomiska klyftor har lett till hårt seg- regerade boendemiljöer, med t.ex. innerstäder och attraktiva kust- samhällen där endast de välbeställda har råd att bo. I skalans andra ände finns spegelbilden av denna segregation med en koncentration av låginkomsttagare och invandrare som ännu inte hittat sin plats i samhället.

Däremellan finns hela systemet av stora och små tätorter samt bostäder spridda över glesbygden. Även där finns en social och ekonomisk gradering, låt vara inte lika tydligt segregerande. Regional omfördelning av befolkningen skapar lokalt såväl bostadsbrist som bostadsöverskott, med stigande och fallande ekonomiska värden som följd.

Boendekonsumenterna är organiserade i och har stöd av organisa- tioner som Hyresgästerna, Handikapporganisationerna, pensionärernas PRO respektive SPF, Villaägarna, HSB, Riksbyggen, Bostadsrätts-

137

Hållbart boende

SOU 2004:119

föreningarnas Centralorganisation m fl. De har stöd av olika lagar, t.ex. om hyresrätt, bostadsrätt, konsumenters rättigheter. Lagarna har givetvis bäring på boendekonsumenternas situation i största allmänhet och kommer att diskuteras i ett senare avsnitt.

6.4.1Brister i social hållbarhet

Trots allt detta stöd kring boendet kvarstår väsentliga brister. Boendekostnadernas andel av hushållens budgetar har stigit under senare år. Priserna för nybyggda bostäder är sådana att många hushåll utestängs från önskvärda förbättringar av bostadsstandarden. I det stora beståndet av flerbostadshus – karaktäristiskt för Sverige jämfört med övriga EU – är den fysiska tillgängligheten delvis låg. Områden med trevåningshus, som kan erbjuda goda miljöer och välplanerade lägenheter, saknar oftast hiss. Med en ökande andel äldre, och en massiv satsning på kvarboende och vård i hemmet, är detta ett växande problem. Många äldre riskerar att bli helt instängda i sin bostad, liksom handikappade med rörelsehinder.

Till detta skall jag återkomma i slutbetänkandet. Här kommer jag enbart att ägna mig åt den ekologiska sidan av hållbarheten.

6.4.2Bostaden och energin

Ett ekologiskt hållbart boende har givetvis många olika vardagsnära aspekter: Hur är min bostad byggd och utrustad, ingår t.ex. material som är tveksamt eller direkt olämpligt med tanke på miljö, hälsa, arbetsmiljö och global rättvisa? Hur mycket värme och el använder jag, och från vilka energibärare kommer de? Hur hanterar jag hushållets restprodukter – organiska hushållssopor, grovsopor, miljöfarligt avfall?

Många av dessa frågeställningar har både en samhällelig och privat sida. De berör ekonomi och regelverk men också människors attityder, medvetenhet, värderingar och ”vanor”.

Andra handlar uteslutande om graden av aktiv samhällsplanering och ytterst om politiska beslut vad gäller bostadsområdenas lokalisering och övergripande utformning.

I detta delbetänkande fokuserar jag helt på energifrågan, relaterad främst till riksdagens klimatmål. Andra effekter av utsläpp av ämnen från energiomsättningen i bostäder, t.ex. försurning,

138

SOU 2004:119

Hållbart boende

övergödning och ohälsa, kommer därför endast att beröras sum- mariskt.

Effektivare energianvändning bör vara en huvudambition, inte minst för boendepolitiken framöver. Det leder till positiva miljö- effekter, minskad ohälsa samt minskade kostnader för både offentliga och privata sektorn; i många fall blir det ”pengar över” för välfärd och investeringar.

Socioekonomin avgör resursförbrukningen

Hela den socioekonomiska skalan, från låginkomst- till höginkomst- grupper, återspeglas i boendets ekologiska hållbarhet, i belastningen på miljön och naturresurserna.

Äldre par eller singlar med enbart grundpension, hyreslägenhet, kolonilott som sommarnöje och vana att resa kollektivt – men utan resurser för årliga charterresor till ”värmen” i Medelhavet, Väst- indien eller Sydostasien – ryms mer än väl inom ramen för en lång- siktig ekologisk hållbarhet.

Höginkomstfamiljer däremot – med två goda inkomster, rymlig förortsvilla eller innerstadslägenhet, året-runt-fritidshus, stor motorbåt, barn som kräver biltransporter, två bilar varav en SUV, fjällresor och minst en årlig resa till ”värmen” – belastar miljö och natur- resurser långt utöver vad som kan rymmas inom ramen för samma långsiktiga ekologiska hållbarhet.

Här en sammanställning av statistiska uppgifter som har med boende att göra

139

Hållbart boende

SOU 2004:119

Faktaruta

Bostadsyta miljoner kvadratmeter

1970

-75

-94

2003

Småhus

165

200

290

300

Flerbostadshus FH

135

149

170

175

Totalt

300

249

460

475

1)

1)

1) fördelningen av tillskottet från 1994 på de två huskategorierna är skattad.

 

Antal bostäder, tusental

3 200

3 535

4 222

4 300

 

 

därav småhus

 

1 935

 

 

i flerbostadshus

 

2 365

Bostadsyta per bostad, kvadratmeter

93

98

108

109

 

 

i småhus

 

150

 

 

i flerbostadshus

 

76

Bostadsyta per invånare,

 

 

 

 

kvadratmeter

37,1

42,5

52,2

52,9

Energiåtgång, kWh per kvadratmeter uppvärmd bostadsyta

 

 

Småhus, värme, varmv o hushållsel

345

275

206

176

 

 

varav hushållsel

32

35

Flerbostadshus

340

315

217

206

 

 

varav hushållsel

50

40 2)

2) Statens energiverks schablonvärden sänkta 2003 efter enkät.

Bostadsbyggandet

Antal nya

Total

Yta per bostad

i landet 2003

bostäder

bostadsyta

i snitt

Småhus

8 1431

645 000 kvm

202 kvm

Flerbostadshus

11 943

909 000 kvm

76 kvm

Totalt

19 986

2 553 000 kvm

127 kvm

Något om befolkning och hushåll

1999 8,86 milj var bosatta i Sverige. 1,52 milj var äldre än 65 år. 0,98 milj var utrikes födda.

Många ”singlar” ökar behovet av lägenheter.

338 000 män och 428 000 kvinnor var skilda. 10 9000 var änklingar och 438 000 änkor.

2030 beräknas 9,5 milj vara bosatta i landet och 2,25 milj vara äldre än 65 år.

140

SOU 2004:119

Hållbart boende

Vilken roll spelar då boendekonsumtionen i det stora ekologiska sammanhanget? Den är både betydande och komplex. För att göra bilden enkel och slagkraftig inriktar jag mig alltså i fortsättningen på den faktor som i det sammanhanget är i särklass störst och viktigast, nämligen användningen av energi i boendet. Vilken i sin tur har betydelse för klimatfrågan.

6.4.3Energiförbrukning och klimatpåverkan

Klimatet på jorden har alltid växlat, av rent naturliga orsaker. Men alltsedan industrialismens genombrott, då människan började använda fossila bränslen – först kol, sedan även olja och naturgas – bidrar vi till den s.k. växthuseffekten och en global uppvärmning. Från början av 1900-talet fram till idag har mänsklig verksamhet alstrat en höjning av planetens medeltemperatur vid jordytan med 0,6–0,8 grader.

Om den nuvarande utvecklingen fortsätter kommer jordens medeltemperatur kring 2100 sannolikt att vara ca 6 grader högre än idag, med alarmerande effekter på miljö, hälsa och ekonomisk stabilitet i många områden i världen. Allt enligt IPCC, den inter- nationella panelen av klimatforskare.

Bästascenariot, endast 2 graders höjning, förutsätter troligen att utsläppsökningen av koldioxid och andra växthusgaser från människans samhällen ”slår i taket” senast kring 2015 och därefter övergår i en stadig minskning. 2050 måste utsläppen ha reducerats med upp- skattningsvis 60 procent, vilket kräver omfattande förändringar, dels genom effektivare användning med ny teknik i t.ex. bostäder och transportsektor, dels genom tillförsel av icke-fossil energi utan klimateffekter.

Det s.k. Kyotoprotokollet i klimatpolitiken framstår som början till en global räddningsaktion, trots att USA, den största utsläppar- nationen, ännu inte skrivit på, ratificerat, det (2004). Förhopp- ningar knyts också till de ännu osäkra möjligheterna att lagra koldioxid i jordens inre.

Ökad användning av förnybar, icke-fossil energi framställs inte sällan som den trollformel som kan lösa alla problem. Förnybarhet är emellertid ingen garanti för gränslös tillgång, annat än när det gäller solenergin; men där sätter tekniken och ekonomin för överblickbar tid ganska snäva gränser.

141

Hållbart boende

SOU 2004:119

I övrigt förutsätter all förnybarhet att vi håller vår konsumtion inom gränserna för jordens produktionsförmåga. Det gäller även bioenergin ur skogsråvarorna flis och pellets; i ett globalt perspektiv över några decennier med växande välstånd kommer trä att bli en bristvara. Ändå finns en outtalad tro på bioproduktionens gräns- löshet som bas för en växande massa- och pappersindustri, ökad användning som bränsle till uppvärmning, så småningom också till elproduktion, stora volymer drivmedel för miljöbilar samt en dramatiskt ökad användning som byggmaterial.

Allt detta är dock orealistiskt – såvida man inte samtidigt påskyndar en långtgående satsning på att i varje sammanhang utveckla en mycket effektivare användning av naturresurserna, inte minst av de förnybara. Detta gäller i högsta grad användningen av energi i bostäderna. Här har vi i Sverige varit relativt framgångsrika.

6.4.4Minskad klimatpåverkan från svenska bostäder

I Sverige förbrukas årligen totalt cirka 400 miljarder kilowattimmar energi. Två femtedelar används i bostäder och lokaler, därav 60 pro- cent till uppvärmning och varmvatten och 40 procent till belysning, hushållsmaskiner, datorer, teve.

Denna energiförbrukning ger naturligtvis ett visst bidrag till den globala uppvärmningen. Men klimatpåverkan har minskat. Dels beror det på att energianvändningen i bostadsbeståndet räknat per kvadratmeter boyta, har halverats i perioden 1973–2003. Dels hänger det samman med andelen fossila bränslen sjunkit med 70 pro- cent de senaste trettio åren.

I villor och småhus har oljan i många fall ersatts med elvärme och värmpepumpar. Elen kommer från kärnkraft och vatten- kraft, som inte har några koldioxidutsläpp; en mindre andel importeras dock från koleldade kraftverk i Danmark och på kontinenten.

Flerbostadshus har fjärrvärme på 75 procent av den upp- värmda ytan – ungefär 1,8 miljoner lägenheter – med endast 8 procent olja som energikälla. 135 000 småhus är också anslutna till fjärrvärmenäten, liksom drygt 50 procent av landets kontors- och affärslokaler. Biobränslen i form av ved, pellet, flis, lutar är numera det vanligaste bränslet.

142

SOU 2004:119

Hållbart boende

Nybyggda hus är betydligt energieffektivare än gårdagens: En 70-talsvilla förbrukar cirka 250 kilowattimmar (kWh) per kvadrat- meter; samma typ av hus från 1990-talet drar endast hälften så mycket energi. Utvecklingen går snabbt vidare, det finns småhus som förbrukar maximalt 60–70 kWh per kvadratmeter eller mindre än så (6.5.2).

6.4.5Effektiviseringen i flerbostadshus har avstannat

Effektivare energianvändning är ett smart sätt att med ganska enkla medel öka både den ekonomiska och ekologiska hållbarheten.

Energiförbrukningen per kvadratmeter har alltså totalt sett minskat kraftigt de senaste trettio åren, tack vare bättre isolering, fönster, värmeväxling m.m. Det gäller både småhus och bostäder i flerbostadshus.

Sedan år 1994 är bilden dock något splittrad. Medan småhus- ägarna fortsatt att effektivisera sin energianvändning i samma takt – om än inte med den nya teknikens fulla potential – har energi- förbrukningen per kvm bostadsyta i flerbostadshus legat i stort sett stilla.

Byggbranschen brukar anse att energiförbrukningen rätt och slätt styrs av ekonomin. I småhuset betalar de boende själva alla kostnader för sin energiförbrukning, medan däremot folk i fler- bostadshusen betalar samma genomsnittskostnad och därför kan ”slösa” obegränsat med energi för uppvärmning och varmvatten. Givetvis spelar ekonomin roll. Men erfarenheten visar också att energiförbrukningen kan halveras genom engagemang och små tekniska förändringar. Ett småhus är ett komplext litet ”klimat- system” där värmeisolering, solvärme, vindar, växlande ytter- temperaturer, radiatorsystem, termostater, fläktar, belysning, vit- varor och människors kroppar samverkar över årstidernas växlingar till att skapa det rådande inomhusklimatet. En del boende ägnar tid, intresse och kompetens åt att trimma detta klimatsystem så att det fungerar med mycket liten energiomsättning.

Lägenheten i ett flerbostadshus präglas av likartade klimatfaktorer. Skillnaden är att de boende här har liten eller ingen möjlighet att konkret påverka dem. Vanliga radiatorer går sällan att reglera annat än till ”stängd” eller ”öppen”, även om det finns ett vred men en fingraderad skala. Ventilationen kan inte varieras. Kranar och duschmunstycken tillhandahålls av hyresvärden som också svarar

143

Hållbart boende

SOU 2004:119

för tätning av fönster m.m. Själva intrimningen av klimatsystemet i huset eller bostadsområdet ligger helt utanför de boendes inflytande.

Här finns med andra ord en kunskapsklyfta som försvårar en effektiv förvaltning. De boende vet inte hur deras del hänger samman med systemet i stort, och hyresvärden/fastighetsägaren vet inte hur hans åtgärder påverkar de enskilda bostäderna. Med sådan brist på samverkan mellan människa och teknik blir energiförbruk- ningen självklart större än i småhusen.

Statistiken skiljer inte mellan flerbostadshus med hyresrätt respektive bostadsrätt. I flerbostadshus ägda av bostadsrättsföreningar är makt- förhållandena och möjligheterna att skapa sammanhängande kunskap annorlunda och bättre än i hyreshus. Föreningarna är emellertid ofta stora, och förvaltningen i praktiken anförtrodd åt HSB eller Riksbyggen.

6.4.6Energimätning för värme och varmvatten i flerbostadshus

Med undantag för det begränsade och dyra beståndet av lägenheter i innerstäderna bebos flerbostadshusen i stor utsträckning av låg- och medelinkomsttagare, invandrare, ungdomar och pensionärer med små pensioner. Mer än andra behöver dessa grupper förbilliga sitt boende, bl.a. genom effektivare energianvändning och därmed lägre värmekostnader. Med stigande priser på el och olja blir detta än viktigare.

För att detta skall bli möjligt måste de boende kunna mäta sin energiförbrukning i lägenheten. Själva fastigheten måste också förses med lämplig teknisk utrustning så att det verkligen går att styra energianvändningen. Idag saknas oftast både tekniken och den nödvändiga kompetensen hos fastighetsägaren/hyresvärden för att åstadkomma detta. Värmesystemn kan och måste trimmas så att de fungerar optimalt, vilket i alllmänhet resulterar i en betydande sänkning av energiåtgången. Det är sedan från denna lägre nivå som effekten av individuell energimätning i lägenheterna skall bedömas. Även själva mättekniken behöver utvecklas.

Analysen visar sålunda att energimätning som isolerad åtgärd är meningslös. Krav på mät- och reglerteknik bör emellertid skrivas in i Boverkets Byggregler, BBR, både för nybyggnad och vid ROT, renovering, ombyggnad, tillbyggnad. För att det någorlunda snabbt skall kunna införas i alla bostäder behöver det dock även regleras

144

SOU 2004:119

Hållbart boende

vid sidan av BBR. Bestämmelserna bör utformas så att de boende kan tvinga hyresvärden att trimma värmesystemet i fastigheten och förse de enskilda lägenheterna med lämplig teknik för att påverka energiåtgång och inneklimat.

6.4.7En förklaring till: Flerbostadshusen som värmesänka

Brist på kunskap och möjligheter till en tekniskt fullgod mätning och styrning av energiåtgången i lägenheterna är alltså ett skäl till att ingen ytterligare energieffektivisering har skett i flerbostads- husen sedan mitten på 1990-talet.

Ett annat, mer formellt skäl, är att kraven på energihushållning i denna typ av boende ungefär samtidigt skruvades ner. Resultatet har blivit att förbrukningen varit i stort sett oförändrad trots stigande energipriser.

En tredje, uppseendeväckande men för de flesta troligen okänd, orsak är flerbostadshusens roll i elpolitiken och för avvecklingen av kärnkraften.

Sambanden ser i korthet ut så här:

1970-talet etablerades idén att den framtida elproduktionen – efter kärnkraften – till stor del skulle baseras på vad som kallas ”kommunal kraftvärme”. Den innebär att el produceras i stora kommunala hetvattenanläggningar med biobränslen som energi- källa. Tekniken är emellertid så ineffektiv att bara ca 35–40 procent av energiinnehållet i bränslet blir till el, Resten, ca 60 procent, skickas ut i fjärrvärmenäten och förser tätortsbebyggelsen med värme. På teknikernas språk heter det att bostadshusen fungerar som ”värmesänka” för denna tänkta elproduktion. För att producera mycket el behövs stora ”värmesänkor”, dvs. många flerbostadshus med tillräckligt stor energiförbrukning.

När folkomröstningen 1980 ledde till beslut om att på sikt avveckla kärnkraften fick dessa idéer luft under vingarna. Kom- munerna förfogade över betydande maktmedel för att genomdriva dem. De allmännyttiga bostadsföretagen kunde direkt beordras att ansluta sig till fjärrvärmen. Med den omfattande kommunala elproduktion som förväntades var det ett mål i sig att hålla uppe värmeförbrukningen i den bebyggelse som successivt anslöts till

145

Hållbart boende

SOU 2004:119

fjärrvärmenäten. I vissa kommuner hade man dessutom tillgång till spillvärme från basindustrin, något som gjorde värmehushållning ännu mindre intressant.

Problemet är dock att kärnkraften ännu inte avvecklats. Tvärtom planerar ägarna, bl.a. statliga Vattenfall, omfattande investeringar som skall ge avsevärt ökad elproduktion i befintliga anläggningar. Samtidigt har vindkraften etablerat sig som en viktig komponent i elsystemet och solelen tycks vara på väg.

6.4.8Onödiga extrakostnader för de boende

Det mesta talar alltså för att den kommunala kraftvärmens elkompo- nent inte kommer att förverkligas i stor skala under de närmaste decennierna (om ens någonsin). Detta innebär i sin tur att de boende i flerbostadshusen inte endast fått betala för onödigt mycket energi under de gångna tjugo åren. Om ingenting görs kommer dessa stora hus – som normalt sett borde vara de mest energieffektiva – att även framdeles förbruka mer energi per kvm bostadsyta än småhusen. Över ett halvsekel kommer det att handla om stora mängder energi, och därmed betydande ”extrakostnader” för de boende.

Ett ytterligare argument för den här handlingslinjen har man fått i det faktum att de stora värmecentralerna med vittförgrenade fjärrvärmenät lämpar sig väl för eldning med biobränslen och avfall. Det betyder att man hamnat ”på rätt sida” när det gäller utsläpp av koldioxid till atmosfären. Dock kan detta i sig inte försvara ett ”slöseri” med energi. Tvärtom skulle ju en större effektivitet i energianvändningen i de anslutna husen ge samma värmekomfort med mindre bioenergi eller tillåta att samma mängd bioenergi räckte till att ersätta olja i ännu fler bostadshus.

Ett likartat resonemang gäller för de fjärrvärmenät som använder spillvärme från tung industri för uppvärmning. För närvarande används visserligen bara en del av all spillvärme som alstras. Men på lite sikt och med en radikal politik för ekologisk hållbarhet måste man anta att dessa industrier kommer att effektivisera sin egen energianvändning så att spillvärmen minskar.

Situationen i ett nötskal ges av följande siffror: Sedan 1994 har energianvändningen per kvm bostadsyta i flerbostadshus varit konstant. Om effektiviseringen i stället fortsatt i samma takt som under perioden 1970-1994 hade energiförbrukningen idag varit 40 kWh lägre per kvm

146

SOU 2004:119

Hållbart boende

bostadsyta eller 7 TWh/år mindre i hela beståndet av flerbostadshus. Den energimängden räcker till normalförbrukning i en halv miljon lägenheter. Med dagens byggtakt motsvarar det trettio års nyproduktion av bostäder.

Teoretiskt skulle dessa 7 TWh möjliggöra ca 4–5 TWh årlig elproduktion i kraftvärmeverk. Som redovisats i det föregående tyder mycket på att den elproduktionen inte blir av. Slutsatsen blir att flerbostadshusen inte endast har förbrukat stora mängder energi i onödan under de år som gått. De kommer också att fortsätta med detta, år efter år, om inte regelsystem och inriktning förändras. Och det är de boende som får betala.

Så kan det rimligen inte få fortgå; utvecklingen måste hejdas och vridas i riktning mot ökad ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Fjärrvärmeanvändningen i bebyggelsen bör effektiviseras, om så krävs med hjälp av skatter, utsläppsrätter och/eller miljöprövning av anläggningarna enligt en skärpt lagstiftning som även inkluderar resurshushållning. Samtidigt bör de boendes rätt till energimätning/en- ergistyrning trimning av fastighetens energisystem regleras genom BBR och på annat sätt. Boendekonsumenterna måste ges möjlighet att förhindra att de även framgent får betala en del av en samhällets tänkta elförsörjning med sina privata värmekostnader.

6.4.9Effektivare elanvändning – genom enbart rörligt pris

Elförbrukningen skulle minska om vi konsumenter betalade enbart ett rörligt pris. Det skulle bli en ren, kraftfull signal i marknaden och ett incitament för ändrade beteenden och investeringar i eleffektiva lampor, hushållsmaskiner, vitvaror och annan teknik. Dessutom skulle det på sikt minska behovet att bygga ut distributions- näten. Dagens system, med 10–30 procent nätavgift minskar konsumenternas intresse av elsparande. Regeringen bör ta initiativ till en reformering av systemet, baserat på enbart rörlig prissättning.

6.4.10Räntefria lån och bidrag för energieffektiva investeringar

Staten bör erbjuda 30 procent bidrag (”energi-ROT-bidrag”) till privata energieffektiva investeringar, t.ex. i isoleringsteknik, värme- växlare, lågemissionsfönster mm.

147

Hållbart boende

SOU 2004:119

Alternativt kan man pröva att ge lån med lägre ränta och längre avskrivningstid, ett system som används i Tyskland för att t.ex. stödja byggnation av hus utan värmesystem.

6.4.11Fastighetsklassning och differentierad fastighetsskatt

Miljövarudeklarationer av fastigheter är önskvärt, men kommer att ta lång tid att genomföra. Ett första steg kan vara att jämföra befintliga fastigheters energiprestanda med varandra. En sådan metod kan skapa en positiv ”tävlingskultur” mellan olika fastighets- förvaltare där de offentliga förvaltarna skulle ta på sig ledartröjan.

Byggnadsdeklarationsutredningen – utredningen om genom- förande av EU-direktivet om byggnaders energiprestanda – och The International Performance Measurement and Verification Protocol är några initiativ som kan ge kunskaper till ett sådan enhetlig bedömningsmetod.

Efter att fastigheterna energideklarerats bör staten differentiera fastighetsskatten utifrån energiprestanda. Det skulle bli ett pedagogiskt och positivt styrmedel. Skattetekniskt bör det vara fullt möjligt, då det handlar om att korrigera skatteunderlaget med givna nyckeltal när taxeringsvärdet är fastställt.

För att visa på de stora potentialerna för energieffektivisering bör regeringen skyndsamt verka för att göra Riksdagshuset och Regeringskansliet till föredömen och ”pedagogiska demonstrations- objekt”. Statens övriga fastigheter bör också åtgärdas, med ett ambitiöst energieffektiviseringsmål på kanske 1-2 procent minskad energiförbrukning per år. Miljövårdsberedningen har föreslagit att 80 procent av statens fastigheter skall ha en lägre energianvändning än 150 kWh/m2 år 2008.

6.4.12Bygga-bo-dialogen och energin

Regeringens miljövårdsberedning inbjöd i slutet på 1990-talet ett 20-tal företag och några kommuner till en dialog om energisnålt och miljövänligt byggande. Hösten 2000 presenterades en gemensam plattform med visioner, långsiktiga mål och strategier för en hållbar utveckling. Efter diverse fördjupning och finputs finns nu ett förslag till avtal mellan regeringen och branschen med bl.a. sju konkreta mål, där de två första handlar om energi och klimat:

148

SOU 2004:119

Hållbart boende

Senast år 2025 sker uppvärmning och varmvattenberedning med endast begränsade inslag av fossila bränslen. Senast 2015 täcks mer än hälften av energibehovet av förnyelsebara energi- källor.

Användningen av köpt energi i byggsektorn minskar med minst 30 procent till 2025 jämfört med år 2000. Energianvänd- ningen är lägre 2010 än år 1995.

6.4.13Stimulans för energismarta produkter

Regeringen bör arbeta aktivt för att utveckla det Europeiska märk- ningssystemet med klassning av produktprestanda (A-G). Systemet måste vara dynamiskt och kunna revideras periodiskt för att fungera (detta förfarande tillämpas t.ex. i Italien och Storbritannien).

Om de energismarta produkterna också är billigast på marknaden stärker det märkningen och ger en snabbare introduktion av ny teknik. I likhet med tidigare differentierad inköpsskatt för bilar bör en differentierad inköpsavgift införas för vitvaror. Det innebär att de energislukande vitvarorna fördyras medan de energismartaste alternativen blir billigare. Det intäktsneutrala avgiftssystemet bör utgå från det klassningssystem som idag finns att tillgå. Om man inte vill införa intäktsneutrala avgifter kan man också nyttja de differentierade momssatserna för att gynna de energismarta alter- nativen.

6.4.14Offentlig energieffektiv upphandling

Den offentliga upphandlingen av energieffektiva varor bör ha som mål välja produkter som motsvarar den bästa kvartilen (fjärde- delen) i marknadens utbud. Staten bör gå före med tydliga mål. Genom regleringsbreven bör regeringen tillse att denna typ av upp- handling sker i myndigheter och offentliga bolag.

6.4.15Skärp reglerna, sätt maxnormer för energiförbrukning

Vid nybyggnation av småhus och flerfamiljshus – och även vid ROT – skulle bindande normer för maximal energiförbrukning vara ett verkningsfullt redskap för att främja energieffektiv teknik.

149

Hållbart boende

SOU 2004:119

Normerna skulle successivt skärpas i takt med uppgraderingen av ”bästa teknik”. För ett nytt småhus skulle normen förslagsvis kunna vara max 80 kWh per kvm boyta, och införas i bygglovet. I sammanhanget måste nämnas att kravet på värmeåtervinning har tagits bort för byggnader som värms med minst 50 procent för- nybar energi. Detta är oacceptabelt eftersom också förnybara resurser måste hanteras effektivt; kravet bör därför snarast åter- införas.

Våra svenska byggregler är numera generellt ganska svaga och måste därför revideras och skärpas. Kontrollen av efterlevnaden måste också bli betydligt bättre. Återinför den kommunala byggnads- inspektionen och förstärk den kommunala tillsynen genom tydligare regler i PBL. Vid nybyggnation bör ett bygglov inbegripa att den bästa kvartilen av marknadens produkter nyttjas när det gäller produkter som påverkar fastighetens energiprestanda (enligt prin- cipen för offentlig upphandling). Garantitiden på nybyggda hus bör efter tysk modell förlängas till tio år.

6.4.16Konsumenten behöver energirådgivning

Om konsumtionen av energi skall bli långsiktigt hållbar måste värme- och elkunder få tillgång till högklassig energirådgivning. Kommunerna bör tillföras extra medel för att kunna stärka och bredda sin energirådgivning.

6.4.17Konsumentverkets service till de boende

Den energiförbrukning som konsumenterna direkt kan styra är hushållselen och energin som används för uppvärmning av bostaden. Här finns möjligheter till besparingar om de får kunskap om energieffektivare beteenden och om tillverkarna kan förmås att ta fram effektivare och mer miljöanpassade produkter. Viktiga verktyg i detta arbete utgörs av produkttester, marknadsöversikter samt märkning av energikrävande apparater.

150

SOU 2004:119

Hållbart boende

Tester

Genom att prova och jämföra olika hushållsapparater och varors prestanda, kan Konsumentverket göra hushållen uppmärksamma på för- och nackdelar med olika produkter ur energi- och miljö- synpunkt, samt hur ändrat beteende kan påverka förbrukningen. Arbete pågår redan idag men behovet ökar eftersom allt fler produktgrupper kräver energi, till exempel inom hemelektronik- och kommunikationsområdet. Här saknas information om hur dessa produkter påverkar energiförbrukningen både för det enskilda hushållet och samhället i stort.

Resultat från provning av produkter avsedda för uppvärmning av småhus är starkt efterfrågade då många nya tekniker tas i bruk när hushåll övergår från olja och el till bergvärme och biobränsle. Testresultaten visar till exempel att insättning av ackumulatortank vid eldning med ved och biobränsle ger stora miljövinster samt att det är stora skillnader mellan olika braskaminers miljöfarliga utsläpp vid såväl full som låg effekt. Även provning av produkter som har betydelse för husets klimatskal, såsom dörrar, fönster med mera, visar att det finns potential för att marknaden kan förbättras. Utökade resurser skulle möjliggöra att fler produkter och produkt- grupper testas.

Konsumentverket utvecklar löpande nya provningsmetoder, främst för att förbättra standarder som ligger till grund för energi- deklarationer och miljömärkning. Eftersom metoderna används vid såväl tillverkarnas egna laboratorier som av kontrollaboratorier är relevans och reproducerbarhet särskilt viktigt. Att efterlikna den praktiska funktionen hos en hushållsapparat med en provnings- metod som ställer höga krav på tillförlitlighet och reproducerbarhet kräver omfattande experiment och upprepade mätningar. Genom Konsumentverkets medverkan i en kommitté under EU-kom- missionens DG TREN (direktoratet för transport och energiom- rådet) kommer verkets provningsresultat att ingå som grund för kravnivåer vid internationell energimärkning av hushållsapparater. I detta standardiseringsarbete förväntas fler produktgrupper tillkomma.

Konsumentverket arbetar även med det nya Ecodesigndirektivet för energiförbrukande produkter liksom med IPP (integrerad produktplanering). I detta sammanhang kan provningar ge viktig kunskap om utveckling av produkter och standarder.

151

Hållbart boende

SOU 2004:119

Energideklarationer

Konsumentverket har undersökt i vilken utsträckning konsumenterna känner till den obligatoriska energimärkningen av hushållsapparater. Bara 52 procent av dem som köpt nya apparater de senaste fem åren har fått information om energideklarationen. Endast 33 kom- muner genomför tillsyn av att energimärkningen efterlevs i butikerna. Konsumentverket vill utvidga kontrollerna, göra dem rikstäckande och offentliggöra resultaten för att långsiktigt förbättra efter- levnaden av den obligatoriska energimärkningen på marknaden.

Det europeiska systemet för energideklarationer och -märkning förväntas i framtiden utökas med fler produktgrupper. Särskilt intressant är att diskussioner pågår om att vidga produktgrupperna till att omfatta även passiva men energipåverkande komponenter i klimatskalet som fönster, dörrar m.m,. De utökade produkt- grupperna väljs ut på basis av en förväntad stor energibesparings- potential och kommer på så sätt bidra till energieffektiviserings- arbetet inom EU. Samtidigt kommer detta att leda till växande krav på tillsyn på nationell nivå.

Marknadsöversikter

Konsumentverkets Köpguide är en av de tre mest välbesökta delarna på verkets webbplats, med en ökning av antalet besökare från cirka 20 000 per månad år 2001 till cirka 90 000 personer per månad år 2004. Miljöfaktorer ges stort utrymme bland de para- metrar som presenteras. Guiden omfattar idag 10 produktgrupper, främst inom sektorn hushållsapparater, men även bilar och elleverantörer. Det finns stora utvecklingsmöjligheter att bygga på Köpguiden med ytterligare produktgrupper vilket är starkt efterfrågat men mycket resurskrävande. Det finns även stor potential att med hjälp av databasen se hur produkterna har utvecklats ur miljö- och energiperspektiv sedan guiden tillkom 1999.

152

SOU 2004:119

Hållbart boende

6.5Hus utan värmesystem

6.5.1Bygg för ett hållbart Sverige – idag

Bebyggelsen svarar f.n. för drygt 40 procent av Sveriges totala energiförbrukning och en mycket stor del av övrig resursanvänd- ning. 85 procent av energin under byggnadens livscykel används i bruksskedet; endast 15 procent åtgår för tillverkningen av byggnads- material och under själva byggandet.

Antag att en konventionell villa drar 12 000 kWh per år för upp- värmning, och att den ”håller” i femtio år. Det innebär en förbrukning under hela livscykeln av 600 000 kWh + 15 procent för byggandet = 690 000 kWh. Detta ger i sin tur ett koldioxid- utsläpp på 187 ton, om huset eldas med olja. Ett hus ”utan värme- system” (6.5.2) förbrukar under samma tidsperiod 90 000 kWh och dess koldioxidutsläpp uppgår till endast 24 ton..

På femtio års sikt behöver energi- och speciellt elanvändningen i byggnader minska med 40–50 procent. Detta går att uppnå, men förutsätter långsiktigt tänkande och nya krav på byggbranschen.

Det vi bygger idag har lång livslängd. Av de bostäder som kommer att finnas år 2050 är minst 90 procent byggda före år 2000. Husen kommer dock att förnyas med jämna mellanrum, renoveras och byggas om. Detta måste göras på ett så energieffektivt sätt som möjligt, med material och metoder, som har låga drifts- och underhållskostnader. En optimering av byggnadsutformningen måste ske genom en samtidig värdering av funktionskrav, tekniska lösningar, kostnader, energianvändning, komfort och miljö i ett långsiktigt perspektiv.

I syfte att minska utsläppen av växthusgaser är det väsentligt att bygga energisnåla bostäder som har en så liten påverkan på miljön som möjligt. Detta uppnås bäst genom att utforma husen så att man får ett bra inomhusklimat året om utan att behöva ett särskilt uppvärmningssystem. Och genom att man utnyttjar förnyelsebara energikällor för den övriga energitillförseln.

6.5.2Lindås visar vägen

I Lindås utanför Göteborg har Egnahemsbolaget uppfört radhus utan värmesystem i ett projekt som finansierats bl.a. av fd Bygg- forskningsrådet och nuvarande Formas.

153

Hållbart boende

SOU 2004:119

Husen i Lindås är byggda efter en “filosofi” som utvecklats under många år.

Här har den allra bästa tillgängliga tekniken för att minska energiförlusterna använts, tillsammans med en omsorgsfull planering och projektering samt ett byggnadsarbete av hög kvalitet. Detta har sammantaget inneburit att husens värmeförluster är så små, att personvärme, instrålad solenergi och värme från belysning och hushållsapparater räcker till för att värma husen även under kalla vinterdagar utan att ett särskilt värmesystem är nödvändigt.

Husen är byggda med god ekonomi. Extrakostnaderna för bättre isolering, bättre fönster, ventilationsvärmeväxlare etc. har “betalats” av det inbesparade värmesystemet. Den begränsade uppvärmning som behövs om – ifall man inte nöjer sig med 20 grader inomhus – kan tillföras genom en elvärmare i tilluften.

Även vid jämförelse med bostäder i varmare klimat, t.ex. i Syd- europa är husen i Lindås faktiskt mycket energisnåla. Det beror antagligen på att det konventionella nybyggandet i Sverige håller hög standard när det gäller energihushållning; steget från ”energi- snålt” till att bygga hus utan särskilt värmesystem är därmed inte så långt.

6.5.3Hinder för energieffektivt byggande

Sverige har tidigare haft stränga bestämmelser vad gäller energi- användning i bebyggelsen.

I ett internationellt perspektiv är vi fortfarande ganska duktiga. Dock tyder många tendenser i utvecklingen på att vi idag tar mindre hänsyn till energihushållning och långsiktighet. I de senaste årens byggande råder andra ideal än att skapa rum och hus för funktion, att skydda för väder och vind samt att åstadkomma ett bra inomhusklimat för dem som är verksamma eller bor i bygg- naden. Till följd av låga energipriser kan vi alltfort med relativt små kostnader värma byggnader på vintern och kyla dem på sommaren och därmed t.ex. bygga med obetänksamt mycket glas och utan särskilt energieffektiva lösningar.

Därtill kommer att kvalitetsansvaret och kontrollen nästan ute- slutande överförts till byggherren. Kompetensen inom byggnads- nämnderna och myndigheterna att granska ritningar och handlingar innan husen byggs har försämrats; man ger allt oftare avkall på regelverket och tillåter ett byggande långt från de regler som gäller.

154

SOU 2004:119

Hållbart boende

Den svenska byggindustrin tycks ännu inte på bred front vara intresserad av att använda sig av möjligheten att bygga hus utan särskilt värmesystem. Det är anmärkningsvärt, eftersom kunskapen och de tekniska möjligheterna funnits länge. Värmeväxlare med hög verkningsgrad, fönster med lågt U-värde och projekterings- hjälpmedel såsom datorprogram för simulering av inomhusklimat har existerat på marknaden i minst tio år. Byggkostnaden är inte högre. Orsaken till denna relativa tröghet bör sökas i bygg- industrins konservatism och i det bristande samarbetet konsulter sinsemellan och mellan konsulter och byggare. Själva systemet för upphandling av byggandet är måhända ett hinder för ett naturligt samarbete.

Detta gäller sammantaget inte endast byggherrar och entreprenörer utan i hög grad arkitekter, VVS-konsulter och konstruktörer. Själva systemtänkandet lärs ännu inte ut på högskolor och universitet. Därför utförs inte längre spetsprojekt på detta område i Sverige, men väl i Frankrike, England, Holland och framför allt i Tyskland. Tyskarna har hittills (2004) byggt mer än 6000 lägenheter som i olika former uppfyller den s.k. “Passivhausnormen”, med en uppvärmningsenergi på mindre än 15 kWh per kvm och en total energianvändning inkl hushållsel och energi för tappvarmvatten på maximalt 45 kWh per kvm.

Emellertid återfinns en nyorientering hos delar av branschen, se bilaga 3, där företrädare för de stora svenska byggföretagen aviserar intressanta initiativ.

6.5.4Hur undanröjer vi hindren?

För att uppnå hållbara byggnader i ett långsiktigt perspektiv krävs att alla aktörer inom byggprocessen samverkar. En annorlunda planerings- och projekteringsprocess med samarbete mellan olika discipliner i processen måste skapas.

Det krävs extra stor noggrannhet och kunskap av de inblandade i byggskedet. Samtliga måste äga grundläggande insikter om de byggnadsfysikaliska villkoren. Det gäller allt från konsulter, inköpare, arbetsledare till hantverkare. Man måste se till helheten och veta i vilket samhälle den skall fungera och under hur lång tid; kanske handlar det om åtskilliga generationer.

Ett utvecklat svenskt kunnande om hur man bygger ”hus utan värmesystem” bör ge stora möjligheter till export av färdiga

155

Hållbart boende

SOU 2004:119

fabrikstillverkade hus, men också av rena kunskapstjänster. I takt med att kostnaderna för energi stiger runt om i världen kommer efterfrågan på dessa produkter och erfarenheter att öka snabbt.

6.5.5Hållbart i alla tre dimensionerna

Miljömässigt är det lätt att se vinsterna med energieffektivisering och särskilt ”hus utan värmesystem”. De ökar möjligheterna att minska utsläppen av klimatförändrande koldioxid.

Det är också socialt hållbart. Att bo i ett hus utan värmesystem är som att bo i vilket hus som helst, okomplicerat och robust. En “bruksanvisning” förklarar husets principer, med information om uppbyggnad, material och skötselinstruktioner för vitvaror, värme- växlare och solvärmesystem.

Ekonomiskt är det synnerligen hållbart. Ett hus utan värmesystem har något högre byggkostnad men i genomsnitt 15–20 000 kr (2004) lägre driftskostnader per år. Motsvarande gäller naturligtvis för boende i hyreslägenheter och bostadsrättshavare. Värdet på ett hus utan värmesystem borde också rimligen bli högre än för ett konventionellt hus.

För samhällsekonomin är detta en pluspost. Genom energihus- hållning kan energi och pengar frigöras till andra samhällssektorer, vilket ökar välfärden.

6.5.6Initiativ på gång

Själva konceptet ”hus utan värmesystem” kan även i viss utsträck- ning tillämpas i flerbostadshus. I Tyskland, Österrike och Schweiz har det byggts ett flertal lägenheter men även i Sverige ligger några projekt i startgroparna (2004):

Finnvedsbostäder i Värnamo och Eksta Bostads AB i Kungs- backa kommer inom kort att producera hyreshus med hög komfort och låg energianvändning.

Skanska kommer att bygga flerbostadshus i Falkenberg

Hestra Parkstad i Borås kommer att byggas ut med ett 60-tal lägenheter i radhus och höghus.

Diskussioner pågår med ett flertal kommunala bostads- företag i Alingsås, Göteborg och Stockholm.

156

SOU 2004:119

Hållbart boende

Energimyndigheten har startat ett projekt för att initiera byggandet av hus utan värmesystem. Avsikten är att ekonomiskt stödja initial- kostnader såsom simuleringar av inomhusklimat, utbildning av byggherrar, konsulter, entreprenörer och byggnadsarbetare. Dess- utom stödjer man funktionskontroll, tryckprovning av byggnaden och information.

Västra Götalandsregionen har också tagit initiativ till att sprida kunskapen och få igång fler byggen med hus utan värmesystem. Målet är att åtminstone fem nya projekt skall sättas igång under 2005.

I Karlstad kommer Karlstad Bostads AB troligen inom kort att bygga ett höghus, där hänsyn är tagen till låg energianvändning och bortrationalisering av uppvärmningssystemet.

6.6Vi kan vardagsspara mer än vi tror

Energieffektivisering där vi bor och arbetar är alltså bra för klimatet

– och dessutom direkt lönsamt för företag, kommuner, hushåll och hela samhällsekonomin. Det är inte bara Systemet och somliga företag, kommuner och sjukhusförvaltningar som upptäckt det. Exemplen är hur många som helst.

Regeringens delegation för energiförsörjning i Sydsverige (DESS) gjorde 2000–2003 en massiv kampanj på temat ”Släck efter dig”. Den bestod av information och rådgivning till 960 000 hushåll och alla skolor i regionen. Budskapet kablades ut i tidningar, på bio och genom en 52-sidig energisparbok och gick ut på att varje med- borgare med enkla medel kan och bör effektivisera sin dagliga energi- användning.

Utvärderingen visade att rekordmånga sydsvenskar uppmärksammat kampanjen. 56 procent hade också gjort ”någon form av energi- besparande beteendeförändring”. Om man antar att dessa 540 000 hushåll i Sydsverige vart och ett gjorde några få åtgärder upptäckte DESS att man skulle ha sparat 0,6 miljarder kilowattimmar el i hushållen, bl.a. genom att byta till lågenergilampor, sänka inomhus- temperaturen och avstå från standby för TV/video/dator. Koldioxid- utsläppen skulle därmed ha minskat med med uppemot 500 000 ton. Räknat på hela landet betyder det 2,5 miljoner ton mindre koldioxid som påverkar klimatet.

Användningen av el har ökat på senare år, främst på grund av den växande floran av hushållsapparater och elektronisk utrustning.

157

Hållbart boende

SOU 2004:119

Detta har betydelse för klimatdiskussionen, särskilt i ett EU- perspektiv, eftersom merparten av elströmmen på kontinenten kommer från anläggningar som drivs med kol, olja eller naturgas. Sverige är ett markant undantag med sin kraftiga dominans av vattenkraft och kärnkraft.

Elmarknaden blir ju dock alltmer avreglerad och samman- kopplad; svenska hushåll kan idag köpa sin ström från ett kraft- bolag i Portugal eller något annat land på kontinenten. Detta innebär att även den svenska elförsörjningen måste granskas i ett klimatperspektiv.

Därför är det intressant att kyl- och frysskåp, tvättmaskiner, torktumlare, brödrostar, elvispar och annan eldriven utrusning gradvis blivit alltmer energieffektiv och därmed mer ”klimatmiljö- vänlig”. Ett exempel: Om alla svenska hushåll de närmaste åren valde marknadens allra energisnålaste kyl- och frysteknik skulle vi minska elanvändningen med 0,6 miljarder kilowattimmar, mot- svarande den årliga förbrukningen i en medelstor stad.

Mest häpnadsväckande är utvecklingen när det gäller belysning. IKEA:s förre miljöchef Russel Johnson medverkade för några år sedan i företagets satsning på lågenergilampor till kunderna. Målet för 2004 var 35 miljoner sålda lampor, och Johnson har räknat fram de positiva klimateffekter som uppnås om man lyckades.

Antag att varje lampa sparar 40 watt eleffekt och brinner i medeltal 1 000 timmar per år. Om man utgår från att de europeiska koldioxidutsläppen i genomsnitt är 0,35 kg per kilowattimma energi ger alla dessa lågenergilampor en total minskning av utsläppen på cirka 500 000 ton koldioxid. Denna siffra skall jämföras med 590 000 ton, som var de samlade koldioxidutsläppen från IKEA-koncernens gods- transporter och övriga energianvändning år 2001.

Men lågenergibelysning ger inte bara goda miljöeffekter utan också en ekonomisk vinst. För varje 60 watts glödlampa som ersätts med en lågenergilampa sparar konsumenten cirka 40 kronor per år på elräkningen. Lampan är dyrare, men inköpriset kan sparas in på mindre än ett år. Lågenergilamporna har dessutom 8–10 gånger längre livslängd än en vanlig glödlampa.

Men kalkylen kan drivas vidare. Antag att det finns ca 200 miljoner hushåll i de nuvarande femton EU-länderna. Säg sedan att vart och ett av dessa hushåll ersätter fem glödlampor med lika många lågenergilampor. Det skulle betyda 14 miljoner ton mindre koldioxid som påverkar klimatet – varje år! Sveriges årliga totala utsläppsnivå är cirka 56 miljoner ton (2003).

158

SOU 2004:119

Hållbart boende

Hittills har medaljen dock haft en trist baksida: Varje lågenergi- lampa innehåller cirka 4 mg kvicksilver. En enda tesked av denna tungmetall kan förgifta en medelstor sjö och orsaka skador på naturen och i sista hand också människans hälsa. Om alla glöd- lampor som årligen säljs i Sverige byttes mot lågenergilampor skulle mängden kvicksilver i omlopp öka med tre hundra kg kg; det är en femtedel av det totala utsläppet under ett år. Globalt för- brukas årligen mer än 15 miljarder glödlampor. Om de gradvis skall ersättas med lågenergiteknik – vilket ju vore oerhört bra ur energi- och klimatsynpunkt – så måste de samtidigt befrias från kvick- silvret.

Tekniskt finns redan lampor – om än inte på marknaden – utan kvicksilver, där glasväggen beskjuts med elektroner från en så kallad kolkatod. I väggen finns ett fint pulver som lyser, luminiscerar, när det träffas av elektronerna.

159

7 Hållbara transporter

7.1Mina förslag i korthet

Regeringen bör föreslå tillfälligt höjda skrotpremier i kom- bination med koldioxiddifferentierad registrerings(försälj- nings)avgift för att förändra den svenska bilparken i riktning mot lättare och mer bränslesnåla fordon

Regeringen bör stärka och påskynda introduktionen av fordonsgas med bl.a. ökat KLIMP-stöd, samt säkerställa en långsiktig skattebefrielse för biogas och träbaserat etanol- bränsle

Regeringen bör införa tillståndsprövning enligt miljöbalken för s.k. externhandel (stora köpcentra utanför tätorterna)

Regeringen bör utreda förutsättningarna för att introducera spårbilsystem

Regeringen bör främja kommunala satsningar på ecodriving och mobilitetskontor samt stödja konsumentägda bilpooler

7.2Kriterier och styrmedel

Ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar transportsystem skall präglas av prisvärda och resurseffektiva fordon, miljömässigt förbättrade drivmedel med en växande andel icke-fossila produkter samt en väl utbyggd, attraktiv och prisvärd kollektivtrafik.

Regering och riksdag försöker styra mot angelägna mål genom lagstiftning och de ambitioner som finns uttryckta i miljö-, folk- hälso- och konsumentpolitiken.

Bland de miljömål som särskilt berörs är Begränsad klimat- påverkan, Frisk luft, Bara naturlig försurning, Ingen övergödning samt God bebyggd miljö.

161

Hållbara transporter

SOU 2004:119

7.3Transporttrender

Människor och varor är ofantligt mycket rörligare idag än för bara en generation sedan. Det hänger ihop med den snabba ekonomiska utvecklingen. Den årliga BNP-ökningen var i snitt 2,2 procent i perioden 1975–2000, dvs. under den tid då resandet ökade dramatiskt. ”Mobilitet” har, på gott och ont, blivit en omistlig dimension i välfärden, i människors ambition att utveckla det goda livet. De som har tjockast plånbok reser i allmänhet mest. Men andra faktorer spelar också in; i många delar av vårt relativt glesbefolkade land är det t.ex. svårt att klara sig utan egen bil.

Svenska medborgare färdas ca 50 procent mer nu än för tjugofem år sedan, mätt som antal personkilometer. Inte bara långväga, på semester och i tjänsten. Utan också till och från jobbet, skolan, dagis, butiken, doktorn. I snitt gör vi tre kortare resor per dag, 40– 50 km (män förflyttar sig längst och tar gärna bilen; kvinnor väljer oftare kollektivtrafik)

Även om vi också nyttjar tåg, tunnelbana, flyg och båt är det vägtransporterna som ökar mest; 90 procent av det totala resandet äger rum med bil och buss. Idag finns det drygt fyra miljoner personbilar i Sverige, 45 procent fler än 1975. Alltså nästan en bil på två invånare, vilket gör oss till ett av världens biltätaste länder.

Livsmedel, material och energiråvaror är också ständigt ute och ”åker”. Godstransporterna har de senaste tjugofem åren ökat med 35 procent. Men de har dessutom flyttats upp från vattnet till vägen; 1975 gick 43 procent av godset på fartyg, idag körs 42 procent på lastbil. Följaktligen har antalet lätta lastbilar stigit med 35 procent 1990–2000. Den tunga trafiken, långtradarflödet, har också ökat rejält.

Det mobila samhället stärker sannolikt det vi numera brukar kalla ”den sociala hållbarheten”. Människor kan umgås gränsöver- skridande, sociala nätverk knyts, förståelse och ömsesidighet främjas.

7.4Ökande klimatutsläpp

Men den höga rörligheten har också sitt pris. Människor skadas och dödas i trafiken. Den ekologiska hållbarheten, miljön, har tagit stryk av alla utsläpp – genom försurning, övergödning, allergier, bullerskador och klimatpåverkan.

162

SOU 2004:119

Hållbara transporter

Trafikens växthusgaser handlar nästan uteslutande (96 procent) om koldioxid från förbränning av bensin och diesel.

Industri och bebyggelse har på trettio år minskat sin energi- användning, bl.a. genom effektivare teknik. Förnybara bränslen har i många fall ersatt oljan. Men transportsektorn har haft en rakt motsatt utveckling och istället ökat förbrukningen med 60 procent mellan 1970 och 2000. Det handlar nästan uteslutande om fossil energi: bensin, diesel, naturgas, fotogen. Dieselförbrukningen har ökat uppemot hundra procent och bensinkonsumtionen med 45 procent. Det alstrar mycket avgaser. Transporterna står idag för 40 procent av de totala svenska koldioxidutsläppen från fossila bränslen; enbart vägtrafiken släpper ut 25 procent, privatbilismen 19 procent. Inom transportsektorn svarar vägtransporterna för ca 70 procent av koldioxidutsläppen.

7.5Regeringens mål

Regeringens etappmål mål är att transportsektorns koldioxid- utsläpp år 2010 skall ha stabiliserats på 1990 års nivå. Till år 2020 föreslår SIKA (Statens Institut för KommunikationsAnalys), att koldioxidutsläppen skall ha minskat med minst 10 procent jämfört med år 1990. I praktiken ökar dock utsläppen nu så kraftigt att målet 2010 blir utomordentligt svårt att nå; om inga åtgärder vidtas beräknas överskridandet 2010 motsvara det samlade utsläppet från den tunga lastbilstrafiken.

7.6Strategier för en mera hållbar konsumtion av transporter

De ohållbara trenderna måste vändas genom en målmedveten satsning på en kombination av flera strategier:

Bygg ut, rusta upp och förvalta kollektivtrafiken väl, i tät- orterna men också över långa avstånd. Stöd utbyggnaden av bilpooler

Sanera trafiken i våra större städer genom miljöstyrande avgifter (”trängselavgifter”)

Öka andelen lätta och bränslesnåla bilar i fordonsparken, däribland andelen moderna, partikelrenade dieselbilar.

163

Hållbara transporter

SOU 2004:119

Ersätt så långt möjligt bensin och diesel med förnybara bränslen som inte har någon klimatpåverkan: biogas, etanol, metanol, dimetyleter och andra gaser och vätskor. Öka andelen kom- munala miljöbilar och premiera dessa fordon med gratis parkering etc

Effektivisera och reducera den tunga trafiken med miljö- differentierad kilometeravgift

Tillsammans kommer dessa åtgärder att kunna ge effekt. Samtidigt

ökar dock vägtrafiken för närvarande med minst 1,5 procent per år, främst beroende på allt större långtradarflöden. Det riskerar att äta upp de goda effekter man vinner genom nya fordon och bränslen.

Därför måste det till en sjätte, kompletterande, åtgärd: Förändrade vardagsbeteenden när det gäller resor och transporter, inte minst med bil

7.6.1Mindre törstiga fordon

På några årtionden har bilindustrin med hjälp av bl.a. modern elektronik lyckats producera allt bränslesnålare fordon Det finns idag personbilar som förbrukar 5 liter per 100 km, alltså i princip halva tanken, jämfört med för tjugo år sedan. Och trenden är löftesrik, på lång sikt kan man komma ner i en förbrukning på 3 l, kanske ännu lägre. Varje droppe fossilbränsle som sparas in genom effektivare förbränning betyder lägre klimatpåverkan från trafiken.

EU-kommissionen har tre punkter i sin strategi för att minska koldioxidutsläppen från nya personbilar:

1.Avtal med bilindustrin, där tillverkarna förbinder sig att minska utsläppen med förbättrad fordonsteknik (i genom- snitt ca 5,8 liter bensin per 100 km för nya personbilar 2009; en minskning med ca 25 procent 1995–2009)

2.Marknadsinriktade åtgärder för att påverka konsumenterna att välja mer bränsleekonomiska bilar

3.Förbättrad konsumentinformation om bilars bränsleekonomi

Det svenska Vägverket har i sin ”Klimatstrategi för vägtransport- sektorn” (2004) anvisat en rad åtgärder – varav huvuddelen bör vara ekonomiska incitament – som skyndsamt måste vidtas för att i görligaste mån uppnå Sveriges klimatmål. Huvudstrategierna är tre: Energieffektivisering i hela sektorn, storskalig introduktion av

164

SOU 2004:119

Hållbara transporter

förnybara bränslen för vägtransporter samt förändrad efterfrågan på transporter inklusive ökad samverkan mellan transportslag.

Sverige har alltjämt Europas törstigaste (och näst äldsta) bilpark, med en hög andel tunga fordon med en genomsnittlig bränsle- förbrukning på drygt 8 l per 100 km. Nybilsförsäljningen under år 2004, ca 250 000 fordon, representerar sammantaget ca 20 procent högre bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp än EU:s motsvarande genomsnitt. Ett tungt fordon av typen ”stadsjeep”, SUV, har kanske fyra gånger större koldioxidutsläpp än den mest energi- effektiva småbilen.

Det är av dessa skäl mycket angeläget att på kort och längre sikt förändra sammansättningen av den svenska fordonsparken. Det bör ske genom mera korrekta prissignaler på marknaden, som även inkluderar energiförbrukning/miljöbelastning i konsumentens kostnad vid köp och drift; allt enligt den vedertagna PPP-principen om att den som förorenar betalar kostnaden för detta.

En av de mest prioriterade åtgärderna i sammanhanget är att premiera köp av energieffektiva personbilar genom en koldioxid- differentierad registrerings(försäljnings)skatt respektive fordons- skatt. Detta bör kombineras med en tillfälligt höjd skrotnings- premie. Skatten på förmånsbilar skall relateras till koldioxidut- släppet. Stat, kommun och landsting bör vara föredömen, med energieffektiva fordon, transporttjänster och resepolicies, samt genom att via upphandling driva på så att bränslesnåla bilmodeller tas in på svenska marknaden.

Bilhallar, bilreklam m.m. måste följa gällande riktlinjer för konsumentinformation och stimuleras att främja bränslesnåla produkter.

7.6.2Hållbara bränslen

Effektivare motorer är alltså på kort och medellång sikt en huvud- strategi för att minska transporternas klimatpåverkan. Till detta kommer en annan, kompletterande metod: Att förse motorerna med bränslen som har lägre eller inget innehåll alls av fossilt kol. Här behövs en mängd olika alternativ, alltifrån en växande andel diesel- och gasfordon till bifuel- och hybridfordon (som kan köras på olika bränslen respektive bränslen och el.

Dieselbränslen är energitätare än bensin – man kommer längre på en tank diesel – och ger därför ifrån sig ca 20 procent mindre

165

Hållbara transporter

SOU 2004:119

koldioxidutsläpp per körd km. Dieselns miljöproblem har främst varit knutna till utsläppen av små partiklar som tar sig in i människans kropp och ökar risken för cancer, hjärt- och kärlsjuk- domar, astma och annan ohälsa. Pressade av EU:s nya stränga avgaskrav 2005 har bilföretagen dock uppgraderat tekniken ytter- ligare, bl.a. med särskilda filter som stoppar och bryter med de allra minsta partiklarna.

Alla dessa förbättringar gör att dieselbilen ur klimatsynpunkt blivit ett intressant övergående alternativ till bensinfordonen.

Naturgas är ett fossilt bränsle men har ca 25 procent lägre koldioxidutsläpp än bensin. Det ger inte heller ifrån sig kolväten och partiklar. Naturgasbussar finns i flera svenska städer. Gasen är också en viktig råvara för att producera metanol, lastbilsbränslet DME (dimetyleter) och – mest spännande – vätgas för framtidens helt avgasfria bränslecellfordon.

Biobränslen är drivmedel som framställs ur skog, jordbruks- grödor eller biologiskt avfall. När de förbränns bildas förstås också koldioxid, men dessa utsläpp står i balans med de gröna växterna, sugs upp av dem och bidrar inte långsiktigt till den globala uppvärmningen:

Biogas är kanske det allra renaste bilbränslet. Den består av metan, samma slags molekyler som i naturgasen, men har ingen klimatpåverkan. I Västsverige, med landets största till- gång till naturgas i pilelines, blandas naturgas och biogas till en ”grön gas”-mix.

Metanol, träsprit, är energitätare och därför betydligt intres- santare som bilbränsle än kusinen etanol. Den är dock dess- värre mycket giftig.

Etanol produceras idag i Sverige både från skogsråvara och spannmål. Den ger relativt små övriga miljövinster om man ser till hela livscykelkedjan (LCA) från jord till bil. Endast etanol ur skogsråvara har en acceptabel LCA. Vägverket bedömer (2004) att låginblandning av etanol i bensin är den enda åtgärd som till 2010 kan få någon märkbar effekt på koldioxidutsläppen.

Rapsmetylester har liten volym, är från övriga miljösyn- punkter ganska ointressant och bygger dessutom på odling av oljeväxter som ofta kräver kemisk besprutning mot skade- insekter.

166

SOU 2004:119

Hållbara transporter

Totalt i landet ökade antalet miljöfordon under 2002 med 5 000, till 9 700. Våra tre största städer och en rad mindre kommuner har satsat stort på miljöbilar: biobränslefordon, elbilar, hybridfordon (el+bränsle), bifuelbilar (flera bränslen) samt renare bensin- och dieselbilar.

Här skall nu biogasen särskilt lyftas fram som ett ur många aspekter intressant bränsle för framtiden.

Biogas som fordonsbränsle

Biogas kan i samverkan med naturgas (metan i bägge fallen) – och som en brygga till den förväntade framtida vätgas/bränslecell- epoken – utvecklas till det kanske mest intressanta fordonsbränslet utan klimatpåverkan.

Sedan halvårsskiftet 2004 gäller EU:s biodrivmedeldirektiv som rekommenderar medlemsländerna att öka användningen av förny- bara fordonsbränslen till två procent år 2005 och 5,75 procent år 2010. För att uppfylla målet år 2010 krävs bl.a. en ökad användning av biogas för fordon.

Fordonsgasbranschen har, med stöd av beräkningar från Lunds Universitet, satt som mål att användningen av biogas för fordon år 2010 skall vara 1 040 GWh, vilket innebär att biogasen bidrar med ca 1,5 procentenheter till EU-direktivets mål på 5,75 procent. Till detta skall läggas koldioxidreduktionen från en ökad ersättning av bensin med naturgas.

Beräkningarna visar att användningen av biogas för fordon kan uppgå till 3,6 TWh år 2020 och att den totala potentialen för biogasframställning i Sverige är över 14 TWh, under förutsättning att även växande gröda utnyttjas.

Frågan om biogas för fordon kan dock inte betraktas isolerat från användningen av naturgas i fordon, som ersättning för bensin och diesel. Fordonsgas kan bestå av naturgas eller biogas eller en blandning av dessa. Oavsett blandningsförhållande mellan naturgas och biogas har fordonsgasen samma egenskaper. I genomsnitt är 45 procent av fordonsgasen i Sverige biogas.

Genom ”gröngasprincipen” kan biogas erbjudas konsumenterna vid samtliga tankställen för fordonsgas. Principen bygger på att vid tankning av naturgas avräknas och tillförs samma mängd biogas till energisystemet. Principen motsvarar den som gäller för miljömärkt el på elmarknaden.

167

Hållbara transporter

SOU 2004:119

Priset på fordonsgas är lägre än priset på bensin, vilket innebär att användarna av gashybridfordon har starka incitament att använda fordonsgas istället för bensin. Priset på fordonsgas i konsumentledet är 7,00 kronor per bensinliterekvivalent (FordonsGas Väst, nov 2004).

2004 fanns 46 publika gastankställen i främst södra och västra Sverige, exklusive depåer för tankning av bussar, varav ca tio till- kommit det senaste året. Även i de östra delarna av landet har det byggts tankställen, och nu satsas också på att få igång infra- strukturbyggandet i mellersta och norra Sverige. Många städer introducerar f n biogasdrivna bussar vilket med automatik skapar möjligheten till ett publikt tankställe.

I dagsläget finns 4 625 fordon som använder gas, varav ca 4 000 är personbilar inklusive taxi. I de flesta fall är det kommunerna som gått före genom att välja miljöfordon till den egna fordonsflottan. På senare tid har även privata företag blivit alltmer intresserade av att välja gasfordon, framförallt då som tjänstebilar (förmånsbilar). När dessa bilar sedan säljs som begagnade hamnar de ofta hos privatbilskunder. Eftersom priset på gasen är lägre, och andra förmåner såsom friparkering även gäller för begagnade gasbilar, är detta ett bra sätt att hålla uppe andrahandsvärdet på gasbilarna.

På fordonssidan ökar antalet varianter även i Sverige. Detta beror på utvecklingen på den internationella marknaden framförallt i Tyskland. GM, Ford, Daimler Chrysler, VW, PSA-koncernen och Fiat tillverkar och säljer personbilar för fordonsgas i Europa. I hela världen finns 3,3 miljoner fordon för fordonsgas. Fiat Punto är en variant som nu går att köpa i Sverige och som bedöms bli en mycket populär bil inom de kommunala fordonsflottorna. Även Mercedes har lanserat en gasbil.

Målsättning för användning av biogas för fordon

För att uppnå målet på 1 040 GWh fordonsgas år 2010 planerar fordonsgasbranschen att investera i ytterligare 115 tankställen, vilket innebär att det år 2010 kommer att finnas 165 publika tankställen för fordonsgas. Dessutom kommer det att finnas cirka 30 depåer för tankning av bussar och fordonsflottor.

Hur mycket bensin och diesel som biogasen ersätter i varje fordon beror på fordonstyp. Omräknat till personbilsenheter motsvarar målet ”1 TWh biogas” 16 000 gasfordon år 2010, varav

168

SOU 2004:119

Hållbara transporter

1 600 bussar, 625 tunga lastbilar och 14 000 personbilar inklusive taxi.

Det finns goda skäl att anta att varje fordon som kan drivas med fordonsgas ersätter en avsevärd mängd bensin eller diesel. En gasbil kostar mer men har lägre rörlig kostnad och används därför i fordon som körs långt. Fordonsgas kan dessutom användas året runt oavsett temperatur. Dessutom är fordonsgas billigare än bensin och diesel. Därför är ett relativt litet antal gasfordon tillräckligt för att ersätta 1 TWh bensin och diesel med biogas.

Miljöfördelar med fordongas:

Bidrar till minskat oljeberoende och ger ökad diversifiering på fordonsbränslemarknaden

Bidrar till lägre koldioxidutsläpp

Bidrar till bättre luftkvalitet – särskilt i tätorter – genom lägre halter av partiklar, NOx,

reaktiva kolväten, marknära ozon.

Bidrar till minskat buller i gatumiljön vid användning i bussar

Har jämfört med andra alternativ goda LCA-värden när det gäller samtliga föroreningar

Har jämfört med andra alternativ goda utsläppsvärden vid användning i fordon

Är ett standardiserat bränsle med kända miljöegenskaper

Biogas produceras lokalt – bidrar till ökad självförsörjning

Minskat metanläckage i jordbruket

Minskat behov av konstgödsel

Bättre utnyttjande av avfall och restprodukter i enlighet med avfallshierarkin. Från 2005 är det förbjudet att deponera organiska restprodukter. Biogasproduktion är därvid ett intres- sant användningsalternativ.

Andra fördelar:

Många andra länder satsar på fordonsgas – den finns i princip överallt

Många biltillverkare tillverkar och säljer gasfordon

God tillgång på bränsle

Framställning av biogas kan öka i Sverige

169

Hållbara transporter

SOU 2004:119

Konkurrenskraftigt pris till konsument

Regeringen bör främja fordonsgasen genom bl.a. följande:

Fortsatt skattebefrielse för biogasen och bevarad skattenivå på naturgas som fordonsbränsle.

Fortsatt möjlighet till KLIMP-stöd för investeringar i produktion, uppgradering och distribution av fordonsgas.

Stöd till uppbyggnad av ”strategisk infrastruktur”.

Skattereduktionen för förmånsbilar skall vara likställd mellan gashybridbilar och elhybridbilar; reduktionen bör öka till 40 procent.

Den statliga miljöbilsdefinitionen skall inte utesluta idag tillgängliga fordon på marknaden som kan använda fordonsgas.

Klassning av gasdrivna lastbilsmotorer i den bästa miljö- klassen skall möjliggöras.

Vägverket underlättar skyltning till tankställen för fordonsgas.

Miljöbilar undantas från förmånsbeskattning för parkering betald av arbetsgivaren.

7.6.3Hållbar körning

Numera vet de flesta bilister att körsättet spelar roll för bränsle- förbrukningen. Den som kör en bensindriven bil 2000 mil om året med en medelförbrukning på 0,9 liter per mil, ”tjänar” uppemot fyra tusen kronor om året. Koldioxidutsläppen reduceras med 2,3 kg för varje liter man slipper använda.

Regeringen bör verka för informationskampanjer om sparsamt körsätt till allmänheten respektive obligatorisk utbildning i detta moment i körskolorna.

7.6.4Kollektivtrafik och konsumentägda bilpooler

Svenska folkets konsumtion av kollektivtrafik, regionalt och lokalt, steg från 1 miljard resor 1993 till 1,1 miljard 2001. En ökning med tio procent eller 100 miljoner flera resor på åtta år.

Mellan regionerna sker 30–40 miljoner kollektivresor per år. När det gäller resor längre än tio mil ser fördelningen av transportslag

170

SOU 2004:119

Hållbara transporter

ut på följande sätt; procentsiffrorna baseras på antal person- kilometer (Källa: Svenska Lokaltrafikföreningen):

Bil

68,3 %

Flyg

12,1 %

Tåg

12,1 %

Buss

6,1 %

Övriga

1,4 %

Kollektivtrafiken bidrar till att minska bilåkandet och därmed utsläppen av koldioxid som påverkar klimatet. Det gäller särskilt de rälsbundna transporterna, eftersom ju tågen i Sverige till nästan hundra procent drivs med el från vatten- och kärnkraft. Under 1990-talet lockades alltfler bilister över till spårbundna alternativ. Pendeltågstrafiken ökade, främst i befolkningstäta områden som Västra Götaland, Skåne, Bergslagen och Stockholmsregionen. Snabbtåget X2000 konkurrerade framgångsrikt med både bil och flyg, främst på linjerna från Stockholm till Göteborg, Malmö, Karlstad och Sundsvall. Mälardalsbanan har blivit en succé liksom Kustpilen mellan Malmö och Karlskrona.

Tågresandet kan komma att öka med uppemot 40 procent till 2010, för att därefter växa marginellt till 2020, allt enligt siffror från SIKA, Statens Institut för KommunikationsAnalys. Men bil och flyg blir också populärare. Bilen kommer 2010 att svara för 78 pro- cent av persontrafiken, mot 6 procent för tåget. 2020 har för- språnget ökat; 81 procent bil, 5 procent tåg.

För perioden 2004–2015 har riksdagens avsatt 101,5 miljarder kronor för nya spårdragningar, nya lok och vagnar, signalsystem, terminaler och miljöförbättrande åtgärder i hela det statliga järnvägsnätet och i regional tågtrafik.

Långväga busstrafik, främst helgtrafik, har visat sig lönsam. Låga biljettpriser får annars inbitna bilförare att ställa sitt fordon hemma i garaget. Däremot är det betydligt mindre lönsamt att driva busstrafik i många landsbygdsregioner med alltför tunt resande- underlag. Bussarna är dimensionerade för att transportera stora volymer skolbarn morgon och kväll, men är oftast för stora och bränsleslukande för linjekörningen mitt på dagen.

171

Hållbara transporter

SOU 2004:119

Kollektivtrafiken i tätorterna spelar också en viktig roll för en god luftmiljö och för att dra ner på koldioxidutsläppen som påverkar klimatet. I praktiken handlar det ju mest om bussar, där alltfler rullar på icke-fossila bränslen, t.ex. i Stockholm (etanol), Göteborg (naturgas) och Linköping (biogas). Spårvägen i Göteborg och Stockholms tunnelbana är avgasfri och används av stora grupper resenärer.

Bilpooler är en variant av kollektivtrafikidén. Hushåll, grupper av enskilda eller företag kan tillsammans bilda en ekonomisk förening och skaffa sig ett antal små och stora fordon. Medlemmarna i poolen bokar, nyttjar och betalar för den tid de använder bilarna. Det visar sig att kostnaden blir lägre, samtidigt som miljöskadorna, t.ex. klimatpåverkan, minimeras genom effektivare utnyttjande och därför att bilstorleken anpassas efter varje särskilt behov. Det finns många bilpooler med tusentals medlemmar i Europa.

Regeringen bör genom gynnsamma skatteregler och stöd till utbildning och marknadsföring stimulera till bl.a. fler konsument- ägda bilpooler, och till en samverkan mellan dem och den lokala kollektivtrafiken.

7.6.5Effektivisera den tunga trafiken

Ökningen av de tunga vägtransporterna (sannolikt med 40 procent till 2010) är en starkt bidragande orsak till att transportsektorn av allt att döma kommer att misslyckas med att uppnå sitt klimatmål 2010.

Effektiviseringen av lastbilsmotorernas bränsleförbrukning sker ej heller i den takt som vore önskvärd. Våra dagliga livsmedel är numera i hög grad mobila och har färdats åtskilliga mil innan de landar på vårt bord.

Följande överslagsberäkning gjordes för Åland av Agenda 21- kontoret i Mariehamn, på basis av uppgifter från Beijerinstitutet: En internationell frukost med kaffe, juice från Florida, ett äpple från Nya Zeeland, svenskt bröd och ost har – räknat på de enskilda komponenterna – i genomsnitt rest 3600 mil, varav hälften med båt. Det innebär en energianvändning på 5,8 kilowattimmar per kg frukost eller ca 5,8 dl oljebaserade bränslen. Den ”lokala” frukosten har färdats cirka 10 långtradarmil och därmed bara förbrukat 1,25 ml bränsle.

172

SOU 2004:119

Hållbara transporter

Livsmedelstransporterna är en sektor där samhället kan och måste göra rejäla energi- och utsläppsminskningar. De stora matkedjorna har delvis åstadkommit detta, bl.a. med hjälp av modern GPS-teknik. Men i grunden måste transportapparaten effektiviseras och tvingas tilllämpa mera av kombinationstrafik väg- tåg-båt, bl.a. genom den miljödifferentierade kilometerskatt inom EU på tunga fordon som nu övervägs.

7.6.6Gör etablering av externhandel (stormarknader utanför tätorterna) tillståndspliktig

Utvecklingen i flertalet länder i OECD går mot en mera bil- orienterad dagligvaruhandel i form av s.k. externa handelscentra utanför tätorternas stadskärnor (definitionen baseras på en minsta total fastighetsyta av 2000 kvm). F.n. finns i Sverige ca 1 miljon kvm sådan externhandel med dagligvaror. 59 av landets kommuner har planer på etablering av ny externhandel och /eller utökning av befintliga anläggningar; tillskottet beräknas till 40 procent eller ca 340 000 kvm. Drivkraften för detta är främst branschens krav på stordriftsfördelar och ökad lönsamhet.

Utvecklingen är mer eller mindre oacceptabel, från både eko- logisk och socialt-kulturell hållbarhetssynpunkt. En studie från Chalmers (Effekter av externbaserad handel, särskilt dagligvaru- handel, på trafikarbete och miljö, Hagson, 2003) visar bl.a. följande:

Externa handelsetableringar har på kort tid minskat cykling/gå- ende till matbutiken, och lett till en kraftigt ökad bilanvänd- ning med växande energiförbrukning och koldioxidutsläpp som följd. En ökning av utsläppen med 200–1 100 procent anges för de ca 29 procent av befolkningen som på senare år systematiskt bytt från ”närbutik” till extern stormarknad för sina dagligvaruinköp

Externa handelsetableringar betyder större och färre butiker; förlorarna är dels de ursprungliga stadskärnorna och förorts- butikerna, dels landsbygdshandeln. Glesbygdsverket redovisar att 300 mindre orter förlorade sin sista livsmedelsbutik i perioden 1996–2001. Inte minst icke-bilburna äldre, sjuka och handikappade människor drabbas socialt och ekonomiskt av denna utveckling

173

Hållbara transporter

SOU 2004:119

Till skillnad från andra nordiska länder har Sverige inte klart reglerat utbyggnaden av extern handel. Norge, Danmark och Finland har en lagstiftning som i princip sätter stopp för etablering av större köpcentra utanför tätorterna; även Frankrike har officiellt en restriktiv hållning.

I Sverige har kommunerna planmonopol enligt PBL, plan- och bygglagen och skulle därför rent teoretiskt kunna besluta om etableringar via tillståndsgivning för markanvändning. Kommun- ledningarna utsätts dock för starka påtryckningar från lokala handels- och byggintressen och kan därvid även spelas ut mot varandra.

En politik för ekologiskt hållbara transporter – och för att värna en socialt hållbar utveckling i hela landet – bör omfatta bl.a. följande åtgärder:

Regeringen verkar för att externhandel skall bli tillstånds- pliktig enligt miljöbalken.

Regeringen bör, enligt norsk modell, föreslå ett tillfälligt stopp för utvidgad externhandel så att rådrum skapas

7.6.7Befria storstäderna från trafikinfarkt

Att bygga ut kollektivtrafiken och erbjuda täta turer, komfort och modesta priser på buss, spårvagn och tunnelbana är eftersträvans- värt. Men man måste också, tyvärr, göra det lite dyrare och ”besvärligare” för bilisten i stadskärnorna. Annas rusar utvecklingen vidare mot en ytterligare förvärrad ”trafikinfarkt”, med igen- korkade infarter och citykärnor med dålig framkomlighet och lägre medelhastigheter än vad cyklister och kanske till och med gång- trafikanter kan prestera.

Miljöstyrande avgifter – trängselavgift/framkomlighetsavgift – är en god metod för att lösa detta problem. Idén är, som bekant, att sanera stadskärnor på onödig privatbilism genom ett elektroniskt zonbaserat avgiftssystem. När biltrafiken sålunda tunnas ut ökar framkomligheten för kollektivtrafiken; samma antal bussar kan göra fler och snabbare turer. Buller, avgaser, olyckor, stress och ohälsa minskar medan citykärnans attraktionskraft ökar. Detta gynnar i sin tur handel och turism. Totalt beräknas Stockholm ”tjäna” 4–8 miljarder årligen på att införa miljöstyrningsavgifter (Källa: Handelskammaren).

174

SOU 2004:119

Hållbara transporter

Hur mycket koldioxidutsläppen skulle minska med en miljö- styrningsavgift i våra svenska storstäder finns det inga säkra siffror på; bilköerna skulle dock elimineras om bara 2–3 procent av fordonen försvann. Men vi vet att det är just i sådana här miljöer med tillgång till välfungerande kollektivtrafik – och inte i gles- bygden – som man med smarta åtgärder kan och bör kapa ansenliga mängder utsläpp. Avgiften utlöser två goda, samverkande effekter: Den minskar bilkörningen i centrum. Och drar in ansenliga medel till förbättrad kollektivtrafik, som i sin tur lockar över ytterligare bilister till buss och tunnelbana.

7.6.8Mobilitetskontor ger smartare trafikanter

Alltfler inser att det inte räcker med ny teknik för att lösa trafikens miljöproblem. Vi måste också lära oss sålla bort onödiga tran- sporter och resa på ett mera effektivt sätt vilket kräver förändrade beteenden och attityder.

Många kommuner satsar därför på att ge företag och medborgare så kallat trafikantstöd, ”mobility management”. Somliga har till och med inrättat särskilda ”mobilitetskontor” dit man kan vända sig för att få information om de billigaste och snabbaste förbindelserna med buss, tåg och tunnelbana. Om cykelbanor och bilpooler, miljöfordon och samordnade godstransporter. Om videosamman- träden, distansarbete mm

Lund var först ut med mobilitetskontor i Sverige och har blivit en förebild för andra, t.ex. Varberg, Malmö, Kalmar, Karlstad, Gävle och Vetlanda. Lundby Mobility Center på Hisingen i Göteborg öppnades våren 2003. Det ligger i en stadsdel som nu expanderar mycket snabbt och där man, för att undgå trafikinfarkt, snarast måste hitta smarta lösningar.

Regeringen bör främja utvecklingen av sådana lokala trafikant- stöd

7.7Framtidens hållbara transporter

7.7.1Spårbilsystem

För en hållbar framtid är det mycket angeläget att vi utvecklar och implementerar helt nya transportlösningar. Lösningar som undviker bilismens nackdelar, men bibehåller dess fördelar.

175

Hållbara transporter

SOU 2004:119

Sådana lösningar kan vara småskaliga, anrops- och automatik- styrda spårbilsystem (“spårtaxi”) som går på en bana/spår 5–6 m ovanför marken. Det innebär att behovet av markyta för en viss trafikvolym blir avsevärt lägre än för nuvarande väg- eller järnvägs- trafiksystem. Små, lätta fordon för 3–5 personer möjliggör smäckra, lätta och billiga spårsystem. Automatikstyrda fordon innebär dels att kostnaden för förare bortfaller, dels att man kan köra fordonen med mycket täta tidsmellanrum, ca 2 sekunder. Två passagerare per vagn varannan sekund ger samma kapacitet som ett tåg med 1 800 passagerare varje halvtimme.

Eftersom systemet är förarlöst kan trafik upprätthållas dygnet runt, till glädje för dem som arbetar mycket sent eller börjar arbetet mycket tidigt. Vagnen väntar på resenären i stället för, som idag, att resenären måste vänta på T-banetåget/pendeltåget/bussen. Vagnen går så snart resenären är redo. Ingen tidtabell, ingen eller obetydlig väntetid. Resan går direkt till önskad destination, längs den snabbaste vägen i linjesystemet, utan stopp eller byten. Små, tätt belägna stationer, innebär korta gångavstånd till avresestationen respektive från stationen vid slutdestinationen. För att möjliggöra direkttrafik har stationerna separata stationspår. Vagnarna kan ta bagage, barnvagn eller rullstol. Medelhastigheten ”dörr till dörr” i stadsmiljö är 25 km/tim för spårbilsystem; jämför dagens bussar med 13 km/tim och spårvagnar med 17 km/tim.

Tekniken finns – flera projekt på gång

Investeringskostnaden per km bana är tack vare småskaligheten – lätta vagnar med få passagerare per vagn – väsentligt lägre än för spårväg, T-bana eller motorväg. I de förprojekteringar som hittills gjorts av spårbilsystem ligger kostnaderna runt 20–50 procent av kostnaderna för våra nuvarande trafiksystem. Eftersom spårbil- systemen inte har några förare och spärrvakter blir driftkostnaden också betydligt lägre.

All teknik som behövs för att bygga spårbilsystem finns redan. Det finns också ett flertal olika förslag till systemlösningar, bl.a. ett par svenska system – FlyWay och SkyCab. Provbanor finns på ett par platser i världen; i Cardiff, Storbritannien och i Minneapolis, USA. Spårbilsystem har på senare år projekterats för en rad svenska kommuner, bl.a. Göteborg, Linköping, Gävle, Sigtuna/Arlanda