Beslut vid regeringssammanträde den 27 maj 2004.
En delegation med representanter för näringsliv, offentlig verksamhet, fackliga organisationer och skola skall arbeta för att i ökad utsträckning förverkliga samhällets intentioner för samverkan mellan skola och arbetsliv och därmed bidra till att höja kvaliteten i gymnasieskolans yrkesinriktade utbildning. Delegationen skall medverka till att ett lokalt utvecklingsarbete initieras och också verka för en ökad rekrytering till de yrkesinriktade utbildningarna i gymnasieskolan. I uppdraget ingår att sprida aktuell forskning, kunskap och lärande exempel. Delegationen skall analysera och identifiera framgångsfaktorer respektive hinder för en positiv utveckling på området. Delegationen skall även utgöra ett rådgivande organ till regeringen i yrkesutbildningsfrågor på gymnasienivå.
Den grundläggande yrkesutbildningen i gymnasieskolan bidrar tillsammans med högskolan och annan eftergymnasial yrkesutbildning till att trygga näringslivets och den offentliga sektorns behov av kunnig arbetskraft. Den medverkar på så sätt till att skapa ett svenskt näringsliv med internationell konkurrenskraft och en väl fungerande offentlig sektor.
Intresset för vissa yrkesinriktade utbildningar i gymnasieskolan är vikande, och i många kommuner minskar dessutom utbudet av utbildningsplatser. Av Statens skolverks rapport 223 Efter skolan framgår bl.a. att andelen ungdomar som väljer yrkesinriktade program minskar. Detta gäller främst pojkar och flickor i storstadsområden. För flickorna gäller att de överlag tenderar att i ökad utsträckning välja mer studieförberedande utbildningar. En förklaring till detta kan, enligt Skolverket, vara att den offentliga sektorn är en viktig avnämare för de flickdominerade programmen med yrkesämnen men att denna sektor i allt högre utsträckning kräver högskoleutbildning.
Arbetslivets förändring leder till att gymnasieskolans uppdrag förändras. Många uppgifter i arbetslivet kräver en fördjupning av yrkeskompetensen utöver vad som kan ges i en gymnasieutbildning. Regeringen konstaterar i propositionen Kunskap och kvalitet - elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan (prop. 2003/04:140) att det för allt fler jobb efterfrågas högskoleutbildning samtidigt som det råder, och kommer att fortsätta att råda, arbetskraftsbrist inom områden där yrkesutbildning från gymnasieskolan är en tillräcklig och nödvändig förberedelse. Även i framtiden kommer den grundläggande yrkesutbildningen på gymnasial nivå att svara för en betydande och viktig del av arbetslivets rekryteringsbehov.
Regeringen har under senare år i olika sammanhang uppmärksammat behovet av utveckling och kvalitetshöjning i den yrkesinriktade utbildningen. Arbetsmarknadens komplexitet och förändringstakt har ökat väsentligt under senare år. Den snabba teknik- och metodutvecklingen inom arbetslivet ställer allt större krav på utbildningens innehåll och aktualitet. Ofta klarar varken skolan eller arbetslivet av att på egen hand informera om, marknadsföra och erbjuda utbildningar som svarar mot såväl individernas som arbetslivets behov och efterfrågan.
Staten, kommunerna och arbetslivet har ett gemensamt ansvar för att utforma en yrkesutbildning med kvalitet och attraktionskraft. I nämnda proposition om gymnasieskolan
(prop. 2003/04:140) har regeringen gjort bedömningen att nya samverkansformer bör införas för skola och arbetsliv, där arbetslivets inflytande och ansvar för utbildningen är större än vad som är möjligt inom nuvarande regelverk. Det finns sålunda skäl att pröva om inte denna ansvarsfördelning kan tillåtas ta sig uttryck i utvidgad samverkan mellan kommunerna och arbetslivet, t.ex. gymnasieutbildningar med delat ägarskap eller utbildningar utlagda på entreprenad i större utsträckning än vad dagens regler medger. Regeringen har därför tillkallat en särskild utredare (dir. 2004:04) för att utreda om nuvarande entreprenadmöjligheter i gymnasieskolan behöver förändras.
Regeringen ser arbetslivets medverkan i planering och genomförande som ett viktigt instrument för att säkra utbildningarnas relevans och legitimitet. Regeringen har därför i ovan nämnda proposition gjort bedömningen att krav på lokalt samråd med arbetsmarknadens parter åter bör göras obligatoriskt, men menar att formerna för detta inte bör bindas nationellt. För att vinna ytterligare kunskap om hur dessa samverkansforum bäst bör utformas för att stimulera utvecklingen av gymnasieskolans yrkesutbildningar, bör en försöksverksamhet med lokala råd initieras.
Statens skolverk har de senaste åren haft ett särskilt regeringsuppdrag, vars syfte är att främja kvaliteten i yrkesutbildningen. Projektet, YKSA-projektet, har inneburit dels kompetensutveckling för lärare i yrkesämnen och lärare som undervisar inom det nya teknikprogrammet, dels utveckling av metoder för ökat samarbete mellan skola och arbetsliv. Satsningen har även bidragit till att lärande exempel och samlade kunskaper om forskarledda utvecklingsprojekt tagits fram, liksom att erfarenhetsutbyte mellan olika aktörer kommit till stånd.
I projektets slutrapport Samtal-samsyn-samarbete (dnr.
2000:1734) konstateras att mycket positivt har hänt inom gymnasieskolan. Många exempel på framgångsrika arbetssätt för kvalitetsförbättringar inom yrkesutbildningen redovisas.
Det är enligt rapporten viktigt att sprida erfarenheter och utvecklingsarbete i form av lärande exempel, eftersom bl.a.
yrkeslärarna är få vid varje skola och spridda över hela landet. Kartläggning och spridning av lärande exempel är, enligt projektets erfarenhet, ett av de starkaste instrument som staten har för att i ett målstyrt system inspirera skolorna i deras utvecklingssträvanden. Den viktigaste kraften ligger, enligt projektet, hos lärarna som behöver mer tid, men det är också viktigt med inspiration från såväl kommunen som staten. Enligt regeringen utgör också samverkan med företag och arbetsliv en viktig inspirationskälla för utvecklingsarbetet.
Trots att samtliga inblandade parter påtalar behovet och värdet av samverkan mellan skola och arbetsliv har förverkligandet av samhällets intentioner haft uppenbara svårigheter på lokal och regional nivå. Den positiva inställningen till samverkan skola och arbetsliv omsätts inte i tillräcklig utsträckning i praktisk handling.
Den potential för samverkan som finns inbyggd i gymnasieskolans struktur och regelverk utnyttjas inte till fullo och beror i hög grad på om det finns några eldsjälar på skolorna. Initiativen till samverkan får inte alltid det aktiva stöd från skol- och kommunledning som är nödvändigt. Detta medför att samarbetet ofta saknar stabila, långsiktiga och uthålliga former. Samtidigt finns det exempel på skolor och kommuner som genom aktiva insatser i nära samverkan med arbetslivet vänt trenden och nu har så många förstahandssökande till aktuella utbildningar att de sökande överstiger antalet tillgängliga platser.
I regeringens skrivelse Utbildning för kunskap och jämlikhet
- regeringens utvecklingsplan för kvalitetsarbetet i förskola, skola och vuxenutbildning (skr. 2001/02:188) gjorde regeringen bedömningen att det behövs ytterligare utveckling av yrkesutbildningen på gymnasial nivå. Regeringen aviserade inrättandet av en yrkesutbildningsdelegation i syfte att lyfta upp yrkesutbildningsfrågornas betydelse för det svenska näringslivets framtid.
Den demografiska utvecklingen innebär att arbetskraftsbrist kan befaras i framtiden. En positiv utveckling av samhället och av den gemensamma välfärden är beroende av att antalet arbetade timmar upprätthålls. En ökad sysselsättning för alla grupper, inte minst unga, är nödvändig. I dag är arbetslösheten bland ungdomar högre än genomsnittet, särskilt bland dem med utländsk bakgrund. Samtidigt råder det brist på utbildade inom sådana sektorer där rekryteringen till olika yrken främst sker bland dem som genomgått en grundläggande yrkesutbildning i gymnasieskolan, t.ex. inom vård och omsorg, vissa hantverksyrken eller med inriktning mot tillverkningsindustri.
Under 1990-talet startades gymnasieskolor i ett stort antal kommuner som tidigare inte erbjudit sådan i egen regi.
Utvecklingen har dock inte alltid inneburit en ökad spridning av och tillgänglighet till olika program med yrkesutbildning.
Tvärtom har bl.a. tillkomsten av fler små gymnasieskolor och färre sökande till yrkesinriktade program inneburit att elevunderlaget inte sällan blivit för litet, med nedläggning och minskat utbud som följd.
Genom närmare samverkan mellan kommuner och mellan skola och arbetsliv på central, regional och inte minst lokal nivå kan utbildningsutbudet breddas och kvaliteten i utbildningen öka.
Förändringstakten i arbetslivet har under senare år ökat och det har blivit allt svårare att förutse kompetensbehoven på arbetsmarknaden. Gymnasieskolans utbildningar bör förmedla kunskap som förbereder för såväl anställning som eget företagande. Osäkra framtida kvalifikationskrav och sysselsättningsbehov ställer i sin tur höga krav på ett närmande mellan skola och arbetsliv.
Från arbetslivet finns ett brett stöd för att det behövs studier i kärnämneskurserna. På yrkesinriktade program når dock färre elever än genomsnittet kunskapsmålen i kärnämnena. Genom ökad samverkan mellan undervisningen i skolans kärn- och karaktärsämnen, och mellan undervisningen i skolan och tillämpningen i arbetslivet, kan behovet av olika kunskaper för yrkesutövandet göras tydligare för eleverna, något som i sin tur kan öka motivationen för studier i kärnämneskurserna.
Samarbete med arbetslivet möjliggör också att utbildningens organisation, innehåll och arbetsformer på den enskilda skolan anpassas i takt med arbetslivets förändring. Företagens erfarenheter av arbete med kvalitetsutveckling och olika former för normering och certifiering av produkter, tjänster och arbetsprocesser är något som i högre utsträckning bör komma skolan till del.
Eleverna uppskattar i allmänhet den arbetsplatsförlagda utbildningen högt. Ungdomar behöver förberedas för ett kommande yrkesliv och eleverna efterfrågar arbetsplatsförlagd utbildning på samtliga utbildningsvägar, dvs. också de mer studieförberedande. Regeringen har därför i propositionen Kunskap och kvalitet - elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan (prop. 2003/04:140) uttalat att alla elever bör få möjlighet att i olika omfattning förlägga en del av sina studier till arbetsplatser utanför skolan eller på annat sätt delta i aktiviteter som utvecklats tillsammans med arbetslivet.
Den gymnasiala yrkesutbildningen i Sverige är, till skillnad från i många andra länder, av tradition till största delen skolförlagd. En förändring påbörjades i samband med gymnasiereformen i början av 1990-talet med obligatorisk arbetsplatsförlagd utbildning (APU) på de yrkesinriktade programmen. Flera skäl talar för att ytterligare steg nu bör tas mot att utveckla en gymnasieutbildning som i ännu högre grad varvar teori och praktik och samarbetar med arbetslivet.
Regeringen föreslår i den tidigare nämnda propositionen att en lärlingsutbildning bör utvecklas inom gymnasieskolan för alla elever, som ett valbart, attraktivt alternativ till den huvudsakligen skolförlagda utbildningen. Särskilt intressant blir den för elever med särskilda intressen och behov, men även för branscher och yrkesområden där upptagningsområdet är för litet för att bärkraftiga elevgrupper skall kunna bildas som underlag för gymnasial utbildning.
Statens skolverk kommer att utreda och lämna förslag på utformning och reglering av en sådan lärlingsutbildning i gymnasieskolan. Regeringen har i den tidigare nämnda propositionen om gymnasieskolan (prop. 2003/04:140)
aviserat att ta initiativ till samtal med arbetsmarknadens parter för att närmare diskutera förutsättningarna och ansvarsfördelningen för att denna lärlingsutbildning skall kunna etableras framgångsrikt.
Den grundläggande yrkesutbildningen sker i dag i gymnasieskolan medan en stor del av den enskildes färdigutbildning och kompetensutveckling sker i arbetslivet i form av informellt lärande i arbetet. Hur långt eleven når under studietiden, och hur lång tid som återstår av den s.k.
färdigutbildningen efter inträdet i arbetslivet, varierar beroende på vilket yrke studierna gäller.
Inom en del av de traditionella arbetsmarknadssektorerna regleras denna färdigutbildning i arbetslivet genom avtal mellan arbetsmarknadens parter. Inom andra sektorer saknas sådana avtal helt. I övriga Europa är det betydligt vanligare att hela utbildningsförloppet, och därmed villkoren för tillträde till yrket och rätten till yrkesutövning, är statligt reglerat. Den svenska traditionen medför att villkoren för och organisationen av övergången mellan den skolförlagda utbildningen och arbetslivet skiftar från bransch till bransch.
En utveckling mot att fler yrkesområden skulle få särskilda avtal om färdigutbildning eller introduktionsutbildning skulle sannolikt stärka de svenska yrkesverksammas möjligheter till rörlighet i Europa.
Arbetsmarknadens parter har möjlighet att utveckla former för och sluta avtal om färdigutbildning eller introduktionsutbildning vid inträde på arbetsmarknaden inom de sektorer av arbetsmarknaden som saknar sådana avtal.
Detta skulle underlätta och effektivisera övergången mellan utbildning i gymnasieskolan och anställning. Ett närmare samarbete mellan parterna och skolan skulle dessutom kunna leda till att undervisningen i karaktärsämnena och gymnasiearbetet i övrigt kan utformas och arbetsplatsförläggas i en sådan omfattning att övergången till arbetslivet ytterligare underlättas.
Utbildningsministrarna i 31 europeiska länder antog den 30 november 2002 den s.k. Köpenhamnsdeklarationen om ett närmare europeiskt yrkesutbildningssamarbete. Det yttersta syftet med arbetet är att höja kvaliteten i den europeiska yrkesutbildningen och att främja rörligheten mellan länderna.
En vikig del av arbetet handlar om att främja öppenhet och insyn i ländernas system för grundläggande yrkesutbildning och att skapa förutsättningar för erkännande av yrkesutbildningar och utbildningsbevis mellan länderna.
Att ge fler elever från yrkesutbildningar möjlighet att delta i olika former av praktik och utbytesprogram i andra länder är ett strategiskt utvecklingsområde. Ökat utbyte med skolor och företag i andra länder ger nya impulser och stärker kvaliteten i den svenska yrkesutbildningen. Myndigheten för skolutveckling har, mot denna bakgrund, fått regeringens uppdrag att tillsammans med bl.a. Internationella programkontoret för utbildningsområdet, stödja skolor att förlägga arbetsplatsförlagd utbildning (APU) i utlandet. Ett statligt stöd för APU utomlands infördes inför kalenderåret 2002. Stödet till APU kompletterar det EU-stöd som ges till utlandspraktik inom Leonardo da Vinci-programmet.
Regeringens ambition är att kunna öka möjligheter till internationell erfarenhet för elever på yrkesförberedande program i samverkan med svenskt näringsliv. Som en följd av regeringens ambition har Myndigheten för skolutveckling fått uppdraget att under tre år utveckla formerna för samarbete med utvecklingsländer för gymnasieskolans program med yrkesämnen. Arbetet skall genomföras i samarbete med bl.a. Skolverket, Sida och Internationella programkontoret för utbildningsområdet.
Bristen på behöriga yrkeslärare är i dag stor på vissa områden. Bristen befaras dessutom öka de närmaste åren.
Utöver insatser för att stimulera fler yrkesverksamma att söka yrkeslärarutbildning, kan ett ökat samarbete mellan skola och näringsliv i form av utbytestjänster vara ett sätt att säkerställa att skolan får tillgång till den specialistkompetens som är nödvändig för att yrkesutbildningen skall svara mot arbetsmarknadens behov. Människor med olika kompetenser skulle kunna arbeta växelvis i skola och arbetsliv. Ett sådant samarbete kan också leda till att personal i såväl skola som näringsliv får den kompetensutveckling som är nödvändig för fortsatt utveckling av verksamheten och ökad konkurrenskraft. Arbetslivets företrädare har uttalat sig positivt till lärartjänster som utvecklas i samverkan med arbetslivet. Former för utbytestjänster av detta slag behöver utvecklas och prövas.
Med tillsättandet av en Yrkesutbildningsdelegation vill regeringen gå vidare i arbetet med att utveckla gymnasieskolans yrkesinriktade utbildningar. Ett övergripande syfte med delegationens arbete är att lyfta fram yrkesutbildningsfrågornas betydelse för näringslivets framtid och att stimulera ett brett lokalt utvecklingsarbete.
· att tillsammans med berörda myndigheter och
skolhuvudmän medverka till att utvecklingsarbete initieras på lokal nivå för att förbättra och förnya metoder och arbets-
respektive organisationsformer för ett nära samarbete,
· att höja kvaliteten i gymnasieskolans yrkesinriktade
utbildningar och stimulera och stärka rekryteringen till dessa utbildningar,
· att underlätta och effektivisera övergången mellan
utbildning i gymnasieskolan och arbetsliv,
· att medverka till att samlade erfarenheter, information
och lärande exempel sprids till kommuner och skolor,
· att tydliggöra vinsterna med ett långsiktigt samarbete
och att stödja berörda parter på lokal och regional nivå i arbetet med att avlägsna hinder, t.ex. i form av traditionella synsätt och konserverande arbetsformer,
· att utveckla formerna för, samt öka omfattningen av
och kvaliteten i den del av utbildningen som förläggs till arbetslivet,
· att utveckla olika långsiktiga samverkans- och
samarbetsformer mellan skolhuvudmän och arbetslivsföreträdare så att arbetslivets inflytande och delaktighet i gymnasieskolans yrkesutbildning förstärks,
· att på olika nivåer bistå med råd och information i
syfte att stärka regional samverkan och samarbete mellan olika skolhuvudmän och arbetslivet och därmed skapa förutsättningar för ett brett utbud av yrkesinriktade utbildningar över hela landet,
· att finna praktiska lösningar som kan öka yrkeslärares
möjligheter till kompetensutveckling, bl.a. genom att öka antalet utbytestjänstgöringar mellan lärare i gymnasieskolan och personer från arbetslivet,
· att utifrån samlade erfarenheter av senare års
nationella satsningar på samverkan skola-arbetsliv, identifiera behov av ytterligare insatser respektive hinder för en positiv utveckling på området, och
· att elever i gymnasieskolan, genom samarbete med
näringslivet, erbjuds ökade möjligheter att genomföra delar av utbildningen i utlandet t.ex. på svenska företags utlandsförlagda delar.
Regeringen bedömer att yrkesutbildningen, såväl på gymnasial som på eftergymnasial nivå, är ett centralt utvecklingsområde, där flera aktörer kommer att ta olika initiativ framöver. Mot denna bakgrund finns behov av att Yrkesutbildningsdelegationen, förutom att kontinuerligt redovisa erfarenheterna av arbetet till regeringen, även kan fungera som ett rådgivande organ och erbjuda ett forum för återkommande dialog och diskussioner om bl.a.
regelverk, utvecklingsbehov samt genomförandeinsatser inför en reviderad gymnasieskola. Delegationen skall vidare sträva efter att förverkliga regeringens jämställdhetspolitiska mål inom yrkesutbildningsområdet. Delegationen skall arbeta fram till och med den 31 december 2006. Delegationen skall vid samma tidpunkt skriftligen till regeringen lämna en redogörelse för sitt arbete.
(Utbildningsdepartementet)