En särskild utredare tillkallas med uppgift att analysera och lämna förslag på hur socialtjänstens insatser för att förebygga och motverka vräkning av barnfamiljer kan utvecklas.
Socialtjänstens uppgifter, ansvar och arbetsmetoder efter en vräkning skall också ingå i uppdraget. Även andra aktörers roll och ansvar i ärenden om vräkning skall analyseras.
Utredaren skall utifrån gällande regler och praxis ta ställning till om författningsändringar behövs och i så fall föreslå sådana.
En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har haft regeringens uppdrag att göra en översyn av situationen för barn i ekonomiskt utsatta familjer. I promemorian Ekonomiskt utsatta barn (Ds 2004:41) uppmärksammas bl.a. situationen för barn i familjer som blir vräkta och som i vissa fall dessutom blivit hemlösa samt vissa brister när det gäller socialtjänstens beaktande av barnperspektivet vid handläggning av ekonomiskt bistånd. Promemorian lyfter också fram de svårigheter som finns mellan kommunernas olika berörda enheter att samordna arbetet vilket i sin tur medför brister i helhetssynen på familjernas situation.
Enligt promemorian vräktes cirka 1 000 barnfamiljer i Sverige år 2001. I många av dessa familjer ingick fler än ett barn, vilket innebär att det fanns uppskattningsvis mellan 1 500 och 2 000 barn vars liv påverkades av en vräkning år 2001. Problemet med en svag position på bostadsmarknaden gäller inte enbart de barnfamiljer som blir vräkta under ett givet år. Ett antal av dem som vräkts saknar fortfarande eget boende ett drygt år efter vräkningen. Det betyder att de definieras som hemlösa och att bostadsproblemet för familjen finns kvar.
Vräkta familjer har en problematisk ekonomisk situation.
Mer än hälften av de 96 barnfamiljer som intervjuats i den undersökning som redovisas i promemorian hade ekonomiskt bistånd under det år de blev vräkta. Skälet till en vräkning är vanligen obetald hyra som hänger samman med arbetslöshet och ekonomiska problem och i vissa fall störningar i boendet.
Socialstyrelsen konstaterade i en rapport år 1989 att 80 procent av samtliga vräkta hade en hyresskuld på mindre än 20 000 kronor. Bland de vräkta år 2001 hade två av tre en skuld som understeg 24 000 kronor.
En vräkning påverkar såväl barnens materiella standard som deras trygghet och det finns risk att barnets bästa inte beaktas i tillräcklig utsträckning av de myndigheter som har att hantera vräkningar och deras effekter. Familjerna hänvisas oftast till tillfälliga lösningar som boende på vandrarhem eller hotell. De kan också hänvisas till inneboende hos släktingar eller bekanta under längre eller kortare tid. Barnens levnadsstandard och uppväxtvillkor påverkas bl.a. av ett trängre boende, av att delar av familjens bohag är magasinerat och av svårigheter och skamkänslor för att t.ex. ta hem kamrater.
Barnperspektivet i socialtjänstlagen (2001:453) stärktes genom en lagändring den 1 januari 1998. Lagändringarna innebär bl.a att hänsyn skall tas till barnets bästa när beslut fattas som berör barn och att barnet har rätt att komma till tals när hon eller han berörs av en åtgärd. Socialstyrelsen och länsstyrelserna har under ett flertal år haft regeringens uppdrag att följa hur lagändringen slagit igenom i socialtjänstens handläggning av ärenden som rör barn.
Resultatet rapporteras årligen i den rapport över den sociala tillsynen som Socialstyrelsen sammanställer. Av de olika tillsynsrapporter som lämnats framgår att barnperspektivet fått mycket begränsat genomslag i ärenden som rör ekonomiskt bistånd, dock förekommer variationer i landet.
Av rapporten för år 2003 framgår att det finns en tendens till en positiv utveckling, samtidigt som det finns exempel på att det helt saknas bedömning av barnens situation i den sociala utredningen trots att man fattat beslut som påverkar barnets livssituation.
Länsstyrelsen i Västra Götaland redovisar i rapporten Barnperspektivet i avhysningsärenden (2002) en undersökning av rutiner och riktlinjer avseende vräkningsärenden. Länsstyrelsen riktar kritik mot att vissa av socialnämnderna trots vetskap om barnens situation oftast inte medverkat till trygga boenden för barnen, oavsett hur hyresskulden uppstått. Länsstyrelsen konstaterar vidare att få av nämnderna har utfärdat riktlinjer avseende avhysningsärenden och rekommenderar att sådana fastställs där bl.a. barnperspektivet lyfts fram.
De kartläggningar av hemlöshet som gjorts i Sverige det senaste decenniet visar att det i storstäderna finns en grupp barn som lever tillsammans med sina hemlösa föräldrar.
Olika utredningar och rapporter visar på stora lokala variationer i hemlösheten. Det finns ingen samlad bild av hur stor gruppen är eller vilka konsekvenser en osäker boendesituation kan ha för barnen. Det behövs således mer kunskap om deras livssituation.
För att ta reda på mer om barn som inte har något hem de kan kalla sitt, var de i så fall bor och hur de i övrigt har det genomförs under åren 2003 och 2004 ett tvåårigt projekt Barn utan hem vid Socialhögskolan vid Lunds universitet. Studien omfattar barnfamiljer i de två stadsdelar i Malmö som enligt kommunens årliga inventering av bostadslösa hade flest bostadslösa barnfamiljer. Projektet omfattar bostadslösa familjer som har kontakt med socialtjänsten. Det omfattar inte familjer som av olika skäl inte kommer till socialtjänstens kännedom. Materialet har samlats in genom enkäter som ställts till socialsekreterare samt intervjuer med familjer, inklusive barn.
Eftersom projektet ännu inte är avslutat dras inga slutsatser, däremot redovisas några viktiga drag som framträder i det material som hittills samlats in. Föräldrarna har sitt ursprung i annat land än Sverige. Bostadsproblemet är ett bland många andra problem. Föräldrarna har ingen anknytning till arbetsmarknaden och alla har försörjningsstöd och/eller andra ersättningar från samhället och måste betraktas som ekonomiskt utsatta. Barnen har svårt att regelbundet delta i verksamheten i förskola och skola och det är tydligt att den besvärliga bostadssituationen ytterligare försvårar barnens möjligheter att integreras i samhället. Flera av barnen har upplevt problematiska familjeförhållanden med separationer, konflikter och våld. I några fall framgår att situationen också varit komplicerad efter föräldrarnas separation när det gäller t.ex. barnens möjlighet att träffa båda föräldrarna.
Socialsekreterarnas bedömning är att den sammantagna situationen påverkar de flesta barnen negativt. Som viktigaste hinder mot att familjerna får bostad anges att de saknar den typ av referenser som hyresvärdarna efterfrågar och att vissa grupper diskrimineras på bostadsmarknaden. Forskarna menar att den här gruppen barn och deras föräldrar tillhör de mest socialt utsatta i vårt samhälle. Det behövs mer kunskap om deras livssituation.
Mot bakgrund av att hemlösheten uppmärksammades och blev allt mer synlig under slutet av 1990-talet tillsatte regeringen år 1998 en parlamentarisk kommitté, Hemlöshetskommittén (S 1998:09), med uppgift att föreslå och initiera åtgärder för att skapa en bättre situation för hemlösa samt att förhindra att hemlöshet uppstår. Det ingick inte i kommitténs uppdrag att särskilt se till barnfamiljernas situation.
Kommittén föreslog bl.a. vissa ändringar i reglerna om förfarandet vid uppsägning. Förslagen innebar en utvidgad skyldighet för hyresvärden att underrätta socialnämnden vid uppsägning (SOU 2001:95). Dessa förslag bereds inom Regeringskansliet.
Under en treårsperiod från år 1999 avsatte regeringen 30 miljoner kronor till åtgärder för hemlösa. Medlen har främst använts till att stimulera och ekonomiskt stödja nyskapande projekt för att skapa en bättre situation för hemlösa och förhindra att hemlöshet uppstår. Utvärderingen av projekten visar att insatser för att avhjälpa hemlöshet ofta måste kombineras med andra stödjande insatser för att bli effektiva.
För att fullfölja det utvecklingsarbete som påbörjades under Hemlöshetskommittén har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att leda ett utvecklingsarbete under åren 2002-2004 som syftar till att utveckla metoder som motverkar hemlöshet. För detta ändamål har regeringen avsatt ytterligare 30 miljoner kronor 2002-2004. I Socialstyrelsens arbete ingår bl.a. att stimulera tillkomsten av lokala verksamheter för att förebygga hemlöshet samt att särskilt uppmärksamma insatser för att förhindra vräkning. I arbetet ingår också att verka för att den långsiktiga metod- och kunskapsutvecklingen inom det sociala området stimuleras och utvecklas. Socialstyrelsen ger stöd till ett antal projekt som särskilt riktar sig till barnfamiljer i bl.a. Norrköping, Helsingborg, stadsdelen Bergsjön i Göteborg, stadsdelen Rosengård i Malmö och stadsdelen Hässelby/ Vällingby i Stockholm. Projekten utvärderas i sin helhet för att man skall kunna ta till vara den kunskap som utvecklas och se till att den sprids. Utvecklingsmedlen har haft stor betydelse för att lyfta fram de problem som är förenade med hemlöshet och för att pröva nya metoder för att på sikt komma till rätta med den.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 2005 att ytterligare 30 miljoner kronor avsätts för fortsatta utvecklingsinsatser under 2005-2007 (prop. 2004/05:1, utg.omr. 9).
Vräkningssituationerna är ofta komplexa. Många är inblandade - hyresvärd, hyresgäst, kronofogdemyndighet, domstol samt socialtjänst. Dessutom aktualiseras flera regelverk - främst bestämmelserna i 12 kap. jordabalken om hyra och utsökningsbalken med kompletterande förordningar samt socialtjänstlagen (2001:453). Enligt jordabalken är hyresrätten förverkad och hyresvärden kan säga upp avtalet i förtid om hyresgästen dröjer med att betala hyran mer än en vecka efter förfallodagen. Även i andra fall kan hyresrätten vara förverkad exempelvis vid upprepade förseningar med betalning av hyran eller vid störningar i boendet. I samband med uppsägningen måste hyresvärden delge hyresgästen en skriftlig underrättelse om att han genom att betala hyran inom tre veckor återvinner hyresrätten. Samtidigt som hyresgästen delges uppsägningen av avtalet skall ett meddelande om uppsägningen och anledningen till den lämnas till socialnämnden.
Liknande regler på bostadsrättens område finns i bostadsrättslagen (1991:614).
Det finns vidare särskilda regler för hur avhysningen skall gå till som bl.a. innebär att kronofogdemyndigheten kan ta hänsyn till hyresgästens sociala situation. Såväl hyresgästen som socialnämnden skall underrättas om att och vid vilken tidpunkt avhysning kommer att ske.
Enligt socialtjänstlagen har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Genom biståndet skall den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå och det skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. När åtgärder rör barn skall det tas hänsyn till vad barnets bästa kräver vilket innebär att ett beslut om bistånd måste innehålla ett barnperspektiv.
En särskild utredare tillkallas för att göra en fördjupad analys av hur i första hand socialnämnden arbetar för att förebygga och motverka vräkningar av barnfamiljer. Socialnämndens arbete för att stödja och hjälpa barnfamiljer under den process som föregår en eventuell vräkning samt hur regelverket i samband med vräkningar tillämpas skall ingå i analysen.
Även andra berörda myndigheters roll och ansvar i processen skall analyseras. Socialnämndens uppgifter, ansvar och arbetsmetoder efter en vräkning skall omfattas av uppdraget.
En analys skall göras av hur socialtjänstens och andra myndigheters uppgifter och ansvar bör utvecklas för att beakta barnens situation i samband med vräkningar.
Samverkan inom olika delar av socialnämnden liksom mellan de olika aktörerna, t.ex. socialnämnd, kronofogdemyndighet, domstol och hyresvärd är viktig i sammanhanget.
Utredaren skall utifrån gällande regler och praxis ta ställning till om författningsändringar behövs och i så fall föreslå sådana.
En utgångspunkt skall vara att eventuella förslag till författningsändringar inte får leda till ökade kostnader för staten respektive kommunerna. De ekonomiska konsekvenserna för staten respektive kommunen skall redovisas särskilt. Redovisningen skall även omfatta en separat bedömning av förslagens konsekvenser för kommunerna och berörda myndigheters administration.
Förslagen skall även innehålla de barnkonsekvensanalyser som bedöms nödvändiga.
Utredaren skall i sitt arbete samråda med Socialstyrelsen, Barnombudsmannen, Svenska Kommunförbundet och andra berörda myndigheter och organisationer. Utredaren skall även samråda med andra berörda utredningar.
Uppdraget skall redovisas senast den 30 oktober 2005.
(Socialdepartementet)