den 18 februari

Fråga 2004/05:998 av Luciano Astudillo (s) till statsrådet Ibrahim Baylan om gömda barns rätt till skolgång

Barnen är de som drabbas värst av ett avvisningsbeslut. I vissa kommuner avstängs "gömda barn", det vill säga barn som vistas illegalt i Sverige i väntan på avvisning eller utvisning, från vidare skolgång. Det påverkar barnens psykiska hälsa negativt då de redan påbörjat sin skolgång och skapat sig en social struktur. När barnet väl har börjat i skolan bör han eller hon kunna fortsätta så länge som möjligt, till dess att verkställelsen av ett utvisningsbeslut gör det omöjligt. Självklart finns det en praktisk problematik i fråga om verkställighet av avvisningsbeslut och fortsatt skolgång som måste vägas in i detta, men samtidigt måste utgångspunkten vara det som är bäst för barnet. I Malmö var det nyligen ett fall där en rektor, trots uppmaningar från BUP, beslutade att inte låta ett barn i en avvisad familj återuppta sin skolgång. FN-kommittén i Genève har granskat Sveriges efterlevnad av barnkonventionen och menar att just gömda barns möjlighet till skolgång är ett problem. I artikel 2 i barnkonventionen åligger det länderna att "tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter" som konventionen ger, "utan åtskillnad av något slag". Det gäller oavsett barnets eller dess föräldrars nationella ursprung. I artikel 28 sägs att alla barn har rätt till utbildning. Således bör även "gömda barn" ha rätt till skolgång. Situationen skiljer sig mellan kommunerna, varav ett helhetsgrepp från centralt håll kan behövas för att säkra att samtliga kommuner ger "gömda barn" lika möjligheter att fortsätta sin skolgång.

Vilka initiativ avser statsrådet att vidta för att gömda barn i Sverige ska få rätt till skolgång?