den 16 februari

Fråga 2004/05:976 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet Hans Karlsson om SGI för forskarstuderande

Doktorander tvingas i alltför hög grad finansiera sitt uppehälle med stipendier och bidrag i stället för att få en regelrätt anställning. Detta medför att de inte har sjukpenningsgrundande inkomst (SGI) och inte heller kan gå med i a-kassan. Efter avslutad forskarutbildning väntar ytterligare meritering via så kallad postdoktorstjänst som vanligen omfattar ett@tre år. För det stora flertalet är denna period stipendiefinansierad och bedrivs ofta utomlands. Därmed ger inte heller denna tid någon SGI.

SGI kan fastställas för personer som arbetar i Sverige och får lön för detta. Det innebär alltså att forskare som får en postdoktorstjänst utomlands eller måste acceptera en stipendiefinansiering, det vill säga arbetar utan att få lön, inte får en SGI. Och således heller inte kan få sjuk- eller föräldrapenning.

Svenska staten har dock bestämt att den SGI som tidigare tjänats in inte påverkas för särskilda grupper. Principerna som avgör vilka grupper som är skyddsvärda grundar sig på tanken om anknytning till förvärvslivet, gynnande av ökat barnafödande och livslångt lärande samt samhällsnyttig verksamhet. Därför skyddas SGI:n bland annat för personer som är arbetslösa, föräldralediga, studerar eller bedriver biståndsarbete utomlands. Forskarstuderande borde rimligen också omfattas av samhällets skyddsnät.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet:

Vad avser statsrådet att göra för att forskares stipendier och bidrag ska vara en sjukpenningsgrundande inkomst?