den 16 februari

Fråga 2004/05:973 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Hans Karlsson om situationen för sjuka som nekas sjukersättning

När en människa är så sjuk att han eller hon behöver hjälp för att klara av sin sjukdom, brukar han eller hon normalt uppsöka en läkare. Efter bedömning av den sjukas tillstånd och av om han eller hon kan arbeta eller behöver stanna i sängen, skriver doktorn ut medicin och ordinerar ibland att den sjuka håller sig i sängen. För det mesta är den sjuka tillbaka inom de två veckornas sjuklöneperiod. En del är dock så pass sjuka att de får ett sjukintyg av doktorn på längre tid @ kanske fyra veckor. Sjukintyget skickas då tillsammans med en anmälan till Försäkringskassan. Efter över en månad får den sjuka besked om kassan godkänner sjukskrivningen eller inte. I de fall där kassan inte godkänner läkarens bedömning av den sjukas tillstånd innebär det att han eller hon inte får någon ersättning från sjukförsäkringen. Det betyder också att han eller hon inte får någon lön från sitt arbete. Situationen för många sjukskrivna är i dag ohållbar, och många tvingas söka ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. En orsak till detta är Försäkringskassans långa handläggningstider, vilka ibland lastas den läkare som skrivit intyg. Detta borde innebära att eftersom Försäkringskassan ibland anser att den sjuka inte är sjuk och därför nekar sjukersättning, bör den som är sjuk inte lita på den doktor som rekommenderar sjukskrivning, utan i stället gå till arbetet. Med tanke på situationen vore det bästa att Försäkringskassan inte får dra in sjukpenningen förrän den dag man beslutat att den som är sjuk är frisk. Min fråga till statsrådet Karlsson är därför:

Vilka åtgärder har statsrådet för avsikt att vidta för att de som betraktas som sjuka av läkare och rekommenderas sjukskrivning ska omfattas av den inkomstbortfallsprincip som sjukförsäkringen bygger på?