den 14 februari

Fråga 2004/05:953 av Luciano Astudillo (s) till utrikesminister Laila Freivalds om konvention mot försvinnanden

I Genève pågår förhandlingar som syftar till att eventuellt i framtiden anta en ny konvention, en konvention mot påtvingande försvinnanden. I dag definieras denna typ av brott inte som ett internationellt brott. Det medför att staterna exempelvis inte har samma krav på sig att förebygga, förhindra, processa, återgälda offer samt ta reda på sanningen när sådana brott skett såsom gäller när andra internationella brott begåtts. Enligt uppgift menar Sverige att det inte behövs en ny konvention, utan att nuvarande konventioner rymmer de brott som sker i samband med "påtvingade försvinnanden" @ en position som delas av länder som Kina, Ryssland och USA. Andra länder däribland Frankrike, Belgien, Spanien, Italien, Schweiz och hela Sydamerika menar att en sådan konvention är nödvändig. Därmed ansluter de sig till den rapport som Manfred Novak för cirka tre år sedan överlämnade till FN som påvisade att nuvarande konventioner inte räcker till. I Romstadgan finns i dag skydd mot påtvingade försvinnanden. Men den kan endast användas när brotten är av mycket grov och massiv karaktär (brott mot mänskligheten). Påtvingade försvinnande är en metod som stater och andra aktörer använder sig av för att skrämma människor till tystnad och passivitet; det är ett övergrepp som ofta drabbar enskilda individer eller mindre grupper av individer och därmed blir Romstadgan inte tillämpbar.

Avser statsrådet att vidta initiativ för att Sverige ska verka för att en konvention mot påtvingade försvinnanden ska komma till stånd?