Fråga 2004/05:928 av Anita Brodén (fp) till statsrådet Barbro Holmberg om kvinnors skyddsbehov i asylprocessen
I Genèvekonventionen anges att en flykting är en person som känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning. Utöver detta flyktingskap finns i utlänningslagen en ytterligare skyddsform som ger personer rätt till uppehållstillstånd om de känner en välgrundad fruktan för förnedrande behandling eller bestraffning.
Utrikesministern uttalar i sitt utrikespolitiska anförande i kammaren den 9 februari 2005 att rättssäkerheten i asylprocessen ska stärkas.
Det finns fall där svenska myndigheter utvisat en iransk kvinna för att hon i hemlandet ska ansöka om asyl på anhörigbasis trots att kvinnan upplever en stor fruktan för förnedring och bestraffning.
Enligt iransk lag riskerar en kvinna som lever i ett nytt förhållande, där maken vägrat bifalla skilsmässa, bestraffning. Säkerhetsläget är mycket osäkert för en asylsökande kvinna att återvända till Iran för att från hemlandet ansöka om asyl.
Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att en mer generös inställning ska råda för kvinnors ansökningar om asyl från Sverige?