den 9 februari

Fråga 2004/05:904 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet Lena Sommestad om tankeförbudsparagrafen i kärntekniklagen

Riksdagen beslöt 1987 att i kärntekniklagen införa en bestämmelse (6 §) som stadgar att "ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor". Tankeförbudet har sedan det tillkom kritiserats från flera utgångspunkter, och frågan har rests om förbudet inte kan anses vara oförenligt med de principer om yttrande- och tankefrihet som bör ligga till grund för all lagstiftning. Lagtext är förvisso inte värderingsfri, men det framstår som märkligt att använda lagtext i syfte att göra politiska markeringar.

Därtill har tankeförbudet haft en hämmande effekt på den akademiska friheten. Under hösten 1995 samlade sig över hundra svenska professorer och forskare från landets universitet och högskolor till ett upprop till regeringen om att avskaffa tankeförbudet.

Den statliga utredning som senast såg över kärntekniklagen ansåg i sitt betänkande Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU 1991:95) att tankeförbudet borde slopas. Utredningen konstaterade att paragrafen inte är motiverad av säkerhetsskäl och därför inte hör hemma i en utpräglad säkerhetslag som kärntekniklagen. Jag delar denna slutsats.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

Är statsrådet beredd att verka för ett upphävande av 5 och 6 §§ i kärntekniklagen och därmed häva tankeförbudet på kärnenergiområdet?