den 7 oktober

Fråga 2004/05:82 av Jeppe Johnsson (m) till justitieminister Thomas Bodström om frigivning av fångar med missbruksproblem

En stor del av dem som sitter i svenska fängelser har missbruksproblem. Personer med missbruksproblem, som döms till fängelse, har möjlighet att avtjäna en del av sitt straff utanför fängelset, så kallad § 34-placering, och få vård i familje- eller behandlingshem. Den nödvändiga vårdtiden är oftast längre än den del som återstår av straffet fram till villkorlig frigivning. I Sverige tillämpar vi i stort sett frigivning efter att två tredjedelar av straffet är avtjänat, oavsett hur den intagne skött sig under strafftiden.

En stor andel av dem som beviljats § 34-placering avbryter sin vård då tiden är inne för deras villkorliga frigivning. Detta innebär att de först har fått förmånen att byta sitt fängelsestraff mot vård utanför fängelset och sedan inte fullföljer den vårdtid som bedömts nödvändig då den beviljades.

Det är också ett problem för dessa individer som avbryter sin missbruksvård och därmed inte är helt rehabiliterade från sina problem.

Jag anser att detta är orimligt. Den som inte fullföljer vården borde inte bli villkorligt frigiven efter två tredjedelar av strafftiden, utan borde återgå till fängelset och avtjäna hela straffet.

Avser justitieministern att vidta åtgärder för att öka incitamenten för att en större del av dem som beviljas § 34-placering också fullföljer hela vårdprogrammet?