den 11 januari

Fråga 2004/05:697 av Lennart Axelsson (s) till statsrådet Morgan Johansson om vård av unga tjejer

Dagarna innan julhelgen besökte jag behandlingshemmet Liljendal i Lindesbergs kommun. Liljendal är det enda öppna behandlingsalternativet, i offentlig regi, för unga tjejer som hamnat snett i tillvaron. Statens institutionsstyrelse (SIS) har, på grund av dålig beläggning, nyligen beslutat att lägga ned hemmet. Under några timmar fick jag träffa två fantastiskt engagerade människor som arbetar i verksamheten och en av de tjejer, med väldigt trasig och tragisk bakgrund, som på Liljendal äntligen tycks sig ha hittat en början till trygghet i livet.

Jag får en bild av en vård där staten tar en allt mindre del av kostnaden för platserna på behandlingshemmen, där kraven på de privata alternativen är mycket lägre än på de offentliga, där lagen om sluten vård (LSU) "äter upp" insatserna enligt lagen om vård av unga (LVU) men framför allt en vård där de unga tjejerna hamnar i skymundan för killarna.

Chefen för Granhults behandlingshem, som Liljendal sorterar under, säger följande: "Tjejerna hörs inte lika mycket som pojkarna. De varken rånar eller misshandlar. De skär sig i stället, de utsätts för sexuella övergrepp, de drogar sig i det tysta, de matvägrar eller hetsäter, de lever i skuggan av pojkarna."

Min fråga till ministern är:

Vad är ministern beredd att göra för att alla dessa unga tjejer ska kunna få hjälp till ett värdigare liv?