Fråga 2004/05:669 av Annika Qarlsson (c) till statsrådet Barbro Holmberg om kvinnors asylskäl
En iranska dömd till döden för otrohet hotas nu av stening eller hängning i Iran. Dödsdomen är godkänd av Högsta domstolen. Detta är den senaste av många dödsdomar fällda av Irans djupt religiösa rättsväsende mot kvinnor för sexuellt umgänge. Sexuellt umgänge som leder till döden kan vara att ha blivit våldtagen, såld för sexuella ändamål, så kallad trafficking, förälskad i "fel pojke" eller oförstånd på grund av efterblivenhet med mera.
En kvinna, som nu lever gömd här i Sverige, är gift med en svensk man trots att hennes iranske man inte gått med på skilsmässa. Hon lämnade sin man och sitt land efter att i flera år blivit misshandlad både fysiskt och psykiskt. Enligt hemlandet Irans lagar har hon begått några av de svåraste brotten, hon har haft sex utanför äktenskapet och hon har begått bigami.
Hon har av Sverige fått besked att det saknas humanitära skäl eller flyktingskäl för att få stanna. Möjligen kan hon åberopa anhöriganknytning för att få asyl. Men då måste hon åka hem och söka från Iran. Migrationsverket hänvisar till att våld mot kvinnor är ett brott och straffbart i Iran, och hävdar att kvinnor kan söka skydd hos myndigheter eller frivilligorganisationer. Att hon riskerar dödsstraff är uppenbarligen inte skäl nog trots att den som riskerar dödsstraff eller tortyr eller som blir förföljd bland annat på grund av sitt kön, har rätt att få asyl i Sverige.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att garantera att Sverige tar hänsyn till kvinnors asylskäl?